Helgeandskyrkan
Lördag 2 november kl 17
Johan Kullenbok, sång
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-10-31
Doc Lounge Lund: 5 November
We Cause Scenes :The Rise of Improve Everywhere (ENG)
MATT ADAMS / USA, 2013 / 86 min
Efter en blygsam start i New York 2001 har Improv Everywhere växt från att vara ett mindre gäng med rastlösa upptågsmakare till att bli en internationellt välkänd Prank-rörelse med ett maskinistiskt producerande av videoframställningar. Från produktioner som ”No Pants Subway Ride to Frozen Grand Central” till ”the MP3 Experiment” har deras hänryckta framträdanden älskats av hundratals vittnen, tusentals medverkande och av de millioner som sett videoresultatet online.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
MATT ADAMS / USA, 2013 / 86 min
Efter en blygsam start i New York 2001 har Improv Everywhere växt från att vara ett mindre gäng med rastlösa upptågsmakare till att bli en internationellt välkänd Prank-rörelse med ett maskinistiskt producerande av videoframställningar. Från produktioner som ”No Pants Subway Ride to Frozen Grand Central” till ”the MP3 Experiment” har deras hänryckta framträdanden älskats av hundratals vittnen, tusentals medverkande och av de millioner som sett videoresultatet online.
NÄR: 29 OKTOBER kl 19.00-23.00
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.
Monarki eller republik
• Är monarki ett tidsenligt statsskick?
• Är kungen den mest kompetente för landets högsta ämbete?
• Är kungen en samlande symbol för landet?
• Hur svarar monarkin mot våra krav på demokrati?
• Vad är alternativet till monarki?
• Är det en ickefråga?
Debattörer:
Republikförespråkare:
Per Svensson, Journalist SDS
Hillevi Larsson, Riksdagsledamot (s) och f.d. ordförande I Republikanska Föreningen
Monarkiförespråkare:
Patrik Åkesson, Ordförande i Rojalistiska Föreningen.
Henrik S Järrel, F.d. riksdagsledamot (m) och medlem i Rojalistiska Föreningen
Moderator:
Sofie Ericsson, Sveriges Radio
DAG: Onsdagen den 6 november 2013
TID: Klockan 18.30 – 20.30
PLATS: Kockum Fritid
• Är kungen den mest kompetente för landets högsta ämbete?
• Är kungen en samlande symbol för landet?
• Hur svarar monarkin mot våra krav på demokrati?
• Vad är alternativet till monarki?
• Är det en ickefråga?
Debattörer:
Republikförespråkare:
Per Svensson, Journalist SDS
Hillevi Larsson, Riksdagsledamot (s) och f.d. ordförande I Republikanska Föreningen
Monarkiförespråkare:
Patrik Åkesson, Ordförande i Rojalistiska Föreningen.
Henrik S Järrel, F.d. riksdagsledamot (m) och medlem i Rojalistiska Föreningen
Moderator:
Sofie Ericsson, Sveriges Radio
DAG: Onsdagen den 6 november 2013
TID: Klockan 18.30 – 20.30
PLATS: Kockum Fritid
Veckobladet ber om ursäkt
Ibland leder VB:s begränsade resurser och torsdagshets till mer än acceptabelt slarv.
I veckan så inkom nedanstående mail till red.
I veckan så inkom nedanstående mail till red.
Hej!
2013-10-15 publicerade SvD en debattartikel ”Risk att flumskolan ersätts av dumskola”. Jag har uppmärksammats på att ni på http://veckobladet-lund.blogspot.se/2013/10/dumskolan-av-gunnar-stensson.html (publicerad 2013-10-17) publicerat en artikel som heter ”Dumskolan av Gunnar Stensson” där halva texten är ordagranna meningar från min artikel i SvD utan hänvisningar. Jag antar att det handlar om okunskap kring hur man behandlar källor men skulle vara tacksam om detta rättades till med citattecken och vederbörliga hänvisningar.
Med vänlig hälsning
Per Gyberg
Associate professor, Linköpings universitet
Visst borde där ha varit en hänvisning till professor Per Gybergs text!
En sådan ökar ju auktoriteten i texten, vilket var avsikten med citaten.
När jag skriver om skolfrågor som engagerar mig mycket brukar jag alltid hänvisa till författare och artikel med datum, av anständighet men också för att läsaren ska kunna gå till källan och läsa mer än vi har plats för i vårt begränsade format.
Det är mycket beklagligt att så inte skedde, i synnerhet som jag i högsta grad uppskattade tankarna i Per Gybergs artikel.
Jag är gymnasielärare som tjänstgjort på Heleneholms gymnasium i Malmö ett par decennier men nu är pensionerad. Fram till 2006 var jag också ordförande i Utbildningsnämnden i Lund.
Jag hoppas på fler inlägg, utredningar och kanske böcker om den svenska skolan att studera och citera.
Gunnar Stensson
Ordning och reda i skolfinanserna av Gunnar Stensson
Eftersom han betraktar företagens vinst som det fundamentala
samhällsvärdet har Anders Borg i åratal stött skolbolagens svindlerier
och skatteflykt. Senast gjorde han det mycket högröstat i riksdagen i
höstas. Men nu går det inte länge. Efter John Bauer-skandalen sa han
stopp. Stopp för riskkapitalet på skolmarknaden (om än med förbehåll).
Besvikelsen är stor bland nyliberalerna.
Så bytte Anders Borg sida. Socialdemokra-terna har kommit på efterkälken. Har de fått Moderaterna till vänster om sig? Handlar det om ännu en triangulering?
Så bytte Anders Borg sida. Socialdemokra-terna har kommit på efterkälken. Har de fått Moderaterna till vänster om sig? Handlar det om ännu en triangulering?
Samtal om kommunalskatten av Sven-Hugo Mattsson
Är kommunalskatten progressiv eller platt? Jag känner till två ekonomer
som hävdar att k-skatten är platt, med platt menar vi att alla betalar
samma procent på inkomsten. För ett par år sedan påstod de fem ledande
råden i Regionen att skatten är platt. Jag märker också att det finns
fler politiker som har uppfattningen att skatten är platt. För ett par
år sedan fick jag en rejäl åthutning av en alliansföreträdare i Lunds
fullmäktige, när jag påstod att skatten är progressiv Jag hävdar
alltså, med emfas att k-skaten är progressiv. Det intressanta är vi
alla har rätt, det beror på hur man räknar. De som påstår att skatten
är platt räknar från den taxerade förvärvsinkomsten, jag räknar från
inkomsten. Men det är bara det att mellan inkomsten och den taxerade
inkomsten ligger att grundavdrag och eftersom grundavdraget alltid är
störst, i procent, för de med lägst inkomster och vice versa, så blir
kommunskatten progressiv.
Om detta blir det samtal hos Demokratisk vänster, Magle lilla Kyrkogata 2, kl. 18. 30,
onsdagen 5 november.
Inbjudna är de rödgröna partierna i kommunen och Regionen. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze kommer också.
Vem betalar kommunalskatten?
Oavsett om k-skatten är progressiv eller platt är det självfallet de med högst inkomster som betalar mest till kommunen. Är skatten däremot progressiv betalar höginkomtagarna rejält mycket mer, det blir en hävstångseffekt. K-skatten, hävdar jag, är nästan så progressiv den kan vara utan att få för stora marginaleffekter. Jag skulle tro, mellan tummen och pekfingret, att de 25 som har högst inkomster betalar ca hälften, 50 %, av all k-skatt som lundaborna betalar. De 25 % med lägst inkomster betalar en väldigt liten del av alla pengar kommunen får in. ”Lundaborna betalar” skriver jag. Det gör därför att det inte är lundaborna som betalar all k-skatt. I stort sett är det bara grundavdraget och jobbskatteavdraget, som påverkar hur mycket k-skatt vi betalar. Övriga avdrag, rut- och rotbedraget påverkar inte k-skatten. Det är riksdagen som bestämmer om grundavdraget och jobbskatteavdraget och dess storlek. Därför kompenserar riksdagen, läs, Anders Borg, kommunerna. Om detta skall vi också samtala.
Och?
En sak som är bra med att veta detta är, framförallt, att de med låga inkomster kommer lindrigt undan vid en skattehöjning eftersom progressiviteten också följer med in i en höjning. Eftersom de rödgröna kommer att behöva höja skatten de närmaste åren för att finansiera sina ambitioner att ge en god kommunal service, är det bra att veta detta.
En annan sak som de rödgröna borde diskutera är en sänkning av avgifter, som ju verkligen är platta. Har du en inkomst på 10 000 i månaden betalar du ändå 160 kr i patientavgift liksom den gör som har 50 000 i inkomst. Likadant med hemtjänsttaxan och kollektivtrafiktaxan. Man kan så klart också lova, om ekonomin tillåter, att hålla taxorna på samma nivå mandaperioden ut.
Om allt detta och kanske lite till skall vi samtala om 5 november.
Om detta blir det samtal hos Demokratisk vänster, Magle lilla Kyrkogata 2, kl. 18. 30,
onsdagen 5 november.
Inbjudna är de rödgröna partierna i kommunen och Regionen. Lunds ekonomidirektör Magdalena Titze kommer också.
Vem betalar kommunalskatten?
Oavsett om k-skatten är progressiv eller platt är det självfallet de med högst inkomster som betalar mest till kommunen. Är skatten däremot progressiv betalar höginkomtagarna rejält mycket mer, det blir en hävstångseffekt. K-skatten, hävdar jag, är nästan så progressiv den kan vara utan att få för stora marginaleffekter. Jag skulle tro, mellan tummen och pekfingret, att de 25 som har högst inkomster betalar ca hälften, 50 %, av all k-skatt som lundaborna betalar. De 25 % med lägst inkomster betalar en väldigt liten del av alla pengar kommunen får in. ”Lundaborna betalar” skriver jag. Det gör därför att det inte är lundaborna som betalar all k-skatt. I stort sett är det bara grundavdraget och jobbskatteavdraget, som påverkar hur mycket k-skatt vi betalar. Övriga avdrag, rut- och rotbedraget påverkar inte k-skatten. Det är riksdagen som bestämmer om grundavdraget och jobbskatteavdraget och dess storlek. Därför kompenserar riksdagen, läs, Anders Borg, kommunerna. Om detta skall vi också samtala.
Och?
En sak som är bra med att veta detta är, framförallt, att de med låga inkomster kommer lindrigt undan vid en skattehöjning eftersom progressiviteten också följer med in i en höjning. Eftersom de rödgröna kommer att behöva höja skatten de närmaste åren för att finansiera sina ambitioner att ge en god kommunal service, är det bra att veta detta.
En annan sak som de rödgröna borde diskutera är en sänkning av avgifter, som ju verkligen är platta. Har du en inkomst på 10 000 i månaden betalar du ändå 160 kr i patientavgift liksom den gör som har 50 000 i inkomst. Likadant med hemtjänsttaxan och kollektivtrafiktaxan. Man kan så klart också lova, om ekonomin tillåter, att hålla taxorna på samma nivå mandaperioden ut.
Om allt detta och kanske lite till skall vi samtala om 5 november.
Karin Svensson Smith till EU! av Gunnar Stensson
Karin Svensson Smith står på valberedningens
kandidatlista i Miljöpartiet inför EU-valet. Så bra! Vi måste se till
att hon kommer på valbar plats och driva en personvalskampanj för
henne! Det blir roligt och lätt. Argumenten för Karin är många och
starka.
I förra EU-valet agiterade jag i Veckobladet för Isabella Lövin. Hennes bok ”Tyst hav” om utfiskningen av världshaven och hennes engagemang mot det illegala rovfiske som bedrivs utanför Afrikas kuster gjorde henne till den bästa kandidaten i det förra EU-valet.
Hon blev vald, och har med råge uppfyllt förväntningarna genom att omsätta sina kunskaper i praktisk politik. Ett särskilt viktigt inslag är hennes kamp för Västsahara som är beroende av fisket för sin livsmedelsförsörjning. Hon ska självfallet återväljas.
Karin Svensson Smith är den kandidat som bäst kan uppfylla tomrummet efter den stridbare Carl Schlyter, som inte ställer upp till omval.
Så får Miljöpartiet två starka kvinnor i EU-parlamentet, miljöpolitikens viktigaste forum.
För oss gamlingar är det uppmuntrande att också Bertil Torekull, 82, kandiderar. Det skulle Gunnar Sandin ha gillat.
I väntans tider av SH
Det här är dagar då dokumenttuggarna går på högvarv när det rensas i
skrivbordslådor och kassaskåp, dagar då det raderas hårddiskar och
magnetband innan de överlämnas till brännugnarna. På
utrikesdepartementet kämpar man säkert med formuleringar i kommande
dementier och bortförklaringar medan Bildt och Reinfeldt tränar in de
rätta förtroendeingivande tonfallen.
Vad man väntar på är att Snowden och hans medarbetare ska släppa de dokument som visar hur djupt inblandat Sverige är i USA:s spionerande på allt och alla. Vi har redan fått lite förberedande argumentation: det är ju så viktigt att vi får veta vilka hot det finns mot de svenska styrkorna i Afghanistan och vad arvfienden i öst kan ha för planer. På sitt sätt är det inga nyheter: Sverige har samarbetat med USA och Storbritannien kring militära underrättelser sedan 1950-talet. Den berömda DC 3-an som ryssarna sköt ner över Östersjön 1952 när den var på ”navigationsflygning” jobbade i själva verket för USA och Storbritannien och var fullproppad med amerikansk elektronik.
På senare år har det kommit fram en mängd material om Sveriges delvis häpnadsväckande militära samarbete med USA. Men det mest djupgående gäller sannolikt underrättelsearbetet. Den som tidigast och tydligast har diskuterat detta är den till synes outtröttlige Wilhelm Agrell, som från sin utsiktspunkt i Genarpstrakten har kallat detta en ”underrättelseallians”. Sverige har fått eller får köpa amerikansk utrustning. Men priset har varit att Sverige förlorat sitt oberoende på detta område. Svensk underrättelseinhämtning har efter hand kommit att styras inte så mycket av svenska behov som av amerikanska. Underrättelser är förvisso nästan alltid en handelsvara och det brukar talas om hur man byter äpplen mot päron. Det intryck man får är att man får betala oerhört mycket äpplen för de päron man får. Inte minst den nya FRA-lagen har så vitt man kan förstå inneburit en väldig ökning av leveranserna. Kan det vara så att Sverige levererar all den internationella trafik som passerar landet obearbetad till NSA? Det är besked om det vi väntar på.
Det är självklart att också små länder som Sverige behöver en aktiv underrättelse-verksamhet och kalla den gärna spioneri. Men det viktiga är att den tjänar Sveriges intressen och inte en främmande makt. Det är nästan alltid så att det är miltära och tekniska intressen som styr sådan verksamhet medan de politiska kostnaderna negligeras. Frågar de svenska politikerna tillräckligt mycket om vad som försiggår? Jag ser att Miljöpartiet ställt en fråga i riksdagen till Carl Bildt i ärendet. Det är lovvärt, men kan man förvänta sig att man kan få uppriktiga och klargörande svar från den ledande bocken om verksamheten i trädgårdsmästeriet?
Vad man väntar på är att Snowden och hans medarbetare ska släppa de dokument som visar hur djupt inblandat Sverige är i USA:s spionerande på allt och alla. Vi har redan fått lite förberedande argumentation: det är ju så viktigt att vi får veta vilka hot det finns mot de svenska styrkorna i Afghanistan och vad arvfienden i öst kan ha för planer. På sitt sätt är det inga nyheter: Sverige har samarbetat med USA och Storbritannien kring militära underrättelser sedan 1950-talet. Den berömda DC 3-an som ryssarna sköt ner över Östersjön 1952 när den var på ”navigationsflygning” jobbade i själva verket för USA och Storbritannien och var fullproppad med amerikansk elektronik.
På senare år har det kommit fram en mängd material om Sveriges delvis häpnadsväckande militära samarbete med USA. Men det mest djupgående gäller sannolikt underrättelsearbetet. Den som tidigast och tydligast har diskuterat detta är den till synes outtröttlige Wilhelm Agrell, som från sin utsiktspunkt i Genarpstrakten har kallat detta en ”underrättelseallians”. Sverige har fått eller får köpa amerikansk utrustning. Men priset har varit att Sverige förlorat sitt oberoende på detta område. Svensk underrättelseinhämtning har efter hand kommit att styras inte så mycket av svenska behov som av amerikanska. Underrättelser är förvisso nästan alltid en handelsvara och det brukar talas om hur man byter äpplen mot päron. Det intryck man får är att man får betala oerhört mycket äpplen för de päron man får. Inte minst den nya FRA-lagen har så vitt man kan förstå inneburit en väldig ökning av leveranserna. Kan det vara så att Sverige levererar all den internationella trafik som passerar landet obearbetad till NSA? Det är besked om det vi väntar på.
Det är självklart att också små länder som Sverige behöver en aktiv underrättelse-verksamhet och kalla den gärna spioneri. Men det viktiga är att den tjänar Sveriges intressen och inte en främmande makt. Det är nästan alltid så att det är miltära och tekniska intressen som styr sådan verksamhet medan de politiska kostnaderna negligeras. Frågar de svenska politikerna tillräckligt mycket om vad som försiggår? Jag ser att Miljöpartiet ställt en fråga i riksdagen till Carl Bildt i ärendet. Det är lovvärt, men kan man förvänta sig att man kan få uppriktiga och klargörande svar från den ledande bocken om verksamheten i trädgårdsmästeriet?
A Streetcar Named Desire av Gunnar Stensson
Socialdemokraterna gör ett tydligt ställningstagande för spårvagnar i
söndagens Sydsvenska. Undertecknarna Anders Almgren, Anna-Lena Hogerud
och Björn Abelsson ger goda skäl för ställningstagandet, skäl som varit
kända länge och inte rubbats av det senaste årets intensiva debatt.
Samma dag konstaterar Thomas Johansson, redaktör för Modern
stadstrafik, att spårvägssatsningar oftast leder till ökat
kollektivresande.
Jag har inget av vikt att anföra utan ansluter mig till gubbarna som gaggar om spårvagnar och inte ger sig, trots att alla argument har repeterats minst tre gånger i ordrika insändare. Jag gillar det.
Det är alltid lika roligt att läsa till exempel om spårvagnsproblemen i Granada. Min egen attityd till spårvagnar är emellertid en annan och har formats av rika erfarenheter under tre kvarts sekel.
Uppsala 1938. Jag hämtas på kindergarten av moster Babban. I en påse har jag lerkycklingar som jag målat gula och som sedan bränts i en ugn för att bli glaserade. Det är nära påsk och jag skall snart fylla fem. Efter moster Babbans saft och bullar går vi ut på gatan till hållplatsen och moster sätter mig på spårvagnen. Utanför huset där vi bor står min mamma och tar emot mig.
Jönköping 1938. Jag sover hos min farmor och hör flera gånger hur spårvagnen gnisslande far runt hörnet av Klostergatan 32. På söndagsmorgonen när jag vaknar kryper jag ner hos farbror Rune som läser Burrebusse för mig.
Stockholm 1939. Jag har haft scharlakans- feber och legat på epidemisjukhuset i sex veckor. Nu bor jag hos faster Mildrid i Stockholm några dagar i april. Vi åker en blå spårvagn till Skansen, där jag imponeras av den första rulltrappa jag upplevt.
Göteborg 1960. Jag bor i Järnbrott på Bildradiogatan. Varje dag åker jag spårvagn till högskolan med linje 5 förbi Slottsskogen, Linnéplatsen, Järntorget och Dicksonska biblioteket.
Malmö hösten 1971. Jag har fått ett lärarvik på Bergaskolan i Limhamn. Varje dag går jag från Ulrikedal till Botulfsplatsen, där jag tar buss 130. På Värnhemstorget byter jag till spårvagnslinje 4 och susar i väg längs Öresund till gamla Limhamn, som då var identiskt med Skånska cement och skulle så förbli, innan Ön anlades.
Städer som till exempel Växjö, Piteå och Lund kan visst vara trevliga att bo i, men saknar något: spårvagnar.
Lund 2018. Där kommer den. Jag stiger på och pinglar iväg uppför Stora Södergatan och Kyrkogatan förbi domkyrkan och Lundagård till Allhelgonakyrkan i en blå spårvagn en solig vårförmiddag.
Jag har inget av vikt att anföra utan ansluter mig till gubbarna som gaggar om spårvagnar och inte ger sig, trots att alla argument har repeterats minst tre gånger i ordrika insändare. Jag gillar det.
Det är alltid lika roligt att läsa till exempel om spårvagnsproblemen i Granada. Min egen attityd till spårvagnar är emellertid en annan och har formats av rika erfarenheter under tre kvarts sekel.
Uppsala 1938. Jag hämtas på kindergarten av moster Babban. I en påse har jag lerkycklingar som jag målat gula och som sedan bränts i en ugn för att bli glaserade. Det är nära påsk och jag skall snart fylla fem. Efter moster Babbans saft och bullar går vi ut på gatan till hållplatsen och moster sätter mig på spårvagnen. Utanför huset där vi bor står min mamma och tar emot mig.
Jönköping 1938. Jag sover hos min farmor och hör flera gånger hur spårvagnen gnisslande far runt hörnet av Klostergatan 32. På söndagsmorgonen när jag vaknar kryper jag ner hos farbror Rune som läser Burrebusse för mig.
Stockholm 1939. Jag har haft scharlakans- feber och legat på epidemisjukhuset i sex veckor. Nu bor jag hos faster Mildrid i Stockholm några dagar i april. Vi åker en blå spårvagn till Skansen, där jag imponeras av den första rulltrappa jag upplevt.
Göteborg 1960. Jag bor i Järnbrott på Bildradiogatan. Varje dag åker jag spårvagn till högskolan med linje 5 förbi Slottsskogen, Linnéplatsen, Järntorget och Dicksonska biblioteket.
Malmö hösten 1971. Jag har fått ett lärarvik på Bergaskolan i Limhamn. Varje dag går jag från Ulrikedal till Botulfsplatsen, där jag tar buss 130. På Värnhemstorget byter jag till spårvagnslinje 4 och susar i väg längs Öresund till gamla Limhamn, som då var identiskt med Skånska cement och skulle så förbli, innan Ön anlades.
Städer som till exempel Växjö, Piteå och Lund kan visst vara trevliga att bo i, men saknar något: spårvagnar.
Lund 2018. Där kommer den. Jag stiger på och pinglar iväg uppför Stora Södergatan och Kyrkogatan förbi domkyrkan och Lundagård till Allhelgonakyrkan i en blå spårvagn en solig vårförmiddag.
Länge leve TUFF! av Bertil Egerö
Tyresö ulands- och fredsförening är den verkliga överlevaren. Utan ett
öre av (ofta villkorat) stöd från Sida mfl har denna förening under
decennier hållit en hög profil, verkat för stöd till trädplantering i
Indien och skolor på andra håll, och inte minst informerat om bra
insatser till stöd för fred och utveckling. Den i min uppfattning smått
legendariske Åke Sandin skickar varje vecka ut sina samlade nyheter och
kommentarer, med bl.a. historien nedan. Den finner jag värd att
erbjudas Veckobladets läsare:
Myran Emil som försökte strypa elefanten Bofors
”Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.
Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus: "Vackert Emil, stryp han!"
Att jag [Åke Sandin] påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare.
Ja leve dissidenterna och visselblåsarna!”
Det känns mycket bra att stödja denna helt lokala och mycket aktiva förening i Tyresö utanför Stockholm. Medlemskap är en metod, att ge bort träd en annan. Det är lätt att hitta på dess hemsida http://www.tuff.nu/
Myran Emil som försökte strypa elefanten Bofors
”Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.
Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus: "Vackert Emil, stryp han!"
Att jag [Åke Sandin] påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare.
Ja leve dissidenterna och visselblåsarna!”
Det känns mycket bra att stödja denna helt lokala och mycket aktiva förening i Tyresö utanför Stockholm. Medlemskap är en metod, att ge bort träd en annan. Det är lätt att hitta på dess hemsida http://www.tuff.nu/
Skoldebatten idag, 31/10: Skolmarknaden ” där barn indirekt prissätts” av Gunnar Stensson
Expressens huvudledare är mest pregnant. Vi har
skapat ett skolsystem där våra barn förses med prislappar. Slutsatsen
blir: ”Att lappa och laga på dagens skolmodell kommer inte att hjälpa.
Sverige behöver en skolkommission som förutsättningslöst omprövar allt,
från det fria skolvalet och friskolornas vinstuttag till betyg och
lärarlöner. Och denna kommission bör bestå av toppkrafter och
respekterade skolforskare. Men inte en enda svensk politiker.”
I Svenska Dagbladet finns en klarsynt artikel av Maria Sundén Jelmini. Under rubriken ”Vinstdrivande skolor väljer billiga elever” skriver hon: ”Men det mesta handlar förstås om ekonomi. Med varje elev följer en skolpeng. För en vinstdrivande skola blir den enkla matematiken: ju fler elever som lockas och behålls, desto större intäkter. Ju lägre kostnader, desto mer i vinst.
Friskolekoncerner kan förstås ge sig in på marknaden av ren godhet. Flera skolkoncerner, som Academedia, ägs dock av riskkapitalbolag, inte kända just för sitt filantropiska arbete.”
Men ledarskribenten Sanna Rayman invaggar cyniskt sina läsare i trygghet: ”Det vore både dumt och politiskt självmord att börja stänga de många friskolor som hundratusentals svenska barn går i varje dag och trivs i.”
Vem har talat om att stänga skolorna? Det som ska bort är den handel med skolbarn de bedriver.
Dagens Nyheters ledarskribent inser också den råa sanningen: ”Gott rykte och höga betygsnivåer är en konkurrensfördel på en marknad där skolorna tävlar om eleverna och den skolpeng som följer med varje barn.”
I en annan artikel bekräftar riksförbundet Attendo att ”många friskolor vägrar att ta emot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.” Attendo har 13500 medlemmar.
Sydsvenska Dagbladets floskulöse ledarskribent har valt rubriken ”En frihetsreform värd att ta värna”. Slutsatsen blir: ”Men att enstaka skolor tar sig friheten att välja elever ska inte begränsa elevers och föräldrars frihet att välja skola.”
Skolbarnen ska alltså även i fortsättningen bjudas ut på en vinstdriven skolmarknad. Vi andra - kommuner och skattebetalare - måste rädda så många vi kan när slavskeppet förliser.
Många av tidningens utmärkta skribenter måste än en gång skämmas över vad som skrivs på ledarsidan. Tyvärr begränsar den allt hårdare arbetsmarknaden för journalister deras frihet på samma sätt som skolmarknaden begränsar barnens.
I Svenska Dagbladet finns en klarsynt artikel av Maria Sundén Jelmini. Under rubriken ”Vinstdrivande skolor väljer billiga elever” skriver hon: ”Men det mesta handlar förstås om ekonomi. Med varje elev följer en skolpeng. För en vinstdrivande skola blir den enkla matematiken: ju fler elever som lockas och behålls, desto större intäkter. Ju lägre kostnader, desto mer i vinst.
Friskolekoncerner kan förstås ge sig in på marknaden av ren godhet. Flera skolkoncerner, som Academedia, ägs dock av riskkapitalbolag, inte kända just för sitt filantropiska arbete.”
Men ledarskribenten Sanna Rayman invaggar cyniskt sina läsare i trygghet: ”Det vore både dumt och politiskt självmord att börja stänga de många friskolor som hundratusentals svenska barn går i varje dag och trivs i.”
Vem har talat om att stänga skolorna? Det som ska bort är den handel med skolbarn de bedriver.
Dagens Nyheters ledarskribent inser också den råa sanningen: ”Gott rykte och höga betygsnivåer är en konkurrensfördel på en marknad där skolorna tävlar om eleverna och den skolpeng som följer med varje barn.”
I en annan artikel bekräftar riksförbundet Attendo att ”många friskolor vägrar att ta emot barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.” Attendo har 13500 medlemmar.
Sydsvenska Dagbladets floskulöse ledarskribent har valt rubriken ”En frihetsreform värd att ta värna”. Slutsatsen blir: ”Men att enstaka skolor tar sig friheten att välja elever ska inte begränsa elevers och föräldrars frihet att välja skola.”
Skolbarnen ska alltså även i fortsättningen bjudas ut på en vinstdriven skolmarknad. Vi andra - kommuner och skattebetalare - måste rädda så många vi kan när slavskeppet förliser.
Många av tidningens utmärkta skribenter måste än en gång skämmas över vad som skrivs på ledarsidan. Tyvärr begränsar den allt hårdare arbetsmarknaden för journalister deras frihet på samma sätt som skolmarknaden begränsar barnens.
Gaza – fruktansvärd mänsklig tragedi i skuggan av Syrienkriget av Bertil Egerö
Vi får inte glömma Gaza! Dess 1,7
miljoner invånare har nu drabbats av Egyptens ”bestraffning” av Hamas,
som anses ha stöttat oppositionella grupper i Sinaiöknen, med att
förstöra nästan alla de tunnlar som är befolkningens livlina till
omvärlden. Vattnet i Gaza är otjänligt, och nu är införseln av rent
vatten stoppat.
Viktigt material har nu i sju år smugglats i tunnlar från Egypten till Gaza förbi den israeliska blockaden. Stängningen av tunnlarna beräknas kosta Gaza 230 miljoner dollar i månaden. Hur stor måste den humanitära katastrofen bli innan omvärlden reagerar? Den som nu verkar vara fullt upptagen med kriget i Syrien. Israels totala blockad av området fortsätter obehindrat.
Minns ni Ship to Gaza?
Organisationen Ship to Gaza informerar: ”Det har nu gått ett år sedan Ship to Gazas segelfartyg S/V Estelle kapades på internationellt vatten, 38 sjömil utanför Gazaremsans kust. Ombord fanns trettio människor från åtta länder, fast beslutna att med ickevåld trotsa den illegala blockaden av Gazaremsan. Kursen var ställd på Gaza, Palestinas hamn, och områdets 1,7 miljoner människor som då levt under blockad i mer än sex år. Estelle symboliserade hoppet om ett slut på isolering och separationspolitik, och ett slut på blockadens förödande konsekvenser för levnadsförhållanden och rörelsefrihet.
”På morgonen den 20 oktober 2012 bordade israelisk militär detta civila fartyg, lastat med humanitär last och symboliska gåvor från människor som mött och stött Estelles resa från Skandinavien genom Europa. Bordningen var en militär aktion. 30 människor frihetsberövades och fördes mot sin vilja till fängsligt förvar i Israel. Aktivisterna deporterades och de som inte var israeliska medborgare belades med inreseförbud till Israel. Estelle hålls ännu kvar och står under konfiskationshot. Lastens vidare öden är okända.
”Estelle var det senaste i raden av Freedom Flotilla Coalitions aktioner för att trotsa blockaden. Blockaden fortsätter nu på sitt sjunde år, och genom den egyptiska regimens aktioner under senare tid har den humanitära situationen förvärrats ytterligare. Vi fortsätter att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och frihet för det palestinska folket.”
Viktigt material har nu i sju år smugglats i tunnlar från Egypten till Gaza förbi den israeliska blockaden. Stängningen av tunnlarna beräknas kosta Gaza 230 miljoner dollar i månaden. Hur stor måste den humanitära katastrofen bli innan omvärlden reagerar? Den som nu verkar vara fullt upptagen med kriget i Syrien. Israels totala blockad av området fortsätter obehindrat.
Minns ni Ship to Gaza?
Organisationen Ship to Gaza informerar: ”Det har nu gått ett år sedan Ship to Gazas segelfartyg S/V Estelle kapades på internationellt vatten, 38 sjömil utanför Gazaremsans kust. Ombord fanns trettio människor från åtta länder, fast beslutna att med ickevåld trotsa den illegala blockaden av Gazaremsan. Kursen var ställd på Gaza, Palestinas hamn, och områdets 1,7 miljoner människor som då levt under blockad i mer än sex år. Estelle symboliserade hoppet om ett slut på isolering och separationspolitik, och ett slut på blockadens förödande konsekvenser för levnadsförhållanden och rörelsefrihet.
”På morgonen den 20 oktober 2012 bordade israelisk militär detta civila fartyg, lastat med humanitär last och symboliska gåvor från människor som mött och stött Estelles resa från Skandinavien genom Europa. Bordningen var en militär aktion. 30 människor frihetsberövades och fördes mot sin vilja till fängsligt förvar i Israel. Aktivisterna deporterades och de som inte var israeliska medborgare belades med inreseförbud till Israel. Estelle hålls ännu kvar och står under konfiskationshot. Lastens vidare öden är okända.
”Estelle var det senaste i raden av Freedom Flotilla Coalitions aktioner för att trotsa blockaden. Blockaden fortsätter nu på sitt sjunde år, och genom den egyptiska regimens aktioner under senare tid har den humanitära situationen förvärrats ytterligare. Vi fortsätter att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och frihet för det palestinska folket.”
Den f.d. israeliske marinofficeren Eliezer "Chiney" Marom
har hållits kvar av brittiska myndigheter när han landade på Heathrows
flygplats i London. Marom var ansvarigt befäl under bordningen av
fartyget Mavi Marmara, som hösten 2011 seglade till Gaza för att bryta
blockaden och förse den palestinska civilbefolkningen i Gaza med
humanitära förnödenheter. Under bordningen sköts nio
människorättsaktivister till döds av israelisk militär. I Turkiet hålls
en rättegång i de åtalade israeliska officerarnas frånvaro, men utan
större förhoppningar om att de ansvariga för attacken ska kunna ställas
till svars.
EU-parlamentet hindras besöka Gaza
En delegation från EU parlamentet har i dagarna förhindrats att resa till Gazaremsan via Israel. Delegationen som planerade ett officellt besök i samarbete med FNs speciella organisation för Mellanöstern UNWRA skulle besöka skolor, vårdcentraler och centraler för livsmedelsdistribution. Man skulle även inspektera EU-finansierade sysselsättningsprogram och träffa representanter för den kristna minoriteten. Israels argument för att stoppa besöket, att det skulle stärka Hamas, avfärdas av delegationens ordförande, irländska Emer Costell som grundlöst. Med tanke på att EU för 2014 avsatt 300 miljoner euro till stöd för UNWRA och fredsprocessen i området är det nödvändigt att representanter för parlamentet skaffar sig kunskaper på plats.
Den danska parlamentarikern Margarete Auken (SV) menar att beslutet har sin grund i israeliskt missnöje med EU:s kursändring i bosättarpolitiken – att inte längre acceptera att produkter från de illegala bosättningarna uppges komma från Israel. Hon kallar det en ”grotesk hämndpolitik” av Israel.
Nu gäller det att hålla pressen på EU uppe, och om möjligt få organisationen att gå vidare i sitt avståndstagande från den israeliska politiken.
EU-parlamentet hindras besöka Gaza
En delegation från EU parlamentet har i dagarna förhindrats att resa till Gazaremsan via Israel. Delegationen som planerade ett officellt besök i samarbete med FNs speciella organisation för Mellanöstern UNWRA skulle besöka skolor, vårdcentraler och centraler för livsmedelsdistribution. Man skulle även inspektera EU-finansierade sysselsättningsprogram och träffa representanter för den kristna minoriteten. Israels argument för att stoppa besöket, att det skulle stärka Hamas, avfärdas av delegationens ordförande, irländska Emer Costell som grundlöst. Med tanke på att EU för 2014 avsatt 300 miljoner euro till stöd för UNWRA och fredsprocessen i området är det nödvändigt att representanter för parlamentet skaffar sig kunskaper på plats.
Den danska parlamentarikern Margarete Auken (SV) menar att beslutet har sin grund i israeliskt missnöje med EU:s kursändring i bosättarpolitiken – att inte längre acceptera att produkter från de illegala bosättningarna uppges komma från Israel. Hon kallar det en ”grotesk hämndpolitik” av Israel.
Nu gäller det att hålla pressen på EU uppe, och om möjligt få organisationen att gå vidare i sitt avståndstagande från den israeliska politiken.
”Det fria skolvalet” - frihet för exploatörerna
av Gunnar Stensson
”I dagens Sverige gör det fria skolvalet att elever skiktas som aldrig förr. Vi borde tala om det.”
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.
Finns fria val? Sker inte alla val inom
vissa ramar, som avgränsar dem – samtidigt som gränserna gör dem
möjliga att överblicka? Måste inte alternativen vara klara för att ett
val över huvud taget ska äga rum?
Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.
Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
Ja, Vänsterpartiet finns.
Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.
Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.
Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
Ja, Vänsterpartiet finns.
Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.
”Vi måste prata om det fria skolvalet” skriver Karin Pettersson i Aftonbladets huvudledare följande dag (29/10). ”Måste” är skarpare än ”borde”. ”Prata” vardagligare än ”tala”. Så Karin Pettersson går ett kycklingfjät längre än Katrine Kielos.
”Vi lever nu med konsekvenserna av de naiva och ofärdiga reformer som genomfördes i skolan på 1990-talet. Kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad där konkurrensen skulle garantera kvalitet. Så blev det inte. I stället fick vi sjunkande resultat, bristande styrning och skolföretag med vinstintresse som ledstjärna.”
Hon nämner inte skolkatastrofens drivmedel: skolpengssystemet. Men den finns med i Robert Nybergs skämtteckning som illustrerar artikeln: Eleven säger: Om fröken inte är snäll så tar jag min skolpeng och går.
Skolpengssystemet innebär att resurserna följer eleverna. Så skulle de dåliga skolorna konkurreras ut och de bra få större resurser. Men nu talar i stort sett alla skolpolitiker om att skolor som har elever med lågutbildade föräldrar eller invandrarelever ska få ökade resurser.
Det innebär att man först utarmar invandrartäta skolor via skolpengen och därefter ger dem medel som ska göra det möjligt för dem att fortsätta.
Man skulle vinna mycket på att helt enkelt slopa skolpengssystemet med dess inbyggda utslagningseffekt (och möjlighet för riskkapitalister att plundra skolor genom använda skolpengarna till räntebetalning) och istället styra skolan enbart med ekonomi, lärartilldelning, klasstorlek osv.
Karin Pettersson är också feg. ”Rätten att välja har ett oavvisligt värde” skriver hon. ”Och att gå tillbaka till det system vi hade före 1992 är inte aktuellt.” Varför det? Då stod svensk skola på topp.
Begreppet ”rätten att välja” kan analyseras som jag skissartat prövat att göra med floskeln ”fritt skolval”. Mycket tyder på att flera skolkoncerner skulle slås ut om man helt enkelt tvingade dem att följa regler som redan finns (krav på skolgårdar, lämpliga lärosalar, skolbibliotek, matsalar osv).
Nu definieras både ”rätten att välja” och ”det fria skolvalet” enligt skolföretagens och riskkapitalisternas intressen utan hänsyn till elevernas rättigheter.
Till slut. Det är skillnad på grundskola och gymnasium. Det går kanske att få rätsida på gymnasievalet, som alltid varit fritt, genom lämplig lagstiftning.
Grundskolans problem är mycket djupare. I själva verket är den svenska skolkatastrofen i första hand en grundskolekatastrof.
Att lyssna på och lära av Göteborg - Staden Vi Vill Ha
av BEgrip
Håll koll på www.stadenvivillha.se.
Göteborg har något att lära Lund.
Göteborg har något att lära Lund.
Staden Vi Vill Ha är en nystartad
gräsrotsprocess för att gemensamt ta tag i att forma vardag och framtid i
Göteborg. ”Det är vi som bor i staden som ska skapa staden”. Den 22-23
mars ordnas en Medborgaragenda med invånarnas förslag inför valet 2014.
Fokus kommer preliminärt att ligga på följande teman : Utbildning –
Bostäder – Hälsa & Vård – Trafik – Demokrati – Kultur – Jobb –
Göteborg Glokalt.
I lördags, 26 0ktober, var det BOSTADSDAGEN. Staden vi vill ha hade fått kontakt med flera intressanta och samhällsengagerade organisationer, personer och nätverk som tillsammans arrangerade en dag med bostadsfrågor inom tre teman Bygga Billigt, Bo Annorlunda samt Demokrati i byggprocessen. Varje tema hade sina föredragshållare och gruppsamtal med ”framtidsverkstad”, en metod att gå från idé till handlingsplan.
Jag följde Bygga Billigt-gruppen som bl.a. hade arkitekten Erik Berg som talare. Erik företräder Byggemenskaper, en sammanslutning som vänder på den traditionella rollfördelningen i byggprocessen och gör demokratiska sammanslutningar till byggherrar. Erik sa bl.a.:
”Under de senaste 15 åren har bostadspriserna nästan tredubblats. Sverige har högst bostadspriser i Norden. Vi har aldrig haft så lågt bostadsbyggande som idag.
Det går att bygga både billigare och med bättre kvalitet!
Kostnaderna för nybyggda bostäder beror på övervinster. JM säger t ex att de tar ut vad de kan få, och det är nog den allmänna hållningen. Bostadsbristen gör att bostadsföretagen kan ta ut orimliga hyror.
Byggherre/beställare, utförare/byggare har huvudroller för att påverka priset. Dessutom finns myndigheterna, underentreprenörerna, materialtillverkarna. Slutkunden är den som betalar.
I lördags, 26 0ktober, var det BOSTADSDAGEN. Staden vi vill ha hade fått kontakt med flera intressanta och samhällsengagerade organisationer, personer och nätverk som tillsammans arrangerade en dag med bostadsfrågor inom tre teman Bygga Billigt, Bo Annorlunda samt Demokrati i byggprocessen. Varje tema hade sina föredragshållare och gruppsamtal med ”framtidsverkstad”, en metod att gå från idé till handlingsplan.
Jag följde Bygga Billigt-gruppen som bl.a. hade arkitekten Erik Berg som talare. Erik företräder Byggemenskaper, en sammanslutning som vänder på den traditionella rollfördelningen i byggprocessen och gör demokratiska sammanslutningar till byggherrar. Erik sa bl.a.:
”Under de senaste 15 åren har bostadspriserna nästan tredubblats. Sverige har högst bostadspriser i Norden. Vi har aldrig haft så lågt bostadsbyggande som idag.
Det går att bygga både billigare och med bättre kvalitet!
Kostnaderna för nybyggda bostäder beror på övervinster. JM säger t ex att de tar ut vad de kan få, och det är nog den allmänna hållningen. Bostadsbristen gör att bostadsföretagen kan ta ut orimliga hyror.
Byggherre/beställare, utförare/byggare har huvudroller för att påverka priset. Dessutom finns myndigheterna, underentreprenörerna, materialtillverkarna. Slutkunden är den som betalar.
Vilka drivkrafter har byggherrarna att pressa priserna eller
förbättra kvalitén i byggnaden? Idag dominerar privata vinstdrivande
företag som byggherrar och de har inga incitament att ställa krav
eftersom bostadsbristen gör att de får avsättning för allt till höga
priser.
Allmännyttan som byggherre skulle kunna ställa krav, men kommunerna utnyttjar inte detta. I direktiven till de allmännyttiga bolagen finns idag inskrivet att de ska arbeta affärsmässigt. Enligt ett EU-direktiv, som en del länder men inte Sverige begärt undantag från, får samhället inte längre subventionera bostäder.
I de stora privata bostads- och byggföretag råder ofta en ”vertikal integration”, vilket betyder att byggherre, utförare och materialtillverkare är delar av samma koncern - konkurrensen är satt ur spel. Alla led i produktionen ska ha 15 - 20 procent vinst, vilket allt bidrar till de höga kostnaderna för slutkunden.
Det behövs en annan rollfördelning. Om slutkunden också är beställare/byggherre, så finns en stark drivkraft att ställa krav på utföraren när det gäller både på pris och på kvalitet. En byggemenskap kan fungera som både slutkund och beställare. Erfarenheter från Tyskland visar att bygget då kan bli 10-40% billigare.
Varför blir det billigare med slutkunden som byggherre?
• Inga mellanhänder ska plocka ut sina 15-20 procent.
• Man behöver inte köpa material från den vertikalt integrerade koncernens egna materialtillverkare
• Inget overheadpåslag för att finansiera försäljningsorganisation och företagsbyråkrati
• Slutkunden har full insyn i alla led och kan själv göra kostnadsbesparande val
• Slutkunden kan själv göra en del arbete, om försäkringsbolaget medger det.
Flera sådana projekt kommer att gynna hela bostadsmarknaden ur kundens synpunkt genom att priserna pressas – och detta är en viktig poäng. Det kommer också att gynna lokala och småskaliga företag. Trots de allmännyttiga bolagens ointresse av att pressa ner hyrorna prioriterar t ex Göteborgs kommun ”sina” kommunala bolag vid markanvisning. Det ”lilla” privata Botrygg AB har därför inte kunnat få markanvisning på Älvstranden trots att de visat att de kan erbjuda lägre hyror.”
Gruppsamtalen mynnade ut i ett antal förslag att gå vidare med, som alltså inför valet 2014 ska utvecklas till tydliga medborgarförslag om billigare byggande, annorlunda bostäder och mer demokratisk renoveringsprocess.
Allmännyttan som byggherre skulle kunna ställa krav, men kommunerna utnyttjar inte detta. I direktiven till de allmännyttiga bolagen finns idag inskrivet att de ska arbeta affärsmässigt. Enligt ett EU-direktiv, som en del länder men inte Sverige begärt undantag från, får samhället inte längre subventionera bostäder.
I de stora privata bostads- och byggföretag råder ofta en ”vertikal integration”, vilket betyder att byggherre, utförare och materialtillverkare är delar av samma koncern - konkurrensen är satt ur spel. Alla led i produktionen ska ha 15 - 20 procent vinst, vilket allt bidrar till de höga kostnaderna för slutkunden.
Det behövs en annan rollfördelning. Om slutkunden också är beställare/byggherre, så finns en stark drivkraft att ställa krav på utföraren när det gäller både på pris och på kvalitet. En byggemenskap kan fungera som både slutkund och beställare. Erfarenheter från Tyskland visar att bygget då kan bli 10-40% billigare.
Varför blir det billigare med slutkunden som byggherre?
• Inga mellanhänder ska plocka ut sina 15-20 procent.
• Man behöver inte köpa material från den vertikalt integrerade koncernens egna materialtillverkare
• Inget overheadpåslag för att finansiera försäljningsorganisation och företagsbyråkrati
• Slutkunden har full insyn i alla led och kan själv göra kostnadsbesparande val
• Slutkunden kan själv göra en del arbete, om försäkringsbolaget medger det.
Flera sådana projekt kommer att gynna hela bostadsmarknaden ur kundens synpunkt genom att priserna pressas – och detta är en viktig poäng. Det kommer också att gynna lokala och småskaliga företag. Trots de allmännyttiga bolagens ointresse av att pressa ner hyrorna prioriterar t ex Göteborgs kommun ”sina” kommunala bolag vid markanvisning. Det ”lilla” privata Botrygg AB har därför inte kunnat få markanvisning på Älvstranden trots att de visat att de kan erbjuda lägre hyror.”
Gruppsamtalen mynnade ut i ett antal förslag att gå vidare med, som alltså inför valet 2014 ska utvecklas till tydliga medborgarförslag om billigare byggande, annorlunda bostäder och mer demokratisk renoveringsprocess.
Slutpixlat av Göran Persson
Hittade en intressant bild på nätet som ledde vidare till webbsidan slutpixlat.
Där verkar vara ett intressant innehåll med en ironisk sida som
tilltalar mig som VB-redaktör och därmed läsekretsen hoppas jag.
Besök gärna deras sida och titta på deras material. Nedan finns deras egen programförklaring:
"Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.
Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning."
Till sist ännu en bild från Slutpixlat. Budskapet är lätt att hålla med om, om metoden är rätt sätt att genomdriva det önskade resultatet kanske förjänar att diskuteras. Jag tycker i alla fall att det är roligt.
Besök gärna deras sida och titta på deras material. Nedan finns deras egen programförklaring:
"Slutpixlat är en bildsatirblogg som motvikt till alla SD-troll som göds och närs av bland annat sajten Avpixlat. Någon måste ju tala om sanningen för menigheten och tala om att allt det som skrivs i Avpixlat enbart är av högst rasistisk och främlingsfientlig karaktär. Avpixlat som är SD:s språkrör är inget annat än en skamfläck i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. De många lögner och felaktigheter om verkligheten som sprids via denna sajt får ju inte stå oemotsagda.
Dessutom är Slutpixlat också för ett mångkulturellt svenskt samhälle där full religionsfrihet och sexuell frihet råder. Ingen ska behöva lida för sin tro eller läggning."
Till sist ännu en bild från Slutpixlat. Budskapet är lätt att hålla med om, om metoden är rätt sätt att genomdriva det önskade resultatet kanske förjänar att diskuteras. Jag tycker i alla fall att det är roligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)