2020-02-13

Bara 15 % kvar av Palestina


Bild från tidningen Haaretz, nätupplagan 2020-02-13
 

Gaza, februari 2020
Två flickor visar upp karta över Palestina som dess område sträckte sig vid tiden för det brittiska mandatets utgång 1948 och vad som återstår av Palestina idag efter ”den judiska och demokratiska” staten Israels ockupation av palestinskt område. 

Friday for Future alla fredagar

 

Låt oss visa politikerna att Lund bryr sig om klimatet.
Kom och strejka med oss på Stortorget denna alla hjärtans dag. Alla är inbjudna och alla behövs!
Datum: 14 februari
Tid: 10-13
Plats: Stortorget i Lund          

Promenad vid Klostergården

Vi kollar verkligheten. Nu börjar stationsbygget och fyrspåret påverka oss på allvar. Tunneln under järnvägen stängs snart av. Trafikverket förbereder genom att gräva ner ledningar och arbetsplatser. Den som vill gå till koloniområdet vid Maskinvägen måste gå runt Ringvägen. Det tittar vi först på. Men vi ska undersöka en annan sak som är viktigare: planen att bygga en väg i Sunnanvägs förlängning genom en tunnel under spåren.
   Vi - bland andra Klostertäppans koloniområde, Källbymöllas odlingslotter och Byalaget -  har länge krävt att tunneln för buss, cykel och gående under järnvägen ska stoppas. Nu har vi fått med oss tre partier, MP, V och F!.
   På förra kommunstyrelsemötet krävde de att tunneln skulle skrotas Det skulle också innebära en besparing på 28,3 miljoner. Frågan avgörs i kommunfullmäktige. Vi måste övertala övriga partier att ansluta sig till kravet att stoppa tunneln.   
Vi samlas vid kyrkporten söndagen den 16 februari klockan 14.

Lokal ekonomi för ökad hållbarhet och resiliens


 
resiliens = förmåga till återhämtning eller motstå störningar

Föredrag av Alf Hornborg, professor vid Avdelningen för Humanekologi vid Lunds Universitet. Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden. För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
   Årets första miljöseminariet blir den 25:e februari kl 19
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9
Läs mer »

Kommer Starwood Capital Group skydda Sankt Lars kyrkogård? av Gunnar Stensson

Ikväll, 13 februari, beslutar byggnadsnämnden om en ny detaljplan för området söder och väster om Sankt Lars. En ny infart från väg 108 planeras vid korsningen till väg 309 mot Malmö. Infarten ingår i en plan som Trafikverket redan lagt fram. Nuvarande infart från väg 108 till Sankt Lars-området är mycket trafikfarlig.
   Det handlar om ett par hundra bostäder i bland annat sexvåningshus. Byggnaderna i Västra borggården är ungefär lika höga. De nya byggnaderna måste anpassas efter arkitekturen på Västra borggården.
   Det är risk för att utsikten mot Sankt Lars begravningsplats från Klostergården och Källbybadet kommer att skymmas. Begravningsplatsen är ett historiskt minnesmärke från Sankt Lars tid som mentalsjukhus. Där finns cirka 2000 anonyma gravar. Det är viktigt att begravningsplatsen skyddas och bevaras.
   Också Hunnerups-gården med bostadshus och stor ladugård har stort kulturhistoriskt värde. Det påminner om den tid då Sankt Lars var självförsörjande i många avseenden. Patienterna var gratis arbetskraft.
 

 

En anledning att mana till omsorg om dessa kulturvärden är att markens ägs av ett privat amerikanskt bolag, Starwood Capital Group.
   2009 sålde nämligen Sankt Lars-områdets ägare Hemsö fastigheten Klostergården 2:18, som bland annat omfattar Hunnerup, till I-parken, som är ett dotterföretag till Svea Real Holding AB, som ägs av Starwood Capital Group, en privat amerikansk och global fastighetsinvesterare med tolv kontor i sex länder och drygt tusen medarbetare. Företaget grundades 1991 och ligger i Greenwich, USA.
   Vi vet hur hänsynslöst globala investerare på fastighetsmarknaden ofta agerar. Ett stort ansvar vilar på byggnadsnämndens ledamöter.

Läs mer i byggnadsnämndens dokument »

Veckan i riksdagen: Stora utrikespolitiska debatten!
av Hanna Gunnarsson

I veckan har riksdagen haft sin årliga utrikespolitiska debatt. Den börjar med att utrikesministern läser upp utrikesdeklarationen och sedan följer en flera timmar lång debatt. Varje parti företräds först av sin utrikespolitiska talesperson och därefter deltar fler ledamöter från de olika partierna. Debatten följs, iallafall den första timmen, av en stor grupp diplomater från olika ambassader i Stockholm.

Vänsterpartiet företräddes av Håkan Svenneling, ledamot i utrikesutskottet, som höll partiets första anförande. Håkan inledde sitt tal med att konstatera att vi lever i en ojämlik värld och att folk runt om i världen demonstrerar för ökad frihet och mer jämlika livsvillkor. Han tog upp vänsterpartiets protester mot Turkiets offensiv i nordöstra Syrien, kritiken mot Kinas aggressivitet mot Sverige och fängslandet av bokförläggaren Gui Minhai och att Sveriges regering på det säkerhetspolitiska området vill stå alldeles för nära USA. I sina avslutande ord kritiserade Håkan regeringen för att ha gjort en högerförflyttning med Ann Linde som ny utrikesminister, en utveckling som vi inte tidigare sett socialdemokratin göra.

Vänsterpartiet företräddes också av Yasmine Posio, som är talesperson i biståndsfrågor. Hon pratade också om ojämlikheten i världen och behovet att fördela världens resurser mer jämlikt: “Det är vårt ansvar som rikt land att göra det vi kan för att människor ska slippa hunger, sjukdom och förtryck. Därför är det så viktigt att minst 1 procent av vår bni går till bistånd.” Yasmine pratade också om utvecklingen i Ryssland och sin egen familjs historia - henne morfars bror mördades av regimen och är ett av Stalins alla offer. Lotta Johnsson Fornarve, andra vice talman för (V), pratade om Västsahara, som fortfarande är ockuperat av Marocko och att Sverige borde ha röstat emot EU:s handelsavtal med Marocko. Hon ledde en delegation riksdagsledamöter, varav många var vänsterpartister, till Västsahara förra året. Hon pratade också om Palestina och kritiserade självklart Trumps nya “fredsplan”. Vänsterpartiets fjärde talare var Lorena Delgado Varas, som talade om Chile, där protester möts av brutalt våld från polisen och stora företag plundrar landet på naturtillgångar. Lorena sitter i näringsutskottet och hade därför fokus på internationella handelsavtal, som behöver ta en helt annan riktning och inte ge företag makt över länders demokratiska ordning.

De utrikespolitiska debatterna i riksdagen är livliga och spetsiga, med bra debattörer från alla partier med genomtänkta och förberedda repliker på varandra. Det är intressanta debatter att lyssna på och rekommenderas verkligen. Debatten finns här »

Regeringens utrikesdeklaration finns här »
Hanna Gunnarsson (v) Lund, Riksdagsledamot          

”Nytt” bibliotek på Väster? av Marie-Louise Steiner


Det ska bli ett nytt stadsdelsbibliotek i Folkparken på Väster. Så bra kan man ju tycka. Men det existerar för närvarande ett väldigt välskött och välbesökt bibliotek några hundra meter bort. Det handlar inte om att flytta detta bibliotek säger de fiffiga kulturbyråkraterna/ politikerna, ni ska få ett helt nytt bibliotek på Väster istället när det gamla rivs. Med ordvalet nytt får det hela ett slags generös framtoning.
   Men de planer som nu finns tillgängliga: talar ett annat språk (se under kommunen: Utredning av förutsättningar för ett stadsdelsbibliotek i Folkparken). Det nya biblioteket kommer att krympas med mer än hälften lokalmässigt! Från 390 kvm till 185 kvm. Det ska dessutom samordnas med Kulturskolans utrymmen. Samutnyttjande kallas det på byråkratspråk. De cirka 1000 besökande i veckan till Kulturskolan ska alltså samsas med ett bibliotek. Det kommer att begränsa mängden medier” och det lär väl i klarspråk betyda färre böcker, tidningar, medier etc. Med det sparar kommunen 600 000 per år.
   Västra Lund har expanderat mycket under senare år, många människor har flyttat till t ex Värpinge området och dessutom finns där bostäder för nyanlända. Med denna bakgrund hade det kanske vara rimligare att bygga ett rejält bibliotek.
   Det nya biblioteket ska dessutom ha så kallat Meröppet dvs obemannat vissa tider. Hur många bibliotekarier som kommer att finnas kvar finns inte i planen ännu, men det går att ana om man läser Sammanfattningen, där står följande att läsa:
   ”Den begränsade ytan i Folkparken innebär en utmaning för att möta alla målgruppers behov och balansera olika intressen. Till exempel kommer de användardrivna arrangemangen att behöva anpassa sig till de förutsättningar som finns i de nya lokalerna. Arbetsformer behöver också utvecklas för att nå den målgrupp av personer som har annat modersmål än svenska. När det gäller öppettider för biblioteksverksamhet måste hänsyn tas till årligt återkommande arrangemang som gör anspråk på hela Folkparken, såsom Nordiska ungdomsorkestern. ”
Det bidde en tumme.

Natt i Klostergården av Gunnar Stensson

En explosion. Kulspruteknatter. Så lät det när jag startade bilen för att skjutsa Karin till vårdcentralen i Sankt Lars i tisdags morse. Bilen skakade.
   Vi tog rullstolen i stället. Det blåste – var hon rätt klädd? Tiden var knapp, men det är nerförsbacke från Klostergården till vårdcentralen. Något andfådda och lite blöta – det hade börjat dugga – anmälde vi oss i mottagningen.
   På bilverkstaden vid Malmövägen ett par timmar senare konstaterade mannen att bilens katalysator var borta. Någon hade sågat loss den. ”Du är inte den ende. Vi har fått in fem, sex bilar de senaste dagarna. Dom kan få sådär fem tusen för en begagnad katalysator.”
   Vem köper fem, sex begagnade katalysatorer?
   ”Ring polisen och kontakta ditt försäkringsbolag”, uppmanade mannen.
   Att ringa polisen visade sig vara besvärligt. Jag är inte säker på att det automatiska systemet uppfattade anmälan.
   Tur de inte satte eld på bilen, tänkte jag. Det var bara hederligt arbetande tjuvar som behövde fem tusen. Undras om de tog katalysatorn på någon av bilarna bredvid? 
   Det måste ha hänt natten mellan fredagen och lördagen. Tjuven/tjuvarna låg på den blöta marken och lossade katalysatorn under bilen.  Arbetet krävde både kunskap och yrkesskicklighet. Nervöst. Någon kunde ju komma. En bil på väg hem efter en fredagsfest till exempel.
 

 

”Klostergården ska bevakas med drönare”, läser jag nästa morgon i Sydsvenskan. Skulle en drönare ha sett om någon låg på asfalten bredvid min bil? Vi har nattvandrare som ingår i Klostergårdsgruppen, men de kan inte kolla alla parkeringar. Hundägare är också ute sent. Skolan har övervakningskameror. Polisen har sett ökad brottslighet i Klostergården, läser jag.
   Nederst på samma sida finns en notis om en 15-åring som på väg till bussen på Ruben Rausings gata blivit rånad av tre tonåringar. De tog hans dunväst, livrem, airpods och iphone. Våld! Livrem! Och jacka! Mycket värre brott än att stjäla en katalysator en kall fredagsnatt!
   I kvarteret där jag bor har vi öppna portar, men det kommer att bli ändring. Jag tycker inte om det. Jag tror på tillit. Undras vad verkstan kommer att ta för reparationen? Jag tittar ut genom fönstret. Grått. Vimpeln fladdrar. Flaggstången vajar. Debatten om utrikesdeklarationen pågår i riksdagen och tvn.

USA:s förnekelsemaskineri av Gunnar Stensson

På 1990-talet grupperade sig oljeindustrin tillsammans med neoliberala och neokonservativa tankesmedjor i USA för att attackera klimatvetenskapen.
   American Petroleum Institute grundade lobbyorganisationen The Global Climate Coalition, vari företag inom olje-, gas- och kolbranschen ingick tillsammans med fordonsindustrin, bland andra Volvo och Saab.
   Den gröna rörelsen framställdes som ett hot mot den kapitalistiska friheten och miljörörelsens företrädare beskrevs som vattenmeloner, gröna utanpå och röda inuti.
 

William Happer, en av Donald Trumps viktigaste rådgivare, grundade The CO2 Coalition.
 
Efter FN-mötet som ledde till Kyotoavtalet satsade The Global Climate Coalition tolv miljoner dollar på en kampanj mot avtalet och. American Petroleum Institute tog fram en strategi för att bekämpa det.
   90 procent av all klimatförnekande litteratur som publicerades i USA mellan 1972 och 2005 saknar vetenskapligt värde.
   För att bekämpa FN:s klimatpanel IPPC grundade The Heartland Institute NIPPC, där N står för Nongovernmental.  Avsikten är att skapa förvirring.
   När IPPC skrev rapporten om 1,5 grader som gräns för upphettningen, släppte NICCP en annan rapport som hävdade att människor, djur och människor kommer att må bra om vi tar upp alltmer fossila bränslen ur marken.
   Och amerikanerna är lätta att lura, särskilt äldre vita män.
   Yaleprofessorn Justin Farrell har visat att amerikanska medier påverkades starkt. De organisationer som bäst lyckats påverka media och politiker är knutna till bröderna Koch och Exxon.
   President George Bush och vicepresident Dick Cheney hade sin bakgrund i oljeindustrin. Republikanerna blockerade effektivt klimatpolitiken i kongressen.
   Ordföranden i kongressens miljöutskott, den konservative republikanen James Inhof påstod att ”klimatförändringarna är det värsta lurendrejeri som någonsin pådyvlats det amerikanska folket.”
   Förnekarnas utspel är farsartade. Vi skulle skratta om de inte var så dödligt effektiva.

När Donald Trump blev president 2016 tog förnekelsemaskineriet makten över USA:s klimatpolitik.
   Chef för USA:s miljömyndighet är Andrew Wheeler som under flera år arbetat som lobbyist för kolindustrin.
   Exxon, Shell, Chevron, BP och Total har lagt ner mer än en miljard dollar på politisk påverkan och reklamkampanjer mot Parisavtalet.
   USA, Kanada och Australien är demokratiska länder som styrs av den fossila industrin.
   Men inte för alltid. Australiens brandkatastrofer har försvagat landets förnekelsepolitruker och i Kanada växer opinionen mot delstaten Albertas utvinning av olja. Återstår alla folks fiende, USA:s förnekelsefront. Dess makt måste brytas. Att besegra Trump i presidentvalet är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning.
 

Fragmenten ovan är hämtade från Upphettning. Demokratin i klimatkrisens tidav Daniel Lindvall, Kjell Vowles och Martin Hultman. Boken är full av analyser, fakta och historia. Allt är belagt i 795 noter. Litteraturförteckningen upptar 55 sidor. En rad vetenskapsmän rekommenderar den. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria i KTH skriver: ”Den här boken är angelägen för att den i detalj avslöjar sambanden mellan förnekelsen av klimathotet och undergrävandet av demokratin och det öppna samhället.”

Det talas om klimatångest. Och ångesten existerar. Den existerar hos alla de förnekare som inte vågar se verkligheten, trots att de haft den inför ögonen sedan decennier. Den existerar hos den elit som ser sin privilegierade ställning hotas.
   Själv hyser jag ingen klimatångest. All nyvunnen ekologisk kunskap om min delaktighet i hav och is, i bin och humlor, i skog och träd, ger mig ro. Lufthavet som jag känner när det blåser kallt, pollen och föroreningar som jag ständigt andas in, vattnet jag dricker, maten jag äter, avföringen jag spolar ut. En värld är varje människa befolkad av blinda varelser, skriver Ekelöf. Av jord är jag kommen. Jord ska jag åter varda. Jag är en del av livet på jorden sedan dess uppkomst och kommer att vara det så länge liv existerar. Detsamma gäller de tusentals människor jag levt med och de som ska komma. Jag känner en allt starkare hunger att lära mer om detta oöverskådliga ekologiska system där allt står i ständig förbindelse med allt. Mitt engagemang att bevara det blir allt starkare. Men också viljan att bekämpa de onda fossiler som hettar upp biosfären och de krafter som profiterar på dem. Jag vet att vi är allt fler som upplever detta.

En värld är varje människa av Gunnar Ekelöf
En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.
Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är ändå annorlunda.
Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.

2020-02-06

Trumps "fredsplan" analyserad i Haaretz


 
Nakba, al-nakba (arabiska, ’katastrofen’), benämning på fördrivningen av palestinier i samband med det första kriget mellan Israel och de arabiska länderna 1948.

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Bostadspolitiskt möte med Momodou Jallow


Momodou Jallow är riksdagsledamot från Malmö och partiets bostadspolitiske talesperson.
   Under mötet kommer det diskuteras hur vi kan få till fler bostäder med rimliga hyror. Det kommer även att pratas om hur vi organiserar motståndet emot regeringens planer på att införa marknadshyror.
   Det kommer såklart även tas upp andra delar ur vår bostadspolitik samt finnas möjligheter till frågor.
Lördag 8/2 kl. 14:00–16:00
Vänsterpartiet Lund, Svartbrödersgatan 3

Jonas Sjöstedt kommer till Malmö för att snacka arbetsrätt


 
Fackliga rättigheter och lagen om anställningsskydd är under hot.

Januariavtalet mellan S, MP, L och C säger att det ska bli ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Får regeringen som de vill innebär det en stor försämring för alla som arbetar i Sverige.
   Just nu pågår förhandlingar om lagen om anställningsskydd mellan fackförbund och Svenskt näringsliv. Vi har under senaste tiden fått veta att flera av fackföreningarna hoppat av förhandlingarna.
   Hur står det till med arbetsrätten? Hur ska Vänsterpartiet agera gentemot regeringen i frågan? Vad ska vänsterns roll vara?
   Vänsterpartiet Malmö bjuder in till en kväll med tema arbetsrätt tillsammans med Jonas Sjöstedt. Kom och hör Jonas prata om arbetsrätten och ställ dina frågor. Det kommer även att bli panelsamtal och frågestund.
   Efter samtalet blir det efterhäng med Jonas. Vi chillar, snackar och har det gött!

I Panelen:
 • Jonas Sjöstedt - Partiledare för Vänsterpartiet.
 • Jeanette Stojic - Medlem i Vänsterpartiet och aktiv i IF Metall.
 • Daria Bogdanska - Serietecknare, aktivist, arbetsplatsorganisatör och aktiv i Vänsterpartiet Malmö.
 • Moderator: Miranda Borgkvist, politisk sekreterare för Vänsterpartiet Malmö och aktiv i Handelsanställdas förbund.
Dag: Onsdag 12 Februari
Tid: Insläpp 17:30, 18:00 börjar Jonas Sjöstedt tala.
Plats: Nya Tröls Bar & Restaurant, Karlskronaplan 1
Eventet görs i samarbete med ABF

Jörn Donner av Lucifer


Jörn Donner – en provokatör fyller 80
Jörn Donner dog I förra veckan, 86 år gammal. Han var en produkt av den finlandssvenska överklassen, präglad av en självklar arrogans, Han var en av de många rollfigurer en ung man på 1950- och 60-talen erbjöds ta intryck av, hans filmer, hans kvinnor. Jag kan inte se att det finns någon liknande i dag. Han var i första hand författare och jag läste och beundrade hans bok om Berlin. Politiskt var han väl närmast vänsterliberal. Men han blandade friskt och var riksdagsman för både Svenska folkpartiet och Folkdemokraterna.
   Som politiker var han nog ganska misslyckad. Han var en intellektuell europé som kunde uttala sig i de mest skilda ämnen och väcka allmän förargelse. Jag inser att med hans död är min ungdomstid över. Han rökte två paket cigaretter om dagen. Annars hade han väl levt till han var nittio.

Stoppa tunneln ingen vill ha!

Spara de 28,3 miljoner tunneln kostar!


En sak har alla engagerade varit eniga om under samrådsprocessen om fyrspåren, Klostergårdsstationen och Källby: Bygg ingen tunnel under fyrspåren i Sunnanvägs förlängning!
   Ingen vill ha en bussförbindelse som på en hårdgjord väg korsar Gröna stråket mellan Lund och Höje å och som förstör grönområdet mellan Källbymöllas odlingslotter och Klostertäppans koloniområde!
   Den planerade tunneln ingår i genomförandeavtalet med Trafikverket för Klostergårdsstationen och Kommunstyrelsens majoritet godkände den 4 februari.

Men alla partier höll inte med. MP krävde att tunneln ska lyftas ut ur avtalet och fick stöd av V och Fi, enligt Alexander Kuprijankos rapport i Sydsvenskan 6/2. 
   Karin Svensson Smith, MP, inser att den nya förbindelsen hotar naturreservatet kring Höjeå-dalen om den genomförs.
   Hon ifrågasätter också påståendet att passagen under järnvägen enbart skulle gälla buss, cykel och gående. ”Såvitt jag vet brukar det inte vara så svårt att köra bil på det som är planerat för buss”, säger hon.
   Tunneln beräknas kosta kommunen 28,3 miljoner. Kommunens underskott under år 2019 uppgår preliminärt till 21 miljoner. Här finns chansen till en besparing som skulle täcka hela underskottet och ge ett överskott på 7 miljoner.
   Men majoriteten i fullmäktige sparar hellre genom ”effektiviseringar” som att höja priset på pensionärernas mat.
   Kommunstyrelsens beslut avgör dock inte frågan utan den kommer senare upp i fullmäktige.
   Det innebär att det fortfarande finns en möjlighet för boende, byalag, odlingsorganisationer, kolonister, klimatkämpar och miljöorganisationer att påverka och ändra beslutet.
   Det kan ske genom kontakter med politiker och politiska partier, aktioner på nätet, opinionsmöten och demonstrationer.

PS. Cykel- och gångtunneln mellan Nordanväg och Maskinvägen blir snart avstängd för ombyggnad. Det innebär att den som vill ta sig från västra Lund till Klostergården eller Arenan - eller omvänt - måste ta omvägen via Södra Ringen.            

Monstret i svensk skola av Gunnar Stensson


Med aktiebolaget skapade man en fiktiv person utan annan styrmekanism än avkastningen på det insatta kapitalet. Man skapade ett monster. Per Molander, Condorcets misstag, Weyler 2017
I förra veckans VB refererade vi en debattartikel om svensk skola av MUF-ordföranden Benjamin Dousa.
   Han hade upptäckt att skolans problem med sjunkande resultat, betygsinflation, segregation, lärarbrist osv orsakats av de borgerliga partiernas skolpolitik som sedan mer än två decennier gynnar skolföretagens aktieägare snarare än elever, lärare och aktieägare.

Med friskolan som förevändning kastade Carl Bildt 1992 ut den svenska skolan på marknaden. Marknadskrafterna slickade sig rovgirigt om munnen. Här fanns pengar, säkra skattepengar, att hämta för kapitalinnehavarna!
   En första förutsättning var införandet av en skolpeng som följde eleven. Det drabbade framför allt den kommunala skolan. Skolor med problem, t ex många invandrare med behov av extra insatser, valdes bort och fick mindre resurser när elever lämnade dem. Rika skolor fick pengar utan att kostnaderna ökade, när nya elever kom med sina skolpengar. Ta från de fattiga, ge till de rika.
   Vinningslystna entreprenörer jublade. Här fick de chansen att bilda aktiebolag och tjäna miljoner på skolpengar. Lagen stadgar att ett aktiebolags enda styrmekanism är vinst. Lagen garanterar inskränkningar i yttrandefriheten beträffande knepiga metoder att maximera vinsten eftersom fri konkurrens måste råda. Och snart var ruljangsen i full gång. Pengar som skattebetalarna satsade på skolan strömmade in i aktieägarnas fickor.
 

 

Alla skolkoncernernas skolor var inte usla. Genom att föra över resurser från den ena av koncernens skolor till den andra åstadkom man uppvisningsskolor att presentera för kunderna. Samtidigt uppnådde man en segregation mellan rika och fattiga som kunde bli varaktig.
   Det var Göran Persson som kommunaliserade skolorna. Bildt tvingade ut dem på marknaden. De var i underläge. Dels måste de ta hand om alla elever, dels måste de begränsa kostnaderna. Dessutom tvingades de slösa resurser på marknadsföring. De måste skära i undervisningen. Det kallades effektivisera.
   Pinochet-diktaturen i Chile var först med att införa detta system. Därmed fick svenska nyliberala politiker en modell att imitera. När diktaturen störtades avskaffade Chile skolmarknadsmodellen. Nu är det bara i Sverige som skolan är underordnad kapitalets krav på avkastning.

Att debatten insikten om de verkliga skolproblemen äntligen nått borgerliga partier och media inger ett uns hopp. De har hittills försökt lösa dem genom klåfingriga förändringar i betygssystemen och införandet av den kontrollbyråkrati som den ”fria” marknaden kräver
   Att Liberalerna hamnat under riksdagsspärren beror till stor del på att de genom sitt försvar för den svenska sortens ”friskola” bär ett huvudansvar för situationen.
   Heidi Avellans artikel Friskolan måste vara bäst (SDS 1/2) är ett exempel. Hon erkänner visserligen skolans problem men i övrigt går hon igång med den vanliga friskoleretoriken. Hon beskriver den svenska friskolans kritiker som motståndare till valfrihet. I själva verket vill de befria skolan från marknadsdiktaturen.
   Heidi Avellan nämner nyckelordet: Vinst. Hon skriver oskuldsfullt att skolkoncernerna ska sluta prioritera vinst före kvalitet. Det kan man ju alltid önska. Men aktiebolagslagen föreskriver vinst som överordnat mål. Fri marknad betyder ofri skola.
   Finland kastade aldrig ut skolan på marknaden utan behöll och förbättrade sitt statliga skolsystem som liknade det svenska före friskolereformen. Den finska skolan blev en av världens bästa, samtidigt som svensk skola sjönk till OECD-ländernas bottenskikt. Det måste Heidi Avellan med sitt finska ursprung känna till.
   Heidi Avellan nämner med gillande Per Molander, som är ordförande för den pågående Jämlikhetskommissionen, men förtiger, att han är en av de skarpaste kritikerna av både kommunaliseringen och det extrema beslutet att utsätta den svenska skolan för marknadens diktatur. 
   Per Molander skriver: ”Med högerns införande av skolval och privata utförare inleddes ett återtåg mot ett samhälle där föräldrar och födelseort bestämmer mer av barnens möjligheter.
   Den misskötta skolan är en del av förklaringen till det populistiska utbrottet i svensk politik och det svenska samhället.”

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Om livsfarligt trafikljus och onödig utredning av järnvägstunnel
Inskolning till trafikbrott
När det i höstas grävdes i Kyrkogatan togs genomfartsförbudet för bilar vid Stortorget bort tillfälligt. Då fick många bilister smak på att köra rakt igenom centrum, vilket lett till ökad trafikbrottslighet. Nu är det dags igen för tillfälliga regler i centrum. Grävningsarbeten i korsningen Ö Vallgatan-Dalbyvägen har blockerat biltrafik i östvästlig riktning. Men i stället för att helt enkelt acceptera detta faktum så har bilisterna ”kompenserats” genom att ges laglig möjlighet till genomfartstrafik på Råbygatan, som annars är förbjuden för obehörig motortrafik. Likaså tillåts nu biltrafik västerifrån på Mårtenstorgets sydsida. Brott mot gällande bestämmelser på dessa gator har redan tidigare varit frekventa och nu vänjer sig fler bilister att använda dessa vägar – även när den normala regleringen återinförts.
 

Lunds kommuns vision av Clemenstorget.
Inte en bil eller buss i sikte.
 
Trafikljus vid Clemenstorget
Nu finns det tydligen risk för att borgerligheten ska få igenom ett förslag som de av och till har fört fram i flera år: trafikljus vid Clemenstorgets sydvästra hörn. Bakgrunden till deras förslag är att de ser gångtrafiken som ett stort problem. Den hindrar nämligen biltrafiken, anses det. Jovisst, trafiksituationen gör det svårt även för kollektivtrafiken. Så det är bra att något görs. Men därvid tycks de borgerliga inte välja det som är det mest uppenbara åtgärden: att inte tillåta biltrafik förbi torget och på hela Bangatan. Trafikljus vid övergången till järnvägsstationen innebär att många tågresenärer, som är ute i sista minuten, chansar på att rusa mot rött ljus och utsätta sej för livsfara. Bort med bilarna från Bangatan!

Elbilsförare extra trafikfarliga
Elbilar, i synnerhet de av märket Tesla, är inblandade i fler olyckor än andra bilar. Det visar statistik från danska försäkringsbolag. Anledningen till denna överrepresentation är inte bilarna i sej, utan förarbeteendet. Elbilar accelererar snabbare än de flesta andra bilar. Och det är i huvudsak män som kör elbil.



Chefen på Sturup och populismen
Glädjande nog minskar antalet resenärer vid Sturups flygplats. I fjol minskade inrikesresandet med mer än 100 000 personer, vilket är en 10 procentig minskning. Utrikesresenärerna minskade med 5 procent. Flygplatschefen, Peter Weinhandl, förklarar minskningen med ”flygskam och populism”. Nog har väl platschefen fått något om bakfoten: populisterna – i och utanför SD – ser ju i allmänhet inga som helst problem med utsläppen av växthusgaser.

Onödig utredning om järnvägstunnel
I fjol beslutade kommunstyrelsens majoritet att anslå två och en halvmiljon (!) kronor för att utreda en järnvägstunnel genom Lund. Nu visar det sej att detta anslag inte räcker. Kommunstyrelsen beslutade denna vecka om ytterligare en miljon kronor för utredningen. Alltså en nätt nota på 3 500 000 kronor för en utredning som är komplett onödig – för Trafikverket håller ju på att utreda samma sak. Och det är Trafikverket som avgör hur järnvägen ska dras, inklusive vilket höjdläge den ska ligga i. Såvitt jag förstått röstade både MP och V emot ytterligare pengar till utredningen.

MP-motion: Ta ut p-avgifter på fler gator!
MP har genom Karin Svensson Smit lagt en motion i kommunfullmäktige där det föreslås att Tekniska nämnden ska få i uppdrag att ta fram förslag på hur p-avgifter ska tas ut på flera gator i tätorten. Bakgrunden är att pendlare ställer sina bilar på avgiftsfria gator som ligger nära målpunkter med avgiftsbelagda p-platser. Även boende nyttjar gratis bilparkering på kommunala gator i stället för att parkera på den egna villatomten eller den hyresbelagda p-platsen i sitt flerbostadshus. Motionen framhåller också det faktum att parkeringspolitik är ett ändamålsenligt styrmedel för att reglera trafiken i städer och tätorter. Detta styrmedel har Lunds kommun utan tvekan använt väldigt sparsamt.

Elrullbrädors hastighet
I september i fjol lämnade jag in en interpellation ställd till Tekniska nämndens ordförande, Jan Annerstedt, angående elrullbrädors (s k elsparkcyklars) hastighetsbegränsning. Först nu vid fullmäktiges januarisammanträde kom svaret. Dröjsmålet beror på en överbelamring av fullmäktigeärenden. Svaret från Annerstedt var i korthet att mycket hänt sedan i höstas och att flera elrullbrädesbolag stod i begrepp att införa hastighetsbegränsning på vissa gator. Likaså skulle det bli omöjligt att färdas med elrullbrädor på vissa gator/gatuavsnitt/trottoarer. Tydligen hade frågan vållat en del huvudbry i nämnden, eftersom ledamöterna inte förrän nu i dagarna observerat att elrullbrädor faktiskt får framföras på trottoarer, förutsatt att hastigheten är mindre än 6 km/tim. Återstår nu att se om bolagens åtgärder har någon verkan. Hur som helst: eländet med slängda elrullbrädor tycks bara tillta.

Död vid ankomsten av Gunnar Olofsson

USA-presidenten Donald Trump har nu lanserat sin länge emotsedda ”fredsplan” för konflikten mellan Israel och Palestina. I korthet ger planen, om den förverkligas, den israeliska högern och bosättarrörelsen det mesta av vad de önskar - medan palestinierna i stort sett inte får någonting alls. Planen, som går emot allt vad FN i ett antal resolutioner upprepade gånger fastslagit om en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, och med Jerusalem som gemensam huvudstad, har redan avfärdats av såväl palestinierna som EU och den allmänna världsopinionen. Trumps plan borde därför betraktas som – död vid ankomsten.

Enligt Trump skulle hans ”vision”, utarbetad av bland annat hans i frågan politiskt okunnige svärson Jared Kushner, vara en väg till ”stabilitet, säkerhet och rikedom av möjligheter för blomstring” för både israeler och palestinier och en väg för palestinierna att förverkliga sin ”legitima strävan till oberoende, självstyre och nationell värdighet”. Den här beskrivningen är dock absurd och totalt verklighetsfrämmande.

Om Trump-planen sätts i verket innebär det att Israel behåller kontrollen över hela det palestinska området och förvandlar den palestinska staten till en samling ”självstyrande” områden. En slags bantustans av den typ som apartheidtidens Sydafrika en gång planerade för sin färgade befolkning - men efter protester från den internationella opinionen tvingades backa från. Alla olagliga israeliska bosättningar, med över 650. 000 bosättare, och den bördiga Jordandalen mot gränsen till Jordanien, skall enligt planen inlemmas i (annekteras av) Israel och Jerusalem bli Israels ”odelbara” huvudstad – medan en palestinsk ”huvudstad” upprättas i några perifera förorter i Jerusalems östra del utanför den olagliga muren.

Den palestinska politiska ledningen har – och här är såväl Fatah som Hamas och alla andra palestinska partier fullständigt eniga – förkastat planen och bryter nu samarbetet med USA och Israel på alla områden, inklusive säkerhetssamarbetet. Detta kommer med säkerhet att leda till att olika militanta grupper får större spelrum och att våldet mot civila – såväl palestinier som israeler – riskerar att öka. Ansvaret för att hindra en sådan utveckling vilar nu helt på regeringarna i våra länder i väst som snarast måste ta initiativ för att hindra en katastrofal utveckling.

Självklart har en amerikansk president inte rätt att på egen hand ge bort några delar av Palestina alls, och varken palestinskt land eller det palestinska folkets rättigheter är naturligtvis till salu – även om den tidigare affärsmannen Trump uppenbarligen tycks tro det. EU har i ett uttalande förklarat att man står ”fast och förenat” bakom FN:s resolutioner om en fred baserad på en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, och att försök att ändra detta inte kommer att ”passera opåtalat”. Men eftersom den israeliska regimen nu, efter vad man upplever som klartecken från USA, planerar att snabbt sätta igång med sina annekteringar, blir EU:s utfästelser viktiga att omsätta i praktik. Och det omedelbart.

Vad tänker man egentligen göra? Lämpligt vore att som en första åtgärd suspendera det för Israel förmånliga handelsavtalet med EU – ett avtal som för övrigt bygger på ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2). Man måste också införa sanktioner mot Israel, avbryta investeringar och stoppa samarbete inom kultur, idrott och vetenskap tills Israel upphört med sin ockupation och erkänt Palestinas rätt att existera i fred vid sidan om Israel. Är man beredd att göra detta? Är Sverige och dess regering redo att äntligen gå till handling? Eller tänker man som hittills bara komma med tomma ord?