Ingen VB nästa vecka!

Nästa vecka tar red ledigt och håller höstlov en vecka innan skolorna. En av många anledningar är detta lovs nya namn, då måste såklart VB komma som vanligt och helst med mer text än vanligt, så kära skribenter: Ni behöver inte ta ledigt.
red

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
22 oktober kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel och piano

Från Åreds mölla till Höjebro mölla

Promenad söndagen 23 oktober
Samling kl 14.00 på Källbybadets parkeringsplats

Vi går längs Höje å från Åreds Mölla där mjölnardrängen Åred arbetade innan han anslöt sig till upproret vid Klågerup, överlevde fältslaget men tillfångatogs  av husarerna, sattes i fängelse på Malmöhus och dömdes till femton par spö.
   Åns låga vattenstånd gör att vi kan se erosionen längs stränderna.
   Deltagarna kan frivilligt bidra med 20 kronor till Klostergårdens byalag.

Doc Lounge Lund: The Russian Woodpecker

 

Varför hände Tjernobylkatastrofen? Finns det mer till historien än vad den Sovjetiska regeringen vill avslöja?

Fedor Alexandrovich är en radioaktiv man. Han var fyra år gammal då han utsattes för de giftiga utsläppen efter Tjernobylkatastrofen 1986 och blev tvingad att lämna sitt hem. Nu är han en 33 år gammal artist i Ukraina med radioaktivt strontium i sitt skelett och en besatthet kring den världsomvälvande katastrofen; Varför hände det? Finns det mer till historien än vad den Sovjetiska regeringen vill avslöja? Och framför allt; vad hade det att göra med den gigantiska, mystiska stålpyramiden som nu ruttnar bort, 2 mil från katastrofområdet? - Ett stort och klumpigt vapen från Kalla Kriget, känt som ”Duga” och som även kallas ”The Russian Woodpecker” efter det konstiga, konstant klickande ljudet som det avger på en specifik radiofrekvens.
   I Chad Garcias film, och från producenterna bakom ”Pussy Riot” och ”The Square”, återvänder Alexandrovich till spökstäder i den radioaktiva säkerhetszonen för att hitta svar - och för att bestämma sig för om han ska riskera sitt liv för att avslöja dem mitt i ett gryende moln av Ukrainas revolution och krig.

Tisdag 25/10 19:00 på Mejeriet, Lund
Inträde: 80 kr (60 kr för student/pensionär) eller DOC LOUNGE GULDKORT som ger fri entré på alla säsongens ordinarie visningar. Vid förköp av både entré och soppa hos Tickster reserverar vi sittplats vid bord.
Trailer »

Var är mina... av Karin S

Var är mina originella
ordkombinationer?
Hallå! Kom fram!
Gula löv, höst, regn
vind, mörker och
nedstämdhet.
Gör något nytt av det!
Höst har jag upplevt
i 80 år snart.
Nej, kan inte.
Gör egna försök då!
Jag ger upp
som min trötta rygg
fast jag stavgått
en och en halv timme
delad i tre.

Kulturhus i Folkets park? Ja!

 

Folkparkshuset, eller Edmanska huset, som det kallas efter sin skapare arkitekt Bengt Edman, ska restaureras, det har kommunfullmäktige bestämt. Det ska bli ett kulturhus för Väster med plats både för Västers bibliotek och Teater Sagohuset till en kostnad av 15 miljoner.
   Sedan gjorde Serviceförvaltningen en utredning och kom fram till att kostnaden blir 65 miljoner.
   Då greps tjänstemännen i Kultur- och Fritids- förvaltningen av panik (nämnden är ju kroniskt underfinansierad av Lunds skattesnåla höginkomsttagare) och föreslog att restaureringsförslaget ska skrotas. Idag (torsdag) tar nämnden ställning.
   Men det är inte Kultur- och Fritid som fäller det slutliga avgörandet utan fullmäktige.
   Anders Almgren, S, tar snart upp frågan i kommunstyrelsens arbetsutskott. Han vill ha både teaterverksamhet, bibliotek och kafé i byggnaden, helst till priset 15 miljoner. Ett lågpriskulturhus, kanske.
   Stadsplanerare Malin Larsvall i Husgruppen, som bildats för att bevara Edmanska huset, sågar utredningsförslaget. Enligt henne måste man välja mellan bibliotek och teaterverksamhet om man vill bevara byggnadens arkitektoniska värden.
   Samtidigt sneglar Lunds politiker på frågan om huruvida Stadshallen ska bli ett Kulturhus om två år. Ett eller två kulturhus? Billiga eller dyra? Eller inget alls? Konsthallen finns ju.

Teater Sagohuset har i minst 30 år misshandlats av de styrande. Att teatern alls existerar beror på att det hållits igång av Margareta Larsson och andra ur den generation som varit van att lita till egna krafter. Det är hög tid att kommunen tar ansvar. Och en central plats är givetvis att föredra. Härom året fördrev kommunen Lilla Teatern från Stortorget. En fadäs!
   Kanske kan Lunds anseende som kulturstad nödtorftigt repareras om Teater Sagohuset bereds plats i Stadshallen?
   Men då återstår frågan om Lilla Teaterns framtid.

Det behövs en mötesplats på Väster, som de senaste decennierna vuxit med stadsdelen Värpinge. Biblioteket och dess stödförening bedriver sedan årtionden i trånga lokaler och till låg kostnad en verksamhet för litteratur och kultur som utgör en inspirationskälla för hela Lund.
   Edmanska huset med pergolan och den ljusa salen skulle vara en utomordentlig bibliotekslokal med utrymme för möten och konditoriverksamhet mitt i den underbara Folkparken med dess majestätiska träd som jag har beundrat sedan jag såg dem första gången 1954.
   I början av 1980-talet när huset var nytt – det byggdes 1976 – ägde Vänsterpartiets höstfester rum där med konserter, uppträdanden av bland annat Röda bönor, lekar och dans, inte bara inomhus utan också ute i parken. Några noteringar från den 5/9 1981: ”Trängsel, musik, slamrande karuseller, sol, rök från grillarna, flaggor, ballonger, barn, jag har just kommit hem från festen och den ser ut som en väldig framgång klockan 5 på lördagen.”
   Se till att ljuset får lysa i Edmanska huset och livet återvända till Folkparken.
Gunnar Stensson
 

 

Läs mer om folkparken »

Lästips på nätet av Göran Persson

Var skall man söka kunskap om politik idag? Att hitta korta nyheter och åsikter är synnerligen enkelt. Sveriges radio har treminutersnyheter stup i halvtimmen och TV är bra på ungefär samma saker. Men var hittar man lite mer kunskapshöjande material? På samma ställen fast inte lika ofta, min personliga favorit är sedan många år Godmorgon världen på söndagar i P1.
   Att hitta någon beständig favorit på nätet har jag haft svårare för. Den lite mer djuplodande artikeln från en vederhäftig källa som inte driver en egen, eller någon annans linje. På senare tid har jag hittat en favorit.

Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet är politiskt oberoende och drivs på fullständigt ideell basis. Syftet är dels att bredda, fördjupa och nyansera den säkerhetspolitiska debatten genom högkvalitativa analyser och debattinlägg, dels att bidra till folkbildning och ökat engagemang och förståelse för säkerhetspolitiska utmaningar och lösningar i bred bemärkelse.
Rubrikexempel just nu:
 • Så kan IS dragningskraft på kvinnor minskas
 • Intervju: Så förs kampen för fred i Colombia
 • Förändrad mansroll kan minska våldet mot Kongos kvinnor
Ett ganska brett register där jag oftast hittar något som intresserar mig. Den som har något annat tips på bildande material på nätet får gärna höra av sig. Jag och övriga VB-läsare tar tacksamt emot.

Skatter för kapitalismens bevarande? av Gunnar Stensson

Thomas Piketty föreslår i Kapitalet införandet av en global förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och progressiv inkomstbeskattning. Varför?
   För att begränsa förmögenhetskoncentrationen i världen. Den hotar nämligen hela det kapitalistiska systemet. Förmögenheterna koncentreras numera automatiskt. Det leder till ekonomisk stagnation.
   Tyskland och Frankrike föreslår tillsammans med tio EU-länder en skatt på valutatransaktioner. Det kallas Tobinskatt efter ekonomen som fick idén för drygt 40 år sedan. Peter Larsson reflekterar över förslaget under rubriken Nya skatteintäkter. (SDS 20/10)
   Transaktionerna är många nuförtiden. Det finns datorer som genomför dem automatiskt. Skatteintäkterna blir stora - om Tobinskatten införs.
   Syftet med Tobinskatten är detsamma som med Pikettys skatteförslag: att hindra att det kapitalistiska systemet stagnerar på grund av kapitalets koncentration.
   Den rikaste procenten gör hårt motstånd mot alla skatter. Den enskilde kapitalistens vinststrävan är alltid starkare än viljan att bevara systemet. Därför blir effektiva förmögenhetsskatter kanske aldrig genomförda. Systemet kollapsar. Så avskaffar kapitalismen sig själv. Kanske?
   Att frukterna av de mångas arbete hamnar i händerna på de få ägande är orättvist, skriver Nina Björk i Drömmen om det röda. Vi socialister vill att den orättvisan ska avskaffas. Det är utmärkt att Vänsterpartiet arrangerat en studiecirkel kring boken.

66 år i skolan 30. 1973-85: 6. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle

Under mina första tio lärarår i Malmö minskade folkmängden med 25 000. I kvarteren runt skolan var minskningen tydlig. Oro och våld ökade. Jag minns en episod då en tidigare elev stegade in i rasthallen, gick rakt fram till en åttondeklassare och slog ner honom ”för att hämnas för att han slagit min lillebror”. Vid ett annat tillfälle fick en pojke med en stukad fot ett plötsligt utbrott och hotade en lärare med sin krycka. ”Jag ska slå dej i klotet”, skrek han. En vecka senare blev han överkörd av en tung lastbil. Hans bäcken krossades. Han hette Benny.
   En kampanj mot ”flumskolan” inleddes i massmedia. Kvällsposten publicerade en rad skandalreportage. Vid ett tillfälle uppmanade en fotograf några elever att klättra upp på taket över skolans entré.  Äldre konservativa lärare deltog i kampanjen. Den lärare som brukat demonstrera med plakatet ”Bomba Hanoi” påstod i en intervju att han inte vågade gå i skolans korridorer utan en stålbatong. Rektor Alf Andersson blev djupt upprörd. Han och studierektor Marcus Lindbom hanterade krisen väl.
   Nu inleddes Ingegärdarnas kamp. I den deltog också en pedagog som hette Inge-Marie Svensson, älskad av elever och kollegor, men hatad av de reaktionära. Jag hade stöd av min lärarkandidat Bo. Ingegärd Rössler Rosenberg och Ingegärd Sandström, båda från Lund, var ledande i de laddade diskussionerna om pedagogik och samhälle som pågick i lärarrum, korridorer och på konferenser.
   Vi hade tät kontakt och någon gång i veckan samåkte vi till Malmö. De kallade mig den mest ”androgyne” läraren på skolan. Vi inriktade oss på att få in progressiva lärare i skolans olika organ.  Jag var klassföreståndare och Ingegärd Sandström svensklärare i en samhällsvetar-tvåa. Somliga elever hade jag undervisat sedan de var tretton. Vi var båda engagerade i klassen, men Ingegärd ansåg att där fanns en grupp som stod utanför gemenskapen. Vi beslöt att genomföra en veckas lägerskola på Öland i slutet av maj 80. Vårterminen ägnades åt förberedelser. Det gällde att fixa buss, boende och mat. På campingplatsen i Böda fanns det fem stugor med vardera sex sängplatser. Efter samråd med föräldrar och elever beslöt vi att eleverna skulle bo gruppvis med pojkar och flickor i samma stuga. Vi gjorde ett studiebesök i Borgholm och jag cyklade dit med halva klassen en blåsig dag. Vid återfärden var eleverna ivriga att komma tillbaka och bli lediga. Det var fyra mil i motvind. Alla eleverna, pojkar och flickor i 17 - 18-årsåldern, cyklade ifrån mig. Jag kände mig utklassad och upptäckte att mitt självförtroende i klassrummet delvis hade grundat sig på att jag varit starkast i klassen. I fortsättningen skulle jag vara lärare på samma villkor som Ingegärdarna.

VPK Lunds valframgång ledde till ett hektiskt år. Många hamnade plötsligt i nämnder och styrelser där arbetet var helt annorlunda än i aktionerna på gator och torg. Kommunmötena präglades av hårda motsättningar mellan traditionalister och förnyare. Daniel Kallos och Eva-Marie Köhler drev en hård ortodox linje.

   Vid distriktskonferensen i Eslöv i februari 1980 dominerade VPK Lund. Antiimperialistiska utskottet bytte namn till Internationella och fick uppgiften att ansvara för distriktets uttalanden i internationella frågor, vilket medförde att utskottet blev synligt för partiledningen i Stockholm. Oswald Söderkvist och Eva Hjelmström kom och försökte tala oss till rätta. Den hetaste konflikten gällde Sovjetunionens intåg i Afghanistan. De ansåg att Sovjetunionen kämpade för kvinnor och social rättvisa i Afghanistan. Majoriteten i Lund var motståndare till invasionen. Det kom till öppen konflikt vid 1 maj-demonstrationen. När jag tog upp parollen ”Sovjet ut ur Afghanistan!” ställde sig Daniel framför en kolonn och försökte överrösta oss med parollen ”Krossa USA-imperialismen!”
   Men det var kärnkraftsomröstningen och Nej-kampanjen som dominerade våren. Den 15 mars genomfördes massaktioner i Malmö, Lund och Helsingborg inför omröstningen den 23. Demonstrationen i Lund var så stor att täten efter en runda på Mårtenstorget mötte den bakersta kolonnen på Bredgatan. Jag som gick i främre delen mötte min syster Anna och hennes sambo Jan. Det var blåste kallt men hög stämning. Lunds kommunistiska blåsorkester spelade Guerilleros. Vi såg kommunismen som den enda demokratiska ideologin (den enda som bekämpade kapitalismens klassdiktatur). Eftersom Sovjetunionen och dess satelliter var odemokratiska var de inte kommunistiska. Att kalla blåsorkestern kommunistisk var en provokation.
   Folkomröstningen blev en antiklimax. Nej-linjen samlade bara 40 procent av rösterna. Linje 2 hade räddat kärnkraften för överskådlig tid. Olof Palmes studentafton i AF 17 april samlade få åhörare. Just då var alla oerhört trötta på honom.

Karin hade framgång med ett collage som hon arbetat fram tillsammans med en teatergrupp. Hon hade blivit invald i Kultur- och Fritidsnämnden, men vantrivdes. Diskussionerna var abstrakta och partiföreträdarna grälade utan att ha underlag för sina ståndpunkter. Lilla Teatern behandlades snålt. Karin plågades också av den hårda stämningen i kompol. Anna-Stina Sannerstedt utsattes vid ett möte för kritik på grund av ett beslut hon tagit i en social fråga. Karin fann kritiken orättvis. Och det var inte det enda tillfället. Så hon lämnade det parlamentariska arbetet.
   Jag var trött. Jobbet i distriktsstyrelsen, VU, Internationella utskottet, stadsdelsgruppen och Solidaritet med Vietnam vid sidan av undervisningen och konflikterna i skolan hade blivit tärande. Martin befann sig i ett mellanläge mellan studentexamen och lumpen. Sara som var 16 skulle börja på Polhem och Johanna var sex. Sommarlovet började 9 juni. Vi for till Älghult. Karins pappa Richard blev upplivad när stutarna släpptes ut i hagen!