Friday for Future alla fredagar

 

Fredag och vi samlas på Stortorget kl 12-14 för att uppmärksamma klimatkatastrofen och kampen för ett värdigt samhälle.

Familjenotis

1960 var några unga skådespelare verksamma på den lilla Atelierteatern i Göteborg. En av dem var Gunilla Bergström som just tagit studenten. En annan var Karin Stensson. De gjorde fiasko med Lars Forsells pjäs Kröningen, men barnpjäsen Pinnochio blev en succé och räddade både dem och teatern när den spelades på skolorna i Göteborg. Karin spelade Katten. Sedan lämnade hon Atelierteatern.  De träffades aldrig mer. Nu har båda gått bort. Martin föddes i september 1961. Det är 60 år sedan. Han läste ibland Alfons Åberg för sina systrar.
 

 

Vi byggde ett korthus och kallade det demokrati

 
Tisdag 31 augusti. Amerikanerna har lämnat Kabul.
Nu styr talibanerna. Efter att de sista amerikanska planen lyft visar de upp att de har kontroll över Hamid Karzais internationella flygplats. Foto: Kathy Gannon/AP

Västs tid är över, nu kommer Kina.
”Med våra fiaskokrig har vi gett demokratin dåligt rykte. Vilka människor vid sina sinnens fulla bruk vill leva i de sammanstörtade utopier som vi skapade i Irak, Afghanistan eller Libyen?”
Carsten Jensen, Sydsvenskan 1 september.           

Brottstycken från kommunfullmäktiges augustisammanträde av Ulf Nymark

Skumma textilinsamlare
Min interpellation till ordföranden i Tekniska nämnden, Jan Annerstedt (FNL), angående olagligt uppställda textilinsamlingskontäjnrar (VB nr 20) fick svar av Annerstedt vid sammanträdet. Jo, alla måste söka om tillstånd, alla olagliga ska väck. Så långt var det klart. Men det har nu visat sej att när även organisationer med 90-konton söker tillstånd så nekas de tillstånd. Åtminstone en 90-organisation har fått nej. Är det rimlig? undrade jag i debatten. Annerstedt gav inget tydligt svar. Det är nog klokt att frågan följa upp frågan i Tekniska nämnden för att få klarhet.

Felparkerade elrullbrädor
V-motionen om att kommunens p-bolag ska ges möjlighet att dela ut p-böter för felparkerade elrullbrädor (elspark”cyklar”) behandlades också. Kvintetten, som tycker att allt är frid och fröjd när de gäller dessa vuxenleksaker som slängs överallt, ville avslå motioner. V yrkade på att motionen skulle skickas till p-bolaget för yttrande. Som framgått tidigare i VB kan varken p-bolaget, någon annan instans eller myndighet kan ge p-böter till elrullbrädor eller cyklar. Därför yrkade MP på att beslutsunderlaget skulle kompletteras med redovisningar av hur de kommuner som tagit itu med problemen jobbar och vilka effekterna på trafiksäkerhet och framkomlighet har blivit. Så blev också fullmäktiges beslut. Ärendet kommer alltså upp igen i fullmäktige. Glöm för all del inte att rösta på Monica Bondesons Lundaförslag om att kommunen ska frakta väck felparkerade elrullbrädor.
 

Fråga om beredskap vid översvämning
Karin Svensson Smith ställde en s k enkel fråga till ovannämnde Annerstedt om Lunds kommun har en tillräcklig beredskap inför ett eventuellt skyfall? I en första omgång var Annerstedts svar ganska otydligt. Men pressad på frågan blev svaret att, nej, de har nog inte Lund. Vilka åtgärder detta faktum kommer att föranleda från kvintettens sida förblev dock oklart.

Tre broar av Gunnar Stensson

 

Den nya järnvägsbron över Höje å är äntligen färdig. Den är lång och hög, ansluten till de höga banvallar  som överbryggar nivåskillnaden mellan Lund och Höje å. Bygget har pågått flera år. Passagen under bron har gång på gång varit avstängd, ibland flera månader. Den 20 augusti öppnades  den igen, förhoppningsvis för alltid.
   Den sista fasen i brobygget var själva betonggjutningen i de väldiga träformar som  formatet krävde. Nu rivs de och forslas bort. Den intensiva verksamheten kring bron har upphört. Barriären mellan Klostergården och Källby är borta.
 

Två mindre broar över tunnlar genom banvallen har under veckan blivit färdiga.  I måndags hade många åskådare samlats vid platsen för den framtida (2024) Klostergårdsstationen för att se hur bron över tunneln mellan Nordanväg och Maskinvägen baxades på plats i ett organiserat kaos av grävskopor, robusta gula Bigfoot-lastbilar, traktorer och dånande grusmassor. Bron är en enkel pall av grå cement. Pallen ska bära hundratals tåg per dygn i kanske hundra år.

Betydligt färre bevittnade hur en likadan, men högre och bredare bropall på samma sätt monterades in i banvallen några hundra meter längre söderut, mellan Klostertäppans kolonier och Källbymöllas odlingslotter.
   Att den är större beror på att banvallen där är högre där och tunneln mellan Sunnanväg och Värpingevägen ska rymma busstrafik, medan den mindre tunneln vid Klostergårdsstationen endast är avsedd för gående och cyklister.
   Arbetet med själva vägen som korsar grönområdet vid den södra tunneln pågår samtidigt. Också där schaktas väldiga massor grus och sand.
   Därmed är den långvariga järnvägsbarriären mellan Klostergården och Källby äntligen genombruten. Källbystaden återstår att bygga och Klostergårdsstationen kommer under många år ligga vid det övergivna, fula fabriksområdet längs Åkerlunds och Rausings väg.

Mängden grus och sten som förflyttas av människor beräknas till 57 tusen miljoner ton. Människor förflyttar alltså mer jord och grus och sand på planeten än alla floder och vindar tillsammans.
   Färdigställandet av de tre broarna är vårt lilla bidrag vecka 39, 2021. Vi genomförde tidigare en mångårig förflyttning av grus och jord när vi grävde reningsverksdammarna på 1930-talet. Vi kommer att göra en ännu större när vi bygger Källbystaden.
   Själva jordskorpan är numera skapad av människan. Dess lager innehåller legeringar, föroreningar, isotoper, städer, infrastruktur.
   Den innehåller också tusentals miljarder skott som avfyrats i mänsklighetens historia, senast under Sovjetunionens och USA:s 40-åriga krig i Afghanistan. Blyet oxiderar och skotten lämnar fickor av blymineraler i jorden.
   Massmördandets molekyler kommer efter oss att flöda stilla genom jordskorpans översta skikt som en signatur för det vi ännu kallar mänskligheten, påpekar Sverker Sörlin i Antropocen. 2017.
   Dånet från schaktmaskinerna tränger in genom mina öppna fönster, medan jag reflekterar över detta.

Klartänkt om politisk makt och konsumentmakt av Ulf N

 Det är inte alls säkert att konsumentmakt är tillräckligt för att skapa en bättre värld. … Konsumentmakt består nämligen ’bara’ av individers frikopplade individuella beslut. Politisk makt, däremot, består av individers sammankopplade kollektiva beslut.
   Detta är uppenbart inte samma sak, men det finns skäl att anta att vi ibland har börjat blanda ihop saker och ting; att vi har börjat tänka att marknadsmekanismen är en demokratisk ofelbarhet, att vi med våra ekonomiska beslut också fattar genomtänkta och heltäckande politiska beslut.
   Ett sådant resonemang bygger på den orimliga premissen att varje köp medför ett slags välgrundad etikprövning hos var och en som vänder på slantarna för att få vardagen att gå ihop.”
   Så skriver och tänker Andreas Ekström i Sydsvenskan den 31 augusti i sin recension av Julia Lindbloms reportagebok om e-handelsföretaget Amazon. Läs för övrigt gärna hela recensionen Svidande exponering av jätten Amazon - Sydsvenskan Lund.

Hur får man demokratierna att agera? Civilt motstånd och/eller militant ekologism? Eller båda? av Gunnar Stensson

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, diskuterar rubrikens frågor i en av den gångna sommarens viktigaste artiklar under rubriken Malms militanta ekologism leder fel (Sydsvenskan 11/7 21)
   Malm och Sörlin är helt överens om det mest uppenbara, att vår tids orimliga världsordning alltid leder fel. Trots att det råder klimatnödläge kan inte flygen stanna på marken, fossilbilarna sluta att köra och Shell, Saudi Aramco (som tjänade 190 miljarder dollar första kvartalet 2021) och norska staten sluta att pumpa upp olja. Det är alltid tillåtet att bedriva verksamhet som ger vinst. Mot detta och mot ägande och utvinning av resurser får ingen ingripa.

Stater skyddar dem som kapar Sumatras och Amazonas regnskogar för att producera trivialiteter som biffkött och palmolja. De lagar som finns försvarar dem. Varför? För att de stiftades i en tid som inte förstod någonting alls av de brott mot mänskligheten som den fossila utvinningen idag utgör.
   Båda tar avstånd från ekologiska fatalister som Bill Scranton och romanförfattaren Jonathan Franzén
   Det är nödvändigt att ingripa. Hur kan man sätta världens demokratier i rörelse? Klimatnödläge råder och ingenting sker!

Franska revolutionen födde demokratin. Suffragettrörelsen använde våld för att befria kvinnorna. Befrielserörelser i Afrika och Latinamerika använde våld.
   Men våld kan skrämma opinionen. Malm kritiseras också av dem som håller med honom. Han tar kritiken på allvar. Språkbruket borde förändras. Det är inte våld att spränga en pipeline eller riva staketen kring Vattenfalls kolgruvor i Tyskland. Det skadar ingen. Det är aktioner som är solidariska med mänskligheten – och vår jord. Malm tar avstånd från flygkapningar och alla slags aktioner som förknippas med terrorism.
   En medborgarrättsrörelse som för civil kamp kan också behöva ett militant avantgarde.
   Sverker Sörlin håller med. Civilt motstånd år viktigt, men det viktigaste är att sätta världens demokratier i rörelse. Han är osäker om att Malms leninistiska modell leder dit. Å andra sidan framhåller han att det finns lägen där krisen blir mer akut och det civila motståndet kan behöva intensifieras.

Fossil Capital av Andreas Malm är en grundläggande analys av industrialismens och kapitalismens historia och studeras i hela världen, påpekar Sverker Sörlin. Vi har presenterat den i VB.
   Malms fokus har flyttats till frågan hur vi ska stoppa det kapitalistiska systemets vansinne. Han har på kort tid givit ut tre böcker: ”Corona, klimatet och det kroniska dödläget” (2021), ”How to blow up a pipeline” 2021 och ”White skin, black fuel: on the danger of fossil fascism” (2021).
   Sörlin är överens med Malm om de tre böckernas beskrivning av klimatnödlägets verklighet. Malm  presenterar en sammanhängande analys av hur viruskrisen är en produkt av kapitalismen. Hans förebilder är i vissa fall religiösa som Martin Luther King eller de två katolska kvinnor som med risk för långa fängelsestraff attackerade Dakota Pipeline i USA.
   ”White skin, black fuel” är delvis bländande och skäl nog till vrede över världens dårskap.
   Sverker Sörlin skriver att bästa med Malms böcker är att han faktiskt hjälper oss att föra en diskussion om vilka begränsningar som är nödvändiga i miljökampen och vilka medel som står till buds. Inför ett undantagstillstånd måste vi göra något. Och det vi gör nu räcker inte.

Jag är övertygad om att den lokala kampen är viktig. Utbyggnaden av E23 genom Lund måste stoppas. Kampen måste delvis föras med olagliga metoder. Jag stöder utbyggnaden av fyrspåren som pågår alldeles intill mig, trots att jag oroas av de ingrepp i naturen som är oundvikliga. Vi måste minska bilismen och öka kollektiv-trafiken. De nya blänkande plåtmonstren till elbilar kan aldrig vara en lösning. Jämlikhet är nödvändig. Att det finns människor som köper elbilar som kostar en halv miljon eller mer och kallar sig miljömedvetna är orimligt. Alla tak i Klostergården borde förses med solpaneler. Källby reningsverk ska bevaras och utvecklas. Sådant.
   Sedan finns den stora solidariska kampen för mänskligheten mot det kapitalistiska system som fört oss till klimatnödläget och som hotar oss alla.
Gunnar Stensson

Att läsa: Sverker Sörlin, Antropocen, 2017. Den ger en oöverträffad analys av människans förhållande till planeten genom tiderna och pekar ut den riktning som är nödvändig i framtiden.

Lund: Klimatnödläge och tuffa utsläppsmål – men den styrande kvintetten bakar luftpastejer av Ulf Nymark

(Nedanstående text skickade jag in till Sydsvenskans ”Aktuella frågor” och fick svaret att tidningen inte kommer att publicera artikeln med hänvisning till att det står många inlägg i kön. Jag har full förståelse för att tidningen inte kan publicera alla inlägg som skickas in. Men den styrande kvintettens angrepp på den rödgrönrosa oppositionen finns det plats för. Utrymmet blir tydligen trängre när det är oppositionen som vill debattera).

Lunds kommun har satt upp ambitiösa mål för att minska utsläppen av växthusgaser.  Om 9 år ska utsläppen i Lund vara minst 80 procent lägre än år 2010. Om detta mål råder bred politisk enighet mellan den styrande så kallade kvintetten, bestående av L, M, C, KD och FNL, och oppositionen. Där slutar enigheten. Miljöpartiet kräver som en självklarhet att beslut om mål också måste följas av ett paket av åtgärder för att nå målen - en handlingsplan. Men kvintetten säjer nej till en handlingsplan. Målen svävar som luftpastejer.
   De totala utsläppen i Lund har sedan 2010 minskat med ca 40 procent. El och värmesektorn har minskat utsläppen med hela 90 procent. Övriga sektorers utsläpp har minskat marginellt.  Detta gäller även transport-sektorn, som idag står för ungefär hälften av alla utsläpp i Lund.

Tre gånger större utsläppsminskningar
För att klara målet till 2030 fordras årliga utsläppsminskningar i storleksordningen 7 -8 procent per år, vilket är tre gånger större utsläppsreduceringar per år än under de gångna åren.
   Trafiken är således den stora utsläppsboven. Om inte växthusgaserna från trafiken nedbringas kommer Lund inte heller att klara målet för de totala utsläppen. Målet är att utsläppen från transportsektorn ska minska med 90 procent till år 2030. Det är ett betydligt tuffare mål än det nationella målet, som är att 70 procents reducering ska ha uppnåtts år 2030.

Kvintetten saknar strategi
Lunds klimatpolitiska råd, sammansatt av experter från olika vetenskaper, har därför slagit fast att klimatarbetet i kommunen måste fokusera på transportsektorn (Rapport år 2020). Kommunen har också i sin årliga miljöredovisning pekat ut just transportsektorn som helt avgörande för att få ner de sammanlagda utsläppen ytterligare.
   För att framgångsrikt minska klimatpåverkan fordras sålunda nya och verksamma åtgärder på transportområdet. Problemet är att den styrande kvintetten vägrar att gå med på kraftfulla åtgärder för att få ner trafiksektorns utsläpp. Kvintetten är i fullständig avsaknad av strategi för hur målen ska nås.

Biltrafiken måste minska
Camilla Neptune (L), ordförande i kommunens miljö- och hälsoutskott, är i ett uttalande i denna tidning i början av sommaren (Sydsvenskan 11.6) tydlig på denna punkt: Kvintetten förlitar sig på en allmän övergång till fossilfria drivmedel för motorfordon.
   I en promemoria daterad 2020-02-24 slår Trafikverket fast, att för att nå det nationella 2030-målet för transportsektorn, alltså en 70-procentig minskning, fordras inte bara elektrifierade och energieffektivare fordon och ökad andel förnybar energi i form av el och biodrivmedel. Det fordras också ett transporteffektivt samhälle med mindre biltrafik. För detta krävs, säger Trafikverket, nya åtgärder och nya styrmedel.

Klimatpolitiska rådets rekommendationer
Det är inte bristen på förslag på och idéer om vad som bör göras som hindrar kommunstyret från att vidta åtgärder. Så har t ex Lunds kommuns klimatpolitiska råd i sin ovannämnda rapport rekommenderat kommunen ett vidta ett antal åtgärder:
 – Utforma tydligare satsningar på kollektivtrafiken genom fler separata bussfiler och bussgator
 – Arbeta för begränsad framkomlighet för bil i tätorten genom skärpta parkeringsnormer och ökade kostnader för bil- och lastbilstrafik i tätorten, såsom trängsel- och parkeringsavgifter
 – Mer aktivt samverka med näringsliv för att främja klimateffektiv arbetspendling och för att utveckla hållbara godstransporter och samdistributionslösningar
 – Utveckla satsningar på gång- och cykeltrafik vad gäller tillgänglighet, bekvämlighet och framkomlighet och beakta cykelbanans bredd och samtidigt minska framkomligheten med bil

Bilisterna ska ratta fram utsläppsminskningar
Kvintetten vägrar att ta till sig Trafikverkets slutsatser och slår dövörat till för Klimatpolitiska rådets rekommendationer. Den förlitar sig på att bilisterna genom en övergång till fossilfria bränslen rattar fram Lund till måluppfyllelse.  
   Lunds kommun har erkänt att det råder ett globalt klimatnödläge. Miljöpartiet har i en motion föreslagit att en handlingsplan för en snabb och kraftfull minskning av klimatpåverkan ska upprättas och genomföras.  Den politiska majoriteten sa i början av sommaren nej till förslaget – ingen plan behövs, inga nya åtgärder krävdes. Åtgärdsresistensen hos kvintetten är kompakt.

Är kvintetten redo ompröva sitt nej?
Vi är nu i slutet av en sommar som präglats av klimatförändringarnas förödande konsekvenser:  häftiga skyfall, våldsamma översvämningar, rasande skogsbränder, härjande orkaner och dödliga rekordtemperaturer. Dessa klimatrelaterade katastrofer har givetvis inte undgått kvintetten. Mot bakgrund av det skärpta klimatnödläget måste frågan ställas till Lund kommunstyre:
   Är ni idag beredda att ompröva ert nej till en handlingsplan? Är ni nu redo att axla ert ansvar och i bred samverkan över partigränserna med oppositionen arbeta fram en plan med de nya, kraftfulla åtgärder som det akuta klimatnödläget kräver och som gör det möjligt att nå kommunens klimatmål?
Ulf Nymark, Miljöpartiet, Gruppledare i Lunds Kommunfullmäktige, Byggnadsnämndsledamot