Appellmöte på Mårtenstorget

Bild från appellmötet 8 april

 

Trots ihärdig kyla och till och med snö under påsken är våren i antågande. Ett säkert vårtecken är Röda Kapellets sedvanliga torgspelningar på lördagarna utanför konsthallen. För två veckor sedan handlade appellmötet om stad och landsbygd och nu på lördag är temat vård och omsorg.

   Mellan gamla godingar som "Du ska få min gamla cykel när jag dör..." och "I en sal på lasarettet" (med ny tillrättalagd text) tar talarna upp frågor som "Hur många friska barn behövs för att hålla liv i de sjuka?" och "Vad får de sjuka kosta?" I vårsolens glans mellan klockan 11 och 12 håller Röda Kapellet på alltmedan åhörarna förplägas med kaffe och tilltugg.
Välkomna!

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
Lördag 22 april kl 17:00
Christian Davidsson, kontrafagott
Larsåke Sjöstedt, orgel

Vårpromenad till Arena-staden och vår blivande station

Söndagen den 23 april. Samling klockan 14.00 framför kyrkan.
   Kort och lätt promenad. Rollatorer, permobiler och stavgångare välkomna.
   Vi ska diskutera stadsplanering. Hur tänkte de som byggde Klostergården? Hur tänker de som planerar Brunnshög? Hur tänker de som planerar Sydväst-staden vid den nya stationen?
   Hur tänker vi? Kan vi påverka?

Klostergårdens byalag

Utanför köksfönstret: Vårkatalog av Gunnar Stensson

Klockan sex. Solen kryper upp väster om klocktornet. Röd. Jorden stjälper.
   Solen bländar högt över tornet. Halv sju. Ekorrar, harar, duvor, råkor, bofinkar, koltrastar. Den stora pölen speglar avenbokarnas muskler. Vita måsar på fotbollsplanens gräs.

Citat

Utan de papperslösa stannar Sverige
Nu pratar vi om att ”dom” inte ska få förstöra ”vår stad”. Men det är ju ”vi”, som är så nöjda över våra fina reaktioner på terrorn, som betalar deras uppehälle genom att utnyttja deras arbetskraft för nästan ingenting. Vi har byggt in de papperslösa i vårt låglönesystem. Om vi vill ha bort dem, måste vi stoppa den arbetsmarknad som finns där för dem.
Åsa Linderborg, AB 11/4.

Klyftorna växer mellan dem som skaffat sig en högre utbildning och dem som inte gör det. Meritokratin har blivit en ny religion som får legitimera de stora löneskillnaderna och olika livschanserna. ”Jag har pluggat på universitet, alltså förtjänar jag mitt välmående.” Den självutnämnda intelligentsian har blivit det nya seklets aristokrati som blundar för det faktum att höga betyg, precis som gamla gods, går i arv.
Åsa Linderborg, AB 18/4.

Om vikten av bokstäver av Sten H

VB:s redaktör, Göran Persson, tog i sista numret före påsk upp frågan om vikten av bokstäver i vänsterns politiska praktik. Sanningen är nog den att tilltron till bokstäverna inte är så stor just nu. Jag vill diskutera det i Görans öppna och sympatiska anda.
   Jovisst, det tillverkas flygblad och det är väl OK. Men det räcker inte, det behövs också någon form för långsiktig dialog. Då är läget följande: VB finns men läses bara av ett fåtal vänsterpartister. Det är som om många har kvar en rädsla för Demokratisk Vänster och Miljöpartiet. ”Politiken” var ett försök att återuppta tidningstraditionen genom att knyta utgivningen till sammanträdena i fullmäktige. Det höll några år, men i dag har det mest blivit till ett fylligt flygblad utan kontinuitet i utgivningen. Någon inre debatt i skriftlig form finns inte heller. V Lund hade in på 1990-talet en internbulletin för alla medlemmar med just en livlig intern debatt. Den är sedan länge död.
   Vad som finns är den muntliga diskussionen på veckosammanträdena i Kompol och Agitprop. Enkla beslutsprotokoll förs, men de är knappast underlag för debatt.

Hur är då det allmänna läget?
Vi har en partiledning som jag uppfattar som överlägsen alla de andra partierna i skicklighet och hederlighet. Vi har i Mats och Hanna två utomordentligt kunniga lokala ledare och vi har en fullmäktigegrupp som företräder ett brett urval av Lunds befolkning, Vi har nämndrepresentanter som jag tror jobbar i sina nämnder med ett allvar som överglänser de flesta andra partiföreträdare.
   Vad som saknas är någon form för idéburen debatt. Jag tänker inte säga att det var bättre förr, men nog skulle man vilja se mer av tänkande utanför partiramarna. Kanske är det där det brister, vi har ingen konkurrens från andra vänsterorganisationer. Miljöpartiet har fastnat i maktambitioner och är nu mest en prydnad för en slagkraftig S-ledning i riket och kommunen. Den enda förhoppningen är att Fi skulle kunna erbjuda lite motstånd och inspiration. Jag var och lyssnade på Gudrun härom veckan och det var en upplevelse, en suverän introduktion till politik och samhällskunskap. Jag trodde det skulle vara fullt av V-partister som ville ta intryck av landets främste politiske talare men jag och M. var nog ensamma, resten var ungdomar i 18–20-årsåldern.
   Jag är inte så säker på min diagnos och har inte mycket tröst att erbjuda VB-läsarna. Jag hoppas Göran håller ut något år till. Men nog ligger räddningen i ett friare förhållande till V-partiet.

Äntligen! Nu har vi fått egen solel! av Ulf Nymark

Undertecknad tillsammans med Kraftringens styrelseordförande Ola Persson (MP) efter gemensam inspektion av anläggningen

Vi har nappat på Kraftringens solcellserbjudande och har nu på vårt tak en solcellsanläggning på ca 27 kvadratmeter med en effekt på 4,24 kW. Frun och jag skiner i kapp med vårsolen! Anläggningen kommer att förse oss med halva vårt elbehov. Och vid tillfällen då vi producerar mer än vad vi behöver säljer vi överskottselen till Kraftringen. Anläggningen togs i drift den 7 april och har sedan dess producerat 172 kWh.
Investeringen beräknas vara betald efter ca 12 år och under sin livstid på minst 30 år ge en total besparing på ca 145 000:-. Men besparingar är inte det viktigaste: det är jättekul att i datorn eller telefonen kontinuerligt följa produktionen!

Våren är här: Röda Kapellet spelar på Mårtenstorget av Lars B

– När kommer ni ut på torget och spelar? frågade min grönsakshandlare på torget när jag en dag i början av mars handlade endiv, tomater och lite potatis.
 – Vi kommer den 8 april.
 – Bra. Det är så trevligt att lyssna på er musik när vi står och säljer.

Förra lördagen var det så den 8 april och Röda Kapellet var på plats på Mårtenstorget, fast i konkurens med en uppsjö av internationella fast-food vagnar. Ingen plats för min grönsakshandlare den lördagen. Det var kallt och drev ett lätt regndis, men när RK håller apellmöte då har våren kommit! Mötet handlade om Stad och land. Ett ambitiöst talarprogram ledsagade musiken och man lockade många lyssnare från fast-food vagnarna.
 

 

Den 22 april blir det så ett nytt apellmöte, Vård och omsorg, och efterföljande apellmöte den 13 maj, skall handla om Klassamhället. Utmanande mötestitlar båda två. Om ni kommer till Mårtenstorget vid 11 tiden den 22 april kan ni bl.a. höra Kapellet sjunga en ny text till ”Du skall få min gamla cykel…”
   Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
   Hon är klar i knoppen men en smula skör.
   Ni behöver inte klema för ni heter ju Carema.
   Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Och tre strofer till. Missa inte dem!
   Innan dess, den 29 april, så spelar Kapellet i Malmö i samband med att Klimatmarschen anländer dit. Den 30 spelar man vid Valborgsbrasan nere på S.t Lars, klockan 19, och den 1 maj vid demonstrationerna i Trelleborg, Malmö och Lund. Någon dags vila av läpparna och så blir det spelning den 6 maj på Arbetarfilmfestivalen på Pandora, i Malmö.
   Efter apellmötet den 13 maj blir det senare på dagen spelning vid Lundaloppet och den 16 vid Blodomloppet i Malmö. Kapellet avslutar så en hektisk vår med att den 28 maj medverka i ”Vi trodde vi visste”, med Sofia Thelin. Samma program som i december på Magle Konserthus, men nu i Eriksfältkykan i Malmö. Slutligen, spelar Kapellet för Vänskapsföreningen Lund-Leon den 10 juni.
Men det kan komma mer.
Välkomna att lyssna, hälsar Röda Kapellets styrelse
Lars B, 2:a klarinett

Dagboksanteckningar av Gunnar Stensson

Söndag 9 april kl 13.
Nyheter om dådet i Stockholm den 7 april. Offren identifierade. Gärningsmannen från Uzbekistan. Jämför Sankt Petersburg och London. Snart manifestation på Sergels torg. Motsägelser: Allt blir annorlunda. Allt ska fortsätta som vanligt. I tv socialdemokraternas kongress, Göteborg, tal av Jonas Gahr Störe, s-ledare i Norge. Löfven talade. Hans röst bröts.
   Lund 18.30. Bob Dylans konsert i Arenan börjar strax. Fotbollsplanernas gräs glänser i kvällssolen. Lunds skyline: Grand, lasarettet, Allhelgonakyrkan. I Piteå 1967 sjöng Bob om Vietnam. Nej, det var på film. Rock n Roll står det på de jättestora turnébussarna. Ständig ström av folk över bron. Alla kroppsvisiteras innan de släpps in. Är det en reaktion på dådet? De tar det inte på allvar. Massor med poliser. Vem är mannen vid bänken, trasiga kläder, trasiga tänder, ser på mig. Känner jag honom?
   Ja, Gustav. Studiecirkeln. Målare. Vi råkar i samspråk om gamla tider. Någon erbjuder oss en biljett för 500. Gustav hoppas bli insläppt gratis. En kvinna börjar tala med mig. Plötsligt, entusiastiskt. Kul att höra Dylan. Hon berättar. Min dotterdotters lekskola var på barnfilm nära Drottninggatan. De hölls kvar i salongen till klockan 7. De fick se fem filmer. Det var en oväntad filmfest. Nu känner jag igen henne. Vi träffades nästan dagligen med våra hundar vid Höje å för femton år sedan. Men namnet simmar dolt i medvetandets svarta vatten. Nu kroppsvisiteras hon och hennes gråhårige man. De går in. Alla har gått in. Jag skiljs från Daniel.

10 april.
Egendomlig tv-kväll. Hitlers sista dagar och död. Bilder från lördagen den 28 april. Min födelsedag, tolv år. Jag tog tåget hem från mitt inackorderingsrum. Hitler förberedde sitt självmord. Svartvita bilder utanför bunkern i Berlin.
   Nästa program. Vietnambilder. Jag känner igen flera av dem. Svartvita. 1968. Tet-offensiven. Napalm. Agent Orange över en femtedel av landet. Missbildade barn i tiotusental, flera generationer. Noam Chomsky kommenterar. Gunnar Sandin översatte flera av hans böcker.

Vi måste få kommunen att ändra policy mot unga som migrationsverket vill utvisa! av Bertil Egerö

Vi är många idag som är förbannade på, djupt störda och skakade av regeringens hårdföra politik mot asylsökande barn. Migrationsverket har åldersuppgraderat och kastat ut många asylsökande ungdomar i kylan, lämnat dem vind för våg i väntan på utvisning. Nu ska s.k. medicinsk åldersbestämning införas för att minska kritiken. Den kan minska den godtycklighet som hittills gällt när verket lagt till några år på dessa unga som genomgått erfarenheter vi har svårt att riktigt förstå. Men det ohyggliga sättet att hantera ungdomar på kvarstår – från fjolårets öppna famn och varma löften till dagens stenhårda avvisningspolitik.
   Till skillnad från flertalet kommuner hänger Lunds politiker ännu kvar i en hårdför attityd mot de som drabbats av migrationsverkets dom; de tillåts gå i skola men får inte stanna i sina boenden och får inga bidrag. En sits som gjord för djup depression, självmordstankar. Klarar de sig är det tack vare civilsamhället som ger dem en säng och en slant. Därför måste vi få kommunen att ändra sig.

Stötta mitt medborgarförslag
Ett ’medborgarförslag’ som en medborgare vill ha upp i kommunfullmäktige ska läggas in på Lunds hemsida, där det ligger kvar i 60 dagar. För att nå ända till fullmäktige måste ’förslaget’ samla minst hundra personer som klickar ’gilla’ på det, på kommunens hemsida. Systemet ska öppnas för klickande den 28 april. Mitt medborgarförslag återfinns nedan. Det är inskickat, och ska snart kunna ses på lundaförslagssidan.
   Nu gäller det att samla underskrifter. Ni som håller med, skicka runt förslaget i alla era nätverk och försäkra er om att så många som möjligt från den 28 april ställer upp med ett gillande-klick. Nästa vecka ska jag påminna igen, i Veckobladet.
 

---

Till kommunfullmäktige, Lund
Lundaförslag: Låt åldersuppgraderade asylsökande barn få bo kvar
Migrationsverkets hårt kritiserade åldersuppgraderingar av asylsökande barn har lett till olika reaktioner i landets kommuner. Medan flera kommuner väljer att låta barnen bo kvar i sina boenden och fortsätta sin skolgång under pågående överklagandeprocess etc, väljer Lund att enbart tillåta fortsatt skolgång. Barnen avhyses med omedelbar verkan från sina boenden, och förlorar därmed inte bara migrationsverkets dagersättning på 24 kronor utan även det mest basala i livet: ett säkert boende och därmed en möjlighet till fortsatta studier.
   Vi uppmanar fullmäktige att se över och revidera sin policy till förmån för tillstånd till fortsatt boende, i samklang med tillstånd till fortsatt skolgång.
   En sådan revidering kräver inte omförhandlingar av budget och ekonomi. Utan migrationsverkets åldersuppgradering hade ett asylsökande barn bott kvar och fortsatt sin skolgång. Det handlar därför enbart om ett politiskt beslut; att kommunen behandlar de uppgraderade barnen som de asylsökande de är till dess avhysning till annat land sker.
    Ännu handlar det inte om ett stort antal barn som drabbats. De erbjuds av kommunen medicinsk anti-depressiv behandling, men lämnas i övrigt att klara sig själva. Detta lägger ett stort och växande ansvar på civilsamhället, som redan nu på många andra sätt deltar i att stötta asylsökande i skolgång och anpassning till vårt land och vår kultur.
   Därför uppmanar vi kommunen att med omedelbar verkan revidera gällande policy, till förmån för en behandling av åldersuppgraderade barn som är identisk med den de fick till dels före migrationsverkets åldersuppgradering.
Lund den 20 april 2017
Bertil Egerö, docent em., god man för två asylsökande barn

Sagan om president Rumpa 6. Den underbara chokladtårtan och världens största bomb. av Mr. Hyde

President Rumpa hade äntligen fått uppleva en lycklig vecka, den första sedan han blev president. Fucking Assad hade gjort bort sig genom att gasbomba. Och sedan hade han försökt skylla ifrån sig. Och Putte hjälpte honom att ljuga.
   President Rumpa sken som en sol. Nu kunde han slå två flugor i en smäll! Han hade instruerat rumpnissen Spicer om vad han skulle säga på presskonferensen:
”Så här ska du säja: Assad är värre än Hitler. Inte ens Hitler sjönk så lågt att han använde gas. Och Spicer sa det och världen lyssnade. Visserligen blev den där juden Netanyahu sur och tjatade om Auschwitz. Men va fan, Auschwitz var inte nåt terroristnäste, det var ett koncentrationsläger.  Det är en jävla skillnad. Assad gasade inte ihjäl fångar. Han gasade ihjäl folk i krig! I krig!

Sen bjöd jag hem Kinas president Xi. Jag hade ett par överraskningar i bakfickan. Den första var att jag skickat hangarfartyget Carl Vinson (uppkallat efter en rasistisk politiker som rustade upp flottan under WW2) plus fem, sex andra krigsfartyg mot Nordkorea och kanske Sydkorea och Kina. Vad ger du mej för det? På tv såg det ut som en jävla krigsfilm. Och det kan bli ett krig. Mot vilket land som helst.
   President Xi och jag hade i alla fall ett jävla härligt kalas i Mar-a-Lago”, fortsatte president Rumpa och fes belåtet.
    ”Vet du inte vad Mar-a-Lago är? Mitt eget horhus i Florida. Vi åt den mest underbara chokladtårta du någonsin sett och president Xi njöt av den!
   Just då skickade jag iväg 59 missiler. Tomahawk. Mot fucking Assads skithus. Där luktar det gas!”
   President Rumpa släppte en brakare till.
   ”Nu du, sa jag till Xi. I detta ögonblick skickar jag 59 tomahawk-missiler mot Irak. Pang! Pang! Pang!
   Xi är kall, men han sänkte skeden och torkade bort grädden från munnen. Just då ringde någon. Missilerna ska till Syrien, Assad bor inte i Irak, fick jag veta. Vad fan spelar det för roll, rumpnisse, sa jag. Islamist som islamist.
   Den kinesiske premiärministern höll masken. Men jag såg att han var imponerad.
   Och inte bara han. Nato-nissarna också. Jag hade ju sagt åt dom att betala vad det kostade att kriga själva. Och dom vägrade. Men nu blev det annat ljud i skällan. Vi betalar! Vi betalar! jamade dom.

Jag var så jävla nöjd den kvällen. Allting klaffade. Jag kände att jag måste skicka ett sista budskap till världens folk. Jag skulle släppa historiens största bomb mot Afghanistan. Vi har en som kallas Mother of all bombs.

 

Den är så tung så inte ens en B52 kan lyfta den. Men en jumbojet klarar det. Tio ton sprängmedel.
   När den ramlade ut från jumbojeten såg den ut som en – som en kolossal, sprängfull septiktank och sen, när den exploderade och skiten flög...
   Det vore kul att släppa en atombomb till slut! Och vem vet – det här kan sluta hur som helst.
   Men först ska jag åka i drottningens gyllene vagn på the streets of London. Och nu är det dags to grab a fucking pussy. Annars exploderar jag.

Perspektiv på Veckobladet av Gunnar Stensson

Göran Persson öppnade i förra numret för tanken att V skulle ta någon sorts ansvar för VB för att säkra dess överlevnad när nuvarande VB-generation gett upp andan. VB skulle givetvis också i fortsättningen vara helt fristående och inte fungera som partiorgan.

När Gunnar Sandin, Sten Henriksson och andra startade VB var det för att skapa ett oberoende forum för bred, ocensurerad debatt. Om partiet blev irriterat – så mycket bättre! Då fungerade VB. Gunnar Sandin betonade dock ofta att VB främst skulle handla om lokala förhållanden. Och VB fungerade under alla åren på det sättet.
   Tills en styrelse med motsatta ambitioner sålde den till Göran Persson för en krona.
   V:s skånedistrikt ge ut två propagandaorgan, blanka och stiliga. Synd att bara partimedlemmar läser dem. De innehåller ibland bra saker, men är helt förutsägbara. Där förekommer ingen nämnvärd debatt med ifrågasättanden och nya perspektiv. Däremot många glada utrop om hur bra V och dess politiker är.

VB innehåller i sin nuvarande form texter skrivna av personer från flera partier och organisationer, V, givetvis, men också S, MP, F! och FNL. Någon gång har gamla FP hört av sig. Texterna handlar om saker som skribenterna brinner för – ofta i konflikt med sina partier.
   Dessutom skriver ofta miljöaktivister och företrädare för fredsrörelser och solidaritetsrörelser som Palestinagrupperna i VB. Och många skriver som enskilda.

Vi tror att ett sådant debattforum behövs. Politiken har till stor del förvandlats till ett yrkesområde. Ett yrkesområde med en yrkesjargong, både i inbördes debatt och i bredare propaganda. Ett specialintresse för några få. Med ett speciellt språkbruk.
   Skulle V i Lund ta på sig någon sorts utgivaransvar för VB – vilket V kanske inte alls vill – måste VB:s frispråkiga, oberoende karaktär bestå! Och vara uppenbar för alla!
   Men VB ska naturligtvis handla om politik! Nu förestår budgetdebatten. Bortom fikonspråket finns grundläggande värderingar och rättvisefrågor. Debattera!
   V Lund har sedan början av 1970-talet en tradition av fri, oberoende debatt.  Det är en tradition att försvara. Man skulle rentav kunna skryta. Många av VB:s gamla bidragsgivare har gjort viktiga insatser i samhälle och vetenskap.

Gunnar Sandin ville nå fram med VB:s kommentarer direkt. Därför hände det att han delade ut VB i samband med torsdagens fullmäktigemöten. Också nu händer det att VB publiceras på nätet under pågående sammanträde.
   VB är ett offentligt organ till skillnad från bloggar, facebook och twitter som är privata och ofta åstadkommer åsiktsbubblor mer inskränkta och ensidiga än partipropagandan. Det passerar, eftersom effekten är så övergående. I dag – ett illvrål, i morgon – borta. I offentliga organ kan man alltid bli motsagd. Man kan också tiga – tills man har något att komma med. VB arkiverar inläggen. Jag hoppas bli motsagd!

Vindkraft av Ann Schlyter

Jämfört med många andra kommuner finns det få vindkraftverk i Lunds kommun. Lunds elproduktion är ändå i stort sett fossilfri tack vare Örtoftaverket. Men den stora investering byggandet av det verket innebar för det kommunägda bolaget, Kraftringen, har medfört att bolagets intresse för investeringar i vindkraft varit obefintligt.
   Däremot har andra aktörer visat intresse. Ett tillståndsärende som dragits i långbänk under flera år var uppe i byggnadsnämnden i mars i år och avslogs av samtliga partier utom vänsterpartiet.
   Lundavind är ett kooperativ som lät bygga en mölla för tjugotvå år sen. Efter femton år vill inget försäkringsbolag försäkra mot reparationer, så varje gång något går sönder måste styrelsen väga chanserna för att möllan ska hinna producera så att kostnaderna täcks. Ska vi sälja nu, eller senare som skrot, eller? Vi är inte ensamma om detta dilemma. Enbart i Danmark finns över 300 små gamla möllor fick vi veta på ett seminarium som Skånes vindkraftsakademi ordnade i tisdags. "Re-powering" blir allt vanligare, men i Lundavinds fall skulle det innebära en helt ny mölla från fundamentet och uppåt, det är många faktorer som påverkar om det skulle vara möjligt.
   På seminariet fick vi dessutom höra hur mycket billigare det blivit att bygga havsbaserade vindkraftverk och att det är ett utmärkt läge utanför Skånes sydkust.

Vindkraft i översiktsplanen
Och så diskuterades hur kommunerna hanterar vindkraften. Det talades om vindbruksplaner som tillägg till översiktsplaner och som gav långsiktig och konsekvent hantering. I de fall specifika områden definierats i översiktsplanen finns dock en risk för att förslag på vindkraftverk utanför dessa områden avslås trots att de skulle kunna fungera på platsen. Det är nog bättre därför att inte peka ut platser. Varje etablering ska ändå prövas från fall till fall.
   Detta är ett förhållningssätt som föreslås i ett diskussionsunderlag till Lunds nya översiktsplan. "Samhällsintresset för att få tillgång till mer förnybar energi är stort och prövningar av vindkraftsetableringar bör utgå från det. På tekniskt olämpliga platser och platser som ligger så nära samlad bebyggelse att det finns risk för olägenhet av skuggverkan, buller eller allvarlig störning på djurlivet bör inte vindkraftsverk placeras. Övriga platser kan vara föremål för eventuell prövning."
   Vindkraften är definierad som ett nödvändigt komplement i energiförsörjningen för den ökande befolkningen om man ska kunna nå klimatmål. Lund kanske ändå inte kommer att utmärkta sig som en vindkraftsovänlig stad i framtiden.

En mölla i full gång i Portugal 1975.
På kilometers avstånd hörde man den vackra sången från de många lergökarna. Men där inne dånade det smärtsamt öronbedövande, och mjöldammet gjorde luften svår att andas.

66 år i skolan 50. 1997-2006:5. Privatiseringen av St Lars och kampen för Valborg av Den Gamle

Lars V Andersson, C, rasade över privatiseringen av St Lars. Kommunen borde ha köpt St Lars-området av landstinget när verksamheten upphörde i början 1990-talet. Han var inte ensam om åsikten
   Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
   ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
   Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.

Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
   Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
   Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.

   Nästa år var vattnet avstängt, men vi hade hinkar med oss och hämtade vatten vid åbron.  En valborgsmäss var förbudsanslag uppsatta på själva bålet. Om vi tände det skulle de kalla på polis. Göte kom från lasarettet i bil. Han var svårt sjuk i cancer. Vi frågade de församlade om vi skulle tända bålet och fick ett rungande ja till svar. Bålet tändes. Ingen polis hördes av. Ett par veckor senare avled Göte. Följande år körde ägarna bort bålet med traktor dagen före valborg, men vi samlade ett nytt.

   Paviljongen förblev låst och förföll allt mer, flaggstängerna var tomma och minigolfbanan ruttnade. Uteliggare tog sig in i paviljongen och en dag började den brinna. Sedan revs den.
   Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.

Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
   Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
   Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.

Småminnen av jiell

Man ser dem ibland på stan, under FC-mötena eller i krogsvängen partibekanta från förr, synbart sysslolösa och med gissningsvis svårigheter skapa mening i sina numera pensionärsliv. De kunde väl skriva till VB, istället om sin aktiva vänstertid som exvis när fredsmarscherades till Paris, med dottern. Berätta om strapatserna och aktiviteterna undervägs, samkänslan och möten med folk från Europas alla hörn, de praktiska arrangemangen, musiken och maten mm. Från ha burit upp studentrevolten och en vänstervåg vi inte sett maken till sen 1848, kanske - hur man nu ska se på var sin tids upprorsanda och kamp, har Lunds röda 40-talister (alla bokstäver) blivit heltysta, nästan undantagslöst så gud ske lov för kamrat Stensson, i det läget! Som i så många andra - även om ej alla.

Gudrun Schyman talade just om fredsmarschen till Paris, på 80-talet under maratonmötet på Hamnplan i Simrishamn, förra sommaren där även Stina Oscarsson och andra opinionsbildare medverkade samt två ledande, lokala v-partister. Tänk om nån gått runt den gången bland alla dessa vänster- och andra veteraner, i publiken med ett upprop söka rädda egna livsberättelserna, undan glömskan.

Tills vidare kan man själv berätta om en RD-are, med drottningfasoner! Hur ankom med äkta mannen väl en gång r-are till ett valupptaktsmöte, måste varit 2002. De kom in sent och ställde sig innanför dörren till VVV-krogen på hörnet som var de ett monarkpar, i väntan på bifall. Tog initiativet till en varm applåd, låg liksom en stark förväntan om sådant, i luften. En annan gång var riksdagsledamoten själv, några år tidigare, på valkretsbesök. Kompol avbröts, igen denna ordlösa förväntan och Stångby-teknologen då lokal ordf. sprang svassande kring huvudstadsgästen, helt olikt honom tyckte jag och äskade rummets tömning, så valkommitén kunde sammanträda. Kan det varit 1998?

Ja, och dessvärre inga politikerminnen från andra 'Lundabänksledamoten' heller - trots tidiga pensionen. Gunnar S. blev i vilket fall häcklad en gång när vi stoppade valkuvert, på Bredgatan. Gunnar hade på sig en grå enkel överdragsrock och RD tyckte han såg ut som en vaktmästare, nåt skadeglatt kungjordes med ett rått skratt. Nå, väl inte så lätt läxas upp återkommande i VB, för ta flyget till Sthlm, och livet i rikets och vänsterns gemensamma tjänst. Rolf minns man med saknad, faktiskt både som person och till politikföringen.

Efterföljaren var politiskt korrektare med transportmedlet men gav i stället landet en vanvettig trafikpolitik, på både räls och vägar. Vad gäller de senare har bilen/motorismen aldrig varit mer gynnad - och vi gåendes, cyklandes och till häst eller handikappfordon etc gör väldigt klokt ej befinna oss på förr vanliga landsvägar. Men kampen mot västra ringbenet i Stockholm hedrar onekligen mp, finns inget fel alls i att utkämpa högoddsiga strider. Och supertågen är ett satans skit, för de onaturligt hastfärdiga gör flyget klart mindre skada. Var sen pol. kompensationen spårvägar till Skåne är bara konstatera att Malmö och i andra hand Hbg borde varit villkorade statliga pengamottagare. Lund kunde däremot fått i uppdrag skapa ett rälslinjenät till Sandby, Dalby och Staffanstorp samt å andra sidan Bjärred, Lomma och Lkr, då längs kusten. Med ff ner till Näset. Vad slogs v och mp för, under GP och hur gick förhandlingarna? Nån som vet?

Vem tog sist förresten Volvon via gågatan, häromåret sen lämnat dottern på studentbalen å Grand? För nu nostalgiskt låta som privatmoraliske sign Grr.