2011-10-27

Hänt i veckan med Röda Kapellet och Mats Olsson

På lördag kl. 11–12 fortsätter Röda Kapellet sina Mårtenstorgsmöten där Mats Olsson mellan låtarna kommenterar veckan som gått. Orkestern spelar både Penninggaloppen och Obligationsmarschen, den senare för övrigt omdöpt till Statsobligationsmarschen med anledning av Greklandskrisen. I Alf Henriksons ursprungliga text "vi ska spara till flera miljoner" kan man radikalt höja potensen genom att byta ut en bokstav. Givetvis spelas också en låt av Theodorakis för att påminna om Grekland. Vi kan inte utlova samma häftiga folkliv på Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!

EU:s globala roll

Palmedagen 12 november 2011
Folkets Hus, Lund
   Årets Palmedag diskuterar vilken roll EU har globalt. Och kanske ännu viktigare: Vilken roll vill vi i arbetarrörelsen att EU ska spela globalt? Hur vill vi att Europa ska agera för demokrati, mänskliga rättigheter och fred världen över? Hur kan EU verka för ett fritt Palestina, demokrati i Burma och rättvisa villkor för världens migrantarbetare? Dessa och många fler frågor vill vi samtala om på Palmedagen den 12 november 2011.
   På plats finns en rad intressanta medverkande:
  Jens Orback, Olof Palmes Internationella Center
  Karl-Petter Thorwaldsson, ABF
  Göran Färm, EU-parlamentariker
  Åsa Westlund, EU-parlamentariker
  Åse Webeklint, ABF Skåne
  Janette Skogshus, ABF MittSkåne
Varmt välkommen att delta i diskussionen!

FRÅGA till socialnämndens ordförande Göran Wallén

Socialnämnden lär stå i begrepp att fastställa Handlingsplan för att halvera hemlösheten i Lunds kommun.
   Bedömer du möjligheten att lyckas uppfylla planens målsättning inom de närmaste tre åren som goda?
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Om det fanns telefon av Lucifer

Sony köper ut Ericsson ur det snart tio år gamla Sony-Ericsson. Börskommentatorerna säger (Sv D, torsdag) ”Påverkan på Ericsson blir minimal”. Och ingenjörernas klubbordförande säger att någon panik handlar det absolut inte om. Tja, så kan man ju säga, men för Lund är detta en viktig och allvarlig nyhet. Alla försäkrar att det spelar ingen roll, allt kommer att rulla på som tidigare. Men så är det ju nästan aldrig i industrivärlden. Plats och lokalisering betyder något. Nog kommer Sony att i fortsättningen hellre lägga ut sina utvecklingsprojekt på de båda andra centra, i Tokyo, resp. Beijing. På kort sikt händer nog inget, men det krävs inte många månader för att det ska visa sig att Lundaföretaget går ner. Redan talas det om att projekt som man skulle driva med delfinansiering från Vinnova inte blir av.
   Det är Lund som kommer att drabbas, ungefär som när Astra-Zeneca flyttade från. Det är tusentals jobb som kommer att försvinna. Så går det när man litar på multinationella koncerner. Det kanske inte blir någon spårväg till Brunnshög.
   Ska vi slå på stora katastroflarmet då? Nej, Lund är ganska robust. Vi har en fin blandning av verkstadsföretag, förpackningsindustrier, elektronik. Alfa Laval och Axis går som tåget. Men dessutom har vi en stor sektor av offentliga arbetsgivare. Svenskt Näringsliv gör en årlig ranking av företagsklimat och såvitt jag vet ligger Lund där på plats cirka 130, långt efter sådana matadorer som Vellinge och Hässleholm. Om vi ska komma högre på den skalan så måste vi lägga ner universitet eller sjukhuset, helst båda, eftersom antalet offentliganställda väger tungt negativt. Vänsterpartiet som väl inte är det mest inflytelserika när det gäller näringslivsfrågor har pekat på det orimliga i att Lund bryr sig om sådan ranking, men det har vi inte fått gehör för.
   Astra-Zenecas flytt har såvitt känt inte resulterat i någon speciell nergång i villapriser eller bostadsrätter. Lund klarade den nerläggningen. Det var mer synd om Astra-Zeneca eftersom det var så huvudlöst. Men visst, det ska nog gå att leva med en allt mindre Ericssonnärvaro.

Så konstruerar man en hatartikel av Gunnar Stensson

Ditt mål är att sprida uppfattningen att muslimer, i synnerhet palestinier, är terrorister. Du är störd av Mahmoud Abbas politiska framgångar i FN och hans image som fredsaktivist. Din särskilda uppgift är att insinuera att också Mahmoud Abbas är terrorist. Inte helt lätt.
   Det är viktigt att du är saklig och skriver i ett distanserat tonläge, kanske en aning ironiskt.
   Hamas-Israels fångutväxling härom veckan ger dig stoff. Bland de 1027 frigivna palestinierna finns naturligtvis inte bara demonstranter utan också personer som kan beskrivas som terrorister.  Dem gäller det att finna. Det är inte så svårt. Du väljer två kvinnor, Wafa al-Biss, som planerade ett sprängdåd mot ett sjukhus 2004 och Ahlam al-Tamini som varit chaufför åt en självmordsbombare. Du finner också en ung man som dödat två israeler med kniv. När de välkomnas av Hamas ledare Khaled i Gaza gör de uttalanden som du kan citera. De tre får representera de 1024 andra frigivna palestinierna.
   Du beskriver terroristdåden. Det är viktigt att alla fakta är sanna. Det är fakta som ska tala. Du måste undvika uttryck för egna åsikter och känslor.
   Så långt har du gjort ett gott jobb. Men nu kommer det svåraste, att insinuera att Mahmoud Abbas är terrorist.
   Alla de frigivna palestinierna fördes inte till Gaza utan några släpptes på Västbanken. De var mindre belastade. Mahmoud Abbas tog emot dem utanför presidenthögkvarteret i Ramallah.  Vid Abbas sida stod Hamas ledare på Västbanken Hassan Yousef. Understryk det!
   Du söker i Abbas tal efter något komprometterande men det är svårt att finna. Du fastnar för följande passage: ”Vi tackar Gud för att ni är tillbaka och för att ni är i säkerhet. Ni är frihetskämpar och heliga krigare för Gud och nationen.” Inte så värst bra, men man tager vad man haver.
   Du kan utgå från att de som läst din artikel så långt uppfattar ”frihetskämpar och heliga krigare” som synonymt med terrorister. Bra. Du kan också understryka att Abbas två gånger nämner Gud (med stor bokstav). Du kan sprida misstro mot hans anspråk på att bygga en ”sekulär” (glöm inte citationstecknen!) stat.
   Rätt bra så långt, men ännu är Du inte helt nöjd. Det gäller att få ihop ett effektivt slut och en snärtig rubrik som knyter ihop säcken.
   Tolka Abbas välkomsttal till de hemvändande fångarna som hjältedyrkan! Skriv till exempel i slutet av artikeln: ”Berätta vilka som är dina hjältar och du säger något väsentligt om vem du är.”
   Så gäller det artikelrubriken. Var det inte en gammal populär film som hette ”Kellys hjältar”? ”Abbas hjältar”. På pricken!
   Se till att få in en stor bild av Hamas-ledaren Khaled Meshaal och någon av de kvinnliga terroristerna i Gaza som blickfång på ledarsidan!
   Bra så!
   Du har åstadkommit en fläckfri hatartikel som kan gillas av Sverigedemokraterna och publiceras på Sydsvenskans ledarsida utan att någon av dina medarbetare reagerar!

P.S. Läsaren kan studera den färdiga artikeln på Sydsvenskans ledarsida den 26 oktober, sedan Mats Skogkär gett den dess slutliga finish.

Historierevisionism av Gr

Det har på sistone blivit debatt kring Moderaternas försök att skriva om den svenska historien på ett par punkter. Vi kan berätta att en liknande verksamhet har förekommit även i Lund.

Smålands åt smålänningarna!
Smålands Gille är en allmänt oförarglig sällskapsklubb för Lundabor med småländska rötter. Det finns människor som vill bevara såna hembygdsband. V-aktivisten och VB-medarbetaren Göte Bergström var en glödande Smålandspatriot förutom att han var lokalpatriot för Klostergården. De tongivande medlemmarna i gillet verkar ha en annan social bakgrund än Göte men det ska inte ligga dem i fatet.
   Inte heller att de i tisdags bjöd in Anna Alsmark att berätta om Smålands nations omvandling till en allmänt vänstersinnad studentförening som inleddes kring 1970 och i viss grad består. Hennes inledning hade den fyndiga rubriken (dock inte hennes egen) ”Röd lyser stugan”. Det som hände på Smålands var ett intressant inslag i det lokala vänsteruppsvinget som ännu inte har fått den allmänna genomlysning som det förtjänar.
   Att en stor del av gillet var kritiskt till utvecklingen i studentnationen var också väntat. De var/är helt enkelt inte vänster, men de ogillade också att de exklusiva banden till hembygden bröts. Smålands borde vara en sak för smålänningar.

Kontroversiellt
Ett kontroversiellt ämne alltså som hade förtjänat en bättre inledning än den som Alsmark förmådde att ge. Hon var ingen bra föreläsare och hennes kunskaper i ämnet var för magra. Hon hade varit aktiv i nationen ett par år på 1980-talet men saknade egna erfarenheter från de avgörande åren.
   Ja, det var en stor förändring som Smålands genomgick. Vänstern tog över nationen och ett kort slag, med utgångspunkt från Smålands, även studentkåren. Det arrangerades solidaritetsaftnar, kulturarrangemang med vänsterprägel, marxistiska grundkurser. Det samverkades med krafter utanför universitetet. Vänsterstudenter och många vuxenstuderande sökte sej till nationen, som samtidigt tappade höger- eller apolitiska medlemmar. Konservativa professorer med småländsk bakgrund rasade, inte minst på Sydsvenskans insändarsidor.
   Var det legitimt att ta över och politisera en studentnation på detta sätt? Ja, svarar Sveriges väl mest frejdade professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, och det beror nog inte bara på hans eget engagemang i Smålandsvänstern. Varje student/ungdomsgeneration måste få forma sina institutioner och deras innehåll är hans rimliga ståndpunkt. Den nuvarande har allmänt valt att förvandla nationerna till festmaskinerier, framhöll debattdeltagaren Ulf Teleman som själv var inspektor för Smålands 1970-71 och nu vittnade om den intensiva intellektuella aktivitet som utvecklades där under de åren.

Stasiaktion?
En nyckelperson i Smålands vänstersväng var Alf Brevik. En fascinerande man som hade kämpat mot tyskarna i hemlandet Norge, kommit till Sverige och jobbat många år som metallarbetare men börjat läsa på universitet i sin övre medelålder. En karismatisk man som bland annat charmade en av Malmös rikaste arvtagerskor. Vi hade stora problem med honom i Vpk där han också agerade, tillsammans med bland annat Mats Olsson.
   En annan som vi hade problem med i partiet var Malvin Enoksen, norrman även han. Nu berättade Alsmark att hennes chef, Lars Magnar Enoksen, avslöjat att hans far arbetade åt östtyska Stasi. Det förvånar inte. Han var obrottsligt lojal mot den sovjetiska sfären och hans lojalitet intensifierades nog av kampen mot alla studenter (Göran Therborn och andra) som strömmade in i Vpk och hade en annan syn på socialismen. Stasi behövde säkert inte betala honom för några rapporter.
   Nu hade avslöjandet fått Anna Alsmark att tänka om, berättade hon. Enoksen och Brevik tycks ha umgåtts. Tänk det var så att hela vänsteruppsvinget på Smålands var en skickligt iscensatt Stasikupp med Alf Brevik som nyckelagent? Antydan var inte helt klar formulerad men tydlig nog. Man märkte av publikreaktioner att kvarnarna i Helge å och Huskvarna ån plötsligt hade fått ett gott tillflöde.
   Jag ska inte här polemisera mot hennes tes. Menar bara att den var svagt underbyggd och vi som var med vet att saken inte var så enkel, att det handlade om en bred rörelse som en aldrig så skicklig agent hade varit oförmögen att styra.
   Undrar vad mötesledaren, historie- professorn Sverker Oredsson tänkte om bevisföringen. Han sa inget.

Bidragspartiet Moderaterna av Gunnar Stensson

Här kommer en sur liten notis, inspirerad av Sven-Hugo Mattsons artikel Bidragssverige - inte för alla, SDS 19/11. Sven-Hugo påminner om att många statliga bidrag utbetalas till personer med stora ekonomiska resurser, samtidigt som låginkomsttagare, sjuka, pensionärer, hemlösa och arbetslösa kan bli helt utan bidrag. 
   Söndagen den 23 oktober redovisade Aftonbladet de svenska ministrarnas löner och förmögenheter. Också deras ekonomiska bidrag noterades.
   Nedan en lista med 10 ministrars statliga rut/rot-bidrag:
   Fredrik Reinfeldt – 50 000
   Jan Björklund – 25 122
   Lena Adelssohn–Liljeroth – 44 259
   Stefan Attefall – 30 512
   Beatrice Ask – 16 416
   Eva Björling – 25 122
   Erik Ullenhag -32 149
   Ulf Kristersson - 50 000
   Peter Norman 34 231
   Nyamki Sabuni – 44 577..
De tio ministrarna kvitterar alltså tillsammans ut 352.458 kronor, det vill säga i genomsnitt cirka 35.000 kronor per minister. Miljonförmögenheter och miljoninkomster har de allihop.
   Visst kan vi medborgare bidra till ministrarnas reparations- och städkostnader, 35.000 kronor hit eller dit spelar ingen större roll med tanke på deras höga löner. Och en del av pengarna sipprar väl i slutänden ner till mindre bemedlade städare och snickare.
   I anständighetens namn måste regeringen dock sluta att ondgöra sig över att också ensamma mödrar, låginkomsttagare, sjuka och pensionärer kan vara bidragsberoende.
   Nu över till något helt annat. Inte kan väl kostnaden för uppehållstillstånd till ensamma sjuka invandrarkvinnor i 90-årsåldern vara så stor att den skulle gå ut över vård, skola och omsorg, som den ansvarstagande Fredrik Reinfeldt påstod häromdagen

KDS-jihadism av jiell

Man börjar få grepp om programskiftet kring marionettregimerna, i Nordafrika. Adios till autokratiska ledare av dynastitypen till förmån för "sosse-islam" med tacksamhetsskuld till väst, lagom sharia och definitivt inga ambitioner välta emblematiska torn i våra huvudstäder. Talibanmodellen bildar mönster och fleråriga sonderingar måste ägt rum med exvis Brödraskapet i Egypten samt övriga mer nationellt samhällsbyggande islamister, i området. Syftet är främst att stävja israeliska halsstarrigheten och vem tror Turkiet gör en helomvändning utan välsignelse från Washington - nåt även innefattar Güls moderat islamska regering, prototypen. Områdets monarkier  rättar in, som Marocko och Jordanien samt kompromissar med krönta enväldet. Även Quad. bedömdes kunna levas med - tills föll ur sin nya lydkonungsroll. Beklagligt att ingen av sönerna klarade en palatskupp.
   Hegemonens planer för arabiska vikens oljeshejker förblir gissningar men man avvaktar väl skrämseleffekten, av projektets första fas. Washington använder Östeuropatricket med att vända befolkningarna mot självregimerna, smart - får samtidigt credit för demokratistödet. Nu avvaktar vi vad mer revolutionära islamska elementen och rörelserna, tar sig för. Kommandoräder mot spanska turistorter vid Solkusten och Mallorca är mitt val, skapar snabbt panik och har betydande ekonomisk-destruktiv potential. Även överfall på sjöfarten över Medelhavet a la Somalia och sommartrafiken vid Rivieran där mondäna orter får känna av antikoloniala uträkningarna. Denna skiss att åter sätta skräck i Västerlandet samt skada ekonomi jämte tilltro till statsskicket förutsätter dock instabilitet i Nordafrika efter systemskiftena och underlättas i hög grad av en djup och långvarig recession, inom europeiska ekonomierna. Nå, första kan utan tvivel hjälpas på väg och rekryteringen av ortskunniga för räder klart hjälpt av sönderfallande ekonomier. Decennielånga nyliberalismen i väst med starkt växande klyftor och småbisarr egomentalitet är utan tvivel en god faktor, i vår favör där rentav inhemsk uppbackning för ett projekt effektivt stäcka EU-regionens dominanssträvanden inom närområdet, kan påräknas. Rekrytering utanför Nordafrika undandrar sig mitt bedömande, liksom vad hjälp kan påräknas från kvarvarande al Q.
   Geopolitiken med "de ovilligas koalition" samt konsekvenserna av råa maktpolitiken via FN och Nato, även intressant på kort och lång sikt. Men huvudlösheten ta sig an både väst och forna öst samtidigt måste ersättas av att ena parten tas till hjälp i utbyte mot borgfred, i en dold strategisk allians. Lojalister för saken i väst kan vidare göra stor nytta med att lokalisera samt utvärdera mer betydande personmål, varpå effektueringen sker externt. Gäller befattningshavare på universitet, inom media samt i (fd) FN-tjänst och vid internationella domstolar, exvis. Metropolernas civila hjälpredor är ett klart underskattat åtgärdsmål.

Fågelinventering i dammarna av Gunnar Stensson

Gryning. Grå himmel, östanvind, oroligt vatten. Marken torr, varken frost eller dagg. Vissna löv virvlar som snödrev
   Första dammen: Sothöns, gräsänder, bläsänder (piu piu) två stora svanar, en flock måsar.
   Långa dammen: Hundratals änder. Svårt att särskilja gräsänder, bläsänder och brunänder i det svaga ljuset. Färgerna syns inte. Men viggarnas vita speglar är tydliga.  En grå häger flyger upp. Stor som en trana. Långsamma vingslag.
   Fågeltornsdammen: En enda storskarv. Lång hals, lång vit näbb. Flyger en sväng, sätter sig igen på samma plats. Över reningsverket cirklar en glada
   Första mellandammen: Ljusare nu. På cementbalken en svan med fem ungar tätt tillsammans. Ungarna redan stora som vuxna svanar, Fjäderskruden på väg att övergå från brunt till vitt. Kullen bestod av sju ungar. Två saknas. Intill svanarna två kanadagäss.
   Andra mellandammen: Där en svan och en unge. En av de sju fattas alltså, har kanske förolyckats. Svanfamiljer håller ihop, åtminstone ett år. De är dödligt aggressiva i försvaret av sina revir.
   En ovanligt stor bläsand flyr ut i vassruggen intill. Huvudet praktfullt sammetsrött. Och där en gräsand med blänkande grönt huvud. Honorna är små och bruna. Det är ljusare nu, molnen tunnare. En fiskstjärt blänker till. Braxen eller karp.
   Värpingedammen. Där två svanungar och en förälder, vit. Under sommaren blev det bara två svankullar i dammarna, den ena med sju ungar och den här med två.
   Här forsar vattnet ut i Höje å. Det dånar som trafiken på E6. Ett par fasaner skriker och rusar in bland pilsnåren. Från himlen ropar hundratals gäss. Var är de? Där kommer de, högt. Den stora flocken ordnar sig i en dubbelw-formation. Vindkraftverkens vita vingar snurrar långsamt.
   Efterkontroll 27/10: Där är de alla sju och en av föräldrarna. Snövit och de 7 svanungarna.

Utbyggnad av Brunnshög: En ny planeringsinriktning – eller önsketänkande? av Ulf Nymark

Ett ramprogram för fortsatt planering av Brunnshögsområdet har nu beslutats av Byggnadsnämnden. Eller snarare: nämnden har antagit ett ramprogram – med mål och visioner – som ska gå ut på remiss i den kommunala apparaten för att sedan så småningom fastställas.
   Brunnshögsområdet ska bebyggas med bland annat den europeiska splittringskällan, dvs ESS, där det i slutänden ska finnas mellan 6000 och 7000 lägenheter samt någonstans mellan 35 000 och 45 000 arbetsplatser.
   Det finns mycket man kan säja om och undra – ja, rentav förundras - över i ramprogrammet. För dagen nöjer jag mej dock med att kommentera en enda av alla målsättningar som bullas upp i dokumentet.

Målsättning för trafiken
Den målsättning jag närmare tänker granska gäller trafiken. Målet är att en tredjedel av trafiken till och från området ska ske med bil, en tredjedel med gång- och cykel och en tredjedel med kollektivtrafik. Givetvis är detta en progressiv målsättning, med tanke på den höga andel av bilresor som präglar bilresandet idag.
   Men: det finns ett stort MEN. Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget Trivector göra en utredning kring förutsättningarna för att uppnå denna fördelning på de tre olika trafikslagen. (Utredningens resultat nämns inte i programmet.)

Målet nås inte
Trivector har då som ett första steg beräknat den framtida färdmedelsfördelningen utifrån nuvarande planering, inklusive spårväg med 6 minuterstrafik. Utredningens slutsats är glasklar: ”Målet om 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång-cykel nås … inte”, sägs det lakoniskt. Det blir över 50 procent bilburna resor, och gång- och cykel tar bara hem 17 procent med nuvarande planeringsinriktning.

Kraftfulla åtgärder
För att närma sig målet fordras kraftfulla åtgärder. Trivector utreder effekterna av en rad tänkbara åtgärder:
   1. Ökat avstånd för mellan parkeringsplats och arbetsplatser till 300 meter, och mellan parkering till bostad 150 meters avstånd.
   2. Flyttning av den yttre delen av bostadsområdet närmare hållplatsläge för spårvagn.
   3. Intensiv satsning på ”rörlighetshantering” s k mobility management, dvs direkt påverkan på individer och företag för ändrat resbeteende, dvs sådant som ibland kallas ”mjuka” åtgärder. (Dock kommer bilresandet att minska med bara 3 procent genom insatser av detta slag).
   4. Parkeringsavgifter. Höga p-avgifter -  t ex i nivå med förmånsbeskattningsvärdet för gratis parkering – någonstans mellan 1000 och 4000 kronor per månad. Denna åtgärd kan minska biltrafiken med mellan 10 och 60 procent, beroende på vilken nivå man lägger avgifterna på.

Närmare målet – men inte fullt ut
Med detta åtgärdspaket skulle man närma sig målet – men ändå inte nå det full ut: 37 procent bilresor, 47 procent kollektivtrafik och 22 procent gång och cykel.
   Nåväl, även om målet inte nås fullt ut ser väl den nyssnämnda fördelningen ändå hyfsad ut? Ska man inte vara nöjd så?   Det finns några hakar som kan sammanfattas till ett enda stort hinder: den politiska majoritetens politik. Är majoriteten beredd att vidta de åtgärder som fordras för att nå målet?

Tveksamhet
Här kan man uttrycka viss tveksamhet (för att ta till med en våldsam underdrift):
   1. Finansieringen av spårvägen i är inte löst. Den borgerliga kommunledningen verkar handfallen. Inga som helst beslut om spårväg har fattats, och kan inte heller fattas förrän finansieringsfrågan är i hamn. Utan spårväg kommer målet aldrig trafikmålet att kunna nås. Trivector har räknat hem den s k spårfaktorn för övergång från bil till kollektivtrafik. Oklarhet råder även beträffande turtäthet: är Skånetrafiken beredd att köra i 6 minuterstrafik från första början om och när spårtrafiken drar igång?
   2. Inte mycket tyder på att kommunen kommer att ändra planeringsinriktning. I Solbjersområdet (ett delområde på Brunnshög/Lund Nordöst) är man fortfarande i full färd med att planera källargarage under bostäderna och ge prioritet åt biltrafik i gatunätet.
   3. Hitintills har den borgerliga majoriteten (och socialdemokratin) inte varit beredd att använda p-avgifterna som ett medel att minska biltrafiken i kommunen. Ingenting tyder på att en omsvängning är på gång, i varje fall inte hos borgarna.
   4. Kommunen råder inte över alla föreslagna åtgärder. Den måste få med arbetsgivare och fastighetsägare för att klara av p-avgifter och ”rörlighetshantering” fullt ut. De borgerliga har alltid varit obenägna att ställa några som helst krav på fastighetsägare, byggherrar och arbetsgivare.

Önsketänkande eller dimridåer?
Så ser det ut med bakgrunden till det i och för sig framåtsyftande målet om den framtida färdmedelsfördelningen till och från Brunnshög. Vad som formuleras som ett mål är närmast att betrakta som önsketänkande. I bästa fall. I sämsta fall är det blå dimridåer från den politiska majoritetens sida. Dessvärre finns det skäl att misstänka att detsamma är fallet med ett antal andra mål på miljö- och klimatområdet i ramprogrammet för Brunnshög. Det finns all anledning att återkomma till detta innan ramprogrammet definitivt klubbas.

PS. För övrigt tycks alla partier, utom DV, utgå från att ESS-anläggningens föreslagna placering är beslutad av kommunen. Så är inte fallet. Det sker först genom antagande av detaljplan. Och dit är det en bit kvar. DV menade därför som enda parti vid Byggnadsnämndens behandling av ramprogrammet, att ett sådant program inte borde antas förrän kommunen i detaljplan tagit ställning för denna lokalisering av ESS och när finansieringen av spårvägen är klar. Enligt DV:s mening är spårtrafik en förutsättning för att Brunnshögsområdet kan byggas ut i den omfattning som föreslås i olika kommunala dokument. DS

Stationsområdet – en replik av Gunnar Sandin

Som grund för en idétävling låg en prognos om att tågåkandet i Lund skulle tredubblas och att stationsområdet borde anpassas till detta. Olika lösningar presenterades men gemensamt var en förskjutning av tyngdpunkten norrut, till Clemenstorget där tåget ska möta spårvagnen. I nr 31 var Sven-Hugo Mattsson skeptisk till hela idén. Han tror inte att vare sej Lund eller tågåkandet kommer att växa så mycket, han tror inte Lund får råd med spårvagn och han tycker att Clemenstorget i stort är bra som det är.

En självdeklaration
Jag ska börja med att citera mej själv från ett tidigare debattinlägg i VB:
   1) Jag tror på klimatlarmen.
   2) Jag tror att vi befinner oss på oljetoppen.
   3) Kärnkraften måste bort av en rad olika skäl.
   4) Jag misstror möjligheterna att hitta nya mirakulösa energikällor och drivmedel eller radikalt energitätare batterier.
   5) Jag tror innerst inne på politikens rationalitet även om förträngningsmekanismerna är mycket starka.
   6) Därför tror jag att energin relativt snart blir en mycket knapp nyttighet och att samhället ställer in sej efter detta.
   7) Jag tror på spårteknik (på grund av den låga friktionen) och på eldrift med kontinuerlig nätmatning, konkret på spårvagnar när det gäller närtrafik.
   8) Eftersom bilarna får det svårt behöver framtidens kollektivtrafik inte ta så stor hänsyn till konkurrens. Människor tvingas att använda den. Med min kollektivistiska politiska ideologi har jag ingen svårighet med detta.
   SHM håller nog med om det mesta men tycks göra en annan, mer pessimistisk värdering av punkt 5 och därmed av punkt 8. Därmed kunde diskussionen avblåsas redan nu, men jag ska ändå argumentera lite.

Större Lund, fler tåg
Lund kommer inte att vara oberört av den nuvarande krisen, som nog kommer att dämpa sysselsättningen och inflyttningen. Men kommunen kommer att klara sej bättre än många andra. Just för att lösa krisen är EU och Sverige överens om att satsa massivt på forskning och högre utbildning och att inom de sektorerna betona de gamla och stora universiteten. Det drar hit pengar och folk, och inte minst folk som av ekonomiska och ideologiska skäl gärna åker tåg.
   Skånetrafiken la för några år sen fram ett strategidokument med perspektiv fram till 2037. Där handlade det om en ökning i den storleksordningen, bland annat utgick man från att kollektivtrafiken skulle få samma täckningsgrad som den för närvarande har i Zürich, en gediget borgerlig stad i ett gediget borgerligt land. Sen dokumentet gjordes har åtminstone den regionala tågtrafiken vuxit enligt prognosen. Den långväga persontrafiken har inte gjort det, men tror man på politikens rationalitet enligt ovan inser man att flyget tillhör det som först måste drabbas av klimatbetingade restriktioner. Det kommer att behövas fler snabbtåg till Stockholm och fler tåg som passerar Lund på väg ut i Europa.
   I motsats till bland annat Håkan Juholt har jag svårt att tro på en tågtunnel vid Helsingborg. Den och följdinvesteringarna genom Danmark blir för dyra. Därmed kommer snabbtågen att passera just genom Lund. En central fråga blir då om de sex plattformsspåren kommer att räcka.

Nya Bjärredsbanan
Lokalt kommer det av angivna skäl att behövas eldriven kollektivtrafik, och då talar mycket för spårvägar. När Malmö för över hundra år sen byggde upp sitt nät med fyra huvudlinjer hade stan färre invånare än vad Lund har nu. Och man gjorde det utan en krona i stats- eller regionbidrag.
   Givetvis är såna tillskott önskvärda. Jag tror liksom SHM inte att det lossnar under mandatperioden, men eftersom spårtrafiken är en hjärtefråga för Mp kan det bli en ändring redan nästa valnatt, att det block som bjuder mest spår får deras röster. Minns hur det lilla Stockholmspartiet tvingade M att gå med på cykelbanor!
   Jag förutser spårvägar till Sandby, Dalby, Staffanstorp och Bjärred. Den senare erbjuder ett särskilt problem eftersom den måste korsa järnvägen nånstans. Rimligen just vid Clemenstorget, och då måste det vara med i tankarna när man diskuterar torgets framtid.

Clemenstorget
Det finns positiva saker att säga om Clemenstorget. Jugendhuset som upptar hela den östra sidan är kanske inte vackert men magnifikt. Plataner är fina. Där finns ett folkliv, det är sant, och det har utvecklats under de senaste år, inte minst tack vare det växande tågåkandet, bron över spåren och busscentralen.
   Men det finns problem som kloka arkitekter har påpekat genom åren. Torget har en lite oklar avslutning åt väster där det relativt låga godsmagasinet inte balanserar de höga husen på andra sidor. Det fanns en gång ett förslag på ett smalt men högt hotell intill tullkammaren och det var en tänkvärd idé.
   När järnvägen kom till Lund på 1850-talet uppfördes en banhall över två spår. Resenärerna kunde nå tågen både regn- och vindskyddat. Nu innehöll ett av idéförslagen ett nytt slags banhall, ett glastak över spårområdet. För storslaget för Lund? Tja, det finns ett liknande i holländska Lelystad som åtminstone när det byggdes var mindre än Lund. Det taket skulle skapa en spännande västsida.

PS Det är lätt att hålla med SHM om behovet av upprensning i cykelparkeringarna. Men det är inte säkert att Rydes undergång behöver breddas om förskjutningen mot Clemenstorget fortsätter.

Afghanistan allt "våldsammare" av Anders Davidson

Enligt FN ökar våldet i Afghanistan, men NATO hävdar motsatsen.
   Under årets åtta första månader steg våldet med 39 procent jämfört med samma period 2010. Huvuddelen av ökningen tillskriver rapporten fler väpnade sammanstötningar och fler (25 procent) vägbomber.
   Framförallt är det i det sydliga och sydöstliga Afghanistan våldet ökar. Rapporten anger två tredjedelar av ökningen till dessa regioner.
   Enligt ISAF föll antalet angrepp från "rebellerna" i juli i år jämfört med samma månad i fjol med en femtedel, 20 procent.
   Resultaten i FN-rapporten strider mot den värdering de internationella styrkorna gör av situationen. Därifrån hävdas att Afghanistan under ockupationen och de många militära offensiverna blivit säkrare.
   – Antalet egentliga fiendeangrepp minskar. Det är vad vi observerar. Det indikerar att våldet minskar, säger Nato-talesmannen brigadgeneral Carsten Jacobson till The Dawn på ett pressmöte i Kabul.
   Antalet våldsamma händelser som sätts i samband med kriget är varje månad anger FN till 2108. Samtidigt orsakar bombkriget fler och fler civila dödsoffer. I juli dödades 38 afghaner av luftangrepp – det högsta antalet sedan februari förra året.
   – När Taliban störtades, trodde vi att världssamfundet skulle ge oss säkerhet, men så blev det inte. Istället har de dödat civila, snarare än att döda Taliban, säger ingenjören Sharif Siddiqui i Kabul till tidningen Irish Examiner.
   I samband med årsdagen av USA:s angrepp på Afghanistan samlades demonstranter även i Kabul. Flera hundra män och kvinnor krävde slut på kriget. De bar plakat med texten "Ned med ockupationen" och brände stjärnbaneret och ville se USA-soldaterna och Nato lämna landet. USA anklagades för massakrer på civila och Hamid Karzai kallades för USA:s marionett.
   – Sedan invasionen för 10 år sedan har vi bara upplevt lidande, instabilitet och fattigdom i vårt land, sade Hafizullah Rasikh, en av dem som organiserat demonstrationen, till Reuters.
   Enligt Der Spiegel anser knappt fyrtio procent av afghanerna att Nato garanterar säkerheten i landet. Det är en minskning från 45 procent förra året.
   Fler än varannan, hela 56 procent, betraktar Nato som en ockupationsmakt och 60 procent förutspår inbördeskrig när Nato lämnar landet.
   Opinionsundersökningen har genomförts sedan 2008 av tyska Konrad Adenauer Stiftelsen i samarbete med Kabul Universitet och omfattar 5000 personer i fem provinser.
   Även den afghanska opinionen är splittrad. Fångar i afghanska fängelser eller i förvar hos landets underrättelsetjänst och polis utsätts för tortyr. Systematisk tortyr. Även barn mellan 14 och 17 år.
   Det visar en rapport från UNAMA, FN:s Assistance Mission in Afghanistan. FN fann "övertygande bevis" för att underrättelsetjänsten har använt systematisk tortyr i sina fängelser i Kandahar, Herat, Khost och Laghman. Även högkvarteret i Kabul pekas ut.
   Rapporten har utarbetats mellan oktober i fjol och augusti i år. Rapportörerna har besökt 47 fängelser i 22 provinser och ställt frågor till 379 fångar. Slutsatsen är att åtminstone hälften av de utfrågade utsatts för tortyr i samband med förhör.
   – Tortyr är enligt internationell lag en av de mest allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, enligt afghansk lag är det ett grovt brott och enligt bägge är det strängt förbjudet, säger Georgette Gagnon, UNAMA:s ansvariga för mänskliga rättigheter.
   Trots den frispråkiga rapporten anser sig FN:s särskilda sändebud till Afghanistan, svensken Staffan de Mistura, inte kunna dra slutsatsen att avslöjandena i rapporten tyder på institutionaliserad misshandel i Afghanistan eller att det ingår som en del i den afghanska regeringens politik.
   Rapporten anses besvärande för USA och Nato, enligt Ekot, som säkert har rätt men dock bortser från de övertygande rapporter som finns om övergreppen i bland annat Bagram, där USA administrerar en del av det kraftigt utbyggda fängelset.
   I Sverige tycks det knappast pinsamt att samverka med samma myndigheter och att vara allierad med USA. Det blir knappast ens debatt.
   Det är pinsamt.

Khadaffi – västallierad despot i kampen mot al Qaida
av Gunnar Stensson

”Khadaffis dröm om socialism blev en libysk mardröm” är den irrelevanta rubriken på en ledare av Peter Wolodarski i DN 25/10.
   Han skriver: ”Att despoten i Tripoli inte längre kan plåga sin befolkning är lättnad och glädje, främst för libyerna själva men också för en värld som låtit Khadaffi hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera) och oljeinvesteringar (däribland Lundin Oil under Carl Bildts styrelsetid).”

Wolodarski förtiger
den främsta orsaken till det politiska och materiella stödet, nämligen att Khadaffi värvades till USA:s och Natos War on Terror. När Bush utropade: ”Antingen är ni med oss eller med terroristerna” fick Khadaffi och många andra förtryckare sin chans.
   Moammar Khadaffi omfamnades, politiskt och fysiskt, minns tv-bilderna, och upprustades som uppskattad allierad strax efter USA:s invasion i Irak 2003 (den invasion som snart ska avslutas med ett totalt amerikanskt tillbakadragande).
   Khadaffi kunde i fortsättningen med gillande från väst beteckna sina muslimska motståndare som al Qaida-terrorister och bekämpa dem med de metoder han fann lämpliga. USA visade i Abu Ghraib och Guantanamo hur det kunde gå till.
   Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten deltog på samma sätt i det maktspel som dirigerades av de leende psykopaterna Bush och Blair.

Wolodarski förtiger också
att EU på initiativ av Sarkozy och Berlusconi gav Muammar Khadaffi uppdraget att fungera som unionens blodhund i jakten på invandrarna från Afrika.
   Vilka mord och övergrepp Khadaffi begått i de inhägnade läger för tusentals afrikanska flyktingar som han med EU-medel uppförde i den libyska öknen blir väl aldrig utrett.
   Det finns skäl att fråga vilka förhållanden som råder i lägren nu, efter ett halvt års inbördeskrig.
   Vapenbrödraskap rådde mellan Moammar Khadaffi och USA, EU och Berlusconi under år av blodig terror. Sedan välte den arabiska våren allt över ända. Det ledde knappast till ”lättnad och glädje” i USA och EU. I stället oroade man sig för att ”stabiliteten rubbades”.

Wolodarski avfärdar
Västs samarbete med Khadaffi med den förringande frasen: ”en värld som låtit honom hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera)”. Sedan riktar han sitt huvudangrepp mot religionshistorikern Mattias Gardell med utgångspunkt från några citat ur en 15 år gammal artikel som i drevjournalistisk anda redan valsat runt några varv i svenska media.

Wolodarski
skriver förtrytsamt: ”Den så ofta uppmärksammade religionshistorikern Mattias Gardell skrev så sent som på 90-talet – flera år efter Lockerbieattacken – att Khadaffi ”förefaller omåttligt populär” och liknade hans idéer för att styra landet vid de svenska syndikalisternas program. Dissidenter som Gardell påstod sig ha träffat var fulla av beundran inför ”allas vår broder” det vill säga Khadaffi. De journalister som målat ut honom som en ledande terrorist avfärdade Gardell som offer för CIA:s och Mossads propaganda.
   Så förvridet och okunnigt uttryckte sig en flitig svensk debattör om Libyens diktator.”

För 15 år sedan
skrev Gardell att Khadaffi ”föreföll populär”, att hans idéer liknade de svenska syndikalisternas, att någon kallat honom ”allas vår broder” och förmodade att de journalister som målade ut Khadaffi som ledande terrorist var offer för CIA:s och Mossads propaganda. Gardells iakttagelser är som synes ganska modesta. Däremot kunde han knappast förutse att Khadaffi ett decennium senare skulle komma att samarbeta med CIA och Mossad.

I söndags
publicerades Wolodarskis artikel där han som vi sett förtiger att Bush, Blair, Sarkozy och Berlusconi omfamnade Khadaffi, rustade honom till tänderna och släppte lös honom i det islamofobiska War on Terror för att försvara ”USA, Israel och de värden som bär upp våra egna samhällen”.
   Att försöka få oss att glömma detta genom ett måttlöst angrepp mot författaren till en femton år gammal artikel, skriven i en helt annan historisk situation, är förvisso falsk bokföring. Det är att dölja och släta över. Det är att uttrycka sig förvridet och okunnigt. Det är opportunism.
   Däremot hedrar det Wolodarski att han tar upp oljeinvesteringarnas och Carl Bildts betydelse för stödet till Khadaffi.  Nu är Khadaffi död, lynchad. Men den hänsynslösa kampen om Libyens olja kommer att fortsätta efter tyrannens fall.

Kulturtips

Rikard Wolff
på Palladium den 28/10 kl 19:30.
Läs mer

Don Giovanni
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 29 oktober. Repris 30 oktober.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer

De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Medmänsklighet
På Månteatern den 29 oktober kl 19:00 tar teaterimprovisatörerna och det akademiska Lund ett skamgrepp på dygden Medmänsklighet.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer

En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Lör 29 okt kl. 19:30
Läs mer

Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern
På Palladium lördag 29 oktober kl 19:30.
Läs mer

White On White #3
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Lör 29 okt kl. 19:00
Läs mer

Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Sön 30 okt kl. 15:00. Läs mer

Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Sön 30 okt kl. 14:00. Läs mer

Øivind Farmen & Lars Karlsson
På Palladium 30 oktober kl. 16.00
Läs mer

JOEL HARRISON STRING CHOIR - The Music of Paul Motian
På Victoriateatern 31 oktober kl 19.30
Läs mer

Bluesmöte - Ale Möller, Eric Bibb & Knut Reiersrud
på Palladium 1 november kl 19:30.
Läs mer

This is not a film/Film och samtal om yttrandefrihet
Tisdag 1 nov kl 18:30 MORISKA PAVILJONGEN (Spegelsalen) i FOLKETS PARK. Läs mer

Himmel och Pannkaka
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor (6-11 år). På Teater Sagohuset i Lund 2 och 3 november och på Gamla Tvätteriet i Malmö 28 november - 11 december.
Ons 02 nov kl. 10:30. Läs mer

Manolito y su Trabuco
Manolito y su Trabuco tillhör det absoluta toppskiktet bland Kubas timbaorkestrar. Nu kommer orkestern till Moriska Paviljongen för en konsert utöver det vanliga. Ons 02 nov kl. 20:00
Läs mer

Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Ons 02 nov kl. 19:30
Läs mer

Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Tor 03 nov kl. 19:30
Läs mer

MACK 3/11 Özz Nujen, Elin Nordén och Eric Andersson
stand-up på La Couronne
Tor 03 nov kl. 20:00. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 03 nov kl. 16:00. Läs mer

Hela kulturcentralens program