Påsklov

 

Nästa vecka tar VB påsklov så ni får ge er till tåls till den 21 april innan nästa nummer kommer.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
Lördag 8 april kl 17
Magnus Mårtensson, piano

Höj skatten kraftigt på kapital

Pengar som genererar pengar gör ingen samhällsnytta. Det gör inte heller vinstutdelningar. Hur kan ett företag bli starkare genom att dela ut sina pengar? Beskatta vinstutdelningar kraftigt! Det skulle ge incitament till investering och utveckling av företagen i stället.
Mats Leijon, SDS 5/4.

Boktips

Omprövningar
Svenska vänster-intellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal
David Brolin, 2017 på Celanders förlag.

 

En gedigen studie av några svenska intellektuella som under flera årtionden spelat en viktig roll och hur de hanterade övergången från ett vänsterdominerat 70-tal till ett nyliberalt 80-tal. Boken innehåller ett antal porträtt av personer som spelade en viktig roll i detta skifte och hur de över ett drygt årtionde kom att röra sig från en ställning långt ut på vänsterkanten till en position i samhällsdebattens mittfåra (Lars Gustafsson, Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Bo Gustafsson, Klas Eklund och Göran Rosenberg). Den avslutas med ett försök att teoretiskt och systematiskt knyta samman dessa individuella öden och placera in dem i ett historiskt och internationellt sammanhang.
Beställ från förlaget »

Parkskolan kan bli högstadieskola för eleverna från Klostergården och sydvästra Lund av Gunnar Stensson

Den Internationella skolan ISLK flyttar inom kort bort från Parkskolan till Östervångsskolan. Då blir Parkskolans lokaler lediga. Kanske kan eleverna i Svaneskolans högstadium flytta dit.
   Svaneskolan är en låg, sliten 60-talsbyggnad, lite trist och avskavd, i ett stilla kvarter, omgiven av äldre byggnader. Många av Svaneskolans elever kommer från Klostergården. De kommer snart bli fler när alla lägenheterna kring Arenaparken blir färdiga.
   Parkskolans vackra tegelbyggnad ligger intill stadsparkens grönska, bara ett par hundra meter från Svaneskolan. För eleverna från Klostergården och den växande befolkningen i sydvästra Lund skulle Parkskolan utgöra ett utomordentligt alternativ, på nära håll och med trygg skolväg genom parken för gående och cyklande.

Bakgrunden är att S, MP, M och C vill flytta Svaneskolans högstadium till Parkskolan för att frigöra plats både för den gymnasieskola för 2000 elever som ska byggas på Svaneskolans tomt och för nya bostäder.
   Klostergårdselever har i årtionden sökt sig till Svaneskolan. För dem skulle den nya högstadieskolan innebära en klar förbättring.

Blir Parkskolan en högstadieskola etableras ett centralt ”kunskapsstråk” från Katedralskolan och Parkskolan via Svane till Polhemsskolan. Samarbetet mellan skolornas utbud av specialkurser och andra kvalificerade utbildningar gynnas. Samspelet mellan lärarna underlättas, både ämnesmässigt och fackligt. En sorts ”gymnasieuniversitet” skapas. Högstadieeleverna i Parkskolan kommer att kunna välja mellan två närliggande utomordentliga alternativ, Svanegymnasiet och Katedralskolan för sin fortsatta utbildning.

Förslaget ska snabbutredas. Inget beslut är ännu fattat. Men V har all anledning att ansluta sig till partierna bakom förslaget.
   V har visserligen starka skäl att vara mycket kritisk mot det nuvarande systemet Fritt val Skåne, som gynnar Lund och utarmar gymnasieskolorna i Landskrona, Eslöv och andra kommuner, men det planerade nya Svane-gymnasiet bör ses ur ett annat perspektiv.

Lund tillväxer mycket snabbt i sydväst. Arena-området är så gott som färdigt. Utbyggnaden i anslutning till Klostergårdsstationen börjar inom kort och en preliminär plan för en helt ny stadsdel, Sydvästra Lund, kommer att presenteras före årets slut.
   Det är bättre att Lund växer och förtätas än att det glesa, trafikalstrande boendet på åkermarken i kringliggande småorter breder ut sig.
   Däremot är förslaget att bygga en gymnasieskola vid Lerbäck klart olämpligt. Det enda som talar för det är närheten till Centralstationen som skulle underlätta för resande elever från kommunerna norr om Lund. Miljön runt Lerbäck är i nästan alla avseenden sämre.
   I förhållande till utbyggnaden kring Klostergårdsstationen och sydvästra Lund ligger Lerbäck helt fel. Låt L behålla det förslaget för sig själva.

Regeringen gömmer sig bakom EU i flyktingpolitiken av Bertil Egerö

Snart inleds sossarnas kongress i Göteborg. När Stefan Löfvén i lördags intervjuades i P1 svarade han aldrig konkret på frågor om den hårda migrationspolitiken, utan hänvisade bara till vikten av en gemensam EU-politik för kvotering av flyktingar. Nu har Morgan Johansson inför kongressen satt ner foten och meddelat att det inte blir någon ändring i politiken.
   Inom S ökar splittringen: Mängder av motioner till kongressen handlar om migrationsfrågorna, många med krav på en mer human politik. Civilsamhället ligger på, med pressmeddelanden, öppna brev till statsministern, bloggar och demonstrationer.
   Jag har just avslutat Johannes Anyurus nya bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – en dystopisk bild av vårt urspårade Sverige, skildrad med våldsam kraft. Hemma bygger vi sakta upp livsmodet hos en pojke som av en arrogant tjänsteman fått sin ålder uppskriven, fått avslag på överklaganden och var djupt deprimerad när han kom till oss. Vi kämpar på olika sätt för att han ska kunna stanna; Lunds kommun låter honom ännu gå i skola men inte bo i sina HVB-hem. Han medicineras för att inte begå självmord…

Visst kan Lund välja en mer human linje
Många kommuner väljer en human behandling av ungdomar som drabbats. Inte så Lund. Socialnämndens ordförande Peter Fransson tar lätt på frågan: ” En ändrad praxis från Lund kommun hade inneburit ett ofinansierat, ej lagreglerat, ansvarsövertagande för socialnämnden.” Han ’glömmer’ att utan migrationsverkets åldersuppgraderingar hade ungdomarna bott kvar i HVB-hemmen, fått mat och skolgång etc. Det enda kommunen behöver åta sig är att bidra med 24 kronor om dagen (migrationsverkets bidragsnivå) för de ungdomar som drabbats. Knappast något att bråka om, eller hur?

   Vi behöver ett starkt formulerat ’medborgarförslag’ (heter det så?) för att tvinga kommunfullmäktige att se över sin politik och låta ungdomarna bo kvar så länge de får gå i skola. Ju fler som signerar, desto starkare blir pressen på politikerna.

Offren för politiken hörs inte tillräckligt
Från ’Stoppa utvisningarna’, en snabbt växande proteströrelse, hämtar jag följande: Rashid Baloch blev åldersuppgraderad redan vid ankomsten till Sverige. Han hamnade därför på vuxenboende och fick inte gå i skolan under sitt första år i Sverige. Han har ännu inte varit på sitt första samtal på Migrationsverket.
Han skrev:
Vi har inga namn. Vi är flyktingar 
Vi har inget yrke. Vi är flyktingar 
Vi har inget hem. Vi bor i läger 
Vi saknar allt. Utom tid 
Vi är inte ovälkommen - men inte heller välkommen 
Vi är inte gäster. Men inte heller främlingar 
Vi är flyktingar.
Förstod oss språk vi höra ni säga 
Ge oss en fast punkt på jorden - och vi skall den att blomma 
En flod har sin bädd. Ett träd sin skog och en myra sin stack.
Men er folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga.
Den är vår 
Så ge oss en handfull jord.
Och ge oss en fast punkt 
Och ge oss en annan namn. Namn människa
Känner mig värdelös

Hur får vi veta det vi tror oss veta? av Göran Persson, red

Från människor vi litar på är nog vanligast men utöver det är antalet möjliga källor stort. Man skulle kunna tro att dessa källor är i ökande genom Internet, men är det sant? Sant är att Internet dödat många tryckta medier. I Sverige är det tydligt, många tidningar och tidskrifter har försvunnit eller tunnats ut. Det enda tillväxten står ETC för. Jag hoppas att alla VB:s läsare följer någon av alla deras utgåvor, de är tämligen unika idag.
   Efter denna övergripande inledning är det dags att komma till saken. Vad händer i Lund, hur får man reda på om det finns några vänsterståndpunkter i politiken? Om man med vänster menar det som finns till vänster om sossarna så är den enda möjligheten att fråga någon som är med internt i partidebatterna. Fi och KPML finns men jag vet ingenstans att följa dom på avstånd. Vänsterpartiet är lika illa, nästan, trots att det är så mycket större.
   Pappersmaterial från v finns inte längre att tillgå. Tidigare gav man ut ett blad i samband med kommunfullmäktigemötena, 10 nr 2015, 4 nr 2016, nu nedlagd. Naturligt kan man tycka, det är ju nätet som gäller. Är det? Politiken blev en hemsida där det senast publicerades något den 17 februari. Vänsterpartiets hemsida har ingen nyhet publicerad för i år. Kan man läsa bloggar då från olika politiker? Tidigare år kunde man det, flera stycken men de har i princip tynat bort. Som exempel kan nämnas Mats Olsson, hans senaste inlägg är från 22 oktober 2016, Hanna Gunnarsson skrev på sin blogg den 7 december 2016.
   Inga hemsidor, då är det väl sociala medier man får söka sig till. Visst nån enstaka gång kan man hitta något politiskt där, ibland t o m en originaltanke men då måste man veta vad politikern heter. På de facebook sidor som v-lund har hittar man nästan bara hänvisningar till vad andra medier skriver. Det enda lundaproducerade i närtid är om Stenkrossens bevarande. Bra men för lite, tror jag. Visst händer det nåt mer värt att skriva om.
   Utöver det strikt lokala då? Säkert finns det personer som sitter och grunnar på kapitalismens avskaffande nu som det gjort sedan Marx påpekade att det måste göras. Om man ser på världen utanför Lund så ter den sig inte helt oproblematisk. VB brukar skriva om Palestina men det finns en hel del värld till att tänka och tycka kring. Var skrivs detta?
   Kanske skrivandet är omodernt över huvud taget, kanske finns informationen och tankarna på nätets olika bildforum som Instagram, Youtube med många flera? Jag lämnar dessa åt sitt öde för dagen och håller mig till det skrivna.
 

VB för 30 år sedan.
Hur det ser ut idag vet vi, men om 30 år?
 

I Lund finns Veckobladet sedan 1975. Ett blad som startades av Vänsterpartiet för att Lund saknade en egen tidning och för att man ville redovisa vänstertankar någonstans. För lite drygt 10 år sedan tröttnade partiet på VB och sålde tidningen till mig för en krona. Vi som höll på med VB då håller fortfarande på, vi som är kvar. Men inget kan vara för evigt. Jag vill med detta inte säga att VB planerar för sin avveckling men så blir det så småningom om ingen tar över.
   Eftersom jag varit medlem i Vänsterpartiet ungefär lika länge som VB funnits, dock utan samband, så skulle jag kunna tänka mig att överlåta tidningen dit utan att begära ett överpris. Jag kan också låta mig själv ingå i affären för att bidra med det jag kan, få ut skriven text på nätet 40 ggr/år, år ut och år in. Fast det är ju bara intressant om man fortfarande tror på vikten av bokstäver i det politiska arbetet.

66 år i skolan 49. 1997-2006:4. Det stora skiftet av Den Gamle

1996 kom Samuel P Huntingtons bok The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order.
   Jag minns mycket intensivt Sara Lidmans förkastelsedom. Också andra recensenter tog skarpt avstånd från Huntingtons teser och uppfattade dem som rasistiska eller rentav nazistiska och i varje fall extrema.
   Huntington konstaterar att det kalla kriget var en kamp mellan två modernistiska ideologier som slutade med Sovjetunionens sammanbrott. I stället kommer det som han kallar civilisationernas kamp.
   Det farligaste hotet utgör den islamiska civilisationen som präglas av traditionalistiska vanor och avsky för den väg västvärlden valt. En svensk översättning av ”Civilisationernas kamp” kom tio år senare. Då var debattklimatet förändrat. Den skarpa kritiken lyste med sin frånvaro. Huntington försåg islamofobin med en vetenskaplig mask. Hans teser har blivit allmängods.

Skiftet var mycket märkbart i Lund. Åren före sekelskiftet kritiserades givetvis fortfarande nyliberalismen. Behovet av nya reformer i Sverige under trycket av den ekonomiska krisen framhölls. EU-inträdet ledde till häftiga diskussioner. Men mycket blev annorlunda. Fokuset på den anti-imperialistiska kampen försvagades. Den feministiska debatten förändrades. Kritiken av patriarkatet skärptes. Den muslimska hederskulturen angreps. Det ledde till konflikt med solidariteten med muslimska flyktingar. 1980-talets hiv-panik efterträddes av en stark rörelse för de homosexuellas rättigheter. Kritiken av islam beredde väg för ett allmänt angrepp på religionerna. Diskussionen om en ganska odefinierad rasism blev ofta lika häftig som oöverskådlig. Samtidigt var den stora IT-revolutionen på gång. Gunnar Sandin följde den noga och arbetade ett år på en översättning av ett omfattande verk om dess samhälleliga konsekvenser. Dessemellan skrev han skarpa inlägg i VB.
   Samtidigt blev en sorts nyleninistiska strömningar allt mer märkbara inom V, kanske som en reaktion mot den individualistiska och alltmer oöverskådliga debatten. Nya medlemmar anknöt till den äldre tradition i partiet som vi trodde var överspelad. På den tiden var det en vanlig hobby att ”lajva” till exempel medeltid eller framtid. En del yngre partikamrater tycktes lajva 1917 års revolutionärer.
   Det ledde till allt starkare motsättningar inte bara i Lund utan i hela Vänsterpartiet. Partilokalen blev för liten för mötena och de flyttades till Vårfruskolans matsal. Flera medlemmar från 1970-talet lämnade partiet, bland dem mina vänner Henning Kofoed och Sven-Bertil Persson.
   Ojusta metoder började förekomma. Internationella utskottet hade överenskommit med socialdemokraterna att ge ekonomiskt stöd till ett oppositionsparti i Togo som skulle hålla kongress i Lund. En nytillsatt styrelse vägrade helt enkelt att anslå pengarna. Vi gjorde en snabb insamling bland partimedlemmarna och kunde hålla överenskommelsen.

   I samband med årsmöten tillkallades medlemmar ut Ung Vänster för att säkra majoriteter. Sådant hade aldrig tidigare tillämpats. Försök gjordes att censurera debatten i Veckobladet, vilket heller aldrig tidigare förekommit. Det kom senare att kulminera i att lokalavdelningen helt enkelt gjorde sig av med tidningen.
   Jag var närvarande en dag under partikongressen i Växjö och blev mycket oroad av språkbruket och de orealistiska föreställningar som hälsades med starka applåder.
   Lars Ohly efterträdde Gudrun Schyman, vars partisekreterare han varit. Han fortsatte i själva verket hennes besinningsfulla politik men försökte lugna nyleninisterna genom att kalla sig kommunist, vilket ledde till skarp polemik mot partiet i alla media.

2001 attackerades World Trade Center. Jag hörde om den första attacken mot tornet i radio, satte på tv:n och såg den andra attacken i realtid. Det var en solig septemberdag. Jag minns känslan av tomhet och den långsamt växande insikten att allt var förändrat. Jag fick höra att somliga ungdomar i partiet jublat. Al Qaida var välbekant för mig efter flera attacker mot amerikanska anläggningar i länder kring Röda havet. Jag hade sett gruppens aktioner som uttryck för arabisk frustration.
   George Bush förklarade War on Terror och krävde uppslutning från alla stater. Sverige anslöt sig entusiastiskt och Göran Persson höll ett känsloladdat tal. USA förberedde ett stort anfall mot Afghanistan.
   Följande lördag skulle jag tala på ett appellmöte i Linero. Jag var mycket klar över vad jag skulle säga: att det var orimligt att förklara krig mot terror. Det skulle bara främja terror och utlösa terror från alla sidor. Jag skulle också framhålla att det var orimligt att angripa ett land för en liten terrorgrupps dåd. Jag visste att både Usama bin Laden och amerikanska specialförband deltagit i kriget mot de sovjetiska invasionstrupperna i Afghanistan på 1980-talet. Vi packade banderoller och högtalare i ett par bilar och körde till torget i Linero. Jag höll mitt tal för enstaka förbipasserande Linero-bor med konsumkassar. Det var ännu en solig septemberdag.
   Ett par dagar senare kom militärkuppen i Eritrea.