VB närmar sig slutet?

 Som jag skrivit om flera gånger så är detta mitt sista år som red och utgivare av VB. Några initiativ har tagits under året för att undersöka om det finns något intresse att driva vidare VB. Hitintills har detta varit helt utan resultat vad jag vet.
   Att antalet skribenter i VB har tunnats ut under åren är bekant för alla, nyrekryteringen är inte mycket att skryta med. Om detta beror på VB, tidsandan eller politiska skäl kan man säkert tvista om. Men själva faktumet kan inte ens den ivrigaste faktaförnekare förneka, trots att det är så på modet att förneka fakta.
   Efter det senaste valet och de många turer som varit i både Lund och Malmö kring det framtida styret har ingen från Vänsterpartiet haft något att säga i VB:s spalter, knappt i några andra spalter heller. Kanske gör man detta i sk sociala medier eller så gör man det inte alls, vad vet jag.
   Jag upplever att lusten att debattera, diskutera och förklara är vikande i samma takt som viljan att propagera och reklamera är i stigande. Detta gynnar inte heller tankarna bakom publikationer som VB. Att inte vara någon ”husbondens röst” har varit en ledstjärna under åren som varit.

Nästa vecka tar VB ledigt och kommer med nästa nummer den 11 november. Då går vi in i slutspurten för VB med fem eller sex nummer till innan året är slut. Hoppas på intressanta artiklar, det är alltid roligare att sluta med flaggan i topp.
red

Sorg

 

I måndags kom ett mycket sorgligt mail till Veckobladet. Det var Bengt Hall som skrev:
   ”En av veckobladets pionjärer och min vän, kompis, ’bror’ sedan 76 år är död. Lars Borgström alltså. Han dog kl 05 i natt. Han fick en infektion och blodförgiftning och det klarade inte hans redan svaga kropp. Jag sörjer oerhört.”
   Lars var en nära vän och partikamrat till mig och många andra. Det finns så mycket att tänka tillbaka på men idag går mina tankar mest till Marianne, barn och barnbarn. Familjen var mycket viktig för Lars och jag vet att han var mycket viktig för dom.
   Ett litet minne kan jag dock inte avhålla mig från.
Göran Persson

Lars hinner också med att ta hand om barn
medan vi frörsöker vrida det borgerliga Ystad
lite till vänster i det sena 70-talet. 

Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.

Celanders förlag

 
Henrik Celander

Vi får besök av Celanders förlag som är ett litet oberoende förlag baserat på Klostergården. De har en bred, intressant utgivning av både skön- och facklitteratur. De presenterar sin utgivning och berättar lite om vad det är som får dom av ge ut en specifik bok.
Välkomna!
Datum och tid: Måndag 7 november 18:00 – 19:00
Plats: Klostergårdens bibliotek

Miljöupplevelse och miljöbeteende

 Pandeminledde till ett ökat antal besök i de stadsnära naturområdena. Vad är det som gör att människor vill ta del av, förvalta och skydda biologisk mångfald i sitt närområde? Och varför väcker vissa arter starkare känslor än andra? Maria Johansson, professor i miljöpsykologi på LTH, forskar om samspelet mellan människa och miljö.
   Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets Hållbarhetsforum. 
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 9 november 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården

Första, andra, tredje

Så var den politiska auktionen om makt och inflytande i Lund klar för den här gången. Pengarna och inflytande-posterna är fördelade, nu återstår bara politiken under de fyra kommande åren.
   Huruvida det var poster eller politik som fick v att vända får väl tiden utvisa. Här nedan kan ni läsa Vänsterpartiets egen förklaring till vändningen som man publicerade på Facebook i tisdags. 

---

           

Pressmeddelande från Vänsterpartiet Lund
2022-10-25

Styrelsen för Vänsterpartiet i Lund har beslutat att ingå valtekniskt samarbete med S, M och KD vid utseende av nytt styre för Lund kommun 2022–2026.   
   Vänsterpartiets första och största målsättning efter valet har varit att skapa ett rödgrönt majoritetsstyre innehållande S, V, MP och FNL i Lund. Detta hade varit möjligt men såväl S som MP ville av för oss okänd anledning annorlunda. Misslyckandet anser V är ett bakslag för välfärds- och miljöpolitik i Lund och ett svek mot alla de väljare som medverkade till att såväl S som V gick framåt i kommunvalet.
   Efter det att dessa förhandlingar upphört har Vänsterpartiet inriktat sig på två saker: att främja det styre som vi tror är minst dåligt för Lund samt optimera partiets egna möjligheter att driva oppositionspolitik under de kommande fyra åren. Här har turerna varit många, men partiet har nu enats om att ingå valtekniskt samarbete med S och M, och därmed också med KD som också samarbetar med dessa partier. S och M har vid överläggningarna visat vilken politik de ämnar att föra de närmaste fyra åren. De visar en vilja att satsa på skola och välfärd och lyfta bort generella besparingar. De förbinder sig att inte bygga mer på den goda åkerjord som omger Lund. De vill införa tillitsbaserad styrning i hela den kommunala organisationen, något som V motionerat om. De vill börja avveckla det extra vinstuttaget från LKF. I det mesta av detta vill V gå längre och snabbare fram, men de har ändå visat en god riktning.
   Det så kallade mitteninitiativet (L, Mp, C, FNL) har inte på samma sätt fångat upp de frågor som är viktiga för oss inom välfärd och styrning av kommunen. Det vi har sett är att åren med kvintetten, delvis i samarbete med Mp, har inneburit nya avgifter för äldre, ökat vinstuttag ur LKF och stora generella nedskärningar inom de flesta kommunala verksamheter.
   Vänsterpartiets uppgörelse innebär att partiet förblir i full opposition, vi förbinder oss inte att stödja budget eller något politiskt förslag som styret lägger fram. Men vi förbinder oss att aktivt eller passivt stödja de kandidater till presidieposter och kommunalråd som S, M och KD för fram, samtidigt som dessa partier förbinder sig att stödja kandidater från V till ett kommunalråd, en politisk sekreterare, en ersättare i kommunstyrelsens arbetsutskott samt ordföranden för kommunrevisionen. Det senare innebär att denna post går över till en företrädare för oppositionen, vilket är praxis i många kommuner och ett gammalt förslag från Vänsterpartiet i Lund.  Vänsterpartiet tar sig av egen kraft in i alla nämnder som har sju ledamöter eller fler och blir där, liksom i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, vågmästare.

S + M-äktenskapet: Ömsesidig attraktion förde dem samman av Ulf Nymark

 

Så har då Lund ”begåvats” med ett nytt kommunstyre där S och M parat ihop sig. Visst är det förvånande, men inte desto mindre kan en så här i backspegeln se att det ömsesidiga flörtandet börjat för ganska länge sedan. I förra veckans VB räknade jag upp flera frågor där S och M har samma ståndpunkt, utan att för de för den skull, så vitt en vet, gjort några formella avtal. Men exempel på formliga överenskommelser mellan de båda partierna har gjorts tidigare under den gångna mandatperioden. (Observera att jag här inte använder mej av V:s intressanta, men nyspråkliga grepp att skilja mellan ”skriftlig överenskommelse” och ”avtal”). De enades om att stryka spårvägsreservatet genom Veberöd i översikts-planen. S och M gjorde också en överenskommelse, som innebar att S släppte sitt tidigare motstånd mot försäljning av livsmedel på Pilsåkers handelsområde (det s k Nova). Ett annat och relativ färskt exempel är Almgrens och Törnbloms utspel om det nya sjukhusets placering.

Kärvänlighet i Sydsvenskans valdebatt
För att nu inte tala om Sydsvenskans traditionella valdebatt den 7 september. Visst var Anders Almgren och Rasmus Törnblom oense i flera frågor under debatten, men också ense i flera. Framför allt var tonen dem emellan närmast kärvänlig. Hur det nya styrets politik egentligen ser ut är höljt i dunkel. Vid fullmäktiges sammanträde i tisdags, när koalitionen röstades fram sades egentligen ingenting om detta, utöver en ström av vackra ord.

Gemensamma värderingar
Vad ligger då egentligen bakom hjonelaget mellan S och M? Det har ju talats mycket om att det för S del handlar om att de till snart sagt varje pris vill sitta på posten som kommunstyrelsens ordförande, och att M vill få utlopp för sin hämndlystnad mot L som kokat sedan valet 2018. Sådana överväganden och känslor finns säkert med i bilden, men otillräckligt för att förstå samgåendet. För min del tror jag ändå att det är klokt att utgå från det som i varje fall borde vara det primära: att de båda partierna i långa stycken har gemensamma värderingar som gör ett samgående i styret möjligt.
   Philip Sandbergs åsikt att det handlar om ett tvångsäktenskap fångar inte situationen: det handlar tvärtom om ömsesidig attraktion.

V:s kovändning
Det i sista stund kovändande Vänsterpartiets bevekelsegrunder för att rösta fram M- och S-styret förefaller vid en första anblick inte vara lika uppenbara. Även här vill jag gärna tro att det är det nya styrets politiska plattform som styrt vänsterpartisternas val. De anser helt enkelt att M- och S- hade en bättre politisk plattform än den som Mitteninitiativet, dvs L, C, FNL och MP, lockat dem med i valteknisk samverkan.

V sa nej till bilfritt på Mårtenstorget
För inte kan det väl vara så att en post som kommunalråd var utslagsgivande för V: s ställningstagande? Hur det än må vara med den saken så är det lite trist att V:s röststöd till det nya styret innebär att partiet bland annat sagt nej till möjligheten att få ett bilfritt Mårtenstorget, höjda p-avgifter och minskat antal markparkeringar i stadskärnan.

Fagra ord och besk medicin?
I början av november är det dags för lundabor och för politisk opposition att syna det nya styrets kort. Då ska samtliga partier presentera sitt förslag till budget och verksamhetsplan för nästa och följande år. Då kommer de fagra orden att behöva kläs i konkreta förslag. Risken är stor att det i långa stycken kommer att stanna vid just fagra ord, och att det nya styrets budget blir en ganska besk medicin för lundaborna, med bara en liten gnutta socker i botten.

NOT: Observera att Vänsterpartiets kommunalråd inte är ett oppositionsråd, utan just ett kommunalråd. Detta fast V säjer sig vara ett oppositionsparti. Ett kommunalråd representerar de styrande partierna enligt de regler som fullmäktige fastslagit. Ett kommunalråd har också specificerade ansvarsområden inom styret. Vilka ansvarsområden V:s kommunalråd Falk kommer att få beslutas av kommunstyrelsen i november. 

Greiderdikt

 Göran Greider, nyss nära förlorad i cancer, är mästare i enkelhetens kritik av högerns politik. Jag njuter.
Bertil Egerö

"Var inte rädd att upprepa det självklara:
De rika behöver inte det de har
och de fattiga har inte det de behöver
Väj inte för att tänka den enklaste tanken till slut:
Ingen väljer sin födelseplats och den
som färdas över havet kunde vara du
Det är morgon och du har överlevt"

Isoleringen på Tidö ett klimathot

 

Klimatkatastrofen närmar sig, varnar FN:s klimatsekretariat. Klimatförändringarna skenar. Det får förödande konsekvenser för våra livsvillkor. Eko-systemen kollapsar.
   Då isolerar sig regeringens klimatmarodörer på Tidö långt bortom verkligheten och beslutar att stoppa utbyggnaden av vindparksparker. Varför? För att det är för dyrt att ansluta dem till det svenska elkraftnätet! Ett elkraftnät vars brister är en huvudorsak till elkrisen.
   Det handlar om skitsummor på 300 miljoner för att få omedelbar tillgång till el från vindkraftsparker värda 10, 15 miljarder.
   I stället vill Ebba Busch bygga dyra kärnkraftverk som blir klara först efter det att vi drabbats av klimatkatastrofen.
   För vinterns och de närmaste vintrarnas elkris får Ebba Buschs kärnkraftsverk ingen konsekvens alls. Folket får frysa medan pengarna slösas på kärnkraft-byggen.
   Kanske kan vi hoppas att de stora danska och tyska vindkraftsparkerna i södra Östersjön kan fördröja klimatkatastrofen något. Klimatidiotin är en svensk företeelse som bara kan existera på en isolerad Tidö.
   Reaktionära skånska kommunpolitiker förvärrar på sina tid-öar klimatkatastrofen under parollen: Ingen vindkraft på våra vatten!
   Snart översvämmar verkligheten Tid-ön. Men då är det kanske redan för sent.              

Göran Therborn: Vänstern ska inte skämmas för sin historia

 

Vänstern har en lång och stolt historia. Att företrädare verkar skämmas för den är ett tecken på att det saknas grundläggande socialistisk skolning.

Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val. Det finns säkert skäl till det, och klart står att försöket att bli en andra socialdemokrati för bruksorternas krympta arbetarklass misslyckats. Jag ska uppehålla mig vid något helt annat: valkampanjens pinsammaste ögonblick.
Läs mer i Flamman »

Många frågor blir det

 

Höjt försörjningsstöd av Saima Jönsson Fahoum

  

Denna skrivelse riktades till socialnämnden men blev nedröstad.

Att 340 utsatta barnfamiljer i Lund får ekonomiskt extrastöd och att Lunds kommunstyrelse bestämt att göra undantag och inte dra av detta vid beräkning av försörjningsstödet är utmärkt.
   Men det finns också personer som inte omfattas av det extra stödet utan förväntas klara sig på försörjningsstöd som utgör 3210  kr per månad.Även dessa personer behöver skyddas mot de kraftiga prisökningar som sker och på nationell nivå räknas beloppet inte upp förrän efter årsskiftet.
   Insatser när problemen blivit för stora för den enskilde blir administrativt dyrare och sämre ur humanitär synpunkt än att införa förebyggande åtgärder.
   Vi i Vänsterpartiet  anser att även de personer som inte ingår i barnfamiljer men ändå är beroende av försörjningsstöd får ta del av extra stöd.Detta är juridiskt möjligt enligt socialtjänstlagen 4;2
   Det är rimligt att förvaltningen skyndsamt ser över situationen och arbetar fram en beräkningsmodell .
För Vänsterpartiet Saima Jönsson Fahoum
Läs reservationen mot beslutet »

Hänvisas till andra sidan av Ulf N

Det pågår sedan en tid tillbaka vägarbete vid gångtunneln på Dalbyvägen, vid hållplats Jupitergatan. I veckan stängdes cykelbanan på Dalbyvägens södra sida av. Kommunen meddelande detta genom att sätta upp en skylt, där gående och cyklister hänvisades till ”andra sidan”. Andra sidan av vad framgår inte, men en kan ju gissa att det är andra, dvs norra sidan av Dalbyvägen som avses.

           

Fyra bilfiler och ett stängsel
Problemet här för gång- och cykeltrafikanter är att ta sig över till andra sidan. För att komma dit måste först två filer med biltrafik korsas, sedan måste gångtrafikanten hoppa över mittstängslet, och cyklisten dessutom lyfta över sin cykel. Därefter ska ytterligare två bilfiler forceras innan färden kan fortsätta österut. För denna förflyttning till ”andra sidan” fordras sålunda god rörlighet, vältränade armmuskler och ett stort mått kallblodighet för att ge sig ut bland de fortkörande motorfordonen.

Biltrafiken är den ”riktiga” trafiken
Naturligtvis följer ingen gång- eller cykeltrafikant vid sina sinnens fulla bruk hänvisningen på det sätt. Enda realistiska sättet att ta sig över Dalbyvägen är förstås att vända om och byta sida vid trafikljusen i korsning med Tornavägen. Där borde givetvis även skylten om ”andra sidan” ha stått. Men att gång- och cykeltrafik hanteras på detta sätt vid avspärrningar är snarare regel än undantag: nonchalant, nedvärderande och trafikfarligt. Det är ju ingen ”riktig” trafik. Den ”riktiga” trafiken, dvs biltrafiken, behöver aldrig stå inför möjligheten att utan förvarning stå inför en avspärrad väg och tvingas vända om. Vaddå cykelkommun!?

PS. Jag anmälde på onsdagen till kommunen tokerierna vid vägarbetet. På torsdagen var skyltning flyttad till korsningen Dalbyvägen-Tornavägen. Så nu behöver GC-trafikanter inte vända om eller ge sig ut över stängsel och fyrfilig bilväg. DS   

Tio dagar som förändrade världen av Gunnar Stensson

 

När FN:s generalförsamling i september 1960 samlades i New York till sin femtonde session inleddes en ny historisk tidsålder, en avkoloniseringens, antirasismens, befrielserörelsernas och de nya nationernas epok. Samtidigt ökade det kalla krigets spänningar och det reella hotet om en kärnvapenkatastrof.
   FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld ledde och dirigerade övergången till en ny tid.
   I centrum för den tumultartade utvecklingen stod Kubas ledare Fidel Castro, som föregående år befriat sitt land från amerikansk imperialism, exproprierat amerikanskt kapital och uppfattade sig som ledare för en befrielserörelse som inte bara omfattade Latinamerika utan i princip hela världen.
   USA hade beslutat att störta honom och president Eisenhower beordrade under sekretess CIA att inleda förberedelserna för den invasion i Grisbukten som genomfördes någon månad senare.
   Fidel Castro reste till New York att företräda sitt land i FN:s generalförsamling och förberedde ett stort tal som han skulle hålla för alla världens nationer. Han var medveten om att USA såg honom som en fiende och att besöket inte var riskfritt.

Den kubanska delegationen fick ett diskriminerande mottagande i New York och inkvarterades på ett sämre hotell. Castro blev ursinnig och hotade att slå läger i Central Park. Delegationen bestod ju av veteraner som just segrat i ett treårigt gerillakrig.
   I stället inbjöds han av den stora och växande medborgarrättsrörelsen att slå sig ner i Hotel Theresa i Harlem, en stadsdel som de senaste åren blivit hemort för miljontals svarta som flyttat från rasförtryckets sydstater. Hans inkvartering i Hotel Theresa blev triumfatorisk och förvandlade hotellet till en central för Black Power. Gatorna var ständigt fyllda av jublande svarta folkmassor. Han besöktes av svarta ledare som Malcolm X och James Baldwin men också av Indiens ledare Nehru, Egyptens Nasser och Sovjetunionens Nikita Chrustjov, som liksom Castro insett att FN:s generalförsamling erbjöd ett utomordentligt tillfälle att sprida sitt budskap till tredje världens ledare.
   I generalförsamlingen fanns representanter för cirka 100 nybildade stater. Storbritanniens, Frankrikes, Portugals och Belgiens koloniala system höll på att rasa samman. Storbritannien och Frankrike hade nyligen tvingats acceptera att Egyptens Nasser nationaliserade Suezkanalen. Frankrike hade lidit ett blodigt nederlag i Indokina och utkämpade sedan åratal ett grymt krig i Algeriet. Portugal slogs brutalt för att behålla sina kolonier i Västafrika och Belgiska Kongo hade nyss befriats och valt Patrice Lumumba till ledare, en ledare som snart mördades av kolonialismens hantlangare. Dag Hammarskjöld omkom, eventuellt mördades, i en flygkatastrof ett år senare under sina försök att lösa Kongokrisen.

Händelserna i samband med generalförsamlingens session skildras och analyseras i Simon Halls bok Tio dagar i Harlem. Fidel Castro och hur det storpolitiska sextiotalet tar sin början, Daidalos 2022.
   Det är både en väldokumenterad skildring av det kaotiska skeendet i Harlem och generalförsamlingen och en analys av den bakomliggande historiska och politiska världsutvecklingen.
   Fidels FN-tal tal tog fyra och en halv timme att hålla och fick många av delegaterna att somna, men spreds över världen och fick historisk betydelse. Chrusjtjov bankade vid ett annat tillfälle i protest ursinnigt i bänken framför med sin sko.
   I USA pågick presidentvalskampanjen mellan Nixon och John F Kennedy, som visserligen var Castros svurne fiende, men insåg vikten av att vinna de svarta väljarnas röster och därför genomförde ett massmöte utanför Hotel Theresa någon vecka efter det att Castro återvänt till Kuba. Därigenom säkrade han ett antal svarta röster som krävdes för att segra i presidentvalet.

Varför är Simon Halls bok om Fidel Castros tal i FN:s generalförsamling 1960 betydelsefull för oss idag?
   Kanske för att den visar oss vad det var som enade 1960-talets vitt skilda ledare Patrice Lumumba, Dag Hammarskjöld, Ho Chi Minh, Che Guevara, Malcolm X, Angela Davis och Martin Luther King: den internationella solidariteten och hoppet om ett Förenta Nationerna med makt att kämpa för jämlikhet, rättvisa och fred. Det är lika grundläggande värden nu som då.