2016-10-13

Dialog av Karin S

Snart vänder det.
Vadå vänder?
Efter vintersolståndet blir det ljusare.
Jag trodde du menade något större.
Vadå större?
Att mänskligheten blir mänskligare.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
15 oktober kl 17
Larsåke Sjöstedt, orgel

The Times They Are A-Changin´ av Gunnar Stensson

På hösten 1967  arbetade en grupp musiker på Framnäs folkhögskola tillsammans med oss, Karin och mig, på ett dokumentärt Vietnamprogram med text, bild och musik. Musikerna som var våra elever valde musiken. 
   Självfallet skulle sånger av Bob Dylan framföras och hans musik spelas. Vi valde A Hard Rain´s A-gonna Fall och Masters of War och With God on Our Side och TheTimes They Are A-Changin´.
   
En mörk kväll i november åkte vi till Luleå. Vårt program skulle framföras som ett inslag i "Kul 67", en serie framträdanden inför starten av Norrbottensteatern. Lokalen var stor och där var mycket folk.
   Våra musiker var duktiga. Två av dem ingick i gruppen International Harvester som senare bytte namn till Träd, gräs, stenar och spelade i Lund på Motkarnevalen 1970.
   Programmet blev en succé. Efter mötet tog ungdomar ur Luleå FNL-grupp kontakt med oss och gav oss FNL-märken, de första vi hade sett. Bortåt midnatt reste vi tillbaka till Framnäs folkhögskola utanför Piteå. Natten var svart. Det var kallt och vägen var täckt av hård snö.
   Det är 49 år sedan. The Times They Are A-Changing är fortfarande en av Bob Dylans bästa låtar. Och idag fick han Nobelpriset.
 

  Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside and it is ragin’
It’ll soon shake your windows and rattle your walls
For the times they are a-changin’

Samtal om Fred i Mellanöstern


Arr. Tro och Solidaritet i Lund och ABF
Tisdagen den 8 november kl 19-21 i stora salen
Folkets hus, Kiliansgatan 9
Konflikterna och krigen i Mellanöstern är vår tids största tragedi. Ända sedan 1960-talet har konflikterna präglat relationerna i denna del av världen och den har succesivt dragit in allt fler delar av världen i en låsning, som inga krafter tycks rå på. Terrorn, kampen mot terrorn och massflykt är den senaste fasen i denna förbannelse, som skapar ett lidande utan motstycke i andra delar av dagens värld.
   Hur ser blockeringarna ut och hur kan de förklaras? Vilka är de krafter och historiska skeenden som är viktigast för att förstå konflikten? Utåt sett verkar den som en konfrontation mellan olika religioner, islam mot judendomen, islam mot kristendomen. Men hur viktig är religionen för att förklara konflikterna? Om inte, vilka är då huvudorsakerna till den hopplösa låsningen?
   Vilka är de största ideologiska och sociala hindren för samarbete och försoning? Vad kan utgöra en gemensam grund för samtal kring samarbete och försoning i regionen? Hur kan vi utforma det praktiska fredsarbetet?
   Lunds förening för Tro och Solidaritet har i samarbete med ABF inbjudit tre forskare med bakgrund i olika religiösa traditioner för att samtala om dessa frågor.

Talare, som inleder med 15 minuter var kring sina perspektiv på problematiken. Sedan följer en helt öppen diskussion:
   Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet och ordf. för Tro och Solidaritet i Sverige
   Kenneth Hermele, universitetslektor i globala studier vid Göteborgs universitet och medlem i föreningen Judar för Israelisk - Palestinsk Fred (JIPF)
   Anne Sofie Roald, professor i religionsvetenskap, Malmö Högskola
   Samtalsledare: Jan Hjärpe, professor emeritus i Islamologi
   Organisatör: Staffan Lindberg
Affisch »

Blowin’ in the wind av Lucifer

Nu blir det förstås några dagar där alla samtal kommer att dränkas av minnen relaterade till Bob Dylan. Jag tillhörde aldrig de riktigt hängivna och det var egentligen först med Mikael Wiehe (Sakta lägger båten ut från land) som jag fick ett varmare förhållande till Dylan. D.v.s. jag var med och gav namn på en Vpk-motion till Lunds kommunfullmäktige i slutet av 70-talet som handlade om Åkerlund & Rausings utsläpp av luftföroreningar som vid västlig vind starkt berörde Klostergården. Motionen fick sitt namn efter Dylans släpiga sång, Jo det var sånt vi roade oss med när vi gjorde kommunalpolitik, länge det tråkigaste av allt, till en form av avancerat nöjesliv.
   Vänsterpartiets svaga ställning i opinionsundersök-ningarna har länge varit en gåta. Varför ökar vi inte mer? Vi har ju förutom en utmärkt politik den klokaste och mest sympatiske partiledaren. Vi har ökat i varje mätning men aldrig med mer än några tiondelar.

Vi begriper inte
Så kom Expressen/Demoskops mätning i söndags. V minskade med 2.2 procentenheter ner till 6,4, mest av alla och det var därtill den enda av förändringarna som var statistiskt signifikant. Jag begriper ingenting. Förändringar i övrigt: SD får -1.0, allianspartierna +1.2, Mp -0.7, S +1.7.
   Jag får väl säga som partisekreterarna att opinionsundersökningar är inget att bry sig om och jag bryr mig faktiskt inte heller. Men jag skulle vilja förstå och förklara. Har Jonas Sjöstedt sagt något dumt eller har någon från Ung Vänster klantat sig? Men vad jag fruktar är det gamla vanliga. Rädslan för ryssarna har nått nya höjder, spioner lägger pussel hos Sverigedemokraterna i Riksdagshuset och ryska stridsflygplan flyger över Östersjön. Det drabbar som alltid V och om någon skulle få för sig att V inte har med ryssar att göra så är Per T. Ohlsson tillsammans med experter från Försvarshögskolan alltid redo upplysa om hur det förhåller sig. Tja, är det så enkelt? Vi får se.

Yes, how many years can a mountain exist
Before it's washed to the sea ?
Yes, how many years can some people exist
Before they're allowed to be free ?
Yes, how many times can a man turn his head
Pretending he just doesn't see ?
The answer my friend is blowin' in the wind
The answer is blowin' in the wind.

Veckans citat

En socialist anser att det är en orättvisa att dessa samhällsförhållanden är sådana att frukterna av de mångas arbete hamnar i händerna på de få ägande.

Nina Björk, Drömmen om det röda, W&W 2016, s. 144

Stoppa racet mot avgrunden! av Gunnar Stensson

Bilismen ökar! De tunga, energislukande bilarna blir fler! På E 22.an trängs de! Ton och åter ton av blänkande stål och krom rusar fram, nos vid avgasrör vid nos vid avgasrör i 120, 130, 140 km i timmen.
   Slätten kvävs under en matta av stora, privatägda enfamiljshus, stereotypa, blinda, med instängslade, trista kvadrater till trädgårdar.
   Lund glesas ut, Staffanstorp glesas ut, Lomma glesas ut, Burlöv glesas ut, Malmö glesas ut.
   Vart och ett av de privata enfamiljshusen ger upphov till ytterligare minst två bilar som förorenar luften och bidrar till den globala uppvärmningen.
   Barnen körs i bil till skolan. Som giftormar ringlar sig bilköerna in St Larsparken. Föräldrarna bilar till jobben. På de ökenlika parkeringsplatserna runt Novas kommersbaracker samlas bilarna som spyflugor kring ett ruttnande kadaver.
   Lunds södra infart ska fördubbla kapaciteten. Antalet körfält på väg 108 och E 22 mångdubblas. Dånet från motorvägarna tilltar oavbrutet som en annalkande orkan.
   Lunds kommun sprider utglesningen som en dödlig pest till Dalby, Genarp, Veberöd och Södra Sandby.
   Staten gynnar genom ränteavdrag de höginkomsttagare som med sina enfamiljshus föröder de fruktbara jordarna. Samtidigt missgynnas de som bor i hyresrätt i tätorterna.
   Luften förgiftas. Växtgasutsläppen ökar. Den globala uppvärmningen accelererar 2005 - 2010 – 2015 – 2016. Polarisarna smälter. Havsnivån stiger. I dag dör tusenden på Haiti. Florida och Georgia ligger under vatten.

Denna markexploatering, denna storsatsning på flerfiliga motorvägar och utglesad, bilberoendeskapande bebyggelse, denna sprawl, omöjliggör Sveriges mål att minska utsläppen från trafiken med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivå.
   Den är ett hån mot Parisöverenskommelsen.
   Allianspolitiker, kapitalägare och höginkomsttagare utgår från maximen in the long run we are all dead, medan de stampar gasen i botten på sina dånande dödsbilar bakom Donald Trumps monstermaskin som med fladdrande stjärnbanér leder racet mot avgrunden.

Vi vet alla vad som behövs: järnvägar, kollektivtrafik och hyreslägenheter i höga hus, som sparar mark och har milsvidd utsikt över det gröna Skånes öppna landskap med fält och träd, åkrar och vatten.
   Så uppnår vi en förtätning som ger närhet till arbete, universitet, skolor, idrottsanläggningar, kyrkor, konserthus, teatrar, restauranger, demokratiska samlingslokaler, bibliotek och parker.
   Nu behövs en generalstrejk, en klimatrevolution som befriar jorden från privatiseringarnas taggtrådsstängsel och ger den tillbaka till människorna.
   Låt oss vända på Naomi Kleins formulering Kapitalismen kontra klimatet och samlas kring parollen Klimatet kontra kapitalismen!

Lunds politiker kan inleda genom att:
 • stoppa utbyggnaden av södra infarten,
 • stoppa ökningen av ägda enfamiljshus i Södra Sandby, Dalby, Genarp och Veberöd,
 • satsa på torn för hyresgäster vid Lunds södra med utsikt över korpfotbollsplanerna och lundaslätten, bygga en spårvägsförbindelse till Dalby och åter förvandla Nova till åker, medan vi gemensamt förbereder den globala klimatrevolutionen.

 

Källa: Smart stad – smart samhällsplanering
för att nå Sveriges miljömål
Intelligence Watch 2016.

Hittat på nätet

Att leta runt på nätet är numera en normal sysselsättning för den politiskt intresserade i allmänhet och för en VB redaktör i synnerhet. Oftast är det lättare att hitta gulliga djur och småbarn än något politiskt intressant.
   Men ibland så hittar man nåt. Denna gång på Facebook och jag tillåter mig att citera texten utan att fråga skribenten, använder man rubriken "Öppet brev" så gör man. Kanske är detta en lika kraftig spricka i Mp lokalt i Lund som de som tidigare blottats på riksplanet. Att red och VB håller med i det mesta är ganska tydligt för VB-läsaren.
red



Öppet brev
Har idag varit på presidiebesök på Polhemskolan i Lund.
Har träffat elever, lärare och skolledare. Träffade elever från Afghanistan som läser på Spri, språkintroduktion. De mår inte bra, har svåra minnen med sig och är nu oroliga för att bli utvisade tillbaka till en osäker framtid. De är tacksamma över att ha fått chansen i Sverige och glada att få gå i en bra skola men vet inte hur länge de får stanna. De undrar nu om det är lönt att fortsätta lära sig svenska.
   Jag träffade lärare som känner sig diskvalificerade och placerade i B-laget när de inte fått del av lärarlönelyftet. Och jag ser att Polhem är en av våra bra skolor som alla hotar att drabbas av det sparbeting vi fått inför 2018.
   Dessa faktorer har jag svårt att ta ansvar för som miljöpartist och ordförande i Utbildningsnämnden. Jag kan inte försvara migrationspolitiken som skickar motiverade elever tillbaka till krig och fattigdom. Jag kan inte försvara en nationell lönesatsning som får många lärare att tappa tron på sin framtid i skolan. Och jag kan inte försvara ett uppdrag att spara 3-7 procent i en budget som redan är hårt pressad.
   Dessa förhållanden och utvecklingen av dem kommer att bli avgörande för mina möjligheter att fortsätta som ansvarig politiker och som miljöpartist.
Anders Ebbesson
Publicerat på Facebook 161011

Sveriges skolor har blivit ”glädjehus” av Gunnar Stensson

Sydsvenskans ledare (13/10) konstaterar att lärare får högre lön om de sätter högre betyg på sina elever.
   Den konstaterar också att svenska elever blir okunnigare allteftersom betygen skjuter i höjden. Snart är de okunnigast i OECD.
   Detta har varit känt i åratal och det är ett framsteg att det har blivit synligt för Sydsvenskans ledarskribenter.
   Men sedan är de tillbaka vid sin förnekelse. De skriver: Det är friskolornas fel, utropar nu många!
   Nej, det är det inte. Att friskolorna sätter fler glädjebetyg än kommunala skolor går inte att leda i bevis.”

Nej, kommersialiseringen av skolsystemet drabbar inte bara friskolorna.
   Skolvalet i förening med skolpengen leder till att alla skolor, kommunala som ”fria”, tvingas konkurrera om eleverna.
    ”Glädjebetyg” är den viktigaste marknadsförings-metoden.
   Så har lärare tvingats till prostitution och huvudmän blivit saluförare, vare sig de är företagare som söker vinst eller leder kommunala skolor som konkurrerar om resurser.
   Lärarförbundet beskrev mekaniken på ett pedagogiskt sätt för bara en vecka sedan.
   Men den som inte vill se gör bäst i att blunda.

Miljöpartiet om planerna för Källby reningsverk av Ulf N

VA Syd, det kommunalförbund som sköter Lunds med flera kommuners vatten- och avloppshantering, har konstaterat att reningsverket inte räcker till för att klara av de ökade avloppsmängder som blir följden av den kraftiga befolkningsökning i Lund som prognoserna pekar på. Det mesta talar också för att strängare krav på rening är att vänta inom en relativt nära framtid.
   Fullmäktigeförsamlingen är den högsta beslutsinstans i förbundet. De ingående kommunerna har dock en s k ägarnämnd. Ägarnämnden är av rådgivande karaktär. Ordförande i Lunds ägarnämnd är kommunalrådet Emma Bergeringer (MP). När det gäller frågor av principiell karaktär, t ex stora investeringar, har förstås kommunens fullmäktige mer än ett ord med i laget.

Två alternativ
VA Syd har utrett den framtida avloppshanteringen för Lunds del. Två alternativ finns nu för kommunen att ta ställning till. Ett alternativ är att bygga ut Källbyverkets kapacitet, ett annat att via en tunnel leda allt avlopp till Sjölundaverket i Malmö. I detta sistnämnda alternativ blir därmed Källbyverket överflödigt. Båda alternativen handlar om kostnader i storleksordningen 2 - 3 miljarder, dvs om betydligt större investeringar än spårvägssatsningen i Lund.

Fördjupad analys
I veckan som gick hade VA Syds ägarnämnd i Lund sammanträde för att ta ett inriktningsbeslut för vilket alternativ Lund ska välja. Majoriteten förespråkade Sjölundaalternativet. Miljöpartiet ville som enda parti skjuta på nämndens ställningstagande och få fram fördjupade analyser av beslutsunderlag och kompletterande utredning av de miljömässiga konsekvenserna av de två alternativen.
Ulf N


 
MP reservation:
Inriktningsbeslut om alternativ för Lunds framtida avloppsvattenrening
Frågan angående inriktningsbeslut för Lunds framtida avloppsvattenrening är ett beslut som får stora konsekvenser såväl ekonomiskt som miljömässigt. Därför är det viktigt att beslutet vilar på noggrant övervägande och gedigna analyser. De kunskapsunderlag som presenterats ägarnämnden är visserligen omfattande, men vi upplever att det är främst är kommunalförbundets perspektiv som lyfts fram. Därför föreslog vi från Miljöpartiet att en extern granskning av underlaget skulle genomföras innan beslut om att gå vidare med ett specifikt alternativ fattats.

Frågetecken kring miljökonsekvenser
Utredningarna lämnar också en del frågetecken gällande vad som blir de miljömässiga konsekvenserna av en nedläggning av Källby och en flytt av avloppsreningen till Sjölunda. Recipientutredningen menar att ”En av faktorerna som talar emot att lägga ned Källby avloppsreningsverk är att vattenföringen i ån kommer att minska drastiskt av klimatförändringarna.” Därmed blir också Källby avloppsreningsverks bidrag till flödet än mer betydelsefullt. Ett minskat flöde kan antas leda till betydande konsekvenser för fiskar och andra arter i Höje ås ekosystem. Om Källby avloppsreningsverk läggs ned anser vi att det nödvändigt att reningsverkets bidrag till Höje ås flöde säkerställs på annat sätt.

Sämre rening i Sjölunda?
Likaså framstår det som att ett av argumenten som gör att Sjölundaalternativet förordas är att det bedöms som att det alternativet inte ”kräver” lika stor rening av avloppsvattnet som Källby. Oavsett om avloppsreningen sker vid Källby eller Sjölunda hamnar dock vattnet så småningom i Öresund och bidrar till Öresunds totala mängd förorening. Därför menar vi att det bör vara självklart att bästa möjliga rening eftersträvas såväl i Källby som i Sjölunda.

Osäkra antaganden
De ekonomiska kalkylerna präglas av stor osäkerhet. Såväl det långa tidsperspektivet som beräkningen med risker, antaganden och estimeringar gör kalkylen komplex. Investeringssummorna är så passa stora att felräkningar eller felaktiga antaganden får stora konsekvenser. De konkreta investeringarna som presenteras visar att alternativet Källby ligger på 1,901-2,16 miljarder kr under tidsperioden fram till 2075 medan Sjölundaalternativet uppgår till 2,298-2,613 miljarder kr under samma tidsperiod. Investeringarna på Källby är mer utspridda i tiden, medan Sjölundaalternativet innebär att en betydligt större investering på över två miljarder måste hanteras under det kommande decenniet. Det är alltså möjligt att det skiljer sig ca 700 miljoner kr mellan de olika alternativen i ren investeringskostnad. Samtidigt menar man att driftskostnaden skulle bli lägre på Källby, men även dessa antaganden är osäkra. Även om ett antal konsultfirmor som beskrivs som expertis har bidragit till beräkningarna menar vi att det är viktigt att det görs en extern kontroll av beräkningarna.

Låt oberoende expertis utreda!
Vi menar också att det är viktigt att ta chansen att vara med och utveckla bästa möjliga teknik för avloppsrening. Under tidsperioden fram till 2075 kan man anta att det kommer att ske en stor teknikutveckling, precis som det har skett en betydande utveckling de senaste 60 åren. Kanske kommer andra tekniker och alternativ att erbjuda andra möjligheter att utveckla reningen av Lunds avloppsvatten än de som nu har utretts.

MP:s yrkanden
Med hänvisning till ovanstående reserverar vi oss till förmån för våra yrkanden:
-att alternativen utreds ytterligare av oberoende expertis, i tydlig dialog med Höje å vattenråd, särskilt avseende ekonomiska aspekter och miljöpåverkande effekter (på både Höje å och Öresund).
-att i det fall Sjölundaalternativet förordas av nämnden bifalla tillägg angående:
  1. Att Sjölundaalternativet inte får innebära sämre rening än Källbyalternativet.
  2. Att Källby reningsverks bidrag till flödet i Höje å måste säkerställas även efter att avloppsreningen är flyttad.

66 år i skolan 29. 1973-85: 5. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle

Valet 1979, det andra som Olof Palme förlorade, blev en exempellös framgång för VPK Lund, kanske tack vare vår demokratistrid. Eller tack vare Veckobladet med en prenumererad upplaga på nästan 1000 ex. Prenumererad eftersom VB skickades ut som brev. Gunnar Sandin, Sten Henriksson och Göran Persson hörde till dem som gjorde grovjobbet vecka efter vecka. Gunnar Sandin hade dessutom tagit initiativ till ett bokcafé mitt emot stadsbiblioteket som blev en av partiets baser.
   September 79 var en hektisk månad för alla och i högsta grad för mig: en stor Barsebäcksmarsch, varje vecka möten i distriktsstyrelsens verkställande utskott, dörrknackning och försäljning av Ny Dag i Klostergården, organiserande av valsedelutdelning i Malmöhus län, VPK Lund skulle dela ut valsedlar i Helsingborg hela valdagen från klockan 8 på morgonen (vi reste dit i tre bilar, jag åkte med Kent Nilsson, Sven-Bertil Persson var med, liksom Lars Bengtsson, Elisabet Tykesson och Iris Nilsson, sammanlagt 10 stycken), på kvällen tillbaka till Lund, valvaka, kommunmöte för att fördela platserna i fullmäktige och kommunens övriga nämnder, möte med styrelsen i Solidaritet med Vietnam, kontakt med Peter Weiss som vi ville ha som föreläsare på ett Vietnammöte den 24 november, en strid om representanter i Heleneholmsskolans lärarförening och en veckas lägerskola i Hundested i norra Själland med klass 9c, vars klassföreståndare Kerstin Emanuelsson bett mig följa med eftersom jag kände klassen väl efter många undervisningstimmar under tre år.
   Det var nödvändigt att föra anteckningar för att hålla uppgifterna isär. Anteckningarna finns kvar och följaktligen har jag tjogtals sidor med detaljer från just denna månad.

I Hundested tappade en elev sin plånbok på stranden. Han och jag sökte i fullmåneljus klockan ett på natten – och hittade den. En elevgrupp försvann dagen därpå genom att hoppa av en rälsbuss på fel station. På den tiden slapp vi mobiler. Ingen kunde nå en när man var på resa. Problemen fick man lösa på egen hand allteftersom de uppstod. Det kändes skönt.
   Barsebäcksmarschen var en mäktig upplevelse. Bäst kändes det när vi på väg från Barsebäck närmade oss Lund och gick under träden i eftermiddagssolen med banderoller och flaggor och ropade paroller som
   ”Oj, jag glömde mössan i reaktorn!
    Hälsningar från den mänskliga faktorn.”


Valvakan
”Det blir kul med valvakan”, sa Martin. ”Precis som eurovisionsfestivalen,  fast man slipper höra musiken.”
   Margareta Björnsson representerade distriktets valkommitté. Hon hade ackompanjerat mig med trumpet när jag appelltalade. Hon visade att vi hållit budget under valet.
   Karin Lenz var trött. Hon skulle resa till Stockholm på partistyrelsemöte.
   Bodil hade kört runt och samlat in affischtavlor till klockan tre på morgonen.
   När vi fått klart för oss att borgarna vunnit valet stängde vi av radion. Nu gällde det att organisera Folkkampanjen mot kärnkraft.

Torsdagen 20/9 kommunmöte för att fördela uppdragen. Tomas Schlyter redogjorde: Plats för 60 kamrater. Ersättning hundra kronor per möte. ”Ett parlamentariskt träsk.”
   Tarcisio Bommarco ordade länge om träsket.
   Daniel Kallos deklarerade att vi hatade kapitalism och utsugning och att Tomas Schlyter var en reformist.
   Kent Nilsson var ordförande och Iris Nilsson bisittare. Finn Hagberg sekreterare.
   Nästan bara karlar talade på mötet. Undantagen var Ulrika och Kerstin.
   Jan Svensson, Gunnar Sandin och Kitten Anderberg yttrade sig också. Själv tog jag upp Folkkampanjen.
   Jag gick klockan 23, innan mötet var slut. Då återstod en punkt om kyrkopolitik och övriga frågor. Jag skulle ju ta sjubussen till skolan och undervisa hela fredagen och därutöver sätta ihop ett skriftligt prov i historia.
   Min kollega Ingegärd Rössler-Rosenberg sa att undervisningen i högstadiet tröttade henne. Hon blev så spänd i ena armen och axeln. Jag var också trött.
   På söndagen var det Vietnam-möte på Smålands nation.

Samtidigt startade Karin höstens kulturverksamhet i St Lars, 23 veckotimmar, bland annat en teatercirkel tillsammans med Eva van Lunteren och en teatergrupp i Staffanstorp. Fredagen den 14 hade hon kräftkalas tillsammans med patienter från St Lars på Torpet som ligger vid en strandäng nära Landskrona
   Helgen den 29 och 30 september for vi till torpet i Älghult som vi byggt i Karins föräldrars bol. Karins far Richard hade börjat bli glömsk och trött. Hennes mor Berta oroade sig för hur det skulle gå med gården och jordbruket. I Bolet tömde jag sommarens skit ur tunnan i utedasset. Skiten vägde nästan 75 kilo.