Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2019-02-14
Stadshallen LAB
Stilla Älskad, en fotoutställning om Lund av Lasse Sandström
Plats: Stadshallen Stortorget 9, Lund
11/2 – 29/3 (måndag-fredag) 12:00 - 17:00
Plats: Stadshallen Stortorget 9, Lund
11/2 – 29/3 (måndag-fredag) 12:00 - 17:00
Lasse Sandström är en lundabaserad
fotograf som under många år har dokumenterat staden, något som
sedermera resulterade i fotoboken ”Stilla Älskad, en fotobok om Lund”.
Nu är vi stolta att presentera en utställning som spinner vidare på
boken och presenterar en hel del nytagna bilder i den största enskilda
utställningen av Lasse Sandströms fotografier någonsin. Gator och torg,
innegårdar och portar, ingen detalj har varit för liten för att
undkomma Lasses öga och med en känsla för att fånga det vackra i det
mundana, bjuder Lasse på en storslagen kärleksförklaring till den gamla
staden med det stora hjärtat.
Liberalt?
Liberalerna vill belöna den före
detta demokratin Israel genom att i Trump's ledband flytta den svenska
ambassaden till Jerusalem. Detta efter fortsatta krigsförbrytelser och
ny Apartheidlagstiftning som formellt reducerar de koloniala
undersåtarna till andra klassens invånare. Det var ju liberalt av dem.
Miljönoteringar
När det dukade bordet försvinner går björnen på jakt, skriver
Anna-Lena Laurén i Sydsvenskan 12/2, och berättar om isbjörnarna som
går på gatorna i Novaja Zemljas huvudstad Belusjaja Guba. Över hälften
av Ryssland är täckt av permafrost. När den smälter läcker växthusgaser
och marken täcks av bottenlös dy, som på vintrarna förvandlas till ett
ispansar som täcker renarnas betesmark. Hon avslutar med följande
slutsats:
”I mitt bevakningsområde är det mycket tydligt att människan alltid är den förlorande parten i naturkatastrofer som orsakas av henne själv.”
Sedan 1990 har svenskars flygande utomlands ökat med 160 procent, konstaterar Sydsvenskan 11/2. 80 procent av flygresenärerna är privatpersoner.
”I mitt bevakningsområde är det mycket tydligt att människan alltid är den förlorande parten i naturkatastrofer som orsakas av henne själv.”
Sedan 1990 har svenskars flygande utomlands ökat med 160 procent, konstaterar Sydsvenskan 11/2. 80 procent av flygresenärerna är privatpersoner.
Blir "Partiet vändpunkt" en vändpunkt
Eftersom nästan allt i veckans nummer handlar om miljö så kan man inte gå förbi den senaste partibildningen.
| Datum | Händelse |
| 2019-02-14 | Lansering |
| 2019-02-15 | Namninsamling platser se nedan. |
| 2019-02-28 | Deadline för att anmäla kandidater EU-val |
| 2019-02-28 | 1500 namnunderskrifter till Valmyndigheten |
Till skillnad från Reformisterna för nån vecka sen så går man här hela vägen och bildar ett nytt parti. Partiledare är Carl Schlyter som var miljöpartist till för några veckor sedan. Med tanke på hans tidigare partis problem i opinionsbildningen så får vi väl hoppas på framgång här. Om inte annat så för klimatets skull.
Riksdagspolitik jämfört med kommunpolitik
av Hanna Gunnarsson
Dagens utskottsmöte i försvarsutskottet tog fem
minuter. Prick på klockslaget klubbar ordförande igång mötet. Om man
kommer försent kan mötet redan vara över.
Utskotten i riksdagen är oftast mest formalia och föredragningar, sällan någon djupare diskussion. Idag gick vi igenom fyra ärenden och partierna fick meddela reservationer och avvikande meningar. Debatten tar vi sedan i riksdagens kammare.
Formalian är fortfarande inte glasklar för mig, men jag tror att jag förstår hur ärendena går genom beslutsmaskineriet nu, typ. En skrivelse eller proposition läggs fram, partierna skriver motioner på denna och redovisar sina åsikter, utskottskansliet skriver ett betänkande (”tjänsteskrivelse” i den kommunala världen) med sammanfattning, ärendet bereds på två utskottsmöten och justeras (beslutas) på det tredje. Någon vecka senare är det kammardebatt och samma dag eller dagen efter är det beslut i kammaren.
I den kommunala världen (iallafall i Lund) kan det ta månader att besluta om ett ärende. Där är det gott om tid att läsa, fundera och diskutera. I riksdagen kan beslutsprocessen istället ta två veckor. Det gäller att inte blinka på ett utskottsmöte för då kanske man missar något!
(publicerat på Facebook)
Ett brev betyder så mycket av Göran Persson
Idag betyder ett brev nästan alltid
att du skall betala något, i alla fall är det så för mig. Men ibland
betyder det något annat. I väldigt sällsynta fall betyder det stor och
total förvirring.
Det gjorde det nu i veckan då jag brevledes blev tillfrågad om min inställning till gäss och gåsförvaltning, jag visste inte ens att ordet gåsförvaltning fanns innan brevets ankomst.
I brevet finns ett stort antal frågor och påstående jag skall ta ställning till.
Några Exempel:
Fråga 12, Några påstående om människor och vilt levande djur som jag skall ange om jag instämmer i.
- Vilt levande djur är som min familj och jag vill beskydda dem.
- Jag känner en stark känslomässig samhörighet med djur.
Fråga 19, I vilken utsträckning framkallar gäss följande känslor hos dig? Rädsla; Sorg; Välbehag; Oro; Intresse; Irritation; Glädje; Ilska; Lättnad; Avsmak; Entusiasm; Förtvivlan? Speciellt frågan om varför jag eller någon annan skulle känna sorg vid tanken på gäss kräver eftertanke.
Det finns många frågor som sagt men det får räcka här. Tack Högskolan i Kristianstad över påminnelsen om att jag fortfarande kan överraskas och känna en total förvirring.
Faktaruta:
Ja, det är en mycket seriös undersökning som går ut till 3000 lantbrukare, varav jag är en i kraft av ett sommarhus med 10 tunnland tillhörande enebackar. Med så mycket mark blir man ägare av en jordbruksfastighet som tydligen i vissa fall är liktydigt med lantbrukare. I mitt fall stämmer det dåligt. Tyvärr är frågorna för svåra för mig så Högskolan får räkna med högst 2999 svar.
Det gjorde det nu i veckan då jag brevledes blev tillfrågad om min inställning till gäss och gåsförvaltning, jag visste inte ens att ordet gåsförvaltning fanns innan brevets ankomst.
I brevet finns ett stort antal frågor och påstående jag skall ta ställning till.
Några Exempel:
Fråga 12, Några påstående om människor och vilt levande djur som jag skall ange om jag instämmer i.
- Vilt levande djur är som min familj och jag vill beskydda dem.
- Jag känner en stark känslomässig samhörighet med djur.
Fråga 19, I vilken utsträckning framkallar gäss följande känslor hos dig? Rädsla; Sorg; Välbehag; Oro; Intresse; Irritation; Glädje; Ilska; Lättnad; Avsmak; Entusiasm; Förtvivlan? Speciellt frågan om varför jag eller någon annan skulle känna sorg vid tanken på gäss kräver eftertanke.
Det finns många frågor som sagt men det får räcka här. Tack Högskolan i Kristianstad över påminnelsen om att jag fortfarande kan överraskas och känna en total förvirring.
Faktaruta:
Ja, det är en mycket seriös undersökning som går ut till 3000 lantbrukare, varav jag är en i kraft av ett sommarhus med 10 tunnland tillhörande enebackar. Med så mycket mark blir man ägare av en jordbruksfastighet som tydligen i vissa fall är liktydigt med lantbrukare. I mitt fall stämmer det dåligt. Tyvärr är frågorna för svåra för mig så Högskolan får räkna med högst 2999 svar.
På Medusas flotte av Gunnar Stensson
Ett kapitel i Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder, har ovanstående rubrik.
Vad är det för flotte? Vilka är det som befinner sig där?
Theodore Géricaults målning Medusas flotte återger en verklig händelse, då något hundratal människor efter det franska fartyget Medusas förlisning utanför Afrikas västkust hamnade på en flotte och blev drivande utan mat eller vatten. De flesta dog. De som slutligen räddades hade tvingats till kannibalism för att överleva.
Hos Sverker Sörlin symboliserar Medusas flotte planeten jorden och den nödställda mänskligheten.
The Guardian publicerade inför klimatmötet i Katowice den 2 december 2018 artikeln A portrait of a planet on the verge of climate catastrophe. Läs den, den finns ännu på nätet.
Jag har de senaste åren tagit del av mycket forskning, statistik och annan litteratur om klimatkatastrofen och antropocen, människans epok.
Flertalet forskare menar att mänskligheten och planeten jorden i och med antropocen har övergått till en ny epok i vår gemensamma historia, en oförutsägbar epok då balansen i jordens system av naturkrafter rubbats av den teknokapitalistiska utveckling vi människor skapat.
Som de flesta har jag svårt att ta till mig den stora tanken att vi lever i ett världsomvälvande skifte som tvingar oss att ompröva allt i vårt samhälle och vår historia. Först nu tror jag att jag vågar. Jag ska i en grov skiss beskriva den nya epoken.
Atmosfären blir varmare och varmare för att vi har fyllt den med koldioxid från bränt kol och olja i våra fabriker och bostäder under 200 år. Vi har inte slutat. I själva verket bränner vi mer nu än vi någonsin tidigare gjort. Kurvan över koldioxidutsläppen går i taket. Röken stannar i atmosfären i hundratals år.
Under hela den industriella tiden har vi ökat vår konsumtion. Det har varit möjligt därför att vi har utvunnit jordens lagrade energi genom att bränna kol. Och olja. Och nu billig skifferolja från USA och Kanada. Vår standard har hela tiden blivit högre. Produktion och konsumtion har vuxit samtidigt, särskilt under de 70 åren efter andra världskriget, den stora accelerationens år.
Vi har föreställt oss en evig tillväxt, en evig konsumtionsökning, trots att planeten är liten och blir alltmer utarmad och förgiftad. Ju bättre vi får det desto sämre blir det för alla.
Jordens yta är nu täckt nu av ett nytt geologiskt skikt, teknosfären, som består av vårt avfall. Särskilt tjockt är skiktet i - eller under - de stora städerna. Det nya geologiska skiktet har fått ge namn till en ny geologisk epok, antropocen, människans tidsålder. Avfallets tidsålder.
Vi var tre miljarder när jag föddes. Nu är vi sju. Om ett par årtionden blir vi tio. Vi kan bli femton.
För 70 år sedan bodde de flesta på landet. Som de flesta svenskar kunde jag slå med lie, binda havrekärvar, spika sticktak, hässja hö och hacka potatis. Nu är de små åkrarna igenvuxna. En tredjedel av Sveriges åkermark är borta. På de stora kör elektroniskt fjärrstyrda skördemaskiner.
Atmosfären som omger jorden har tyngd och substans, liksom haven. Det känns när det blåser. Det finns havsfåglar som simmar i atmosfären och flyger i vattnet.
Haven tar upp atmosfärens koldioxid. Då blir de sura. Fiskarna blir missbildade. I den stigande värmen dör korallerna. Det varma vattnet sväller och svämmar in över land. Havsnivån kan snart stiga tio meter.
Polarisarna smälter. Somliga är tre kilometer tjocka. De kalvar isberg. I brist på inlandsis går isbjörnarna i Novaja Zemlja in i städerna.
Vad är det för flotte? Vilka är det som befinner sig där?
Theodore Géricaults målning Medusas flotte återger en verklig händelse, då något hundratal människor efter det franska fartyget Medusas förlisning utanför Afrikas västkust hamnade på en flotte och blev drivande utan mat eller vatten. De flesta dog. De som slutligen räddades hade tvingats till kannibalism för att överleva.
Hos Sverker Sörlin symboliserar Medusas flotte planeten jorden och den nödställda mänskligheten.
The Guardian publicerade inför klimatmötet i Katowice den 2 december 2018 artikeln A portrait of a planet on the verge of climate catastrophe. Läs den, den finns ännu på nätet.
Jag har de senaste åren tagit del av mycket forskning, statistik och annan litteratur om klimatkatastrofen och antropocen, människans epok.
Flertalet forskare menar att mänskligheten och planeten jorden i och med antropocen har övergått till en ny epok i vår gemensamma historia, en oförutsägbar epok då balansen i jordens system av naturkrafter rubbats av den teknokapitalistiska utveckling vi människor skapat.
Som de flesta har jag svårt att ta till mig den stora tanken att vi lever i ett världsomvälvande skifte som tvingar oss att ompröva allt i vårt samhälle och vår historia. Först nu tror jag att jag vågar. Jag ska i en grov skiss beskriva den nya epoken.
Atmosfären blir varmare och varmare för att vi har fyllt den med koldioxid från bränt kol och olja i våra fabriker och bostäder under 200 år. Vi har inte slutat. I själva verket bränner vi mer nu än vi någonsin tidigare gjort. Kurvan över koldioxidutsläppen går i taket. Röken stannar i atmosfären i hundratals år.
Under hela den industriella tiden har vi ökat vår konsumtion. Det har varit möjligt därför att vi har utvunnit jordens lagrade energi genom att bränna kol. Och olja. Och nu billig skifferolja från USA och Kanada. Vår standard har hela tiden blivit högre. Produktion och konsumtion har vuxit samtidigt, särskilt under de 70 åren efter andra världskriget, den stora accelerationens år.
Vi har föreställt oss en evig tillväxt, en evig konsumtionsökning, trots att planeten är liten och blir alltmer utarmad och förgiftad. Ju bättre vi får det desto sämre blir det för alla.
Jordens yta är nu täckt nu av ett nytt geologiskt skikt, teknosfären, som består av vårt avfall. Särskilt tjockt är skiktet i - eller under - de stora städerna. Det nya geologiska skiktet har fått ge namn till en ny geologisk epok, antropocen, människans tidsålder. Avfallets tidsålder.
Vi var tre miljarder när jag föddes. Nu är vi sju. Om ett par årtionden blir vi tio. Vi kan bli femton.
För 70 år sedan bodde de flesta på landet. Som de flesta svenskar kunde jag slå med lie, binda havrekärvar, spika sticktak, hässja hö och hacka potatis. Nu är de små åkrarna igenvuxna. En tredjedel av Sveriges åkermark är borta. På de stora kör elektroniskt fjärrstyrda skördemaskiner.
Atmosfären som omger jorden har tyngd och substans, liksom haven. Det känns när det blåser. Det finns havsfåglar som simmar i atmosfären och flyger i vattnet.
Haven tar upp atmosfärens koldioxid. Då blir de sura. Fiskarna blir missbildade. I den stigande värmen dör korallerna. Det varma vattnet sväller och svämmar in över land. Havsnivån kan snart stiga tio meter.
Polarisarna smälter. Somliga är tre kilometer tjocka. De kalvar isberg. I brist på inlandsis går isbjörnarna i Novaja Zemlja in i städerna.
Halva Rysslands yta befinner sig i ständig tjäle,
ständig frost, permafrost. Nu smälter den. När den tinar, pyser
växthusgaser ut och värmer atmosfären. Det är en tipping point.
Utsläppen ökar och vi kan inte stoppa dem. Halva Ryssland blir ett
gyttjekärr.
Vi hugger ner skogarna som kan fånga upp koldioxid. Vi utrotar djurarterna. Idag läste jag att det moderna jordbruket håller på att utrota alla insekter med bekämpningsmedel.
När haven blir varmare blir de också stormigare. Allt häftigare tyfoner och orkaner snurrar över vattnen. Jag var i Nordamerika när en tyfon översvämmade New Orleans.
När atmosfären blir varmare breder öknarna ut sig. I Australiens inland är det 50 grader varmt. Jag var på Afrikas Horn när det var torka och hungersnöd i Etiopien, Somalia, Eritrea och Sudan.
Skogarna brinner. I Kalifornien och Mellansverige. De kommer att brinna ännu mer när det blir varmare. De skogar som inte brinner upp av sig själva hugger vi ner. Den nya regeringen i Brasilien ska utplåna regnskogen. Då skenar den stora accelerationen.
Människorna flyr när stränderna översvämmas, öknarna
breder ut sig och skogarna brinner. De är många, hundratusentals,
miljoner. De privilegierade bygger murar för att stänga ute de fattiga.
De fattiga drunknar i haven för att båtarna inte tillåts landa.
Moderata skånska toppolitiker jagar migrantbarn. På Medusas flotte råder
allas krig mot alla.
De rika är få, de fattiga många. Vi har byggt ett samhällssystem där de rikas äganderätt skyddas, alla konkurrerar, de flesta blir utslagna och de rika blir rikare och rikare. De blir rikare också när de ärvt sin rikedom och lever på räntan i passivt överflöd, skyddade av vakter. Några dussin av dem äger mer än resten av mänskligheten.
De rika äger produktionsmedlen, fabrikerna och maskinerna. De producerar hela tiden mer skräp för de fattiga att konsumera. De fyller atmosfären med gift från skifferolja, kol och diesel.
De mutar giriga anhängare med sina pengar: vetenskapsmän, ingenjörer, soldater, propagandister, regeringar, poliser.
När jorden börjar glöda tänker de rikaste lämna människorna och fly i sina rymdraketer.
Så kan det gå. Men vi, människorna, kan i stället anpassa oss till livet på en annorlunda jord, visserligen fattigare och farligare, men ändå beboelig, anpassa oss till ett svårare liv, ett liv med arbete, ransoneringar, rättvisa och solidariskt ansvar.
Vi kan störta planetens alla Trump-regeringar, utveckla Kina, Indien och Afrika, återuppbygga den biologiska mångfalden och omsorgsfullt vårda vår trotsiga planet, som är den enda planeten med liv och medvetande.
Vi måste börja genast. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer inte att gå fort. Det kan ta sekler. Eller millennier. Men det kan gå.
Vi hugger ner skogarna som kan fånga upp koldioxid. Vi utrotar djurarterna. Idag läste jag att det moderna jordbruket håller på att utrota alla insekter med bekämpningsmedel.
När haven blir varmare blir de också stormigare. Allt häftigare tyfoner och orkaner snurrar över vattnen. Jag var i Nordamerika när en tyfon översvämmade New Orleans.
När atmosfären blir varmare breder öknarna ut sig. I Australiens inland är det 50 grader varmt. Jag var på Afrikas Horn när det var torka och hungersnöd i Etiopien, Somalia, Eritrea och Sudan.
Skogarna brinner. I Kalifornien och Mellansverige. De kommer att brinna ännu mer när det blir varmare. De skogar som inte brinner upp av sig själva hugger vi ner. Den nya regeringen i Brasilien ska utplåna regnskogen. Då skenar den stora accelerationen.
De rika är få, de fattiga många. Vi har byggt ett samhällssystem där de rikas äganderätt skyddas, alla konkurrerar, de flesta blir utslagna och de rika blir rikare och rikare. De blir rikare också när de ärvt sin rikedom och lever på räntan i passivt överflöd, skyddade av vakter. Några dussin av dem äger mer än resten av mänskligheten.
De rika äger produktionsmedlen, fabrikerna och maskinerna. De producerar hela tiden mer skräp för de fattiga att konsumera. De fyller atmosfären med gift från skifferolja, kol och diesel.
De mutar giriga anhängare med sina pengar: vetenskapsmän, ingenjörer, soldater, propagandister, regeringar, poliser.
När jorden börjar glöda tänker de rikaste lämna människorna och fly i sina rymdraketer.
Så kan det gå. Men vi, människorna, kan i stället anpassa oss till livet på en annorlunda jord, visserligen fattigare och farligare, men ändå beboelig, anpassa oss till ett svårare liv, ett liv med arbete, ransoneringar, rättvisa och solidariskt ansvar.
Vi kan störta planetens alla Trump-regeringar, utveckla Kina, Indien och Afrika, återuppbygga den biologiska mångfalden och omsorgsfullt vårda vår trotsiga planet, som är den enda planeten med liv och medvetande.
Vi måste börja genast. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer inte att gå fort. Det kan ta sekler. Eller millennier. Men det kan gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)