Konsert

Helgeandskyrkan
Lördagen den 17 maj kl 17
Söndagen den 18 maj kl 14, 15.30 och 17

Piano- och stråksalongen

Vandring: Möllor vid Höje å

Samling vid Källbybadets entré söndagen 18 maj klockan 14. 

Mjölnardrängen Åred Persson på Källby Mölla
Vi besöker först Källby mölla, som var en vattenkvarn. Där ska vi minnas mjölnardrängen Åred Persson som deltog i slaget vid Klågerup 15 juni 1811. Bönder och drängar hade gjort uppror mot utskrivningarna för kriget mot Napoleon. De ville befrias från aga, bli självägande i stället för att lyda under adeln och att ”alla skulle vara lika goda”.
   Med sina hötjugor och liar hade de ingen chans att stå emot husarerna från Malmö. 30 blev ihjälhuggna när kavalleriet anföll. De övriga tillfångatogs och dömdes till döden. Straffen omvandlades till spöstraff och fängelsestraff. 
   Åred Persson överlevde slaget men fick lida spöstraff och fängelse. Sedan lämnade han Lund. Källby mölla lydde under greve Trolle-Wachtmeister på Trolleberg. Mjölnaren hette Sören Håkansson. 

Flackarps Mölla 1868 till 1953 
Från Källby Mölla fortsätter vi uppför backen till Flackarps Mölla. Där stod tidigare en stubbamölla som brann ner 1867. Brandförsäkringen i Torna och Bara härads brandstodsinrättning möjliggjorde 1868 bygget av den nuvarande möllan, som kostade 3.500 riksdaler. Möllan användes till 1953. Den siste möllaren hette Lars Jönsson. Till typen är Flackarps Mölla en medelstor holländare. Intill Flackarps mölla anlades 1895 Sankt Lars kyrkogård.

Höjebro Mölla
Vi återvänder via Hunnerup till Sankt Lars vårdcentral. Vi anger platsen där Höjebro Mölla en gång låg. Sträckan vi går är drygt 2800 meter. Hela utflykten beräknas ta två timmar.
Ciceron: Gunnar Stensson
Arrangör: Klostergårdens Byalag

Samtal om de palestinska flyktingarnas situation!

Söndagen den 18 maj kl 15-17 på Tryckeriet, Rolfsgatan 7B, Malmö.

Talare
Catharina Hempel Kipp, f.d. generalkonsul i Jerusalem och f.d. ambassadör i Syrien och Libanon, har också arbetat med bl.a. den s.k. israelisk-palestinska fredsprocessen, Libanon, Syrien och mänskliga rättigheter i ett brett perspektiv.
Helen Rask, frilansjournalist, som de senaste 15 åren arbetat med flyktingar i Mellanöstern bland annat för UNRWA i Gaza och på Västbanken, för UNHCR i Syrien och Sudan, samt varit chef för Sidas enhet för Mellanöstern och Nordafrika i Stockholm.
Bakgrund
Det pågår en flyktingkatastrof i Mellanöstern. Bland dessa flyktingar finns en grupp som varit på flykt sedan slutet av 1947, då FN föreslog att Palestina skulle delas. Över 700000, ca 75 % av palestinierna tvingades på flykt. När Israel ockuperade Västbanken och Gaza 1967 blev många flyktingar en andra gång. I dag lever majoriteten palestinier utanför Palestina i flyktingläger i Mellanöstern och i övriga världen. En mindre del finns i läger på Västbanken, i Gaza och Östra Jerusalem. 
   De palestinska flyktingarna har drabbats hårt av de konflikter som utspelar sig i Mellanöstern, t.ex. under kriget i Irak 2000-talet, invasionen av Kuweit 1990, massakern i Sabra och Shatila i Libanon 1982, Svarta September i Jordanien 1970-71 och nu senast i Syrien, särskilt i flyktinglägret Yarmouk i Damaskus där människor svultit ihjäl.
   FN:s beslut från december 1948 (resolution 194) om palestiniernas rätt att återvända till sitt hemland eller att få kompensation är en av frågorna i fredsprocessen mellan palestinierna och den israeliska regeringen.
Arrangörer: Palestinanätverket i Malmö och Palestinagruppen i Lund i samarbete med ABF Malmö

Pusselbitar

Vänsterpartiet och Miljöpartiet var de enda som sa nej till NUON-affären.

Professor Bo Burström, STV, Vetenskapens värld, 13/5:
 • Förväntad livslängd kan skilja ungefär fem till sex år mellan olika bostadsområden.
 • Topprocenten, den rikaste hundradelen,tjänar ungefär en tiondel av alla inkomster som tjänas av den vuxna befolkningen i Sverige.
 • Inkomstklyftan växer snabbare i Sverige än i något annat OECD-land.
 • 70 procent av svenska folket vill att den ska minskas.
 • När inkomstklyftorna växer sjunker skolresultaten

Den borgerliga regeringen har kastat oss mer än 50 år tillbaka i tiden. Till en tid då rika levde och fattiga dog.
Eva Franchell, Aftonbladet 13/5

Skolpengen i Alliansens budget av Gunnar Stensson

Skolpengen i kombination med friskolesystemet och elevernas fria skolval leder till skolsegregation, sjunkande kunskaper och vinstuttag. Skolpengen gör girighet till skolsystemets främsta drivkraft. Skolpengen stjäl resurser från de elever och skolor som har störst behov och överför dem till skolor som inte behöver dem. Skolpengen undergräver lärarens auktoritet och verkar korrumperande på skolornas ledning. Pengar, som borde användas till undervisning, slösas bort i reklam. Skolpengen förvandlar betyg till försäljningsargument och leder till betygsinflation, samtidigt som ökad betygsanvändning skapar stress bland allt yngre elever.
   Allianspartierna har kanske upptäckt några av dessa missförhållanden och vill därför i årets budget göra en översyn av skolpengssystemet – för att behålla det! 

Det går inte att behålla skolpengen om man vill styra skolan bort från den kurs som lett till PISA-haveriet. Skolpengen driver skolan för full maskin genom dimmorna mot isberget.
   Därför vill de rödgröna partierna avskaffa skolpengen. Det ger dem möjlighet att återupprätta kunskapsskolan och styra resurserna till de individer och skolor som har störst behov. Det gör det möjligt att förhindra att lundabornas skattepengar hamnar i skatteparadis.
   Det gör det samtidigt möjligt att rädda de alternativa friskolorna och det fria skolvalet genom att eliminera de frestelser till vinst och korruption som skolpengen medför. Riskkapitalets giriga hajar förvisas från den pedagogiska verksamheten. Skolor med alternativ pedagogik får möjlighet att utvecklas och växa sig starka.
   Det blir svårt att dra upp skolan ur det träsk vari den sjunkit under de senaste åtta åren. Men det är nödvändigt att försöka. För att försöket ska bli möjligt måste de rödgröna partierna vinna valet! Sedan gäller det att kavla upp ärmarna och rädda vad som räddas kan.

Nyhetsbrev Isolera Israel nummer 18, den 13 maj 2014

Detta nyhetsbrev ges ut av nätverket Isolera Israel. Det innehåller senaste nytt när det gäller bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot Israel, både i Sverige och internationellt. Detta och gamla nummer av brevet hittar du på Isolera Israels hemsida.

Rubrikerna i senaste nyhetsbrevet är:

■ G4S vaktar palestinierna och Stockholms sjukhus

■ Låt inte Israel medverka i Eurovision Song Contest 2014!

■ Utrikespolitiska Föreningen i Stockholm avböjde medverkan i ett seminarium med organisationen Svensk Judisk Dialog

■ Bill Gates måsta sluta investera i Israels tortyrfängelser

■ Frige Mordechai Vanunu. Ge honom asyl i Sverige!

■ Framgång för bojkott av arkitekterna bakom Israels ockupation

■ Studenter säger JA till BDS i England, Irland och Skottland

■ Pink Floyd till Rolling Stones: Bojkotta Israel!

■ Rabbiner uppmanar till desinvestering av Hewlett-Packard

■ Desinvesteringsrörelsen fortsätter att svepa över amerikanska universitet

■ Desmond Tutu: USA:s lagstiftare måste sluta bekämpa det fria ordet i Palestina

■ Statligt israeliskt vattenföretag förlorar portugisiskt kontrakt
Isolera Israel är ett nationellt nätverk av föreningar, grupper och individer som tror att en stark och bred kampanj för bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) mot Israel är ett effektivt och tydligt sätt att stötta Palestinas kamp för frihet och rättvisa. Stöd oss genom att sätta in ditt bidrag på postgiro 58 27 44-9.
Anna Birve och Dick Urban Vestbro
Samordningsgruppen för nätverket Isolera Israel

Peak oil – Nuon – Ukraina - fracking av Gunnar Stensson

För några år sedan oroade vi oss över att oljeproduktionen i världen hade uppnått ”peak oil”. I fortsättningen skulle tillgången minska och oljepriset stiga, vilket skulle leda till ökande kostnader för nästan alla andra produkter. Vi närmade oss slutet på den fossila energins och tillväxtens epok.
   Vi ägnade problemet stor uppmärksamhet i Veckobladet. I synnerhet Erik Kågström skrev flera insiktsfulla artiklar. Vi var inte ensamma om att oroas. En stor del av samhällsdebatten fokuserade på frågan och flera debattböcker publicerades, som ”Slutet på världen som vi känner den” av Claus Leggewie och Harald Weltzer, ”Välståndskriget” av Gabor Steingart och ”Myten om maskinen” av Alf Hornborg. De är alltjämt ytterst läsvärda, i synnerhet ”Myten om maskinen”.
   Jag minns en debatt mellan Alf Hornborg och en traditionell nationalekonom i Palaestra för tre år sedan.  Alf Hornborg hade argumenten och perspektiven. Nationalekonomen hade sin troskyldiga tillit till att ”marknaden” skulle lösa problemen. Alf Hornborg vann debatten. 
   Men utvecklingen tycktes ge nationalekonomen rätt. Den ekonomiska krisen ledde till minskande energikonsumtion – och sjunkande priser, vilket inte minst den aktuella Nuon-affären visar. Rysslands ökande gasexport bidrog till prissänkningen. Och framför allt: USA löste sin energikris genom att utvinna olja och gas ur skiffer genom så kallad fracking. Därmed blev USA – och Kanada – självförsörjande när det gällde energi. Det tycks finnas mycket stora energitillgångar att hämta ur berggrunden på den nordamerikanska kontinenten.
   Men det är också helt klart att fracking utgör ett stort miljöhot. Väldiga arealer fördärvas i USA och Kanada. Vattnet förgiftas. Människor, djur och vegetation drabbas. Den bistra verkligheten kommer än en gång att hinna ifatt exploatörerna. Frågan är bara när.
   Den politiska utvecklingen styr – eller påverkar - ekonomin. Energipriserna kommer sannolikt att stiga på grund av Ukrainakrisen. När Ryssland stänger gaskranarna går priset upp enligt lagen om tillgång och efterfrågan.
   Prisökningen tillfälligt ha den positiva effekten att utvecklingen av alternativa energikällor kommer igång igen. Men eftersom Ryssland är beroende av inkomsten från gasexporten och länderna i väst, Tyskland, Polen, Frankrike, behöver den ryska gasen, så nås sannolikt ganska snart en överenskommelse mellan EU och Ryssland, som innebär en återgång till läget före den ukrainska krisen.
   På sikt kommer de fossila energitillgångarna förbrukas och klimatet bli varmare, med de destruktiva konsekvenser det innebär. Marknadsfundamentalisterna skjuter bara problemet på framtiden. Tillväxtkritikerna står för sanningen. Den ödesdigra frågan är, hur länge nationalekonomer och marknad komma kunna fortsätta resan mot helvetet.
   I det långa loppet är vi alla döda, var det svar Keynes en gång gav en kritiker. Men vi är skyldiga dem som kommer efter oss att se längre än näsan räcker.

En karnevalshistoria av Måns P.

Här återkommer efter många års frånvaro en lite annorlunda typ av bidrag till VB. Vi gör ett undantag med anledning av instundande karneval. Betrakta det som ytterligare ett bevis för att det kan hända nästan vad som helst i Lund när det är karnevalstid. Vi kunde ha svurit på att skribenten Måns P var förlorad för alltid för våra spalter.
red

Livet rymmer många faror, det vet vi alla. Bland de faror som hotar brukar man inte sällan särskilt nämna onykterhet och dryckenskap, en mänsklig böjelse som fått mången kamrat på fall. Men också det motsatta kan leda till problem, vilket den här historien visar. 
   Det var inne på Gleerups jag träffade min gamle vän, min fest- och schackkompis Lasse, sedan länge välbeställd överläkare i Kristianstad. Vi känner varandra sedan hans tid i Lund. Han var en sex-sju år äldre än jag och jag var ofta gäst hos honom och Marie i deras radhus nere på Nilstorp. Vi hade faktiskt rätt roligt där. På den tiden hängde jag ihop med Kristina. Där förekom också Jan och Eva och jag minns särskilt två sköterskor från Lasses klinik, blonda flickor som var nätta i dansen och som båda hette Ingrid.
   Nåväl, det var nu i julas och jag var på Gleerups för att köpa några julklappsböcker, och där stod så plötsligt Lasse. Vi började förstås prata om gamla tider, tidigt sextiotal eller så. Det var ju så att vi inte bara dansade och hade roligt med flickorna (och de med oss, vill jag gärna tro), vi tömde också en och annan bägare som man brukar säga. Vad gäller flickorna satte Marie en mycket tydlig gräns för Lasse, det var rätt uppenbart. Hur som helst, det kunde hända att vi kanske drack några glas för mycket, så där mitt i veckan, även om vi nästa dag skulle stiga upp muntra och glada och börja jobba från klockan åtta. Det var detta Lasse och jag bytte lite minnen om där på Gleerups. Då sa han plötsligt med lite annan ton i rösten:
   – Nu ska jag berätta något för dig som jag aldrig har talat om för någon förr. Det handlar om att också överdriven nykterhet kan ha sina faror.
   – Jaså, månn det?
   – Jo det var ju så, sa Lasse, att vid Karnevalen 1962 så hade han jobbat i Spökkällaren som traditionsenligt var inrättad i katakomberna under AF. Hans uppgift var att där ungefär två gånger i minuten dels avlossa ett knallskott, dels låta en bila falla på en docka så att huvudet åkte av. Ja huvudet var alltså löst från början, men det skulle se så ut, och huvudet kunde med ett snöre snabbt dras på plats igen. Han hade tagit på sig uppgiften för att få vara med i karnevalståget där han skulle vara Kirk Douglas, en då välbekant om än erkänt dålig amerikansk filmskådespelare, som han faktiskt liknade lite grann. Att jobba i Spökkällaren var rätt attraktivt det också, men det var en sak förbunden med den speciella uppgift han fick som gjorde den lätt asketisk: han måste vara absolut nykter. Effekten med knallskottet i startpistolen skulle komma i exakt rätt ögonblick för att den rätta skrämseleffekten skulle uppnås. Vad gällde bilan skulle den falla precist så att den inte föll vid sidan och kanske skadade någon. Den var nämligen rätt tung och var faktiskt lite vass. Lasse hade fått svära på att vara absolut nykter, att inte förtära en droppe. Det var en förutsättning för jobbet och över sig hade han Spökkällarchefen, en äldre jurist med vissa kroppskrafter och ett betydande nit för uppgiften. 
   Jaha, och då var det så att när Spökkällaren stängde framåt tio och jag tror det var sista karnevalsdagen så skulle manskapet där ha sin lilla efterfest i en av de små källarsalarna på AF. Och fest blev det, av den orgiastiska sort som kan förekomma just i karnevalssammanhang. Karneval betyder ju egentligen ¨farväl kött¨, men det är knappast något som brukar prägla sådana fester. Det mest utmärkande för den här festen blev helt enkelt att alla blev sanslöst berusade. Den biträdande spökkällarchefen var medicinare och hade för evenemanget skrivit ut tre liter sjuttioprocentig etylalkohol. ”För utvärtes bruk” stod det visserligen på etiketten men spriten blandades på känt sätt ut med vatten och flera liter apelsinjuice, varpå det hela serverades i dricksglas. En blandning av denna typ är särskilt förrädisk därför att den inte smakar särskilt mycket sprit utan mest färsk frukt.
   Knockoutdrycken förtärdes i stora mängder av de dansande (twist var modedansen det här året) som ville läska sig. Konsekvenserna blev förödande, folk vacklade omkring på dansgolvet redan efter tre kvart,
   – Men, sa Lasse, jag var spik nykter. Jag var liksom inte inställd på att dricka, hade inte druckit så mycket som en öl på hela dan och nu hade jag bara ingen lust till det. Jag var den ende nyktre, dvs. det trodde jag tills jag fick syn en flicka som likaså var helt nykter. Hon var norska, från Lillehammer, och gick på lufthopperiet, ja så kallades sjukgymnastutbildningen på den tiden.
   – Jaha, sa jag, uppstod det sympati?
   – Det kan man lugnt säga, sa Lasse. Vi var de enda som var vid våra fulla fem sinnen och de gjorde sig förstås snabbt gällande. Du vet hur norska flickor kan vara: ganska högresta, vansinnigt friska och glada och, får man säga, initiativrika.
   – Nåja, för all del, sa jag.
   – Ja, vi kom ju rätt snart på att vi inte hade där att göra bland alla fyllehundar utan ville dra oss undan till något mera avskilt och ostört. Så vi gick hem till henne, hon bodde i en liten konstig länga på en bakgård till Stora Fiskaregatan. Rätt fint hade hon det, det var inget stort, men där var plats till en bred säng. Hon nästan kastade sig över mig, jag tror vi hamnade på tvären. Ja, så gick det med det.
   – Det var väl en fin berättelse sa jag, ni fick dygdens belöning när ni nu hade hållit er nyktra och det ska jag tänka på nästa gång jag går på fest. Eller, blev det några efterverkningar…?
   – Det kan man lugnt säga. Marie blev som vansinnig.
   – Marie, hade du träffat henne då?
   – Herregud, vi hade ju förlovat oss vid nyår! Hennes far hade visat mig hela gården uppe i Småland och särskilt betonat hur viktigt det var att sköta skogen.
   – Att du var förlovad begrep inte jag. Hur fan gick det?
   – Jodå, det gick ju inte att hålla hemligt vad som hade hänt. Marie gjorde slut på stubben och det höll sig i två månader. Men sen blev jag förlåten. Och nu har vi varit gifta, ja är det 47 år.
   – Och den norska sjukgymnasten då?
   – Ah, hon hade en fästman hemma i Gudbrandsdalen, det blev inget mer.
   – Ångrade du vad du hade gjort?
   – Vad tror du?
   – Och sensmoralen?
   – Ja den måste väl vara att överdriven nykterhet faktiskt kan ha sina faror.