En gång till av Lucifer

Så var det dags igen. För oss som spelar i Röda Kapellet är det som en årlig ritual när vi far runt mellan våra spelplatser förstemaj. Likadant från år till år och kanske blir man därför uppmärksam på vad som förändras.

Morgonpasset
Vi träffas alltid halv nio på morgonen vid kommunala kulturskolan för att fördela oss på bilarna och sen iväg söderut. En lätt skiftning i grönt kan märkas i lövverken, men så här sen vår kan man bara inte minnas från förr. I fjor blommade rapsen när vi for över Söderslätt, i år ingenting. Samling på Olof Palmes plats, snett emot den vackra stationen med banhallen. Vänsterpartiet i Trelleborg har kämpat mot stort motstånd för att Pågatågen ska nå hit och men snart ska det bli så.  Det är kallt i luften framför den lilla kaféserveringen när vi traditionsenligt inleder med ”Första maj”. Tre talare: Mats Sjölin, ankaret i V Trelleborg håller sin krönika över borgarnas och sossarnas samarbetspolitik, med resulterande stark representation av Sverigedemokrater i stan.  Det är välformulerat och sakligt stark, men visst blir man beklämd. I denna arbetarstad finns inte en enda V-politiker i fullmäktige, politiken får föras fram via medborgarförslag. Varför är det så? Det starka inslaget tidigare DDR- och Polenmedborgare, en ovanligt förstelnad socialdemokrati? Jag räknar till 30 i publiken, kanske någon mer än i fjor. Vi går in på serveringen och dricker kaffe.

Mot metropolen
Ilfärd mot Malmö, jag släpper av folk vid Möllevångstorget och kör bilen till Slottsparken där den ställs för att stå klar för fortsatt snabb färd mot Lund. Rask gångtur genom halva stan till Möllevången. Möllevångstorget svämmar över av människor och röda fanor. Över torget hör man oupphörligen Daniel Sestrajcic i högtalarna som manar oss att ställa upp, fatta plakaten och fanorna och träna in dagens slagord. Han är milt sagt pådrivande. Och när vi så går iväg först i tåget och in på S. Förstadsgatan upplever man den årliga chocken: var det så här svårt att spela gående, var det så här jobbigt att ta sig fram med instrumentet vid käften tvärs över trottoarkanter och ojämnheter.

   Över bron och vi sneddar över Gustaf Adolfs torg och man ser demonstrationståget i dess fulla längd. Mer än tretusen deltagare, ropar Daniel S. Javisst, och vi fyller sen gräsplanen i Slottsparken när vi avslutar med ”Internationalen”. Javisst, Malmövänstern visar upp sin styrka och vitalitet den här första maj. Det är helt enkelt så att Malmö stad nu efter ett trettioårigt svaghetstillstånd är tillbaka vid full vigör och återtar sin gamla naturliga roll som ledande i Skåne.

Det mindre dynamiska Lund
Så rusar vi till bilarna och far till det något mindre dynamiska Lund. Vi ställer upp och vi blir 600 i demonstrationen. Tystare är det också. Årets nyhet är att vi går Klostergatan från Bantorget i stället för Lilla Fiskargatan. Vi är tillbaka på Stortorget och avslutar med Internationalen och sjunker ihop utmattade. En yngre och starkare grupp går för att spela några låtar för Demokratisk Vänster. Men sen är dagens verksamhet avklarad. Vi återkommer om ett år.

Göken av Gunnar Stensson

Idag, 2/5, gol göken klockan 7.15.
   Jag står på bron med solen i ryggen och betraktar Höje å, som slingrar västerut mellan viden och pilar, önskar att jag hade vore Renoir och kunde återge bilden: vattnet som speglar knoppande grönska och blekblå himmel innan det försvinner på sin väg mot havet. 
   Just då gol göken, lite stapplande, upprepade gånger. Västergök.
   Sex smidiga hästar betar det nya gräset vid kvarndammen.

Indiskt i Lund

Tagoreafton på Sagohuset

Med anledning av 100-årsjubileet av att Rabindranath Tagore 1913 som första utomeuropeiske författare tilldelades Nobelpriset i litteratur bjuder Indiska kören i Lund på ett program framförande Tagores dikter i sångform på tisdag 7 maj klockan 19-21. Barnkör under ledning av Bubu Munshi Eklund medverkar också. Professor Heinz Werner Wessler berättar på engelska om Tagore s Nobelpris, och Indiens ambassadör Banashri Bose Harrison talar om Tagores relevans idag.
Lokal: Teater Sagohuset på Revingegatan
Biljetter: 100 kronor för vuxna, fritt för barn Förköp genom Lars Eklund, telefon 0731-508844.
Mer information »

Indiskt perspektiv på EU:s Asienrelationer

Indiske f d toppdiplomaten Krishnan Srinivasan, nu gästforskare i Uppsala, föreläser på engelska om ”Europe's engagement with Emerging Asia; reflections on a new roadmap”.
   Indiens ambassadör Banashri Bose Harrison inleder.
   Samarrangemang av SASNET och statsveten- skapliga institutionen.
   Tisdag kl 13.15. Universitetets huvud- byggnad, rum 206.
Alla välkomna.
Mer information »

Verkligheten av Gunnar Stensson

Springande 10-åringar drar tung vagn fylld med träavfall och ris utför sluttningarna mellan husen i Klostergården, deras skrik och rop ekande mellan husväggarna, på väg mot festplatsen utanför vårdcentralen i St Lars.
   Par och familjer promenerar i den tysta parken i skymningen. På avstånd skymtar elden mellan träden.
   Stortorget fyllt av Lundabor i solskenet klockan 11, människor som känner varandra och i viss mån delar värderingar och erfarenheter, torget laddat av minnen.

Högern skapar kaos i sjukvården, ryter Stefan Löfven. Lundaborna applåderar.
   Några timmar senare, Stortorget åter fyllt, Röda Kapellet vilar ut vid Rådhuset, Saima Jönsson ställer ifrån sig den stora trumman och håller ett flammande tal för en demokratisk vinstfri sjukvård.

Varför enas inte V och S om en gemensam demonstration?
   Peter Wieselgrens hus på Kiliansgatan, en labyrint i fyra våningar med trappor och prång, samlingssalar och småkamrar.
Tredje våningen full med folk som är intresserade av Kuba.

Talarna Ola Nilsson, 80-talist, och Bertil Egerö, 30-talist, stampar nervöst i golvet. Femtio år skiljer dem, men de delar engagemang och erfarenheter.
   Röda Kapellet spelar Internationalen på trottoaren utanför och studenterna skyndar förbi på väg mot Lundagård.
   Botulfsplatsen i ett skräpigt Lund som vilar ut i kvällssolen vid sjutiden. Det ska dröja 24 minuter innan bussen går mot Klostergården. Svett, träningsverk, trötthet, ölsmak, allt detta fysiska.
   Vad är det virtuella jämfört med verkligheten?

På bolagsstämma av SH

Jag har alltid varit lite svag för Alfa Laval. Jag har cyklat till jobbet förbi verkstäderna på Öresundsvägen i alla år, jag har stått vid grindarna och delat ut flygblad för Vänsterpartiet och jag jobbade faktiskt med datorer där en termin under 70-talet, utlånad av universitetet. Det fick mig att köpa några aktier i bolaget. Ett ytterligare plus var företagets produkter som dels används i  livsmedelsindustrin dels är sinnebilder för energisparande. Värmeväxlare har man ju för att ta tillvara värmeinnehållet i en vätska för att överföra det till en annan.
   Jag liksom andra industriromantiker blev förstås förtörnad när detta klassiska svenska industriföretag köptes upp av uppkomlingarna i Tetrapak. Det visade sig också att det inte var så lyckat. Mejeriutrustningen passade väl in hos Tetra, men företagets starkaste produkt, plattvärmeväxlarna, föll utanför ramen. Så efter några år fick Alfa Laval startas om som ett nytt börsbolag, för all del med klanen Rausing som största ägare. Tetra behöll det som hade med mejerier att göra.

För första gången
Jag har aldrig förr besökt en bolagsstämma men för VB:s reportrar får ju inget mänskligt vara främmande så jag anmälde mig och i förra veckan var det dags i Färs och Frostas Arena eller vad den heter. Det var också en ny bekantskap för mig.
   Det började med att vi alla, så där 500 besökare, bjöds på en mugg kaffe och en kladdkaka innan vi bänkade oss. Mest var det faktiskt medelålders

par, säg 60+. Efter en kort reklamfilm tog VD Lars Renström plats i talarstolen och vid ett sidobord satt bolagsjuristen med styrelseordföranden Anders Narvinger, känd för att ha fått kicken som ordförande för Telia Sonera i december efter avslöjandena om bolagets mutaffärer.

Ett tråkigt årsmöte
Ja. så körde årsstämmans mötesapparat igång: val av mötesfunktionärer, frågan om årsstämmans behöriga sammankallande etc. Vid några tillfällen begärde Aktiespararnas representant ordet och hade en lite annan mening än styrelsen, t.ex. vad gällde styrelsens önskan om att företaget skulle få köpa sina egna aktier. Men häpnadsväckande nog framfördes inget som ett förslag utan som en reservation som skulle tas till protokollet, detta utan att beslutet ännu hade fattats. Så blir det naturligtvis för att Aktiespararna visserligen hade skramlat ihop 25 000 aktier/röster medan Jörn Rausing stod för 109 miljoner! Då är det inte ens lönt att argumentera och än mindre begära votering. Aktiespararnas representant gjorde en påtagligt slät och undfallande figur, men sådan är väl kapitalismen.

Ett framgångsrikt företag
Det enda intressanta inlägget på stämman stod VD Renström för när han redogjorde för företagets nyare produkter och större affärer. Ny var en s.k. dekanterare, en apparat för att skilja slam etc t.ex. i smutsvatten från vätskan, en utrustning som bygger på Alfa-Lavals separatorkunnande. Men i övrigt var det rejält tråkigt, mycket värre än ett årsmöte i en vanlig förening där det ju ändå kan finnas moment av debatt. Här var allt avgjort på förhand. Också styrelseordförandens arvode som fastställdes till 1,175 milj. medan en ordinär styrelseledamot får nöja sig med 460 000. Det är en årslön det också för 12 sammanträden om året. De som sitter i styrelsen är väl s.k. styrelseproffs med fler engagemang, och hur mycket arbete de utför är oklart. Det är också svårt att tro att ett så väletablerat och stabilt företag skulle kräva några mer omfattande tankar eller överläggningar. Årets resultat var marginellt sämre än i fjor beroende på konjunkturen och valutakursen. Men i grunden går företaget mycket bra, har produkter som ligger väl i tiden och har 30 procent av världsmarknaden på plattvärmeväxlare. Det är tydligt att Alfa-Laval kommer fortsätta vara den främsta stöttepelaren för Lunds näringsliv.

En lätt måltid
Ja, och så var det över, vi kunde snabbt kasta oss över den kalla tallrik med buffetsmakbitar som stod dukad. Till det bjöds ett glas vin. Bordsgrannarna pratade mest om jämförelser med andra lokala stämmor som Nolato, Peab och Getinge där de brukade närvara. Den här var väl OK var den allmänna meningen men det verkade vara lite roligare på andra håll – i Getinge fick man t.ex. hälsa på Carl Bennet. Så är det kanske, själv kunde jag cykla hem efter två timmar. Jag kommer nog inte att delta i några fler aktiestämmor, så roligt var det inte.

Judy Garland och revolutionen i Lund av Gunnar Stensson

Ni kan fortfarande se hennes leende flickansikte på de nyuppklistrade affischerna för en ”Revolutionär 1 maj”.
   Barnstjärnan, som sjöng ”The witch is dead” i ”Trollkarlen från Oz”, en hollywood- produktion från 1939, vad gör hon på en revolutionär affisch i Lund 2013?
   Och varför sjöngs just hennes slagdänga i samband med Margaret Thatchers bortgång?
   För att Trollkarlen från Oz är en revolutionär berättelse. Den skrevs av en L. Frank Baum år 1900 som en allegori över en ekonomisk kris i USA.
   Skuldsatta jordbrukare i Kansas och Mellanvästern drevs från gård och grund. Det är den miljön som berättelsens Dorothy kommer från. Virvelstormen är den ekonomiska krisen.
   De onda häxorna representerar östkustens och västkustens bankirer som tjänar på den knappa penningmängden.
   Fågelskrämman symboliserar bönderna som inte har tillräckligt mycket hjärna för att undvika skuldfällan.
Plåtmannen är industriproletariatet som inte har tillräckligt mycket hjärta för att solidarisera sig med bönderna.
   Det fega Lejonet är politikerna som är för fega för att ingripa.
   Den tappra Dorothy leder dem, trots deras brister, till seger. Den onda häxan dör, förtrollningen bryts, Fågelskrämman blir intelligent, Plåtmannen blir solidarisk och Lejonet får mod att tjäna folket.
   Margaret Thatcher är död och den onda teori som förhäxat världen går upp i rök. ”The witch is dead” och revolutionen har segrat.

Jag är gammal nog att ha sett filmen för så där 70 år sen. Handlingen var fånig, tyckte jag, förstod inte allegorin. Judy Garland blev jag förälskad i och jag konstaterar varje gång jag ser Korrespondenterna i TV att de valt ”Over the rainbow” till signaturmelodi.
   Analysen här har jag hämtat ur ”Skuld. De första 5000 åren”, en bok om ekonomi av David Graeber, utgiven på förlaget Daidalos 2013.
   David Graeber är antropolog, politisk aktivist och författare. Han undervisar vid University of London. Sommaren 2011 var han med och planerade Occupy Wall Street-demonstrationerna i New York. Han har kommit att kallas rörelsens ”anti-ledare”.
   Vi lär få återkomma till boken ”Skuld”. Den är inte bara insiktsfull utan också väldigt rolig.

Valborg i Sankt Lars-parken 2013

Ja, det finns alternativt Valborgsfirande i Lund, sedan årtionden tillbaka... ett firande, som gläder barnfamiljer och andra som inte tycker att studenternas och andra ungdomars vilda och lite okontrollerade firande av vårens ankomst, av "siste april", passar dem.

Klostergårdens Byalag, Klostergårdskolan och Klostergårdsgruppen anordnade även i år ett traditionsenligt och mycket välbesökt Valborgsfirande i St Lars-parken.

Gunnar Stensson, ordförande i Byalaget, hälsar alla välkomna.
Lunds Allmänna Sångkör väntar på att framföra de klassiska vårsångerna.

 

Karin Stensson håller vårtalet

Röda Kapellet blåser in våren.

Fritidsledaren Bjarne Holmqvist hjälper eleverna i åk 4 på Klostergårdskolan
att grilla den korv, som de skall sälja för att få bidrag till en resa till Stockholm,
där de skall delta i den nationella schacktävlingen.

Foto: Marie Hegnelius

Första maj i Lund 2013

Under ganska många år har jag ägnat första maj åt att traska runt och besöka så många politiska evenemang som möjligt.
   Det finns en hel del andra ting att besöka men det överlåter jag åt någon annan, det röda och svarta är färgerna som drar mig denna dag.
   Det är mest bilder den här gången, några tal har VB inte fått tag på denna gång. Kanske lika bra eftersom de flesta tal är bäst som just det.
   I år var det dock mindre av "katalogtal" än vanligt. Huvudpunkten i de flesta tal jag hörde var den oerhört skarpa kritiken av den pågående slakten av den skånska sjukvården. Varken V, S eller K skrädde orden i denna fråga.
   Om man nu skall göra nåt så vanskligt som att sia om framtiden så tror jag vi får höra detta många gånger fram till nästa val.

Redan kl 10 samlas socialdemokraterna på Clemenstorget. Stämningen var hög
inte minst för att Stefan Löfven i år var med i Lund och Malmö.

S är ett väldans brett parti, denna SSU-banderoll ligger mil till vänster
om det partiledaren hade att förtälja i sitt tal. 

Lätt att säga, betydligt jobbigare att göra.

Demonstrationståg i majsol är en skönhetsupplevelse! 

Den långe är s-ledare i lilla Lund, den betydligt mindre och för dagen
betydligt beigare är det i Sverige.

S hade möblerat Stortorget med en rejäl scen och massor av bänkar,
dessa togs snabbt bort efter deras möte för man unnade så klart
inte v-anhängare som kom en timme senare att få sitta.
Trots det får man hoppas att s och v kan samsas i Lund efter nästa val,
spåren av femklövrar förskräcker alla som inte är rena gräsätare.

Efter att Socialdemokraterna klarats av var det dags för Kommunisterna.
De samlades på Mårtenstorget kl 12 och första talet handlade om sjukvårdskrisen. 

En nyhet för året var ett Röd Front tåg i Lund. Under parollen Klass mot Klass
tågade man från Mårtens- till Bantorget. 

På Bantorget hölls Kommunisternas huvudtal av Nils Littorin. Han är en lysande talare
som måga fler lundabor numera vet efter hans tal på den stora demonstrationen mot neddragningarna i vården tidigare i år, detta tal finns publicerat här i VB.
Finns det någon mer talare i Lund av Nils klass,
det skulle kunna vara en Mats Olsson i toppform?

Vänsterpartiets samling på Stortorget inleddes av en partipolitiskt obunden talare
som enligt min mening höll dagens bästa tal i sjukvårdsfrågan. Skam till sägandes så
har jag tappat bort hans namn, men jag är säker på att få höra honom
hålla brandtal i denna fråga fler gånger.
Det är ju tyvärr långt till nästa val, för regionledningens del
hade 10 minuter varit väl långt!

Min egen absoluta favoritbanderoll, kommentar överflödig! 

Mitt under v samligen så fick vi besök av revolutionärerna.
Med facklor, bengaler och fantasifulla banderoller höjde man stämningen på torget.
I detta instämmer säkert inte alla, jag hörde både att "det var synd" och att
"det var tur" att de bara passerade och inte ville var med i v-tåget. 

Förbundet "Allt åt alla" uppmanade till klasskamp.

En viss sjukvårdspotentat med slaktarkniv var något av dagens huvudperson.
Här fick vi även se honom. 

 Så var det dags för v med orförande Claes i spetsen att tåga genom Lund.
Er något slarvige förstamajbevakare har inte koll på några siffror,
men visst var v-tåget klart störst som vanligt.

Vissa banderoller måste man bara älska. 

Plakat, plakat, plakat i massor, visst var det fler än vanligt? 

Känt folk, barnvagnar, glädje och ilska, första maj är härligt. 

Efter demonstrationen var det dags för tal, här talar läkaren och
regionpolitern Saima Jönsson om... 

V:s partisekreterare Aron Etzler avslutade dagen talande.
Tyvärr kunde jag bara höra på de första meningarne eftersom det var dags att
hasta vidare till dagens sista begivenhet. 

Demokratisk vänster bjöd detta år på förstamaj-föreläsning om Kuba.
Det var Ola Nilsson (ovan) från Svensk-Kubanska i Malmö och
Bertil Egerö från DV (nedan) som samtalade om Kuba i allmänhet och
de stora ekonomiska reformerna där i synnerhet.
Ett kvalificerat samtal som gav mycket nytt vetande
även åt den Kubapolitiskt allmänbildade.

Så avslutade jag min förstamajdag och drog mig hemåt med väl använda fötter och ett mycket uppiggat huvud.
   Ett stort tack till alla dom som organiserat och stått i för att allt detta viktiga och trevliga ordnades denna dag.

Foto: Göran Persson

En bild till

När jag sorterade mina bilder från första maj så refuserade jag först den här.
   Men så la jag märke till reklamen i bakgrunden, visst handlar den om cykelolyckor men det var procenten jag hängde upp mig på.
   17 %, var det inte det socialdemokraterna fick i senaste gallupen i vårt sydvästra grannland? Enhedslisten fick ungefär lika mycket tror jag mig minnas.
   Som det kan bli, åtminstonne där för inte kan väl sånt hända här?
Göran Persson