Mörkrets hjärta av Gunnar Stensson

Såg ni det amerikanska herculesplanet, bestyckat som ett slagskepp, flyga runt, runt i en perfekt cirkel medan dess kanoner besköt cirkelns medelpunkt i Somalias gröna djungel långt nedanför?
Tänkte ni som jag, att där, i cirkelns centrum, i mörkrets hjärta, finns människor som just nu urskillningslöst mördas i den utrotningsstrategi som kallas kriget mot terrorismen?
Tänkte ni som jag att just dessa mord genomfördes och just denna bildsekvens visades i propagandasyfte för att muntra upp de allt tveksammare amerikanerna inför president Bushs upptrappning av kriget i Irak?
Inför hans hot att angripa Iran med kärnvapen?
Tänkte ni som jag ett svagt ögonblick att det där långsamma propellerplanet i sin förutsägbara cirkel borde vara ytterst lätt att skjuta ner, innan ni insåg, att just detta faktum var ett planerat arrogant hån: det som visades var en arkebusering av människor, lika försvarslösa som om de stått framför en exekutionspluton. Vilket var vad som skulle demonstreras.
USA har kastat masken och visat sina avsikter i Afrikas Horn. Länge var det till exempel svårfattbart varför USA tillät Etiopien att bryta gränsöverenskommelsen med Eritrea och därmed i åratal förlänga spänningen. Nu vet vi svaret.
USA har åter gjort Etiopien till sin klientstat i Afrika. Trots regimens flagranta brott mot mänskliga och medborgerliga rättigheter efter valet för tre kvarts år sedan. Brott som föranlett Sverige och EU att dra in på biståndet.
USA gav Etiopien, det "kristna" Etiopien (vars halva befolkning är muslimsk), klartecken att invadera Somalia på samma sätt och med samma framgång som när USA invaderade Irak. och Afghanistan.
Den etiopiska armén anföll på bred front utan att möta motstånd. De gamla ryska migplan som Brezjnevregimen levererat kunde utan risk bomba var de behagade. President Meles Zenawi triumferade.
FN och EU var kritiska först, men ställdes inför ett fait accompli, en mission accomplished.
Etiopien påstår sig berett att dra tillbaka sin armé. Vi tror det när det sker.

Varför krig?
Somalia tycktes på väg att nå viss stabilitet, särskilt i Mogadishu, där de islamiska domstolarna styrde. Lag och ordning rådde för första gången på femton år. Primitiv och grym lag visserligen, men för invånarna ett bättre tillstånd än de USA-beväpnade krigsherrarnas terrorism.
Nu härskar våldet. Nu härskar unilateralismen.
Utanför kusten ligger den amerikanska flottan med hangarfartyg för bombflyget och urskillningslöst skjutande slagskepp. Skjutande in bland mangroveträden. Som de örlogsfartyg som skyddade slavhandeln på Afrikas östkust.

Protest
World Social Forum samlas i Nairobi, Kenya. Mitt i mörkrets hjärta, med Darfur i norr, Kongo i väster och Afrikas Horn i söder.
Kommer World Social Forum samla världsopinionen mot unilateralismen?
Är det möjligt?
Vi vet att det är nödvändigt, förr eller senare. Kenya planerar att sända trupper till Somalia. Nairobi och forumet kommer att vara nedlusade av amerikanska agenter, statliga som privata, beredda att lista motståndare för gripande och senare behandling i Guantanamo och andra koncentrationsläger.

Mona (och Sven-Erik) av Gunnar Sandin

Det ska alltså bli Mona. Genom uteslutningsmetoden.
Hon är inte oomstridd i sitt parti. Sofie Wiklund skrev i en ledare i Dala-Demokraten att Mona bara kunde leda partiet åt ett håll, i graven. Samma tidnings chefredaktör Göran Greider har anmärkt att hon är lat. Det senare tror jag att man kan leva med. Thorbjörn Fälldin var som statsminister flitig som ett bi och läste alla papper, men vad hade han och landet för det? Per Albin Hansson styrde landet medan kriget rasade i den närmaste omvärlden, ägnade trots detta en stor del av tiden åt bridge och sina båda familjer men har ett gott eftermäle.
Hon är opålitlig, kommer inte till annonserade partimöten, skriver Enn Kokk.Sådant är påfrestande, det vet vi gamla v-aktivister som haft att hantera Jörn Svensson, men vi gillade Jörn i alla fall.
Den fackliga oppositionen är orättvis: strejkförbudet var hela regeringens förslag men hon fick stå för det. Pigavdraget? Hon var tidigt ute, men jag sätter en mindre summa på att en kommande s-regering inte avskaffar det om det införs av borgarna.
Hon har inte åstadkommit särskilt mycket som fackminister, det är sant, men sånt kan väl avhjälpas med några duktiga statssekreterare. Hon lär inte vara någon stor bokläsare. Det är allvarligare men det var inte Per Albin heller. Så om hon sätter in en modern Wigforss i regeringen och partiledningen så.
Nej, mitt motstånd mot Mona grundar sej i en annan sak som märkligt nog inte har tagits upp av några andra opponenter. Hon drar på sej p-böter, vilket tyder på nonchalans mot medtrafikanter och kommunala förordningar. Och hon älskar att köra bil. Det sa hon åtminstone i anslutning till Tobleroneaffären, att hon både tänkte och kopplade av så fint i bilen. En statsminister som älskar att köra bil kan inte bygga om Sverige till ett grönt folkhem. Hon kommer att vara lika undfallande mot billobbyn som Maud Olofsson.
Nu talas det från facket om att balansera Mona med att göra Sven-Erik Österberg till partisekreterare. Jag uppskattar visserligen Marita Ulvskog, trots hennes EU-hållning, men tycker det är logiskt och rimligt en partisekreterare får gå efter ett svårt valnederlag vilket i ännu högre grad gäller vänsterpartiets Anki Ahlsten. Och Österberg verkar allmänt sympatisk och rejäl.
Men så ser jag i tidningen att han gillar att ta med familjen på husvagnssemester. Och hur hade han tänkt sej att flytta husvagnen?

Sjuk vård ? av Lucifer

Har vi dålig sjukvård i Sverige? Att vi skulle ha det är ett vanligt påstående i den enklare agitationen mot välfärdsstaten. Jag har inga siffror här som kan belägga det faktiska tillståndet men varje gång jag själv eller någon jag känner har varit i kontakt med sjukvården så är intrycket det motsatta. Sjukvården fungerar, från det basala hos distriktssköterskan till de avancerade specialistingripandena på universitetssjukhusen. Och, får man också intryck av, den är befolkad av hårt arbetande, yrkesskickliga och inkännande människor. OK, det finns udda undantag, någon syster Ratchet har man väl mött och kanske någon arrogant läkare, men de är inte vanliga. Och tidbokningen är inte så bra på alla kliniker, svårartade telefonköer förekommer och visst verkar väl akutmottagningen på Universitetssjukhuset underbemannad. Men i grunden är det hela utmärkt.
Och inte är det dyrt heller. Vi har en bra sjukvård och den kostar bara nästan hälften av vad den kostar i USA, där den som bekant inte ens når alla. Där är ett problem kanske: sjukvården borde kosta mer så att den kan betala mer till alla de lågavlönade kvinnor som bär upp verksamheten.

Är doktorn illa avlönad?
Men ett och annat tål ändå att tänka på. Sydsvenskan har sedan några veckor en utmärkt serie som sätter strålkastaren på en del egendomligheter. Det visar sig då att rätt mycket handlar om läkarna. Det är nämligen läkarbrist, t.ex. på sjukhuset i Lund. Vad är problemet? Jo lönen. Medellönen för en specialist i Lund ligger på drygt 45,000 i månaden. Blir man överläkare, och det blir man i regel, ökar lönen med så där 10,000. Jag tror att vi är många som visserligen unnar läkaren ersättning för sitt jobb, men som kan hålla tillbaka medkänslan inför den låga lönen.
Jag ska inte plåga läsekretsen med berättelser om det speciella system som gör att för sköterskor m.fl. ingår jourtjänstgöring, nattarbete etc. i tjänsten medan för läkare ger det en jourkompensation som ger ledigheter om flera veckor. Ledigheten sedan kan tillbringas t.ex. i Norge eller Vilhelmina från vilket man kan vända hem några tiotusenlappar rikare. En annan berättelse handlar om ett gäng röntgenläkare på ett lite mindre sjukhus i vår provins som har ingått en pakt om att i tur och ordning låta varandra vara överläkare ett par år, vilket ger den önskade löneökningen. Regeln att ingen ska behöva gå ner i lön när förordnandet går ut gör att alla kan ta del av förmånerna. Men jag kan inte svära på att det här är sant, jag har inte sett själva lönelapparna.

Moraliskt undermåliga?
Är då läkare girigare än oss andra, är de allmänt moraliskt undermåliga? Nej, det tror jag inte för ett ögonblick, de är som vi andra. Däremot befinner de sig i en position där ingen vågar säga emot dem och därför tar de sig lätt friheter och kräver ett få behålla en priviligierad ställning. Felet är naturligtvis vårt eget.
I första hand handlar det om att vi utbildar för få läkare. Det är naturligtvis helt orimligt att vi inte kan utbilda folk för våra egna behov utan ska falla tillbaka på utbildningar i Danmark, Polen etc. Det är inget fel att det utbildas på andra håll, men omfattningen nu är ett tecken på ett dåligt utbildningssystem. Dessvärre tror jag att det är läkarna som inte vill utbilda fler, de brukar väl säga att de inte kan erbjuda fler praktikplatser?
Är det svårt att utbilda många läkare? Tja, fråga dem på Cuba. Det finns nu så där 25,000 läkare utbildade där spridda över världen och på själva ön går det bara 170 personer per läkare, kanske lägst i världen. Dålig utbildning? Nej, visserligen bara 6-årig men specialisering följer efter. Varför kan inte Sverige bedriva sådan utbildning, till sin egen hjälp och världens?
Och det droppar ju ständigt in nya fakta i det här målet. Senast häromdan stod det i tidningarna att mindre än hälften av de nya läkarna i landet har sin utbildning från Sverige. Måste vi snylta på andra på det sättet?
Det finns andra aspekter av det här. I Sydsvenskans serie framträdde en distriktsläkare i Dalby och sa att om bar bara fick lite bättre incitament så skulle han kunna välja bort onödiga möten och bli effektivare. "Jag är säker på att jag skulle hinna med fyrtio procent fler patienter än idag". Man får sina tankar om vilken arbetsmoral han kan ha. Vad vill han då? Jo, han vill driva vårdcentralen i egen regi.
Ja, han lär väl bli bönhörd av den nya regeringen och den nya landstingsledningen. Privatiseringen är på gång, senast genom regeringen slopande av stopplagen. Nu kan också universitetssjukhus säljas ut.

Gärna lite planhushållning
Vad kan man sätta emot? Jo naturligtvis en socialistisk sjukvårdspolitik, som ger möjlighet till självstyre och mindre enheter utan att sälja ut. Men också lite motstånd mot läkarnas organisationer och därutöver lite nya inslag av planhushållning. Jag såg att Ljungby skulle lägga ner sin förlossningsavdelning eftersom man inte kunde få fram läkare till tjänsterna. Många distriktsläkarcentraler i norra Sverige är kroniskt i den situationen. För mig är det enkelt: läkare skulle naturligtvis beordras till viss sådan tjänstgöring. Officerare, tullare m.fl. har i alla tider beordrats att tjänstgöra på orter där de behövts, det kunde väl läkare också, med de resurser vi alla lagt ner på deras utbildning.
När får vi se vänsterpartiet driva krav på en socialistisk sjukvårdspolitik, i riksdagen, i landstinget? Vad säger vår lokale sjukvårdspolitiker Vilmer Andersen (v) i Kristianstad?

Bokslut från en mandatperiod av Gunnar Stensson

Inför verksamhetsåret 2006 såg utbildningsnämnden med förväntan fram emot att de projekt som inletts under mandatperioden skulle fullföljas: bland annat planeringen inför den nya gymnasieskolan GY 07 och den framtida dimensioneringen av gymnasieskolan, genomförandet av den internationella skolan, förflyttningen av IV-programmet från Magle till Vipan och utvidgningen till heltidsstudier, utbyggnaden av Katedralskolan, lösningen av Spykens lokalproblem beträffande repetitions- och konsertlokaler och utvecklingen av ett effektivare och mer förfinat system för kontinuerlig kvalitets- och attitydmätning (hypergene), som redan kommit till flitig användning i skolornas kvalitetsredovisningar.
Vi hoppades också på en topplacering i Lärarförbundets ”Bästa skolkommun”, men fick nöja oss med en tredjeplats. Beträffande de parametrar som gäller gymnasieskolan låg vi i topp och bidrog också till Lommas andraplatsplacering. Lunds placering 2007 kommer att avgöras av vad som gjorts under år 2006.
Lunds gymnasieskolor har detta läsår fler elever än någonsin tidigare, men trots detta måste nämnden samtidigt fokusera på de omstruktureringar som ett prognosticerat minskat elevantal från år 2010 och framåt skulle nödvändiggöra. Frågan är om nedgången blir så stor som prognoserna förutspår med tanke på tillväxten i regionen och den starka befolkningsökningen både i Lund och samverkanskommunerna.
Tillväxten har lett till ett ökat byggande, något som i sin tur ökat efterfrågan på byggnadsarbetare, vilket fått den naturliga konsekvensen att söktrycket på byggprogrammet blivit större. Efter förhandlingar med branschen kunde nämnden öka intagningen till byggprogrammet, vilket var bra, trots att det samtidigt ökade lokalproblemen på Spyken.

Valutgången
Valutgången svepte många pjäser från spelplanen. Nästan i samma stund som jag undertecknade utbildningsnämndens anhållan om riktat statsbidrag till Komvux meddelades att den nya regeringen avskaffat det och att anslaget generellt sänkts med 30 procent.
Genomslaget i form av minskad intagning till Komvux blir inte så stort under innevarande år eftersom en av utbetalningarna av föregående års statsbidrag återstår, men följande år slår det med full kraft. Det blir en uppgift för den tillträdande nämnden att minimera skadorna.
Allianspartierna beslöt omedelbart efter maktövertagandet att genomföra en organisationsreform som för vår del innebär att utbildningsnämnden tar över de ansvarsområden som legat på centrala skolnämnden. Antalet ledamöter i utbildningsnämnden ökar till tretton.
Jag menar, som jag många gånger framhållit, att det hade varit bättre att behålla centrala skolnämnden för att handlägga övergripande frågor som t ex utredningen om införandet av den internationella skolan. Den nya utbildningsnämnden får nu en oklar ställning som samtidigt överordnad och sidoordnad med övriga skolnämnder. Den blir, tillsammans med kanslipersonalen, tungt belastad med sitt stora ansvarsområde och flera akuta svåra frågor.
Den nödvändiga reformen av gymnasieskolan skjuts åter på framtiden. Förhoppningsvis kan den inledas tidigast i slutet av den nya mandatperioden. Den kan underlättas av att politisk enighet råder om många av de föreslagna reformerna.
Slutligen vill jag nedan mer ingående ta upp några av de akuta problem som snabbt måste lösas.

Katedralskolans utbyggnad
Under år 2005 ägnade nämnden stor uppmärksamhet åt planeringen av Katedralskolans utbyggnad. Redan hösten 2004 hade Arbetsmiljöverket krävt snabba åtgärder bland annat för att eleverna skulle få möjlighet att inta sin lunch i lugn miljö. I slutet av 2005 beslöt utbildningsnämnden att utöka matsalens yta genom att bygga en förbindelselänk till huvudbyggnaden, inreda flyglarnas vindsvåningar och bygga ett nytt våningsplan över matsalen. Pengar till investeringen beviljades av kommunstyrelsen i början av år 2006. I början av detta år tycktes allt gå som på räls, rationellt och snabbt.
Tills det plötsligt blev stopp. Ett överklagande stoppade utbyggnaden. Problemen förblev olösta under hela 2006. Det drabbade elever, lärare och annan personal.
Situationen förvärrades, både som en följd av den internationella skolans stora succé och av utbildningsnämndens beslut i oktober att Handels- och administrationsprogrammet skulle stanna på Katedralskolan. Lokalbehovet ökade.
Oron på Katedralskolan har naturligtvis växt under höstterminen. Det är mycket angeläget att nå en snar lösning på problemen.

ISKL, International School of Lund - Katedralskolan
I oktober 2004 gav kommunstyrelsen centrala skolnämnden uppdraget att arbeta fram ett förslag till en internationell skola (från 6 års ålder) med förankring inom näringslivet, universitetet och intresserade kommuner inom SSSV. Drygt ett år senare, den 16 mars 2006, var förslaget klart och centrala skolnämnden rådde kommunstyrelsen att uppdra åt utbildningsnämnden att starta en internationell skola inom IB-konceptets ram på Katedralskolan, som i februari 2006 anmält sitt intresse. Den 6 april beslöt kommunstyrelsen i enlighet med förslaget och den 27 april tog kommunfullmäktige samma beslut.
Vid marsmötet hade utbildningsnämnden förklarat sig villig att starta den internationella skolan. Den skulle lokaliseras till Parkskolan – Katedralskolan väster. Efter ett intensivt och skickligt utrednings- och administrationsarbete från personal såväl på utbildningskansliet som i Katedralskolan, bland annat studiebesök på International School of Copenhagen – CIS, var det dags för en festlig invigning av ISLK, International School of Lund - Katedralskolan, den 1 september. Solen sken, de internationella familjerna var samlade och barnen sjöng.
Ett problem var att succén blivit för stor. I stället för det beräknade antalet om högst 15 elever hade 55 elever tagits in, eftersom de uppfyllde de strikta antagningskriterierna. Med nya årgångar kommer elevantalet att öka.
I beslutet den 6 april hade kommunstyrelsen dessutom gett utbildningsnämnden i uppdrag att utreda frågan om en internationell förskola för barn mellan tre och fem år, samlokaliserad med den internationella skolan. Sedan utredningen genomförts konstaterade utbildningsnämnden den 13 december 2006 att det på grund av lokalsituationen inte är möjligt att starta en samlokaliserad internationell förskola för närvarande. Skoldirektören fick i uppdrag att inventera lokaliseringsmöjligheterna ytterligare.
Behovet av den internationella förskolan är stort och alla möjligheter att tillgodose det måste prövas. Detsamma gäller den internationella skolans behov av större lokaler.

GY-07
Redan i mars 2003 inledde utbildningsnämnden arbetet för en nödvändig förnyelse av gymnasieskolan med utgångspunkt från utredningen ”Åtta vägar till kunskap”. En hel del arbete hann genomföras innan regeringen till vår besvikelse drog tillbaka förslaget.
I januari 2006 kom en ny chans. Utbildningsnämnden beslöt då om en översyn av det kommunala gymnasiala utbildningsutbudet. Utgångspunkten var denna gång regeringsbeslutet om en revidering av gymnasieskolan, Gymnasieskola 2007 (Gy 07), enligt propositionen ”Kunskap och kvalitet – elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan”, prop 2003/04:140. Gy 07 skulle träda i kraft 1 juli 2007.
I mars ägnade utbildningsnämnden, samverkanskommunernas representanter och gymnasiecheferna en intensiv utbildningsdag åt att diskutera förslag för organisering och lokalisering av program och programinriktningar i gymnasieskolorna på kort och lång sikt.
Bland annat fastslogs att program med likartat innehåll och program som berikar varandra bör placeras på samma skola, att naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga program bör placeras på samma skola och att samtliga inriktningar på programmen ska erbjudas samt att yrkesförberedande program inte bör splittras på flera skolor.
Dessa principer kom att ligga till grund för ett förslag som presenterades för nämnden i september. Referat av förslaget publicerades i pressen och kom att diskuteras intensivt av elever och lärare i berörda skolor, liksom i valdebatten. En genomgående kritisk synpunkt var att förslaget innebar en renodling så att teoretiska program hamnade på vissa skolor och yrkesförberedande på andra.
Jag menar att föreställningen om en entydig uppdelning i studieförberedande och yrkesförberedande program är felaktig. Många yrkesförberedande program som t ex elprogrammet har ett stort teoretiskt innehåll. Alla yrkesförberedande program kan genom tillval bli studieförberedande.
Valutgången ändrade förutsättningarna genom att alliansregeringen förkastade Gy 07, vilket innebar att den länge förväntade reformen av gymnasieskolan sköts på framtiden Utbildningsnämnden tog vid sitt oktobersammanträde endast de beslut som var nödvändiga för skolpresentationerna i november inför valet till gymnasieskolan. Bland annat att samhällsvetarprogrammet och natur- och humanvetarprogrammet på Vipan inte ska erbjudas hösten 2007, eftersom betygsintagningssystemet lett till en dramatisk minskning i antalet sökande, att handelsprogrammet, som enligt kansliets förslag skulle flyttas från Katedralskolan till Vipan, stannar kvar på Katedralskolan, trots lokalsvårigheterna där, samt att hippologiprogrammet ska stanna kvar på Vipan.
Men frågan om den framtida gymnasieskolans struktur och lokalisering i Lund är lika akut som tidigare och måste lösas i samband med en reform av den svenska gymnasieskolan.

Tack!
Slutligen vill jag rikta ett tack till samtliga ledamöter i utbildningsnämnden, till samverkanskommunernas representanter, till utbildningskansliets tjänstemän på alla nivåer, kvinnor och män, till skolledare, lärare och annan personal i Lunds gymnasieskolor och Komvux samt till Katedralskolans skolkonferens, vars verksamhet jag under många år haft privilegiet att följa.
Gunnar Stensson, f d ordförande i utbildningsnämnden