Allsångskväll i Vita Huset

Fredag 4 okt kl 20 blir det Allsångskväll med Flygelkören under ledning av Gösta Petersen i Vita Huset, Uardavägen i Lund.
Gäster är Midnattskören & Lund International Students Choir. Husmusikant är Martin Landgren.
Entré: 100 kr, stud 60 kr

Doc Lounge Lund: SÄSONGSPREMIÄR! 1 Oktober

Nu är det äntligen dags igen för en ny säsong med Doc Lounge på Mejeriet. Vi kör igång hösten med NUG – Vandal in Motion, som hade världspremiär under Way Out West i somras.

NUG – VANDAL IN MOTION
Av Lars Berge & AKAY/ Sverige, 2013/ 58 min

“Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst”
Året är 2009 och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth stormar ut från konstmässan Market i Stockholm. Anledningen: ”Territorial pissing”, en två minuter lång film där en svartklädd man, beväpnad med sprejburk, går loss i en tunnelbanevagn.Verket var Magnus ”NUG” Gustafssons examensarbete från Konstfack och debatten om konst kontra skadegörelse rasade i veckor efteråt.
   Redan långt tidigare var NUG en legend bland graffitimålare men blev efter kulturministerns uttalade betraktad som en fascinerande provokatör och ett av Sveriges allra hetaste konstnärsnamn. Med hjälp av berättelser från målare, ministrar, konsthandlare, falckar och konstvetare berättar NUG – Vandal in Motion inte bara historien om konstnären NUG utan tar också ett stadigt grepp debatten om den urbana och offentliga konsten i stort.
NÄR: 1 OKTOBER
VAR: Mejeriet, STORA SÖDERGATAN 64, LUND
ENTRE: 80 kr // Student 60 kr
GULDKORT 300 kr, ger dig fritt inträde till alla ordinarie visningar under hösten.

Möt Ship to Gaza på Bokmässan i Göteborg

I vår monter på Internationella torget kommer du att kunna träffa aktivister, diskutera och få information om tidigare och kommande aktioner. Där finns också böcker, t-shirts, vykort, pins och en del annat till försäljning.

Lördagen den 28/9
Filmscenen kl. 14.00 - 14.25
Gazas Ark bryter blockaden inifrån
Om hur man renoverar ett fartyg i Gaza, för att sedan fylla det med exportvaror och bryta blockaden inifrån.  Denna aktion presenteras av Ship to Gazas ordförande Ann Ighe. Vi kommer också att försöka upprätta en direktlänk med aktivister på plats på Gazaremsan. Bland annat Charlie Andreasson som var matros på Ship to Gazas segelskonare Estelle då hon bordades 2012 i ett försök att bryta blockaden och som nu hjälper till med renoveringen av Gazas ark. Moderator är Ship to Gazas mediekoordinator Staffan Granér

Stora Scenen kl. 15.20 - 15.40
Estelles resa
Sommaren 2012 seglade Ship to Gazas segelskonare S/V Estelle från Finland till Östra Medelhavet för att utmana den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. Efter att ha besökt och agiterat i 19 hamnar i 5 länder bordades hon av israelisk marinen på internationellt vatten. Båten fördes till Israel där hon och lasten än idag hålls i beslag. Med ombord under bordningen var författaren och journalisten Maria-Pia Boethius och Ship to Gazas talesperson Dror Feiler. Här får de ge sin syn på aktionen. Varför genomfördes den? Vad åstadkom den? Vad kan vi lära oss av den?
   Samtalet modereras av Mikael Löfgren, före detta mediekoordinator för Ship to Gaza

 

Fremskrittspartiet: Deportera romerna från Norge av Gunnar Stensson

I Norge förs regeringsförhandlingar mellan de fyra borgerliga partierna. Ett av dem är Fremskrittspartiet som är invandringsfientligt och vill deportera de norska romerna. Norge åt norrmännen! Dess  ledare Siv Jensen ser ut som en rekorderlig, något framfusig norsk hemmafru.  Så kan en rasist också se ut. Förhandlingarna är svåra, och det är inte säkert att Fremskrittspartiet kommer in i regeringen. Vi får se.

Veckans citat: Förpliktelsen att göra motstånd

När åtgärder från myndigheter utgör förföljelse av en etnisk minoritet innebär detta att vi alla, var gång det sker, lever i en totalitär polisstat...
   Det betyder att statens krav på lojalitet och laglydnad från medborgarna förlorar legitimitet. Vi har som medborgare och människor inga förpliktelser i en totalitär stat, annat än att göra motstånd mot den.
Sverker Jönsson, universitetslektor i straffrätt. SDS 25/9.

Ge demokratin en chans! av Rolf Björnson

I juni i år sade Israels vice utrikesminister Danny Danon i en tidningsintervju att den israeliska regeringen aldrig kommer att erkänna någon palestinsk stat - ja, regeringen har inte ens diskuterat frågan.
(Se mer i mondoweiss.net)
   Nu vill samme man följdriktigt att Israel ska säga upp Osloavtalet och sluta låtsas förespråka en tvåstatslösning.
John V. Whitbeck, tidigare juridisk rådgivare till den palestinska förhandlingsdelegationen, har skrivit en kommentar till detta. Visst har Osloprocessen inneburit ett katastrofalt misslyckande som många palestinier, som i övrigt inte har någonting gemensamt med Danon, också vill ta sig ur, menar Whitbeck. Men hur ska man komma vidare? Jo, man måste, liksom i fallet Sydafrika under apartheidtiden, våga tala öppet om den ideologi som ligger till grund för konflikten.
   Israel måste överge sionismens anspråk på en judisk stat och acceptera en stat med lika rättigheter för alla invånare i det forna Palestina.
   Lösningen måste vara demokratisk. Lösningen kan inte vara att fördriva någon part, inte att upprätta två separata, etniskt rensade, stater som troligen för all framtid skulle förbli varandras fiender.
   Ingen påstår att den moraliska och intellektuella förvandling som är förutsättningen för att uppnå en demokratisk "enstatslösning" kommer att bli lätt att genomföra, säger Whitbeck. Men fler och fler erkänner att en anständig "tvåstatslösning" har blivit omöjlig. Det är dags att ge den demokratiska idén en chans.
(Se mer i counterpunch)

Den egyptiska polisstaten av Gunnar Stensson

Egyptisk gränspolis förföljde under natten en flyktingbåt med hundra syriska och palestinska flyktingar långt ut på internationellt vatten. Polisen bordade flyktingfartyget och sköt en kvinna i ryggen med fyra skott inför ögonen på hennes elvaårige son. Sedan fördes de hundra flyktingar till ett egyptiskt fängelse varifrån de ska deporteras till ursprungsländerna. Pojken som förlorat sin mor bad Cecilia Uddén om hjälp, berättade hon i radioekot i morse 26/9.
   Den totalitära egyptiska staten har förbjudit Islamiska brödraskapet, Egyptens största politiska parti att genomföra några som helst manifestationer. Deras tidningar har stängts.
   Vems ärenden går den egyptiska regimen?

Höst av Gunnar Stensson

Morgon, halv åtta, massivt grått molntak. Längst i söder citrongul strimma som omärkligt skiftar till genomskinligt ljusblått, vindstilla. I vattenytan: samma himmel, då och då satt i rörelse av fisk som nappar insekter  Ringar som långsamt vidgar sig och försvinner.
   En svart storskarv med kraftig gul näbb sitter på cementbalken och vaktar. En annan dyker, stannar länge under ytan innan den åter syns, långt borta, utan fisk.
   Varför är här inga andra fåglar? Ett dussin svanar brukade finnas. Sothöns, gräsänder, gäss, större och mindre doppingar också. Jo, uppe på reningsverkets gräsmatta sitter faktiskt en flock måsar. Men de är tillfälliga gäster här.
   Kan det vara mink och räv som är orsaken? De syns inte i den täta vegetationen, men jag minns att det låg söndriga och urätna svanägg och andägg på stigen härom året. Vattenfåglarna har sina bon i strandkanten, dolda av vass och gräs. Oskyddade. Det är bara att ta för sig.
   När vattnet var fruset och snö täckte stigen syntes nästan dagligen minkspår, och ibland också halvätna änder. Riktigt fräck var en mink som oberörd såg mig i ögonen från den tunna isen strax invid strandkanten. Säker på att jag inte kunde komma åt den.
   Räv har jag bara sett en gång de senaste åren, men rävspår många gånger. Söder om Höje å i den branta strandbrinken är vegetationen nästan ogenomtränglig. Jag vet för jag har försökt komma fram där och rivit sönder både skjorta och skinn på hagtorns-, björnbärs- och nyponbuskar. Där lever rovdjuren, räv och mink, helt ostörda.
   På försommaren när fasanerna ruvar är det lätt att komma åt deras ägg liksom äggen i ändernas och svanarnas bon vid strandkanten. Har räv och mink helt enkelt utrotat fågelbeståndet? Kanske med hjälp av glador och vråkar och helt vanliga råkor och kråkor?
   Snart fylls dammarna av bläsänder, gäss och andra flyttfåglar som häckar i norr utom räckhåll för rävarna och minkarna vid Höje ås stränder. Vuxna fåglar håller sig ute på vattenytan och är inte så lätta byten som ruvande fåglar, ägg och fågelungar.
   Uppför trappan till det böljande Trollebergsfältet. Det är nysått nu och blir säkert grönt före frosten. Jakriborgs pastellfärgade fasader i söder. Turning Torso omgivet av svarta moln. Bron. Och i sydväst Heleneholmsverkets skorstenar i vars skugga jag jobbat så många år.
   En svärm små grå insekter utan volym och vikt, men snabba, ihärdiga, snurrar runt runt, jag känner dem mot ansiktet. De är för små för att ens duga till sparvmat. Var kommer de ifrån? Hur kan de leva denna ganska kyliga morgon? Hur klarar de vintern? Är livets mening för dem helt enkelt att svärma?

Har idrotten blivit jämställd? av Sven-Hugo Mattsson

I rubriken ställs frågan om idrotten har blivit jämställd. Har en del av samhället, idrotten, gått före och blivit jämställt trots att samhället har långt kvar. Det finns saker som talar för det, men låt oss först titta på idrottens historia.

1925
Började Svenska dagladet dela ut sitt bragdguld, det har visat sig att priset delas ut till den idrottsperson som anses har gjort årets idrottsprestation. 1925 utsågs en man och det skulle bli 39 män som fick priset innan Jane Cederqvist fick det 1960. Jane Cederqvist tog ett silver på 400 meter i Romolympiaden. Att ingen kvinna tidigare fått bragdmedaljen behöver inte betyda att juryn nödvändigtvis var en samling gubbar som inte såg damidrotten. Jag är själv en riktig idrottsnörd och just Rom-olympiaden tog nördigheten riktig fart, det var den första TV-sända olympiaden.

Kvinnlig idrott fanns knappt
Men att en kvinna fick medaljen först det 36:e året det delades ut speglar faktiskt hur idrotten såg ut. På den tiden spelade kvinnor inte fotboll på elitnivå, Pia Sundhage var inte ens född, det spelades inte heller handboll eller ishockey på elitnivå. De idrotter som var någorlunda jämställda var skidor, fri-idrott och simning, här tävlar kvinnor och män på samma arena på någorlunda lika villkor. Jag är som skrivet en nörd och har också läst min idrotthistoria och jag ser faktiskt inte att någon kvinna var kvalificerad för bragdmedaljen före Jane Cederqvist. Möjligtvis kunde man gett den till Anna Larsson, även kallad Nora-Anna. 1944-5 satte hon fyra världsrekord på 800 m och 880 yards.

Nutid
Innan jag går in på de senaste 40 åren så låt mig konstatera att det tog ytterligare åtta år innan nästa kvinna fick bragdmedaljen, Toini Gustafsson med sina två guld i skidor i Grenoble 1968, sen ytterligare fyra år innan Ulrika Knape, simhopp, fick den. Sen skulle det dröja ytterligare nio år till Annicken Kringstad med tre VM-guld i orientering fick medaljen, 1981. Men även den tiden speglar hur det såg ut, ännu hade inte den kvinnliga idrotten vuxit ut.
   Men här börjar det hända saker. Från 1987 när Billan Westin, numera Östlund, fick medaljen har 14 kvinnor och 14 män fått medaljen. De senaste 10 åren har sju kvinnor och tre män tagit medaljen. Och, hoppas jag, i år blir det också en kvinna. Även detta speglar verkligheten. Idag har kvinnor minst lika stora framgångar i mästerskap. I fotboll har det kvinnliga landslaget, under 2000-talet, nått större framgångar. Inom fri-idrotten och simningen kan man konstatera att kvinnorna dominerar. I skidskytte har vi haft tre kvinnliga giganter under senare år. Pernilla Wiberg och Anja Persson inom alpint skall också nämnas. Anja Persson bör nämnas bland våra absolut bästa idrottpersoner någonsin. Som alpin åkare var hon mer komplett än Ingemar Stenmark och mycket framgångrik.

Jämställt?
Säger då kvinnors dominans över bragdmedaljens i dagens läge att idrotten är jämställt och då menar jag det viktigaste: att flickor och pojkar får samma förutsättningar. Jag tror det är så, man når inte framgångar inom idrotten om det inte finns satsning från samhället i tidigare år. Det är rätt tydligt att satsning ger framgång.
   För mig själv som idrottsnörd är kvinnornas intåg på idrottsarenan en stor lycka. Det finns ju dubbelt så mycket idrott att sitta och glo på. Jag tycker damfotboll är roligare och följer just nu LDB Malmös guldkamp mot Tyresö. Det är inte så mycket efterslängar och tacklingar i kvinnlig fotboll och spänningen finns ju där oavsett vilket. Jag ser lika helst Lugis damer som herrar och jag konstaterar att bägge har bra lag inför säsongen. Jag fick för övrigt en fråga av någon: varför tittar du på damfotboll när herrfotbollen är så mycket bättre. Mitt svar blev att jag min själ inte kan förklara varför jag titta på herrfotboll heller. Taskig uppväxt kan väl vara en god teori.
   Det finns dock några saker som återstår. Det måste bli fler kvinnliga tränare för att utveckla idrotten för kvinnor. Pia Sundhage och Marika Domanski- Lyfors, bägge landslagstränare i fotboll, är två undantag till den manliga dominansen här.
   Medias rapportering är tyvärr nattsvart, visst rapporteringen belyser var pengarna finns. Men inte ens SVT:s rapportering är godkänd.

Vem får då Svenska dagbladet medalj i år? Jag tippar att det blir Abeba Aregawi som blev världsmästare på 1500 meter för en månad sen när VM hölls i Moskva. Eller varför inte visa mod och ge det till höjdhopparen Emma Green Tregaro för hennes mod att demonstrera mot Rysslands bisarra homofobi. Då hade man verkligen gett ordet bragd ett ansikte. Men tyvärr, jag försäkrar det kommer inte att ske! Idrotten är tyvärr alldeles för konservativ, är helt enkelt inte riktigt med i tiden.

Ur led är tiden av Gunnar Stensson

”Ur led är tiden, ve att jag är den
som föddes att den vrida rätt igen”
Barack Obama i onsdags morse.
Den Mänskliga Tragedin
Kort bakgrund:
När FN:s generalförsamling i måndags inledde höstens arbete stod de komplicerade och sammanvävda konflikterna i Mellanöstern i fokus. USA, EU-länderna, Kina och Ryssland är på olika sätt inblandade, liksom de regionala stormakterna Israel, Turkiet, Iran och Saudiarabien.
   FN:s säkerhetsråd har hittills på grund av motsättningarna mellan väst och Ryssland och Kina varit ur stånd att ingripa i det syriska inbördeskriget, som genom gasattackerna mot civila i augusti nådde en ny ohygglig toppunkt.
   Gasmassakern var en chock som gav upphov till en ny händelsekedja som kanske kan bryta låsningen, men som också kan leda till en global katastrof. Efter USA:s militära hot mot Assad-regimen kom det till förhandlingar mellan USA och Ryssland. President Assad erkände innehavet av stora mängder kemiska vapen och accepterade att FN:s säkerhetsråd skickade in en undersökningskommission i Syrien.
   I augusti tillträdde Hassan Rohani som president i Iran, vars stöd till  Assad-regimen försvårat en lösning i det syriska inbördeskriget.
   Till skillnad från sin föregångare Mahmoud Ahmadinejad har Rohani visat sig angelägen att förbättra relationerna med USA, bland annat i en intervju i amerikansk TV där han försäkrade att Iran aldrig kommer att försöka utveckla kärnvapen.
   Iran är hårt drabbat av västmakternas ekonomiska sanktioner. Framför allt påverkas vanligt folk.
   I bakgrunden finns Israel som misstänker att Iran tänker utveckla ett kärnvapenprogram. Israel-Palestina-konflikten har överskuggats av det syriska inbördeskriget men i våras inleddes fredsförhandlingar  mellan Netanyahus regering och den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas under ledning av USA:s utrikesminister John Kerry. Israel frigav ett antal palestinska fångar vid förhandlingsstarten men förlamade sedan fredsprocessen genom att starta nya israeliska bosättningar på palestinsk mark.

Första akten
FN:s generalförsamling den 25 september. Representanter för alla världens länder är församlade. Barack Obama bestiger podiet. Han är klädd i mörk kostym, vit skjorta och blå slips.

Barack Obama: ”Jag välkomnar den mer moderata kurs som inletts av Irans nye president Rohani. Förbindelserna mellan USA och Iran har länge varit brutna. Vi har en lång historia av konflikter ända sedan 1970-talet. Jag tror inte att de svåra erfarenheterna kan övervinnas i brådrasket, den ömsesidiga misstänksamheten är alltför djup. President Rohanis försonliga ord måste motsvaras av transparenta och verifierbara handlingar.
   Kanske är hindren på vägen för stora för att övervinnas, men det är min fasta åsikt att den diplomatiska vägen måste prövas.

   Jag har uppdragit åt min utrikesminister att John Kerry att inleda nya samtal med Iran om kärnenergiprogrammet.
   Jag ser klara tecken på ett diplomatiskt töväder på flera fronter i Mellanöstern. 
   Jag uppmanar FN:s säkerhetsråd att övervinna sina motsättningar och anta en resolution för att förverkliga överenskommelsen mellan USA och Ryssland om att tömma Syrien på kemiska stridsmedel. Om vi inte ens kan komma överens om detta visar det att FN saknar förmåga att genomdriva ens de mest grundläggande internationella lagarna.
   Om vi lyckas sänder det å andra sidan ett kraftfullt budskap om att bruket av kemiska vapen inte får förekomma i det tjuguförsta seklet.
   Tiden är också mogen för framsteg i de israelisk-palestinska fredssamtalen som inleddes på initiativ av USA:s utrikesminister Kerry i somras. Det är dags för hela det internationella samhället att ställa sig bakom fredsansträngningarna.
   President Abbas har tillbakavisat försöken att avbryta fredssamtalen och kommit till förhandlingsbordet. Premiärminister Netanyahu har frigivit palestinska fångar och åter sagt sig sträva efter en palestinsk stat
   Nu måste vi andra också visa vår vilja att ta risker.
   Ett verkligt genombrott i dessa två tvistefrågor skulle ha en djup och positiv inverkan på hela Mellanöstern och norra Afrika.
(Han lämnar talarstolen under starka applåder. Men alla applåderar inte)
Andra akten
Hassan Rohani, Irans nyvalde president bestiger talarstolen. Han är klädd i vit huvudbonad och svart kaftan och har ett välansat grått skägg.

Hassan Rohani: ”Jag fördömer de resolutioner som på USA:s initiativ har antagits i FN för att tvinga Iran att stoppa kärnenergiprogrammet. Dessa sanktioner är våldsamma och enfaldiga. Deras negativa effekter är inte begränsade till deras avsedda offer.
   Jag accepterar att återta samtalen med Väst, representerat av USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland, på villkor att de erkänner Irans rätt att fortsätta utvecklingen av kärnenergi  för icke-militära och civila ändamål. Irans kärnenergiprogram liksom alla andra länders måste uteslutande ha fredliga avsikter.
   Jag förklarar öppet och otvetydigt att detta har varit och alltid kommer att vara den Islamiska republiken Irans mål.
   Jag är villig till direkta samtal med USA för att reda ut missförstånd. Iran har inte för avsikt att öka spänningen i förhållande till USA.”
Applåder.

Barack Obama: ”Jag har beordrat utrikesminister John Kerry att genomföra inledande samtal med Irans utrikesminister i New York på torsdag.”

To be contiued, bland annat med framträdanden av Palestinska myndighetens president Abbas och Israels premiärminister Netanyahu.