Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget. 

Promenad vid Klostergården

På grund av intresse: Extra söndagsvandring.
Stopp för vägen och tunneln i Sunnanvägs förlängning?

Den 4 februari beslöt kommunstyrelsen bygga en  tunnel under spåren för bussar, cyklister och gående och en vägförbindelse dit i Sunnanvägs förlängning. Vägen kommer att gå tvärs igenom grönområdet mellan Klostertäppan och Källbymöllas odlingslotter. Beslutet var inte enhälligt. MP, V och F! säger nej.
   Vi ska se efter exakt var den föreslagna vägen ska gå och var tunneln ska ligga. Dessutom ska vi se platsen där ett nytt pumphus ska byggas för att skicka avloppsvattnet  från Lund till Sjölundaverket.
Vi samlas på kyrktorget söndagen den 23 februari klockan 14.

Lokal ekonomi för ökad hållbarhet och resiliens

 

resiliens = förmåga till återhämtning eller motstå störningar

Föredrag av Alf Hornborg, professor vid Avdelningen för Humanekologi vid Lunds Universitet. Alf har i forskningsprojekt under lång tid drivit publicerat böcker och artiklar kring ämnet lokal ekonomi. Exempelvis boken Myten om maskinen som beskriver dagens teknikutveckling som skapar globalt ojämna resursflöden. För att uppnå global miljörättvisa krävs bland annat en förändring som möjliggör uppdelning på en lokal och en global utbytessfär.
   Årets första miljöseminariet blir den 25:e februari kl 19
Seminariet hålls i ABF:s lokal, adress Kiliansgatan 9
Läs mer »

Bevara ängsmarken i Klostergården! Stoppa tunneln söder om Klostergårdsstationen!

Den 4 februari beslöt kommunstyrelsens majoritet att godkänna avtalet med Trafikverket om fyrspåren och Klostergårdsstationen. I avtalet ingår att söder om Klostergårdsstationen bygga en tunnel under järnvägen för bussar, cyklister och gående. Avtalet gäller bara själva tunneln.
   Syftet med tunneln är enligt kommunens detaljplan att senare anlägga en asfalterad väg tvärs över ängen mellan Källbymöllas odlingslotter och koloniområdet Klostertäppan. Ängen, som omges av hasselsnår, plommonträd, lind och avenbok, är rik på blommande gräs och örter. Om sommaren är den full av bin, humlor och fjärilar, liksom harar och kaniner. Vid långvariga regnperioder absorberar den porösa jorden mycket vatten. Närbelägna koloniområdet Klostertäppan är just nu drabbat av översvämning.
   Vägen kommer också korsa det populära gröna stråket mellan Lunds centrum och Höjeådalen där många unga och äldre lundabor dagligen promenerar, cyklar eller springer.
   Minst 28,3 miljoner kostar det Lunds kommun att bygga tunneln. 28,3 miljoner! Det är pengar som nu skulle göra större nytta i skola, vård och äldreomsorg.
   Det är kommunfullmäktige som slutligen avgör frågan om tunnelbygget, inte kommunstyrelsen.
Många ledamöter ur alla partier i fullmäktige vill, liksom väljarna, odlarna och Klostergårdsborna, bevara det för miljön så viktiga grönområdet och skydda det från hårdgjorda vägar och trafikbuller.

Vi uppmanar våra demokratiskt valda representanter i kommunfullmäktige att lyfta ut punkten om tunnelbygget söder om Klostergårdsstationen ur avtalet med Trafikverket! Stoppa tunnelbygget!

Jan Engvald, Lars Nilsson, Bertil Johansson, Gunnar Stensson, Carin Hallberg, Annika Stenström, Ann-Britt Hansson, Marie Hegnelius

Recension av Everts damer av Ann Schlyter

På Stenkrossen spelade i helgen Teater Trots föreställningen Everts damer.

Teater Trots består enbart av kvinnor i mogen ålder. De som deltog i föreställningen var amatörer mellan 66 och 87 år. I den fullsatta salongen var det ett fåtal yngre kvinnor och ett fåtal män. Vår generation är väl förtrogen med Evert Taubes visor och vi minns Carmencita, Rosa, Pepita och de andra omsjungna kvinnorna. Pjäsen svarar på frågan: Vad hände med dem? Inte så bra för alla, men ändå rätt bra.
   Det är starka kvinnor som träder fram och berättar och kören sjunger fantastiskt fint. Jag har två kritiska kommentarer. Först var det Carmencitas öde. Jag väntade hela tiden på min favorit bland Taubes visor, Tango i Nizza. Sången då Carmencita återser sin vän efter flera årtionden. Och i Taubes version var hon inte frälst som i pjäsen. Den andra var tangodansen. En enda lektion hade räckt för att kunna ta några steg i argentinsk tango istället för att stolpa omkring i finsk. Men totalt sett var det en härlig föreställning och jag njöt av denna mogna livsglädje. Föreställningen ges igen nu på fredag, lördag och söndag.

Insändare av Nilla Bolding

Bra med en solig dag utan blåst när jag efter Fridays For Future i fredags ska vägra finansiera Lunds kommuns dåliga ekonomi. Somliga som inte orkar ta sig till Skiffervägen 50 kommer att betala 65 kronor i månaden, kanske resten av sitt liv, för en toalettförhöjning eller ett greppverktyg. Jag slipper undan, för rollatorn rymdes på min moppe (=elrullstol).
   Märklig upplevelse att komma dit. Där på bakgården ligger en hög med toalettringar som ingen kan få mig att tro kommer att användas igen, och fullt med rollatorer, som möjligtvis kan återanvändas. Mina associationer går till början av nazisternas utrotningspolitik. Den startade med funktionsnedsatta. Det måste ha blivit många av den tidens hjälpmedel över då också, på bakgårdarna....
Nilla Bolding, MS-sjuk.

Kulspel, ojämlikhet och flugpapper av Gunnar Stensson

På vårkanten börjar kulspelssäsongen. En vårafton på 1940-talet spelade jag kula på gamla brandkårsplatsen i centrala Växjö. Jag vann så många kulor att jag fick råd att köpa en biobiljett när jag sålt dem.
   Sten Selander spelade också kula. Så här lyder första strofen i hans kända dikt Vi spelade kula:

Vi spelade kula en sommardag
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade femti, han hade väl fem.
Vi spelte och han förlorade dem.

Läs gärna hela dikten på nätet.

Per Molander citerar den i sin bok Ojämlikhetens anatomi om hur ojämlikheten växer i ett marknadsstyrt samhälle. Boken är översatt till engelska, tyska och koreanska. Per Molander är inte vem som helst. Han är ordförande i den pågående Jämlikhetskommissionen.
   Den sydkoreanska filmen Parasit skildrar ett ojämlikt samhälle som både Per Molander och Sten Selander skulle känna igen, trots tidsavståndet mellan dem (Molander har chansen att se den).

”Sabuni borde hjälpa Löfven ur klistret” är rubriken på en ledare i Sydsvenskan 20/2 undertecknad av Henrik Bredberg. Och visst är Löfven illa ute när han steg för steg tvingas förverkliga det ojämlika samhälle som 73-punktsöverenskommelsens punkter syftar till. Liberalerna står helhjärtat bakom några av de värsta. Så hamnade de också under riksdagsspärren även i Novus senaste opinionsundersökning.
   I ledaren citeras Sabunis tal om jämlikhet på partiets landsmöte 16 november. Det är fullt av vackra ord. Bredberg vill att Sabuni ställer upp ”på jämlikhetens sida” och på så sätt ”hjälper Löfven ur klistret”. Det handlar kanske mest om att hjälpa regeringspartierna och framför allt Liberalerna ur klistret.
   Men Sabunis tal slutar så här: ”Problemet är inte att för många lever i rikedom, utan att för många lever i fattigdom.”
   Därmed bekräftar hon att Liberalerna surrar i ojämlikhetens klister. Tyvärr sitter Löfven också fast.

Ojämlikheten ökar i Sverige. Redan 2010 ökade de fem procenten rikaste sin andel med 3 procentenheter och sedan dess har ojämlikheten ökat ytterligare. Det är en förskjutning av den ekonomiska makten från medelklassen mot de översta procenten. Slopandet av värnskatten och den planerade ökningen av rutavdraget förstärker trenden.
   Henrik Bredberg borde se Parasit och kanske också läsa Ojämlikhetens anatomi.
   Hur liberalerna ska komma ur klistret är svårt att se, även om surret på flugpapperet ökar. Vi får hoppas att Löfven kommer loss.

Lönsamt med massor av massor i Flyinge av Ulf Nymark

Ett märkligt projekt håller nu på att förverkligas i Flyinge, vilket bland annat Sydsvenskan rapporterat om (6 februari). I en hage fylls nu på med 200 000 ton schaktmassor för att skapa en ridstig på en vall som bitvis är 2,5 meter hög och 6 meter bred på topp, dvs. avsevärt bredare vid basen. Så här ser i korthet bakgrunden ut:
 

 

Marklov utan uppgift om mängden schaktmassor
I februari 2018 beviljar Stadsbyggnadskontoret, SBK, marklov för ”ändrad marknivå” för en ridstig på en vall i en hage i Flyinge. Av själva beslutet framgår inget om vallens höjd och bredd. Höjd och bredd finns med i ansökan från företagaren, men alltså inte i beslutet. Inte heller framgår dessa uppgifter av de tre ritningar som åtföljer beslutet. Ritningarna saknar skalangivelse och kan nog inte i egentlig mening kallas ritningar. Uppgift om mängden schaktmassor som ska tippas i hagen finns varken i ansökan eller i beslutet om marklov.

Anorektisk information till grannarna
SBK:s information till berörda grannar innehåller inga som helst uppgifter om vad det egentligen handlar om. Där står bara att beslutet gäller ändrad marknivå. Hänvisning sker till det bristfälliga ritningsunderlag som finns på SBK, men som alltså inte finns med i informationsbrevet. Informationen saknar helt uppgift om mängden schaktmassor eller vallens omfattning.

Miljöförvaltningen ger klartecken – trots ifrågasättande från Länsstyrelsen
Miljöförvaltningen vänder sig efter företagarens anmälan om ”användningen av avfall för anläggningsändamål” till Länsstyrelsen för yttrande. Det är i denna anmälan som mängden avfall anges för första gången i kommunikationen med Lunds kommun, alltså 200 000 ton. Länsstyrelsen ifrågasätter mängden schaktmassor och anser att det hela handlar om ”bortskaffning av avfall”, vilket inte är tillåtet under aktuella förutsättningar.
   I maj 2018 ger Miljöförvaltningen klartecken för anläggningen av jordvallen, trots Länsstyrelsens ifrågasättande.

Varför så mycket schaktmassor?

Grannarna till hagen i Flyinge protesterar mot lastbilstransporter och mängden schaktmassor. De oroas också för att allmänrättslig mark ska privatiseras.
Grannar och bybor undrar över varför ridstigen måste ligga så högt, på 2,5 meters höjd. Ingen förklaring har såvitt jag kunnat utröna getts från entreprenören. En kan måhända tolka företagarens planer på ett bygga bostäder inne i vallen som en möjlig förklaring. (Sydsvenskanartikeln 6 feb.)
   Bostäder i detta område förutsätter detaljplaneläggning och kommunens planering för området innefattar inte bostäder, tvärtom föreskriver områdesbestämmelserna stor restriktivitet med bostäder här. Ingen ansökan om detaljplaneläggning har heller (10 februari) inkommit till kommunen.

Lönsamt ta emot schaktmassor
Oavsett hur det går med bostadsbyggandet i jordvallen kan det ändå projektet bli en lönsam affär för företagaren. Ersättningsnivån i det aktuella projektet är för mej okänd. Med utgångspunkt från den ersättning Lunds kommun får för att ta emot schaktmassor – varierande mellan 32 kr/ton och 100 kr/ton kan en uppskattning göras. Räknar en bara på det lägre beloppet, 32 kr/ton, inbringar schaktmassorna i hagen i Flyinge, en nätt slant på drygt 6 miljoner kr. Och, ja, vid högre belopp per ton kan ni själva räkna ut totalsumman.
   Alltså: ju mera schaktmassor, desto större intäkter. Men som företagaren tycks vilja ha sagt i den i inledningsvis nämnda Sydsvenskanartikeln: det är ju inte kriminellt att tjäna pengar …

MP initiativ i fullmäktige
MPs fullmäktigeledamot och representant i Miljönämnden, Ewa Björnberg, har reagerat på de oklarheter som råder kring projektet och i dagarna lämnat in en fråga i fullmäktige till Miljönämndens ordförande. Frågan som Ewa ställer är helt enkelt om ordföranden är beredd att stoppa dumpningen av schaktmassor ”i avvaktan på att konsekvenserna för naturmiljön samt möjligheten att minska mängden tillförda massor utreds”. Svar kommer förhoppningsvis vid fullmäktigesammanträdet den 27 februari.
 

Framtidsvision hos byggnadsnämnden 

Det goda som jag vill, gör jag icke – Det onda som jag inte vill, gör jag av Gunnar Stensson

260 miljoner barns liv hotas av svält, vattenbrist, hetta och naturkatastrofer på grund av klimatkrisen. Det är en kort notis i nyheterna idag på morgonen. Nästa notis. En miljon flyktingar, män, kvinnor och barn, trängs i Idlib i trånga tält, snö, regn och blåst, medan syriska och turkiska trupper tränger fram och två sjukhus har bombats av ryskt flyg.
   Klimatkatastrofens sociala och politiska konsekvenser är den bakomliggande orsaken.
   I dagens nyhetsflöde följer senare ett resonemang om hur Sverige ska kunna hjälpa till att begränsa den illegala flyktingströmmen till Grekland, Italien och Spanien.
   I Lindvall, Vowles och Hultmans bok Upphettning kallas detta beteende responsförnekelse. Vi vet, men agerar som om vi inte visste. Den banala ondskan.

I Parisavtalet 2016 enades undertecknarna om att begränsa upphettningen till 1,5 grader.

 

Kanadas premiärminister James Trudeau skrev under fördraget. Sedan utlyste han klimatnödläge. Någon vecka senare godkände regeringen bygget av Trans Mountain som gjorde det möjligt att frakta tre gånger så mycket av den olja som utvinns ur tjärsanden i Alberta.
   Angela Merkel  kallades Klimatkanslern. Hon agerade i EU för att förhindra att EU satte ambitiösa utsläppsmål för bilindustrin.
   Barack Obama skrev under Parisavtalet. Sedan gav han energigiganten Shell tillstånd att borra efter olja i Norra Ishavet.
   Xi Jinping skrev under och sa att Kina skulle ta på sig ledartröjan i klimatarbetet. Men Kina har blivit världens största investerare i kolkraft, särskilt i länder som berörs av den nya Sidenvägen som Pakistan, Bangladesh, Indonesien, länder i Afrika och på Balkan.
 

Sverige lovade att förverkliga Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Två månader senare sa Anders Wijkman, ordförande i miljöberedningen: ”Jag skulle beteckna 1,5 grader som en from önskan men jag tror vi ska inrikta oss på 2 grader”.
   Annie Lööf hävdar att om vi ställer om bränslet kan vi flyga mer, trots att all forskning visar att det inte finns några tekniska lösningar som möjliggör flygets expansion om vi ska begränsa upphettningen till under två grader.
   Mikael Damberg invigde bygget av en ny flygplats i Sälen som regeringen satsat en halv miljard kronor på. Han såg inga problem med att göra det samtidigt som flyget måste minska.
   Regeringen tänker höja rut-avdraget trots att den ekonomiska maktförskjutningen mot de översta procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren i klimatfientlig riktning mot lyxartiklar som dyra suvar, semestrar, restaurangbesök och smycken. Det innebär att producenterna inriktar sig på den sortens varor.
   Riksdagen har villkorat Sveriges nya klimatlag med att utsläppsminskningarna måste vara förenliga med ekonomisk tillväxt.
 

 

Vi ser ofta exempel på motsvarande responsförnekelse i lokalpolitiken i Lund. Trots att alla vet att vi måste minska antalet bilar planerar politikerna en breddning av E22 som kommer att leda till en ökning av antalet bilar. I skrivande stund ser jag en insändare i Sydsvenskan (19/2) som påpekar detta.
   Bland de politiska partierna har V motionerat om avslag på motorvägens breddning. Fridays for Future borde kunna ta upp sådana konkreta miljökrav.

Responsförnekelse inom politiken är troligen ett allvarligare problem än det direkta förnekandet av klimatvetenskapen. Makthavare håller två motsägande trossatser i huvudet samtidigt. Ökande tillväxt är minskande utsläpp. Krig är fred. Klimatflyktingar är kriminella. Inkonsekvensen mellan ord och agerande beror också på att politiken påverkas av olika intressegrupper, framför allt fossilindustrin.
   Det som krävs är en omvandling av vår kultur, ett perspektivskifte. Vi kan inte låta vårt traditionella sätt att leva fortgå som vanligt. Naturen kommer steg för steg tvinga fram förändringar.