Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Vårpromenad i Sankt Lars och Klostergården för att se allt som byggs

Samling söndagen den 24 januari klockan 14.00 vid Källbybadet.
   Vi går genom Källbykvarteren vid ån och till den nya stora byggplatsen där centralköket låg. 80 nya lägenheter ska byggas och vägen och bron ska breddas. Sedan fortsätter vi genom den vackra parken till den plats där en ny sporthall planeras för skolorna.
   I vägkanterna ser vi vintergäck, snödroppar, hassel och nässlor att koka soppa på.
   Vi fortsätter i Klostergården längs Östanväg och ser parkeringsytorna där stor ny bebyggelse planeras. Till slut går vi upp till Central Park som snart blir färdigt.
   Framtidens Klostergården växer snabbt!

----------

Klostergårdens Byalag har årsmöte måndagen den 25 februari klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Årsberättelse, ekonomisk berättelse och verksamhetsplan ska behandlas och ny styrelse väljas.
   Vi förbereder oss också inför Klostergårdsbibliotekets föreläsning måndagen den 4 mars klockan 19 om dammarna och Höje å.

Gunnar Stensson

Doc Lounge Lund 28/2 19:00

Minding the Gap
Bing Liu/ 2018 / USA / English (no subtitles)
 

 

First-time filmmaker Bing Liu’s Oscar nominated documentary Minding the Gap is a coming-of-age saga of three skateboarding friends in their Rust Belt hometown hit hard by decades of recession. In his quest to understand why he and his friends all ran away from home when they were younger, Bing follows 23-year-old Zack as he becomes a father and 17-year-old Keire as he gets his first job. As the film unfolds, Bing is thrust into the middle of Zack’s tumultuous relationship with his girlfriend and Keire’s inner struggles with racial identity and his deceased father. While navigating a complex relationship between his camera and his friends, Bing explores the gap between fathers and sons, between discipline and domestic abuse, and ultimately that precarious chasm between childhood and becoming an adult.
Trailer »
 

Polskor och Protester

 

Röda Kapellet spelar folkets musik med gästande spelmän.
   Ludvig Nordgren dirigerar och Bengt Olle Bengtsson presenterar.

Martas café vid Lunds stadsbibliotek
Lördag den 16 mars 2019 kl. 17:00
Kassan och café öppet från klockan 16:30
Entré: 50 :- (endast kontant betalning)
Affisch »

The Swedish Human Rights Film Festival

 

Helgen 20-24 mars blir det filmvisning och samtal kring temat mänskliga rättigheter och bland titlarna märks Stockholm Filmfestival-vinnaren Firecrackers, den visuellt starka Anthropocene: The Human Epoch och Oscarsnominerade Capernaum.
Läs filmprogrammet och boka platser i god tid.

Samtliga filmer:
Firecrackers: ons 20/3 kl 18:30
Gaza Surf Club: tors 21/3 kl 18:30
Anthropocene: The Human Epoch: fre 22/3 kl 19:15
Capernaum: lör 23/3 kl 13:00
Under the Wire: lör 23/3 kl 16:00
Central Airport THF: sön 24/3 kl 13:00
Rafiki: sön 24/3 kl 16:00
Breathless: sön 24/3 kl 18:30

Bombmännen av Gunnar Stensson

För tre veckor sedan förklarade Donald Trump att USA lämnar det ömsesidiga INF-avtalet om nedrustning av medeldistansrobotar.
   Följande dag gjorde Vladimir Putin detsamma. I onsdags sa Putin: ”Om USA placerar kärnvapenbestyckade robotar i Europa tvingas Ryssland svara med robotar vars mål är platser i USA där beslut fattas.”
   Under den gångna veckan reste den amerikanske utrikesministern Mike Pence till Europa för att beordra EU att gå ur kärnenergiavtalet med Iran. Fru Merkel var tveksam.
   Sverige vill ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.
   Donald Trump avråder.
   Per T Ohlsson blir förskräckt. Hans söndagskrönika den 17 februari har rubriken: ”Förbudskonventionen är oförenlig med Natos avskräckningsdoktrin”.

En folkefiende grönmålar

Erna Solberg, Fremskrittspartiet, försöker dölja att Norge utökar sin oljeutvinning. Det statliga bolaget Equinor (Statoil) producerade 2017 mer olja och naturgas än någonsin tidigare. Vinsten blev också större.
   I år har den norska regeringen dessutom delat ut 83 licenser för att leta efter nya olje- och gaskällor.
   Profiten ska förse norrmännen med elbilar. Elbilarna ska göra Oslo till en fossilfri stad.
   Det finns ett nytt ord för sådana bedrägerier: Greenwash.
   Greenwash är de värsta miljömarodörernas metod att dölja att de fyller atmosfären med mer CO2 än någonsin.
Källa: Eva Franchell, Norge, Norge, det är ett ruttet land Aftonbladet 15/2.

Miljörebellerna av Gunnar Stensson

Carl Schlyter, Thomas Hahn och Annika Lillemets har lämnat MP och bildat det nya partiet Vändpunkt. De kräver att miljöskatterna och skatterna på utsläpp ska höjas samtidigt som förmögenhetsskatt och arvsskatt återinförs för att överbrygga den ekonomiska avgrund som skiljer fattiga och rika.
   Det är inga revolutionära krav, snarare det minsta ett parti med beteckningen Vändpunkt (V?) kan kräva i klimatkatastrofens epok.
   De hoppas att den växande miljöopinionen ska nå en tipping point som kan skölja in dem i EU-parlamentet och Sveriges Riksdag.
   Och kanske opinionen verkligen närmar sig en tipping point. Den sluga Annie Lööf har gett upp sin kamp mot flygskatten.
   Blir det i så fall Vändpunkt som fångar upp den nya radikala klimatopinionen?
   Eller kan Miljöpartiet mot alla odds klara det?
   Eller ska Reformisterna med skarpa miljö- och jämlikhetskrav lyckas rädda Socialdemokraterna ur januariförbannelsen som stöter bort både de miljöradikala och LO?
   Marknadsliberalerna, enfrågepartiet vars krav på betyg från årskurs 4 i skolan förkastas av förtvivlade pedagoger, framstår som klimatets huvudfiende. Ni hörde väl Nyamki Sabuni i Ekdal och Ekdal häromdagen
   Vänsterpartiets opinionssiffror stiger. Men ska V fånga upp klimatopinionen måste partiet koncentrera sig på kampen mot klimatförnekare och fascister i stället för att bråka om den 25-åriga EU-utträdesortodoxi som efterträtt tidigare partidogmer.

Nu är bakåt det nya framåt

Klimatet står i djup konflikt med kapitalistisk avreglering, konstaterar Sverker Sörlin och ställer frågan: ”Om vi såg en mänsklighet som visste att den måste minska sina CO2-utsläpp nästan till noll och såg samma mänsklighet låta full frihet råda för både produktion och konsumtion av CO2-utsläppande bränslen – vad skulle vi tänka om denna civilisation?” (Antropocen, s 193)
   Mats Skogkär har upptäckt att allt fler vill avskaffa den nyliberala avregleringspolitik som leder till ständigt ökad produktion och konsumtion – och han gillar det inte. SDS 21/2.
   Göran Greider och Reformisterna kräver offentliga investeringar, regleringar av bostadsbyggandet, bort med vinster i välfärden och beskattning av höginkomsttagare.
   Det är bra, men inte tillräckligt. Vi måste minska både vår produktion och vår konsumtion.

På Medusas flotte: Paris 21 september 1938 av Gunnar Stensson

 

En grupp frivilliga ur Internationella brigaden har hemförlovats från den sönderfallande spanska republiken och inkvarterats i Cercles des Nations´ bibliotek i Paris. En av dem är jag-berättaren i Peter Weiss Motståndets Estetik, utgiven 1997.
   Han stiger upp tidigt den 21 september 1938 och promenerar genom sensommar-Paris till Louvren för att se Géricaults målning Medusas flotte.
   Han, flyktingen, ser kriget komma, men fransmännen tycks omedvetna. De förnekar faran. Septembermorgonen är så vacker.
   Han tänker på Spanien i fascismens våld, Österrike som har på våren har anslutit sig till Hitlertyskland och Tjeckoslovakien där hans föräldrar befinner sig och om vars öde Chamberlain förhandlar med Hitler. Inom ett år kommer andra världskriget att bryta ut.
   Han tänker också på konstnären Géricault som levde när reaktionen hade tagit över den franska staten efter åren av frihet, jämlikhet och broderskap. För Géricault var Medusas flotte en symbol för den franska revolutionens sammanbrott. Flaggskeppet Medusa var på väg till den nya franska kolonin Senegal när hon förliste 1816. Géricault studerade i detalj expeditionens förlopp och hur man efter Medusas grundstötning överbelastade flotten med sjömän och soldater medan officerare och kolonialtjänstemän satte sig i livbåtarna. Han ägnade målningen av Medusas flotte resten av sitt liv och avled i kallbrand, 32 år gammal, efter att ha färdigställt den.

Avsnittet om Medusas flotte står att läsa på de första sidorna i Motståndets estetik, del 2. Boken anses svårläst, men det är den egentligen inte. Den kräver uppmärksamhet. Varje mening innehåller ny information. Däremot förutsätter boken historiska och kulturhistoriska kunskaper som man kanske inte har, men lätt kan tillägna sig, till exempel genom att läsa Klas-Göran Karlssons Det moderna trettioåriga kriget, som nyligen gavs ut.
   I berättarens medvetande finns flera plan samtidigt: ett är hans egen situation och det hotande världskriget, ett annat Géricaults målning och ett tredje intrycken från Paris. Om man håller isär dem, är berättelserna enkla och raka. Vi går alla med flera berättelser i huvudet.
   På många håll i dåvarande vpk arrangerade man studiecirklar om Motståndets estetik. I en av den medverkade C H Hermansson.
   Partiet hade ett förlag, Arbetarkultur, som gav ut Motståndets estetik. Peter Weiss skrev på tyska och texten översattes av Ulrika Wallenström. Boken trycktes i Lund. Förlaget gav också ut verk av Marx, Lenin, Luxemburg, Dimitrov, Gramsci och andra. Att vara partimedlem innebar inte bara politiska diskussioner och basarbete. Det var ett sätt att bilda sig.

PS. Cirka 500 svenskar ingick i Internationella brigaden. 120 av dem stupade.

Rapport från Vänsterpartiets EU-konferens av Hanna Gunnarsson

 

Vänsterpartiet samlades för EU-konferens helgen 16-17 februari i ett vårigt Norrköping, för att anta valplattform och kandidatlista inför EU-valet 26/5. Det var en mindre konferens än vad de vanliga kongresserna brukar vara, bara 75 ombud från partiets olika distrikt. Men den relativt lilla konferenssalen fylldes ändå med många åhörare, ett stort antal närvarande riksdagsledamöter, partistyrelseledamöter, valberedare och såklart Vänsterpartets enda EU-parlamentariker Malin Björk. Bakom talarstolen och presidiet syntes valbudskapet “Ett Europa för alla - inte bara för de rika” (vilket är samma val-slogan som Vänsterpartiet hade under de allmänna valen i september).

Konferensen inleddes av partiledare Jonas Sjöstedt som lyfte fram behovet av att arbeta för förändringar i Europa och EU när det gäller rasismen, högerextremismen och klimatförändringarna. Han hyllade också Vänsterpartiets första EU-parlamentariker Bengt Hurtig som, precis som Malin Björk, arbetade med att förändra de osunda privilegierna för EU-parlamentarikerna och för mer insyn i hur pengarna används. Jonas tal finns att se och höra på Vänsterpartiets hemsida. Det visades även en fin film med EU-parlamentariker från flera av de olika vänsterpartierna i EU, som har samlats bakom ett gemensamt budskap “Folkets tur nu” (“Maintenant le peuple” eller “Now the people”).

Debatten innan konferensen hade till stor del handlat om hur mycket valplattformen ska handla om kravet på utträde ur EU. En hårdare linje om utträde företräddes framförallt av Göteborgsdistriktet och Skånedistriktet. Debattinläggen kan läsas i efterhand på både Vänsterpartiets hemsida och på tidningen Flammans opinionssida. Det är såklart en intressant ideologisk debatt, men framförallt en debatt om strategi och taktik.
   Vänsterpartiets programgrupp och partistyrelse valde att inte lyfta fram EU-utträdet i valplattformen, med hänvisning till att det inte finns en opinion för frågan, inte ens bland våra egna väljare, och att det inte är läge att driva en sådan fråga nu. Behovet av att vara tydliga i frågan om utträde efterfrågades från båda sidor av debatten.
   Valplattformen lyfte istället upp kampen mot högerextremismen och klimatfrågan som det viktigaste i Vänsterpartiets EU-arbete den kommande mandatperioden. Diskussionen handlade alltså om hur mycket frågan om utträde ska drivas, inte om utträdet i sig. EU-utträdet står med i partiprogrammet (texten i partiprogrammet är “Vänsterpartiet verkar därför för att Sverige ska lämna EU”) och ifrågasattes inte i sak.
   Trots den något hetsiga debatten före konferensen var diskussionerna på själva konferensen till största del mycket sakliga, lugna och kamratliga.  

Valplattformen antogs med ett fåtal ändringar. Motionerna om att lyfta EU-utträdet i EU-valrörelsen blev avslagna med röstsiffrorna 41-30 (men kom ihåg att kravet står kvar i partiprogrammet). Konferensen beslutade att skriva in att flyktingavtalet med Turkiet ska rivas upp (motion 104) samt att handel med utsläppsrätter ska avskaffas (Jens Holms reservation).

Kandidatlistan inför EU-valet hade också diskuterats mycket innan konferensen. Malin Björk är en mycket omtyckt EU-parlamentariker inom och utanför partiet, och ohotad på plats nummer 1 på listan.
   På plats två stod kampen mellan Ana Sussner Rubin från Skåne (som var valberedningens förslag) och Deniz Butros från Östergötland (föreslagen på plats på plats 6), där Ana Sussner Rubin avgick med segern med en rösts marginal. Deniz Butros fick sedan plats nummer 3. Den fastställda listan har kvinnor på alla platserna till och med nummer 6.

Vänsterpartiet kommer nu gå ut i EU-valrörelse och hoppas såklart att vår starka politik för ett Europa för alla ger oss fler mandat än bara ett enda i EU-parlamentet. Valet är den 26/5 och vi hjälps alla åt att höja det ofta låga EU-valdeltagandet - uppmana alla era vänner och bekanta att gå och rösta!

Hanna Gunnarsson (v) riksdagsledamot 

Framgafflat – om cykel och trafik: Ökade dödstal i trafiken, hastighetsöverträdelser är regel, avsaknaden av mod med mera av Ulf Nymark

Kraftig ökning av antalet döda i trafiken
En av de sista dagarna i januari månad gick generaldirektörerna i Transportsstyrelsen och Trafikverket ut i en debattartikel i DN där de bland annat redovisade preliminära siffror över antalet omkomna i trafiken under förra året. Inte mindre än 325 personer omkom i vägtrafiken. Det är en ökning med 72 personer jämfört med 2017, vilket innebär en ökning med hela 28 procent. Nollvisionen är med andra ord på väg att förflytta sig helt utom räckhåll.

Majoriteten av motorfordonsförare kör för fort
Generaldirektörsduon redovisar också i siffror vad alla redan vet eller har på känn: majoriteten av motorfordonsförarna kör för fort. 55 procent av personbilsförarna, 60 procent av motorcyklisterna och inte mindre än 70 procent av lastbilschaufförerna kör fortare än den tillåtna hastigheten. Siffrorna är förstås förfärande, men jag hade kanske ändå väntat mej ännu högre andel som bryter mot hastighetsbestämmelserna. Men det är bara att konstatera att hastighetsöverträdelser är regel; det tillhör det normala sättet att köra för de flesta motorfordonsförare.

Hastigheten helt avgörande olycksorsak
Det finns tre orsaker bakom det absoluta flertalet olyckor: för hög hastighet, för hög hastighet och för hög hastighet. (Jovisst, är det många rattfyllerister inblandade. Men det är ändå hastigheten som är avgörande). Om alla motorfordonsförare sänkte hastigheten med 1 km per timme sparas 15 människoliv. Om alla höll hastigheten skulle 100 liv per års sparas. Men det handlar ju inte bara om att hålla hastigheten. Det handlar också i hög grad om att efterleva Trafikförordningens 2 kap. 1 §, där det heter ”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna”. Det vill säja hastigheten måste anpassas till vägen och gatans beskaffenhet, sikt, väglag och övrig trafik.

Sveriges åkeriföretag skyller på bristande vägunderhåll
I en replik på generaldirektörernas artikel skyller Richard Gegö, VD för Sveriges åkeriföretag trafikolyckorna på bristande vägunderhåll och viftar bort yrkesförarnas fortkörning. Han ”glömmer” då bort just vad Trafikförordningen säjer, att hastigheten måste anpassas till omständigheterna och vägens utformning. En kanske hade kanske kunnat förvänta sig att VD:n skulle göra utfästelser om att ta krafttag för att få yrkesförarna laglydiga, men det tycks vara för mycket begärt.

Dödsolyckan utanför Södra Sandby

När dödsolyckor kommer nära inpå, som den i Södra Sandby, blir hela det omgivande samhället en del av sorgen och alla inser att det är ett människoliv – i detta fall ett ungt människoliv - som släcks och att det inte enbart handlar om en siffra i statistiken. I januari 2020 kommer denna olycka att ingå i en återigen alltför hög dödlighet i trafiken – alltför hög oavsett om den totala siffran blir lägre eller högre än år 2018.

Märkligt uttalande av polisen
Jag tänker inte kommentera själva omständigheterna kring olyckan utanför Södra Sandby, om inte annat för att jag vet alltför lite om den. Men jag reagerar kraftig på ett uttalande från polisen, som efter att ha konstaterat att bilens hastighet var ca 90 km/tim säjer: ”Det är ingen vansinnesomkörning och ingen jättehög hastighet” (Sydsvenskan 20 feb). Ingen jättehög hastighet?! På sträckan råder hastighetsbegränsning till 70 km/tim. Om att överskrida rådande hastighetsbestämmelser med nästan 30 procent inte är ”jättehög hastighet” – vad anser då polisen vara ”jättehög hastighet”?

”Vem är modig nog att göra något åt hastighetsproblemet på vägarna?”
Den frågan ställer Christer Hydén, professor emeritus i Trafik vid LTH, tillsammans med två andra forskare, i en artikel i Sydsvenskan den 17 februari. En av forskarnas slutsatser är att frivilliga åtgärder har mindre möjlighet att öka säkerheten än tvingande åtgärder. Inte heller sänkta hastighetsgränser har någon större effekt, eftersom gränserna inte hålls. Skärpt polis- och kameraövervakning har effekt, men kan inte bli heltäckande. Det bästa sättet att bestämma fordonets maxhastighet är med hjälp av en tvingande hastighetsbegränsare inmonterad i fordonen. Tekniken finns, det är bara att sätta igång och fatta beslut, menar forskarna.
   För min del tror jag nog att modet att fatta ett sådant beslut kan finnas inom en del partier, men att det tyvärr lär det dröja ytterligare många år innan det finns en politisk majoritet för obligatorisk hastighetsbegränsare i motorfordonen. Det kanske låter pessimistiskt i överkant, men mot bakgrund av att det nu är 33 år sedan LTH i Lund påbörjade världens första försök med hastighetsbegränsare som gjorde det omöjligt att köra för fort som talar för snabba åtgärder.
Bil- och bilistlobbyn är den i särklass starkaste lobbygruppen i vårt land.

Rätt och viktigt att bojkotta Eurovision i Israel av Gunnar Olofsson

I maj står Israel värd för Eurovisionsschlagern, Eurovision Song Contest, sedan sångerskan Netta Barzilai segrat i förra årets tävling. Men att hålla finalen i Israel är inte okontroversiellt. Israel är inte vilket land som helst utan en ockupationsmakt som förtrycker det palestinska folket, berövar palestinierna deras land, ödelägger deras kultur och bryter mot otaliga FN-resolutioner och mot internationell rätt. Att hålla en schlagerfestival i Israel borde vara lika otänkbart som en motsvarande internationell tävling hade varit i apartheidtidens Sydafrika.

Två dagar efter Netta Barzilais triumf dödar israelisk militär 62 palestinier som demonstrerar i Gaza mot avspärrning och utsvältning, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Massakern sker samtidigt med en konsert med sångerskan i Tel Aviv på temat ”vi har anledning att vara lyckliga”. Under året som gått har dödandet fortsatt och fram till januari har 290 palestinier, inklusive 55 barn, dödats av skarp eldgivning från israelisk militär, medan över 26 000 (!) skadats – i många fall med livslånga handikapp som följd. Varje dag, varje vecka, tillkommer nya offer. På direkt fråga har Netta Barzilai inte någon kritik mot politiken, ”ingenting att vara ledsen för” – och hon har av den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu utnämnts till ”den bästa ambassadören för Israel”.

I ett upprop i brittiska The Guardian har 50 artister undertecknat ett upprop med uppmaningen att bojkotta Eurovisionsschlagern om den inte flyttas från Israel. ”Tävlingen har alltid hyllat värden som vänskap, inkludering, tolerans och mångfald” skriver artisterna i sitt upprop – värden som Israel med sin militärmakt, och ständiga övergrepp mot och diskriminering av palestinierna, inte kan leva upp till. En kulturell bojkott är också vad palestinierna önskar av oss. I ett uttalande från juni 2018 förklarar ett antal palestinska kulturorganisationer att ”den israeliska regimen av militär ockupation, kolonialism och apartheid flagrant använder Eurovision som sin officiella strategi” för att rentvätta politiken och ”avleda uppmärksamheten från dess krigsbrott mot palestinierna”. Den självklara konsekvensen av detta är en bojkott, inom kultur och på andra områden, tills förtrycket upphör.

Enligt den israeliske historikern Ilan Pappé skulle en kulturell bojkott av Israel fylla samma funktion som den som genomfördes mot apartheid i Sydafrika. De vita afrikanderna såg sig, menar Pappé, som bärare av civilisation till den ”mörka kontinenten” Afrika på samma sätt som en del israeliska judar ser sig som förkämpar för demokrati och tolerans i ett arabiskt mörker – med tidigare premiärministerns, Ehud Barak, ord ett ”hem i djungeln”. Konst och musik fullgör, enligt Pappé, ”samma roll i den nationella israeliska myten som sport gjorde i sydafrikansk apartheid” – och att rubba den bilden kan leda till en framgång lika stor som i fallet Sydafrika.

Inte minst, kan man tillägga, gäller det Israels bild av sig självt som en frizon av tolerans för och välkomnande av människor med olika sexuell läggning, en oas för de olika delarna av hbtq-rörelsen – ett försök till skönmålning som inte minst Netta Barzilai är en del av. Som svar på detta har fram till februari över 80 hbtq-organisationer från ett 20-tal länder undertecknat ett upprop med uppmaningen att bojkotta såväl Eurovision som årets Pride-parad i Tel Aviv. Eurovision har, skriver man i uppropet, i många år fångat ”intresse, passion och stöd” från hbtq-rörelsen för att nu ses av Israel som en möjlighet till ”pinkwashing, det cyniska användandet av gay-rättigheter för att vända intresset från och normalisera Israels ockupation, bosättar-kolonialism och apartheid”.

Militär ockupation, folkfördrivning, fängslanden och mord på oppositionella får aldrig bli en accepterad del av Eurovisionsschlagern. Det är rätt och viktigt att nu bilda en så stark opinion att årets schlagerfestival flyttas från Israel. I Sverige gäller det att förmå Sveriges Television (SVT), som står för den svenska delen av festivalen, att besinna sitt ansvar och ställa in deltagandet om finalen inte flyttas från Israel till annat land. Vi kan alla hjälpa till i detta arbete. Påverka. Skriva till SVT. Underteckna de upprop som cirkulerar. Gärna Eurovisionsschlager – men inte i Israel!