Uttåg i sommarhagen

Samling vid S.t Lars vårdcentral söndagen den 7 juni klockan 14.
   Vandring genom S.t Larsparken till Röda kapellets sprittande toner.
   Vid Flackarps mölla slår vi oss ner för en skön picknick i det gröna. Flackarps byförening säljer kaffe och kakor, så långt det räcker. Röda Kapellet ger konsert.
   Visning av den märkvärdiga möllan, en välbevarad holländare från 1868.
   Samling i Hospitalets- och Asylens begravningsplats där 2000 patienter begravdes mellan 1895 och 1950.
   Hemvandring längs Flackarpsvägen.

Klostergårdens byalag & Helgeands församling

Ett samtal av Karin S

Ett pojkgäng i Klostergården
spelar fotboll vid sidan av vägen
En boll hoppar ut
och den hamnar till slut
bredvid mig, där den ligger och väntar.
En mörkhårig kille i laget
hämtar bollen, men stannar och frågar:
”Hur gammal är du?”
”Jag är 77.”
(Fast jag nyss har fyllt 78)
Han ser på mig, ler sen och svarar:
”Men jag vinner ändå
för jag är 92.”
Det var inget jag tänkte betvivla.

Strandskatan tillbaka på Korpvallen av Gunnar Stensson

Det första jag såg denna soliga morgon var den svartvita strandskatan som ensam strosade omkring på gulröda ben och petade med den lika gulröda näbben i gräset som om den ägde alla de åtta gröna fotbollsplanerna. Den var efterlängtad.
   Jag gjorde en snabb genomgång av maj månad i minnet. En näktergal först. Sedan en gök. Flera näktergalar. Flera gökar. En mulen morgon flög plötsligt en flock ladusvalor tätt över vattenytan på dammarna. Nästa dag var de borta. Sedan kom de snabbare och kompaktare tornseglarna. Så här ser de ut: (-. Gräsänder och sothönor simmar i spetsen för sina kycklingskaror. Kutryggiga hägrar sitter stilla som stoder. Två svanpar har till slut stadgat sig i dammarna. Undras om de ska lyckas få ungar. Det är flera år sen sist. Äggen är mycket sårbara.
   Granna fasaner rusar i de gula rapsfälten som nästan är överblommade. Liksom i tur och ordning: plommon, körsbär, hägg. Men syren, kastanj, hagtorn, rönn, fläder blommar än. En enda humla men gott om andra flygfän.
   Idag knarrade och hoade grodorna brunstigt vid strandkanten, men fiskarna har inte börjat leka. Vattnet är väl för kallt

Politiken nr 5 2015

Läs Politiken nr 5 2015

En artikel från från tidningen
 

Är byggbranschen korrupt?
Det finns all anledning att anta att kartellbildning inom denna sektor är djupgående och omfattande
Enligt en enkätundersökning från konkurrens-verket svarade 46 procent av de 600 tillfrågade byggcheferna att det förekom karteller i deras bransch och 39 procent trodde att riskerna för upptäckt var låg eller obefintlig.

Korruptionen driver upp byggkostnaderna
Idag har vi skyhöga byggkostnader på grund av stora vinstintressen, uppemot 40 procents marginal på oförutsedda utgifter, kartellbildning och vänskapsavtal där man anställer byggbossar som konsulter.
   Lagmässigt är det svårt och kostsamt att komma åt och lagföra fusket.

Vinstdrivet offentligt bolag skulle kunna göra det billigare
Vad kan man då göra? Sammy Landén som arbetar som skattebrottsutredare föreslår ett of­fentligt drivet byggnadsföretag som går i bräschen för sjysta villkor. Att bilda ett helt transparant statligt byggföretag, där alla kostnader är fullt synliga och redovisade och att detta företag skulle kunna gå med vinst och ändå bygga billigare. För det handlar inte om att bygga med sämre standard när det gäller bostäder, vi vill inte ha några nya fattighus.
   Den här vinkeln är helt frånvarande i debatten när det gäller att få upp bostadsbyggandet. Förslaget skulle naturligtvis få mothugg av bankerna och spekulanterna i dyr mark, men det kan vi leva med.
Gunilla Wahlberg

Hon kom inte till Väster av Gunnar Stensson

Mötet med den kanadensiska författaren Margaret Atwood blev tyvärr inställt. Däremot besökte hon Malmö stadsbibliotek idag, torsdag.
   Hennes stora romansvit om det samtida/framtida samhället på jorden finns nu på svenska i sin helhet: Oryx & Crake, Syndaflodens år och MaddAdam.
   Komiska och tragiska, visa och förvirrande berättelser, utmaningar för känsla och intellekt. Kanske kan de jämföras med Gullivers resor. Gör det till ett sommarprojekt att läsa alla tre.
   VB presenterade dem i höstas i samband med Atwoods besök på Louisiana. Vi var mest förtjusta i Syndaflodens år.

I väntan på B52-orna och US Marines av Sten H.

Tystnaden fortsätter och är nu närmast öronbedövande. På lördag i nästa vecka ska B52-orna sniffa fram över Östersjön och simulera (inte verkställa) minfällning – själva fällningen ska tydligen ske vid Bornholm. Hur som helst lär väl motordånet höras ner till Sandhammaren.
   Den stora grejen blir nog landstigningen. En invasionsflotta som leds och backas upp av USS San Antonio, ett amerikanskt amfibiefartyg som kan ta drygt 1000 soldater och är utrustad med helikoptrar, artilleri och robotar. Där samlas också de bortåt 300 svenska marininfanteristerna, en benämning de själva inte vill kännas vid– de vill kallas amfibiesoldater. Hur som helst handlar det om de ömkliga resterna av det som en gång hette kustartilleriet. Här kan jag anknyta till Gunnar Stenssons berättelse i förra VB där han beskrev hur han cykeltolkade ner från Växjö för att försvara den här kustremsan. Jag har också försvarat den, just som kustartillerist, med fyra stycken 15 cm kanoner och jag kan ännu se med viss ömhet på den backe där jag hade planerat att gräva ner min radarstation. Ja, det var på den tiden landet skulle vara alliansfritt.
   Man kan ha lite olika synpunkter på hur svensk utrikespolitik ska utformas. Hur som helst blir det inte bra om det görs under inflytande av den aggressiva ryssrädsla som nu dominerar landets ledarsidor. Och vem står i täten om inte vår gamle bekant Per T Ohlsson, den skarpsynte analytikern från Segevång. Ryssland är ”en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas” och därmed är allt sagt. Vi som anser att det finns nyanser i världspolitiken är, surprise, surprise, ”Putins nyttiga idioter” . Vi är ”de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde” . (Man kan inte helt förneka Ohlssons förmåga att få till en elakhet!) Nåväl, hans andliga kollega, f. försvarsministern Sten Tolgfors delar Ohlssons syn och förutspår våra löjliga invändningar not B52-orna och marinsoldaterna: ”Sannolikt kommer vi att se några mindre, yrvakna protester mot Sveriges nära samarbete med Nato, precis som mot flygövningen Arctic Challenge (ACE). Dessa bygger dock på en helt föråldrad bild av svensk försvars- och säkerhetspolitik. ”Ja, vi är inte många, vi är kanske lite yrvakna – alla kan ju inte vara så alerta och med sin tid som Tolgfors.
   Hur det blir lördagen den 13 juni är väl ännu oklart. Jag hade hoppats säga något om det, men det är ännu alltför oklart. Men du som skulle skämmas över att sitta hemma och inte ge din mening till känna, håll förmiddagen lördagen den 13 juni ledig. Någon sorts manifestation lär det nog bli. Se nästa VB!

Flackarp(r): Revolutionären från Källby Mölla av Gunnar Stensson

Väster om bron där Flackarpsvägen korsar Höje å låg en gång Källby mölla. Där finns spår av gamla husgrunder. Grönskan i den gamla trädgården är vildvuxen.
   Källby mölla ägdes av Carl Axel Wachtmeister på Trolleberg och drevs 1811 av mjölnaren Sören Håkansson. Han hade en dräng som hette Åred Persson.
   Åred Persson var 30 år och hade sett och hört mycket hända under sitt liv. Det gamla samhället skakade i sina grundvalar. Åred visste att ett annat samhälle var möjligt. Det gällde att gripa tillfället när det uppenbarade sig.

Åred var åtta år 1789, när folket i Frankrike krävde frihet, jämlikhet och broderskap och störtade kungens, adelns och kyrkans makt. Han var 18 när Napoleon inledde erövringen av Europa och 25 när engelska flottan satte Köpenhamn i brand.
   Då började saker hända i Sverige. Bönder och drängar skrevs ut till kriget i Finland 1808-09. De flesta avled inom några månader av svält och sjukdomar utan att nånsin hinna till slagfälten. Finland förlorades och norrlandskusten med Luleå, Piteå och Skellefteå ockuperades av ryssarna.
   Några officerare avsatte den lille galne kung Gustav IV Adolf. Hans gamle farbror Karl XIII övertog kronan. Han hade inga söner så det gällde att hitta en kronprins.
   Den norske prins Kristian August utsågs, men ramlade död av hästen på Kvidinge hed utanför Kristianstad i maj 1810.
   Var det mord? Det trodde i alla fall folk i Stockholm och eftersom de misstänkte adeln för mordet lynchade de dess främste företrädare riksmarskalk von Fersen vid Kristian Augusts högtidliga begravning den 20 juni 1810.
   Åter gällde det att få tag i en tronföljare. En löjtnant Carl Otto Mörner fick tag i förre revolutionären, numera marskalken, Jean Baptiste Bernadotte och denne blev vald till ny tronföljare på hösten 1810
   Som sådan började han genast förbereda ett nytt krig mot Napoleon. Åter inleddes de fruktade utskrivningarna till armén i Skåne.

Kände Åred Persson till allt detta?
Ja, åtminstone i grova drag. Herrarna på godsen och professorerna i Lund talade inte om annat. Deras pigor och drängar snappade upp det mesta.
   Professor Esaias Tegnér, som var ett år yngre än Åred, skrev högtravande dikter både om Napoleon och om Hans Kunglig Höghet Svea Rikes Kronprins Karl August vid dennes besök i Lund några dagar innan han avled i Kvidinge. Dessutom var Tegnér en entusiastisk krigshetsare.
   Åred hade ingen anledning till respekt för kungar. Tvärtom.

Det värsta var förstås förtrycket och rättslösheten i Lund och herresätena runt omkring.  Många av Åreds vänner och bekanta hade drabbats av utskrivningarna till finska kriget. Nu gällde det att akta sig för de nya.
   Åred var fast besluten att aldrig bli soldat. Och han var inte ensam om den övertygelsen. Han ville ha ett annat samhälle. Frihet, jämlikhet, broderskap!
   Han förenade sig med de upproriska i Häckeberga. Den 15 juni, en kall regnig dag, ställde de upp utanför Klågerup, 800 stycken, beväpnade med hötjugor, yxor, påkar och liar för den sista striden.
   I granna uniformer travade husarerna från Malmö fram över slätten. Hästarnas blanka hovar klapprade. Husarerna formerade sig med skarpa sablar till kavallerichock mot hopen av upprorsmakare. Sedan satte det täta ledet av hästar av i galopp.
   Ett trettiotal blev ihjälhuggna, andra lemlästades eller fick djupa sabelsår i axlar, armar och ben.
200 fördes som fångar till Malmöhus där flera dog av sina skador.
   Åred Persson överlevde. Han var en av dem som satt fängslade i Malmöhus. Efter avtjänat straff försvann han och återvände så vitt man vet aldrig till Lund eller Källbymölla.

Mycket är skrivet om massakern vid Klågerup.
Mats Olsson sätter in den i ett bredare socialt och historiskt sammanhang i sin mycket intressanta artikel Gods och gårdar, som återfinnsi Lunds historia – staden och omlandet, 2012.

PS. På hemvägen från Flackarp visar jag den vildvuxna trädgården där Höjebro Mölla en gång låg.

Ännu en park hotas av exploatering av Ulf Nymark

Hoten mot våra parker duggar nu tätt. En detaljplan för omfattande bebyggelse och biltrafik i det som återstår av Vipeholmsparken har, som VB tidigare informerat om, tagits fram.
   Ett par, tre stenkast väster om Vipeholm ligger en annan park, uppkallad efter det fram till 1587 i parken belägna S:t Jörgens hospital för spetälska. När parken skapades på 1940 kallades den Skönadalsparken, men döptes senare om efter hospitalet. I parken finns fortfarande lämningar efter hospitalet samt en sedan flera år tillbaka torrlagd damm. Parken är belägen mitt emot Sunnaparken, norr om Hardebergaspåret. Dammen kommer för övrigt att inom kort åter fyllas med vatten.
   Byggbolaget Veidekke har av Tekniska förvaltningen fått markanvisning på delar av parken, ca 3000 kvm. Det gäller den del av parken som är sträcker sig längs med Tornavägen och begränsas av Fader Bergs väg i norr. Den sistnämnda gatan torde för övrigt vara Lunds kortaste och glesast bebodda. Endast ett hus har Fader Bergs väg som gatuadress.
 

OBS! Hela vägen syns på bilden
 

Grönskan tas bort
Tre fyravåningshus om 30-talet lägenheter vill Veidekke klämma in här. Det innebär att den befintliga trädallén i parken huggs ner, åtminstone den ena raden och att den gröna busk- och trädridån mot Tornavägen tas bort. Över huvud taget kommer den gröna karaktären av denna parkdel att försvinna.

Eftersatt underhåll inget argument för bygge
Många av tillskyndarna av att exploatera Vipeholmsparken och S:t Jörgens park har fört en intensiv strid för att inte bygga i Borgareparken eller Folkparken, men när det gäller andra parker, som i fallet Vipeholm och S:t Jörgen, hejar man på. Logiken är svår att förstå. Anhängarna av Veidekkes förslag kommer sannolikt att hävda att denna del av parken är dåligt underhållen och känns otrygg för många. Så argumenterade de borgerliga när det gäller Borgareparken: hela parken lider av eftersatt underhåll så det gör inte så mycket att bygga där, hävdade de. Skulle den typen av argument vara hållbara så ligger nära nog 90 procent av alla Lunds parker i farozonen.

Lund i bottenskiktet när det gäller grönytor
Visst behöver Lund fler bostäder. Men Lund behöver också fler parker och mera grönytor. Statistiska centralbyråns nyligen publicerade undersökning av tätorternas andel grönytor (i förhållande till hårdgjorda ytor) i landets 37 största tätorter framgår att enbart 4 tätorter har mindre andel grönyta än Lund. Hårdgjorda ytor – sten, asfalt, betong, utgör mer än 50% av tätorten Lunds areal. Byggkapital och starka krafter inom kommunalpolitiken vill nu minska grönytorna ytterligare. Men parker behövs inte bara som gröna lungor och som platser för mänskliga möten och lekar. De behövs också ur klimatanpassningssynpunkt som mottagare och fördröjare av regnvatten för att motverka översvämningar och utsläpp av dåligt renat vatten i Höje å.
Åter infinner sig frågan: varför bygga i parker när det finns så gott om parkeringsplatser för bilar att bygga på?

NOT: Frågan om huruvida en detaljplan ska tas fram för parkbebyggelsen behandlas i Byggnadsnämnden under pressläggningen av detta VB-nummer.

Fakta från Lunds hemsida
Den stensatta dammen utgjorde tidigare parkens centrum. Tyvärr tömdes den 2006 på grund av höga bakteriehalter i vattnet och har förblivit torrlagd sedan dess. Parken sträcker sig norrut kring bäcken upp till Östervångsvägen och utvidgar sig västerut kring resterna av hospitalet.
I samarbete med stads-antikvarien Ragnar Blomquist skapade Oscar Ahlström en markering av den gamla hospital-anläggningen med stenar och planteringar med typiskt skånska växter. Här finns idag ett bestånd av vidkroniga ekar som omger lämningarna. Ett minnesmärke över spetälskesjukhuset gjordes av Axel Wallenberg och restes 1953.

En fråga om Ohlsson till Pia Rehnquist och Heidi Avellan av Gunnar Stensson

Först ett sammandrag av Per T Ohlssons predikan för de troende i SDS söndagen den 31 maj 2015:
”Övning ger färdighet
Det dånar i luften över Norrland och snart blir det oväsen även i Skåne. I måndags inleddes världens största flygövningar i norra Sverige, Finland och Norge: Arctic Challenge Exercise.
Som vanligt har det hörts gnäll och gny.
   En patetisk parad av poeter, primadonnor och pseudoputinister som undertecknar hysteriska debattartiklar om att det en gång så fint neutrala Sverige har blivit ett verktyg för Natos och USAs ondsinta planer.
   Kul att få höra Stina Oskarsson kommentera svensk säkerhetspolitik i Aktuellt.
   Daniel Suhonen, vänsterns svar på Göran Lambert, vet allt om det europeiska säkerhetsläget.
   Putins nyttiga idioter invänder att det är Nato och EU som provocerat fram krisen.
   Partipolitiskt är Natonojan numera begränsad till de gamla kommunisterna i Vänsterpartiet och Miljöpartiets Hep Stars-fraktion: ”I natt jag drömde”.
   Ryska påståenden om att nazister och fascister styr Kiev är grovt alarmistiska.
   Natomedlemskap, en tanke som förfasar den rödgröna regeringen så till den milda grad att den inte ens får utredas.
   Ryssland – en revanschistisk och korrupt gangsterstat där oppositionella mördas.
   Statsminister Stefan Löfvens tanklösa ord att erbjuda ”geografiskt fria ytor” mellan Nato och Ryssland.
   Samarbetet med Nato gagnar Sverige och övning ger färdighet, men det garanterar inte hjälp.
Precis som Sverige gick Ukraina med i Natos partnerskapsprogram vid starten 1994. Det har inte avskräckt björnen från att utvidga sitt revir.”

Du småler kanske. Eller gapskrattar. Det är lätt att ironisera över Ohlssons debattstil. Läs citaten ovan en gång till!
   Det allvarliga är att Ohlsson alltid hyllar makten. Och hånar de maktlösa. Därför har han nästan alltid haft fel, alltifrån Vietnamkriget på 1960-talet till Irakinvasionen på 2000-talet. Han har bidragit till att fördröja insikter och fördumma debatten.
   Det gör han naturligtvis den här gången också. Viktiga perspektiv förträngs. Han är en cyklop. Kanske en rasande cyklop som blivit medveten om att hans enda öga förbränts av Ingen.

Ett antal kloka personer har sagt upp prenumerationen på Sydsvenskan på grund av Ohlsson. De kan inte förstå varför tidningen blivit en megafon för Ohlssons mångordiga, pöspatriarkala, invektivstinna populism?
   Det finns skäl att ställa frågan direkt till tidningens chefredaktör Pia Rehnquist och politiska chefredaktör Heidi Avellan.

FIFA till stöd för Palestina av Gunnar Olofsson

Denna artikel har blivit lite överspelad av de senaste turerna med Blatters avgång. Trots detta är den en nyttig påminnelse om att vårt västeuropeiska betraktelsesätt inte är det enda möjliga sättet att se.
red

Joseph ”Sepp” Blatter har - mot Sveriges och andra västländers önskan! - blivit omvald för ännu en period som ordförande för den internationella fotbollsfederationen, FIFA. Under Blatters ledarskap har FIFA utvecklats till en effektiv aktör för fotbollens ställning som en angelägenhet för, och på lika villkor i, alla länder runt om i världen - och inte minst en stark pådrivare för också palestiniers rätt att utöva sporten.

Enligt Abdulfattah Arar, förbundskapten för det palestinska olympiska fotbollslaget, är det absolut största hindret för att utveckla den palestinska fotbollen den israeliska ockupationen. Israel hindrar systematiskt palestinska spelare från att resa mellan Västbanken och Gaza för att träna och spela matcher, och från att lämna Palestina för att deltaga i internationella turneringar. Israel beslagtar utrustning donerad till den palestinska fotbollen – och kräver sedan palestinierna på avgift för ”förvaring” av det beslagtagna. Idrottsanläggningar, inklusive fotbollsstadion, har attackerats och förstörts av israeliskt stridsflyg. Ett antal fotbollsspelare har fängslats, skadats eller dödats av den israeliska armén, och 2012 ingrep Sepp Blatter personligen för att få landslagsspelaren Mahmoud Sarsak – fängslad och internerad utan rättegång eller dom i tre år efter att han rest mellan Västbanken och Gaza för träning – frisläppt efter en 97 dagar lång hungerstrejk som hotade Sarsaks liv.

Israel har också, tvärtemot FIFA:s regler, låtit fotbollslag, stationerade i olagliga bosättningar på Västbanken, spela i den israeliska fotbollsligan, och har ett lag – Betar Jerusalem - vars hejarklack konsekvent skanderar rasistiska slagord som ”död åt araberna”, och efter matcherna ger sig ut på jakt efter palestinier att slå ned och misshandla.

Sepp Blatter har de senaste två åren arbetat intensivt för att förmå Israel att ändra sin politik under hot om suspension ur FIFA - något som fått det palestinska fotbollsförbundets ordförande Jibril Rajoub att tills vidare dra tillbaka sin motion om uteslutning till förmån för en tillsatt kommitté med uppgift att tillförsäkra de palestinska spelarna rätten att fritt utöva sin sport. Detta har också mottagits positivt av det israeliska förbundets ordförande Ofer Eini.

Palestinier och israeler måste, menar Eini i ett uttalande, ”arbeta ihop” och ”förena styrkorna”. ”Låt oss överlåta till politikerna att bedriva politik” säger Eini. Vi får bara hoppas att det verkligen blir så.

Marianne förtöjer i Lissabon – Målet är Gaza

PRESSMEDDELANDE: 2015-06-03

Den skandinaviska trålaren Marianne av Göteborg anlöper på onsdagen den 3 juni Portugals huvudstad Lissabon. Med ombord på denna sträcka som inleddes i Bueu i spanska Galicien är bland annat Anna Miranda Paz, ledamot i EU-parlamentet och talesperson för Bloque Nationalista Galego
   Marianne kommer att förtöjas vid Marina do Parque das Nações/Marina da Expo.
   Kl. 18.30 på onsdagskvällen arrangeras en pressmottagning vid båten. Där kommer det att finnas möjlighet att ställa frågor till besättning, lokala aktivister och medföljande delegater.

Barnarbete i israeliska bosättningar av Gunnar Olofsson

Hundratals palestinska barn, en del så unga som 10-11 år, används som barnarbetare inom den israeliska bosättningsindustrin. Det konstaterar människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i en rapport, ”Ripe for abuse”. De flesta barn arbetar inom jordbruket där ockupationsprodukter som tomater, dadlar och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och kolonisation.

Sedan ockupationens inledning 1967 har Israel lagt beslag på allt större delar av Palestina för bosättningar och militära installationer. Idag bor uppemot 600.000 israeliska judar illegalt på palestinsk mark och israelisk militär styr över allt utom 18% av området. I Jordandalen, där barnarbetet är mest utbrett, kontrolleras 87% av området av bosättare och militär, och ytterligare 7% är avsatt till ”nationalparker”. Den palestinska befolkningens möjligheter att försörja sig krymper hela tiden, och närmare en tredjedel av familjerna i Jordandalen klassas som fattiga – den högsta siffran på Västbanken.

Palestinierna behöver ofta militärtillstånd – som de ibland inte får - för att bruka sin jord, tvingas köpa sitt eget vatten dyrt från det israeliska nationella vattenbolaget Mekorot och får i över 94% av fallen avslag på sina ansökningar om olika byggprojekt. Dessutom hindrar Israel systematiskt export av palestinska varor genom krav på olika tillstånd, påtvingade omlastningar och att vissa posteringar bara kan passeras till fots eller med buss. Enligt Världsbanken kostar den israeliska politiken Palestina minst 704 miljoner dollar (6 miljarder kronor) per år i bortfall av inkomster från jordbruket.

Detta är bakgrunden till barnarbetet. Samtliga barn som HRW intervjuat uppger att de arbetar på de israeliska plantagerna för att kunna försörja sina familjer. Barnen, hälften av dem 16 år eller yngre, arbetar från 05.30 på morgonen fram till eftermiddagen för en lön ner mot hälften av israelisk minimilön. En del går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 10.000 palestinier är sysselsatta inom bosättningsindustrin. Av dem är 1.900 barn.

De flesta av barnen arbetar inom jordbruket, med skörd och paketering av frukt och grönt. De utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer. De flesta har ingen tillgång till sjukförsäkring och vägras ersättning för dagar de inte kan arbeta på grund av sjukdom.

Enligt Konventionen om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter, som både Israel och Palestina undertecknat, skall barn skyddas från ”ekonomiskt och socialt utnyttjande” och deras deltagande i ”arbete som är skadligt för deras moral eller hälsa, utsätter dem för livsfara eller kan hindra deras normala utveckling” bör göras straffbart enligt lag (Artikel 10).

Den Internationella Arbetsorganisationen (ILO), vars Konvention om Minimiålder för tillträde till Arbete (Konvention 138) Israel undertecknat, anger att minsta ålder för arbete skall vara 15 år, och i riskfyllda arbeten 18 år. Lättare arbeten tolereras ned till 13 års ålder, så länge det inte påverkar skolarbetet. Vidare förbjuder ILO (Konvention 182) ”arbete som genom sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral” (Artikel 3). Israel har också självt en lagstiftning med ungefär samma innehåll.

EU har officiellt förklarat sig beslutet att utradera barnarbetet i världen, och stöder ett förbud mot barnarbete. I fallet Israel har detta dock hittills inte kommit till något som helst uttryck. Ingen som HRW intervjuat har någonsin sett till någon inspektör från EU – trots att EU är den största marknaden för israeliska varor – och frihandelsavtalet mellan EU och Israel medger, genom ett så kallat ”tekniskt arrangemang”, att varor från bosättningsindustrin mycket väl kan blandas med legalt producerade varor och saluföras som tillverkade i Israel. USA för sin del har i nuläget 353 svartlistade jordbruksprodukter som bedömts tillverkas oetiskt – men ingen från Israel.

Även den Palestinska Myndigheten bär ett tungt ansvar för sakernas tillstånd. Palestina har en modern lagstiftning mot barnarbete som uppenbarligen inte följs. Palestinier fungerar som mellanhänder och rekryterare av barnarbetare till bosättningarna, och tjänar pengar på hanteringen. Ett problem är att den palestinska lagstiftningen, på grund av Israels ockupation och militärlagar, bara kan tillämpas på en liten del av Palestinas territorium. Men betydligt fler än nu borde kunna lagföras och straffas för sin inblandning i barnarbetet.

Slutligen har vi som konsumenter också ett ansvar. COOP har gång på gång avvisat fattade medlemsbeslut att inte befatta sig med ockupationsprodukter, och övriga dagligvarukedjor hukar och försöker låtsas som ingenting. Det måste bli ett slut på detta. Israeliska produkter, många av dem alltså tillverkade under oetiska former, måste helt bojkottas tills Israel slutar upp med ockupationen av arabiskt land, ger samtliga medborgare lika rättigheter, löser flyktingfrågan och slutar upp med saker som land- och vattenstölder, barnarbete och annan liknande smutsig hantering.
 

Läs rapporten »