Missförstånd
Var Jesus Sverigedemokrat?
I så fall har jag
missförstått honom.
Totalt.
2017-09-21
Röda Kapellet på Mårtenstorget
En text som Ulf Teleman har skrivit till melodin Skånska slott och herresäten. Röda Kapellet spelar och sjunger, bl.a. denna, på Mårtenstorget mellan klockan 11 och 12 imorgon lördag.
I slottens gemak och förnäma salonger
huserar vår adel i fina schäslonger.
För om man ska bo så förtjusande flott.
så måste ens blod vara tusan så blått.
Här vistas grevinnan och hennes herr greve.
Det meddelas troget i press och på TV.
Och greven han njuter sitt fideikommiss
men jobbar där bara ibland när han ids.
Det blåaste blodet har dock majestätet.
Det ger honom rätten till konungasätet.
Hans blod är så ädelt och intensivt blått
Som bara kan rinna i en Bernadotte.
Och kungen han trivs under kungliga lakan,
befruktar så flitigt den utländska makan.
Så snart finns där både prinsessa och prins
Som alla blir hertig i var sin provins.
Och när som han kommer i sjuglaskareten,
då står underdånig den grå menigheten.
De böjer sig ödmjukt för landets symbol
och njuter av glansen så mycket de tål.
I Lund nästa vecka
Bort från världshandelns återvändsgränd
Globalisering och ekonomisk tillväxt är inte de lyckomedel de ibland utmålas som – i själva verket har ojämlikheten och skuldbördorna ökat i världen, samtidigt som miljön försämrats och klimatet hotas. Professorn i humanekologi vid Lunds universitet, Alf Hornborg, menar att vi måste lämna pengarnas och världshandelns logik och söka oss in på vägen mot en alternativ ekonomi.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
27 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Globalisering och ekonomisk tillväxt är inte de lyckomedel de ibland utmålas som – i själva verket har ojämlikheten och skuldbördorna ökat i världen, samtidigt som miljön försämrats och klimatet hotas. Professorn i humanekologi vid Lunds universitet, Alf Hornborg, menar att vi måste lämna pengarnas och världshandelns logik och söka oss in på vägen mot en alternativ ekonomi.
Denna föreläsning ingår i serien Klimat, miljö och hållbarhet på Lunds stadsbibliotek som är ett samarbete mellan Naturskydds-föreningen i Lund, Lunds universitets Hållbarhetsforum och Lunds Stadsbibliotek Föreläsningarna äger rum i Stadsbibliotekets atrium med början kl. 18 och följs av en frågestund och möjlighet till diskussion.
Ingen föranmälan nödvändig. Varmt välkomna!
27 sept,18:00 - 19:30, Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Budgeten
Allt åt alla är väl bättre än allt åt några få, så som det sett ut i Sverige många år nu?
Karin Pettersson, Aftonbladet 20/9
Karin Pettersson, Aftonbladet 20/9
Demokrati eller monarki? av Bengt Hall
På lördag är det dags igen. Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget kl
11. Den här gången handlar det om bördsprivilegier och det yttersta
uttrycket för ojämlikhet och människors olika värde dvs monarkin. Det
handlar om varför vi måste skapa opinion för ett demokratiskt och
modernt statsskick. Frågan är också: hur kan det komma sig att det
fortfarande finns en så stor grupp människor som vill bevara ett så
korrumperande och ålderdomligt statsskick?
Vilhelm Moberg skrev 1955 den berömda pamfletten "Därför är jag republikan" och gick till hårt angrepp mot kungahuset och den "anda av undersåtlighet, servilitet, kryperi och allsköns fjäsk" som präglar en monarki. Han trodde att de som var unga då självklart skulle se till att Sverige fick ett demokratiskt statsskick. Så blev det inte så nu får Röda Kapellet bidra med sina röster och sin musik. Till hjälp har orkestern också Republikanska föreningen som samtidigt har bokbord och delar ut informationsmaterial.
Vilhelm Moberg skrev 1955 den berömda pamfletten "Därför är jag republikan" och gick till hårt angrepp mot kungahuset och den "anda av undersåtlighet, servilitet, kryperi och allsköns fjäsk" som präglar en monarki. Han trodde att de som var unga då självklart skulle se till att Sverige fick ett demokratiskt statsskick. Så blev det inte så nu får Röda Kapellet bidra med sina röster och sin musik. Till hjälp har orkestern också Republikanska föreningen som samtidigt har bokbord och delar ut informationsmaterial.
Världen kom till Lund
På onsdagskvällen fick Lunds stadsteater
besök av världen. Det var några av Sveriges Radios korrespondenter,
Staffan Sonning och Inger Arenander, som berättade om sina erfarenheter
under ledning av Sara Stenholm Pihl. Det blev en trevlig stund, dessutom
var det spännande att få se dessa röster som man hört så många gånger.
Sara Stenholm Pihl, Staffan Sonning och Inger Arenander
Höje å vattenråd allt viktigare för miljön
av Gunnar Stensson
Vattenrådet hade sammanträde i Diamanten 19/9.
Det är en egendomligt sammansatt institution med politiska företrädare
från Lund, Lomma och Staffanstorp, ägare till jordbruksmark längs ån,
representanter för dikningsföretag, andra intressenter och kommunala
tjänstemän. Tillsammans är medlemmarna ungefär 30-tal personer. De
skilda intressena står ofta i motsättning till varandra, men det
uppvägs av det som är gemensamt. Ordförande är Björn Abelson, S, och
vice ordförande Carl von Friesendorf, M. Björn är ordförande i
Byggnadsnämnden. Vattenrådets synpunkter behövs i stadsplaneringen.
Själv företräder jag V och indirekt Klostergårdens byalag. Eftersom jag var ledamot i Höje å-rådet, som vattenrådet tidigare kallades, några år före 2006 och återinträdde 2014 har jag ett långt tidsperspektiv på vattenrådets utveckling. Det har blivit alltmer avgörande för kommunernas miljöpolitik och stadsplanering i och med miljöfrågornas ökade betydelse. Nu förfogar det över cirka 20 miljoner per år för sin verksamhet.
Själv företräder jag V och indirekt Klostergårdens byalag. Eftersom jag var ledamot i Höje å-rådet, som vattenrådet tidigare kallades, några år före 2006 och återinträdde 2014 har jag ett långt tidsperspektiv på vattenrådets utveckling. Det har blivit alltmer avgörande för kommunernas miljöpolitik och stadsplanering i och med miljöfrågornas ökade betydelse. Nu förfogar det över cirka 20 miljoner per år för sin verksamhet.
Vattenrådet är remissinstans i miljöfrågor som Lunds dagvattenplan och översvämningsplan, reningsverkets nedläggning och utbyggnaden av fyrspåret med ny bro över Höje å.
Vattenrådets juridiska status är oklar, vilket framgick av en teknisk debatt om momsinbetalningar.
Limnologen Jonas föredrog den egna verksamhet som utförts. Det handlade bland annat om anläggning av kalkfilter och fosfordammar i Höje å för att stoppa övergödningen i Öresund.
En damm på Ladugårdsmarken har utfiskats för att göra vattnet klarare. De fiskar man velat göra sig av med är mört, karp och sutare. Rovfiskar som aborre kastas tillbaka. Man fick upp 233 kg fisk. Enstaka karpar vägde 4 kg.
En liknande utfiskning genomfördes för ett par år sedan i reningsverksdammarna i Lund.
En annan utfiskning har just inletts i Häckebergasjön. En debatt om olika miljövärden fördes. Människan, turisten, föredrar rent vatten. Ur mångfaldssynpunkt kan utfiskningen ha negativa effekter.
Lagen om strandskydd diskuterades. Ämnet är kontroversiellt särskilt i Lomma. Cecilia Backe, en sedan många år betydelsefull medlem av Vattenrådet, ska nu tillträda en miljötjänst i regionen. Hon avtackades med blommor och applåder
Sammanträdet som varade mellan 9 och halv 1, ägde rum på Diamanten i ett rum som gränsade till den väldiga nya byggnad för tingsrätten som snart är färdig.
Borgerligt hyckleri av Bengt Hall, Pensionär
Nu lägger den rödgröna regeringen fram ett
förslag om förbättringar för pensionärerna. Lövdén vill motverka
”pensionärskatten” dvs effekterna av alliansregeringens
jobbskatteavdrag som fick till följd att pensionärerna fått betala en
högre skattesats än de som förvärvsarbetar. Naturligtvis måste
borgerliga partiledare kritisera regeringsförslaget. Kaxiga KD-ledaren
Busch-Thor uttalar sig i Rapport att det kommer alldeles för sent och
att det inte räcker. Det hade ju varit klädsamt om hon erkänt att hon
och hennes parti är upphovet till denna orättvisa som nu ska rättas
till.
Hyckleriet finns också inbakat i IT-skandalen på Transportstyrelsen. Med högt tonläge krävde de borgerliga partiledarna att tre s-märkta ministrar måste avgå eftersom de inte slagit larm om säkerhetsriskerna när IT-verksamheten lagts ut på ett privat bolag. Nu visar det sig att förutom att outsourcingen beslutades av den borgerliga regeringen så gjorde man redan då avsteg från säkerhetsrutinerna.
Hyckleriet finns också inbakat i IT-skandalen på Transportstyrelsen. Med högt tonläge krävde de borgerliga partiledarna att tre s-märkta ministrar måste avgå eftersom de inte slagit larm om säkerhetsriskerna när IT-verksamheten lagts ut på ett privat bolag. Nu visar det sig att förutom att outsourcingen beslutades av den borgerliga regeringen så gjorde man redan då avsteg från säkerhetsrutinerna.
Siffror? Nej, människor!
År 2017 svälter 11 procent av världens befolkning på
grund av konflikter och klimatpåverkan. Det är mer än en miljard. Mer än
1 000 000 000.
År 2016 svalt 815 miljoner. 815 000 000.
Det var 38 000 000 fler än
2015.
Uppgift: Hur många var de svältande 2015?
Skriv svaret här:
Mer än hälften av de svältande (500 000 000) bor i länder som drabbats av konflikter.
Länder som drabbats av konflikter är Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Palestina.
Länder som varit och fortfarande är part i konflikterna är USA (med flera NATO-länder), Saudiarabien, Iran, Ryssland och Israel.
Källa: FN-rapport den 15 september 2017.
PS. Sverige har tjänat miljarder på att förse de stridande på alla sidor med vapen.
En av konsekvenserna är 65 miljoner flyktingar som ingen vill ta emot. Det senaste tillskottet är
400 000 rohinyas som fördrivits från Burma till Bangladesh. I Europas läger väntar 1 miljon på uppehållstillstånd.
År 2016 svalt 815 miljoner. 815 000 000.
Det var 38 000 000 fler än
2015.
Uppgift: Hur många var de svältande 2015?
Skriv svaret här:
Mer än hälften av de svältande (500 000 000) bor i länder som drabbats av konflikter.
Länder som drabbats av konflikter är Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Palestina.
Länder som varit och fortfarande är part i konflikterna är USA (med flera NATO-länder), Saudiarabien, Iran, Ryssland och Israel.
Källa: FN-rapport den 15 september 2017.
PS. Sverige har tjänat miljarder på att förse de stridande på alla sidor med vapen.
En av konsekvenserna är 65 miljoner flyktingar som ingen vill ta emot. Det senaste tillskottet är
400 000 rohinyas som fördrivits från Burma till Bangladesh. I Europas läger väntar 1 miljon på uppehållstillstånd.
Miljöpolitik?
Flyget står för 11 procent av utsläppen av växthusgaser.
Antalet passagerare stiger med 5 procent om året.
Utsläppen stiger med 3 procent om året.
Regeringen ville införa en flygskatt.
Allianspartierna protesterade och regeringen sänkte skatten.
Det kallas miljöpolitik.
Antalet passagerare stiger med 5 procent om året.
Utsläppen stiger med 3 procent om året.
Regeringen ville införa en flygskatt.
Allianspartierna protesterade och regeringen sänkte skatten.
Det kallas miljöpolitik.
Skyfall över Klostergården av Gunnar Stensson
Det började bra. Blå himmel med farande moln. Röda Kapellet spelade
Venceremos så glaset i skyltfönstren darrade. Essie Andersson och Bengt
Hall fick hela Klostergårdens centrum att sjunga med i deras version
av ”Du ska få min gamla mormor när jag dör”.
Det började bli dags för Klostergårdsloppet. Anmälningarna strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen. Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog. Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som skulle visa löparna vägen spolades bort.
Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa vägen.
Klara, färdiga...
En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste regnet ner.
Gå!
Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som studsade mot marken.
Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen smattrade mot taken.
Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i centrum.
De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i kyrkovalet.
Det började bli dags för Klostergårdsloppet. Anmälningarna strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen. Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog. Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som skulle visa löparna vägen spolades bort.
Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa vägen.
Klara, färdiga...
En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste regnet ner.
Gå!
Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som studsade mot marken.
Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen smattrade mot taken.
Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i centrum.
De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i kyrkovalet.
Bara ett blodprov från onödigt lidande av Staffan Lindberg
Kritik mot prostatacancervården har
riktats de senaste dagarna. Men faktum är att den fungerar bra om man
kommer i tid för behandling.
Män tror ofta att de är odödliga. Trots det insjuknar varje år omkring 10 000 i prostatacancer, Sveriges vanligaste cancerform. Av dem kommer över 1800 för sent för att få läkande sjukvård. Cancern har hunnit spridit sig utanför prostatan och blivit svår att stoppa med kirurgi och/eller strålning. Återstår lindring och uppehållande försvar.
Det har visats genom studier att de flesta män får prostatacancer förr eller senare i livet, men att de flesta dör av något annat. Men 1800 döda i förtid är ett stort lidande som skulle kunna undvikas.
De avancerade behandlingsformerna idag gör att vid en rimligt tidig upptäckt av cancern är prognosen god för överlevnad och ett gott liv efter operation eller strålning.
Socialstyrelsen utreder nu om det ska bli en allmän ”screening” via PSA-prov eller mer avancerade test ska införas, precis som redan görs för bröstcancer. Beslut väntas till våren.
Under tiden finns det nationella förbundet med 26 patientföreningar mot prostatacancer, som arbetar för att sprida kunskapen om vikten av att testa sig med ett enkelt blodprov för tidig upptäckt och behandling. Jag leder en sådan förening i Malmö, Lund, Trelleborg och Ystad med omnejd (PCF-Syd). Vi försöker få fram vårt budskap i olika media och sociala sammanhang. Symbolen är det blå bandet som nu finns lite varstans i handeln och genom montrar vid olika arrangemang.
Det tog tid innan det rosa bandet blev allmänt känt, nu är det dags för blå bandet! För att ännu mer öka kunskapen om Sveriges vanligaste cancerform och vikten av tidig upptäckt driver vi också Mustaschkampen där vi med lite humor och mycket allvar försöker nå ut till den breda allmänheten.
Våra patientföreningar landet gör mer än så. Vi stötar folk som fått diagnos och som genomgår behandling. Enskilda samtal, möten och föreläsningar, studiebesök och utflykter är vad vi organiserar. Som liknande patientföreningar för olika sjukdomar är vi idag bland de aktivaste folkrörelserna. Det är inte bara ett viktigt arbete, det är också mycket trevligt socialt umgänge som vi alla behöver.
Män tror ofta att de är odödliga. Trots det insjuknar varje år omkring 10 000 i prostatacancer, Sveriges vanligaste cancerform. Av dem kommer över 1800 för sent för att få läkande sjukvård. Cancern har hunnit spridit sig utanför prostatan och blivit svår att stoppa med kirurgi och/eller strålning. Återstår lindring och uppehållande försvar.
Det har visats genom studier att de flesta män får prostatacancer förr eller senare i livet, men att de flesta dör av något annat. Men 1800 döda i förtid är ett stort lidande som skulle kunna undvikas.
De avancerade behandlingsformerna idag gör att vid en rimligt tidig upptäckt av cancern är prognosen god för överlevnad och ett gott liv efter operation eller strålning.
Socialstyrelsen utreder nu om det ska bli en allmän ”screening” via PSA-prov eller mer avancerade test ska införas, precis som redan görs för bröstcancer. Beslut väntas till våren.
Under tiden finns det nationella förbundet med 26 patientföreningar mot prostatacancer, som arbetar för att sprida kunskapen om vikten av att testa sig med ett enkelt blodprov för tidig upptäckt och behandling. Jag leder en sådan förening i Malmö, Lund, Trelleborg och Ystad med omnejd (PCF-Syd). Vi försöker få fram vårt budskap i olika media och sociala sammanhang. Symbolen är det blå bandet som nu finns lite varstans i handeln och genom montrar vid olika arrangemang.
Det tog tid innan det rosa bandet blev allmänt känt, nu är det dags för blå bandet! För att ännu mer öka kunskapen om Sveriges vanligaste cancerform och vikten av tidig upptäckt driver vi också Mustaschkampen där vi med lite humor och mycket allvar försöker nå ut till den breda allmänheten.
Våra patientföreningar landet gör mer än så. Vi stötar folk som fått diagnos och som genomgår behandling. Enskilda samtal, möten och föreläsningar, studiebesök och utflykter är vad vi organiserar. Som liknande patientföreningar för olika sjukdomar är vi idag bland de aktivaste folkrörelserna. Det är inte bara ett viktigt arbete, det är också mycket trevligt socialt umgänge som vi alla behöver.
Döden är inte en levande realitet för de flesta män,
inte ens för de äldre. Potensen kan man skämta om men inte ta på allvar.
Får man en diagnos håller man den ofta för sig själv.
Det är dags göra upp med dessa ”machoideal”. Mycket lidande för oss och våra nära kan förhindras just med ett enkelt blodprov på den egna vårdcentralen.
Vi driver också frågan om behandling i tid. 2016 tog det i genomsnitt ca 150 från diagnos till behandling. Motsvarande siffra för bröstcancer är ca 20 dagar Något måste göras åt detta, politiker och sjukvårdare! Har man inte resurser måste man prioritera och skapa dem. Sjukvården får inte drunkna i en ständigt ökande teknisk utveckling som gör allt möjligt men det mest viktiga omöjligt för alla.
”Bara ett blodprov från onödigt lidande!” är en replik från Andreas Nilsson, ICA-handlare i Malmö. Han deltog i ett möte den 8 september i Lomma där 576 000 kr överlämnades till prostatacancerforskning i Skåne. Det var nio ICA-Supermarketbutiker från Munka Ljungby i norr till Ystad i söder som drev en kampanj för det blå bandet under tre månader i våras och hade samlat in donationen. Är upplysningskampanjen på väg att lyckas?
Helene Hultmark, butikschef i Kävlinge, hade tagit initiativet vid en studiedag tidigare. Varför bara driva det rosa bandet, varför inte det blå bandet?! var hennes uppmaning. Jan Frick, ordförande i Prostatacancer-föreningen ProVitae i Kristianstad, ringde samtidigt till organisationen och föreslog samma sak och deltog sedan aktivt som organisatör. Det sa bara klick så var kampanjen i gång. Upp ställde också sex skånska matleverantörer.
Det var montrar i alla butikerna med broschyrer och märken, det var bössor för insamling, som bl. a. tog emot mynt som snart skulle bli ogiltiga! Det var varor märkta för insamlingen och där en del av priset innehöll en gåva till prostatacancerforskningen. Av de drygt 570 000 insamlade medlen kom ca en tredjedel från ICA-butikerna, en tredjedel från leverantörerna och en tredjedel från de kunder som gav sin gåva! Detta är kanske ett rekord i insamling från ett enda projekt!
Men mycket mer kan ha uppnåtts. Många fick säkert upp ögonen för denna livsviktiga fråga. Många kom kanske ut ur sin förnöjsamhet och riktade en fråga till sig själv. Många liv och onödigt lidande kan ha sparats.
Nu när Malmö Redhawks har tagit upp stafettpinnen med spektakulära aktiviteter i november kring prostatacancer är förhoppningsvis fler viktiga aktörer i startgroparna.
När jag frågade Anders på mötet den 8 september varför han och hans butik hade engagerat sig i detta, svarade han rakt och enkelt: ”Jamen det är ju bara ett blodprov från onödigt lidande.” Bättre kan saken inte uttryckas.
Staffan Lindberg
Ordförande i Prostatacancerföreningen Syd, PCF-Syd
66 år i skolan 61. 2010-14 av Den Gamle
Demokratisk vänster gick framåt i
Lund 2010, men inte tillräckligt. Valresultatet motsvarade långt ifrån
våra förväntningar. Reinfeldts alliansregering fick fortsatt
förtroende. Förstämningen sänkte sig i Slottet. Jag gick hem innan
valvakan var slut.
Nästa gång vi träffades på styrelsemöte i vår lokal på Magle Lilla Kyrkogata, som vi nu hade resurser att vidareutveckla de närmaste fyra åren, analyserade vi valresultaten. Trots valframgången ifrågasatte vi vår framtid. Vi skulle naturligtvis fortsätta vår kommunalpolitiska verksamhet fyra år till, men vad skulle vi göra nästa mandatperiod? Vi hade politisk kompetens som inte kom till användning. Frågan om vår framtid blev hängande i luften.
Nya vänsterströmningar med slagord som ”allt åt alla!” började bli skymta. Begrepp som ”prekariatet” höll på att fyllas med innehåll. Arbetstiden fick förnyad politisk aktualitet i automatiseringens tid. Krav på ”medborgarlön” började framföras. Feministiskt initiativ hade etablerat sig starkare än tidigare i Lund.
De nya rörelserna föreföll vitalare i Malmö än i Lund. Jag besökte ett par seminarier i Malmö och slogs av intensiteten och ungdomligheten i debatten. Malmö högskola tycktes fungera som ett nav och det fanns likheter med 1960- och 70-talets Lund.
Lunds universitets stora tillväxt hade däremot inte lett till någon vitalisering av studentvänstern. Där fanns visserligen viktiga institutioner som den för Mellanöstern-studier och den för humanekologiska studier som leds av Alf Hornborg, men de nådde sällan utanför lärosalarna. Våra egna offentliga möten till exempel om flyktingkrisen och den nya högerextremismen nådde främst en äldre publik.
Cecilia, en av våra styrelseledamöter, hade kontakt med de nya strömningarna i Malmö, men lyckades aldrig övervinna misstänksamheten mot dem. De nya tankarna var ännu inte färdigformulerade och där fanns naturligtvis många dumheter – så är det ju med nytänkande – så det var lätt att kritisera dem sönder och samman. Kanske kände vi att det nya utgjorde ett hot. Jag tror att vi missade något genom att avvisa det ofärdiga nya.
Demokratirörelsen i Mellanöstern fyllde oss med entusiasm. Månaderna av massdemonstrationer på Tahrir-torget i Kairo tycktes innebära en avgörande vändning. Själv var jag fylld av tvivel. Demonstrationerna organiserades via mobiltelefoner och föreföll huvudsakligen genomföras av unga, välsituerade Kairobor. Det fanns ingen organiserad folkrörelse bakom. När demokratiska val genomfördes kom Muslimska brödraskapet till makten. Kanske skulle det folkstödda, religiöst konservativa partiet långsamt ha kunnat utvecklas i demokratisk riktning, men det störtades efter kort tid av en ny, mycket brutal militärkupp.
Nästa gång vi träffades på styrelsemöte i vår lokal på Magle Lilla Kyrkogata, som vi nu hade resurser att vidareutveckla de närmaste fyra åren, analyserade vi valresultaten. Trots valframgången ifrågasatte vi vår framtid. Vi skulle naturligtvis fortsätta vår kommunalpolitiska verksamhet fyra år till, men vad skulle vi göra nästa mandatperiod? Vi hade politisk kompetens som inte kom till användning. Frågan om vår framtid blev hängande i luften.
Nya vänsterströmningar med slagord som ”allt åt alla!” började bli skymta. Begrepp som ”prekariatet” höll på att fyllas med innehåll. Arbetstiden fick förnyad politisk aktualitet i automatiseringens tid. Krav på ”medborgarlön” började framföras. Feministiskt initiativ hade etablerat sig starkare än tidigare i Lund.
De nya rörelserna föreföll vitalare i Malmö än i Lund. Jag besökte ett par seminarier i Malmö och slogs av intensiteten och ungdomligheten i debatten. Malmö högskola tycktes fungera som ett nav och det fanns likheter med 1960- och 70-talets Lund.
Lunds universitets stora tillväxt hade däremot inte lett till någon vitalisering av studentvänstern. Där fanns visserligen viktiga institutioner som den för Mellanöstern-studier och den för humanekologiska studier som leds av Alf Hornborg, men de nådde sällan utanför lärosalarna. Våra egna offentliga möten till exempel om flyktingkrisen och den nya högerextremismen nådde främst en äldre publik.
Cecilia, en av våra styrelseledamöter, hade kontakt med de nya strömningarna i Malmö, men lyckades aldrig övervinna misstänksamheten mot dem. De nya tankarna var ännu inte färdigformulerade och där fanns naturligtvis många dumheter – så är det ju med nytänkande – så det var lätt att kritisera dem sönder och samman. Kanske kände vi att det nya utgjorde ett hot. Jag tror att vi missade något genom att avvisa det ofärdiga nya.
Demokratirörelsen i Mellanöstern fyllde oss med entusiasm. Månaderna av massdemonstrationer på Tahrir-torget i Kairo tycktes innebära en avgörande vändning. Själv var jag fylld av tvivel. Demonstrationerna organiserades via mobiltelefoner och föreföll huvudsakligen genomföras av unga, välsituerade Kairobor. Det fanns ingen organiserad folkrörelse bakom. När demokratiska val genomfördes kom Muslimska brödraskapet till makten. Kanske skulle det folkstödda, religiöst konservativa partiet långsamt ha kunnat utvecklas i demokratisk riktning, men det störtades efter kort tid av en ny, mycket brutal militärkupp.
I Syrien blev demokratirörelsen part i ett kaotiskt inbördeskrig som gav Islamiska staten fritt spelrum.
I den lokala politiken inriktade vi oss på ett samarbete med de övriga rödgröna partierna V, S, MP och F!. Att bidra till samling kring en gemensam politik med sikte på maktskifte i Lund blev ett huvudmål för oss. Våra partiföreträdare i kommunalpolitiken samarbetade nära med de andra rödgröna partierna. Ulf Nymark kom att närma sig MP, där Karin Svensson Smith, vår kamrat i demokratistriderna inom V, hade etablerat sig, och Sven-Bertil Persson återförenades med gamla vänner i V.
Vi ställer inte upp i valet 2014! Beslutet fattades ungefär ett år före valdagen. Vi skulle däremot rikta in alla våra resurser på ett maktskifte, i Lund och i Sverige. Och det gjorde vi.
Sommaren 2014 var skön, men jag tillbringade den mest i Lund för jag var inte riktigt frisk. Kring månadsskiftet juli – augusti sammanträdde jag med företrädare för V, MP, S och F! i V:s lokal, där jag tillbringat så många kvällar under 1990-talet. Inför varje sammanträde stärkte jag mig med en Red Bull. Tillsammans skulle vi arrangera en maktskiftesfestival veckan före valet 2014. Vi skulle engagera de starkast lysande rödgröna stjärnor vi kunde få tag i. Demokratisk Vänster satsade hela sin partikassa. Vi drömde om ett Gröningen packat med unga studenter och andra väljare.
Och vilka namn vi lyckades mobilisera! Emil Jenssen och Silvana Imam! De var ännu inte så kända som de senare blev, men de var mycket bra!
Maktskiftesfestivalen blev fin en varm fullmånekväll i början av september. Men den blev inte det massmöte vi hoppats på. Kanske tusen pers var där, och inte alla samtidigt. En publik kom för att höra Emil och en annan för att uppleva Silvana senare på kvällen.
Det blev maktskifte både i Lund och i Sverige, men inte så som vi hade föreställt oss. Först tvingades Löfven hota att avgå, något som ledde till DÖ strax före jul 2014, vilket i sin tur ledde till att S och MP kunde regera i minoritet under tre år och vinna respekt, medan Alliansen splittrades och drunknade i SD-träsket.
I den lokala politiken inriktade vi oss på ett samarbete med de övriga rödgröna partierna V, S, MP och F!. Att bidra till samling kring en gemensam politik med sikte på maktskifte i Lund blev ett huvudmål för oss. Våra partiföreträdare i kommunalpolitiken samarbetade nära med de andra rödgröna partierna. Ulf Nymark kom att närma sig MP, där Karin Svensson Smith, vår kamrat i demokratistriderna inom V, hade etablerat sig, och Sven-Bertil Persson återförenades med gamla vänner i V.
Vi ställer inte upp i valet 2014! Beslutet fattades ungefär ett år före valdagen. Vi skulle däremot rikta in alla våra resurser på ett maktskifte, i Lund och i Sverige. Och det gjorde vi.
Sommaren 2014 var skön, men jag tillbringade den mest i Lund för jag var inte riktigt frisk. Kring månadsskiftet juli – augusti sammanträdde jag med företrädare för V, MP, S och F! i V:s lokal, där jag tillbringat så många kvällar under 1990-talet. Inför varje sammanträde stärkte jag mig med en Red Bull. Tillsammans skulle vi arrangera en maktskiftesfestival veckan före valet 2014. Vi skulle engagera de starkast lysande rödgröna stjärnor vi kunde få tag i. Demokratisk Vänster satsade hela sin partikassa. Vi drömde om ett Gröningen packat med unga studenter och andra väljare.
Och vilka namn vi lyckades mobilisera! Emil Jenssen och Silvana Imam! De var ännu inte så kända som de senare blev, men de var mycket bra!
Maktskiftesfestivalen blev fin en varm fullmånekväll i början av september. Men den blev inte det massmöte vi hoppats på. Kanske tusen pers var där, och inte alla samtidigt. En publik kom för att höra Emil och en annan för att uppleva Silvana senare på kvällen.
Det blev maktskifte både i Lund och i Sverige, men inte så som vi hade föreställt oss. Först tvingades Löfven hota att avgå, något som ledde till DÖ strax före jul 2014, vilket i sin tur ledde till att S och MP kunde regera i minoritet under tre år och vinna respekt, medan Alliansen splittrades och drunknade i SD-träsket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)