Lars V Andersson, C, rasade över
privatiseringen av St Lars. Kommunen borde ha köpt St Lars-området av
landstinget när verksamheten upphörde i början 1990-talet. Han var inte
ensam om åsikten
Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.
Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.
Jag hade just blivit Vpk:s representant i Skolstyrelsen och hade dittills inte följt den kommunalpolitiska debatten särskilt noga. Effekterna av ägarskiftet var inte heller märkbara de första åren. Mycket vård pågick fortfarande. Där fanns också ett par äldreboenden. Min mor bodde 1995 på ett av dem de sista månaderna av sitt liv. Min far avled ett år senare på ett annat. Personalen var fin men institutionerna var slitna.
ABF fortsatte att driva kulturverksamhet i St Lars, fast många av de forna mentalpatienterna flyttat in till olika boenden i Lund. Alla hade inte flyttat frivilligt. Ett par av de patienter Karin hade uppskattat mest för deras intelligens och sensibilitet begick självmord.
Jag ledde själv en studiecirkel i nutidsorientering i det hus som kallades Kyrkan och som nu är centrum för hemtjänsten. Ett par av min cirkeldeltagare betraktades som farliga och ledsagades av personal.
Valborgsfirandet fortsatte. Samme trädgårdsmästare som tidigare år byggde det lilla bålet på festplatsen vid Höje å. Bålet bestod av vitt virke, sammanhållet av ståltråd och format som en smal kon. Flaggorna var hissade borta vid minigolfbanan. Träluckorna i den vackra festpaviljongen var borttagna och det breda dansgolvet var fullt med folk, vårdade och personal om varandra. Kaffe och bullar serverades. Det välvda taket var högt. Scenen där bland andra Kal Pedal, Peps Persson och Östen Warnerbring hade uppträtt hade smyckats med löv och blommor. Lunds allmänna sångförening sjöng. Karin höll vårtalet. Bålet tändes och flammade genast upp. Det brann med klar låga men var snart utbrunnet. I skymningen tog festen slut. Näktergalarna sjöng.
Till slut försvann St Lars-ledningen. För att den gamla traditionen med valborgsfirande skulle fortsätta tog ABF över ansvaret, men förklarade efter ett par år att de inte längre hade resurser att fortsätta och föreslog att Klostergårdens byalag, som leddes av den pensionerade vårdaren Göte Bergström, skulle ta över.
Så skedde, men nu började de nya ägarna lägga hinder i vägen. Göte tog mig med sig och vi besökte kontoret i Västra Borggården för att be dem att öppna paviljongen och se till att där fanns vatten. De krävde att paviljongen skulle vara låst men gav oss en nyckel till köket med vattenkranarna.
Nästa år var vattnet avstängt, men vi hade hinkar
med oss och hämtade vatten vid åbron. En valborgsmäss var förbudsanslag
uppsatta på själva bålet. Om vi tände det skulle de kalla på polis.
Göte kom från lasarettet i bil. Han var svårt sjuk i cancer. Vi frågade
de församlade om vi skulle tända bålet och fick ett rungande ja till
svar. Bålet tändes. Ingen polis hördes av. Ett par veckor senare avled
Göte. Följande år körde ägarna bort bålet med traktor dagen före
valborg, men vi samlade ett nytt.
Paviljongen förblev låst och förföll allt mer, flaggstängerna var
tomma och minigolfbanan ruttnade. Uteliggare tog sig in i paviljongen
och en dag började den brinna. Sedan revs den.
Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.
Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.
Under tiden blev det klart att kommunen hade ansvar för parken mellan vårdcentralen och klockhuset. Vi beslöt flytta valborgsfirandet till den öppna platsen framför St Lars vårdscentral. Bålet skulle ligga på en övervuxen grusgång i den sedan flera år vanskötta parken. Vi fick polistillstånd och tillstånd från kommunen. Så kunde traditionen fortsätta år efter år, fram till 2016. Lunds allmänna sångförening sjöng, Röda Kapellet spelade, Karin höll vårtalet och många hundra deltagare samlades. Så ska det bli också 2017.
Jag hade fungerat som sekreterare åt Göte Bergström de sista åren före hans bortgång 2001. Nu blev jag tvungen att ta över ansvaret för Byalaget. Klostergården växte. Parkeringsplatser blev bostäder. I vallen runt Klostergårdens idrottsplats där fåren betat uppfördes energibesparande bostäder. Sol- och vindenergi utvecklades. Ängarna ner mot Höje å blev bebyggda. Nya bostäder uppfördes i St Lars-parken. Bilismen i parken ökade. Stora ytor asfalterades. Arenan och ishallen uppfördes och omgavs av allt tätare stadsbebyggelse.
Utbildningsnämnden byggde ut gymnasierna. I Malmö uppfördes Turning Torso i det nya området Västra hamnen. Planeringen av Brunnshög pågick under hela 2000-talet. Utbildningsnämnden besökte 2005 Vancouver och studerade bland annat de avancerade miljöprinciper som tillämpades i stadsplaneringen där. Miljöfrågor stod i förgrunden, särskilt under 2000-talets första årtionde.
Klostergårdens Byalag fick alltmer att bevaka. Vi fick sällan gehör för våra ståndpunkter, men det kändes naturligt att föra fram dem. Nu, 2017, gäller det Klostergårdsstationen, fyrspåren och den planerade nya stadsdelen Lund Sydväst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar