”Den stora accelerationen”: Rivningarna i St Lars

Vi undersöker hur St Lars-området förändrats under sommaren.
   Samling utanför Källbybadet, söndagen den 26 augusti klockan 14.

   Byalagsmöte i ABF-lokalen, Sunnanväg, måndagen den 27 augusti klockan 19.30.

   Tema: Aktuella förändringar i vårt närområde. Rivningar i St Lars, nya byggnader vid Arenan. Byalagets framtid.

Röda Kapellet i valrörelsen

Nu i helgen börjar allvaret för Röda Kapellet. Då samlas orkestern på internat i Staversvad för att under två dagar öva och bestämma låtar som ska spelas i den annalkande valrörelsen.
   Orkestern ordnar appellmöten tisdagar, torsdagar och lördagar under de två veckorna före valet. De rödgröna partierna (V, S, Mp) är inbjudna att tala mellan musiken.
   Tisdagarna står orkestern och talarna mitt emot järnvägsstationen och på torsdagarna på Clemenstorget. Tiden är 17 - 18. På lördagarna är det som vanligt kl 11 - 12 på Mårtenstorget.
   Efter valet den 9 september (ovanligt tidigt) är det kulturnattsspelning den 15:e. I år står orkestern utanför Domkyrkoforum (mitt emot Kino) och spelar och mellan låtarna utvärderar och kommenterar två statsvetare valresultatet kl 18.30 - 19.15.

Klimatkonferens i Malmö 21 till 25 augusti

Nerväxt – planetens sista chans

Tron på världsekonomins tillväxt är så djup att den inte kan bli en valfråga.
   Denna barnatro störs inte av utarmad åkermark, energikriser, klimatförändringar, finanskatastrofer. Inte ens en sommar då ett tryggt, rikt land förötts av eld och skyfall av bibliska proportioner förmår väcka oss.
    ”Degrowth”- konferenserna föddes i Paris 2008. 21 till 25 augusti arrangeras den sjätte, på temat ”Dialogues in turbulent times” i Folkets park i Malmö.
   Nerväxt-konferenserna utgår från att vår överkonsumtion är ett mordhot mot ekologin, mot allt levande.
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet 22/8.

Ny larmrapport: Grönlandsisen smälter

Klimatförändringarna går dubbelt så snabbt på Arktis som på resten av jorden. Isen kring nordpolen blir mindre för varje år. Där kommer att vara isfritt redan om 20 år, tio år tidigare än FN:s klimatpanel förutsagt. Den slutsatsen har Arktiska rådet med över 90 forskare kommit fram till.
   Det kan snabbt påverka havsnivån i hela världen, men även havsströmmar i Nordatlanten och därmed också vädret i Skandinavien, säger Johan Kuylenstierna. Det kommer att vara tolv grader varmare i Arktis vid seklets slut. Det betyder en annan miljö än idag och helt andra förutsättningar.
SVT Nyheter

MP till attack mot Nova – konsumismens helgedom i Lund av Gunnar Stensson

Karin Svensson Smith och Emma Berginger, MP, har i en debattartikel i Dagens Industri föreslagit att det ska bli möjligt för kommuner att ta ut skatt för parkeringsplatser vid externa köpcentra och arbetsplatser.
   Syftet är att tvinga ägarna att införa parkeringsavgifter. Därigenom skulle de förlora den konkurrensfördel i förhållande till innerstaden som de fria parkeringarna utgör.

Högljudda protester har haglat från affärskedjor, konsumenter, bilister och högerpolitiker av alla varianter, eftersom förslaget är ett slag mot konsumismen, den ideologi som den kapitalistiska världsordningen vilar på.
   Jag välkomnar förslaget eftersom jag blivit allt mer oroad av Nova Lund, som tillsammans med tusentals liknande köpcentra med väldiga saluhallar och parkeringsöknar fyllda av giftigt blänkande framtida bilskrot utgör ett växande hot mot klimatet och jordsystemet.

Skatteförslaget drabbar visserligen, liksom kraven på flygskatt, bara en begränsad sektor av det konsumistiska systemet, men protesterna visar hur känsligt det är för varje ingripande och avslöjar vilka intressen som står bakom det.
   Det är en påminnelse om statens demokratiska roll som lagstiftare och försvarare av samhällsvärden som hotas av marknadskrafternas ansvarslösa osynliga hand.

CO2 ransonering – ett sätt hejda jordens uppvärmning av Marie-Louise Steiner

Sommaren hetta gav oss en signal om vad vi kan vänta av klimatet i framtiden. Men politikerna verkar mest vilsna om åtgärder: elcyklar, energiskatter, eller subventionerade bilar? Inget helhetsgrepp. Helst av allt verkar det nu som åtgärderna ska läggas långt ifrån oss, våra 11 ton CO₂ utsläpp per år (10 gånger för högt) ska vi blunda för, andra ska göra jobbet…
   Men det finns faktiskt förslag på en lösning för att hejda CO₂ utsläppen. Redan för 20 år sedan förespråkade den brittiske gröna ekonomen David Fleming en successiv nedtrappning av koldioxidutsläppen. För att radikalt hejda den farliga koldioxid-gasen (CO₂), orsakad av kol, olja och gas, föreslår Fleming RANSONERING (finns detaljrikt utformad i hans skrift ”Energy and the common purpose”). Det är en idé som bygger på ett helhetstänkande och inte bara ett trixande med olika energiskatter.

Tidigare i historien när mänskligheten stått inför allvarliga hot till exempel under de två världskrigen på 1900-talet har vi accepterat ransonering för att överleva. Hotet idag är kanske ännu större än under världskrigen.
   Flemings ide’ om en CO₂ ransonering är utformad så att vi alla, enskilda, stat, kommuner, företag får tilldelat en viss mängd CO₂ som sätts in på ett konto varje år. Den kvoten har man att hushålla med. När vi som enskilda till exempel tankar bilen, betalar vår elräkning eller köper en flygresa används CO₂-kortet, utformat ungefär som ett bankkort reglerat via datasystem. Vi har att välja: Vill vi bo i en energislukande bostad, resa mycket med bil eller med flyg etc? Vi kan nämligen inte göra allt, det klarar inte miljön, våra fotavtryck på jorden är för stora. På samma sätt måste kommuner och företag hushålla med sina CO₂-kvoter. Förbrukar någon inte hela sin tilldelade ranson CO₂ går det bra att sälja utsläppsrätter på den CO₂-marknad som upprättas.

Systemet ska gynna dem som sparar energi och bygga på en gradvis nedtrappning av CO₂ tills utsläppen har nått noll. Detta står i motsats till ett system som bygger på beskattning av energi vilket drabbar orättvist eftersom de med goda inkomster kan fortsätta att slösa med energi.
   Visst ska det också satsas på förnyelsebar energi, ny teknik, gratis kollektivtrafik etc, men nu krävs snabba och radikala lösningar för att pressa ner CO₂-utsläppen som hotar vår existens på jorden.
   De många och stora miljökonferenser som ordnats under senare år har uppenbart inte kunnat bidra till att hejda jordens uppvärmning, CO₂ kurvan går stadigt uppåt och jorden blir allt hetare. Nu krävs en annan och radikal lösning, en CO₂ ransonering.

Vänsterpartiets miljöexpert: Läget är allvarligt men det går att förändra! av Hanna Gunnarsson

Onsdag, augusti 22, 2018

Idag hade vi besök av Vänsterpartiets riksdagsledamot Jens Holm, miljöpolitisk talesperson och ledamot i miljöutskottet. Det blev en bra och intressant diskussion om Vänsterpartiets miljöpolitik och vad som måste göras. Budskapet var hoppfullt: Även om läget är allvarligt och vi är påväg mot en ogästvänlig planet, går det att förändra om vi börjar fatta rätt beslut nu.
   En miljöpolitik för vänstern bygger på att de folkvalda politikerna måste styra samhället i en mer hållbar riktning, med tydliga och modiga beslut som inte väjer för vinstintressen och kortsiktigt tänkande.
 

 

Några av de konkreta förslagen på hur vi ställer om samhället, ur ett vänsterperspektiv:
 • En statlig grön investeringsbank startas för att leda klimatomställningen. En sådan bank gör det möjligt att investera stora summor pengar i nya energikällor och kollektivtrafik, utanför den vanliga statsbudgeten.
 • Avskaffa statliga subventioner på miljöskadliga verksamheter som flyg, reseavdrag som gynnar bilåkande och köttkonsumtion.
 • Ge de statliga AP-fonderna, som har hand om pensionerna, ett konkret uppdrag att divestera, sälja av och göra sig av med, sina investeringar i miljöskadlig verksamhet. AP-fonden har idag stora summor pengar i oljeföretag.
 • Minska den privata konsumtionen, istället bör våra gemensamma resurser satsas på att stärka välfärden. Skattesänkningar som gör att människor köper nya saker eller åker på semester med flyg är direkt skadliga för miljön. En arbetstidsförkortning där produktivitetsökningen byts ut mot fritid och inte konsumtion kan däremot vara bra för miljön (och människorna!).
 • Minska flygandet och subventionerna till flyget drastiskt! Flygskatt är bra och flyget bör ha samma momsregler som tåget (idag gynnas flyget med låg eller obefintlig moms). Staten, regioner och kommuner stoppar in stora summor pengar i subventioner till flygplatser. Detta måste såklart sluta.
 • Styr myndigheterna och de statliga bolagen tydligare. Myndigheter som Trafikverket måste få tydliga krav på hållbarhet och omställning, och Försvarsmakten måste sluta stoppa vindkraft på rutin.
 • Sluta bygga och planera för att underlätta för bilen och planera istället städerna för cykel och gångtrafikanter. Nya motorvägsavfarter och parkeringshus riskerar att ge ökad biltrafik. Istället bör vi skapa fler bilfria zoner och ta bort parkeringsplatser från stadskärnan.

Texten finns även på Hannas blogg

Snurra min jord 2: Allmänningens tragedi är jordens av Gunnar Stensson

Formuleringen ”allmänningens tragedi” användes först i ekonomisk historia för att beteckna privatiseringen av de engelska allmänningarna för att förse textilindustrin med ull i samband med den industriella revolutionen.
   1968 förvandlade amerikanen Garret Hardin uttrycket till ett nyliberalt begrepp. I hans värld handlade det om hästar som överbetade en gemensam yta. Genom att privatisera ytan fick man överbetningen att upphöra.
   Utgångspunkten är att alla är giriga – economic men.  Slutsatsen: att gemensamma tillgångar bör privatiseras.
   Detta är ett grundaxiom i ortodox nyliberalism och återkommer till exempel i debatten om strandskydd liksom i skoldebatten där privatskolor etablerade av vinstjagande ”entreprenörer” påstås höja kvaliteten.

Jordens återstående allmänningar är haven, polarisarna och atmosfären. Där härjar nyliberalerna enligt sin destruktiva ideologi: 
   ”Tänk inte på ansvar. Handla i ditt eget intresse. Försök maximera din egen vinning. Tänk inte på att det finns någon helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig som om det styrdes av en osynlig hand.” (Citat ur Sverker Sörlin, Antropocen, s.84).

Naomi Klein skildrar i sin klimatbok Detta ändrar allt hur de kapitalister som styr världen agerar. Sverker Sörlin sammanfattar:
   ”Överallt pågår en fullständigt laglig och av regeringar oftast välkomnad, rentav subventionerad uppforsling av fossila bränslen ur marken, i USA:s frackingområden, i Sydamerikas högländer, i Arktis, i oljesandfälten i Alberta, i ett Grekland nött och tvunget till allt på grund av krisbekämpningen, i Nigerias oljedelta, på Indiens nya kolfält.”
   Vi vet, mänskligheten vet, att vi måste minska våra CO₂-utsläpp - samtidigt som vi låter full frihet få råda för både produktion och konsumtion av CO₂-utsläppande bränslen.
   Ingenting, absolut ingenting får hindra att fossilbränslena fortsätter att flöda, Militär och polis övervakar världens oljefält.
    ”Det är regeringars uppdrag att se till, från Oslo till Moskva, till Bagdad, Tripoli, Khartoum, Lagos, Peking och Canberra – eller för den delen Stockholm, där Vattenfall fick fri lejd att jobba med kol i Stockholm samtidigt som man sponsrade miljökonferenser och skidlandslaget.” Antropocen, s 194.

Jordens allmänningar, haven, polarisarna och atmosfären, förgiftas och våldtas av den vinstjagande kapitalismens osynliga hand. Visst måste vi alla som enskilda leva med omsorg om miljön, men viktigast är att agera för att snabbt ändra maktförhållandena och den dödsbringande ideologi som förhärskar globalt.

Generationsskifte i Klostergårdens byalag? av Gunnar Stensson

När Göte Bergström, Klostergårdens byalags grundare, avled strax efter valborgsfirandet 2001 ställdes byalaget plötsligt inför ett generationsskifte. Vem skulle ta över ansvaret? Hur skulle den fortsatta verksamheten se ut?
   Generationsskiftet kunde genomföras efter några månader. Einar Hulting valdes till ordförande och organisationen levde vidare med delvis nya krafter. Einar Hulting var erfaren byggmästare vilket var till stor nytta när Klostergården på 2000-talet gick in i en period av intensiv nybyggnad. Omvandlingen av Sankt Lars inleddes. Nya byggnader inkräktade på tidigare grönområden, planerna på Klostergårdens mötesplats stöttes och blöttes flera år och plaskdammen fick en ny utformning. Stadsdelen Källby ängar uppfördes mellan Sankt Lars och Klostergården.  Samtidigt var det dags för Arenan och ishallen och det nya bostadsområdet i anslutning till dem.
   Byalaget engagerade sig i alla dessa planer och beslut, samtidigt som intresset för den omgivande naturen växte och miljödebatten blev allt intensivare.

Byalagsaktivisterna börjar bli gamla, inte minst jag själv. Visserligen lyckades vi så sent som i våras engagera många i möten och exkursioner i samband med Klostergårdsstationen och kommunens nya översiktsplan, men många av de tidigare medlemmarna har tvingats minska sina insatser av åldersskäl.
   Det behövs ett generationsskifte precis som 2001. Byalagets arbetsformer från millennieskiftet behöver kanske förnyas. Jag tror att byalaget står inför viktiga uppgifter som kunskapsinsamlare och opinionsförmedlare i samband med fyrspårsutbyggnaden och den Källbystad som översiktsplanen föreslår.
   Jag är övertygad om att det inte minst bland Veckobladets läsare finns nya krafter som är beredda att gå in i arbetet och fortsätta, personer med miljöengagemang och visioner om framtidens Lund. Hör gärna av er och diskutera framtiden, här i VB eller på annat sätt. Det handlar om en långsiktig och oerhört engagerande verksamhet.
   På byalagsmötet måndagen den 27 augusti klockan 19.30 i Klostergårdens ABF-lokal kommer vi att inleda debatten om organisationens framtid.

Historiska valaffischer

Jag hittade en artikel i Svd med bild och analys av gamla valaffischer. En ser du här, det finns ett tjugotal till här.
 

Kommunistiska partiet 1932: "Det här är ett exempel på tydlig klassretorik från tidigt 1900-tal. Det är arbetaren som sliter sig från bojorna, det är staden och soluppgången. Det här är en affisch som absolut inte går att missförstå från en tid när människor i stort röstade utefter klasstillhörighet."