Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och en månad framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
 

 

Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Lundafotografen Lina Jonn är blickfånget i ny digital utställning

 

Med utgångspunkt i tre teman - iscensättning, posering, retuschering - väver utställningen Atelier Jonn - #NoFilter samman 1800-talets porträttfotografi med dagens Instagramflöde och kommer fram till att - visst är vi ganska lika?
   Utställningen leker med dagens sociala medier och viljan att framställa sig på bästa sätt. Genom att kombinera dåtidens bildspråk med dagens utforskar utställningen önskan om den perfekta bilden. 
Upplev utställningen:
atelierjonn.com
@atelierjonn
@fotograflinajonn
Utställningen är producerad av masterstudenter i museologi på Lunds universitet.

Nedskärning i vård och omsorg igen – tacka MP för det av Mats Olsson

 När Lunds kommunfullmäktige behandlat budget 2021 för nämnderna för vård, skola, omsorg och socialtjänst står det klart att nedskärningspolitiken ännu härskar i Lund.

 

 

Detta med ett viktigt undantag – en samlad opposition röstade ner högerkvintettens nya nedskärning på förskola och grundskola. Detta genom att SD i denna fråga anslutit sig till de rödgrönrosa partiernas förslag. En god chans hade funnits att göra samma sak i alla fall vad gäller vård och omsorg. Men här var istället MP tungan på vågen och MP röstade med högerkvintetten. Hela MP? Nej, Ulf Nymark hade anständighet nog att tidigt deklarera att han inte tänkte stödja högerns fortsatta nedskärningar utan lade ner sin röst i samtliga omröstningar som berörde dessa nämnder.

Efter att inför 2020 ha medverkat till de största nedskärningarna i Lunds moderna historia framhärdar MP alltså i vått och torrt att stödja styret i vård- och omsorgsnämnden, i utbildningsnämnden, i socialnämnden samt i dubbelbeskattningen av LKF:s hyresgäster. För detta har de fått en glaspärla och en smörgås, eller rättare sagt en pendlarparkering och ett naturreservat som ändå alla partier i fullmäktige stöder.

I övrigt har årets budgetdebatt bjudit på få överraskningar. Socialdemokraterna kunde ha stoppat nedskärningarna inom tekniska nämndens, men röstade aktivt för nya kraftiga nedskärningar.  Högerkvintetten röstade med stöd av SD igenom att Lunds företagshälsovård skulle privatiseras. Med stöd av MP drev de igen om att 30 miljoner extra plockas ur LKF, rakt in i kommunens driftsbudget.

Skönhetsrådet av Ann Schlyter

 I förra veckan behandlade byggnadsnämnden förslaget om ett skönhetsråd. Förslaget innebar att byggnads-nämndens ordförande tillsammans med stadsbyggnads-direktör, stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare och några från arkitektskolan med möjlighet att adjungera fler skulle utgöra rådet. Syftet var att vidga debatten om staden och arkitekturen. Någon formell koppling till beslut i byggnadsnämnden skulle inte finnas.

   Det har funnits flera kritiska röster till att stadens byggnadsantikvarie inte fick vara med enligt förslaget, och det märkliga i att beslutsfattarna ska ge råd åt sig själva. Vi var många som hade föreställt oss ett fristående råd av sakkunniga, som skulle ge råd åt beslutsfattarna. 

Det var nog fler i nämnden som tyckte det var lite skämmigt att man i förslaget glömt byggnadsantikvarien, särskilt som rådet skulle vara istället för bevaringskommitten. Det verkade också som om flera ledamöter tog till sig av kritiken om att de beslutande skulle ge råd åt sig själva. Beslutet blev ett Skönhetsråd utan politiker och med byggnadsantikvarien. 
   Vi politiker i nämnden beslutade alltså att våra chefstjänstemän ska ge oss politiker råd. Det är väl det dom har gjort hela tiden? Nu har vi bestämt att de ska träffas också, vilket jag antar att de även gjort tidigare. Det nya är att vi lägger på dem att bredda dialogen. Beslutet gjorde inte syftet tydligare. Byggnadsnämnden avslog Vänsterpartiets yrkande ”att Skönhetsrådets uppdrag är att ge råd åt berörda kommunala organ och att bredda dialogen kring arkitektur, gestaltning och bevarande i alla Lunds kommundelar, och speciellt i stadskärnan som är kulturmiljö av riksintresse och centralt i Lunds varumärke”. 
Ann Schlyter (v) i byggnadsnämnden

Atmosfärsnotis

 

The World Meteorological Organization (WMO)
 

Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären nådde nya rekordnivåer under 1019 och har fortsatt uppåt 2020, trots minskad trafik och minskat flygande, enligt FN:s väderorgan WMO. 

Vipeholm – Museum och historia för gymnasiet av Gunnar Stensson

 

Vipeholmsanstalten P1 Dokumentär
Foto: Collage / Mattias Ramos / SR

Göran Rosenbergs förslag att skapa ett museum om ”Människovärdets och människosynens svenska historia” på Vipeholm presenterades i Sydsvenskan häromdagen.  Ett av de foton som illustrerar artikeln visar ”stormen”, avdelning 88, som den såg ut 1979. På fotot ser vi barn och en sjuksköterska i en halvmörk lokal med ett par suddiga gestalter och ett några sängar.
   Fotot idylliserar situationen. Det var på avdelning 88 de svåraste övergreppen ägde rum.
   Riksanstalten på Vipeholm var ökänd. Redan 1953 beskrevs den som helvetet på jorden i tidningen Se.
   Hur uppstod den och varför blev den sådan?

Efter första världskriget ville man förlägga ett regemente till Lund. Man började uppföra en kasern på Vipeholm. Bara en byggnad hann bli färdig, innan 1925 års försvarsbeslut avbröt projektet. Det gick tio år innan man fann en annan användning för kasernen.
   1935 blev Vipeholm en riksanstalt för ”svårskötta, höggradigt psykiskt efterblivna”. Lunds enda kasern togs i bruk och ytterligare tre byggnader uppfördes. Patienter från hela Sverige fördes dit. Alfred Petrén, professor i psykiatri, blev inspektör. Han var en ledande socialdemokratisk politiker.
1934 hade Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan utkommit. Den lade grunden för svensk familje- och socialpolitik och många av bokens förslag genomfördes.
   Där fanns också tidstypiska och oacceptabla tankar om att rädda den svenska folkstam-men genom att förhindra att mindervärdiga individer och raser fortplantade sig och vidarebefordrade sina dåliga anlag. Den rasism som blev följden kom att drabba romer och samer under årtionden.
   Snart kom de första steriliseringslagarna. Fler än 60 tusen kvinnor steriliserades, ofta efter att ha fött ett barn. De ansågs olämpliga att föda fler.
   Vipeholmschefen Fröderberg ville att de manliga patienter som var så friska att de kunde tillåtas gå utanför anstaltsområdet skulle kastreras innan de släpptes ut.
   Som bekant ansåg han också att de som fått diagnoserna ”djup idioti” och ”mildare idioti” skulle
avlivas, en tanke som Hitler samtidigt förverkligade i Tyskland.
   Länge var enbart män placerade i Vipeholms kaserner, men så småningom inrättades en kvinnoavdelning med till en början 150 kvinnor. Senare kom också en avdelning för små barn upp till 10 år.
   Det blev trångt. Fler än tusen individer var nu isolerade på Vipeholm, de flesta långt ifrån sin hemmiljö och sina närstående.
   1945 var det dags för den beryktade kariesforskningen.
   Det dröjde länge innan nya tankar och behandlingsmetoder vann inträde i Vipeholm. Anstalten var överbelagd och underfinansierad. Ännu 1965 rådde platsbrist. En vändning kom 1982 då en ny lag stadgade att landstingen skulle ta över vården. Många fick äntligen en chans att lämna Vipeholm. 1993 lades anstalten ner.

Det är angeläget att skapa ett museum om människovärdets svenska historia. Det bör ligga i Vipeholm, som Göran Rosenberg föreslår, eftersom det är där de svenska kränkningarna av människovärdet institutionaliserades. Det bör ske nu eftersom det är nu spökena från 1930-talet går igen, Vipeholmsanstalten är också en viktig del av Lunds historia, och Cecilia Riving har skrivit en insiktsfull essä om den i Lunds Historia, 3.

Ett människovärdesmuseum tar plats. Några yrkesprogram måste lämna Vipeholmsskolan och integreras i andra gymnasieskolor. Samtidigt får Katedralskolan tillfälle att förlägga ett historieprogram om människovärdet dit. Det behövs. Så upphör segregationen av Vipeholmsskolan.

Allt i ”säkerhetens” namn av Fredrik Wadman

 

Israeliska armén har en standardformulering som förklarar allt de gör i samband med sin ockupation av de palestinska områdena – ”säkerhet”. Men vems säkerhet månar man om och vad eller vilka ses som det stora hotet?

Enligt en tidigare deltagare i det internationella följeslagarprogrammet (EAPPI), som jag lyssnade på i Angered för några månader sedan, finns det israeliska militärorder som säger att palestinierna i de ockuperade områdena inte har någon äganderätt till regnvattnet.

Den över 60 mil långa muren som skär genom det palestinska samhället ändrar utseende beroende på lite olika saker. När den ligger jämsides med bosättarvägar har den till exempel en tilltalande gulorange tegeldesign. Den andra sidan av muren, som bara palestinierna behöver se, ser ut som något som är infekterat av giftig asbest. Eftersom Rakels grav ligger i utkanten av Betlehems stadskärna – och eftersom man vill att endast bosättare skall ha tillträde dit – har man valt att bygga muren åtta meter hög med vakttorn och taggtråd i äkta östtyskt mode.
 

 

Med tanke på att ovanligt många i Beit Sahour var aktiva i den civila olydnaden i första intifadan (1987 - 1992) är det inte många därifrån som har rätt att beträda Jerusalems kommun. Utöver att de inte kan besöka sin framtida tänkta huvudstad skapar det svårigheter med att ta sig från södra till norra änden av Västbanken och vice versa. De vägar i knutpunkten Jerusalem som leder ut till palestinskkontrollerade enklaver är rutinmässigt utsatta för checkpoints och skapar långa köer medan vägarna som leder raka vägen ut till bosättarenklaver är behagligt rymliga.

Men OK… man vill inte ha in stenkastande palestinier på den marken man stal 1967 och då är det lika bra att dra dem över samma kam som de som vägrade köpa israeliska varor under upproret på 80- 90-talet. Vad det gäller de heliga platserna är man givetvis rädd för att de tungt beväpnade kolonisatörerna – som har ständig militäreskort – skall avrättas på öppen gata av alla de palestinier som oftast bara vill bli lämnade ifred. Men på vilket sätt värnar man om allas säkerhet genom att blidka bosättarnas krav på tjusiga vyer på deras farleder medan man tycks anstränga sig för att göra muren så ful som

möjligt på den palestinska sidan? Och på vilket sätt utgör regnvatten ett hot?

2018 godkände israeliska militären ett belgiskt rehabiliteringsprojekt, som övervakades av FN:s myndighet för världskulturarvet UNESCO, som bland annat handlade om att bygga en flaggstång i den lilla byn Sebastia som ligger nära inpå Nablus. Eftersom palestinierna inte har rätt att flytta eller lägga så mycket som en sten i de helt israeliskkontrollerade Area C-områdena byggde man flaggstången på Sebastias torg i ett Area B-område (mixad kontroll). Men så fort man fått upp stången nu i augusti – och innan man ens hunnit hissa någon flagga – hade militären flaggat stången med en order om att man hade sju dagar på sig att riva hela rasket. Åter igen; ”säkerhetsanledningar!” Det skall även tilläggas att det under en lång tid har pågått en slags maktkamp gällande hissandet av palestinska flaggor.

Sedan början av andra intifadan (år 2000) har Israel byggt en djup buffertzon inne på Gazaremsan där man inte vill ha palestinier flockandes. Storleken växlar mellan 500 till 1,500 meter och Gazaborna får aldrig rätt information om vad som gäller. Det råkar vara just i de områdena där det mesta åkerbruket finns. För att hålla palestinierna borta från sin egna mark beskjuter man dem samt dödar grödorna med växtgifter regelbundet. Senast nu i oktober körde man in en massa bulldozrar som plöjde upp stora områden med bördig åkermark. ”Säkerhet!” som sagt.
 

 

Nu i november jämnade man det palestinska samhället Khirbet Humsah, som låg i Jordandalen, med marken och gjorde 74 människor bostadslösa. ”Säkerhet!” Förra året förbjöds ett fotbollslag från Gaza komma till Västbanken och delta i den palestinska kuppen, eftersom säkerhetstjänsten Shin Bet påstod att flera av spelarna hade kopplingar till terrorism. Hur ärliga de är vet vi inte, men vi får helt enkelt lita på deras goda omdöme och att de håller sig opartiska. FIFA, som borde reagera över att fotbollsutövare hindras av det som med stor sannolikhet är godtyckliga anledningar, kunde inte ha brytt sig mindre.

Och enligt organisationen Palestinian Prisoner Sociaty (PPS) har 95 procent av palestinska förvarade i israeliska fängelser genomlidit någon form av tortyr; till exempel påtvingad sömnlöshet, förhindrad blodcirkulation, sparkar, slag, verbala övergrepp och avsiktlig förnedring. Det förekommer också hot om att utsätta fångarna för sexuella övergrepp, att man skall döda deras anhöriga samt förstöra deras hem. I dagsläget inhyser israeliska fängelser cirka 5,000 kidnappade palestinier. Allt i ”säkerhetens” namn! Men för vem?

Hälsa är en mänsklig rättighet av Gunnar Stensson

 Jag har tidigare berättat (VB 2/10) hur Karin näst sista veckan hon levde tvingades ligga kvar på lasarettets geriatriska avdelning och ta upp en viktig sängplats för att vården i Lund och region Skåne inte kunde skaffa fram en godkänd bädd som skulle ha gjort det möjligt för henne att återvända hem inför de sista dagarna i hennes liv.

I Timothy Snyders nyutkomna bok Frihet och solidaritet. Om hälsa som en mänsklig rättighet, läste jag en mening som kom mig att tappa andan.
   Meningen löd: ”Kommersialiseringen av hälso- och sjukvården innebär kamp om sängplatser”. Den inledde ett avsnitt som konstaterade, att det kommersialiserade amerikanska vårdsystemet leder till att ”inget sjukhus håller sig med tomma bäddar” och analyserade hur det drabbar alla sjuka i corona-epidemins USA.
   Vården i Skåne anlitar det multinationella företaget SODEXO för leveranser av sjukvårdsmateriel, bland annat sängar. SODEXO arbetar enligt principen ”just in time”. Nu är den principen övergiven i svensk vård. Vi har förstått nödvändigheten av beredskap inför pandemier.

Timothy Snyder drabbades strax före årsskiftet 2020 av brusten blindtarm, infekterad lever och blodförgiftning. Han genomlevde sedan en lång sjukhusvistelse med flera ansvarslöst genomförda operationer under årets första månader. Det amerikanska vårdsystemet var nära att mörda honom.
   Han uppfylldes av vrede och solidaritet med dem som drabbas på samma sätt.

USA är sjukt. Sjukan orsakas av ”pengarnas vidsträckta och oreglerade närvaro i det politiska livet.” Läkarna styrs av det digitala systemet som är optimerat för att ge maximal vinst.
   USA:s sjuka skapar dödsfall till följd av föroreningar och nedsmutsning, opioidframkallade dödsfall, dödsfall i fängelser, självmord, plötslig spädbarnsdöd och massgravarna för de äldre. Spädbarnsdödligheten är högre än i Vitryssland och 70 andra länder. Högst är den bland afroamerikaner.
   Upplevelsen omvandlade Snyders människosyn och gjorde honom medveten om allas vår skörhet, vår dödlighet, vår ojämlikhet och vårt beroende av varandra. Den insikten liknar Nina Björks, Thomas Pikettys och Martin Hägglunds. Deras slutsats är att en demokratisk socialism måste genomföras.
   Vården i USA ser människors kroppar som föremål att göra vinst på, inte liv att rädda.  Den är extremt ojämlik. Försäkringsbolagen är uppbyggda för att göra vinst, inte för att ge människor trygghet. Snyder använder ordet ondska för att karaktärisera systemet.
   En källa till sjukan är den enorma förmögenhets-ojämlikhet som separerar en liten grupps erfarenheter från alla andras. En anledning till att många amerikaner är omedvetna om USA:s sjuka är att sociala medier har utrotat lokaljournalistiken. Vårdsituationen är alltid lokal, men nu finns det ingen som granskar den lokala vården. Även i Sverige hotas lokalpressen. För några år sedan lade Centerpartiet ned nästan alla sina lokaltidningar för att ersätta lokal granskning med central propaganda.

Hälsa är en mänsklig rättighet, fastslår Snyder. Han har erfarenhet av vårdpolitiken i Europas välfärdsstater och upplever kontrasten till USA:s genomkommersialiserade system.

Sverige är förvisso inte som USA.  Men vi har tendenser i samma riktning. 14 läkare från underfinansierade skånska vårdcentraler protesterar idag mot alliansens satsning på nätläkare. ”Med nuvarande ökningstakt går hela alliansens ”satsning på primärvården nästa år, 173,3 miljoner kronor, rakt ner i de riskkapitalägda nätläkarbolagens fickor.”  Som i USA. SDS 23/11.
   Och ingen vet om sängarna kommer att räcka till, när nästa pandemi drabbar oss.
   Timothy Snyder är liberal. Han har ännu inte insett sambandet mellan vårt samhällssystem och den ohyggliga verklighet han så skarpsynt skildrar.