BALKAN NEW FILM FESTIVAL

BaNeFF – är den första filmfestivalen i Sverige som visar och uppmärksammar film från Balkan-regionen.
    I år har BALKAN NEW FILM FESTIVAL glädjen att presentera filmer från Makedonien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Slovenien, Serbien samt Sverige.
   8-10 feb 2013 på INKONST (Teatersalen, Bergsgatan 29 Malmö)
Program »

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
9 februari kl 17
"Limus Live - Porträtt"
Hugo von Horn, piano

DOC LOUNGE 12 Februari

Rykande färsk från världspremiären på Göteborgsfilmfestival (28 jan) kommer nu The Sarnos – A Life in Dirty Movies till Doc Lounge Lund för Skånepremiär. Detta är filmen om den legendariske sexploitation-regissören Joe Sarno och hans lojala fru och samarbetspartner Peggy.
   Vi har den stora äran att gästas av regissören Wiktor Ericsson och Peggy under denna speciella kväll!
 

THE SARNOS – A LIFE IN DIRTY MOVIES
Av Wiktor Eriksson / Sverige, 2013 / 80 min
The Sarnos är en kärlekshistoria om den legendariske sexploitation-regissören Joe Sarno och hans lojala fru och samarbetspartner Peggy. Filmen berättar om deras plats i sexfilmshistorien, om livet mellan New York och Sverige och deras strävan att producera en sista erotisk film.
För manus och regi står Wiktor Ericsson, som tidigare framförallt gjort sig känd som manusförfattare, bland annat till den hyllade TV-serien Starke Man. Han har också regisserat kortfilmen I Sverige kan alla simma och KK. Detta är hans första långfilmsdokumentär.
DJ: Master mindsen bakom RadioAFs program I Vaginan står för musiken. Möt dem på Doc Lounge, eller tune in på 99,1 MHz varje fredag kl. 18.00!
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr

Zlatan Ibrahimovic om etniskt larv

"Det var skitprat. Vad som hände på plan hade ingenting med kriget att göra. Jag och Mihajlovic blev vänner senare i Inter och jag har aldrig brytt mig om var folk kommer ifrån. Jag skiter i sånt etniskt larv, uppriktigt sagt, hur skulle jag kunna göra annat? Vi är huller om buller i vår familj. Farsan är bosnier, morsan kroat och lillbrorsan har en far som är serb. Nej, nej, det handlade inte om sånt."

Kan ETC bli en socialistisk dagstidning? av Gunnar Stensson

Därför behövs en socialistisk dagstidning i Sverige, skriver Nina Björk: ”Vad vi väljer att beskriva och hur vi beskriver det avgör delvis vad vi ser. Med en grön, feministisk och socialistisk blick ser vi en annan värld än med en liberal blick. Och med en annan blick på världen blir också en annan värld möjlig.”
   Michael Wiehe skriver: ”Jag vill läsa om de arbetare och bönder, lärare och elever, vetenskapsmän och konstnärer, folk och länder som gör motstånd mot kapitalismens människosyn, utsugning och miljöförstöring.”
   Gudrun Schyman, Johan Ehrenberg, Maria-Pia Boëthius, Göran Greider och Jenny Wrangborg anser också att en socialistisk dagstidning är nödvändig.
   Det är inte bara en idé. De har börjat samla in pengar. 30 miljoner behövs. 3 miljoner är målet för det första kvartalet 2013. 1 februari hade ungefär en och en halv miljon samlats in.
   Man kan förhandsprenumerera för 2 500 kronor. Man kan låna pengar till projektet. Lånet är på 2 år. Ränta 3 %. Det är bara att sätta igång. Kolla ETC Malmö på fredag.

Bloggtips av Göran Persson

VB har tidigare pekat på Mats Olssons (v) blogg som synnerligen läsvärd. Här kan man lära mycket om politiken i Lund, nästan alltid förmedlat med en humoristisk glimt. Min senaste lärdom därifrån är: ”Lund har äntligen utsetts till Årets Värmepumps-kommun 2012”. Kanske inte livsavgörande kunskap, men trevligt att veta.
   Nu vill vi gärna tipsa om en annan bloggande vänsterpartist som är väl värd att följa. Det är Abe Bergegårdh som presenterar sig själv såhär: ”Utbildad statsvetare med inriktning mot kommunikation, omvärldsanalys och internationell historia. Har för närvarande världens mest stimulerande arbete som kommunikatör för Vänsterpartiet i Lund.” Han avslutar sin presentation med devisen: ”Får jag inte flabba är det inte min revolution :)” En devis som det känns lätt för en gammal VB-aktivist att instämma i.
   Hans senaste inlägg är läsvärt och behandlar frågor som VB ofta skriver om. ”Barn är inte sopor, 2013/02/05. De grundläggande argumenten för att kommersialisera gemensam verksamhet är två: dels att det ska bli billigare och dels att kvalitén ska höjas. Höjd kvalitet ska komma av att konkurrens tvingar verksamheter att förändras och förbättras. Är det verkligen så? Abe Bergegårdh menar att något sådant stöd inte finns i forskningen.”

Vid frukostbordet av Asch

På torsdagar får vi som har kommunala uppdrag tidningen Dagens Samhälle. Där kan man ofta läsa intressanta saker, även om vinklingarna ibland kan vara överraskande. Idag till exempel handlar det om att miljonärerna måste betala så mycket skatt. jobbskatteavdraget gynnar ju inte dom något påtagligt och de betalar en oproportionellt stor del av kommunalskatten. I Lund till exempel utgör 962 personer med en inkomst av tjänst på över en miljon kronor om året 0,6 % av befolkningen, men betalar 6 % av den totala kommunalskatten.  Man skulle kunna tro att det är bra för den kommunala ekonomin att andelen miljoninkomsttagare ökat med 216 % på 2000-talet.
   Sen får vi veta att vårdföretagen har anlitat en utredare som kommit fram till att non-profitbolag inte får gynnas vid kommunal upphandling. Kommunerna kan däremot hindra företag utan vinstsyfte att delta i upphandlingen eftersom det snedvrider konkurrensen. Enligt utredarens tolkning av EU-domstolens praxis. Det här lär vi få höra mer om.
   Jag letar efter något positivt att kommentera, men det för det får jag gå tillbaka till förra veckans nummer, där riksantikvarien Lars Amreus i en liten notis konstaterar att historielös stadsplanering är farlig. Hållbar stadsplanering handlar om hur vi kan foga det nya till det gamla utan att förlora stadens själ.

In- och utrikes av Lucifer

Det är mycket att kommentera nu, så det blir att beta av de viktigaste ämnena i rask takt.

Nykolonialt
Vi börjar med Mali. Allt går som smort för den forna kolonialmakten, invånarna jublar och Hollande ler hult och njuter av de förbättrade opinionssiffrorna. Han har ett förflutet som officer vilket Guardian berättar om i dag, något som inte omnämns så ofta. Entusiasmen över de franska framgångarna verkar dock vara vitt spridd och inte ett ont ord sägs om vad det innebär att franska attackplan dygn efter dygn attackerar byar i norra Mali. I den allmänna goda stämningen har naturligtvis Sverige också kastat in militär.  Än så länge är det i liten skala men nu ska en grupp resa ner och utbilda regeringstrupper. Sätta upp ett rimligt försvar i Sverige är det ju inte längre tal om, det är i Asien och Afrika vi verkar. Vad har vi där att göra? Och om tio år är nog inte entusiasmen så hög.
   Den svenska Afghanistantruppen är kvar i landet och är väl snart den sista där. Nu ska ju t.o.m. danskarna åka hem. 43 döda danskar, tja, det är väl priset för den återerövrade danska militära äran. Vad gäller USA har de insett att det är Afrika som gäller och de bygger nu upp en bas för sina drönare mitt i Afrika. Obama tänker f.ö. utse sin drönarspecialist till ny CIA-chef. Och nyss kom nyheten att drygt femtio stater medverkade i det amerikanska programmet för hemliga fängelser. Poängen med det var att hjälpa USA att bedriva tortyr mot de tyckte var terrorister utan att hindras av USA:s egna lagar. Hyggligt av västvärlden att ställa upp.

Ekonomin inte den bästa
I Europa handlar det mest om ekonomin och det är ju skönt som omväxling till all död och tortyr. Vad jag kan få fram ur ekonominyheterna så är det som vanligt illa ute med Grekland, Spanien, Italien och Portugal. Men nu har man också på allvar börjat oroa sig för Frankrike och Storbritannien, med arbetslöshet och statsfinansiella underskott med höga siffror. Sverige klarar sig fortsatt hyggligt även om folk i Göteborg och Hyltebruk etc får lämna in. Mycket riktigt höjs nu krav att arbetarna ska gå ner i lön. Alltså, det här är en konjunkturförsämring som berör på bristande efterfrågan och den kan över huvud taget inte bekämpas med lönesänkningar. Men arbetsgivarna tänker tydligen ta chansen. Det säljs inte en rulle mer tidningspapper om så Hyltebruksjobbarna skulle gå ner med tio procent i lön.

Sjukhuskrisen
Här i trakten handlar det fortsatt mest om sjukhusen. Det är som om borgarna (och Miljöpartiet, glöm inte dem, de är med alliansen!) har tappat normal självbevarelsedrift och vansköter universitetssjukhusen i Lund och Malmö å det grövsta. Vad har då hänt? Ja, man får väl gissa på det vanliga – maktens arrogans. Till det kommer en övertygelse om att de själva är företrädare för det rationella näringslivet och att de och deras kompisar ordnar allt ekonomiskt till det bästa. De behöver bara inte fråga personalen eller så, och tanken att de ska lyssna på vad den politiska minoriteten säger faller dem inte in. Till det kommer att socialdemokraterna kanske inte varit så vassa och inte tagit den folkliga opinionen till hjälp. Vänsterpartiet har faktiskt tagit ledningen nu genom att lyssna på personalen. Det är bara två olika saker som kan hända: att borgarna backar från sina förslag eller att de åker på ett grymt nederlag i regionvalet 2914.

   Dvs det finns ytterligare en möjlighet, nämligen att folk fortsätter som tidigare och inte bryr sig om vad som händer i regionledningen. Anta att sossarna klantar till det i nästa valrörelse så att alliansen vinner, varpå folk röstar likadant i regionvalet som i riksdagsvalet. Då är jag färdig att lägga ner all politisk verksamhet för att ägna mig åt att svärta ner Tage Erlanders insats i den svenska författningen till fördel för det kommunala sambandet.


PS.
Stoppa pressarna! Minns ni Håkan Arvidsson, den forne ledaren och tänkaren som sedan länge kunnat hämta hem en hygglig extrainkomst genom att avslöja vänstern i Svenska Dagbladet tillsammans med Svante Nordin och Lennart Berntsson? Jo, denne Arvidsson har i dag på sajten Newsmill meddelat att han nu har lagt ner pennan, detta i protest. Anledningen är att han numera refuseras av Svenskans kulturredaktör Martin Jönsson. Arvidsson låter meddela att ”en flodvåg av bottenlös okunnighet och primitivt hat” sköljer över landet. Det var kort sagt bättre förr.
   Det intressanta är att Arvidsson skriver som om han tror att han representerar en radikal och oberoende intellektuell opinion. Detta efter att i ett 30-tal år ha servat makten och pengarna, det borgerliga etablissemanget liksom Jan Stenbeck.
   Jag har i detta blad skrivit uppskattande om Håkan Arvidsson som skribent. Han har liksom Svante Nordin en sorts tyngd och vältalighet som får mig att tänka på Fredrik Böök. Men jag kan nog ana tveksamheten hos SvD:s kulturredaktion när jag läser ordet ”inmundigar” i Arvidssons text .  Ett vackert ord förvisso, men kanske inte sista skriket i kulturkretsarna på Östermalm och i Täby.

Betygsinflationen i fristående skolor i Lund större än rikssnittet av Gunnar Stensson

Skolverket har för andra året samlat in och jämfört provresultat med betygsättning för alla gymnasier. Dagens Nyheter och Sydsvenskan har analyserat materialet
   Dagens Nyheter visar i sitt stora uppslag den 4 februari att de fristående skolorna konkurrerar om elevpengen genom att sätta överbetyg på eleverna. Skolpengen är incitamentet till betygsinflationen.
   DN påpekar att svenska skolor är en miljardindustri som ägs av riskkapitalbolag i skatteparadis.
   DN:s grafik visar att Consensum i Lund är en av de skolor där betygsinflationen är störst. 73,7 procent av eleverna har högre betyg än provresultaten motiverar i Matematik A1C.

Sydsvenskan har med hjälp av Skolverkets tabeller analyserat vilka skolor som erbjuder eleverna störst chans att lyckas med sina studier. Det är förstås intressant för eleverna inför gymnasievalet. Samtidigt gynnar det skolor som använder överbetyg som konkurrensmedel eftersom betygen är en av de parametrar som ligger till grund för resultatet.
   Men Emma Lejsne, tidningens skolreporter, är dock noga med att påpeka att skolornas betyg inte är jämförbara eftersom vissa skolor sätter högre betyg är provresultaten motiverar. De fristående skolorna sätter generellt högre betyg än de kommunala, skriver hon.
   I Lund är skillnaden mellan fristående skolor och kommunala skolor betydligt större än på riksplan. Speciellt utmärker sig Consensum. Där är man ”betydligt mer generösa i alla testade ämnen”.
   Sydsvenskan kallade 5/2 fyra rektorer till samtal om betygsättningen. De var ”rörande överens om att elevernas kunskapsvärde inte skiljer sig år beroende på om skolan är kommunal eller privat” rapporterar Maria Lovén. Konstigt! Det är ju just det analyserna visar!
   Utbildningsnämnden i Lund har all anledning att granska de fristående skolornas betygssättning. Särskilt Consensums.

Varför sätter lärarna för höga betyg?
DN:s reporter Lenita Jällhage kommenterar: ”Det intressanta är när samma skolor år efter år sätter de högre betygen – då blir betygsinflationen tydlig. Då kan man lättare tala klarspråk om att vissa skolor systematiskt sätter överbetyg.
   Inte minst för att locka till sig nya elever och säkra intäkterna i den allt hårdare konkurrensen mellan skolor...
   Lärare pressas vid betygssättningen mer eller mindre öppet av elever, föräldrar och sin egen rektor. Där har hotet att eleven ska byta skola och skolan ska förlora pengar funnits i bakgrunden.”
   Mot den bakgrunden är det inte överraskande att lärarna i Lund i en enkät nyligen klagar över stress och sömnproblem. Även den som inte låter sig korrumperas upplever ju pressen, ja upplever den mer akut än den som bara glider med strömmen. Men också den som låter sig korrumperas förlorar sin självrespekt.

Platt Skatt av Sven-Hugo Mattsson

När Annie Lööf, som ungdomsförbundare beskrev platt skatt så betonade hon att även med en platt skatt skulle de med högst inkomster fortfarande betala mer i skatt än de med låga inkomster. Här har hon rätt, ett exempel, den som har 80.000 i lön skulle, med platt skatt, betala åtta gånger mer i skatt i förhållande till den som har en lön på 8.000. Se nedan. Men det är viktigt att påpeka att vi har ett skattesystem som är kraftigt progressivt, accepterat av alla, Alliansen har höjt grundavdraget för pensionärer, bra! Den som har en lön på 80.000 betalar nu 33.828 i skatt per månad, enligt tabell. I det här fallet 32:ans tabell, 32 kr är en genomsnittligt kommunalaskatt. Den som har en lön på 8.000 kr betalar 1058 i skatt. Idag är skillnaden alltså inte åtta gånger, den är 32 gånger. Anledningen till att den med låg lön betalar relativt lite i skatt beror på grundavdraget, den lågavlönades avdrag. Anledningen till att den med hög lön betalar relativt mycket i skatt beror på den statliga skatten och värnskatten. Om man vill har en platt skatt måste man ta bort dessa avsnitt i vårt skattesystem. Jag gör antagandet att den platta skatten skulle stanna vid 25 kr per intjänad hundralapp. Det kan tyckas lite när den genomsnittliga beslutade skatten är 32 kr, men det beror just på grundavdraget. Det är faktiskt så att flertalet inte betalar mer än 25 kr i inkomstskatt.

Detta är platt skatt 
Låt oss då se vad en platt skatt innebär. Den som har 140.000 kr i lön betalar nu 49 % i skatt och får med antagandet om 25 kr i skatt, nästan en halvering av sin skatt. Från ca 68.000 kr till 35.000 kr. En skattelättnad med 33.000 kr, (trettiotre tusen), i månaden observera. Den som har en lön på 80.000 kr får en skattelättnad med ca 14.000 kr, per månad. Den som har en inkomst på 40.000 kr får en lättnad med 1.500 kr, ni ser att det sjunker snabbt, men 1.500 kr är trots allt en rejäl sänkning.
   Visst, det är inte så värst många som tjänar så här mycket, men det är våldsamma skattesänkningar för dessa och för att finansiera det blir det de många som får betala högre skatt. Den som i exemplet ovan har 8.000 i lön får nästan en fördubbling av skatten. Från 1058 till 2000 kr. Den som har 8.000 kr i inkomst lever förmodligen redan nu ur hand i mun. Många av dessa har säkert någon form av bidrag, med en platt skatt skulle bidragen kraftigt öka om man inte vill genomföra en försämring för dessa. Snacka om att vilja förstärka bidragkarusellen. Faktum är att det är en majoritet som kommer att betala för den minoritet som har höga löner.

Gigantisk omfördelning
Platt skatt innebär alltså en gigantisk omfördelning från de med låga inkomster till de med höga, därmed innebär det också en gigantisk omfördelning från kvinnor till män. Jag har en känsla av att Annie Lööf helt enkelt inte har kläm på hur vårt skattesystem ser ut, hon vet helt enkelt inte hur grundavdraget ser ut, ett grundavdrag som gör att även låginkomsttagare kan få en någorlunda god ekonomisk tillvaro. Hon förstår inte att samhället skulle bli ännu mer isädraget.
   Nu har Annie Lööf backat ur återvändsgränden. Hon vill sänka skatten för de lägsta inkomsterna, hon vill sänka för de med inkomster runt 30.000, men hon vill inte ta bort värnskatten. Ungefär så långt man kan komma från platt skatt. Hon vill helt enkelt sänka skatter, så se upp för denna högerpolitiker. Just nu är det inte läge för platt skatt, hon fick backning av sina egna och hade inte fått igenom det i Alliansen. Men i en annan tid är det inte omöjligt att hon återkommer, i grund och botten vill hon nog ha en platt skatt och kommer säkert att återkomma med förslag åt det hållet.

Miljöpartiet om åtgärder för att nå klimatmålet av Ulf Nymark

Kommunstyrelsen hade vid sammanträde denna vecka att ta ställning till om planerade åtgärder för att nå klimatmålets etapp 2020 var tillräckliga för att målet skulle kunna nås. Detta etappmål innebär att utsläppsmängderna av växthusgaser år 2020 ska vara högst hälften av 1990 års nivå. De borgerliga ville utan debatt eller några som helst kommentarer godkänna nämndernas och styrelsernas redovisningar och kommunstyrelsens sammanställning. De uppmanade Miljöpartiet att hålla sig så kortfattat som möjligt, medan de själva teg som muren. Miljöpartiet föreslog att kommunstyrelsen skulle återremittera ärendet till Kommunkontoret med följande motivering:

Motivering
Vi bedömer att redovisningen av åtgärder för att nå klimatmålet har stora brister och oklarheter. Det gäller såväl en del nämnders redovisningar som sammanställningen från kommunkontoret. Dels saknas i många fall kvantifiering av åtgärder, dels saknas i flera fall redovisning av konkreta, verksamma åtgärder för att nå de reduceringar som beräknats. Det förefaller också som om en del dubbelräkningar inte kan uteslutas. Slutsatsen att de redovisade åtgärderna är tillräckliga för att nå klimatmålet framstår som synnerligen bräckligt underbyggd.

Uppdrag
Miljöpartiet ville bland annat ge Kommunkontoret i uppdrag:
 • att i den sammanfattande bedömningen överskådligt redovisa reduceringarna per nämnd/styrelse eller där så anses lämpligt åtgärdsvis (t ex vid större, övergripande åtgärder där flera nämnder är involverade) så att det blir möjligt att ta del av de uppgifter som den sammanlagda utsläppsminskningen bygger på
 • att redovisa grunderna för bedömningen att de föreslagna åtgärderna är tillräckliga,
 • att inhämta redogörelse för beslutade och eller planerade konkreta, kvantifierbara åtgärder från i första hand Tekniska nämnden och Byggnadsnämnden
 • att kommunkontoret ges i uppdrag att anlita en extern konsult för oberoende granskning av klimatmålsåtgärdernas effekt.

Nej till att utreda oklarheter
Den borgerliga majoriteten röstade alltså emot Miljöpartiets förslag om återremiss. Förslaget fick stöd av samtliga oppositionspartier. Efter borgarnas nej till att få oklarheterna utredda yrkade MP på att redovisningen skulle lämnas vidare till Kommunfullmäktige för ställningstagande. Även detta yrkande fick hela oppositionens bifall. Men borgarna ville inte att ärendet skulle till fullmäktige. Av någon anledning ville man inte att fullmäktige skulle få en bild av om det är möjligt att nå klimatmålet eller inte. Ärendet är därför lagt till handlingarna och borgarna kommer att försöka fortsätta att tiga.

Hannah Arendt – en berättelse om vår tid av Gunnar Stensson

Se den tyska regissören Margaretha von Trottas film om den judiska filosofen och politikern Hannah Arendt, som tolkas på ett oförglömligt sätt av skådespelaren Barbara Sulowa!
   ”Om Hannah Arendt inte hade existerat hade det varit nödvändigt att uppfinna henne. Hennes liv är en parabel, en liknelse, en berättelse inte bara om vår tidsålder utan om några århundraden av europeiskt tänkande och erfarenheter.”
   Det skriver den engelske filosofen Ernest Geller 1987.

Hannah Arendt föddes 1906 i Königsberg. 1924 började hon studera filosofi för Martin Heidegger. När hon fick reda på Heideggers samarbete med nazisterna blev hon förfärad.
   Eftersom hon var judinna blev hon häktad när Hitler kom till makten 1933 men släpptes sedan och flydde via Prag till Paris. Hon ingick i en sionistisk-socialistisk rörelse som hjälpte flyktingbarn att komma till kibbutzer i Israel.
   Hon gifte sig med en landsflyktig tysk kommunist 1936. Tillsammans med honom upplevde hon hur Paris bröt samman under de anstormande tyska arméerna. Hon forslades till koncentrationslägret Gurs i södra Frankrike. Det rådande kaoset gjorde det möjligt för henne att fly. Via Lissabon lyckades hon med sin make ta sig till USA.
   Där blev hon så småningom professor vid New School of Social Research, det universitet som ursprungligen grundades för att ge av nazisterna förföljda forskare möjlighet att arbeta och undervisa.

Mycket förenklat kan man säga att samhällelig och politisk aktivitet är det högsta mänskliga värdet i Hannah Arendts filosofi. Värderingarna måste omsättas i handling.
   I New York samarbetade hon med grupper som verkade för ett federalt Israel/Palestina där palestinier och judar har samma demokratiska rättigheter.
   När Begin, ledare för Herutpartiet och senare ministerpresident i staten Israel, besökte New York, författade hon ett uttalande som hon fick ett antal judiska kulturpersoner, bland dem Albert Einstein, att underteckna. I uttalandet heter det: ”Ett av vår tids mest upprörande politiska fenomen är skapandet av Frihetspartiet (Tunat Haherut) i den nytillkomna staten Israel, ett politiskt parti som i sin politiska organisation, sina metoder, sin politiska filosofi och sin samhälleliga målsättning är besläktat med nazist- och fascistpartierna. Det har bildats av medlemmar och anhängare till Irgun Zwai Leumi, en terroristisk, högerorienterad, chauvinistisk organisation.”
   I ljuset av Israels utveckling de senaste 50 åren ter sig uttalandet profetiskt. Det publicerades i New York Times 4 december 1948.

1961 rapporterade Hannah Arendt från Eichmann-rättegången
Hon väckte indignation när hon beskrev Eichmann som en rationell, plikttrogen byråkrat, en representant för den banala ondskan. Judarna upprördes än mer av hennes påstående att de judiska ledarnas samarbete med nazismen bidragit till Förintelsen. Hennes bok ”Den banala ondskan” är fortfarande provokativ genom sitt underförstådda krav på ansvar och i förlängningen civil ohörsamhet. Om du inte tar ansvar är du en moralisk nolla, en ingen, en Eichmann. En ny upplaga av ”Den banala ondskan” finns nu, utgiven av förlaget Daidalos.
   Filmen handlar om Eichmannrättegången och ”den banala ondskan”. Hannah Arendt fick betala ett högt pris för sin konsekventa hållning. Barbara Salowa är magnifik i rollen!


PS. De biografiska notiserna ovan är hämtade ur Joachim Israels förord till ”Människans villkor. Vita Activa” av Hannah Arendt, utgiven på Röda Bokförlaget, tryckt i Eslöv av min vän Helmut Glöck 1988. För översättningen står Joachim Retzlaff, då medlem i vpk Lund. Röda bokförlaget blev senare förlaget Daidalos, som under åren utgivit många av Gunnar Sandins översättningar.
   Man kan påstå att vpk Lund på många sätt var förbundet med Hannah Arendt, som gick bort 1975.

Annie Lööf och Margaret Thatcher av Bengt Hall

Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal. Lägg inte åsikter i min mun sa centerpartiets ledare Annie Lööf nyligen. Med stor emfas inför sina meningsfränder.
   2008 fick hon frågan om hon hade någon egen förebild. ”Ja…Sen är jag väldigt fascinerad av Margaret Thatcher. Hon hade verkligen råg i ryggen och visade var skåpet ska stå…när man har sett henne i debattstolen så mår man bra hela dagen! Hon har betytt mer för eftervärlden än någon annan brittisk ledare. Jag försöker ta efter henne….”
   Margaret Thatcher var konservativ premiärminister 1979 – 1990. Några berömda citat kan ge en snabb bild av hennes åsikter. Mest känt av alla är förmodligen förnekandet av samhället: Det finns inget samhälle, bara individer. En mer extremt liberal hållning är förmodligen svår att finna:  ”there is no such thing as society. There are individual men and women, and there are families.”
   Några uttalanden som illustrerar hur “mjuk och varm” hon var kan vara värda att citera:
   “A world without nuclear weapons would be less stable and more dangerous for all of us.”
   “I personally have always voted for the death penalty because I believe that people who go out prepared to take the lives of other people forfeit their own right to live.”
   “There are still people in my party who believe in consensus politics. I regard them as Quislings, as traitors… I mean it.”
   Det är alltså bra med kärnvapen och dödsstraff och de som förespråkar samförståndslösningar I politiken är förrädare. En liten glimt av Margaret Thatchers politiska stil!

Kamp mot facket!
Margaret Thatcher såg fackföreningsrörelsen som fiender. Hon förbjöd sympatiåtgärder och införde begränsningar i strejkrätten. Det var under Thatcher som Falklandskriget mot Argentina genomfördes. Hon jämförde Falklandskriget med sitt eget krig mot facket. Facket var en farligare fiende:
   ”We had to fight the enemy without in the Falklands. We always have to be aware of the enemy within, which is much  more difficult to fight and more dangerous to liberty.”

Centralisering av den politiska makten
Den kommunala självstyrelsen var en nagel I ögat på Thatcher och hon kämpade aktivt för att begränsa de: Staten ingrep och ändrade I enskilda kommuners budgetar. Skolor förstatligades. Allmännyttiga bostäder privatiserades. Kommunerna förlorade en rad verksamheter som istället kom att styras av icke-valda organ. Dvs offentlig verksamhet som var undandragen från demokratiskt inflytande. Kampen mot kommunerna och den demokratiskt styrda offentliga verksamheten är bakgrunden till omdömet ”She hates everyone elected. Except herself.”

   Ett spektakulärt exempel var nedläggningen av Greater London Council (GLC). GLC var en kommunal nivå – ungefär som ett landsting för Londonregionen – med ansvar för bl a kollektivtrafik, gator och vägar och övergripande planering. I GLC hade motståndarna – Labour – makten. Under den legendariske ordföranden 1981 – 1986 Ken Livingstone (Red Ken) kom det till öppen konflikt med thatcherregeringen. Livingstone jobbade för lägre avgifter i kollektivtrafiken. London förklarade sig som kärvapenfri zon. Olika åtgärder genomfördes för att stödja kvinnor och missgynnade minoriteter som invandrare, handikappade och homosexuella. Det blev för mycket för Thatcher som istället för att besegra Londonvänstern i val bestämde sig för att helt enkelt avskaffa GLC.

Den platta skatten
Kommunerna i Storbritannien får, förutom statsbidrag, sin inkomster från fastighetsskatt. Åren 1989 och 1990 införde Thatcher-regeringen istället en skatt som kallades community charge eller poll tax som den kom att kallas. Poll tax innebär att alla skattebetalare betalade samma summa (alltså inte samma procent av sin inkomst). Det är detta som är en så kallad ”platt skatt”. Övergången från fastighetsskatt till poll tax innebar att skattebördan flyttades från de rika till de fattiga. Ju lägre ens inkomst är, desto högre procent av den måste man alltså betala i skatt.
   Enda sättet att slippa undan poll tax var att låta bli att registrera sig i röstlängden, eftersom skattebetalarregistret stämdes av mot röstlängden. Konsekvensern blev alltså att den som inte betalade sin poll tax förlorade sin rösträtt.
   Det blev oerhörda protester mot poll tax. Dessa kulminerade i ”slaget om Trafalgar Square” med 113 skadade och 340 arresterade. Man kan lugnt säga att inget västeuropeiskt land har varit så nära revolution som England i protesterna mot den platta kommunalskatten. Men så blev det också slutet på Thatcher-eran. Efter uppror i det egna partiet tvingades hon avgå 1990.

Sämre utbildning
Det har varit regel att gamla studenter från Oxford som varit premiärminister har utsetts till hedersdoktor vid universitetet. Men Oxforduniversitetets beslutande församling beslöt 1985 efter omröstning med siffrorna 738 – 319 att vägra Margaret Thatcher en sådan utnämning. Man motiverade vägran med den ”djupa och systematiska skada” hon tillfogat hela det brittiska skolsystemet:
   ”Mrs Thatcher´s Government has done deep and systematic damage to the whole public education system in Britain from the provision for the youngest child up to the most advanced research programmes.”
   Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal. Sa Annie Lööf. Fan tro´t.

På Olof Palmes tid 4 av Gunnar Stensson

Ett bål och tända marschaller spred ett flackande sken medan den blöta snön föll över Stortorget i Lund klockan 17 den 13 december 1981. Det var en manifestation mot att general Jaruzelski tagit makten i Polen, utfärdat undantagstillstånd och förbjudit fackföreningen Solidaritet.
   Jag tror att det var Sven-Hugo Mattsson och Monica Bondesson som tagit initiativet. De var i alla fall där när jag kom till torget.
   En jobbig julhelg följde. Vi samlade in pengar till Solidaritet på alla kända torg och insamlingsställen, utanför systembutiker och i domkyrkans vapenhus, där polacker vakade dygnet runt. Fötterna var blöta och näsorna snorade.
   I mellandagarna beslöt ett enhälligt medlemsmöte att vpk Lund skulle bryta förbindelserna med de kommunistiska partierna i Sovjetunionen och dess vasallstater. Jag utsågs att från partilokalen vid Bredgatan ringa Lars Werner om beslutet. Han svarade genast, men kommenterade det inte. Däremot klagade han över ont i knäet. Han hade en menisk som måste opereras. Vi önskade varandra god fortsättning på julen.

På partikongressen i Södertälje gick det demokratiska manifestet, något urvattnat, igenom utan diskussion. Ingen sovjetisk delegation syntes till. På tåget hade vi pratat om den sovjetiska ubåten utanför Karlskrona. Den betraktades som ett bevis för att sovjetiska ubåtar spionerade på svenskt vatten. Ubåts-paranoian blev Carl Bildts språngbräda till makten, även om det kanske var illrar som registrerades vid Hårsfjärden.

Ett par år satt jag i distriktsstyrelsen och lärde känna Joakim Lenz, en beläst och noggrann person som jag uppskattar mycket. Lokalen låg vid Bergsgatan i Malmö. Vi hade ett egendomligt fall som handlade om en talför person från Åstorp, Tony Wiklander,  som då tillhörde vpk men nu är aktiv sverigedemokrat. Han anklagades för förskingring i en kiosk i anslutning till en skola och hade skrivit en lång försvarsinlaga där han kallade sig ”Åstorps Dreyfus”. Eftersom han var partimedlem engagerade vi oss och försökte hjälpa honom juridiskt. Det kostade tid och lite pengar.

I Antiimperialistiska utskottet engagerade vi oss i Eritreas befrielsekamp. Jag var nära vän med en lärare på Lärarhögskolan, Bereket Yebio, och han informerade oss. Eritrea kämpade sedan 1961 för sitt nationella oberoende. I Etiopien hade Mengistu mördat kejsaren och infört militärdiktatur. Han kallade sig kommunist och fick stöd från Sovjetunionen med vapen och ekonomi. VPK stödde sedan gammalt Eritreas äldsta befrielserörelse, ELF, som var Moskvatrogen. Jag påpekade i Ny Dag det orimliga i att en befrielserörelse anknöt till det land som försörjde dess förtryckare med bombplan och kanoner. Jag fick uppdraget att resa till Eritrea av vpk. Jag fick 15 000 kronor för att bestrida kostnaderna, och snart var jag i Sudans huvudstad Khartoum. Den berättelsen får anstå.

VPK Lund sjöd av energi omkring 1980. Hundratals unga partimedlemmar av vilka en oproportionerligt stor andel så småningom blev professorer, män som kvinnor. Stadsdelsgrupper där vi studerade marxistisk grundkurs och anordnade barntillsyn. I Klostergårdsgruppen lärde jag bland annat känna Sven-Bertil Persson. Här fanns det verkligen entreprenörsanda. Men ingen blev rik. Det var slit hela tiden. Och entusiasm. Tusen läsare av VB som skickades ut med posten. Tjogtals indragna i kommunalpolitiken. Höstfest med tivoli och skjutbanor i Folkets park. Stor internationell aktivitet. Försök till kontinuerlig bokutgivning: Lund sett från vänster. Röda Kapellet. Bokcafé mitt emot Stadsbiblioteket.

   Vi var störst i Skåne-distriktet, anordnade de i särklass största demonstrationerna i Lund, inför valen åkte flygbladspatruller från Lund så långt som till Skanör och Falsterbo, dock utan att opinionen påverkades nämnvärt. Ändå lyckades de flesta av oss samtidigt med sina privata liv som lärare, forskare, socialarbetare, läkare, sjuksköterskor. Förklaringen var väl att alla var aktiva. Är man många aktiva blir mycket gjort.

Olof Palme 1983: det var då han började ägna sig åt Palestina/Israel på allvar. Med början kring mitten av 70-talet hade Socialdemokraterna börjat svänga från ohämmat stöd till Israel till en balanserad ståndpunkt som försvarade också palestiniernas rättigheter. Målet var en rättvis tvåstatslösning som enda vägen till fred. Olof Palme satsade på Yasser Arafat. Han förhandlade med honom i FN. Han stödde honom i svensk debatt. Det fanns många palestinier i Lund, och vi hade kontakt med dem. Vi uppskattade och stödde Palmes politik i Mellanöstern.
   Palme bjöd in Arafat till Sverige. Det tog hus i helvete. En av de smutsigaste politiska kampanjerna i svensk politisk historia följde. Jag minns min bestörtning när jag steg av bussen i Södervärn och fann sjukhuset och hela bussterminalen tapetserade med stencilerade bilder som jag uppfattade som grov antisemitisk propaganda. Men det var inte antisemitisk propaganda. På de svartvita teckningarna var Palme och Arafat avbildade på samma sätt som nazisterna avbildat judar: kroknästa fula skurkar med fanatiskt lysande ögon. Affischeringen var anonym.
   Palme tog tjuren vid hornen och bjöd in till ett möte i Stockholms Storkyrka, Sveriges nationalhelgedom. Han skulle tala om en politik för fred och rättvisa i Mellanöstern, i princip för gällande internationell rätt och FN-resolutioner. Storkyrkan fylldes. Men Olof Palme hann knappt öppna munnen innan ett hatiskt buande och bölande började ljuda från den välklädda publiken. Händelsen refererades ordentligt i pressen, och många av referaten var Palme-fientliga. De kan påminna om hur Hannah Arendts ”Den banala ondskan” togs emot.
   Episoden finns inte med i filmen och nämns över huvud taget sällan eller aldrig. Men den gav en fingervisning om var Palmehatet fanns och vilka intressen som kanske ville röja honom ur vägen.


Tidsnöd och datorhaveri har försenat mig, men det kommer en fortsättning.
Vi ska baxa oss fram till 1986.