Skyll inte bara på Gunnar Hökmark. Så rubricerar Sydsvenskan huvudledaren om Moderaternas genomklappning i EU-valet (27/5).
Nej, fiaskot är inte enbart Hökmarks fel. Sydsvenskan har dag
efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad trumpetat ut
Moderaternas nyliberala EU-politik: fri rörlighet för utnyttjade
arbetare från Östeuropa, frihandelsavtal med USA som ger USA-ägda
friskolekoncerner möjlighet att stoppa svenska skolreformer och stöd
till EPP, den mörkblå, antifeministiska partigrupp i EU som Moderaterna
ingår i och som Hökmark är vice ordförande för.
Med ett sådant mediabifall är det inte underligt att han trodde,
att inte bara alliansens massmedia utan också väljarna stödde hans
politik.
Det har länge varit en etablerad sanning att de svenska valen
avgörs av några hundratusen höginkomsttagare - främst i Stockholm - som
röstar enbart efter valets inverkan på den egna plånboken. Den
sanningen, dold i floskeln Ordning och reda i statsfinanserna, har
legat till grund för Moderaternas framgångar det senaste decenniet. Den
har också varit vägledande för den socialdemokratiska politiken. Därav
den sunkiga tristess som präglat valkampanjen inför EU-valet – och
riksdagsvalet i september - hittills.
Men varken höginkomsttagarna - eller vi andra - är så dumsnåla
som spinndoktorerna och deras arbetsgivare cyniskt förmodar. EU-valet
har blåst in frisk luft i den svenska politikens mögeldoftande
korridorer.
Moderaterna tycks inte ångra sig, men det borde Stefan Löfven göra.
Sydsvenskans ledarredaktion ångar på i gamla spår, utan att vare
sig se eller höra. Detta är Sydsvenskans ”Plan B i röran” (27/5):
”Skulle MP, V och Fi tillsammans bli jämstora med S – ingen
omöjlighet – lär Löfven få svårt att stå emot det egna partiets
vänsterflygel... Desto viktigare att partierna i mitten – S inräknat –
håller öppet för samarbete över blockgränsen. En plan B är aldrig fel
när rödgrönrosa röra hotar.”
Den 3 juni återkommer Sydsvenskan till önsketänkandet om en
blocköverskridande regering för att stoppa vänstern: ”Låt säga att
alliansen mister regeringsmakten och Centerpartiet minskar sitt
väljarstöd – då kan S stå inför uppgiften att bilda regering i ett
svårt parlamentariskt läge samtidigt som C kanske ser sig om efter en
ny partiledare. Vad Lööf ser som otänkbart kan då bli inte bara
tänkbart, utan till och med sannolikt.”
Sydsvenskan är först med att spå Annie Lööfs avgång, kanske mot
bakgrund att bara 1 procent hade stort förtroende för henne i den
senaste mätningen.
Sydsvenskan består förstås inte bara av sin ledarredaktion.
Kanske kan man tala om en valseger för kulturredaktionen, med
skribenter som Rakel Chukri, Karin Arbman och Patrik Svensson, över
ledarredaktionen – Skogkär och kompani.