Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.           

Så tunt... av Karin S.

Så tunt
och glest det är
omkring mig
Så långt till grannen
Är han inte hemma?
Har han låst in sig?
Jag vill ha täthet
Jag vill känna hudnära ansikten
och uppfläkta bröst.
Här står jag
i den tunna luften.
Jag hör någon som gråter
långt, långt borta
Är det jag?

När kommer höghastighetstågen? av Gunnar Stensson

Höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö behövs. Snart. För att slå ut det klimatförödande inrikesflyget.  Och av flera andra skäl.
   Men kommer de nån gång? Det tar ju ett halvt decennium att bygga två extra spår mellan Lund och Malmö bredvid de gamla.
   Våra förfäder var duktigare. På 1800-talet byggde rallarna SJ:s stamnät över hela Sverige på några få år. Eftersom de hade ont om pengar, fick det bli med lånade medel.
   Ygeman tänker, Han tänker mycket, när han tänker, men han tänker för sakta. Som poeten uttryckte det.
   Om ett par månader lägger regeringen fram sin infrastrukturproposition. Abstrakt åttastavigt begrepp. Men viktigt. Förslaget borde handla om höghastighetståg. Mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Till att börja med.
   Billigast och snabbast är, som vi skrev i förra VB, att bygga höghastighetsbanorna på upphöjda landbroar med i förväg tillverkade järnvägsdäck. Det sparar jorden och avskaffar de oerhört kostsamma och besvärliga barriäreffekterna.
   Vi kommer utan fara kunna cykla tvärs igenom Skåne under de flygande snabbtågen. Vi har sett att det går i tv-reportage från exempelvis Frankrike. 

Karin Svensson Smith förhandlade faktiskt med kineserna om ett sådant landbro-bygge redan 2015. Hade hon fått gehör för sitt initiativ hade höghastighetstågen visslat förbi över de avgasosande bilkolonnerna på E23 långt före invigningen av Klostergårdsstationen. Det hade varit bra.
   Men det är bra 2021 också. Höghastighetståg ger liv åt landets sysselsättning och försörjning

Så många steg – Så många dagar av Marie-Louise Steiner

 

Jag/vi/ går och går. Lund runt, på stigar, vägar och gångbanor.
   Försöker hitta nya ogångna spår att vandra i. Letar på kartan över Lund och dess utkanter.
   Det finns många ställen att upptäcka, fler än jag visste trots många år i Lund. Oanade gå-ställen.
   Det är inte bara det halvvilda spåret runt dammarna eller Ravinens lockande dalgång som jag harlunkat fast i.
   Vi travar, går, tittar. Hunden nosar, nya lukter. Stan är faktiskt full av möjliga och smått omöjliga vägar. Lundaborna går ut i Coronatider. Överallt möts vi.
   Så härligt, vi erövrar vår stad på ett nytt sätt. Upptäcker att slättlandet erbjuder backar, små och stora. Några vinterveckor går det till och med det att åka pulka på Monte Composti. Vilken fart det blir i de välslipade snösluttningarna! Vuxna blir som barn på nytt och vågar sätta sig ner på pulkorna tillsammans med barnen. Det går till och med och att åka skidor i Stadsparken.
   En halvgrå januarisöndag ser jag ett glatt gäng som dukat till kalas i Ravinen, Färgglada ballonger och girlanger i buskarna, mat på sittunderlag. Stämningen verkar på topp trots frusna fingrar.
   Helgens första vårdag är det utebarnkalas vid Nöbbelövs mosses vinskydd.
   Det luktar grillad korv … Och den första lärkan slår upprymt över den leriga skånska jorden.
   Det är inte bara det pampiga Monumentet som berättar historien om Lund. Upptäcker en stor gravhög, Rävshögs bronsålders grav (ännu ej utgrävd!) vid Gunnesbo. Här vilar Lundabor sedan några tusen år tillbaka. Precis som ute på Fredenstorps vackra nya begravningsplats dit man flyttat resterna av St Stefans kyrkan som under medeltiden låg inne i stan. Nu finns kyrkan markerad med stenar i gräset och dit har också flyttats kvarlevorna efter 2100 Lundabor.
   Men allra roligast är kanske skylten som möter oss i utkanten av Nöbbelövs mosse. Budskapet känns aktuellare än någonsin.

Håll i, håll ut, och gå ut! av Bertil och Elsa

 

Det är inte alltid så lätt att hålla igång detta snart andra år vi ska leva med Coronan. Lätt att passiviseras, lätt att glömma vikten av variation i vardagslivet. Om sådan nu kan skapas.
   Många av oss klarar att cykla, de flesta att gå. Med en kompis, helst – ute smittar man ju inte varandra. Men promenaderna runt i grannskapet börjar bli slitna, då ökar risken att promenaderna eller cykelturerna inte blir av.
   Till vår stora förvåning upptäckte vi förra året att Lund har en orienteringsklubb. Exakt var de orienterar återstår att upptäcka, men de har skapat sig en liten inkomstkälla genom att erbjuda oss alla att orientera inom Lund, staden alltså.
   För en ringa summa får man en specialgjord karta över Lund, med nummer inlagda. De återfinns både i centrala delar och i utkanten av stan. Varje nummer (dvs plats) ska kopplas till ett klurigt foto från den plats varje nummer anvisar, på ett särskilt fotoblad. Fotot visar ofta en obetydlig detalj, och är försett med en lika klurig text som ger en del intressant historia om platsen. I höstas lyckades vi med rätt stor möda fixa alla 30 kombinationerna i 2020-versionen. Nu tar vi oss runt på 2019-kartan.
   Orienteringsklubben är snart klar med 2021 års karta. Under tiden erbjuder den köp av tidigare årgångar för 50 kr, med gratis hemleverans! Mycket facilt, för all den kunskap och glädje den gett oss i att se och upptäcka vackra hus med oväntade detaljer, nya områden och de många vägar vi kunnat använda dit. Samt fått oss att gå ut i alla skiftande väder, ofta avslutade med en kopp choklad med visp hemmavid. Länk till lundarundan.

Rapport från riksdagen: Utrikespolitisk debatt och pengar till äldreomsorgen av Hanna Gunnarsson

I veckan hölls riksdagens årliga utrikespolitiska debatt, en heldagsdebatt där först de utrikespolitiska talespersonerna för varje parti, inklusive utrikesministern, håller varsitt anförande och sedan tar repliker på varandra. Sedan får de ledamöter som vill delta vara med. Debatten börjar med att utrikesministern läser upp utrikesdeklarationen, regeringens syn på utrikespolitiken. Det går som vanligt att klicka på olika namn för att lyssna på de inlägg som hålls. Se debatten här.

Idag, torsdag, har vi gått ut med nyheten att V tillsammans med KD och M och förhandlat fram ett stort ekonomiskt stöd till äldreomsorgen. Satsningen, som blir en extra ändringsbudget, är på 12 miljarder över tre år, varav lite mer än 4 miljarder nu det första året. Det är ett stort tillskott till äldreomsorgen, som ju verkligen behöver bli bättre nu efter pandemin. Vi visste det redan innan coronautbrottet, men nu har det blivit uppenbart för alla att de som arbetar inom äldreomsorgen behöver bättre arbetsvillkor, högre löner och mer vidareutbildning, och de äldre behöver garanteras en tryggare tillvaro. Läs mer om det här:
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot

Tryggare kan det bli av Gunnar Stensson

Häromdagen var jag och mina barnbarn ute på isen och slog kana och jumpade, medan vattnet dånade vid dammluckan. Solen strålade och luften var stilla. Skogen stod tät runt Höneskruv-dammen i Alsterån. Vi befann oss ganska nära försvarets stora övningsområde mellan Målerås och Kosta.

   Plötsligt dånade det hundra meter över oss. Det var Viggen, som vi har sålt till Sydafrika och Brasilien, så de nu inte har råd att be-kämpa pandemin.
   Moderna stridsplan kommer fortare än ljudet och hörs först när de är mitt över en. Viggen försvann, och det var tyst några sekunder. Sedan kom planet tillbaka och svepte över oss ett par gånger till.
   Piloten kanske övade sig att jaga terrorister på isen. Nu var han övertygad om att vi var döda. Planet försvann. Vi blev inte rädda. I alla tider har det förekommit luftförsvarsövningar i detta glesbefolkade skogsområde på gränsen mellan Kronobergs och Kalmar län.

Amerikanska flygvapnet övade med tre bombplan av modellen B-1 B Lancer tillsammans med det svenska,
här med två Gripenplan som eskortjakt.
Foto: Försvarsmakten  

Sedan läste jag Sydsvenskans huvudledare 25/2 ”Alliansfriheten i evighet, amen. Tryggare kan det bli.” Ledaren var förstås en upprepning av den eviga pläderingen för ett NATO-medlemsskap som aktualiserades efter det att utrikesdeklarationen i riksdagen hade skippat oppositionens förslag om en NATO-option för svenskt medlemskap i Nato. Inget särskilt upprörande med ledaren, den var snarare mer nyanserad än förra veckans ledare i samma ämne.
   Men där fanns en intressant sakuppgift ”Tidigare i veckan övade amerikanskt stridsflyg, med eskort av svenska Gripen-plan, bombfällning över svenskt territorium.”
   Vi hade råkat ut för en ”amerikansk bombfäll-ningsövning”. Den har inte nämnts någon annanstans än i Sydsvenskans ledare. Men vi bevittnade den.

Trump ifrågasatte den gemensamma försvarsgarantin. Han kan komma tillbaka efter nästa presidentval. På söndag stiger Donald Trump upp i talarstolen. Då samlas fascisterna som ”bestals på sin seger” i förra presidentvalet.
   Visst behövs det en NATO-option i riksdagen. En option om att lämna det farliga Nato-samarbetet med USA. Bomberna kommer inte att falla i Höneskruvdammen.
   Alliansfrihet i evighet, amen!

Moskébygge och fattigdom i Gaza. En blockad som måste avbrytas! av Gunnar Olofsson

En moské kommer att byggas om och rustas upp för över 1 miljon dollar (drygt 8,3 miljoner kronor) i Gaza – där 85 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Satsningen har väckt viss upprördhet – men kanske mer i utlandet än bland dem den berör.

 

 

Gazaremsan, med över 2 miljoner invånare, lever sedan 2007 under en israelisk blockad som stängt det mesta vad gäller kontakter med omvärlden. Arbetslösheten är 46,5 % - bland de högsta i världen - och fyra av fem familjer är beroende av livsmedelsbistånd. Elektricitet finns bara en del av dygnet, 95 % av vattnet är odrickbart och läckande avloppssystem släpper varje dag ut miljontals liter orenat avlopp rakt ut i Medelhavet.

Efter tre israeliska militäroffensiver är en stor del av infrastrukturen i Gaza fortfarande i ruiner. Bostäder, skolor, sjukhus, moskéer – allt bombades av israelerna. Endast delar har kunnat återuppbyggas genom den fortsatta blockaden, vilken bland annat hindrar införsel av byggmateriel. Det senaste året har dessutom det internationella biståndet till Gaza minskat med 60 %, och det från olika arabländer med 80 %.

Det planerade moskébygget är en överenskommelse mellan de styrande i Gaza och donatorer i Malaysia – ”Malaysian Aman Palestin Foundation” – och villkoret är att moskén byggs i ”malaysisk” stil. Donationen hade knappast kunnat användas till något annat än – moskébygge.

Gazas problem är naturligtvis inte några moskébyggen utan en olaglig blockad som i princip hindrar all utveckling. Enligt en FN-rapport beräknas blockaden hittills ha kostat Gaza 16,7 miljarder dollar (138,6 miljarder kronor) och ökat fattigdomen med fyra gånger jämfört med en utveckling utan blockad under samma tid. Trots att blockaden dömts ut av det internationella samfundet, bland annat i flera FN-resolutioner, har inga verkningsfulla åtgärder vidtagits för att få den upphävd.

I dagarna har Israel tillåtit införsel av 2.000 doser ryskt vaccin mot Covid-19 i Gaza – en leverans som först stoppats som ett försök till politisk utpressning. Nu kan ett tusen Gazabor vaccineras. Tidigare har Israel, efter påtryckningar, ”donerat” 5.000 doser vaccin till det ockuperade Västbanken – med 2,7 miljoner invånare.

Februaritankar i kråkans* tid av Ulf Nymark

* Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”.
Detta enligt NE.
 

Framtidens Källby
Inom kort ska Byggnadsnämnden fatta inriktningsbeslut om fördjupning av översiktsplanen (Föp) för den planerade omvandlingen av Källbyområdet. Det är ett viktigt beslut som inte bara berör dammarnas och reningsverkets framtid. Det handlar också om vad som ska ske med koloniområdet längs Maskinvägen. Ska hela koloniområdet utplånas eller bara delar av det? Eller ska det bevaras intakt?

Vart ska industrierna ta vägen?
Faktiskt handlar planen också i hög grad om jordbruksmark. Indirekt. Planen går ju ut på att de stora industrierna i området ska flyttas. Vart de ska flyttas behöver Föpen inte bry sig om. Haken med industriflytten är att det knappast finns tillräckligt med industrimark i tätorten eller i dess omedelbara närhet. Ska industrierna behöva flytta till en annan kommun? Ska de få ta högklassig jordbruksmark i anspråk här i Lund? De frågorna kommer nog de flesta partier att ducka för när inriktningsbeslutet ska tas. Så småningom tvingas dock samtliga partier att ha ett svar på dessa frågor.

Järnväg på landbroar
Skanska har så här i coronans tid haft tankar om höghastighetsjärnvägen. Givetvis har Skanska därvid också tankar om kommande vinster. Inte desto mindre är förslaget om en rejäl utredning om att bygga höghastighetsjärnvägen på landbroar ett förslag som är väl värt att pröva. Att Trafikverket inte redan tagit med detta i sin planering är för mej helt obegripligt.
   Med en järnväg på landbroar blir det ju också naturligt att lägga den del av nya Lund C som ska serva höghastighetsjärnvägen i höjdläge. Och därmed en gång för alla begrava tankarna på att lägga Lund C i underjorden.

Stressigt kommunfullmäktige
Numera genomförs ju kommunfullmäktige med alla ledamöter på distans, utom presidiet som tronar i aulan på Polhemsskolan. Trots att Lund liksom andra kommuner har haft ett år på sej att få fram fungerande teknik så finns det fortfarande stora brister. Alla ledamöter har fått surfplattor för att kunna delta. Denna lilla platta ska användas för tre olika ändamål under sammanträdena: läsa handlingar, följa mötet via en mötesapplikation och en annan applikation för att kunna rösta.
   För de ledamöter som enbart har en platta att tillgå förflyter sammanträdena under ett obrutet skiftande mellan dessa applikationer. Det är enormt tröttande och stressande. Det är svårt att hinna med i svängarna. Nu visar det sig att många ledamöter också använder en egen dator eller ytterligare en surfplatta. Vore så inte fallet skulle det nog inte gå att genomföra sammanträdena. Fast jag och många med mej menar att den lokala demokratin inte kan bygga på att ledamöterna har egen och kraftfullare teknisk utrustning eller fullgoda uppkopplingsmöjligheter i sin bostad.

Balanserar på gränsen
Den bristande tekniska utrustningen gör att sammanträdena nu riskfyllt balanserar på laglighetens gränser. Varje ledamot ska kunna se och höra alla som deltar i sammanträdet. Det är lite si och så med det under stundom. Och titt som tätt tappar någon ledamot bort sej bland apparna och förlorar uppkopplingen. Och titt som tätt vägrar surfplattan att fungera och ledamoten faller ur sammanträdet. Faktum är att sammanträdena ibland sannolikt förlorar balansen och ramlar in en bit i olagligheten.

Belastning
Hans-Olof Andersson, SD:s partiföreträdare i Lunds kommun ska lämna sina kommunala uppdrag för att gå till högre och viktigare poster inom sitt parti kan en anta. Oavsett vem som blir hans efterträdare är det ju samma parti som kommer att fortsätta att utgöra en ” social, kulturell och ekonomisk belastning” i Lunds kommun.

Scilla på gång
Visst är det härligt med lite vårvärme och efterlängtade vårtecken. Lärkorna, vintergäcken, snödropparna och, enligt vanligtvis välunderrättade källor, en scilla i Holmbergska parken.

Staten och kapitalet av Gunnar Stensson

Nyliberalismens oförmåga att upprätthålla fungerande sjukvårdssystem har blivit uppenbar under pandemin. Nu har kapitalet ställts under statens förmynderskap. Företagen har blivit beroende av statligt stöd för att överleva.

   I alla drabbade länder har tusentals jobb räddats genom permitteringsstöd, höjd a-kassa, tryggare sjukförsäkring, bättre pensionsvillkor och liknande reformer som går tvärt emot nyliberalismens krav på sänkta bidrag och ökad konkurrens.
   I Sverige styrs äldreomsorgen av en marknadsorienterad organisation som inte bara i pandemitider präglas av hög smittspridning.
   Marknadens oförmåga att hantera sjukvård och utbildning är uppenbar.
   Därtill kommer klimatupphettningen som gör fortsatt tillväxtpolitik kriminell.
   Vi står inför nödvändigheten att förkasta de påståenden som gällt som sanningar och belönats med alternativa Nobelpris sedan Thatchers och Reagans dagar.

Klasskriget i Frankrike av Romaric Godin, som utgivits av förlaget Daidalos, utmynnar i dessa ståndpunkter.
   Den beskriver Frankrikes författning med dess presidentval i två omgångar som auktoritär och odemokratisk. När Emmanuel Macron i andra valomgången ställdes mot Marie Le Pen tvingades alla från vänster till höger ställa sig bakom Macron för att stå emot Marine Le Pen.
   Den majoritet Macron på så sätt vann utnyttjade han till att genomtvinga nyliberala reformer som att slopa förmögenhetsskatten och sänka pensionerna. Parlamentet utgjorde ingen verklig motståndare.
   Detta innebar att den breda oppositionen tvingades manifestera sitt motstånd genom lösa organisationer utanför de demokratiska institutionerna. Plötsligt växte de gula västarna fram. De demonstrationer och upplopp som blev följden slog polisen ner med mycket brutala metoder. President Macron genomförde elitens och kapitalets politik utan hänsyn till folkflertalets ståndpunkter. Landet styrs av staten och kapitalet.

Godin menar att det franska klasskriget har historiska rötter. Under hela 1800-talet styrdes Frankrike i de rikastes intresse. När det franska folket satte sig till motvärn underkuvades det av armén.
   Revolutionen 1848 ledde till att 6000 fransmän dödades. Pariskommunen 1879 slogs ner med än större brutalitet: 20 000 avlivades på Paris gator. 18 000 sattes i fängelse och 10 000 deporterades till Djävulsön. Minnet från dessa massmord lever kvar i fransmännens medvetande.

Klasskriget påverkade också Marx. 1848 skrev han Kommunistiska Manifestet. Det handlar om befrielse från kapitalets diktatur.
   Godin menar också att Macrons nyliberala program, om det genomförs i sin helhet, leder till ett läge som liknar det som rådde under 1800-talet, då de rikaste och kapitalisterna styrde Frankrike.

Jag kan inte undgå att jämföra med Sveriges utveckling. Under 1800-talet och fram till 1917, då den svenska revolutionen inleddes, styrde de rika. Inkomst, kön och kapital gav rösträtt. Fram till 1917 inträffade ingen jämförbar konflikt, även och staten och kapitalet slog ner arbetarnas strejker, även här i Lund.
   1917 hade världskrigets svält och revolutionen i Ryssland visserligen gjort läget i Sverige ytterst spänt, men här nåddes en kompromiss genom införandet av allmän rösträtt.
   De rika makthavarna var rädda. Arbetarklassen grep inte till våld. Samtidigt visar skotten i Ådalen 31 hur spänd situationen fortfarande var. Skotten ledde till att socialdemokraterna grep makten och skapade det svenska välfärdssystemet. De första 40 åren av mitt liv var socialdemokratiska. Sedan blev det sämre. Göran Perssons politik var nyliberal.
 
Godin menar att även Sverige de senaste 30 åren har fört en nyliberal politik och gynnat de rikaste genom att avskaffa förmögenhetsskatt, arvsskatt och privatisera vård och skola. Sverige har liksom Frankrike en auktoritär rörelse som motsvarar Marine Le Pens. Vi ser just nu hur den smyger sig in i de rikas partier.
   Men nu står vi kanske inför ett skifte. I pandemins och klimatupphettningens tid fungerar inte nyliberalismens dogmer. De måste undanröjas för att rädda världen.

Vår presentation av Klasskriget i Frankrike är kort, grov och summarisk. Det hör till Veckobladets villkor. Boken är fransk med allt vad det innebär av välformulerade långa meningar och genomtänkta nyanseringar. Det viktiga är analysen av nyliberalismen och de insikter boken ger i fransk politik och historia.