Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Kom gärna i tid. Antalet platser kan vara utglesade på grund av pandemin.
Tisdag den 1 februari kl 18
Humana och hållbara organisationer
Alicia och Rolf Medina presenterar sin bok Teal. Tillit-Transperens. En guide för självorganisering och demokratisering av arbetsplatsen. Efteråt finns en möjlighet att köpa ett signerat exemplar.
Onsdag den 2 februari kl 18
Miljöfrågornas genombrott
David Larsson Heidenblad, docent i i historia, berättar om miljöfrågornas genombrott utifrån sin bok Den gröna vandringen: En ny kunskapshistoria om miljöfrågornas genombrott under efterkrigstiden. Arrangeras i samarbete med Lunds naturskyddsförening och Lunds universitet
Torsdag den 3 februari kl 18
Författarbesök:
Julia Ravanis om boken Skönheten i kaos
Med utgångspunkt i fysiken, vetenskapshistorien och sina
egna erfarenheter söker författaren förstå skönheten i kaos som präglar
både den moderna fysiken och livet. Julia Ravanis är fil mag i
idéhistoria vid Chalmers i Göteborg.
Våren 2022 arrangerar vi Lund läser
igen. Hämta ditt exemplar av boken hos oss och delta i evenemang och
bokcirklar på temat kvinnlig rösträtt.
Lund läser är Lunds största bokcirkel, där tusentals läser
samma bok. Välkommen att hämta ett exemplar av boken Pennskaftet av
Elin Wägner på ditt bibliotek – vi delar ut den så långt lagret
räcker.
Läs mer »
Gångstig som förbinder spårvägens ändhållplats med Kungsmarken.
Spårvägens ändstation ligger bara
halvannan kilometer från gränsen till Kungsmarken. Jag skulle vilja
föreslå att kommunen i samverkan med aktuell markägare ombesörjer en
promenadväg som förbinder Dammstorpsvägen med Kungsmarken så att man
enkelt kan ta sig med spårvagnen till ESS och vidare för en vandring i
Kungsmarken. Det kanske behövs cykelställ också om några tar sig dit
med cykel.
Inskickat av Owe Svensson
Parkförvaltningen röjer bland träd och buskar längs Västanvägs lindallé och i hela det vida Klostergårds-fältet, som är en av Lunds mest generösa parker med höga träd, böljande slänter och en vacker damm nära centrum.
Klostergårdsfältet utformades av Lunds stads-trädgårdsmästare
Robert Montan och landskapsarkitekt Lars Lundgren. Träd och buskar
bildar gröna rum och lummiga alléer mellan gårdarna. Efter 50 år har
alla träd vuxit upp och omger gårdarnas höga tegelröda byggnader.
Varje januari-vår måste parkarbetarna gallra bland stammar och
buskar innan vårsaven stiger ur rötterna. Det är stökigt bland fällda
stockar, grenar och ris. Nya stubbar blänker gula. Ungefär som när
gumman Tö härjar i Elsa Beskows bilderbok Olles skidfärd.
Men det handlar inte bara om gallring och röjning. Man bevarar
och reparerar också. Den väldiga almen vid Vårvädervägen skadades när
stormen Gudrun knäckte några av dess stora grenar. Nu har parkarbetarna
lagat och stärkt den skadade stammen med en lång stege, fastskruvad
och fastspikad längs sprickorna så att den ska klara sig genom de
kommande 50 årens stormar, mäktig och lövrik högt över de spänstiga
avenboksalléerna.
Parken är människans verk, skapad i människans tidsålder
Antropocen. Inte ens all jorden fanns i Klostergården från början. Den
som gräver kan finna kanonkulor, ditforslade tillsammans med jord från
Nöbbelöv där slaget vid Lund stod.
I förra VB rapporterade vi att Klimat-alliansen har planer på att bilda ett nytt klimat-parti. ”Vi ser ju inte de modiga beslut som skulle behövas”, säger Gudrun Schyman.
”Schyman, splittra inte de gröna väljarna i valet”, svarar de
tidigare MP-språkrören Per Gharton och Lotta Hedström i en
debattartikel i Aftonbladet 24/1. De erkänner att MP:s politik varit
och är svag och otillräcklig. Samtidigt konstaterar de att vänstern i
Europa backat till följd av bristen på organisation och samarbete.
Det som behövs är samverkan mellan likasinnade partier som V, MP och Fi.
Opinionspåverkande organisationer som Klimatallian-sen, Vändpunkt(CarlSchlyters utbrytarparti) och Oberoende Gröna måste medvetandegöra väljarna och organisatoriskt samarbeta för att samla den breda klimatopinionen.
I solidaritetsarbetet under Vietnamkriget använde FNL-grupperna
enhetsfronten som kampmetod men genomförde också utomparlamentariska
aktioner, liksom nu Fridays for Future, Fältbiologernaoch Extinction Rebellion.
Ett brett offensivt samarbete mot klimat-kannibalismen är nödvändigt!
Det blir ingen tunnel från Lund till Malmö rapporterar Alexander Kuprijanko i Sydsvenskan 26/1.
Liberalerna har svängt. Det innebär att det inte längre
finns någon majoritet för förslaget att lägga ner Källby reningsverk
och i stället ansluta Lund till Sjölunda-verket i Malmö. Källby
reningsverk rustas upp för 1,2 miljarder kronor, vilket är en mycket
lägre kostnad än anslutning till Sjölunda skulle ha varit. Beslutet får
flera positiva konsekvenser för Höjeå naturskyddsområde – och
Lundaborna.
Ett jämnt, men ökande flöde av vatten som hämtats från Bolmen och
skånska sjöar och passerat de allt fler hushållen i Lund innan det
flyter genom Källby reningsverk ut i de fågelrika dammarna i
naturskyddsområdet och vidare ut i Höje å och späder ut dess av kväve
och fosfor förorenade vatten så att det blir möjligt för fisk från
Lomma-bukten att vandra upp till Höjeås källor och bidra till den
biologiska mångfalden - det är den eftersträvade och möjliga
konsekvensen av Liberalernas omsvängning i valet mellan en måttfull
utveckling av Källby reningsverk eller anslutning till det långt
kostsammare reningsverk som planeras i Sjölunda och bland annat
förutsätter en tunnel för kloakvatten tvärs igenom Sydvästskånes
bördiga åkermark.
Alla Höjeå-dalens naturvänner och älskare av den biologiska
mångfalden i dammarna hoppas att den nuvarande majoriteten kommer att
bestå när det slutliga beslutet ska tas i Lunds kommunfullmäktige
framåt mars månad.
Anna Gunge rapporterade härom dagen att svanfamiljen med två vita
föräldrar och tre stora men alltjämt brunfjädrade ungar efter en tids
splittring återsamlats i den långa, delvis isbelagda dammen tillsammans
med bläsänder och ivriga smådoppingar som ideligen dök i det klara
vattnet. Stämningen var hög bland de många motionärerna och vandrarna i
Klimatskogen och längs stränderna.
Bara en jämlik skola är en bra skola
”Sveriges omvandling från ett land där skolan bara för tjugo år sedan
var relativt jämlik och fungerande till dagens situation där det
sociala arvet blir så utslagsgivande är ett nationellt trauma” skriver
Karin Olsson i sin recension av Emma Leijnses, I en annan klass. Ett reportage om skillnaderna i den svenska skolan! Sydsvenskan 25/1
Boken borde vara obligatorisk läsning för alla ledamöter i
Skolnämnd och Utbildningsnämnd i Lund och Malmö, liksom för alla som
undervisar i skolan eller har barn i skolan. Och förstås för alla
elever som upplever och upplevt skolan.
Föräldrar borde gå samman i studiecirklar och diskutera skolan med ”I en annan klass” som underlag.
Elevorganisationerna borde arrangera föreläsningar om ”I en annan klass”.
Elever som går och grubblar över varför skolan ser ut som den gör borde läsa ”I e n annan klass” för att få svar.
Studieförbund som ABF borde bilda studiecirklar om ”I en annan klass”!
Debatterna under valåret borde koncentreras kring ”I en annan klass”. Bara en jämlik skola kan vara en bra skola.
Patriarkal kontroll och sexistiskt förtryck i Engelska skolan.
Skolan ska inte vara en instans
för patriarkal kontroll och sexistiskt förtryck som stöper sina
deltagare i skam. Skolan ska vara en plats där man lär sig finnas
bredvid varandra och där ingen outfit i världen får oss att tumma på
våran mellanmänskliga respekt.
Tone Schunnesson: Engelska skolan i Täby mäter skollängder. Aftonbladet 24/1.
Idag är det Förintelsens minnesdag. Riksdagen har hållit en digital ceremoni som finns att se här.
Den här veckan har jag varit hemma i Revingeby i
covid-karantän. Jag tänkte att jag skulle klara mig utan det hela
pandemin, men nu är ju viruset så otroligt smittsamt. Jag kom lindrigt
undan, däremot måste man ju stanna hemma ganska många dagar. Riksdagen
har dock återgått till digitala möten i mycket stor grad så det går bra
att arbeta hemifrån.
Den här veckan har riksdagen hållit sin
årliga EU-debatt. Förutom återkommande partiledardebatter håller
riksdagen ett par årliga speciella debatter, bland annat en om EU och en
om utrikespolitik. I EU-debatten deltog partiernas ledamöter i
EU-nämnden, för oss är det Ilona Szatmari Waldau från Uppsala. Hon
lyfte flyktingpolitik, tillgången till vaccin runt om i världen
inklusive frågan om patent, demokrati och rättsstatens principer i EUs
länder och fossilfri energi. Lyssna på debatten här.
I veckan har Vänsterpartiet lagt ett förslag om att
kompensera bränslepriserna för personer som bor på landsbygden, men
tyvärr blev förslaget avslaget i riksdagens finansutskott. Det hölls
bland annat en debatt mellan V och Mp i P1 i frågan.
På dagens frågestund ställde Vänsterpartiet
två frågor till regeringen, båda på infrastrukturområdet. Dels om
laddstolpar och det faktum att det oftast byggs laddningsinfrastruktur
för bilar i storstäder eller storstadskommuner och färre på
landsbygden. Dels om SJ:s nya personalsystem, som de senaste månaderna
har gjort att många tåg har ställts in och arbetsmiljön för de
anställda har blivit riktigt dålig.
Riksdagen har bara fattat ett fåtal beslut den här
veckan. Det största och viktigaste handlar om det som kallas en
konsultationsordning i frågor som rör det samiska folket.
Vänsterpartiet har varit väldigt aktiva i frågan och vi har två aktuella
motioner som finns här och här.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Nicaraguas hälsovårdsminister under 1980-talet pinas nu i fängelse
Dora María Téllez, revolutionshjälte, sitter i isoleringscell sedan 13 juni 2021.
Hon greps på order av president Daniel Ortega.
Margareta Nordh är lundaläkaren, som på 1980-talet åkte
till Nicaragua ett flertal gånger för att följa upp flera Sida-stödda
hälso-och sjukvårdsprojekt. Genom dessa projekt lärde hon känna
hälsovårdsministern Dora María Téllez.
Margareta Nordh har de senaste åren åter besökt landet och finner
att den tidigare revolutionära ledaren Daniel Ortega nu förvandlats till
en ny diktator, inte olik diktatorn Somoza, som han störtade 1979.
1978 deltog Dora María Téllez, endast 22 år gammal, i en
spektakulär aktion, med risk för eget liv, genom att ockupera
Nationalpalatset och tvinga diktatorn Somoza att frige 60 politiska
fångar. Året därpå tvingades diktatorn bort och FSLN med sandinisterna
och Daniel Ortega i spetsen tog makten. Dora María Téllez ingick i
Ortegas regering under 1980-talet som hälsovårdsminister.
Dora María Téllez var 1995 med och bildade ett nytt parti
MRS - Movimiento Renovador Sandinista ( Sandinistiska
Förnyelserörelsen). Då hade Ortega och FSLN redan förlorat makten i
valet 1990. Dora María Téllez liksom flera andra sandinister ogillade
Ortegas ledarskap och många av de gamla partikamraterna hade tagit
avstånd ifrån honom.
När Ortega återkom till makten 2007 förbjöds
MRS året efter. Det blev allt svårare för oppositionen att verka och
efter det folkliga upproret i april 2018 har förtrycket mot
oliktänkande ytterligare hårdnat.
Sedan över ett halvår befinner sig Dora María Téllez i en
liten fönsterlös cell isolerad från omvärlden, med en stark lampa tänd
alla dygnets timmer. Under senaste tiden har lampan varit släckt och
hon vistas nu i mörker. Hon vet inte om det är dag eller natt, utom då
hon tas ut för ändlösa förhör. Hon får göra sina behov i ett hål i
golvet i cellen. Hon sover på en plastmadrass och fryser på nätterna.
Det tog flera månader innan hennes anhöriga visste i vilket fängelse
hon förvarades. Anhöriga har försökt att överlämna mat och kläder till
henne, vilket inte tillåtits. Hon liksom övriga politiska fångar får
undermålig mat och har tappat många kilon. Den 21 november förra året
fyllde hon 66 år.
Samtidigt som Dora María Téllez fördes bort av ett 60-tal
kravallpoliser, som omringade hennes hus, greps även tre andra yngre
kvinnor och en man, alla aktiva oppositionspolitiker. Det är speciellt
de fyra kvinnorna, som behandlas särskilt illa i fängelset.
Mannen, Hugo Torres, jämngammal med Dora María
Téllez, är också en legendarisk revolutionshjälte, som riskerade sitt
eget liv då han 1974 lyckades frita Daniel Ortega ur Somozas fängelse.
Vilket är Dora María Téllez´ brott?
Hon är en av få som offentligt vågat kritisera president Ortega och
vicepresident Murillo, tillika maka till Ortega, för maktmissbruk och
för korruption samt krävt frigivande av alla fängslade politiska fångar.
I enlighet med de nystiftade lagarna i Nicaragua anklagas hon för
omstörtande verksamhet och förräderi mot fosterlandet och riskerar ett
långt fängelsestraff. Hon har ett par gånger träffat en advokat under
övervakning. De få advokater som är kvar i landet och som vågar
försvara politiska fångar får knappt träffa de fängslade. De får inte
ta del av konkreta anklagelser och inte heller vara med under förhören
av fångarna.
Ingen av dem som fängslades under 2021 har fått någon rättegång.
Listan på fängslade politiska fångar utökas successivt och är nu uppe i
ca 170 personer.
Fuskval
Flertalet länder i Latinamerika liksom i övriga världen
har fördömt valet den 7 nov 2021, som inte var transparant eller
demokratiskt med oppositionen i fängelse eller i exil. Valdeltagande
låg bara på 18-19%.
Regimen Ortega/Murillo blir alltmer isolerad. I ljuset av
detta har Ortega skaffat sig nya vänner. I december 2021 stängdes
Taiwans ambassad i Managua och in flyttade Kina i samma byggnad. Utökade
kontakter har också tagits med Iran.
The president of the Nicaraguan National Assembly,
Gustavo Porras, left, raises the hand of Nicaraguan President Daniel
Ortega as he is sworn Monday in as president for a fourth straight term
next to his wife, Vice President Rosario Murillo, in Managua.
Ytterligare fem år av förtryck?
Den 10 januari i år installerades Daniel Ortega och
Rosario Murillo som president respektive vicepresident för fem år till.
Av alla inbjudna kom endast ett fåtal till
president-installationen. De enda närvarande presidenterna var de från
Cuba, Venezuela samt Honduras, vars avgående president Orlando Hernandez
riskerar att överlämnas till USA på grund av narkotikahandel. Han
förlorar sin immunitet då han ska överlämna makten den 27 januari i år.
Det spekuleras därför om att han kommer söka exil i Nicaragua, som
inte har något utlämningsavtal med USA. Hans bror avtjänar redan
livstids fängelse i USA för narkotikabrott.
Två ex-presidenter från El Salvador, Funes och Cerén,
som flytt undan korruptionsanklagelser i grannlandet och som nu lever i
exil i Nicaragua, deltog också.
Av övriga gäster väckte Rezai, minister från Iran,
stora protester från Argentina. Han är anklagad för och efterlyst av
Interpol som misstänkt för att ha medverkat i ett bombattentat i
Argentina 1994, då 85 personer dödades.
Andra prominenta gäster vid presidentinvigningen var
representanter för Kina, Ryssland, Nordkorea, Syrien, Belarus, Turkiet,
Vietnam och Bolivia.
En del nicaraguaner hyste ett svagt hopp om att
repressionen skulle minska efter valet, men Ortega blev rasande över
det låga valdeltagandet och hånar öppet den fängslade oppositionen. För
närvarande finns inte mycket hopp om ett frisläppande av alla
oskyldigt gripna. Rädslan har brett ut sig. Få vågar protestera.
Rättslösheten är total.
I Nicaragua hoppas man nu på att omvärlden ska pressa
regimen till att respektera mänskliga rättigheter genom olika
sanktioner.
För andra året i rad går Lunds kommun med ett kraftigt överskott. Nära nog en halv miljard beräknas överskottet, ”vinsten”, för år 2021 bli. Året dessförinnan var det nästan lika stort. Och för båda åren betydligt mera än det budgeterade överskottet. Det stora överskottet beror bland annat på större skatteintäkter än beräknat och värdet av avsättningar för pensioner har stigit. Framför allt är det de stora statliga bidragen för pandemin som har bidragit till storvinsten. Det är pengar som är avsedda att sättas in i verksamheter som drabbats av pandemin: skola, barn, omsorg, kultur- och fritid etc.
Statliga pandemibidrag används på fel sätt
Den borgerliga kvintetten har vägrat använda pandemibidragen
fullt ut i verksamheterna. I stället används överskottet till att
betala av på kommunens lån och till att finansiera investeringar.
Är det då inte bra att betala av på lånen? Jo, det kan det
vara i vissa lägen. Lån med taskiga villkor är det förstås bra att göra
sig kvitt. Några sådana lån har inte Lunds kommun. Och när räntorna
stiger kan det också vara vettigt att betala av på lånen. Men inte i
nuvarande läge med lån som i princip inte kostar någonting!
15 miljarder i skulder …
Men visst är det väl sund ekonomisk politik att slippa ta lån
för investeringar? Är det inte vettigt att inte lägga skuldbörda på
kommande generationer? Förtroendevalda inom alla läger, i synnerhet
borgerliga politiker, brukar jämra sig över kommunens skuldbörda. Visst
låter det mycket med en skuld på nära 9 miljarder för Lunds kommun.
Och ser vi till den samlade lånesumman för hela ”kånnsörnens” (som det
numera heter på den bolagsjargong som nu alltmer breder ut sig i
kommunen), dvs. kommunens och dess bolags) skulder ter det sig ytligt
sett ännu värre: 15 miljarder i skulder sammanlagt.
… men många miljarder mer i tillgångar
När dessa siffror presenteras ”glöms” oftast bort att balansera detta
mot kommunen och dess bolags tillgångar. Enbart kommunens
anläggningstillgångar uppgår till 12 miljarder (se not nedan!) Om
en inkluderar bolagens anläggnings-tillgångar blir summan dryg 22
miljarder. Anläggningstill-gångarna överstiger alltså skulderna med 7
miljarder!
Investeringar till nytta för kommande generation
En kan alltså konstatera att det finns god marginal för
Lunds kommun att ta ytterligare lån för investeringar. Fast ska
kommande generationer belastas med de lån som vi tar idag? Ja, varför
inte? Det är ju framför allt för framtida generationer som kommer att
ha den huvudsakliga nyttan dagens investeringar i skolor, bostäder,
idrottsanläggningar, ridhus med mera.
Använd överskottet för att rusta upp välfärden
Kommunen ska givetvis använda merparten av överskottet för
att stärka verksamheterna inom välfärden: skola, vård, omsorg,
arbetsmarknad, social service i vid bemärkelse.
Att Lunds kommun skulle vara tyngd av skulder är en
myt. Nästa gång kommunstyrelsens ordförande Sandberg (L) med darr på
rösten går ut och säjer att kommunens skuldbörda belastar varje
invånare med si eller så många tusenlappar: tänk på att han bara talar
om ena halvan av balansräkningen: tillgångarna nämns inte. Lundabornas
andel i kommunens tillgångar överstiger med extremt god marginal
skulderna.
NOT
Sifferuppgifterna gäller år 2020. ”Kånnsörnens” bokslut
för år 2021 är ännu inte klart. Jag har här valt att utgå från
anläggningsvärdet (värdet på bland annat mark, byggnader, tekniska
anläggningar) på tillgångarna. Anläggningsvärdet bygger på
anskaffningsvärdet. Tunga poster i anläggningarna som byggnader och mark
betingar givetvis idag i allmänhet ett betydligt högre värde än
anskaffningsvärdet. Så t ex beräknas marknadsvärdet på LKFs fastigheter
uppgå till 15 miljarder. Men kommunens tillgångar ska ju inte säljas
ut, så därför kan det vara rimligare att hålla sig till
anläggningsvärdet.
James Suzman har skrivit människans historia.
På svenska är titeln ”Arbete: en historik över vad vi gör med vår
tid”, på engelska ”Work. A history of how we spend our time”.
Arbete är allt det vi gör för att få den energi som är
nöd-vändig för att överleva och utvecklas. Arbe-tets historia är alltså
mänsklighetens.
Suzman utgår från de samhällen av samlare och jägare som
existerade under 300 000 år i harmonisk samvaro med naturen. Ända fram
till 1960-talet fanns sådana samhällen kvar, bland annat i södra
Afrika.
Det perspektiv Suzman lägger på arbetets, mänsklighetens,
historia utgår från den situation där vi befinner oss nu, då vi insett
att vi överskridit tillväxtens gränser. Hur hamnade vi här?
Tillväxtens gränser, beställd av Romklubben, färdig
1972, blev 1900-talets mest hatade bok. Den visade entydigt att om vi
inte förändrar vårt sätt att leva på ett avgörande sätt blir
konsekvensen ” en plötslig och okontrollerbar nedgång i både befolkning
och industriell kapacitet inom hundra år.”
Att den ekonomiska eliten hatade boken är självklart. Till och med påven fördömde den som en hädelse mot Gud.
2002 kontrollerades slutsatserna i ”Tillvarons gränser” med den
mångdubbelt större datorkapacitet som utvecklats.. Det visade sig att
allt blivit värre än 1972. Nya faror som havens försurning och den
väldiga förlusten av biologisk mångfald hade tillkommit.
En viktig tröskel har överträtts. Det räcker inte att stoppa tillväxten. Nu måste man planera för nedväxt.
Därtill kom klimatkatastrofen. Det finns ingen tid för långsam förändring. Uppvärmningen måste genast bekämpas.
Den situationen har mänskligheten aldrig tidigare stått inför. Vi
har ingått i den tidsålder då människan avgör jordens öde: Antropocen.
Det är ur det perspektivet Suzman går igenom utvecklingen, arbetets, människans historia, genom årtusendena. Hur kunde det gå så illa?
Efter jägarnas och samlarnas kultur kom jordbruket. Människan
förändrade sin omgivning och måste planera arbetet från det ena årets
sådd till nästa års skörd. Hon hämtade energi från dragdjur och
slaktdjur. När jordbruket blev tillräckligt effektivt uppstod städer
som försörjdes av jordbrukarna. Städernas mångskiftande kultur
mångfaldigade människornas perspektiv, men krävde också mycket mer
energi från jorden. Centrum levde på periferin. Pandemier började grassera. Imperier uppstod och föll samman.
En världshandel växte fram på 1700-talet. Till en början handlade
det om lyxprodukter som kryddor och siden. Så kom ångmaskinen och
fossilsamhället med Storbritannien som centrum. Från Afrika fördes
miljontals slavar till Amerika där de tvingades odla bomull som sedan
forslades till England där de koldrivna ångmaskinerna drev spinnerier
och vävstolar som framställde textilier som exporterades runt hela
världen på ångmaskindrivna båtar och längs nya järnvägar. Redan för 200
år sedan började koldioxiden hopas i atmosfären. Kampen om kolonier och
världsherravälde ledde till de två världskrigen.
Därmed är Suzman tillbaka i egen tid. På 1950-talet
utvecklades BNP och löner i samma takt. Ständig tillväxt. Sedan bröts
sambandet. Produktivitet och BNP fortsatte att öka, men löneökningen
avstannade. Det brukar kallas The Great Decoupling. På 1980-talet
vidgades klyftorna mellan de rikaste 10 procenten och det arbetande
flertalet. Länderna i Söder utarmades och länderna i Norr blomstrade.
Teknikens utveckling ökade klyftorna. Suzman jämför telecomjätten AT
and T 1964 med Google nu. AT and T sysselsatte drygt 750 000. Google
bara 55 000. De anställda i AT and T bidrog med vardera 350 000 dollar,
de anställda på Google med 6 miljoner dollar..
Margareth Thatcher avreglerade marknaden. Ryssland övergick från
kommunism till oligark-kapitalism. Chefsdirektörernas löner var 30
gånger högre än lönearbetarnas 1965. 2015 hade de blivit 300 gånger
högre. Även bankerna deltog i vinstjakten.
2008 kom den stora marknadskollapsen sedan bankerna administrerat
ett ohållbart kreditsystem. Det borde ha inneburit marknadsekonomins
slut. Men bolagen fortsatte. Protester som Occupy Wall street ledde
ingenstans.
Människornas förtroende för ekonomiska experter
rasade. Men också förtroendet för vetenskap som klimatvetenskap och
epidemiologi skadades. Ett nytt begrepp började styra: Fake news.
Egoism kortsluter medvetandet. Man bli dum. Trump får chansen.
Där är vi nu, konstaterar Suzman. Mänskligheten står inför en situation utan föregångare.
James Suzman är övertygad om att vi kommer att
leva vidare. En omvälvande kris förestår snart – eller pågår redan -
och alla framtida livsvillkor blir fullständigt annorlunda. Vi har
klarat kriser som krävt snabb förändring. Vi står inför den svåraste.