Bara 15 % kvar av Palestina

Bild från tidningen Haaretz, nätupplagan 2020-02-13
 

Gaza, februari 2020
Två flickor visar upp karta över Palestina som dess område sträckte sig vid tiden för det brittiska mandatets utgång 1948 och vad som återstår av Palestina idag efter ”den judiska och demokratiska” staten Israels ockupation av palestinskt område. 

Friday for Future alla fredagar

 

Låt oss visa politikerna att Lund bryr sig om klimatet.
Kom och strejka med oss på Stortorget denna alla hjärtans dag. Alla är inbjudna och alla behövs!
Datum: 14 februari
Tid: 10-13
Plats: Stortorget i Lund          

Promenad vid Klostergården

Vi kollar verkligheten. Nu börjar stationsbygget och fyrspåret påverka oss på allvar. Tunneln under järnvägen stängs snart av. Trafikverket förbereder genom att gräva ner ledningar och arbetsplatser. Den som vill gå till koloniområdet vid Maskinvägen måste gå runt Ringvägen. Det tittar vi först på. Men vi ska undersöka en annan sak som är viktigare: planen att bygga en väg i Sunnanvägs förlängning genom en tunnel under spåren.
   Vi - bland andra Klostertäppans koloniområde, Källbymöllas odlingslotter och Byalaget -  har länge krävt att tunneln för buss, cykel och gående under järnvägen ska stoppas. Nu har vi fått med oss tre partier, MP, V och F!.
   På förra kommunstyrelsemötet krävde de att tunneln skulle skrotas Det skulle också innebära en besparing på 28,3 miljoner. Frågan avgörs i kommunfullmäktige. Vi måste övertala övriga partier att ansluta sig till kravet att stoppa tunneln.   

Vi samlas vid kyrkporten söndagen den 16 februari klockan 14.

Lokal ekonomi för ökad hållbarhet och resiliens

 

resiliens = förmåga till återhämtning eller motstå störningar

Föredrag av Alf Hornborg, professor vid Avdelningen för Humanekologi vid Lunds Universitet. Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden. För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
   Årets första miljöseminariet blir den 25:e februari kl 19
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9
Läs mer »

Kommer Starwood Capital Group skydda Sankt Lars kyrkogård? av Gunnar Stensson

Ikväll, 13 februari, beslutar byggnadsnämnden om en ny detaljplan för området söder och väster om Sankt Lars. En ny infart från väg 108 planeras vid korsningen till väg 309 mot Malmö. Infarten ingår i en plan som Trafikverket redan lagt fram. Nuvarande infart från väg 108 till Sankt Lars-området är mycket trafikfarlig.
   Det handlar om ett par hundra bostäder i bland annat sexvåningshus. Byggnaderna i Västra borggården är ungefär lika höga. De nya byggnaderna måste anpassas efter arkitekturen på Västra borggården.
   Det är risk för att utsikten mot Sankt Lars begravningsplats från Klostergården och Källbybadet kommer att skymmas. Begravningsplatsen är ett historiskt minnesmärke från Sankt Lars tid som mentalsjukhus. Där finns cirka 2000 anonyma gravar. Det är viktigt att begravningsplatsen skyddas och bevaras.
   Också Hunnerups-gården med bostadshus och stor ladugård har stort kulturhistoriskt värde. Det påminner om den tid då Sankt Lars var självförsörjande i många avseenden. Patienterna var gratis arbetskraft.
 

 

En anledning att mana till omsorg om dessa kulturvärden är att markens ägs av ett privat amerikanskt bolag, Starwood Capital Group.
   2009 sålde nämligen Sankt Lars-områdets ägare Hemsö fastigheten Klostergården 2:18, som bland annat omfattar Hunnerup, till I-parken, som är ett dotterföretag till Svea Real Holding AB, som ägs av Starwood Capital Group, en privat amerikansk och global fastighetsinvesterare med tolv kontor i sex länder och drygt tusen medarbetare. Företaget grundades 1991 och ligger i Greenwich, USA.
   Vi vet hur hänsynslöst globala investerare på fastighetsmarknaden ofta agerar. Ett stort ansvar vilar på byggnadsnämndens ledamöter.

Läs mer i byggnadsnämndens dokument »

Veckan i riksdagen: Stora utrikespolitiska debatten! av Hanna Gunnarsson

I veckan har riksdagen haft sin årliga utrikespolitiska debatt. Den börjar med att utrikesministern läser upp utrikesdeklarationen och sedan följer en flera timmar lång debatt. Varje parti företräds först av sin utrikespolitiska talesperson och därefter deltar fler ledamöter från de olika partierna. Debatten följs, iallafall den första timmen, av en stor grupp diplomater från olika ambassader i Stockholm.

Vänsterpartiet företräddes av Håkan Svenneling, ledamot i utrikesutskottet, som höll partiets första anförande. Håkan inledde sitt tal med att konstatera att vi lever i en ojämlik värld och att folk runt om i världen demonstrerar för ökad frihet och mer jämlika livsvillkor. Han tog upp vänsterpartiets protester mot Turkiets offensiv i nordöstra Syrien, kritiken mot Kinas aggressivitet mot Sverige och fängslandet av bokförläggaren Gui Minhai och att Sveriges regering på det säkerhetspolitiska området vill stå alldeles för nära USA. I sina avslutande ord kritiserade Håkan regeringen för att ha gjort en högerförflyttning med Ann Linde som ny utrikesminister, en utveckling som vi inte tidigare sett socialdemokratin göra.

Vänsterpartiet företräddes också av Yasmine Posio, som är talesperson i biståndsfrågor. Hon pratade också om ojämlikheten i världen och behovet att fördela världens resurser mer jämlikt: “Det är vårt ansvar som rikt land att göra det vi kan för att människor ska slippa hunger, sjukdom och förtryck. Därför är det så viktigt att minst 1 procent av vår bni går till bistånd.” Yasmine pratade också om utvecklingen i Ryssland och sin egen familjs historia - henne morfars bror mördades av regimen och är ett av Stalins alla offer. Lotta Johnsson Fornarve, andra vice talman för (V), pratade om Västsahara, som fortfarande är ockuperat av Marocko och att Sverige borde ha röstat emot EU:s handelsavtal med Marocko. Hon ledde en delegation riksdagsledamöter, varav många var vänsterpartister, till Västsahara förra året. Hon pratade också om Palestina och kritiserade självklart Trumps nya “fredsplan”. Vänsterpartiets fjärde talare var Lorena Delgado Varas, som talade om Chile, där protester möts av brutalt våld från polisen och stora företag plundrar landet på naturtillgångar. Lorena sitter i näringsutskottet och hade därför fokus på internationella handelsavtal, som behöver ta en helt annan riktning och inte ge företag makt över länders demokratiska ordning.

De utrikespolitiska debatterna i riksdagen är livliga och spetsiga, med bra debattörer från alla partier med genomtänkta och förberedda repliker på varandra. Det är intressanta debatter att lyssna på och rekommenderas verkligen. Debatten finns här »

Regeringens utrikesdeklaration finns här »
Hanna Gunnarsson (v) Lund, Riksdagsledamot          

”Nytt” bibliotek på Väster? av Marie-Louise Steiner

Det ska bli ett nytt stadsdelsbibliotek i Folkparken på Väster. Så bra kan man ju tycka. Men det existerar för närvarande ett väldigt välskött och välbesökt bibliotek några hundra meter bort. Det handlar inte om att flytta detta bibliotek säger de fiffiga kulturbyråkraterna/ politikerna, ni ska få ett helt nytt bibliotek på Väster istället när det gamla rivs. Med ordvalet nytt får det hela ett slags generös framtoning.
   Men de planer som nu finns tillgängliga: talar ett annat språk (se under kommunen: Utredning av förutsättningar för ett stadsdelsbibliotek i Folkparken). Det nya biblioteket kommer att krympas med mer än hälften lokalmässigt! Från 390 kvm till 185 kvm. Det ska dessutom samordnas med Kulturskolans utrymmen. Samutnyttjande kallas det på byråkratspråk. De cirka 1000 besökande i veckan till Kulturskolan ska alltså samsas med ett bibliotek. Det kommer att begränsa mängden medier” och det lär väl i klarspråk betyda färre böcker, tidningar, medier etc. Med det sparar kommunen 600 000 per år.
   Västra Lund har expanderat mycket under senare år, många människor har flyttat till t ex Värpinge området och dessutom finns där bostäder för nyanlända. Med denna bakgrund hade det kanske vara rimligare att bygga ett rejält bibliotek.
   Det nya biblioteket ska dessutom ha så kallat Meröppet dvs obemannat vissa tider. Hur många bibliotekarier som kommer att finnas kvar finns inte i planen ännu, men det går att ana om man läser Sammanfattningen, där står följande att läsa:
   ”Den begränsade ytan i Folkparken innebär en utmaning för att möta alla målgruppers behov och balansera olika intressen. Till exempel kommer de användardrivna arrangemangen att behöva anpassa sig till de förutsättningar som finns i de nya lokalerna. Arbetsformer behöver också utvecklas för att nå den målgrupp av personer som har annat modersmål än svenska. När det gäller öppettider för biblioteksverksamhet måste hänsyn tas till årligt återkommande arrangemang som gör anspråk på hela Folkparken, såsom Nordiska ungdomsorkestern. ”
Det bidde en tumme.

Natt i Klostergården av Gunnar Stensson

En explosion. Kulspruteknatter. Så lät det när jag startade bilen för att skjutsa Karin till vårdcentralen i Sankt Lars i tisdags morse. Bilen skakade.
   Vi tog rullstolen i stället. Det blåste – var hon rätt klädd? Tiden var knapp, men det är nerförsbacke från Klostergården till vårdcentralen. Något andfådda och lite blöta – det hade börjat dugga – anmälde vi oss i mottagningen.
   På bilverkstaden vid Malmövägen ett par timmar senare konstaterade mannen att bilens katalysator var borta. Någon hade sågat loss den. ”Du är inte den ende. Vi har fått in fem, sex bilar de senaste dagarna. Dom kan få sådär fem tusen för en begagnad katalysator.”
   Vem köper fem, sex begagnade katalysatorer?
   ”Ring polisen och kontakta ditt försäkringsbolag”, uppmanade mannen.
   Att ringa polisen visade sig vara besvärligt. Jag är inte säker på att det automatiska systemet uppfattade anmälan.
   Tur de inte satte eld på bilen, tänkte jag. Det var bara hederligt arbetande tjuvar som behövde fem tusen. Undras om de tog katalysatorn på någon av bilarna bredvid? 
   Det måste ha hänt natten mellan fredagen och lördagen. Tjuven/tjuvarna låg på den blöta marken och lossade katalysatorn under bilen.  Arbetet krävde både kunskap och yrkesskicklighet. Nervöst. Någon kunde ju komma. En bil på väg hem efter en fredagsfest till exempel.
 

 

”Klostergården ska bevakas med drönare”, läser jag nästa morgon i Sydsvenskan. Skulle en drönare ha sett om någon låg på asfalten bredvid min bil? Vi har nattvandrare som ingår i Klostergårdsgruppen, men de kan inte kolla alla parkeringar. Hundägare är också ute sent. Skolan har övervakningskameror. Polisen har sett ökad brottslighet i Klostergården, läser jag.
   Nederst på samma sida finns en notis om en 15-åring som på väg till bussen på Ruben Rausings gata blivit rånad av tre tonåringar. De tog hans dunväst, livrem, airpods och iphone. Våld! Livrem! Och jacka! Mycket värre brott än att stjäla en katalysator en kall fredagsnatt!
   I kvarteret där jag bor har vi öppna portar, men det kommer att bli ändring. Jag tycker inte om det. Jag tror på tillit. Undras vad verkstan kommer att ta för reparationen? Jag tittar ut genom fönstret. Grått. Vimpeln fladdrar. Flaggstången vajar. Debatten om utrikesdeklarationen pågår i riksdagen och tvn.

USA:s förnekelsemaskineri av Gunnar Stensson

På 1990-talet grupperade sig oljeindustrin tillsammans med neoliberala och neokonservativa tankesmedjor i USA för att attackera klimatvetenskapen.
   American Petroleum Institute grundade lobbyorganisationen The Global Climate Coalition, vari företag inom olje-, gas- och kolbranschen ingick tillsammans med fordonsindustrin, bland andra Volvo och Saab.
   Den gröna rörelsen framställdes som ett hot mot den kapitalistiska friheten och miljörörelsens företrädare beskrevs som vattenmeloner, gröna utanpå och röda inuti.
 

William Happer, en av Donald Trumps viktigaste rådgivare, grundade The CO2 Coalition.
 

Efter FN-mötet som ledde till Kyotoavtalet satsade The Global Climate Coalition tolv miljoner dollar på en kampanj mot avtalet och. American Petroleum Institute tog fram en strategi för att bekämpa det.
   90 procent av all klimatförnekande litteratur som publicerades i USA mellan 1972 och 2005 saknar vetenskapligt värde.
   För att bekämpa FN:s klimatpanel IPPC grundade The Heartland Institute NIPPC, där N står för Nongovernmental.  Avsikten är att skapa förvirring.
   När IPPC skrev rapporten om 1,5 grader som gräns för upphettningen, släppte NICCP en annan rapport som hävdade att människor, djur och människor kommer att må bra om vi tar upp alltmer fossila bränslen ur marken.
   Och amerikanerna är lätta att lura, särskilt äldre vita män.
   Yaleprofessorn Justin Farrell har visat att amerikanska medier påverkades starkt. De organisationer som bäst lyckats påverka media och politiker är knutna till bröderna Koch och Exxon.
   President George Bush och vicepresident Dick Cheney hade sin bakgrund i oljeindustrin. Republikanerna blockerade effektivt klimatpolitiken i kongressen.
   Ordföranden i kongressens miljöutskott, den konservative republikanen James Inhof påstod att ”klimatförändringarna är det värsta lurendrejeri som någonsin pådyvlats det amerikanska folket.”
   Förnekarnas utspel är farsartade. Vi skulle skratta om de inte var så dödligt effektiva.

När Donald Trump blev president 2016 tog förnekelsemaskineriet makten över USA:s klimatpolitik.
   Chef för USA:s miljömyndighet är Andrew Wheeler som under flera år arbetat som lobbyist för kolindustrin.
   Exxon, Shell, Chevron, BP och Total har lagt ner mer än en miljard dollar på politisk påverkan och reklamkampanjer mot Parisavtalet.
   USA, Kanada och Australien är demokratiska länder som styrs av den fossila industrin.
   Men inte för alltid. Australiens brandkatastrofer har försvagat landets förnekelsepolitruker och i Kanada växer opinionen mot delstaten Albertas utvinning av olja. Återstår alla folks fiende, USA:s förnekelsefront. Dess makt måste brytas. Att besegra Trump i presidentvalet är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning.
 

Fragmenten ovan är hämtade från Upphettning. Demokratin i klimatkrisens tidav Daniel Lindvall, Kjell Vowles och Martin Hultman. Boken är full av analyser, fakta och historia. Allt är belagt i 795 noter. Litteraturförteckningen upptar 55 sidor. En rad vetenskapsmän rekommenderar den. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria i KTH skriver: ”Den här boken är angelägen för att den i detalj avslöjar sambanden mellan förnekelsen av klimathotet och undergrävandet av demokratin och det öppna samhället.”

Det talas om klimatångest. Och ångesten existerar. Den existerar hos alla de förnekare som inte vågar se verkligheten, trots att de haft den inför ögonen sedan decennier. Den existerar hos den elit som ser sin privilegierade ställning hotas.
   Själv hyser jag ingen klimatångest. All nyvunnen ekologisk kunskap om min delaktighet i hav och is, i bin och humlor, i skog och träd, ger mig ro. Lufthavet som jag känner när det blåser kallt, pollen och föroreningar som jag ständigt andas in, vattnet jag dricker, maten jag äter, avföringen jag spolar ut. En värld är varje människa befolkad av blinda varelser, skriver Ekelöf. Av jord är jag kommen. Jord ska jag åter varda. Jag är en del av livet på jorden sedan dess uppkomst och kommer att vara det så länge liv existerar. Detsamma gäller de tusentals människor jag levt med och de som ska komma. Jag känner en allt starkare hunger att lära mer om detta oöverskådliga ekologiska system där allt står i ständig förbindelse med allt. Mitt engagemang att bevara det blir allt starkare. Men också viljan att bekämpa de onda fossiler som hettar upp biosfären och de krafter som profiterar på dem. Jag vet att vi är allt fler som upplever detta.

En värld är varje människa av Gunnar Ekelöf
En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.
Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är ändå annorlunda.
Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.