All kunskap, alla värden, alla mål, all historia
måste omprövas. Allt vetande måste ses ur nya perspektiv, antropocens
perspektiv. Människan har makt att förändra världen, men varje
förändring leder till kedjor av konsekvenser eftersom det
livsuppehållande jordsystemet består av en oändlig mängd undersystem
som balanserar varandra.
Klimatperspektivet måste styra varje lokalt beslut om
stadsplanering och kommunikationer. Varje enskild individ måste ta
ansvar. En fjärils vingslag i Lunds stadspark kan leda till en orkan i
Florida
Klimatet blir varmare, en eller två grader. Ökar värmen med 3
grader innebär det katastrof. Det är en oförutsedd konsekvens av att vi
för ett par hundra år sedan började förbränna fossil som under
miljontals år lagrats under jorden. Vi vet att förbränningen av fossil
måste upphöra, men i stället ökar den hela tiden. Förra året var
förbränningen större än någonsin tidigare. När inlandsisar och
glaciärer smälter blir nya fossila lager tillgängliga för
pollutokraterna, de mäktiga nedskitarna, med Trump i spetsen.
Häromdagen offentliggjorde FN:s klimatpanel en rapport om den
genomgripande omdaning av all markanvändning som är nödvändig och
krävde stopp för bekämpningsmedel, konstgödsel, plöjning och harvning,
köttproduktion och i stort sett allt industriellt jordbruk, och i
stället återplantering av skog och anläggning av våtmarker och
torvmossar.
Världsekonomins makthavare, Exxon, Shell, Monsanto och allt vad
de heter satsar miljarder på att stoppa de nödvändiga
samhällsförändringarna så att de kan fortsätta sin jakt på kortsiktig
profit, nu i de nya områden som frilagts vid polerna till följd av
havsuppvärmningen.
Först nu är alla (även förnekarna) medvetna, men kunskapen har
funnits under lång tid. Koldioxidhalten i atmosfären började mätas 1957
i den så kallade Keeling-kurvan, som stigit oavbrutet sedan dess.
Romrapporten Tillväxtens gränser kom 1972. För ett par dagar sedan passerade vi gränsen för årets förbrukning av jordens resurser.
Keelingkurvan klättrar till ny rekordnivå
Keelingkurvan är döpt efter den amerikanska geokemisten
och oceanografisten Charles David Keeling (1928-2005), som var den som
inledde mätningarna på toppen av berget Mauna Loa i Hawaii år 1958.
Han var också den som först uppmärksammade världen på
människans möjliga påverkan på växthuseffekten och på den globala
uppvärmningen.
Många forskare menar att man, för att hålla den globala
uppvärmningen på en säker nivå, bör hålla sig under 350 PPM, något som
dock överskeds 1987.
Vetenskapsmän inom alla forskningsområden
har i årtionden arbetat med de nya perspektiven. Det har givit
upphov till en bred litteratur, mest engelskspråkig men också på
svenska, som Sverker Sörlins
Antropocen, Alf Hornborgs
Myten om maskinen och Clive Hamiltons
Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen.
Ämnet ekonomi, som snarare är en kapitalistisk ideologi
än en vetenskap, är i omedelbart behov av förändring eftersom det
påverkar de styrandes beslut.
Förra året tilldelades den amerikanske ekonomen William
Nordhaus riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne för sin
forskning som lett till slutsatsen att en temperaturhöjning i
atmosfären på tre grader är ekonomiskt optimal. Därmed visar han, och
prisutdelarna, ofrivilligt hur verklighetsfrämmande hela den ekonomiska
”vetenskapen” med sina dogmer om privatisering, marknadsstyrning och
tillväxt är.
Men revisionenen av det ekonomiska tänkandet är på gång. Pikettys
Kapitalet och Branco Milanovics
Global ojämlikhet är ett par exempel.
Världens historia måste skrivas om, i synnerhet de
avsnitt som handlar om den industriella revolutionen som ledde till att
miljontals slavar kidnappades från Afrika och tvingades arbeta på
bomullsfälten i Amerika, vilket gav upphov till rikedom i USA och
Storbritannien med dess ångmaskiner och mekaniska vävstolar, folkmord i
Afrika och förödelse och fattigdom i Indien.
Rebecca Solnits
artikel
Vårt ständiga krig på annan plats i VB är ett exempel på den omvärderingen.
Forskare läser världs-litteraturen med nya ögon.
Piketty och Milanovic hänvisar till Proust och Balzac. Andreas Malms
The progress of this storm använder Joseph Conrads roman
Seger som ram för analysen av kapitalism och miljöförstöring.
Själv måste jag – som alla andra - ompröva tankar, handlingar, erfarenheter och attityder. Efter det andra världskriget inleddes
den stora accelerationen mot
och över tillväxtens gränser. Jag var tolv år då. Atombomben över
Hiroshima markerar enligt många inledningen till antropocen, människans
tidsålder, då människan på gott och ont grep makten över jordens
framtid. Allt som skett under de snart 75 år som gått sedan dess har
gjort avtryck i mitt medvetande, avtryck som jag måste omtolka ur
antropocens perspektiv för att söka ny tillhörighet med livet och allt
levande.