Havet känslokallt
stilla med utbredd yta
öppet för vemod.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-09-15
Demonstration mot CETA och TTIP
Kom till Gustav Adolfs Torg i Malmö den
17 september kl. 13:00 – 15:00 för att lära dig allt om och
manifestera mot TTIP och CETA som hotar vår demokrati.
Klicka här för mer information och OSA: https://www.facebook.com/events/923538311107311/
Klicka här för mer information och OSA: https://www.facebook.com/events/923538311107311/
Kärlek, politik och en gnutta blod
På lördag är det Kulturnatt igen. Som vanligt är Röda
Kapellet i farten och den här gången bjuder orkestern på musik och
texter om kvinnors liv och erfarenheter under rubriken ovan.
Det sker klockan 18.10 på Folkuniversitetets gård. Orkestern har slagit sina påsar ihop med malmösångerskan Sofia Thelin. En personlig och spännande sångerska som skrivit poesi, texter och musik och som i januari hade urpremiär på sin folkmusikaliska visopera ”Allrakäraste syster”, byggd på Astrid Lindgrens bok. Sofia sjunger bland annat sånger från sitt tredje album ”Kärlekssång från bortgömda trosor”, som släpptes i januari.
Det sker klockan 18.10 på Folkuniversitetets gård. Orkestern har slagit sina påsar ihop med malmösångerskan Sofia Thelin. En personlig och spännande sångerska som skrivit poesi, texter och musik och som i januari hade urpremiär på sin folkmusikaliska visopera ”Allrakäraste syster”, byggd på Astrid Lindgrens bok. Sofia sjunger bland annat sånger från sitt tredje album ”Kärlekssång från bortgömda trosor”, som släpptes i januari.
Pressgrannen höjer tonen
Snuskburken
”En vuxen människa som gapar att värnpliktiga ska ”runka upp stridskuken ordentligt”. En man vars favoritadjektiv är ”ludermässig” De unga män som en gång hörde officeren Jan Björklund skrika kunde nog gissa att deras befäl hade alla förutsättningar att bli en katastrofal utbildningsminis-ter. De kunde också ana att hans liberalism rymdes i en snuskburk.”
Peter Fällmar Andersson, SDS 15/9
Nästan-terroristen med den fiktiva kalasjnikoven
”Man måste inte vara glödande socialist för att nästan vilja gripa efter en fiktiv kalasjnikov när Attendos koncernchef slirar förbi i rutan.”
Per T Ohlsson, SDS 11/9
”En vuxen människa som gapar att värnpliktiga ska ”runka upp stridskuken ordentligt”. En man vars favoritadjektiv är ”ludermässig” De unga män som en gång hörde officeren Jan Björklund skrika kunde nog gissa att deras befäl hade alla förutsättningar att bli en katastrofal utbildningsminis-ter. De kunde också ana att hans liberalism rymdes i en snuskburk.”
Peter Fällmar Andersson, SDS 15/9
”Man måste inte vara glödande socialist för att nästan vilja gripa efter en fiktiv kalasjnikov när Attendos koncernchef slirar förbi i rutan.”
Per T Ohlsson, SDS 11/9
10/9 0830-0930. Noteringar av Gunnar Stensson
Morgondimman lättar – blekblå himmel – dagg i gräset – vit måsflock –
äpplen och äppleträd – himlen klarnar – spegelblankt vatten – gröna
alger – röda hagtornsbär – stilla svanar – stora fiskar klyver ytan –
snabba skarvar – ormlik häger – sothönsflockar – död mås – vissna
balsaminer – slingrande malvor vita vackra – gulnande pilar – ljusgrön
höstsäd – jättemaskrosor – höga kardborrar – nässlor – kanadagåspar –
speglade pilsnår i Höje å – övervuxen trappa – fläderbärklasar, blanka,
svarta – turning torso – l å n g samma vind möllor – harvade fält –
tunga lövverk mörka kompakta – starkt solsken – lysande färger –
solande änder i grönt, grönt gräs – vissna björnbär – betande hästar –
gula fibblor – cyklande flicka.
Livets vatten och dödens smuts av Gunnar Stensson
Höje å vattenråds styrelse med representanter för Lomma, Lund,
Staffanstorp, VA Syd och tjänstemän från kommunerna samlades i måndags i
Kristallen för att fortsätta kampen för klart, rent vatten.
Fosfordammar anläggs bland annat i Lomma och Stora Råby för att samla upp jordbrukets fosforföroreningar och förhindra övergödningen av Öresund. Fosforsedimenten återvinns och återanvänds.
Dagvattnet i de kulvertar som mynnar i Höje å vid Knästorp för med sig svart, giftigt däckstoft från Vipeholm och Gastelyckan i Lund. Det klibbiga däcksstoftet sedimenteras i Höje å nedom Knästorp i Staffanstorps kommun. Det innehåller framför allt en massa kadmium.
Vattnet i badet i Lomma förorenas av kolibakterier från orenade avlopp i Staffanstorp och Lund.
Konstgräset på fotbollsplanerna vid Arenan läcker ut plastpartiklar som till slut når Öresund och kommer in i det biologiska kretsloppet genom att fiskar äter dem och blir sjuka.
Höga kanter på gång- och cykelbanor hindrar vattnet att rinna ut i gräset bredvid och fördröjas där. I stället forsar det ner i avloppsbrunnarna med alla slags giftigt avfall, och ut i Höje å.
Tvåstegsdiken anläggs för att fördröja vattnets avrinning.
Gräs och vass i ån samlar övergödning och gifter, men måste sedan skördas och bortföras.
Den stora ökningen av hårdgjorda ytor i St Lars ökar risken för översvämningar vid kraftiga regnskurar och för mycket smutsigt dagvatten ner i Höje å.
Källby reningsverk ska läggas ner, vill VA-rådet. Avloppsvattnet ska pumpas till det stora reningsverket i Sjölunda. Källby räcker inte längre för att rena vattnet i Lund. En utbyggnad är möjlig men blir på sikt allt dyrare.
Att samla allt avloppsvatten till ett enda verk blir också rationellare eftersom det medför att all hantering av miljögifter samlas på ett ställe. Både risken för dubbelarbete och försummelser minskar.
Källbyverket dominerar i dag ett stort naturområde norr om Höje å och väster om järnvägen. Där finns stora möjligheter att spara och utveckla dagens djur- och växtliv samtidigt som området görs tillgängligt.
Det är nödvändigt att åtgärda de växande problemen med avloppsvattnet snabbt, varför stora förändringar kan förväntas inom en relativt snar framtid.
Fosfordammar anläggs bland annat i Lomma och Stora Råby för att samla upp jordbrukets fosforföroreningar och förhindra övergödningen av Öresund. Fosforsedimenten återvinns och återanvänds.
Dagvattnet i de kulvertar som mynnar i Höje å vid Knästorp för med sig svart, giftigt däckstoft från Vipeholm och Gastelyckan i Lund. Det klibbiga däcksstoftet sedimenteras i Höje å nedom Knästorp i Staffanstorps kommun. Det innehåller framför allt en massa kadmium.
Vattnet i badet i Lomma förorenas av kolibakterier från orenade avlopp i Staffanstorp och Lund.
Konstgräset på fotbollsplanerna vid Arenan läcker ut plastpartiklar som till slut når Öresund och kommer in i det biologiska kretsloppet genom att fiskar äter dem och blir sjuka.
Höga kanter på gång- och cykelbanor hindrar vattnet att rinna ut i gräset bredvid och fördröjas där. I stället forsar det ner i avloppsbrunnarna med alla slags giftigt avfall, och ut i Höje å.
Tvåstegsdiken anläggs för att fördröja vattnets avrinning.
Gräs och vass i ån samlar övergödning och gifter, men måste sedan skördas och bortföras.
Den stora ökningen av hårdgjorda ytor i St Lars ökar risken för översvämningar vid kraftiga regnskurar och för mycket smutsigt dagvatten ner i Höje å.
Källby reningsverk ska läggas ner, vill VA-rådet. Avloppsvattnet ska pumpas till det stora reningsverket i Sjölunda. Källby räcker inte längre för att rena vattnet i Lund. En utbyggnad är möjlig men blir på sikt allt dyrare.
Att samla allt avloppsvatten till ett enda verk blir också rationellare eftersom det medför att all hantering av miljögifter samlas på ett ställe. Både risken för dubbelarbete och försummelser minskar.
Källbyverket dominerar i dag ett stort naturområde norr om Höje å och väster om järnvägen. Där finns stora möjligheter att spara och utveckla dagens djur- och växtliv samtidigt som området görs tillgängligt.
Det är nödvändigt att åtgärda de växande problemen med avloppsvattnet snabbt, varför stora förändringar kan förväntas inom en relativt snar framtid.
Visst behöver vi Liberalerna! av Lucifer
Nog är den häftig at
t
följa! Jag menar förstås upptakten till den väl samordnade attacken
mot Vänsterpartiet och mot Reepalus blygsamma förslag att begränsa
företagens vinster på skol- och välfärdsföretagen. Högst 8 procent i
vinst – ett hot mot Den Fria Företagsamheten och mot allt som är dyrt
och heligt.
En kör av röster
På några dagar kunde man bocka av dem en efter en: ledare i Sydsvenskan, ledare i Dagens Nyheter, ledare i Expressen, spridda kolumnister etc. Och fram stiger akademins och vetenskapens experter med skatteprofessorer som kan tala om hur fel varje begränsning i det fria profiterandet på statens välfärdskostnader är. I söndags ryckte så Per T Ohlsson ut. Inte oväntat ser han ”kommunisterna i Vänsterpartiet” som huvudproblemet. Jag vill inte sprida defaitism, men nog inser man hur chanslöst V är inför denna mediamakt. I nästa steg får vi väl omfattande demonstrationer, ungefär som mot löntagarfonderna. Socialdemokratin är ideologiskt och organisatoriskt försvagat och LO, som skulle kunna göra skillnad, tiger.
Per T rycker ut
För en gångs skull tar Per T Ohlsson upp motsidan, de han kallar ”Gordon Gekkofraktionen” som är nöjda med sakernas nuvarande tillstånd och hävdar att all vinst är av godo. Det är så han nästan vill ”gripa efter en fiktiv Kalasjnikov när Attendos koncernchef slirar förbi i rutan.” Efter ett sådant medgivande känner man sig beredd att själv medge att det finns problem med Reepalus idéer om procent och övervinster. I stället för att kämpa om procentsatser är förstås det rimliga att helt enkelt förstatliga skolan, vilket ju både C och L har föreslagit. Man får då köra över Miljöpartiet, vilket känns överkomligt.
Jag skulle nämligen kunna finna mig i att det finns en och annan privat vårdcentral eller äldreboende. Men att Sverige låter skolsystemet, grundskola såväl som gymnasiet vara ett affärsobjekt, ytterst lönsamma investeringar för riskkapitalbolagen som dessutom slipper betala skatt på vinsterna, är skamligt. Friskolorna fick vi tack vare Miljöpartiet som bredde ut sig om hur dessa ideella verksamheter skulle vitalisera pedagogiken i hela skolsystemet. De ideella friskolorna klumpade snabbt ihop sig och blev till koncerner som nu handlas på börsen. Hur kan partier som kallar sig konservativa eller har idealistiska föreställningar stå bakom att själva den svenska folkskolan degraderas till en källa till spekulationsvinster och riskfria inkomster från medborgarnas skatter? Detta är en skam för oss alla svenska medborgare. Men alla utom V tiger och Miljöpartiet sitter i regering med Socialdemokraterna.
Klockan klämtar för Jan Björklund?
Det verkar som om klockan snart klämtar för Jan Björklund som ledare för Liberalerna. Han är förstås ett råskinn, med åsikter som inte är till att stå ut med. Men han är n skicklig debattör och har en färgstyrka som gör att man kommer att sakna honom. Det är dessutom så att Liberalerna, gamla Folkpartiet, behövs i svensk politik som en politisk pusselbit att ta till i trängda lägen. Och visst borde det finnas en plats för ett borgerligt parti som historiskt har varit viktigt för den svenska demokratin och som än i dag kan tjäna som tillflyktsort för något så när progressiva människor som varken står ut med Busch Thors kristliga fintligheter, Lööfs mekaniska fraser eller Kinberg Batras moderna variant av bolagshögern.
Sen är det en annan sak att Björklund ju inte precis är en vänsterliberal. Men ett sådant parti skulle behövas i Sverige, ungefär som de Radikale i Danmark och nog skulle de kunna få ihop fem procent av väljarna. Just nu går det förstås inte så bra i Danmark heller. Man blir mörkrädd när man läser om hur en folketingsmajoritet vill stänga Danmark helt och inte längre ta emot kvotflyktingar. ”Danmark är fullt” heter det. OK, då får vi väl hålla oss borta därifrån och lämna danskarna att ensamma spisa sin flæskesteg. Det danska beskedet är djupt nedslående för alla oss andra.
t
följa! Jag menar förstås upptakten till den väl samordnade attacken
mot Vänsterpartiet och mot Reepalus blygsamma förslag att begränsa
företagens vinster på skol- och välfärdsföretagen. Högst 8 procent i
vinst – ett hot mot Den Fria Företagsamheten och mot allt som är dyrt
och heligt.En kör av röster
På några dagar kunde man bocka av dem en efter en: ledare i Sydsvenskan, ledare i Dagens Nyheter, ledare i Expressen, spridda kolumnister etc. Och fram stiger akademins och vetenskapens experter med skatteprofessorer som kan tala om hur fel varje begränsning i det fria profiterandet på statens välfärdskostnader är. I söndags ryckte så Per T Ohlsson ut. Inte oväntat ser han ”kommunisterna i Vänsterpartiet” som huvudproblemet. Jag vill inte sprida defaitism, men nog inser man hur chanslöst V är inför denna mediamakt. I nästa steg får vi väl omfattande demonstrationer, ungefär som mot löntagarfonderna. Socialdemokratin är ideologiskt och organisatoriskt försvagat och LO, som skulle kunna göra skillnad, tiger.
Per T rycker ut
För en gångs skull tar Per T Ohlsson upp motsidan, de han kallar ”Gordon Gekkofraktionen” som är nöjda med sakernas nuvarande tillstånd och hävdar att all vinst är av godo. Det är så han nästan vill ”gripa efter en fiktiv Kalasjnikov när Attendos koncernchef slirar förbi i rutan.” Efter ett sådant medgivande känner man sig beredd att själv medge att det finns problem med Reepalus idéer om procent och övervinster. I stället för att kämpa om procentsatser är förstås det rimliga att helt enkelt förstatliga skolan, vilket ju både C och L har föreslagit. Man får då köra över Miljöpartiet, vilket känns överkomligt.
Jag skulle nämligen kunna finna mig i att det finns en och annan privat vårdcentral eller äldreboende. Men att Sverige låter skolsystemet, grundskola såväl som gymnasiet vara ett affärsobjekt, ytterst lönsamma investeringar för riskkapitalbolagen som dessutom slipper betala skatt på vinsterna, är skamligt. Friskolorna fick vi tack vare Miljöpartiet som bredde ut sig om hur dessa ideella verksamheter skulle vitalisera pedagogiken i hela skolsystemet. De ideella friskolorna klumpade snabbt ihop sig och blev till koncerner som nu handlas på börsen. Hur kan partier som kallar sig konservativa eller har idealistiska föreställningar stå bakom att själva den svenska folkskolan degraderas till en källa till spekulationsvinster och riskfria inkomster från medborgarnas skatter? Detta är en skam för oss alla svenska medborgare. Men alla utom V tiger och Miljöpartiet sitter i regering med Socialdemokraterna.
Klockan klämtar för Jan Björklund?
Det verkar som om klockan snart klämtar för Jan Björklund som ledare för Liberalerna. Han är förstås ett råskinn, med åsikter som inte är till att stå ut med. Men han är n skicklig debattör och har en färgstyrka som gör att man kommer att sakna honom. Det är dessutom så att Liberalerna, gamla Folkpartiet, behövs i svensk politik som en politisk pusselbit att ta till i trängda lägen. Och visst borde det finnas en plats för ett borgerligt parti som historiskt har varit viktigt för den svenska demokratin och som än i dag kan tjäna som tillflyktsort för något så när progressiva människor som varken står ut med Busch Thors kristliga fintligheter, Lööfs mekaniska fraser eller Kinberg Batras moderna variant av bolagshögern.
Sen är det en annan sak att Björklund ju inte precis är en vänsterliberal. Men ett sådant parti skulle behövas i Sverige, ungefär som de Radikale i Danmark och nog skulle de kunna få ihop fem procent av väljarna. Just nu går det förstås inte så bra i Danmark heller. Man blir mörkrädd när man läser om hur en folketingsmajoritet vill stänga Danmark helt och inte längre ta emot kvotflyktingar. ”Danmark är fullt” heter det. OK, då får vi väl hålla oss borta därifrån och lämna danskarna att ensamma spisa sin flæskesteg. Det danska beskedet är djupt nedslående för alla oss andra.
I morgon lördag kl 11-13 invigs Lunds nya sjö, Råbysjön söder om Dalbyvägen. Jag ska försöka masa mig dit i värmen. Det finns ett och annat att säga om Tekniska förvaltningen, men här har de gjort något bra. Lund behöver ständigt mer offentligt vatten att se och att plaska i, t.ex. vid värmeböljor.
Olsson går en skuggboxningmatch av Ulf Nymark
Vänstersving mot S och MP lyder en rubrik i Sydsvenskan i torsdags. Det
handlar om en våldsam kraftig V-kritik mot den process för budget med
ekonomisk verksamhetsplan för åren 2018 – 2020 som kommunstyrelsen
beslutat om. Det är alltså inte själva budgeten det handlar om, utan
hur budgetarbetet ska bedrivas. Kommunstyrelsens ordförande Anders
Almgren (s) kallar Olssons påståenden som ”dynga”. Så långt är jag – i
varje fall inte här – beredd att gå. Men det är ingen tvekan om att
Olsson bygger sitt utbrott på medvetna eller omedvetna
missuppfattningar. Jag vill därför här i korthet bemöta några av hans
påståenden.
Visst följs kommunallagen
Olsson påstår att den beslutade processen skulle vara ett brott mot kommunallagen, därför att nämnderna inte, enligt honom, skulle kunna lägga egna budgetförslag. Men visst kan, och ska, nämnderna lägga egna budgetförslag. I beslutet står tydligt att nämnderna ska till kommunstyrelsen lämna in yttrande och nämndsbeslutat budgetförslag i januari 2017. Kommunallagen följs till punkt och pricka, så Olsson behöver inte vara orolig.
V hade förslaget i god tid
Vidare menar Olsson att detta ärende dykt upp på styrelsens dagordning som extra punkt med två dagars varsel. Det kan tyckas vara kort varsel, men det beror på att ärendet egentligen skulle ha beslutats i kommunstyrelsens arbetsutskott 10 dagar tidigare. V hade, liksom alla partier som finns representerade i kommunstyrelsens arbetsutskott, tillgång till förslaget i god tid. Inget besluts togs emellertid i arbetsutskottet, eftersom V:s representant inte var närvarande! Därför hänsköts frågan till styrelsen.
Ingen gissningslek
De siffror som kommunen nu har som underlag för budgetprocessen kallar Olsson ”en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018”. Men det handlar varken om gissning eller lek. Siffrorna bygger på skatteunderlagsprognoser från Sveriges kommuner och landsting och på annonserade förändringar i statsbidragen. Prognoserna är förvisso inga absoluta sanningar, men att budgetramar läggs utifrån prognoser är så som görs i alla sammanhang, inte bara i kommunen. Prognoserna pekar nu på att det krävs kostnadsminskningar alternativt inkomstförstärkningar på drygt 300 miljoner kronor för år 2018 och 540 miljoner för år 2019. Det hade ju varit värdefullt om Olsson vid styrelsesammanträdet hade haft något annat material att bygga budget på än prognoser, men något sådant presenterades aldrig. Tilläggas kan att budgeten ska fastställas i juni nästa år, och dit är det bara 9 månader, inte ett och ett halvt år.
Visst ska verksamheten utvecklas
Olsson hävdar att beslutet innebär att kommunen inte ska utveckla verksamheten och att det bara är nedskärningar det handlar om. Men i beslutet heter det att nämnder ska ”genomföra en nulägesanalys av hur ekonomi, verksamhet och kvalitet samt personalresurser utvecklas. I nulägesananalysen identifieras behov av effektiviseringar och kvalitetsförbättringar.” Det är svårt att se varför Olsson vänder sig mot detta. När ekonomin är knaper är det väl rimligt att se över om kostnaderna kan minskas, om pengarna kan nyttjas på ett bättre sätt. Och kan inte kostnaderna bantas tillräckligt, så får en vända på steken och se efter möjligheterna till inkomstförstärkningar, dvs i kommunens fall skattehöjningar. Men det är inte nämndernas sak att föreslå skattehöjningar.
Olsson utan alternativ
Så långt tillrättalägganden av Olssons påståenden. Men det kan ju också vara intressant för VB:s läsare att ta del av Olssons alternativ. Faktum är att Olsson enbart yrkade på att kommunstyrelsens arbetsutskott skulle återkomma med förslag om hur nämnderna under våren ska kunna lägga egna budgetförslag enligt kommunallagen. Inga andra yrkanden om ekonomiska ramar för nämnderna, inget yrkande om alternativ process. V:s enda yrkande var alltså ett slag i luften, eftersom V-förslaget tillgodosågs i majoritetens förslag till beslut.
Olsson ägnar sig åt skuggboxning. Denna uppvisning är en ”parodi på oppositionspolitik”, för att låna och modifiera en formulering från ett av Olssons uttalanden.
Visst följs kommunallagen
Olsson påstår att den beslutade processen skulle vara ett brott mot kommunallagen, därför att nämnderna inte, enligt honom, skulle kunna lägga egna budgetförslag. Men visst kan, och ska, nämnderna lägga egna budgetförslag. I beslutet står tydligt att nämnderna ska till kommunstyrelsen lämna in yttrande och nämndsbeslutat budgetförslag i januari 2017. Kommunallagen följs till punkt och pricka, så Olsson behöver inte vara orolig.
V hade förslaget i god tid
Vidare menar Olsson att detta ärende dykt upp på styrelsens dagordning som extra punkt med två dagars varsel. Det kan tyckas vara kort varsel, men det beror på att ärendet egentligen skulle ha beslutats i kommunstyrelsens arbetsutskott 10 dagar tidigare. V hade, liksom alla partier som finns representerade i kommunstyrelsens arbetsutskott, tillgång till förslaget i god tid. Inget besluts togs emellertid i arbetsutskottet, eftersom V:s representant inte var närvarande! Därför hänsköts frågan till styrelsen.
Ingen gissningslek
De siffror som kommunen nu har som underlag för budgetprocessen kallar Olsson ”en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018”. Men det handlar varken om gissning eller lek. Siffrorna bygger på skatteunderlagsprognoser från Sveriges kommuner och landsting och på annonserade förändringar i statsbidragen. Prognoserna är förvisso inga absoluta sanningar, men att budgetramar läggs utifrån prognoser är så som görs i alla sammanhang, inte bara i kommunen. Prognoserna pekar nu på att det krävs kostnadsminskningar alternativt inkomstförstärkningar på drygt 300 miljoner kronor för år 2018 och 540 miljoner för år 2019. Det hade ju varit värdefullt om Olsson vid styrelsesammanträdet hade haft något annat material att bygga budget på än prognoser, men något sådant presenterades aldrig. Tilläggas kan att budgeten ska fastställas i juni nästa år, och dit är det bara 9 månader, inte ett och ett halvt år.
Visst ska verksamheten utvecklas
Olsson hävdar att beslutet innebär att kommunen inte ska utveckla verksamheten och att det bara är nedskärningar det handlar om. Men i beslutet heter det att nämnder ska ”genomföra en nulägesanalys av hur ekonomi, verksamhet och kvalitet samt personalresurser utvecklas. I nulägesananalysen identifieras behov av effektiviseringar och kvalitetsförbättringar.” Det är svårt att se varför Olsson vänder sig mot detta. När ekonomin är knaper är det väl rimligt att se över om kostnaderna kan minskas, om pengarna kan nyttjas på ett bättre sätt. Och kan inte kostnaderna bantas tillräckligt, så får en vända på steken och se efter möjligheterna till inkomstförstärkningar, dvs i kommunens fall skattehöjningar. Men det är inte nämndernas sak att föreslå skattehöjningar.
Olsson utan alternativ
Så långt tillrättalägganden av Olssons påståenden. Men det kan ju också vara intressant för VB:s läsare att ta del av Olssons alternativ. Faktum är att Olsson enbart yrkade på att kommunstyrelsens arbetsutskott skulle återkomma med förslag om hur nämnderna under våren ska kunna lägga egna budgetförslag enligt kommunallagen. Inga andra yrkanden om ekonomiska ramar för nämnderna, inget yrkande om alternativ process. V:s enda yrkande var alltså ett slag i luften, eftersom V-förslaget tillgodosågs i majoritetens förslag till beslut.
Olsson ägnar sig åt skuggboxning. Denna uppvisning är en ”parodi på oppositionspolitik”, för att låna och modifiera en formulering från ett av Olssons uttalanden.
Hämtat från bloggen: Olsson betalar av Mats Olsson
Budget i Lund: Parodi på demokrati
Med två dagars varsel, som ett plötsligt uppdykande extra ärende på kommunstyrelsen, har Lund budgetprocess inför 2018 förändrats i grunden och i vitala delar avskaffats.
Istället för en normal budgethantering under våren 2017 får nämnderna i september 2016 ett i all hast hopsnickrat ”scenario för effektiviseringsbehov inför budget 2018”. Detta är inte kommunstyrelsens ramförslag, som alltså inte kommer att finnas, utan en panikprognos förorsakad av några mer eller mindre trovärdiga hot mot kommunens ekonomi som hopat sig under sommaren. Det tresidiga dokumentet (varav en och en halv sida text) innehåller ingen analys av kommunens ekonomi, men väl några ”om” som ”kan innebära” försämrad finansiering.
Nämndernas beredning och yttrande till budgeten har ersatts av en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018 inträder samt en ”strategiprocess” och senare ”dialogmöten” utan nämndshandlingar och beslut.
Därmed upphävs nämndernas rätt att lägga budgetförslag enlig 8 kap. 7§ i kommunallagen. Där sägs att kommunstyrelsen ”bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag”, inte att kommunstyrelsen ska upphäva denna rätt.
Förutom att denna ”budgetprocess” är en parodi på kommunal demokrati är den ekonomiskt ytterst oansvarigt, inte minst mot bakgrund av den extrema ryckigheten i prognoserna under senare år: Prognostiserade underskott i hundramiljonersklassen förbyts på några månader i överskott genom nya skatteprognoser, befolkningsförändringar och/eller politiska beslut i riksdagen.
Men ledningen för Lunds kommun är fast besluten att istället för en normal och laglig budgetprocess hamra in nedskärningsbudskapet i organisationen. Den som vågar protestera avfärdas som oansvarig.
Alla nämnderna hotas med nedskärningar på mellan som lägst 3 procent och högst 7 procent. Därmed har Socialdemokraterna och Miljöpartiet vida överträffat den borgerlighet de var så måna om att kritisera i åtta år.
De borgerliga nedskärningarna, med i genomsnitt en procent om året, var visserligen ihärdiga, men var och en av dem framstår som en mild västanfläkt gentemot de neddragningar som nu S och MP tar initiativ till.
Med två dagars varsel, som ett plötsligt uppdykande extra ärende på kommunstyrelsen, har Lund budgetprocess inför 2018 förändrats i grunden och i vitala delar avskaffats.
Istället för en normal budgethantering under våren 2017 får nämnderna i september 2016 ett i all hast hopsnickrat ”scenario för effektiviseringsbehov inför budget 2018”. Detta är inte kommunstyrelsens ramförslag, som alltså inte kommer att finnas, utan en panikprognos förorsakad av några mer eller mindre trovärdiga hot mot kommunens ekonomi som hopat sig under sommaren. Det tresidiga dokumentet (varav en och en halv sida text) innehåller ingen analys av kommunens ekonomi, men väl några ”om” som ”kan innebära” försämrad finansiering.
Nämndernas beredning och yttrande till budgeten har ersatts av en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018 inträder samt en ”strategiprocess” och senare ”dialogmöten” utan nämndshandlingar och beslut.
Därmed upphävs nämndernas rätt att lägga budgetförslag enlig 8 kap. 7§ i kommunallagen. Där sägs att kommunstyrelsen ”bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag”, inte att kommunstyrelsen ska upphäva denna rätt.
Förutom att denna ”budgetprocess” är en parodi på kommunal demokrati är den ekonomiskt ytterst oansvarigt, inte minst mot bakgrund av den extrema ryckigheten i prognoserna under senare år: Prognostiserade underskott i hundramiljonersklassen förbyts på några månader i överskott genom nya skatteprognoser, befolkningsförändringar och/eller politiska beslut i riksdagen.
Men ledningen för Lunds kommun är fast besluten att istället för en normal och laglig budgetprocess hamra in nedskärningsbudskapet i organisationen. Den som vågar protestera avfärdas som oansvarig.
Alla nämnderna hotas med nedskärningar på mellan som lägst 3 procent och högst 7 procent. Därmed har Socialdemokraterna och Miljöpartiet vida överträffat den borgerlighet de var så måna om att kritisera i åtta år.
De borgerliga nedskärningarna, med i genomsnitt en procent om året, var visserligen ihärdiga, men var och en av dem framstår som en mild västanfläkt gentemot de neddragningar som nu S och MP tar initiativ till.
Lärarupproret griper omkring sig
Polhemsskolan var först, Malmö Latin följde och
nu reser sig lärarna på Lerbäck mot den godtyckliga uppdelningen av
lärarna i ett A- och ett B-lag.
Deras förespråkare är Tomas Antonsson, lärare i SO och musik samt lokalombud för LR, Johanna Körner-Berglund, förste lärare i musik och engelska 4-9, och Mikael Garmer, lärare i idrott och hälsa F-9.
VB citerar: ”Som anställd förväntas den enskilde läraren fylla i en intresseanmälan där man ska motivera varför just hen skall få ta del av det tillfälliga lönepåslaget.
För den som inte kommer ifråga för lärarlönelyftet, vilket på ett ungefär är två tredjedelar av Lunds kommuns lärare, innebär ovanstående förödmjukelsen i att vackert ha fått stå med mössan i hand och se sig omsprungen av sina kollegor…
Reformen kommer i bästa fall ge några lärare ett tillfälligt lönepåslag med kostnaden att lämna de lärare som blir utan, vilket kommer att vara det stora flertalet, med ytterligare känslor av otillräcklighet och dålig uppskattning för det arbete som utförs. Ett allt tydligare A- och B-lag stakas fram...
De lärare som trots allt väljer att stanna kvar i kommunen kommer att tvingas till ytterligare merarbete i inskolningen av ny personal.”
SDS 13/9.
Deras förespråkare är Tomas Antonsson, lärare i SO och musik samt lokalombud för LR, Johanna Körner-Berglund, förste lärare i musik och engelska 4-9, och Mikael Garmer, lärare i idrott och hälsa F-9.
VB citerar: ”Som anställd förväntas den enskilde läraren fylla i en intresseanmälan där man ska motivera varför just hen skall få ta del av det tillfälliga lönepåslaget.
För den som inte kommer ifråga för lärarlönelyftet, vilket på ett ungefär är två tredjedelar av Lunds kommuns lärare, innebär ovanstående förödmjukelsen i att vackert ha fått stå med mössan i hand och se sig omsprungen av sina kollegor…
Reformen kommer i bästa fall ge några lärare ett tillfälligt lönepåslag med kostnaden att lämna de lärare som blir utan, vilket kommer att vara det stora flertalet, med ytterligare känslor av otillräcklighet och dålig uppskattning för det arbete som utförs. Ett allt tydligare A- och B-lag stakas fram...
De lärare som trots allt väljer att stanna kvar i kommunen kommer att tvingas till ytterligare merarbete i inskolningen av ny personal.”
SDS 13/9.
”På skolverkets hemsida kan man studera resultatet för svenska elevers kunskap i matematik, läsförståelse och naturkunskap jämfört med årskamrater i 65 länder. Som alla vet vid det här laget är resultatet katastrofalt, de svenska 15-åringarnas kunskaper dyker som en skvadron nedskjutna Messerschmitts. Denna skrämmande nedåtgående kurva kan jämföras med ökningen av antalet elever på friskolorna: den går uppåt som en Spitfire lyfter från en startbana i södra England.”
Peter Kadhammar, AB 14/9.
Konsthallsutredningen: en potemkinkuliss? av Bengt Hall
Nu ligger utredningen om konsthallens framtid
på bordet. Uppdraget från kultur- och fritidsnämnden var inte att
utvärdera utställningarnas innehåll eller kvalitet. Just det som
kritiken mest handlat om dvs om svårbegripliga och ointressanta
utställningar, bristen på variation i utbudet, bristen på pedagogik och
presentation och tomma väggar. Nu handlar utredningen om ytan och hur
man ska kunna locka fler in i det oftast öde konsthallsrummet. Uppdraget
var att studera hur konsthallen kan bli bättre som mötesplats, hur man
kan samarbeta med andra aktörer, caféverksamheten, extern finansiering
mm.
Många som tidigare besökt konsthallen, tar nu vägarna förbi. Ointresset är påtagligt. Samtidigt redovisas, märkligt nog, högt besöksantal. Dock har besöksantalet nästan halverats från början av 2000-talet till idag. Konsthallen är ändå den konsthall i Sverige som har näst flest besökare per invånare. Frågan är hur besöksantalet beräknas. Vi är många som ofta reflekterat över motsatsen. Dvs att det oftast är väldigt tomt med besökare i lokalerna. (Förutom tomt på väggarna). Kanske kan en föreslagen fördjupad studie av vem som besöker konsthallen och de som inte besöker konsthallen räta ut frågetecknen.
Konsthallens verksamhetsuppdrag från 2012 innehåller en rad klyschor. Det ska vara ”en av landets främsta konsthallar”. ”Samtidskonst ur ett internationellt, nationellt och regionalt perspektiv ska visas”. När visades måleri av samtida konstnärer? Var finns det regionala perspektivet? Det pedagogiska arbetet ska präglas av ”nytänkande och experimentlusta”. Varenda utställning följer samma mall: ingen eller minimal presentation på plats. En mestadels svårbegriplig katalog får man med sig för att begripa det man sett. Nytänkandet väntar vi på. Utredningen pekar på att konsthallens gällande uppdrag inte följts upp, att kriterier och nyckeltal saknas, och att verksamhetsuppdraget från kommunen är otydligt. Det är allvarlig kritik.
Utredningen föreslår att man bör öppna kontakten med restaurangen vägg i vägg, utveckla samarbetet med andra intressenter i Lund, ex universitetet, förbättra kommunikation med omvärlden, öppna café och bokförsäljning i lokalen och för andra verksamheter. Det kan nog de flesta hålla med om. Utredningen föreslår också att bättre synliggöra konsthallen t ex med en ny skylt med öppettider. Det behövs. Däremot är jag skeptisk till tillbyggnad mot Mårtenstorget. Det kan förstöra arkitekt Anshelms vackra fasad. Det finns andra förslag i utredningen som jag är tveksam till, nattklubbsverksamhet till exempel. Men fortfarande handlar det om innehållet. Till vad ska konsthallen användas? Vad är huvuduppdraget och hur har det genomförts och hur bör det se ut i framtiden?
För Thomas Millroth (SDS 6/9) handlar konsthallsproblematiken om att politiker och kulturledning vill styra mer i detalj och försvaga konsthallschefens ställning. Det är nys. Istället handlar det om en växande kritik mot det som under en längre tid visats i konsthallen och att alltför många människor valt bort sina besök i Lunds vackra konsthallsbyggnad på Mårtenstorget. Det handlar om innehållet!
Bengt Hall, medlem i Lunds Konsthalls Vänner
Många som tidigare besökt konsthallen, tar nu vägarna förbi. Ointresset är påtagligt. Samtidigt redovisas, märkligt nog, högt besöksantal. Dock har besöksantalet nästan halverats från början av 2000-talet till idag. Konsthallen är ändå den konsthall i Sverige som har näst flest besökare per invånare. Frågan är hur besöksantalet beräknas. Vi är många som ofta reflekterat över motsatsen. Dvs att det oftast är väldigt tomt med besökare i lokalerna. (Förutom tomt på väggarna). Kanske kan en föreslagen fördjupad studie av vem som besöker konsthallen och de som inte besöker konsthallen räta ut frågetecknen.
Konsthallens verksamhetsuppdrag från 2012 innehåller en rad klyschor. Det ska vara ”en av landets främsta konsthallar”. ”Samtidskonst ur ett internationellt, nationellt och regionalt perspektiv ska visas”. När visades måleri av samtida konstnärer? Var finns det regionala perspektivet? Det pedagogiska arbetet ska präglas av ”nytänkande och experimentlusta”. Varenda utställning följer samma mall: ingen eller minimal presentation på plats. En mestadels svårbegriplig katalog får man med sig för att begripa det man sett. Nytänkandet väntar vi på. Utredningen pekar på att konsthallens gällande uppdrag inte följts upp, att kriterier och nyckeltal saknas, och att verksamhetsuppdraget från kommunen är otydligt. Det är allvarlig kritik.
Utredningen föreslår att man bör öppna kontakten med restaurangen vägg i vägg, utveckla samarbetet med andra intressenter i Lund, ex universitetet, förbättra kommunikation med omvärlden, öppna café och bokförsäljning i lokalen och för andra verksamheter. Det kan nog de flesta hålla med om. Utredningen föreslår också att bättre synliggöra konsthallen t ex med en ny skylt med öppettider. Det behövs. Däremot är jag skeptisk till tillbyggnad mot Mårtenstorget. Det kan förstöra arkitekt Anshelms vackra fasad. Det finns andra förslag i utredningen som jag är tveksam till, nattklubbsverksamhet till exempel. Men fortfarande handlar det om innehållet. Till vad ska konsthallen användas? Vad är huvuduppdraget och hur har det genomförts och hur bör det se ut i framtiden?
För Thomas Millroth (SDS 6/9) handlar konsthallsproblematiken om att politiker och kulturledning vill styra mer i detalj och försvaga konsthallschefens ställning. Det är nys. Istället handlar det om en växande kritik mot det som under en längre tid visats i konsthallen och att alltför många människor valt bort sina besök i Lunds vackra konsthallsbyggnad på Mårtenstorget. Det handlar om innehållet!
Edward Snowden, makten och yttrandefriheten
av Gunnar Stensson
President Barack Obama bör benåda Edward Snowden som avslöjat
amerikanska och brittiska makthavares olagliga spioneri mot miljontals
människor, inte minst med tanke på den mörka framtid som hotar
yttrandefrihet och rättvisa i USA och världen efter Obamas avgång.
Edward Snowden avslöjade hur USA:s och Storbritanniens regeringars brott mot lagen. Avslöjandet av förbrytelserna var olagligt. Edward Snowden tvingades i exil till Ryssland. Situationen är grotesk.
Edward Snowden bör betraktas som en hjälte, inte en förrädare, kräver Amnesty International och andra organisationer i en världsomspännande kampanj för att president Obama ska benåda honom.
Pentagonrapporten blev en sensation när den publicerades 1971. Världen fick veta hur den amerikanska regeringen vilselett opinionen hemma och ute. Den fick världshistorisk betydelse och bidrog till att USA lämnade Vietnam.
Nixon skydde inga medel i sina försök att tysta och straffa Daniel Ellsberg som satte sitt liv på spel genom att avslöja dokumenten.
Nixons illegala avlyssningsmetoder och psykopatiska ljugande avslöjades kort därefter och han avskedades som president.
IB-affären exploderade i maj 1973. Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade i Fib-Kulturfront den hemliga spionorganisationen IB som i samarbete med CIA systematiskt registrerade medlemmar i vänsterorganisationer och motståndare till USA:s krig i Vietnam. Jan Guillou dömdes till ett års fängelse för spioneri. Han skildrar hela händelseförloppet i boken ”Om ordets makt och vanmakt”.
Det handlar om yttrandefrihet. Vi ser yttrandefriheten hyllas, som härom året i Paris. Samtidigt ser vi de makthavare, som mest högljutt hyllade den offentligt, i hemlighet undertrycka den, så snart den hotar deras intressen.
Vi ser det hända just nu i det så kallade Liberala partiet, där etablissemanget kring Jan Björklund försöker tysta Birgitta Olsson.
Vi ser det hända i de vinstjagande skolkoncerner som sätter munkavlar på sina anställda.
Vi såg det hända när Veckobladet för något årtionde sedan tvingades lämna Vänsterpartiets lokalorganisation i Lund efter att i 30 år fungerat som dess debattorgan.
Edward Snowden avslöjade hur USA:s och Storbritanniens regeringars brott mot lagen. Avslöjandet av förbrytelserna var olagligt. Edward Snowden tvingades i exil till Ryssland. Situationen är grotesk.
Edward Snowden bör betraktas som en hjälte, inte en förrädare, kräver Amnesty International och andra organisationer i en världsomspännande kampanj för att president Obama ska benåda honom.
Pentagonrapporten blev en sensation när den publicerades 1971. Världen fick veta hur den amerikanska regeringen vilselett opinionen hemma och ute. Den fick världshistorisk betydelse och bidrog till att USA lämnade Vietnam.
Nixon skydde inga medel i sina försök att tysta och straffa Daniel Ellsberg som satte sitt liv på spel genom att avslöja dokumenten.
Nixons illegala avlyssningsmetoder och psykopatiska ljugande avslöjades kort därefter och han avskedades som president.
IB-affären exploderade i maj 1973. Journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade i Fib-Kulturfront den hemliga spionorganisationen IB som i samarbete med CIA systematiskt registrerade medlemmar i vänsterorganisationer och motståndare till USA:s krig i Vietnam. Jan Guillou dömdes till ett års fängelse för spioneri. Han skildrar hela händelseförloppet i boken ”Om ordets makt och vanmakt”.
Det handlar om yttrandefrihet. Vi ser yttrandefriheten hyllas, som härom året i Paris. Samtidigt ser vi de makthavare, som mest högljutt hyllade den offentligt, i hemlighet undertrycka den, så snart den hotar deras intressen.
Vi ser det hända just nu i det så kallade Liberala partiet, där etablissemanget kring Jan Björklund försöker tysta Birgitta Olsson.
Vi ser det hända i de vinstjagande skolkoncerner som sätter munkavlar på sina anställda.
Vi såg det hända när Veckobladet för något årtionde sedan tvingades lämna Vänsterpartiets lokalorganisation i Lund efter att i 30 år fungerat som dess debattorgan.
66 år i skolan 25. 1973-85: 1. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle
Jag ska bli klassföreståndare. När
slutet på vårterminen närmar sig bjuds jag in till en klass i årskurs
sex på Munkhätteskolan. Deras klassföreståndare presenterar mig. Jag
berättar lite om högstadiet de ska komma till och om mig själv.
Sedan berättar klassföreståndaren om eleverna. Han är duktig men utåtagerande. Han är blyg och behöver stöd. Hon är trygg och pålitlig. Han förstår inte svenska så bra. Klassen är trevlig men blir lätt lite bråkig. Andan är god, men ibland förekommer tendenser till mobbning. Då får man se upp. Jag gör ett par anteckningar.
När höstterminen börjar ses vi igen. Jag ansvarar sedan för samma klass genom högstadiets tre läsår. Jag har många veckotimmar i samhällskunskap och historia.
När klassen är klar med högstadiet berättar jag att jag till hösten ska bli föreståndare i en gymnasieklass på samhällsvetenskaplig linje. Många elever följer mig dit, kanske 15 stycken. Även de flesta som gör andra fortsätter jag att undervisa. Några få, kanske tre, fyra elever, slutar skolan efter nian. När klassen når studenten är vi vänner sedan sex år. Jag lärde känna dem i tolv-trettonårs-åldern. Nu är de arton, nitton. Jag börjar om med en ny sjua.
Det är en genomförd metod på Heleneholmsskolan och Munkhätteskolan. Den har många fördelar. Den skapar tillit och trygghet.
Men 1985 kommer dråpslaget: i fortsättningen måste lärare anställas antingen på högstadiet eller på gymnasiet. Heleneholmsskolan blir enbart gymnasium. De lärare som i huvudsak varit anställda på högstadiet tvingas lämna skolan. Själv får jag stanna. Sorg och bitterhet bland mina kollegor. Elevernas trygga gång från sjuan till studenten stympas Jag protesterar i en understreckare i Sydsvenskan. Men fattade beslut, på regeringsnivå och kommunal nivå, kan inte rubbas. Däremot lyckas rektor de närmaste åren återanställa flera av de lärare som tvingats lämna skolan.
Att undervisa på gymnasiet är lättare än att ha hand om grundskoleelever. Jag blir föreståndare i fina klasser i det gymnasiets estetiska program, musikklasser och teaterklasser. Men förlusten av högstadiet är obotlig.
Vårterminen 1974 ville FNL-gruppen i Lund genomföra en enhetsdemonstration 1 maj tillsammans med FIB-Kulturfront, VPK och KFML (som nog börjat kalla sig SKP just då). Från februari till slutet av april hade vi möten i bibliotekets studierum. VPK företräddes av Gunnar Sandin som jag för första gången lärde känna. Stämningen var tidvis hård. Debatten spretade, men det var en maktkamp. Gunnar Sandin var i minoritet. Han blev andfådd och jag minns att jag oroade mig för hans hälsa. På det sista mötet kom VPK:s ordförande Lars Bengtsson och meddelade att VPK skulle genomföra en egen partidemonstration. Jag uppfattade det som en seger för SKP:arna som fick med sig både FNL-gruppen och FIB, som hade en högkonjunktur efter IB-affären. Det var med blandade känslor jag talade på demonstrationen.
Sedan berättar klassföreståndaren om eleverna. Han är duktig men utåtagerande. Han är blyg och behöver stöd. Hon är trygg och pålitlig. Han förstår inte svenska så bra. Klassen är trevlig men blir lätt lite bråkig. Andan är god, men ibland förekommer tendenser till mobbning. Då får man se upp. Jag gör ett par anteckningar.
När höstterminen börjar ses vi igen. Jag ansvarar sedan för samma klass genom högstadiets tre läsår. Jag har många veckotimmar i samhällskunskap och historia.
När klassen är klar med högstadiet berättar jag att jag till hösten ska bli föreståndare i en gymnasieklass på samhällsvetenskaplig linje. Många elever följer mig dit, kanske 15 stycken. Även de flesta som gör andra fortsätter jag att undervisa. Några få, kanske tre, fyra elever, slutar skolan efter nian. När klassen når studenten är vi vänner sedan sex år. Jag lärde känna dem i tolv-trettonårs-åldern. Nu är de arton, nitton. Jag börjar om med en ny sjua.
Det är en genomförd metod på Heleneholmsskolan och Munkhätteskolan. Den har många fördelar. Den skapar tillit och trygghet.
Men 1985 kommer dråpslaget: i fortsättningen måste lärare anställas antingen på högstadiet eller på gymnasiet. Heleneholmsskolan blir enbart gymnasium. De lärare som i huvudsak varit anställda på högstadiet tvingas lämna skolan. Själv får jag stanna. Sorg och bitterhet bland mina kollegor. Elevernas trygga gång från sjuan till studenten stympas Jag protesterar i en understreckare i Sydsvenskan. Men fattade beslut, på regeringsnivå och kommunal nivå, kan inte rubbas. Däremot lyckas rektor de närmaste åren återanställa flera av de lärare som tvingats lämna skolan.
Att undervisa på gymnasiet är lättare än att ha hand om grundskoleelever. Jag blir föreståndare i fina klasser i det gymnasiets estetiska program, musikklasser och teaterklasser. Men förlusten av högstadiet är obotlig.
Vårterminen 1974 ville FNL-gruppen i Lund genomföra en enhetsdemonstration 1 maj tillsammans med FIB-Kulturfront, VPK och KFML (som nog börjat kalla sig SKP just då). Från februari till slutet av april hade vi möten i bibliotekets studierum. VPK företräddes av Gunnar Sandin som jag för första gången lärde känna. Stämningen var tidvis hård. Debatten spretade, men det var en maktkamp. Gunnar Sandin var i minoritet. Han blev andfådd och jag minns att jag oroade mig för hans hälsa. På det sista mötet kom VPK:s ordförande Lars Bengtsson och meddelade att VPK skulle genomföra en egen partidemonstration. Jag uppfattade det som en seger för SKP:arna som fick med sig både FNL-gruppen och FIB, som hade en högkonjunktur efter IB-affären. Det var med blandade känslor jag talade på demonstrationen.
Striden inom FNL-grupperna skärptes. Motståndet växte mot den
maoistiska linje som ville flytta solidariteten från Vietnam till
Kampuchea.
Majoriteten i Lunds FNL-grupp ville fortsätta att stödja Vietnam. Vi hade uppdraget att samla information från Vietnams nyhetsbyrå. Materialet sändes från ambassaden i form av långa telexrullar som vi redigerade och gav ut i en publikation som kallades ”Telex från Vietnam” och distribuerades till FNL-grupperna. Det var ett tidskrävande arbete.
I augusti fick jag en skarp artikel publicerad i Aftonbladet. Därmed var konflikten inom FNL-grupperna öppen. De båda falangernas frontfigurer var Sara Lidman och Jan Myrdal.
Demonstrationsmönstret hade institutionaliserats i Lund. 20 augusti demonstrerade vi mot satellitregimen i Tjeckoslovakien. 11 september följde demonstrationen mot Pinochet-regimen i Chile. I oktober genomfördes Vietnamveckan med flera offentliga möten och en demonstration. Därtill kom de aktioner som orsakades av aktuella händelser.
Flera nya solidaritetsgrupper verkade. Befrielsekamp pågick på alla kontinenter, i Latinamerika, Afrika, Asien och inte minst i Europa. Vi kämpade mot militärdiktaturen i Grekland. Spaniens Franco-regim föll 1975. I Portugal genomfördes ”Nejlike-revolutionen” som ledde till att Angola, Moçambique och Guinea-Bissau befriades. Afrika-grupperna stödde kampen mot apartheid i Sydafrika, Namibia och Rhodesia. Palestinas befrielse från israelisk ockupation var ett krav från en allt starkare opinion. I Iran växte motståndet mot schahen. Universitetet blev snabbt internationaliserat genom studenter från Latinamerika, Afrika och Asien.
Den vackra våren 1974 såg vi Truffauts film ”Jules et Jim”. Vi adopterade en föräldralös flicka från ett barnhem i Korea samma höst. Karin hade under året haft ett framträdande med Werup-Sjöström-gruppen i den fullsatta domkyrkan.
Majoriteten i Lunds FNL-grupp ville fortsätta att stödja Vietnam. Vi hade uppdraget att samla information från Vietnams nyhetsbyrå. Materialet sändes från ambassaden i form av långa telexrullar som vi redigerade och gav ut i en publikation som kallades ”Telex från Vietnam” och distribuerades till FNL-grupperna. Det var ett tidskrävande arbete.
I augusti fick jag en skarp artikel publicerad i Aftonbladet. Därmed var konflikten inom FNL-grupperna öppen. De båda falangernas frontfigurer var Sara Lidman och Jan Myrdal.
Demonstrationsmönstret hade institutionaliserats i Lund. 20 augusti demonstrerade vi mot satellitregimen i Tjeckoslovakien. 11 september följde demonstrationen mot Pinochet-regimen i Chile. I oktober genomfördes Vietnamveckan med flera offentliga möten och en demonstration. Därtill kom de aktioner som orsakades av aktuella händelser.
Flera nya solidaritetsgrupper verkade. Befrielsekamp pågick på alla kontinenter, i Latinamerika, Afrika, Asien och inte minst i Europa. Vi kämpade mot militärdiktaturen i Grekland. Spaniens Franco-regim föll 1975. I Portugal genomfördes ”Nejlike-revolutionen” som ledde till att Angola, Moçambique och Guinea-Bissau befriades. Afrika-grupperna stödde kampen mot apartheid i Sydafrika, Namibia och Rhodesia. Palestinas befrielse från israelisk ockupation var ett krav från en allt starkare opinion. I Iran växte motståndet mot schahen. Universitetet blev snabbt internationaliserat genom studenter från Latinamerika, Afrika och Asien.
Den vackra våren 1974 såg vi Truffauts film ”Jules et Jim”. Vi adopterade en föräldralös flicka från ett barnhem i Korea samma höst. Karin hade under året haft ett framträdande med Werup-Sjöström-gruppen i den fullsatta domkyrkan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)