Den huvudbanderoll som vänsterpartiet
samlades bakom vid demomstrationen i Lund. En regnkall första maj men
med en hel del värme och glöd i tåget. Lite mer bilder och text om vad
övrigt som tilldrog sig i den röda sektorn i Lund hittar du inne i
bladet.
2018-05-02
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
5 maj kl 17
Musik av Duke Ellingtom m fl av Bo Riborg och Carl-Henrik Olsson
Klosterkyrkan
5 maj kl 18
Helgsmål med musik: Nils Bondesson, piano
5 maj kl 17
Musik av Duke Ellingtom m fl av Bo Riborg och Carl-Henrik Olsson
Klosterkyrkan
5 maj kl 18
Helgsmål med musik: Nils Bondesson, piano
Händer i Lund
Klimatetik
Klimatförändringarna är ett komplext globalt problem som mänskligheten står inför.
Men varför ska jag bry mig? Ibland glöms det bort att klimatförändringarna ställer oss inför ett moraliskt problem. Bengt Brülde är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet och har skrivit boken Klimatetik: rättvisa, politik och individens ansvar med statsvetaren Göran Duus-Otterström.
Tid: 2018-05-09 18:00 - 19:30
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Klimatförändringarna är ett komplext globalt problem som mänskligheten står inför.
Men varför ska jag bry mig? Ibland glöms det bort att klimatförändringarna ställer oss inför ett moraliskt problem. Bengt Brülde är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet och har skrivit boken Klimatetik: rättvisa, politik och individens ansvar med statsvetaren Göran Duus-Otterström.
Tid: 2018-05-09 18:00 - 19:30
Plats: Lunds stadsbibliotek, atriumgården
Motståndets lilla katekes
Var så modig du kan
Om ingen av oss är redo att dö för friheten kommer vi alla att dö under tyranni. Minns Rosa Luxemburg.
Timothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet, Bonniers.
(Påminnelsen om Rosa Luxemburg är ett tillägg som inte återfinns i originaltexten. Härmed avslutar vi citaten ur Timothy Snyders Om tyranni. Men VB återkommer med nya budord).
Traditionens makt
Idag, den 2 maj såg det ut så här utanför skattekontoret på Stora Södergatan i Lund strax före kl 10.
Stora satsningar på digitalisering och indragna sista minuten brevlådor skall väl få folk att sluta lämna in pappersdeklarationer, tänkte skattefogdarna säkert. Ack vad de bedrog sig.
Stora satsningar på digitalisering och indragna sista minuten brevlådor skall väl få folk att sluta lämna in pappersdeklarationer, tänkte skattefogdarna säkert. Ack vad de bedrog sig.
Personalvård av Ellen
Jag flera gånger passerat denna
detaljerade upplysningsskylt utanför blocket på sjukhusområdet i Lund.
Den som orkar läsa hela texten förstår att cykeln kan försvinna om den
är felparkerad.
Mer intressant är den vita tilläggsskylten. Vad kan det betyda? Jo 3 kapitlet i arbetsmiljölagen handlar om allmänna skyldigheter. Arbetsgivarens och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Mycket av det övriga kapitlet handlar om att arbetsgivaren på olika sätt ska förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Det är alltså viktigt att de anställda inom sjukvården slipper snubbla över cyklar på väg till sitt jobb. Man måste säga att landstinget gör vad de kan för att se till sin personals hälsa.
Övriga besökare på sjukhuset omfattas dock inte av dessa omsorger. På grund av all ombyggnad och alla avstängningar blir det svårare och svårare att nå sjukhuset med allmänna kommunikationsmedel för de som inte har god hälsa.
Men de med god hälsa behöver ju inte bege sig till sjukhuset.
Mer intressant är den vita tilläggsskylten. Vad kan det betyda? Jo 3 kapitlet i arbetsmiljölagen handlar om allmänna skyldigheter. Arbetsgivarens och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Mycket av det övriga kapitlet handlar om att arbetsgivaren på olika sätt ska förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Det är alltså viktigt att de anställda inom sjukvården slipper snubbla över cyklar på väg till sitt jobb. Man måste säga att landstinget gör vad de kan för att se till sin personals hälsa.
Övriga besökare på sjukhuset omfattas dock inte av dessa omsorger. På grund av all ombyggnad och alla avstängningar blir det svårare och svårare att nå sjukhuset med allmänna kommunikationsmedel för de som inte har god hälsa.
Men de med god hälsa behöver ju inte bege sig till sjukhuset.
Första maj i Lund
Så var årets första maj äntligen här. En regnig
och kall dag som nog minskade antalet deltagare en del. Men för oss som
tog oss ut fungerade den som den påminnelse om att något annat än
kapitalismen är möjligt och att vi inte är de första som kommit på det.
I veckans nummer hittar du bilder från dagen och Vänsterpartiets huvudtal som i år hölls av Hanna Gunnarsson.
Här nedan hittar du det tal som Mats Olsson höll under samlingen före demonstrationen.
I veckans nummer hittar du bilder från dagen och Vänsterpartiets huvudtal som i år hölls av Hanna Gunnarsson.
Här nedan hittar du det tal som Mats Olsson höll under samlingen före demonstrationen.
Första majfirare!
Vad gäller kunskap och teknisk utveckling har mänsklig-heten aldrig haft så goda förutsättningar som nu. Vi kan rädda klimatet och miljö, vi kan utrota fattigdomen, vi kan skapa rättvisa och hållbara samhällen. Men starka krafter verkar i andra riktningar, de internatio-nella bankerna och storbolagen vill istället att jordklotet ska fortsätta vara ett eldorado för rovdrift och kortsiktiga vinstintressen. Precis där står kampen idag, i världen, i Sverige och i Lund.
I Lund är det till och med så att de givna förut-sättningarna är extremt goda. Här finns Nordens största universitet och i nordost växer en hel ny stad fram, en forsknings- och innovationsstad av Trelleborgs storlek. Men vad tror ni Lunds politiker diskuterar just nu, tror ni de diskuterar hur vi ska lyfta välfärd och kommunal service för framtiden och matcha gamla och nya lundabors behov? Tror ni det, så tror ni fel. Vad politikerna diskuterar är hur de fortsatt ska kunna skära ner på Lunds skolor, förskolor, äldreomsorg, kultur, park- och gatuunderhåll, ja, allt som kostar skattepengar.
Under åren i kommunalpolitik har jag lärt mig att kvaliteten på kommunens tjänster hänger intimt samman med hur personalen mår. Fungerar äldreomsorg, skola och förskola, då mår personalen bra. Nu har vi haft nedskärningar med i princip en procent varje år sedan 2007, först 8 år med borgerligt styre, sedan 4 år med S och MP vid makten. Personalen räcker inte till. För att möta behoven borde Lund haft ett par hundra fler lärare, förskolelärare, undersköterskor och socialsekreterare. Istället ökar sjukskrivningar och personalomsättningen är hög. Vad gör de styrande? Jo, istället för att skärskåda vad den egna politiken, vad de ständiga nedskärningarna skapar för situation, tror de att de kan lösa det genom kosmetiska åtgärder och att skicka cheferna på utbildning.
Skicka cheferna på utbildning är svaret på nästan allting i Lunds kommun numera. Klyftorna mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken ökar dramatiskt. Lund betalar inte lika lön för likvärdigt arbete, jämför till exempel medellönen för en chaufför och ett vårdbiträde. För tio år sedan tjänade vårdbiträdet 1700 kronor mindre än chauffören, idag tjänar hon 5000 kronor mindre i månaden. Ändå förnekar S, MP och de borgerliga att det förekommer osakliga löneskillnader i Lunds kommun. Men de har i alla fall lyckats enas om en sak: Att skicka cheferna på utbildning. Vänsterpartiet kräver att Lund tar jämställdheten på allvar: Höj lönerna i de kvinnodominerade yrkena.
Vi står inför en valrörelse. Val och valrörelser är demokratins kärna och vackraste uttryck. Men valrörelser är också hycklarnas marknad. De partier som i åratal skurit ner på skola och välfärd säger sig nu plötsligt vilja satsa på skola och välfärd. Tro dem inte, kolla istället in vad de har gjort.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Lund har lagt sig så nära de borgerliga att det inte längre går att skilja deras budgetförslag åt. Oppositionspartiet nummer ett i Lund är just nu Vänsterpartiet. Är det bra eller dåligt? Det är dåligt för att vänstern har små chanser att påverka politikens innehåll, men det är också bra: någon måste faktiskt berätta hur det är. Det kommer Vänsterpartiet att fortsätta att göra, men vi är samtidigt beredda att tillsammans med andra progressiva partier ta ansvar för Lunds styre efter 9 september i år. Vi har gjort det förut, vi kan göra det igen.
Tal på första maj 2018 i Trelleborg och Lund
av Hanna Gunnarsson
Mitt namn är Hanna Gunnarsson och
jag har fått äran att stå som första person på Vänsterpartiets
riksdagslista för södra Skåne, kommunerna från Trelleborg och Ystad
till Sjöbo och Kävlinge. Jag bor i Revingeby utanför Lund, där jag även
står på Vänsterpartiets kommunlista.
På den här dagen, arbetarrörelsens stora kamp- och festdag, när vi samlas tillsammans med vänner och kamrater, är jag stolt över att vara vänsterpartist. Jag är vänsterpartist för att ordet "tillsammans" är det finaste ordet som finns.
Att göra saker tillsammans, i det stora och lilla, på arbetsplatser, i bostadsområdena och i kulturlivet är en av grunderna för oss som tror på solidaritet. Tillsammans lägger vi förslag på förändringar, fattar beslut och försvarar våra vunna segrar. Vi litar på varandra, delar med oss efter förmåga och får hjälp efter behov. Vi ska kunna luta oss tillbaka och känna oss säkra och trygga med att vi tillsammans planerar för den bästa skolan, vården och pensionssystemet för oss alla. Vi formar tillsammans vår gemensamma framtid.
Kamrater och vänner! Jag tänker ofta på de många av mina vänner och bekanta som gör otroliga insatser genom att lägga ner sin tid och sina egna resurser på att hjälpa sina medmänniskor. Som öppnar sina hem, deltar i aktiviteter och på mötesplatser, med läxläsning och ger råd och stöd om hur samhället fungerar. Medmänniskor som lever tillsammans eller nära de personer som drabbas av regeringens inhumana flyktingpolitik. Medmänniskor vars insatser räddar liv, som ser till samhällets mest utsatta och som lever efter devisen att så som jag vill att människor ska göra för mig det ska jag också göra för andra. Den flyktingpolitik, med gränskontroller och utvisningar, som vi har sett de senaste åren är något som jag faktiskt inte trodde att vi skulle få se från en regering som består av socialdemokraterna och miljöpartiet. Att vi är besvikna på regeringens politik är bara förnamnet. Sverige behöver en ny flyktingpolitik, baserad på medmänsklighet och solidaritet!
Kamrater och vänner - vi måste alltid höja blicken! Det vi som är politiker gör i kommunfullmäktige och regionfullmäktige är viktigt, de beslut vi slåss för förändrar människors liv, gör vardagen lättare och samhället mer jämlikt. Men vi måste höja blicken. Vi som kommer från Skånes kuststäder har en stolt historia. I min födelsestad Helsingborg står två minnesstenar lutade mot Rådhuset, resta som tack från danska och norska flyktingar som flydde från nazisterna. När vi säger aldrig igen menar vi det verkligen. Men Sverige blir ett allt mer stängt land. De där murarna som vi aldrig skulle bygga upp fanns helt plötsligt igen i Öresund, när socialdemokraterna och miljöpartiet införde gränskontroller. Vi måste riva murarna som hindrar flyktingar att komma till Sverige, vi ska ta emot dem som behöver vår hjälp. Det är vårt ansvar och en del av vår solidaritet.
Idag på 1 maj tänker jag också på mina vänner i Ådalen, längs Ångermanälvens stränder ner mot Höga Kusten. En av mina bästa vänner kommer från Ådalen och jag är på besök där ofta. Ådalen är mest förknippat med demonstrationerna den 14 maj 1931, till stöd för de strejkande arbetarna vid Marmaverken. När demonstrationen hade kommit till Lunde blev den beskjuten av militären. Fem personer dog. Idag är staden Sollefteå i Ådalen förknippat med en annan politisk kamp, den där befolkningen, inte bara i Sollefteå utan i hela Västernorrland, ockuperar sitt sjukhus. När BB-avdelningen på Sollefteå sjukhus lades ner flyttade Sollefteåborna in i sjukhusets entré. Sedan januari 2017, i nästan ett och ett halvt år, har det under hela dygnet funnits ockupanter på plats för att lugnt och fredligt protestera mot nedläggningen och sätta fokus på behovet av en bra och säker vård för alla, oavsett var i landet vi bor. Ådalens kvinnors kamp för att inte behöva åka flera mil på slingriga vägar när de ska föda barn är en feministisk kamp för jämlikhet, trygghet och en säker vård för alla. Det är en kamp som vi också måste föra här.
På den här dagen, arbetarrörelsens stora kamp- och festdag, när vi samlas tillsammans med vänner och kamrater, är jag stolt över att vara vänsterpartist. Jag är vänsterpartist för att ordet "tillsammans" är det finaste ordet som finns.
Att göra saker tillsammans, i det stora och lilla, på arbetsplatser, i bostadsområdena och i kulturlivet är en av grunderna för oss som tror på solidaritet. Tillsammans lägger vi förslag på förändringar, fattar beslut och försvarar våra vunna segrar. Vi litar på varandra, delar med oss efter förmåga och får hjälp efter behov. Vi ska kunna luta oss tillbaka och känna oss säkra och trygga med att vi tillsammans planerar för den bästa skolan, vården och pensionssystemet för oss alla. Vi formar tillsammans vår gemensamma framtid.
Kamrater och vänner! Jag tänker ofta på de många av mina vänner och bekanta som gör otroliga insatser genom att lägga ner sin tid och sina egna resurser på att hjälpa sina medmänniskor. Som öppnar sina hem, deltar i aktiviteter och på mötesplatser, med läxläsning och ger råd och stöd om hur samhället fungerar. Medmänniskor som lever tillsammans eller nära de personer som drabbas av regeringens inhumana flyktingpolitik. Medmänniskor vars insatser räddar liv, som ser till samhällets mest utsatta och som lever efter devisen att så som jag vill att människor ska göra för mig det ska jag också göra för andra. Den flyktingpolitik, med gränskontroller och utvisningar, som vi har sett de senaste åren är något som jag faktiskt inte trodde att vi skulle få se från en regering som består av socialdemokraterna och miljöpartiet. Att vi är besvikna på regeringens politik är bara förnamnet. Sverige behöver en ny flyktingpolitik, baserad på medmänsklighet och solidaritet!
Kamrater och vänner - vi måste alltid höja blicken! Det vi som är politiker gör i kommunfullmäktige och regionfullmäktige är viktigt, de beslut vi slåss för förändrar människors liv, gör vardagen lättare och samhället mer jämlikt. Men vi måste höja blicken. Vi som kommer från Skånes kuststäder har en stolt historia. I min födelsestad Helsingborg står två minnesstenar lutade mot Rådhuset, resta som tack från danska och norska flyktingar som flydde från nazisterna. När vi säger aldrig igen menar vi det verkligen. Men Sverige blir ett allt mer stängt land. De där murarna som vi aldrig skulle bygga upp fanns helt plötsligt igen i Öresund, när socialdemokraterna och miljöpartiet införde gränskontroller. Vi måste riva murarna som hindrar flyktingar att komma till Sverige, vi ska ta emot dem som behöver vår hjälp. Det är vårt ansvar och en del av vår solidaritet.
Idag på 1 maj tänker jag också på mina vänner i Ådalen, längs Ångermanälvens stränder ner mot Höga Kusten. En av mina bästa vänner kommer från Ådalen och jag är på besök där ofta. Ådalen är mest förknippat med demonstrationerna den 14 maj 1931, till stöd för de strejkande arbetarna vid Marmaverken. När demonstrationen hade kommit till Lunde blev den beskjuten av militären. Fem personer dog. Idag är staden Sollefteå i Ådalen förknippat med en annan politisk kamp, den där befolkningen, inte bara i Sollefteå utan i hela Västernorrland, ockuperar sitt sjukhus. När BB-avdelningen på Sollefteå sjukhus lades ner flyttade Sollefteåborna in i sjukhusets entré. Sedan januari 2017, i nästan ett och ett halvt år, har det under hela dygnet funnits ockupanter på plats för att lugnt och fredligt protestera mot nedläggningen och sätta fokus på behovet av en bra och säker vård för alla, oavsett var i landet vi bor. Ådalens kvinnors kamp för att inte behöva åka flera mil på slingriga vägar när de ska föda barn är en feministisk kamp för jämlikhet, trygghet och en säker vård för alla. Det är en kamp som vi också måste föra här.
Kamrater och vänner! Politiskt arbete sker både genom aktivism och i parlamenten. Vänsterpartiet har under den senaste mandatperioden förhandlat med regeringen om många viktiga saker som ger verklig förändring i många människors liv. Vi har höjt studiebidraget för studenter på universitet och högskolor, sett till att simskola för sexåringar blir avgiftsfritt, i sommar får ungdomar möjlighet att resa utan kostnad i kollektivtrafiken, vi har höjt underhållsstödet för ensamstående föräldrar, gett mer pengar till kvinnojourerna. Totalt uppgår de satsningar som Vänsterpartiet fått igenom i regeringens budget till många miljarder.
Allt detta är satsningar på jämlikhet, satsningar som jämnar ut skillnader och klassklyftor, som flyttar resurser och makt från de som har i överflöd till de som har svårt att få vardagen att gå ihop. Konkreta exempel på när vi tar från de rika och ger till de fattiga, ger till de som har behov från de som har resurser i överflöd. En stark vänster krävs för att göra omfördelningar, för en ekonomi för alla - inte bara för de rika.
Samtidigt som vi har förhandlat dessa reformer, är vi ett parti som står självständigt. I Vänsterpartiet står vi för våra ideal och våra visioner och står fast vid dessa även när vi blir valda till politiska poster och uppdrag - något som man knappast kan säga om de två partier som idag utgör regeringen. Det är sorgligt att se hur visioner försvinner när viljan att greppa makten tar över. Som vänsterpartister driver vi alltid vänsterpolitik!
Idag, på första maj, tänker jag inte bara på de politiska satsningarna och reformerna som vänsterpartiet arbetar för varje dag, utan på hur vi som socialister, feminister och antirasister i vår vardag, i det lilla, hela tiden arbetar för ett bättre samhälle. Alla stora förändringar börjar med att vi tillsammans gör det vi kan här och nu för att förändra samhället. Arbetet för en bättre värld, en fredligare, hållbarare, jämlikare och rättvisare värld, börjar med att vi gör saker tillsammans, fattar beslut genom att alla får vara med, att vi tar hand om varandra och ser det bästa i våra medmänniskor runt omkring oss. Det är bara så vi kan få riktig jämlikhet.
I höst är det allmänna val. Vänsterpartiet går till val för ökad jämlikhet, för ett samhälle för alla - inte bara för några få. Vi söker ert förtroende att få fortsätta arbetet med att stärka välfärden, motarbeta nedskärningar och göra satsningar och reformer som gör vardagen och livet bättre för pensionärer med låga inkomster, kvinnor som sliter i välfärden och barn som växer upp i otrygghet. Det är bara med vänsterpolitik vi kan göra riktig förändring, det är bara genom Vänsterpartiet i kommunen, regionen och riksdagen som jämlikhet och rättvisa skapas.
Kamrater och vänner! Jag hoppas och önskar att ni alla som är här idag är med och arbetar för en stark vänster i valrörelsen i sommar och i höst. Prata med era vänner och arbetskamrater, delta i diskussioner och uppmuntra alla runt omkring er att gå och rösta och rösta på vänstern. Om ni vill och kan, hjälp till och dela flygblad eller stå i valstugan och om ni känner att det som vi i vänstern säger och gör är rätt - bli medlemmar i Vänsterpartiet. Bara genom en stark vänster kan jämlikhet och rättvisa skapas.
Tack så mycket för att ni har lyssnat, jag hoppas att ni får en fortsatt fin första maj-kväll!
Veckobladet recenserar: … går ränderna aldrig ur?
av Staffan
Vår nya fröken heter en
högst välgjord film som i dagarna gått på Kino. 1983 i Tjeckoslovakien.
Klassens nya fröken är ingen genomsnittlärare. Änka efter officer och
ordförande i kommunistpartiet på skolan.
Intensiv och fantasirik, ”vår” nya fröken, men hon är ack så ”hjälplös”. Eleverna och deras föräldrar dras in i en hjälpverksamhet med städning, reparationer och inköp i långa köer. Belöningar eller bestraffningar genom betyg delas ut.
Det sitter långt inne, men till sist blir det en anmälan från en stackars man som misslyckats med att skicka kakor till frökens syster i Moskva. Hans dotter har varit så pressad så att hon har gjort ett självmordsförsök.
Rektorn håller föräldramöte. De flesta känner sig tvingade under en auktoritär och pluralistisk ignorans att hålla på läraren. ’Denna varma och goa fröken! Dessa elaka människor som inte förstår det.’
Det står och väger, men till sist blir det tillräckligt många som skriver under anmälningen så att den får verkan. Men de gör det inte i allas åsyn. En efter en kommer de in till rektor efter mötet och skriver under.
Fröken får inte längre jobba på skolan. Men systemet går sin rundgång. Till slut är fröken tillbaka i en ny klass. Makten har talat.
Zebran? Systemfel bara hos socialismen kan man tänka. Klart att det inte är – det handlar om alla odemokratiska institutioner och organisationer både i väst och öst. Det är sociala mekanismer som uppträder överallt i auktoritära byråkratier med en hierarkisk organisation och säkrare ställning ju högre upp i systemet man har sin roll och position.
Jag hade länge en kollega som bar sig lika dant åt som fröken i filmen. Inte blev hen av med sin position inte.
Intensiv och fantasirik, ”vår” nya fröken, men hon är ack så ”hjälplös”. Eleverna och deras föräldrar dras in i en hjälpverksamhet med städning, reparationer och inköp i långa köer. Belöningar eller bestraffningar genom betyg delas ut.
Det sitter långt inne, men till sist blir det en anmälan från en stackars man som misslyckats med att skicka kakor till frökens syster i Moskva. Hans dotter har varit så pressad så att hon har gjort ett självmordsförsök.
Rektorn håller föräldramöte. De flesta känner sig tvingade under en auktoritär och pluralistisk ignorans att hålla på läraren. ’Denna varma och goa fröken! Dessa elaka människor som inte förstår det.’
Det står och väger, men till sist blir det tillräckligt många som skriver under anmälningen så att den får verkan. Men de gör det inte i allas åsyn. En efter en kommer de in till rektor efter mötet och skriver under.
Fröken får inte längre jobba på skolan. Men systemet går sin rundgång. Till slut är fröken tillbaka i en ny klass. Makten har talat.
Zebran? Systemfel bara hos socialismen kan man tänka. Klart att det inte är – det handlar om alla odemokratiska institutioner och organisationer både i väst och öst. Det är sociala mekanismer som uppträder överallt i auktoritära byråkratier med en hierarkisk organisation och säkrare ställning ju högre upp i systemet man har sin roll och position.
Jag hade länge en kollega som bar sig lika dant åt som fröken i filmen. Inte blev hen av med sin position inte.
I huvet på en gammal gubbe 1 maj 2018
av Gunnar Stensson
Stortorget klockan 14. Det har börjat regna igen. Mycket folk. Många
gamla vänner. Olika tider och situationer blandas. En eritrean omfamnar
mig. Ser inte så gammal ut som han är. Asmara 1990. På den tiden och
dessförinnan antiimperialism 1 maj. Chilenare, uruguayaner, palestinier,
greker, argentinare, afrikaner. Flaggor. Paroller. En före detta
rektor börjar småprata. Ursäkta! Jag hör inte. 2004. Skolpeng. Vad är
det han heter? Nilla vinkar. Mats talar, med pondus. Vi måste förhandla
med andra progressiva partier. Kapellet spelar. Proffsigt. Måste tacka
dem för gårdagens insats. Bertil Egerö. Eritrea igen. Där står Nina
Björk. Måste vara hennes make som står bredvid. Har organiserat två
möten med henne som talare. En tjänsteman på utbildningskansliet. Nej,
inte längre, säger han. Pensionär. Kvinnlig lärare från Lund i
Sydsvenskan. 18 rektorer på 20 år. Jag hade samma rektor i 20 år. Jaha.
Där är min son. Han är väldigt vuxen. Och min sonson. Vuxen han med.
Vad tänker han på? Han är här i alla fall. Vi ska börja gå nu.
Sven-Bertil håller en röd fana. Han går i demonstrationens slut. Göran
Persson fotograferar. Han ser mig inte. Vi passerar stadsbiblioteket.
Måste lämna igen Jangfeldts bok. Och stationen. Jag hinner inte vara
med längre. Andra plikter. Grand. Smiter nedför Nygatan. Internationell
solidaritet. Arbetarklassens kampenhet. Allt avlägsnare. Stadsparken
ganska städad.
Hemma framför tv:n. 8 personer äger lika mycket som halva mänskligheten, säger Jonas Sjöstedt. 8 rika mot 4,5 miljarder fattiga. 8 mot 4 500 000 000. Marx hade rätt om kapitalkoncentrationen. Expropriera expropriatörerna! Att det ska vara så förbannat svårt! Piketty: förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt. Annars pajar systemet. De kraven finns i Sjöstedts tal. Nödvändiga för välfärdsstatens överlevnad. Små grejor dominerar. Billigare tandvård. Några hundralappar till pensionärer. Borde skriva om Bengt Jangfeldt Vi och dom. Ryssarnas världsbild. Bolsjevikerna var inte kommunister. Putin. Den eurasiatiska rörelsen. Är det så dom tänker? ”Den ryska idéen”. Hinner inte nu. Ja, jag ska göra middag. Det blir makaroner idag. Och köttfärs. Antropocen. Människans tidsålder. En dag är Klostergården ett arkeologiskt fynd. Vem bodde här? Forntida soldater. Av jord är du kommen, jord ska du åter varda. 1968. När? Klockan tjugo. Då måste jag sätta på tv:n igen. Nytt omfattande minnes- och tankekaos. Häftiga minnen. Jag är trött. Måste lägga mig. Har Annie Lööf i själva verket sagt ajö till Alliansen? Jättebild i alla tidningar. Propaganda i samband med stödet till flyktingarna. Flyktingarna från Afghanistan. Regera med socialdemokraterna. Vi i V får förstås inte vara med. Men vi kanske kan driva på... Lägg av nu. Tänk på Annie Lööf och somna.
Hemma framför tv:n. 8 personer äger lika mycket som halva mänskligheten, säger Jonas Sjöstedt. 8 rika mot 4,5 miljarder fattiga. 8 mot 4 500 000 000. Marx hade rätt om kapitalkoncentrationen. Expropriera expropriatörerna! Att det ska vara så förbannat svårt! Piketty: förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, arvsskatt. Annars pajar systemet. De kraven finns i Sjöstedts tal. Nödvändiga för välfärdsstatens överlevnad. Små grejor dominerar. Billigare tandvård. Några hundralappar till pensionärer. Borde skriva om Bengt Jangfeldt Vi och dom. Ryssarnas världsbild. Bolsjevikerna var inte kommunister. Putin. Den eurasiatiska rörelsen. Är det så dom tänker? ”Den ryska idéen”. Hinner inte nu. Ja, jag ska göra middag. Det blir makaroner idag. Och köttfärs. Antropocen. Människans tidsålder. En dag är Klostergården ett arkeologiskt fynd. Vem bodde här? Forntida soldater. Av jord är du kommen, jord ska du åter varda. 1968. När? Klockan tjugo. Då måste jag sätta på tv:n igen. Nytt omfattande minnes- och tankekaos. Häftiga minnen. Jag är trött. Måste lägga mig. Har Annie Lööf i själva verket sagt ajö till Alliansen? Jättebild i alla tidningar. Propaganda i samband med stödet till flyktingarna. Flyktingarna från Afghanistan. Regera med socialdemokraterna. Vi i V får förstås inte vara med. Men vi kanske kan driva på... Lägg av nu. Tänk på Annie Lööf och somna.
När kärleken har tagit slut av Staffan
Tankar efter Lars Noréns pjäs på Intiman den 20 april, 2018
Min vän Thomas hörde bara hälften – slut på batterierna i lurarna – han missade inget.
Man blir glad så länge man inte är i närheten av pjäsen! Det är väl det som är tanken. Själva upplevelsen av negationen. Det är inte så … och inte heller så!
Episod bortom vardagen
Husvisning för söndriga relationer
Avvisande hållning …
hotande distans
Tjat, jargong …
Frågor utan svar …
Svar utan frågor …
Anmärkningar …
Eller bara mummel …
Knappt en ljusglimt eller vänligt minne,
Jo kanske, ”nått lite större”?
Människor så ensamma, så enkelspåriga
”Hoppa in då för helvete!” (i bilen förstås)
Vad är det som vi inte kan göra med eller mot varandra?
Sociologerna kallar den senmoderna parrelationen ren! Nått smutsigare kan man då och då behöva leta efter.
Husvisning för söndriga relationer
Avvisande hållning …
hotande distans
Tjat, jargong …
Frågor utan svar …
Svar utan frågor …
Anmärkningar …
Eller bara mummel …
Knappt en ljusglimt eller vänligt minne,
Jo kanske, ”nått lite större”?
Människor så ensamma, så enkelspåriga
”Hoppa in då för helvete!” (i bilen förstås)
Vad är det som vi inte kan göra med eller mot varandra?
Sociologerna kallar den senmoderna parrelationen ren! Nått smutsigare kan man då och då behöva leta efter.
Min vän Thomas hörde bara hälften – slut på batterierna i lurarna – han missade inget.
Man blir glad så länge man inte är i närheten av pjäsen! Det är väl det som är tanken. Själva upplevelsen av negationen. Det är inte så … och inte heller så!
Det är mycket som behöver tänkas och göras om för en rättvisare värld, men mycket av arvet från 68 består.
av Staffan Lindberg
Vi lever i en annan tid än 1968. En
tid där flyktingfrågan har tagit över som den fundamentala politiska
problematiken. Oron över en s.k. invasion av fattiga och vad man tror
är outbildade krigsflyktingar med annorlunda kultur, överskuggar allt
annat. Endast en nytänkt social demokrati inom ramen för en solidarisk
nationalstat i samarbete med EU och FN kan stilla oron och fortsätta
reformer i demokratisk anda. Det är en ödesfråga i vår tid.
Nu när våren kommer med stora steg och det är femtio år sedan 68-vågen stod på sin höjdpunkt, är det fler frågor än svar som gäller. Vad är egentligen arvet efter -68? Varför lever vi inte i ett samhälle där byråkratin är mindre, välfärden mer fullständig, jämlikheten större, jämställdheten utvecklad fullt ut? Hur kunde den s.k. nyliberalismen få breda ut sig och dess synsätt på ekonomi och samhälle till och med erövra stora delen av den socialdemokratiska rörelsen?
Med stor enighet genomfördes i Sverige på 1970- och 80-talen försäkringssystem som garanterade de allra flesta en god välfärd och bra pensioner. Kvinnokampen och miljökampen tog över det politiska initiativet och gjorde jämställdhet och miljömedvetenhet starkare i vårt samhälle. Det var 68generationens långa marsch genom institutionerna.
Visst fanns det en radikal flank som var ”behjälplig”. Sektvänsterns med dess extrema leninism eller maoism hjälpte till att genom avståndstagande stabilisera en demokratisk reformism.
Delar av vänstern mynnade över tiden ut i en post-modernism, som innebär kamp för olika identiteter, kulturella såväl som sexuella. Många av dessa krav är viktiga inslag i arbetet mot ett demokratiskt och rättvisare samhälle. Men post-modernismens politiska och ideologiska grundsyn är grymt relativistisk och drabbande för vanliga medborgare, arbetare och tjänstemän. Deras extremism hotar själva den samhällsväv som vi måste leva i för att utvecklas mot något bättre.
Den amerikanska statvetaren Nancy Fraser kallar det nyliberala tillståndet i världen en ohelig allians mellan finanskapitalismen och sociala rörelser med inriktning på identitetspolitik. De är ”globalister” som skyr det nationella arvet som pesten. I stället för Keynesiansk välfärdpolitik gynnar de konkurrensstaten, som utsätter vanligt folk för risker som arbetslöshet och social misär.
Hela högervågen i Västeuropa och USA bygger på den klyfta som nu finns mellan vanligt folk och ”globalisterna”. Vem vore Trump, Le Pen eller Jimmie Åkesson utan denna påträngande verklighet?
Nu när våren kommer med stora steg och det är femtio år sedan 68-vågen stod på sin höjdpunkt, är det fler frågor än svar som gäller. Vad är egentligen arvet efter -68? Varför lever vi inte i ett samhälle där byråkratin är mindre, välfärden mer fullständig, jämlikheten större, jämställdheten utvecklad fullt ut? Hur kunde den s.k. nyliberalismen få breda ut sig och dess synsätt på ekonomi och samhälle till och med erövra stora delen av den socialdemokratiska rörelsen?
Med stor enighet genomfördes i Sverige på 1970- och 80-talen försäkringssystem som garanterade de allra flesta en god välfärd och bra pensioner. Kvinnokampen och miljökampen tog över det politiska initiativet och gjorde jämställdhet och miljömedvetenhet starkare i vårt samhälle. Det var 68generationens långa marsch genom institutionerna.
Visst fanns det en radikal flank som var ”behjälplig”. Sektvänsterns med dess extrema leninism eller maoism hjälpte till att genom avståndstagande stabilisera en demokratisk reformism.
Delar av vänstern mynnade över tiden ut i en post-modernism, som innebär kamp för olika identiteter, kulturella såväl som sexuella. Många av dessa krav är viktiga inslag i arbetet mot ett demokratiskt och rättvisare samhälle. Men post-modernismens politiska och ideologiska grundsyn är grymt relativistisk och drabbande för vanliga medborgare, arbetare och tjänstemän. Deras extremism hotar själva den samhällsväv som vi måste leva i för att utvecklas mot något bättre.
Den amerikanska statvetaren Nancy Fraser kallar det nyliberala tillståndet i världen en ohelig allians mellan finanskapitalismen och sociala rörelser med inriktning på identitetspolitik. De är ”globalister” som skyr det nationella arvet som pesten. I stället för Keynesiansk välfärdpolitik gynnar de konkurrensstaten, som utsätter vanligt folk för risker som arbetslöshet och social misär.
Hela högervågen i Västeuropa och USA bygger på den klyfta som nu finns mellan vanligt folk och ”globalisterna”. Vem vore Trump, Le Pen eller Jimmie Åkesson utan denna påträngande verklighet?
Här i Sverige har Socialdemokraterna ett prekärt läge inför valet i september 2018. Vanligt folks främsta bekymmer är köerna i sjukvården, invandringen (trots att den har stoppat upp) och lag och ordning.
Med fler miljarder i anslag kan man inte rå på köerna i vården. Det vet vi nu med socialdemokratiskt styre de senaste tre åren. Om socialdemokraterna verkligen vill göra skillnad så måste de presentera visioner som både hanterar invandrings- och välfärdsfrågorna och samtidigt är trovärdiga och pålitliga för det företagare-Sverige som i de allra flesta fall inget hellre vill än att det ska gå bra för alla medborgarna.
Här finns inga patentlösningar. 68visionerna om ökad jämlikhet och demokratiskt deltagande är dock vägledande än idag. Invandringen och flyktingproblematiken kan bara lösas med hjälp av två insatser: dels se till att integrationen fungerar (språk, kultur och jobb) och dels genom tålmodigt förhandlande, med ett FN i ryggen, med EUs medlemsstater och vår omvärld.
Det senare är hjälp till flyktingar i deras grannländer, liksom diplomati för fred, där västmakterna och Ryssland måste ändra inställning och handlingar. Mellanöstern måste utan inblandning få gå igenom det som en gång skedde i Västeuropa efter den Westfaliska freden, som ledde till konflikter inom de nya staterna, men som till sist resulterade efter lång tid i demokratiska nationer. Upplysning och modernism på en gång.
Det finns ingen enkel väg till fred och ett slut på flyktingströmmarna. Vårt bidrag kan bara vara ett av mångas.
Det viktiga är trovärdigheten i politiken och den finns att hämta på hemmaplan. Säkra välfärdssystemets landvinningar, stoppa nedskärningar i vård och omsorg. Höj pensionerna för de sämst ställda. Förnya sjukvården genom institutionella reformer som ger mer inflytande för sjukvårdarna själva. Bygg ut en miljövänlig energi- och kollektivtrafikmiljö där de smutsiga och privata lösningarna överges. Det hela stavas solidariskt medborgarskap i en social demokrati, som erkänner nationsgränser men samtidigt strävar efter globalt politiskt samarbete.
Trygghet, rättvisa och medmänsklighet är ledorden i en sammanhållen vision.
Valborg i Sankt Lars av Gunnar Stensson
Foto: Clas Fleming
Morgonsolen strålade och den kalla
blåsten ryckte loss trädens blommor när vi hämtade gammalt virke till
valborgsmässobålet i Sankt Lars på Källbymöllas odlingsförening.
Trasiga stormmoln for förbi och en halvt osynlig helikopter dundrade över våra huvuden när valborgsfirare, musiker och sångare i regnställ och med paraplyer strävade uppför backen till Sankt Lars vårdcentral för att fira Valborg.
Saima slog på den stora trumman och Röda kapellets trumpeter, klarinetter, flöjter, saxofoner och basuner spelade upp för tjugonde gången sedan 1998 - när de första dropparna slog ner.
Presenningen drogs av bålet som genast flammade upp. Lågorna svängde som stora gula fanor hit och dit i blåsten.
Inger Grubelic inledde vårtalet med orden: ”God kväll alla fina medmänniskor! (Det var verkligen många som hade kommit) Om människor inte älskade varandra, vad skulle det då vara för mening med att det blir vår, skrev Victor Hugo.
Jag är övertygad om att vi vill ha vår, många vårar. Denna vår som vi så innerligt längtat efter, denna kalla vinter då vi känt kyla från både öst och väst. (Blåsten försökte slita det blöta manuset ur hennes händer).
Om människor inte älskade varandra. Vi vill bli älskade och känna tillhörighet. Hur gör vi?” (Högtalaren sprakade till, fick kortslutning och tystnade i det hällande regnet. Inger fortsatte talet. Rösten kämpade med naturkrafterna till talets slut):
Då fanns människor som nu och hav och stenar. Inte samma människor som nu. Men samma hav och stenar, skrev Barbro Lindgren. Låt oss mötas i ett trefaldigt leve för våren – Hurra! Hurra! Hurra!”
Alla hurrade för full hals. Lunds Allmänna Sångförening avslutade med Sköna maj, välkommen!
Många människor stannade under de vajande träden. Det slutade regna. Marken runt det heta bålet blev torr. Familjerna bredde ut filtar att sitta på. Barnen grillade korv spetsad på kvistar. De byggde egna små eldstäder av stenar. Blåsten mojnade. Klockan halv nio rådde en härlig lägerstämning. De sista festdeltagarna stannade till halv tolv.
När parken blivit tom skymtade tusentals människor som hela livet varit inspärrade på Sankt Lars men som varje vår fått uppleva en stunds valborgsmässofirande med majbål och sång.
Trasiga stormmoln for förbi och en halvt osynlig helikopter dundrade över våra huvuden när valborgsfirare, musiker och sångare i regnställ och med paraplyer strävade uppför backen till Sankt Lars vårdcentral för att fira Valborg.
Saima slog på den stora trumman och Röda kapellets trumpeter, klarinetter, flöjter, saxofoner och basuner spelade upp för tjugonde gången sedan 1998 - när de första dropparna slog ner.
Presenningen drogs av bålet som genast flammade upp. Lågorna svängde som stora gula fanor hit och dit i blåsten.
Inger Grubelic inledde vårtalet med orden: ”God kväll alla fina medmänniskor! (Det var verkligen många som hade kommit) Om människor inte älskade varandra, vad skulle det då vara för mening med att det blir vår, skrev Victor Hugo.
Jag är övertygad om att vi vill ha vår, många vårar. Denna vår som vi så innerligt längtat efter, denna kalla vinter då vi känt kyla från både öst och väst. (Blåsten försökte slita det blöta manuset ur hennes händer).
Om människor inte älskade varandra. Vi vill bli älskade och känna tillhörighet. Hur gör vi?” (Högtalaren sprakade till, fick kortslutning och tystnade i det hällande regnet. Inger fortsatte talet. Rösten kämpade med naturkrafterna till talets slut):
Då fanns människor som nu och hav och stenar. Inte samma människor som nu. Men samma hav och stenar, skrev Barbro Lindgren. Låt oss mötas i ett trefaldigt leve för våren – Hurra! Hurra! Hurra!”
Alla hurrade för full hals. Lunds Allmänna Sångförening avslutade med Sköna maj, välkommen!
Många människor stannade under de vajande träden. Det slutade regna. Marken runt det heta bålet blev torr. Familjerna bredde ut filtar att sitta på. Barnen grillade korv spetsad på kvistar. De byggde egna små eldstäder av stenar. Blåsten mojnade. Klockan halv nio rådde en härlig lägerstämning. De sista festdeltagarna stannade till halv tolv.
När parken blivit tom skymtade tusentals människor som hela livet varit inspärrade på Sankt Lars men som varje vår fått uppleva en stunds valborgsmässofirande med majbål och sång.
Vårtal av Inger Grubelic
God kväll alla fina medmänniskor"Om människor inte älskade varandra, vad skulle det då vara för mening med att det blir vår". Skrev Victor Hugo
Jag är övertygad om att vi vill ha vår, många vårar.
Denna vår som vi så innerligt längtat efter, denna kalla vinter, som vi känt kyla från både öst och väst.
"Om människor inte älskade varandra"?
Vi vill bli älskade och älska. Vi vill bli sedda och känna tillhörighet.
Hur gör vi?
Möter jag blicken med hen som sträcker fram pappersmuggen? Hen som doftar rus och är hemlös? Jag kan inte blunda.
Öppnar vi oss för varandra? Står dörren på glänt? Bjuder vi in? In till samtal - möte?
När jag var barn fanns naturliga mötesplatser, det var i speceri- charkuteriaffären, framför disken.
Det var på gårdarna, lekplatsen och i tvättstugan.
Man talade om väder och vind, vad det skulle bli till middag och vilket tvättmedel som var bäst.
Man kände sina grannar och hade kollektivt ansvar för allas barn.
Man umgicks inte med alla, men hälsade eller nickade mot varandra.
Hur gör jag/ du idag?
Visst borde jag hälsa eller nicka åt mina medresenärer som jag åkt kollektivt med under flera år.
Vi har stått i busskuren, huttrat och fnyst över den försenade bussen. Vi har följt kastanjernas blomning.
Vi har visat samma beteende, tittat på klockan, kollat om bussen är på väg.
På bussen; blicken på mobilen, "paddan" eller datorn.
Vad skulle hända om blicken lyfts och vi ser varandra?
Kanske en blick, ett leende som blir återkommande?
"Vad är det för mening med att det blir vår"?
Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott
friskt, skönt vått!
Ljuvt stark
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!
Skrev Gustav Fröding
Så, njut! njut av bladen, växterna, ljuset, vårregnet, primörerna och varandra.
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det gräs och träd
och flugor
Men inte samma gräs
som nu
och inte samma träd
och inte samma flugor
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det hus
och djur och stigar
Men inte samma hus
som nu
och inte samma djur
och inte samma stigar
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det människor som nu
och hav och stenar
Men inte samma människor
som nu
Men samma hav och stenar.
Så skrev Barbro Lindgren
Låt oss mötas i ett trefaldigt leve för våren
Hurra! Hurra! Hurra!
Vi har stått i busskuren, huttrat och fnyst över den försenade bussen. Vi har följt kastanjernas blomning.
Vi har visat samma beteende, tittat på klockan, kollat om bussen är på väg.
På bussen; blicken på mobilen, "paddan" eller datorn.
Vad skulle hända om blicken lyfts och vi ser varandra?
Kanske en blick, ett leende som blir återkommande?
"Vad är det för mening med att det blir vår"?
Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott
friskt, skönt vått!
Ljuvt stark
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!
Skrev Gustav Fröding
Så, njut! njut av bladen, växterna, ljuset, vårregnet, primörerna och varandra.
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det gräs och träd
och flugor
Men inte samma gräs
som nu
och inte samma träd
och inte samma flugor
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det hus
och djur och stigar
Men inte samma hus
som nu
och inte samma djur
och inte samma stigar
Tänk alla millioner år
som inte du var född
Då fanns det människor som nu
och hav och stenar
Men inte samma människor
som nu
Men samma hav och stenar.
Så skrev Barbro Lindgren
Låt oss mötas i ett trefaldigt leve för våren
Hurra! Hurra! Hurra!
Första maj 2018 i Lund av Göran Persson
Att bevaka första maj i Lund är en krävande
uppgift även om man håller sig till den politiska delen. Att även
skildra den mer studentikosa sidan av dagen är alltför krävande för
undertecknad.
Den politiska delen börjar med att Socialdemokraterna samlas för sin demonstration vid 11-tiden. Lite väl tidigt för mig denna dag så jag slöt upp runt tolv när s var framme vid talen på Stortorget och Kommunistiska Partiet drog i gång på Mårtenstorget. En övergripande tanke denna dag var att Lund är sig själv nock, huvudtalare på alla ställen jag besökte var lundabor. Inga utombys kändisar behövdes i år, vi klarar oss nog ändå.
Den politiska delen börjar med att Socialdemokraterna samlas för sin demonstration vid 11-tiden. Lite väl tidigt för mig denna dag så jag slöt upp runt tolv när s var framme vid talen på Stortorget och Kommunistiska Partiet drog i gång på Mårtenstorget. En övergripande tanke denna dag var att Lund är sig själv nock, huvudtalare på alla ställen jag besökte var lundabor. Inga utombys kändisar behövdes i år, vi klarar oss nog ändå.
Att 2018 är ett valår blev tydligt
direkt, såväl i paroller som i talen. Flera av dagens talare fick
påminna både sig själva och åhörarna att de höll ett förstamajtal och
inte ett valtal. De politiska motståndarna på den borgerliga kanten som
brukar vara lyckligen bortglömda denna dag var mer närvarande än vanligt
i talen.
Lunds egen justitieminister höll årets
huvudtal, ett tal som fick kraftigt bifall av publiken både när han
berömde det fantastiska Lund och beskrev allt som regeringen hade gjort
och skulle ta hand om när förtroendet förnyats i september. Jag önskade
att han skulle maila sitt tal till VB och det skulle han göra sa han. I
väntan på detta så citerar jag hans egen sammanfattning på sociala
medier:
250 000 fler jobb, lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år, rekordhögt byggande och 100 000 fler anställda i välfärden.
Det är resultatet hittills under vår mandatperiod. Årets val handlar om Sverige ska fortsätta på den vägen, eller om de borgerliga återigen ska få chansen att misslyckas med jobb och statsfinanser.
Nu kan vi satsa på välfärden, och på att rätta till orättvisor. Idag har vi presenterat ytterligare ett vallöfte: höjda pensioner för dem med lägst inkomster.
Tillsammans kan vi öka tryggheten - för alla. Tack till Lund och Halmstad för fantastiska första maj-firanden!
Vi ses i valrörelsen!
250 000 fler jobb, lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år, rekordhögt byggande och 100 000 fler anställda i välfärden.
Det är resultatet hittills under vår mandatperiod. Årets val handlar om Sverige ska fortsätta på den vägen, eller om de borgerliga återigen ska få chansen att misslyckas med jobb och statsfinanser.
Nu kan vi satsa på välfärden, och på att rätta till orättvisor. Idag har vi presenterat ytterligare ett vallöfte: höjda pensioner för dem med lägst inkomster.
Tillsammans kan vi öka tryggheten - för alla. Tack till Lund och Halmstad för fantastiska första maj-firanden!
Vi ses i valrörelsen!
Sedan tog politiken lunchpaus innan det var dags för nästa manifestation på Knut den stores torg kl 13.30.
Om man genomförde någon demonstration i Lund eller om man bara samlades där inför resan till Malmö vet jag inte eftersom jag hastade vidare till Stortorget där Vänsterpartiet samlades kl 14.
Tillbaka på Stortorget kunde vi lyssna på ett antal tal. Däribland ett mycket engagerande av en av v:s fackligt aktiva medlemmar som jag slarvigt nog har glömt namnet på, dumt men jag tror att vi kommer att lära oss namnet så småningom med tanke på glöden i talet.
Sedan avslutade Hanna G dagen med sitt tal. Som vanligt klart och koncist med den blandning av historia och framtid som dagen kräver. Hela talet hittar du i veckans nummer och på Hannas egen blogg.
Jag vill avsluta denna dagsbeskrivning med att citera ur Hannas tal: Jag är vänsterpartist för att ordet "tillsammans" är det finaste ordet som finns.
Oväntad kombination av Göran Persson
Efter ett stort antal genomlevda
första maj är det inte så lätt att förvånas. Men ungdomarna på bilden
lyckades förvåna, i alla fall mig. Jag kan inte annat än instämma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)