FN-dagen

Den 24 oktober uppmärksammar vi FN-dagen i Brf Gasverkets samlingssal på Trollebergsvägen 9 i Lund kl 18.00 - ca 20.00.

   Kvällen inleds med fika med FN-bakelser, mingel och informationsbord där du bl.a. kan få veta mer om våra samarbetsorganisationer.
   Kl. 18.30 samtalar professor Jan Hjärpe och pol.mag. Kerstin Johanssson från Palestinagruppen i Lund på temat Palestina - vad händer nu?
Samarrangörer är ABF Mittskåne, Palestinagruppen i Lund, Svalorna Indien Bangladesh, Svenska Freds och Unicef

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
25 okt kl 17
”All People are Equal”
Larsåke Sjöstedt, orgel
Kerstin Svensson, utställning
Peter Bjuhr, tonsättare

Djungel-vandring i södra Lund

Samling vid Källby-badets entré söndagen den 26/10 kl 14.00. Vi brukar ta 20 kronor i frivillig avgift.

   I utkanten av städer uppstår ofta små naturområden  nära industrier och reningsverk. I Afrika kan man se leoparder i sådana områden. I Lund handlar det om rådjur, rävar, illrar, fasaner och harar.
   Mycket har en gång varit odlad mark. När det är säsong kan man plocka smultron, vinbär, körsbär, björnbär, äpplen, päron, plommon, fläder, nypon och svamp.
   I en snabbt växande stad som Lund är sådana områden ofta tillfälliga och kommer snart att bebyggas eller användas för andra ändamål. Vi kommer att berätta vad vi vet om det.
   Vi ska långsamt vandra cirka 4 kilometer genom några sådana områden i delvis oländig terräng med nässlor och rosensnår. En del stigar är nu dessutom översvämmade. Vädret kan bli blåsigt och blött, men vandringen äger rum ändå, även om bara en eller två vandrare infinner sig.
Klostergårdens byalag / Gunnar Stensson

Rättelse av Ulf Nymark

Min text i förra veckans VB om Sveriges erkännande av Palestina drabbades av ett allvarligt skrivfel i den allra sista meningen i texten. Denna mening ska givetvis lyda: Det finns all anledning för alla fredsvänner – oavsett politiska sympatier i övrigt – att stödja Sveriges erkännande av Palestina.

Pusselbit

Andelen av USA:s samlade förmögenhet, som den fattigaste halvan av befolkningen (157 407 237 personer) sitter på, har fallit till 1 procent, från 3 procent 1989.Det är en minskning med två tredjedelar på 25 år.
TT 18/10

Tydliga politiska alternativ av Gunnar Stensson

FörNyaLund anslöt sig till sin flock, Alliansens fyra plånbokspartier C, FP, M och KD, som konsekvent föredrar låg skatt för de välbeställda framför jämlikhet och åtgärder mot sociala orättvisor.
   Men det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som bestämmer dagordningen.
   Sverigedemokraterna bidar sin tid i tystnad.
   Ikväll står det första slaget när fullmäktige samlas.

Lund efter valet

VB har sökt kommentarer inför torsdagens sammanträde från ledande företrädare för v men inte lyckats få någon. Om detta beror på att läget fortfarande är oklart eller något annat är för tillfället okänt. Det mest aktuella som kan hittas på nätet från den rödgönrosa sidan är tisdagens inlägg på Mats Olssons blogg olssonbetalar som ni kan läsa nedan.
   Även Hanna Gunnarssons twitter-inlägg, ”Det Parlamentariska Läget styr vädret. Det har regnat i Lund i tre dagar”, förtjänar att uppmärksammas.
red
 

---

Lund mot fyra år av obstruktion?

Så gjorde antispårvagnspartiet  (FNL) upp med den borgerliga alliansen i Lund. Tillsammans har de 29 mandat, de rödgröna med Fi har 31. De borgerliga och FNL har alltså promoverat SD, med sina 5 mandat, till vågmästare i Lunds kommun.
   Vad har FNL vunnit på detta? I uppgörelsen talas om en ny kollektivtrafikutredning för Lund. Det hade nog de rödgröna partierna också kunnat bjuda på men uppgörelsen verkar enligt alliansen och FNL betyda att Lund helt ska sluta arbeta med spårvägen i två år. I så fall blir det inte alliansen och FNL, utan SD, som avgör om det ska bli så.
   Det kan betyda att Lund under tiden kommer att säga nej till statlig kollektivtrafiksatsning i Lund, avveckla projektgruppen som arbetar med spårvägprojekteringen och stoppa detaljplanerna mellan ESS och Lunds C. Om FNL är ett utpräglat enfrågeparti har de i så fall kanske vunnit någonting, men detta återstår att se. Om FNL vill förnya Lund har de inte vunnit någonting på uppgörelsen, eftersom deras koalition skulle behöva sätta sig och förhandla med SD för att kunna driva igenom en politisk linje.
   Vad har alliansen vunnit på uppgörelsen? Eftersom samtliga allianspartier liksom de rödgröna stödjer spårväg är detta svårt att omedelbart se. De spelar ett högt spel med tanke på att det efter tio års väntan ser ut som om det nu äntligen kommer ett regeringsbeslut om spårvägspengar till Lund. De borgerliga måste dessutom rimligen ha fått släppa en del uppdrag i nämnder till FNL, vilket minskar de egna partiernas representation.
   Det enda borgerliga återstående syftet är att förhindra att Lund får ett fungerande politiskt styre och att tillsammans med FNL försöka blockera de satsningar på skola, förskola, vård- och omsorg, jämställdhet, kultur & idrott, stadsutveckling och annat som de rödgröna partierna sagt sig vilja genomföra. Det kan de bara göra med stöd av SD, som de uttryckligen säger att de inte vill förhandla med. Men eftersom SD röstat som alliansen i 95 procent av omröstningarna under de gångna åren i Lund kanske de kallt räknar med att tillsammans med dem stoppa nästan alla förslag som läggs.
   Lund står inför stora utmaningar. Det Lund behöver minst av allt nu är fyra år av obstruktion. Det borde vara tid för besinning.

Pressgrannar: Kommentarer till det svenska erkännandet av Palestina av Gunnar Stensson

”Genom att ensidigt erkänna Palestina räknas Sverige in i skaran som stödjer terror, hot och förtryck.
Ska en varaktig och fredlig lösning nås måste Palestina erkänna Israel. Israel måste å sin sida snarast och utan förbehåll avveckla de olagliga bosättningarna på de ockuperade delarna av Västbanken. Fram till dess leder ett erkännande av en palestinsk stat bara till att extremismen stärks och liberala demokratiska krafter undermineras.”
Cecilia Wikström och Fredrick Federley, FP:s Europaparlamentariker SDS 19/10.

”Därför är Folkpartiets inställning till Israel och Palestina hyckleri.
Det är helt betydelselöst även för den mest israelmarinerade folkpartist att säga sig förespråka en palestinsk och en israelisk stat sida vid sida... Det är hyckleri. Det finns nämligen inte en enda politisk bedömare i världen som tror att Israel skulle lämna ifrån sig de områden man kallar Judéen och Samarien, det bibliska kärnlandet, och dessutom halva Jerusalem.
   Man har stretat emot med stor framgång i snart 50 år. Och kommer att kunna fortsätta med den politiken i ytterligare 50 år. Medan man samtidigt skyller alla misslyckade förhandlingar på palestinierna och aggressivt bebygger och befolkar de områden som kunnat bli palestinskt territorium.
    Inte ens USA skulle kunna tvinga Israel till reträtt, det ser 30 miljoner kristna högerrepubliokaner till.”
Jan Guillou, Aftonbladet 19/10.

”Ett erkännande av Palestina har stöd av vår tids folkrätt.”
Palestinierna hade haft en effektiv statsbildning om det inte varit för Israels olagliga ockupation och Israel har ingen fokrättslig rätt som kan kränkas av att det bildas en palestinsk stat.
Ove Bring. Said Mahmoudi. Pål Wrange.
De tre är professorer i internationell rätt respektive folkrätt och författare till boken ”Sverige och folkrätten”.
DN Debatt 20/10.

VB-kommentar: Cecilia Wikströms och Fredrick Federleys skräniga eko av israelisk regeringspropaganda är folkrättsligt irrelevant och förolämpar palestinierna. Sydsvenskan missbrukar sin monopolställning genom att 22/10 publicera ett inlägg av Svante Nordin som kallar artikeln ”välartikulerad”.

Ett förnyat Lund av Lucifer

Det är inte helt lätt att följa förvecklingarna i uppgörelserna kring kommunalpolitiken i Lund, men här är ett försök.

Kommunalpolitikens mekanik
Valresultatet är sådant att det inte gav vänstersidan eller högersidan egen majoritet. Och stämningsläget är sådant att det inte går att få ihop majoriteter på tvärs över blockgränsen – S och Mp försökte, men hejdades till all lycka.
   Då ska nämndposter etc fördelas i proportion till partiernas antal mandat. Det missgynnar mindre partier och då försöker man motverka det genom att bilda tillfälliga valkarteller där det ena partiet hjälper det andra till ordförandeposter m.m. mot att själv få komma in i en nämnd dit man av egen kraft inte kan nå. Det är det FNL, antispårvägspartiet, kommit överens med de borgerliga om vad gäller ett antal nämnder, oklart hur många. Tydligen har de bjudit på poster i kommunstyrelsen, den viktigaste av alla nämnder, mot att få egna ledamöter i diverse nämnder. Dessutom har de som ett led i den uppgörelsen dels fått en paus i spårvägsplaneringen, ett s.k. moratorium med en ny utredning om kollektivtrafiken i Lund, dels gjort en överenskommelse att så vitt möjligt inte höja kommunalskatten, borgarnas favoritfråga. Men mer är det inte, de fyra FNL-medlemmarna i kommunfullmäktige har i övrigt full frihet att rösta som de vill.

Oskickligt
Om denna uppgörelse kan man säga att den är ett resultat av bristande politisk skicklighet hos S+Mp. Det hade kunnat vara de som gjort upp med FNL om nämnderna, men de vägrade att ställa upp på den tvååriga spårvägspausen. Det var en grov missbedömning – två år är ju en bagatell i spårvägsplanerna – och tycks mest handla om prestige i förhållande till regeringen där S+Mp flaggat lite löst för att inte bara järnvägar ska byggas ut utan också spårvägar. Mycket tyder på att V+Fi hade kunnat gå med på att bjuda FNL på de två åren. Men S+Mp:s principfasthet/stelbenthet kostade alltså Lund en fyrårsperiod med fortsatt borgarvälde i nämnderna.

Naturligt eller absurt?
Vad ska man då säga om resultatet? Tja, man kan tänka sig två olika reaktioner. Den ena är att säga att det är rimligt att de folkpartiröster som försvann till FNL nu ändå kommit borgarna till del. Lund är i sin självbelåtenhet en borgerlig stad och att borgarna under senaste perioden misskött så mycket behöver inte föranleda några omvälvningar. Väljarna vill ju tydligen ha det så här.

   Den andra är att se det absurda i det hela. Förnya Lund, med samma gamla borgare i nämnder och kommunstyrelse? Förnyat, det är väl ändå det sista man kan säga. Och med Sverker Oredsson, en man med förvisso många förtjänster, som dock gjorde sina första politiska insatser under Medborgerlig Samling på 1960-talet, som ledare för förnyarna? Det är som om jag efter drygt fyrtio år av VB-kommentarer om Lunds kommunalpolitik skulle förklara mig vara fräsch som en nyponros.

I ubåtsjakttider
Den svenska pressen har i den gångna veckan med allt mer upphetsade och patriotiska formuleringar hetsat mot Ryssland. Ja, vad finns under ytan? Det vet vi inte. Då finns det anledning att hålla huvudet kallt . Men ropen på Natoanslutning skallar från de vanliga hållen. Och man väntar på uttalanden från Carl Bildt, nationens räddare. Har han redan hunnit sticka till Washington? Vi väntar på en återutgivning av Sven Hedins ”Ett varningsord” och en ny insamling till ett pansarskepp. En förnuftets röst finns inte oväntat i Carl Björeman, generallöjtnant och tidigare mi8litörvefälhavare för södra Sverige. Han skriver under rubriken ”Peter Hultqvist kan bli en riktig försvarsminister”. Javisst, man kan i varje fall hoppas. Han har den sortens lugn och tröghet som behövs för att balansera hetsporrarna och är en välkommen kontrast till de senare årens pappfigurer Tolgfors och Enström. Det är kanske Hultqvist som kan våga återinföra värnplikten, den här gången allmän och lika och med kraftigt förändrad inriktning.
   Dessvärre måste man också motstå den sortens försvarsvänlighet som främst finns inom socialdemokratin. Den går ut på att skeppa stora mängder pengar till försvarsindustrin och helst då sådan med högteknologi. I försvarets bergrum står det redan köer av oanvända JAS-plan och väntar på piloter och bensinpengar, men det tycks aldrig vara fel att beställa tio plan till av en ny och större typ. Så har landet hållit på sen 1970-talet.

En ny fas
Vad gäller själva ubåtsjakten så har den ”gått in i en ny fas”, ett underbart uttryck. Några förklaringar ges aldrig, militären säger bara att de vill inte kommentera pågående operationer. Nej, och inga andra heller, t.ex vårens stora marina övning med Nato i Östersjön – vi var 200 som demonstrerade mot det svenska deltagandet i våras.

Visst är ”ladan tom” av Sven-Hugo Mattsson

Frågan är varför inte ett beräknat underskott på 87 miljarder, i år, kan beskrivas som att ”ladan är tom”, som finansminister Magdalena Andersson betecknar Sveriges ekonomi. Underskottet på 87 miljarder är mycket, det är hanterbart med tanke på att Sverige har, just en hanterbar statskuld. Men 87 miljarder är mycket och det skall tas ner till noll och sen måste ekonomin ge överskott för att vi skall nå överskottsmålet, vilket de flesta är överens om att vi skall nå. Vi kan inte hålla på så här.
   Det finns saker som skall tas in i detta, det är sjätte året i rad, 2009-2014, vi har underskott och för fjärde året i följd blir det större och större. På de sex åren kommer det att bli runt 200 miljarder i underskott, det är oroande. Att vi hade ett underskott 2009 var helt ok, vi hade då en ekonomisk kris. Underskotten 2010 och 2011 är också ok, vi hade då ett underskott på 1 respektive 3 miljarder och levde fortfarande av sviterna av krisen. Men från 2012 är underskotten inte ok, sen dess har vi haft tillväxt i svensk ekonomi, som Magdalena Andersson påpekade. I år beräknas vi få två procent i tillväxt och att då ha ett underskott på ca 87 miljarder är oroande.
   MA påpekade också att, som exempel, jobbskattebidraget kommer att öka automatiskt eftersom vi har löneökningar och att allt fler kommer i jobb nu. Jag kan tillägga att RUT bidragen och ROT bidragen också ökar därför att vi får alltmer råd att utnyttja dessa bidrag.
   De underskott vi nu ser är, rätt självklart, ett resultat av de stora skattesänkningar som gjorts. Vi har en välfärdsstat och det går inte att skära hur mycket som helst och därför slår sänkningarna till sist ut i underskott. Låt mig också konstatera att Alliansen sänkte skatter med 12 miljarder inför 2014, man ville sänka med 15, i ett läge när vi har underskott.
Jag vill påstå att svensk ekonomi svajar och att det är skönt att vi har en ny regering.

Vad måste göras?
Magdalena Andersson har helt rätt i att budgeterna måste vara strama framöver, vi kan knappast räkna med reformer framöver. Jag tycker tvärtom att vi skall höja skatter och det finns en hel bukett att ta av. Miljöskatter så klart, nu finns ett utrymme att höja koldioxidskatten eftersom priset på olja går ner kraftigt. Miljöpartiet vill ju ha 70 öre i höjning. Det kommer en gödselskatt och förhoppningsvis en flygskatt, bra. Man borde också höja inkomstskatter för höga inkomster, men här har S låst sig, den som har 60.000 kr i månaden i lön är en vanlig knegare, som Löfven ungefär uttryckte det. Vi bör också höja kapitalskatter och dra ner på generösa bidrag som ränte- och bilbidragen. Så MA har en tuff tid framför sig och gör rätt i att tala om hur svensk ekonomi verkligen ser ut och det är skönt att Alliasens skryt är förbi. Alliansen och Anders Borg har missköt svensk ekonomi de senaste 4-5 åren.

Kommentarer
Det är intressant att läsa och höra de borgerliga kommentarerna kring MA:s utspel, jag nöjer mig dock med Sydsvenskans kommentarer. Ledarsidan på Sydis antyder att så här gör alla tillträdande finansministrar, alltså skyller på föregående regering. Så är det dock knappast, Ingemar Mundebo, FP, ärvde en urstark ekonomi 1976, det gjorde också Anders Borg, 2006. Det är bara Ann Vibble av borgerliga finansministrar som ärvt en tom lada. Däremot har socialdemokratiska finansministrar tre gånger av tre ärvt ekonomier i kris.

 

Tre borgerliga regeringar har i rad har lämnat efter sig underskott och därmed höjt vår statskuld. Tre borgerliga regeringar har lämnat efter sig högre arbetslöshet än de ärvde. Olle Lönnaeus, Sydis politiska kommentator menar att Sverige är ett öppet land som är extremt beroende av den internationella konjunkturen. Visst, grejen är dock att även S-regeringar har varit beroende av dessa konjunkturer. Det är dessutom så att varken regeringarna 1976-1982 och Bildtregeringen 1991-94 underskott var ett resultat av världsekonomin. Bägge dessa misslyckanden var hemmagjorda.  
   Men Kjell-Olof Fäldt, S, hade en bra kommentar en gång, i en debatt med Bengt Westerberg, FP. ”Om du har en finansminister som har tur och en som har otur, välj då den som har tur”! Historien tycks ständigt gå igen.

1981: Solidarnosz och U 137 av Gunnar Stensson

Hur VPK Lund bröt med Sovjet och ”den reellt existerande socialismen”

Den 20 december 1981 samlades VPK Lund till ett extra medlemsmöte i stadsbiblioteket. Vi beslöt att kräva att VPK skulle bryta alla förbindelser med Sovjetunionens kommunistiska parti och de statsbärande kommunistpartier som stödde Jaruzelskis militärdiktatur i Polen.
   Detta vårt krav skulle offentliggöras. Mötet utsåg en redaktionskommitté med Joachim Retzlaff, Mårten Dunér och mig själv.
   Vi beslöt också att genomföra bössinsamling för Solidaritet tre dagar, till och med julafton.
   Bengt-Olle Bengtsson formulerade att-satserna. Han satt nära dörren med Boel Berner. Tarcisio Bommarco ville att uttalandet skulle innehålla ett avståndstagande till den monolitiska maktstrukturen. Tapio Salonen fungerade som effektiv ordförande.
   Lars Bengtsson drev våra krav kraftfullt. Ann Schlyter hade en bekymrad rynka i pannan. Thomas Schlyter ersatte henne när mötet närmade sig sitt slut. Han röstade med majoriteten.
   Enigheten var stor. Det var varmt i lokalen och vi tog paus två gånger. Efteråt fick jag skjuts hem av Carina Svensson.

Måndagen den 21 träffade jag Joachim Retzlaff och Mårten Dunér i partilokalen vid Bredgatan. Jag ringde upp Lars Werner. Han blev arg och sa att VPK inte hade några förbindelser att bryta och att det var fel att gå ut offentligt. Dessutom var det jävligt, jävligt skönt att han skulle bli inlagd på sjukhus och operera sitt onda knä.
   Vi skrev ihop pressreleasen och jag läste upp den för TT. Uttalandet publicerades i Arbetet, Sydsvenskan och Kvällsposten

Följande dag hade DN en stor intervju med CH Hermansson som uttryckte åsikter som liknade våra. Insamlingen till Solidaritet gick bra. Birgit Krantz samlade in 1200 kronor vid Mårtenstorget. Ulf Lundwall satte på tisdagen och onsdagen in 6000. Folk var engagerade. Somliga la hundralappar och femtilappar, och andra tior.
   I Polen pågick strider i Östersjöprovinsen och i gruvorna i Slask, som hölls ockuperade av arbetare som hotade att spränga dem.
   I domkyrkans vapenhus pågick en hungerstrejk.
   VPK Lunds Polen-aktion hade inletts den 13 december, samma dag som militärkuppen genomfördes. Då tände vi eldar på det snöiga Stortorget. Initiativet hade tagits av Sven-Hugo Mattson och Monica Bondesson.

Lech Walesa, Andrzej Wajdas film som nu visas på Kino, påminner om världen 1981, när VPK Lund bröt med Sovjetkommunismen.

Ubåtsjakten, som sedan en vecka fyller alla media till bredden med icke-information och tomma spekulationer, är ytterligare en påminnelse om avgörandets år 1981.
   Hösten 1981 hade en berusad rysk ubåtskapten kört en föråldrad och klumpig ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Det verkligt skrämmande var att den var försedd med kärnvapen. Det sönderfallande Sovjet utgjorde en stor säkerhetsrisk.

   Bert Karlsson inköpte senare en likadan rysk ubåt till sin nöjespark i Skara och engagerade den ryske ubåtskaptenen som ciceron.
   Grundstötningen ledde trots de farsartade omständigheterna till ett årtionde av ubåtshysteri som blev den unge Carl Bildts politiska språngbräda. Inga ubåtar upptäcktes (ett lätt surrande ljud visade sig komma från en iller) utom en gång, då en trolig Nato-ubåt spårades och det blev viktigt att den fick smita ut oupptäckt.

VPK:s debatt om Sovjetunionen hade djupa rötter. Den inleddes av CH Hermansson på 1960-talet. På 70-talet bildades APK med sovjetiskt stöd. I VPK Lund bekämpade man aktivt ”flammaniterna”, så benämnda för att de sålde Norrskensflamman, APK:s dåvarande organ, i stället för Ny Dag.
   Lars Werners politik gick ut på att dämpa kritiken mot Sovjetunionen för att hålla samman VPK. En stor delegation från Sovjetunionens kommunistiska parti satte sin prägel på VPK:s kongress 1978, vilket överraskade delegaterna från Lund.
   Vid kongressen i november 1981 i Södertälje förekom inte det sovjetiska ”broderpartiet” men en hel del andra. Vi höll ett torgmöte på gågatan i Södertälje. Vindbyarna skakade högtalaranläggningen och ljudet trängde fram stötvis. Vi antog ett stöduttalande för Solidaritet.

Svenska Fredskommittén hade hamnat i brännpunkten eftersom den ingick i den sovjetstyrda internationella fredsrörelsen. Daniel Kallos och Eva Mari Köhler var VPK-are som ledde Fredskommittén i Lund.
   På ett medlemsmöte i Svarvarestugan den 16 december var huvudpunkten frågan om VPK Lund skulle lämna Fredskommittén. Ute var det kallt, 15 minusgrader. Inne var det hett.
   Göran Persson var mötesordförande. Gunnar Sandin meddelade att styrelsen beslutat utträda ur Fredskommittén. Han fick stöd av Sven-Hugo Mattsson. Frågan om att bryta förbindelserna med Polens Förenade arbetarparti och Sovjetunionens kommunistiska parti kom upp, men avvisades eftersom den inte stått på dagordningen.
   Daniel Kallos förklarade, att om fredskommitténs linje stred mot VPK:s övervägde han att lämna partiet.
   Tonläget var emotionellt och kvällen delvis kaotisk, trots att nästan alla var eniga. Medlemsmötet beslöt att återsamlas till det extra medlemsmöte som skulle avgöra frågan om att bryta förbindelserna med Sovjetblockets politiska partier söndagen den 20 december 1981. Och så skedde.
    Åtta år senare, 1989, föll Berlin-muren. Sedan upphörde Sovjetunionen. VPK blev V.

Nu upprepar sig historien. ”NYA SPÅR I UBÅTSJAKTEN”. ”Vad vill Putins Ryssland?”  2014 kommer knappast att bli ihågkommet som något avgörandets år i kampen för frihet och demokrati.

Källa: Relativt utförliga minnesanteckningar

Bortom räddning? av jiell

När en rödgrön fanatiker och Åsa Nisseterrorist röstar för FNL med dess professorstäta, innerstadsboende praktborgerlighet är nog spårvägstanken helt förfelad. Förutom stans uppenbara olämplighet samt den teknologi- tillväxt- centraliserings- elittänk- och statusvurm som vidlåder förslaget, var nu kommet ifrån och med vad bakgrund är vad commuterbanor som behövs i större närområdet sådana som avlastar massiva inpendlingen till redan överlastade skenurbana centra och angör exvis Dalby, Staffanstorp och Lomma/Bjärred med anslutning norrut till Landskrona i en kustbana samt söderut till Malmö med forts till Näset. Så varsågoda 3 eller väl 4 partier som rensade listorna på spårvägsskeptiker sitt där och förvalta en borgerlig budget samt ha SD i knäet som vågmästare och i övrigt tvingas slåss för existensen, en hel mandatperiod. Och inte lär väl bli nån repris på Naturbussen heller - och FNL vill ha 3/4-spåret genom Lund, ej plussa skatter samt sålde sig obegripligt billigt. Idéstaden har väl aldrig varit mer korkad och renons på god kritisk offentlighet samt motkrafter i allmänhet och ideologiska alternativ eller bara sunt förnuft och smak (!!) - måtte ebolan göra ett grundligt stycke hantverk här. Florens fick ju sin storhetstid sen pesten rensat ut.
   Tycker sen att Saluhallen samt Stadsparkscaféet med sin kälkbacke ska återställas, i fornt skick samt närkolonierna åter och Arenan jämte P-slottet demonteras och byggas upp nere vid Malmörondellen nånstans. Vidare ska Domkyrkoplatsen återskapas med gräsmattor och syrenbuskage samt prisbelönta kyrkliga glas- och plåtschabraket kläs in med småblommig, rosa clematis och kastanjerna vid huvudingången återkomma, sen trappan rivits upp medan ett vackert smidestaket i görligaste mån simulerar gatulinjen. Och sen valfri barmhärtighetsdöd slagit till kan nya bostadsområdena vid jvg samt K-skrapan lekas Lego med och hjälpa sprida regionens rest- och postpestbefolkning i en rätt rigid, decentralistisk samhällsoperation. Fast allra helst måtte en ny istid fösa ut eländet i Lommabukten så nyankomna stenåldersjägare får en trivsam arkipelag där! Och Domkyrkans klockor ringde under vattnet efter först varit infrusna i isfloden ...
   Ja, och i rikspolitiken ännu en psykops. En slags övning efter fantomubåtar - eller simulerade ryska attackmål för endera syfte att stärka patriotiska andan samt vår tillhörighetskänsla till väst, och vässa antiryskheten. Sen sägs att ryska kv-flottan avser lägga sig tätt inpå Stockholm och andra folkcentra om situationen girar upp till storkrig. Tja, priset för att fraternisera med NATO i dagens omfattning. Ryssarna ser halva landet på längden som tillhörigt dem. Tycker Försvaret ska offentliggöra sina krigsspel och scenarior ism en storkonflikt. Så befolkningen får veta. En tänkvärd bok sist Garderad neutralitet av Louise Hugemark-Malmström.