30:e september i Sverige 2017

Här är polisen som mitt i gatan står.
Han visar hur man kör, han visar hur man går.
Ibland visar stopp och då är gatan fri.
Då tågar alla nassarna i takt förbi.

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
30 september kl 17
Marianne Jacobs, piano
Albina Veisland, piano         

Nu är det snart... av Karin S

Nu är det snart helg igen.
Ändå tycker jag att tiden
står stilla.

Bock i kanten

Politikernas miljardsatsningar på höjda lärarlöner har visserligen betytt högre löner för några an landets pedagoger, men också sämre arbetsklimat på landets skolor. Det hävdar Riksrevisionen i en utvärdering. Vem blir överraskad? Löneklyftor brukar ha den effekten. Aftonbladet 27/9.

Röda Kapellet på Mårtenstorget

 

I lördags den 23:e så genomförde Röda Kapellet sin sista apellmötesspelning på Mårtenstorget.
   Man avhandlade i tal och musik monarkins avskaffande. En märklig politisk fråga där det funnits en politisk majoritet i riksdagen i nästan 100 år för detta men det har aldrig fattats något sånt beslut, tvärtom har det alltid funnits en stor majoritet för monarkins bevarande.
   Bengt Halls tal och Ulf Telemans antimonarkistiska sånger kan du ta del av här. Ljudkvaliten är inte den bästa med en brusande fontän strax bredvid.
   Förutom Bengt så talade Ulf Teleman, Elisabeth Iregren och Kristina Jennbert. Musiken de hänvisar till spelades inte in så det är bara talen man kan läsa här.
   Finns inte mycket att tillägga förutom Bengts kraftfulla uppmaning: Gå med i Republikanska Föreningen. 

Får de stanna?

Samtidigt som detta nummer av Veckobladet publiceras avgör politikerna i Lunds kommunfullmäktige om de asylsökande barnen ska få stanna.
   Varken FNL, MP, F! eller V vill köra ut barnen. Men de är i minoritet.
   Övriga partier vill göra barnen hemlösa. De kanske hoppas på ökat väljarstöd.
   Men ännu kan de ändra sig. Enskilda ledamöter kan bryta mot partilinjen. Vi följer utvecklingen. Se Hanna Gunnarssons rapport från fullmäktige nedan följt av Bertil Egerös artikel.
   Återremiss är förmodligen att betrakta som ett beslut i fullmäktige men utanför är det väl snarast ett icke-beslut.

Kommunfullmäktige: Ensamkommandes boende och arbetskläder i förskolan av Hanna Gunnarsson (v)

Kommunfullmäktige hade en rekordkort dagordning på sitt september-möte. Som en motreaktion mot den korta dagordningen lämnade ledamöterna in en stor mängd så kallade enkla frågor, korta frågor till kommunalråden och nämndsordföranden i aktuella ämnen.

Det viktigaste på kommunfullmäktigemötet var dock de två motioner som fanns från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Båda motionerna blev lämnade utan konkret åtgärd.

Först diskuterades Vänsterpartiets motion om att alla anställda i förskola och fritidshem ska få tillgång till kostnadsfria arbetskläder. Det kan handla om kläder för utomhusbruk för att hålla sig varm eller utan att tveka kunna leka i leran med barnen, eller kläder för inomhusbruk så att ens egna kläder inte blir smutsiga på olika sätt. Kostnadsfria arbetskläder finns idag på några förskolor i kommunen, utifrån lokala beslut av varje rektor. Det betyder att det inte finns en rättvisa i denna förmån inom kommunen. Kostnadsfria arbetskläder är en viktig arbetsmiljöfråga och visar tydligt vilka som är personal när elevgrupper är utomhus. “Ett positivt initiativ” menade både socialdemokraterna och liberalerna, men de var inte intresserade av att genomföra detta nu utan ville vänta på en utredning och föreskrifter från arbetsmiljöverket.

Den andra motionen kom från Feministiskt initiativ och handlade om att låta ensamkommande ungdomar som blivit åldersuppskrivna få stanna i Lund under överklagandetiden. Samma förslag finns också i ett Lundaförslag, som tidigare refererats har i Veckobladet. Flera kommunen har redan fattat beslut om detta. Det är ju såklart väldigt viktigt att ungdomarna får stanna kvar i den stad där de har fått vänner, går i skolan och förhoppningsvis känner sig trygga. De ungdomar som behöver flytta till ett annat boende måste börja om i en ny klass och skaffa nya vänner på den nya orten, något som inte gynnar ungdomens trygghet och kunskapsutveckling. I kommunstyrelsen fanns inte en majoritet för att bifalla motionen, det var V, MP (!), FNL och FI som sa ja. Inför kommunfullmäktiges möte hade socialdemokraterna föreslagit en återremiss för att invänta statsbudgeten, och det blev också kommunfullmäktiges beslut. Frågan kommer därför komma tillbaka någon gång i december eller januari. Fram till dess kommer åldersuppskrivna ungdomar fortfarande riskera att behöva flytta från Lund. Om någon har ett rum över för någon av dessa ungdomar är det mycket välkommet!

Pengar eller medmänsklighet? Lunds kommun gör asylsökande barn hemlösa av Bertil Egerö, god man

Idag kommer Lunds kommunfullmäktige att med stor säkerhet avslå motioner och medborgarförslag som alla handlar om medmänsklighet: att låta unga asylsökande bo kvar medan processen om hur gamla de är pågår.
   Det handlar om barn som av migrationsverket bedöms vara 18 år. När det sker svarar Lunds kommun med att med omedelbar verkan skicka ut barnen från sina boenden. Barnens har bara två val: att genom migrationsverket flyttas till ett vuxenboende var som helst i landet, eller att försöka hitta någonstans att bo hos vänner och bekanta. Många väljer hemlösheten.
   Fullmäktige ska på torsdag ta ställning till den viktiga period när migrationsverkets beslut överklagas, en process som kan ta flera månader. Under den tiden är barnet i juridisk mening ’oskyldigt’; ännu gäller den lägre ålder som redan har uppgivits. Trots det dras det statliga bidraget till kommunerna in. Flera städer har ändå svarat med medmänsklighet; barnen får stanna till dess ett beslut om deras framtid har vunnit laga kraft. Icke så Lund.
   Många lundensare har visat att medmänsklighet bör gälla. Ett medborgarförslag i den riktningen samlade nära 700 stöttande röster. Lundapartiet FNL, gemensamt med MP, F! och V, röstar för att medmänsklighet ska gälla. Överförmyndaren har beslutat att låta barnen behålla sin god man och rekommenderar kommunen att inta samma hållning. Men partimajoriteten väntas avslå.
   Det är vad kommunkontoret rekommenderar i sin beredning, med den ökade kostnaden som argument. Men har de verkligen tänkt genom saken? Blir verkligen kostnaderna för de drabbades boende mm betungande höga? Sanningen är ju att budgeten redan täcker dessa unga som ju finns i kommunens boenden när migrationsverket tar sitt beslut. När verket förlorar i domstolen, och det händer faktiskt, har de rätt att bo kvar, gå i skola och få hälsovård.
   Finansminister Magdalena Andersson har nyligen beslutat tilldela svenska kommuner extra medel för att underlätta för dem att ta sitt ansvar gentemot drabbade ungdomar. Det borde få även Lunds politiker att tänka om.
   När har Lunds kommun börjat låta penningen råda över socialtjänstlagen? När blev det tänkbart, ja fullt möjligt, att skicka ut unga människor i hemlöshet? Lunds politiker, lyssna på Malmö där de unga får bo kvar. Besinna er och ta ert ansvar.     

Bevara änglamarken söder om Höje å! av Gunnar Stensson

Söder om Höje å utbreder sig vidsträckta åkrar, både öster och väster om järnvägen. Bara enstaka träddungar eller bondgårdar bryter horisonten mellan jord och himmel. Här finns Sveriges – och kanske världens – bästa åkerjord. Här odlas vete, korn, betor och raps.
   Just detta område vill Staffanstorps kommun ”utveckla”.

Sedan flera år har Staffanstorp planerat att bebygga fälten mellan Trolleberg och Flackarp. Staffanstorps kommun utmärker sig genom att rulla ut enformiga villamattor över söderslätt. Den nya villamattan längs Malmövägen vid Hjärup är ett avskräckande exempel. Ett annat är villamattan bortom väg 108 söder om Sankt Lars.
   Den gräns mellan Staffanstorp och Lund som greve Wachtmeister genomdrev har gett Staffanstorp möjlighet locka fler invånare genom att bygga bostadsområden intill Lund och på det sättet parasitera på Lunds skolor och kommunikationer. Gränsen ger också Staffanstorps politiker en chans att utöva utpressning på Lunds stadsplanerare.
 

 

På den nya översiktsplanen för Lund markeras hela ytan mellan Höje å och väg 108 som ett tänkbart område för ”utvecklingssamarbete” mellan Staffanstorps kommun och Lund. En mörk, randig filt markerar området – och döljer det – på kartan. Rubriken är ”Gemensamt utredningsområde med Staffanstorps kommun”.
   Att området finns med på Lunds översiktsplan är ett desperat försök från Lunds planerare att moderera Staffanstorps planer förstöra Höje å-området genom nya villamattor längs Lunds södra gräns. Lund försöker skydda miljön i Källby-staden genom en gemensam utredning med Staffanstorps kommun. Men här duger inga kompromisser.

Änglamarken söder om Höje å måste värnas!  Att bevara åkerjorden – även den utanför Lund - är ytterst en livsnödvändighet inte bara för Sverige utan för mänskligheten.
   Det åligger medborgarna och de politiska partierna i Lund – och i Staffanstorp – att stoppa exploateringen.

Kort om MP:s yrkanden till Översiktsplanen av Ulf N

Miljöpartiets – liksom andra partiers yrkanden – framgår givetvis i protokollet från Byggnadsnämndens sammanträde. Eftersom det inte är särskilt lämpligt att här i VB publicera protokollets 12 sidor som behandlar Översiktsplanen följer här ett litet urval av MP:s yrkanden.
Vi yrkade:
 • Avslag på S-förslaget att översiktsplanen skulle sträcka sig 5 år utöver vad som var tänkt i tjänstemannaförslaget. (Detta därför att det fordrar så stora ändringar i strategier och mål att det blivit en väsentligt annorlunda plan)
 • Avslag på S-förslaget att alla utbyggnadsområden som fanns med i den nu gällande översiktsplanen från 2010 skulle plockas in i samrådsförslaget – de fanns alltså inte med i tjänstemannaförslaget. (S-yrkandena gick igenom med stöd av de borgerliga).
 • Att kravet på ett yttra godsspår ska utgå ur Översiktsplanen (vårt förslag vann inte nämndens gehör).
 • Att kommuninvånarna skulle ges möjlighet till ökad delaktighet i planprocesser (V röstade med MP men förslaget gick inte igenom – nu blev det bara byggaktörernas delaktighet som ska öka)
 • Avslag på det borgerliga förslaget att bilismen ska ges en mer framträdande betydelse i översiktsplanen och att samtliga vägreservat från nu gällande översiktsplan ska tas med i den nya planen (här röstade även V emot medan S la ner sina röster).

Förslaget till översiktsplan finns att läsa på www.lund.se/op. Men observera att det är tjänstemannaförslaget, dvs Stadsbyggnadskontoret förslag, som publicerats. För att se vad som är Byggnadsnämndens förslag måste en läsa protokollsutdraget (som också finns på hemsidan) parallellt med Stadsbyggnadskontorets förslag. Lite konstigt, kan en tycka.

Prästen Kent Wisti är någonting viktigt på spåret, men hur ska det gå till? av Staffan Lindberg

”Religion handlar om en gestaltning av en djupare verklighet där man kan lyfta in lekfullheten och någon poetisk förståelse av verkligheten.” (Kent Wisti, präst, Lokaltidningen, Lund, 5 augusti 2017, s. 5)
 

 

Jag tycker att Kent Wisti är något grundläggande på spåret. Djupare verklighet? Ytterst handlar det om relationer, liv och död, trohet och förlitan. Hur man får ihop det beror på tiden och sammanhanget.
   Dagens religiösa gudstjänster har ett sammanhang av församling och tradition, både grundat i bibeln och i en tradition. Gemenskap i form av ord, förkunnelse, bön, musik och sång. Om man är uppvuxen i detta sammanhang kan denna trosgemenskap ha en mening, en poesi och sång för själen.
   Men för alla andra? Vad och hur kan det bli en idégemenskap, som inte verkar arkaisk eller mossbelupen för de flesta sekulariserade nutidsmänniskor utan bakgrund i den kristna traditionen? Har Wisti ett svar på detta?
   Kent svarade aldrig. Jag la det på Facebook utan svar. Jag hörde honom i radions gudstjänst söndagen efter. Det var fint och poetiskt. Så utan svar fick jag försöka själv svara på frågan.

Mitt uppe i en gemenskap som vi kanske inte kan se och tolka
Jag tror att den viktigaste gemenskapen finns i vårt demokratiska välfärdssamhälle. Från våra traditioner att skapa detta samhälle, våra folkrörelser i går och idag; våra fackföreningar, kvinnorörelser, nykterhetsrörelser, studieförbund, arbetar- och bonderörelser; idag våra miljörörelser, patientföreningar, flyktinghjälpare, förkämpar för mänskliga rättigheter; vår omsorg och barmhärtighet i nära och andra relationer; våra sånger och texter i alla dessa sammanhang; våra modiga föregångare i allt detta.
   Det är inte i kyrkorna utan i vardagslivets rum som denna gemenskap hela tiden kommer upp till ytan. Det viktiga är att vi deltar fullt ut i konflikter och problemlösningar som vi ställs inför. Att vi hävdar den sociala demokratins mål och medel med andra: ömsesidig hänsyn, jämlikhet och jämställdhet. 
   Kristna är en del av denna sociala demokrati, men bär också på ett arv av överhöghet och motstånd mot rörelserna och förändringarna, som brutit ner hierarkier och förtryck. Därför krävs en speciell kristen ödmjukhet inför det demokratiska samhällets behov.
   Rent teologiskt handlar det om hur den kristna etiken har gjort oss till subjekt. Demokrati betyder att vi själva är medskapande i frihet, broderskap och jämlikhet. Det står inte längre skrivet i en urkund bara, utan i våra egna kroppar och sinnen.
   Man kan se den kristna utvecklingen över tiden, som en slags andlig sekularisering, ett myndigblivande, att vi själva som individer är ansvariga för det goda, så att säga, för det gudomliga inom oss. Om man kombinerar detta med en sociologisk syn på religionen - som det yttersta uttrycket för social gemenskap, som förverkligas genom riter och handlingar - så har vi en historiskt föränderlig religiös tro där vi själva är aktivt medskapande. En tro befriad från ett luddigt övernaturligt.
   En sådan tro är både full av lek, musik och poesi.

Somliga skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra av Gunnar Stensson

Den svenska skolan har varit en av de jämlikaste i OECD-länderna men efter kommunaliseringen och införandet av fritt val och skolpeng har den allt snabbare segregerats samtidigt som skolresultaten har försämrats.
   Regeringen har därför efter ett förslag från Skolkommissionen i våras beslutat om ett nytt statligt stöd på 6 miljarder för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling.
   Den totala kostnaden för skola och förskola var 2015 drygt 100 miljarder kronor, så stödet på 6 miljarder skulle kunna innebära en betydande förstärkning för de skolor som behöver det bäst.
   Avsikten är att pengarna ska gå till de skolor där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är lägst och där flest nyanlända mottagits.
   Statistiska centralbyrån håller på att ta fram ett socioekonomiskt index som visar hur segregationen slår på kommun- och skolnivå. 
   Beräkningar som gjorts i samband med arbetet med indexet visar att en del skolor borde få sex gånger mer pengar per elev än andra skolor därför att förutsättningarna är så olika.
   Kritiken mot införandet av skolpeng i Lunds skolor grundades framför allt på principen att eleverna och följaktligen skolorna skulle få samma skolpeng trots att förutsättningarna var så olika. Nu har de värsta felfördelningarna i Lund åtgärdats, men långt ifrån alla.

Risken är att den statliga satsningen inte kommer att genomföras på det sätt som är avsikten. Som en konsekvens av skolornas kommunalisering är det kommunerna som bestämmer hur stödet ska fördelas, påpekar Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse i en läsvärd artikel (SDS 15/9).
   Det finns kommuner som satsar dubbelt så mycket som andra på skolan, eftersom alla kommuner inte är lika förmögna. Rik kommun, rik skola. Fattig kommun, fattig skola.
   Många kommuner struntar i att bekymra sig om hur fördelningen av skopengen slår. De fördelar alltjämt enligt principen samma summa till alla elever. Där håvar friskolekoncernerna in pengar genom att ta hand om de mest lönsamma eleverna.
   För att förverkliga intentionerna bakom det nya stödet till skolorna utan att kränka principen om kommunalt självbestämmande borde staten ta tillbaka ansvaret för skolorna.

Nationalekonomerna Stefan de Vylder och Ann-Marie Pålsson eniga: Aktiebolag ska inte driva skolor av Gunnar Stensson

Slopa skolpengen till vinstdrivande bolag. Det föreslår nationalekonomen Stefan de Vylder i en debattartikel i Aftonbladet 23/9. Han skriver:
   ”Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande företag. Och extremt, om vi får tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget land har övervägt att kopiera oss. Den enda ledande politiker som jag hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.”
   Stefan de Vylder kritiserar Ilmar Reepalus utredning ”Ordning och reda i välfärden”, för att den utmynnar i förslaget att den maximala ersättningen till skolföretagare ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”.
   Han hävdar att det kommer att göra det mer lönsamt att satsa på hardware: byggnader, maskiner, utrustning mm än på den mjukvara som är viktigast inom hela tjänstesektorn: människor och människors idéer och kunskaper.  Om förslaget genomförs kommer det att leda till ett omfattande trixande, skriver han.
   Han hänvisar till Ann-Marie Pålssons argument att man måste komma åt vinstmotivet, som aktiebolag enligt aktiebolagslagen måste drivas av.
   Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg.
   Ett beslut att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg, lyder slutsatsen.

Förslag till översiktsplan för Lund: Nya vägar, mera bilar och ytterligare utbyggnad på jordbruksmark av Ulf Nymark

En ny översiktsplan för Lunds kommun har nu antagits av Byggnadsnämnden och skickats ut på samråd bland allmänhet, myndigheter, kommunens egna nämnder och styrelser, grannkommuner, ideella organisationer osv. En översiktsplan. En inriktning på ”hur mark, vatten och den existerande stadsmiljön ska användas, bevaras och utvecklas på längre sikt”.
   Samrådet pågår till den 30 november. Därefter bearbetas planen i större eller mindre omfattning på grundval av de synpunkter och förslag som kommit in under samrådet. För att efter en s k utställningsperiod via ny Byggnadsnämndsbehandling ta vägen till Kommunfullmäktige.
   Miljöpartiet har lämnat in en skriftlig reservation till förslaget. Texten följer oavkortat här nedan. En kort sammanfattning av MP:s yrkanden i nämnden finns separat.

För en skärpt miljö- och klimatpolitik
– Miljöpartiets reservation till Översiktsplan 2018
Stadsbyggnadskontorets förslag till ny översiktsplan är väl genomarbetat och överskådligt presenterat. Ur miljö- och klimatsynpunkt innebär förslaget en klar förbättring jämfört med nu gällande översiktsplanen. Tyvärr nedtonades miljöinslagen betydligt i nämndsbehandlingen av förslaget.

   Från Miljöpartiets sida kan vi ändå se att det finns förbättringspotential på flera områden, i synnerhet vad gäller strategin för att skydda jordbruksmark.
Miljöpartiet har därför lagt en rad konkreta förslag. En del av dessa vann acceptans redan i de kontakter med övriga partier som föregick nämndssammanträdet, andra vann nämndsmajoritetens gehör i omröstningar under sammanträdet.

Restriktioner mot byggande på jordbruksmark
Men flera av våra förslag röstades ner. Dels gäller det vårt yrkande om tydligare restriktioner för byggande på jordbruksmark. I stadsbyggnadskontorets ursprungliga förslag utpekades inte några specifika områden för byggande av bostäder på jordbruksmark utan fokus låg på förtätning och att staden ska växa inifrån och ut och jordbruksmarken skyddades i mer allmänna ordalag. Nämnden röstade tyvärr även för tilläggsförslaget att utbyggnadsområden från ÖP 2010 ska läggas till. Det beslutet berör till en betydande del högproduktiv jordbruksmark. Ändringsförslaget som gick igenom i nämnden innebär också att förtätningsstrategin ges mindre tyngd i Lunds framtida utveckling. Därmed riskerar vi en utveckling där stora arealer högproduktiv jordbruksmark fortsatt tas i anspråk för utbyggnad i Lunds kommun.

Ersättningsmark för verksamheter
Samma konsekvenser får ändringsförslaget om ersättningsmark för verksamheter som flyttar från stadsförnyelseområden som Källby och Västerbro vilka enligt nämndens beslut nu ska ges lika stort utrymme i ersättning. Miljöpartiet anser att Lunds kommun bör lösa detta främst genom förtätning av befintliga verksamhetsområden och sträva efter att minimera fortsatt exploatering av högproduktiv jordbruksmark

På tvärs mot miljömålen
Planförslagets inriktning på en skärpning av miljö- och klimatpolitiken försvagades också kraftigt genom nämndsmajoritetens beslut om att ge biltrafiken en ökad roll i transportpolitiken samt att lägga till en nybyggnad av flera bilvägar i och runt Lunds stad, bland annat en bilväg över Höje å-dalen och en förbindelse norr om Lund mellan E22 och E6. Detta går givetvis på tvärs mot kommunens miljö- och klimatmål. Fossila drivmedel för vägtrafiken kommer inom stor del av planens giltighetstid att vara dominerande. Och oavsett drivmedel tål inte gator och vägar i kommunen mera biltrafik. Därför har vi också yrkat på att planen ska ange inriktning på det fortsatta arbetet för utbyggnad av spårväg.
   Vi har inför samrådet avstått från att lägga konkreta yrkanden gällande utbyggnadskartor. Detta på grund av att kartorna är schematiska och, enligt SBK, närmast att betrakta som diskussionsunderlag.

Dialog med lundaborna
Vår förhoppning är att det breda samrådet kring översiktsplanen ska leda till att de av våra ställningstaganden som röstats ner i Byggnadsnämnden ska ges ökad tyngd i dialogen med lundaborna nu under samrådsprocessen och att det ska leda till en tydligare och målinriktad miljö- och klimatpolitik.
   Förutom en dialog kring våra yrkanden i Byggnadsnämnden kommer vi också att verka för att frågan om utbyggnad av biogastankställen för motorfordon lyfts i översiktsplanen. Vi vill också lyfta fram behovet av att uppgradera cykel-infrastrukturen för att ge en bättre framkomlighet och säkerhet när användningen av elcyklar och lastcyklar ökar i trafiken. Barnperspektivet behöver också utvecklas i planen liksom möjligheterna för ökat inflytande från kommuninvånarna i detaljplaneprocessen.
   Reservationen är undertecknad av samtliga ledamöter i MP:s grupp i Byggnadsnämnden.

66 år i skolan 62. Klostergårdens byalag 2001 – 14 av Den Gamle

Vi går tillbaka till tiden kring millennieskiftet, då militärkuppen i Eritrea, genomförd i 11 septembers skugga, gjorde fortsatt solidaritetsarbete omöjligt, eftersom Eritreagrupperna var förbundna med de demokratiska rörelser som krossades av Isaias Afeworki. Men jag fick tid för annat.

Jag var starkt kritisk mot att landstinget hade sålt Sankt Lars-området, inte till Lunds kommun, utan till fastighetsbolaget Realia. Det var centerpolitiken Lars V Andersson som gjorde mig uppmärksam på skandalen. Han påpekade vilka möjligheter kommunen gått miste om – inte minst ekonomiskt, eftersom man kunde räkna med en säker värdestegring - genom att avstå från köpa marken.
   Ungefär vid samma tid började Göte Bergström, initiativtagaren till Klostergårdens byalag, bli sjuk. Jag hade i många år samarbetat med Byalaget i de stora kampanjerna mot den planerade vägen till Värpinge och mot luftföroreningarna från Åkerlund och Rausing, men det hade jag gjort via Vpk:s stadsdelsgrupp.
   När Göte Bergström blev sämre åtog jag mig ett sekreteraruppdrag i byalaget. Organisationen var spontan och oreglerad, kom till liv i samband med uppdykande missförhållanden och var annars tidvis osynlig. Som sekreterare kunde jag dokumentera verksamheten och bidra till att strukturera byalaget.

I Sankt Lars planerade Realia att ersätta byggnaderna i Västra Borggården med nya kontorsbyggnader och att uppföra bostäder på Barn- och Ungdomspsykologiska klinikens stora tomt. De ville också etablera ett kurhotell på Östra Borggården, den del av Sankt Lars som var det ursprungliga Lunds Hospital, byggt 1879.
   Vi protesterade och ställde frågor till de politiska partierna. De ursprungliga planerna kom att modifieras, men man kan idag konstatera att mycket förverkligades. Vi engagerade oss också för strandskyddet längs Höje ås stränder.

Valborgsmässofirandet var en gammal tradition på Sankt Lars. En av vårdarna byggde upp ett konformat litet bål av vitt trä som hölls samman av ståltråd. Patienterna samlades på festplatsen vid ån, drack kaffe och åt kakor i den stora paviljongen, lyssnade på sångerna som framfördes av Lunds Allmänna sångförening och återvände sedan till sina avdelningar.

   Under några år efter nedläggningen av verksamheten på Sankt Lars fortsatte ABF, som haft ett omfattande program där, det traditionella valborgsfirandet, men 1998 upphörde det.
   Vi beslöt att överta det. Göte Bergström gick tillsammans med mig ned till Realias kontor i Asylen och anhöll om tillstånd att arrangera ett valborgsfirande. Vi erhöll tillståndet på vissa villkor men blev inte insläppta i paviljongen.
   2001 fick vi avslag på vår anhållan. Trots avslaget samlade vi ihop virke till ett bål. Följande dag hade Realia fört bort bålet. Vi mobiliserade några medlemmar och samlade ihop ett nytt. När vi samlades för firandet upptäckte vi att Realia lindat in bålet med band och fäst ett meddelande att de skulle kalla på polis om vi tände det.
   Jag var och hämtade Göte Bergström i bil på lasarettet. Röda Kapellet spelade. Lunds Allmänna Sångförening sjöng. Bålet tändes. Någon polis syntes aldrig till.
   Några dagar senare avled Göte Bergström. Jag var närvarande vid gravsättningen i Lenhovda, ett par mil från Älghult som jag härstammar från. Många var samlade, nästan lika många som vid minnesstunden i Helgeandskyrkan i Klostergården.

Tillstånd att fira Valborg sökte vi i fortsättningen hos kommunen och senare hos polisen. Vi tillfrågade aldrig Realia mer. Konflikten hade förstås samband med våra protester mot Realias utvecklingsplaner.
   Festpaviljongen förblev låst, förföll allt mer, drabbades av en mindre eldsvåda och revs. Festplatsen förbuskades och försumpades. Flaggstängerna försvann. Vi flyttade valborgsfirandet till parken intill vårdcentralen, i närheten av den plats där Valborg ursprungligen firats enligt Gustaf Arfwidsson, som för en tid sedan avled. Valborgsmässoprogrammet fortsatte i samma form som tidigare med sång och musik av Röda Kapellet.
   2001 planerade ICA en stormarknad vid Malmövägen intill Sankt Lars. Byalaget protesterade eftersom etableringen riskerade att slå ut Klostergårdens centrum. Planerna fullföljdes aldrig.
   Jag engagerade mig i fortsättningen mer i den kommunala stadsplane- och miljöpolitiken.