Årsmötet startar kl. 19.00 och platsen är DV:s lokal, Magle Lilla Kyrkogata 2.
Årsmötet är öppat för alla intresserade. Alla närvarande har yttranderätt, men endast medlemmar rösträtt.
Huvudpunkten är givetvis ett politiskt samtal under rubriken: "Kommer vänstern någonsin tillbaka i regeringsställning?" med inledning av Sven-Hugo Mattsson.
Välkommen till årsmötet!
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-02-24
Ship to Gaza även i år!
Dror Feiler om kampanjen för att bryta Gazablockaden och om kampen mot ockupationen.
Inledning av islamolog Rickard Lagervall, Lunds universitet
Tid: Onsdagen den 9 mars kl 19.00
Plats: Café Athen, AF-Borgen i Lund
Inledning av islamolog Rickard Lagervall, Lunds universitet
Tid: Onsdagen den 9 mars kl 19.00
Plats: Café Athen, AF-Borgen i Lund
Dror Feiler är en central person i mobiliseringen och 
organiseringen av årets liksom fjolårets Ship to Gaza. Han deltog i förra årets Ship to Gaza. Han blev misshandlad, fängslad och hans personliga tillhörigheter beslagtogs. Han har sedan dess förvägrats inresa i Israel för att få till stånd en juridisk process mot staten. Dror Feiler är svensk konstnär, musiker, tonsättare och aktivist. Han är ordförande i föreningen ”Judar för israelisk-palestinsk fred” och likaså ordförande i föreningen ”European Jews for a Just Peace”.
Ett samarrangemang av Demokratisk Vänster, Utrikespolitiska Föreningen och ABF
organiseringen av årets liksom fjolårets Ship to Gaza. Han deltog i förra årets Ship to Gaza. Han blev misshandlad, fängslad och hans personliga tillhörigheter beslagtogs. Han har sedan dess förvägrats inresa i Israel för att få till stånd en juridisk process mot staten. Dror Feiler är svensk konstnär, musiker, tonsättare och aktivist. Han är ordförande i föreningen ”Judar för israelisk-palestinsk fred” och likaså ordförande i föreningen ”European Jews for a Just Peace”. Ett samarrangemang av Demokratisk Vänster, Utrikespolitiska Föreningen och ABF
From förhoppning av Grr
Den präktiga åttarumsvillan på Östervångsvägen 30, vid gränsen till Professorsstan, är till salu.
Jag läste på Al Jazeera att USA-muren störtar
av Gunnar Stensson
En mur av USA-stödda diktaturer tvärsöver Nordafrika och Mellanöstern börjar vittra sönder och kollapsa. USA är ett imperium på tillbakagång som trevar efter sätt att bemästra situationen.
Men få araber vill fortsätta offras för den amerikanska ”kontraterrorismen” i USA:s och Israels nationella säkerhets namn, tvingade att skydda amerikanska intressen över och mot deras egna intressen och möjligheter att försörja den egna familjen.
Vilken sorts vän till egyptierna har USA varit? Hur trovärdigt är dess påstådda stöd till demokratin i Egypten? Tror Obama att USA ska slippa ställas till svars? Nu skrivs historia av dem som alltid befunnit sig på fel sida.
Men få araber vill fortsätta offras för den amerikanska ”kontraterrorismen” i USA:s och Israels nationella säkerhets namn, tvingade att skydda amerikanska intressen över och mot deras egna intressen och möjligheter att försörja den egna familjen.
Vilken sorts vän till egyptierna har USA varit? Hur trovärdigt är dess påstådda stöd till demokratin i Egypten? Tror Obama att USA ska slippa ställas till svars? Nu skrivs historia av dem som alltid befunnit sig på fel sida.
Desperata oljefurstar, militärmakt och äganderätt
Lars-Åke Henningsson
De oljedynastier som syntes mest för några år sen var onekligen Bush och bin Laden. Nu har intresset förskjutits till desperata härskare och makteliter, som svarar på demokratiseringskrav med brutalt våld, om det så är i Algeriet eller Iran, i Libyen eller Bahrain. Hur den ideologiska överbyggnaden ser ut, spelar ingen större roll. Oavsett om regimen är islamistisk eller antiislamistisk, USA-vänlig eller kallar sej antiimperialistisk, så är de ekonomiska klyftorna lika grundläggande i samhällsstrukturen.
De här regimerna belyser de grundläggande kopplingarna mellan militärmakt och äganderätt. Utan militär kontroll finns det ingen äganderätt till naturresurser. Den som har den militära kontrollen förfogar också över rätten till naturresurserna.
Kopplingen mellan militärmakt och äganderätt har blivit Afrikas förbannelse. Förr var det kolonialmakterna som flockades runt naturresurserna. På senare tid är det beväpnade grupper som dras som flugor till oljan, diamanterna och de sällsynta mineralerna. Ännu har de förmodligen inte hunnit överträffa kung Leopold när det gäller hänsynslös grymhet, men det handlar väl mera om att Leopold var pionjär i branschen och därför kunde härja mycket friare. Som härskare över Kongo var han också en en monark av den gamla sorten, för vilken statens kassa var statschefens kassa. Även detta är ett mönster som finns kvar. Bolagen som köper upp råvarorna från dem som har den militära kontrollen, spelar naturligtvis samma avgörande roll nu som då.
Det kan se lite olika ut om det handlar om ett regelrätt militärstyre eller om det handlar om en styrande klick nära lierad med militären, en släkt runt självhärskaren eller en partielit eller religiös elit. Sådana skillnader spelar ändå mest en roll för tronföljden och kontinuiteten i styret, inte för sambandet mellan militärmakt och äganderätt som sådant.
I västra Europa var sambandet tydligast under den feodala tiden, och fortfarande har vi ju kvar adelsgodsen som en påminnelse. Så småningom kom det direkta sambandet att upplösas hos oss.
Att villkoren för ägande sätts av den statsapparat som har militär kontroll över ett område kan man ändå se historien igenom. T ex förändrades villkoren för ägande och uppehållsrätt drastiskt för mexikaner i det som nu är New Mexico, Arizona, Colorado, Utah, Nevada och Kalifornien efter Mexicos landavträdelser till USA i mitten av 1800-talet, vilket dagens mexikaner märker väldigt tydligt.
I dagens värld är statsmaktens kontroll inte minst viktig i Ryssland, där kopplingen mellan statsmakt och dispositionsrätt över naturresurserna ju fortfarande är mycket stark, oavsett om statschefen utses på ett modernare sätt.
Även om staten i Sverige och i Västeuropa till en början var väsentligen militära organisationer, så har dessa stater ändå med tryck underifrån utvecklats till mer civila än militära stater. En civil stat är dock det nyliberala hatobjektet nummer ett, och viljan att dra ner på den civila staten märks ju tydligt hos den borgerliga regeringen. En militär stat kan man som innehavare av privategendom däremot inte ifrågasätta på samma sätt som en civil stat, för utan den kan ju ens äganderätt snart vara någon annans.
Så, med tanke på hur sambandet mellan militärmakt och äganderätt ser ut, vad ska en stackars hotad oljefurste göra? Hans makt kommer ur gevärspipan. Utan vapen har han ingenting.
De här regimerna belyser de grundläggande kopplingarna mellan militärmakt och äganderätt. Utan militär kontroll finns det ingen äganderätt till naturresurser. Den som har den militära kontrollen förfogar också över rätten till naturresurserna.
Kopplingen mellan militärmakt och äganderätt har blivit Afrikas förbannelse. Förr var det kolonialmakterna som flockades runt naturresurserna. På senare tid är det beväpnade grupper som dras som flugor till oljan, diamanterna och de sällsynta mineralerna. Ännu har de förmodligen inte hunnit överträffa kung Leopold när det gäller hänsynslös grymhet, men det handlar väl mera om att Leopold var pionjär i branschen och därför kunde härja mycket friare. Som härskare över Kongo var han också en en monark av den gamla sorten, för vilken statens kassa var statschefens kassa. Även detta är ett mönster som finns kvar. Bolagen som köper upp råvarorna från dem som har den militära kontrollen, spelar naturligtvis samma avgörande roll nu som då.
Det kan se lite olika ut om det handlar om ett regelrätt militärstyre eller om det handlar om en styrande klick nära lierad med militären, en släkt runt självhärskaren eller en partielit eller religiös elit. Sådana skillnader spelar ändå mest en roll för tronföljden och kontinuiteten i styret, inte för sambandet mellan militärmakt och äganderätt som sådant.
I västra Europa var sambandet tydligast under den feodala tiden, och fortfarande har vi ju kvar adelsgodsen som en påminnelse. Så småningom kom det direkta sambandet att upplösas hos oss.
Att villkoren för ägande sätts av den statsapparat som har militär kontroll över ett område kan man ändå se historien igenom. T ex förändrades villkoren för ägande och uppehållsrätt drastiskt för mexikaner i det som nu är New Mexico, Arizona, Colorado, Utah, Nevada och Kalifornien efter Mexicos landavträdelser till USA i mitten av 1800-talet, vilket dagens mexikaner märker väldigt tydligt.
I dagens värld är statsmaktens kontroll inte minst viktig i Ryssland, där kopplingen mellan statsmakt och dispositionsrätt över naturresurserna ju fortfarande är mycket stark, oavsett om statschefen utses på ett modernare sätt.
Även om staten i Sverige och i Västeuropa till en början var väsentligen militära organisationer, så har dessa stater ändå med tryck underifrån utvecklats till mer civila än militära stater. En civil stat är dock det nyliberala hatobjektet nummer ett, och viljan att dra ner på den civila staten märks ju tydligt hos den borgerliga regeringen. En militär stat kan man som innehavare av privategendom däremot inte ifrågasätta på samma sätt som en civil stat, för utan den kan ju ens äganderätt snart vara någon annans.
Så, med tanke på hur sambandet mellan militärmakt och äganderätt ser ut, vad ska en stackars hotad oljefurste göra? Hans makt kommer ur gevärspipan. Utan vapen har han ingenting.
Palestina: USA mot alla om Israels bosättningar
av Gunnar Stensson
FN:s säkerhetsråd fördömer Israels bosättningar. Nej,USA lägger in sitt veto!
USA står ensamt mot säkerhetsrådets övriga 14 medlemmar, inklusive Storbritannien, Tyskland och Frankrike.
Gideon Levy skriver i Haaretz: ”Det är ett veto som stöder bosättarna och den israeliska högern, ett veto som undergräver USA:s ställning i en region där demokratins och förändringens vindar blåser och ett veto som ökar hotet mot Israels existens.
Ett Amerika som förstått att bosättningarna är det största hindret för fred skulle ha anslutit sig till de andra staterna i säkerhetsrådet.
En supermakt som vill skapa fred i en tid då arabfolken reser sig mot sina regimer och mot USA och Israel skulle ha förstått att den måste förändra de gamla dåliga spelreglerna och sitt villkorslösa stöd till en allierad som är besatt av sina bosättningar.”
Palestinierna planerar en Vredens dag 25/2.
Hamas beskriver USA:s position som vanvettig och säger att USA ensidigt stöder Israel.
Ibrahim Basour ryter i det israeliska Knesset: Det är dags att be Obama fara åt helvete. Vi visste att hans löften var lögn. Tiden har kommit att spotta amerikanerna i ansiktet.
Egyptens utrikesminister kommenterar: Vetot skadar USA:s trovärdighet som medlare i fredansträngningarna.
Israels oppositionsledare Tzipi Levni: ”Israel har kollapsat politiskt. Tyskland, Storbritannien och Frankrike - som alla är Israels vänner - röstade mot Israels politik. USA är instängt i ett hörn och står där tillsammans med Israel mot hela världen.”
Storbritannien, Frankrike och Tyskland gör ett gemensamt uttalande: Bosättningarna strider mot internationell rätt.
USA:s veto enar Hamas och Fatah. De palestinska ledarna överväger att föreslå en resolution om Israels bosättningspolitik i FN:s generalförsamling.
Iranska krigsfartyg går genom Suezkanalen till Syrien.
Källor: Haaretz, Guardian, New York Times
USA står ensamt mot säkerhetsrådets övriga 14 medlemmar, inklusive Storbritannien, Tyskland och Frankrike.
Gideon Levy skriver i Haaretz: ”Det är ett veto som stöder bosättarna och den israeliska högern, ett veto som undergräver USA:s ställning i en region där demokratins och förändringens vindar blåser och ett veto som ökar hotet mot Israels existens.
Ett Amerika som förstått att bosättningarna är det största hindret för fred skulle ha anslutit sig till de andra staterna i säkerhetsrådet.
En supermakt som vill skapa fred i en tid då arabfolken reser sig mot sina regimer och mot USA och Israel skulle ha förstått att den måste förändra de gamla dåliga spelreglerna och sitt villkorslösa stöd till en allierad som är besatt av sina bosättningar.”
Palestinierna planerar en Vredens dag 25/2.
Hamas beskriver USA:s position som vanvettig och säger att USA ensidigt stöder Israel.
Ibrahim Basour ryter i det israeliska Knesset: Det är dags att be Obama fara åt helvete. Vi visste att hans löften var lögn. Tiden har kommit att spotta amerikanerna i ansiktet.
Egyptens utrikesminister kommenterar: Vetot skadar USA:s trovärdighet som medlare i fredansträngningarna.
Israels oppositionsledare Tzipi Levni: ”Israel har kollapsat politiskt. Tyskland, Storbritannien och Frankrike - som alla är Israels vänner - röstade mot Israels politik. USA är instängt i ett hörn och står där tillsammans med Israel mot hela världen.”
Storbritannien, Frankrike och Tyskland gör ett gemensamt uttalande: Bosättningarna strider mot internationell rätt.
USA:s veto enar Hamas och Fatah. De palestinska ledarna överväger att föreslå en resolution om Israels bosättningspolitik i FN:s generalförsamling.
Iranska krigsfartyg går genom Suezkanalen till Syrien.
Källor: Haaretz, Guardian, New York Times
Lund - syrénernas stad? av Staffan Jacobson
Lund är syrénernas stad. Eller har åtminstone varit det i tusen år. Särskilt älskade är syrénerna vid Domkyrkan, som är de tidigast blommande i hela landet och som har stått där åtminstone sedan mitten av artonhundratalet. Just den nuvarande placeringen är orsaken till deras tidiga vårblomning. Men mitt i vintern meddelas plötsligt att de ska bort i samband med ombyggnaden av Domkyrkoplatsen. Den oprovocerade konflikten om syrénbuskarna är helt och hållet Domkyrkorådets ansvar. Det kan tyckas att det finns större problem i Lund än dessa syréner och det gör det också. Men det är bara så inpiskat typiskt och därför också en principfråga: man följer en i Lund alltför välkänd repressiv byråkratisk tradition.
Man har valt att inte föra en dialog med allmänheten och istället köra över den med det ena beslutet efter det andra. Lundabornas känslor är dem likgiltiga och de anförda argumenten håller inte. Domkyrkorådets tal om ”fri siktlinje” är ett förlegat synsätt inom stadsplanering som närmast för tanken till arkitekten Haussmanns brutala snitt genom Paris innerstad när han skapade de breda boulevarderna 1853-70. I en medeltida stadskärna av Lunds modell har sådana sterila ingrepp ingenting att skaffa. Här borde det istället handla om trivsel, gemyt och mer grönska, inte mindre.
Är alla sätt för myndigheterna att demonstre4ra sin makt över allmänheten bra? Det tycker inte lundaborna, och här har man passerat en tydlig gräns. Senast det skulle anläggas en ”fri siktlinje” i Lunds stadskärna var det ökända Genombrottet i slutet av sextiotalet— en fyrfilig motorväg tvärs genom centrum som skulle snudda Domkyrkan. Detta avvärjdes i sista stund med minsta möjliga röstmarginal tack vare allmänhetens protester. Det är vi tacksamma för nu, och om vi lyckas rädda syrénerna kommer också nästa generation att vara tacksamma — trots allt är det inte bara Domkyrkorådet som skall trivas i Lund. Låt syrénbuskarna vara ifred kräver en namninsamling, en insändarstorm och en facebookgrupp. Ja, kom ihåg striden om Almarna i Kungsträdgården 1970!
Argumenten för att ta bort syrénerna håller alltså inte måttet. Man försvarar sig med att beslutet ”togs för länge sedan”. Som om det äldsta beslutet alltid var bäst och ett nyare beslut i sig vore sämre. Det allra äldsta beslutet var ju dessutom att anlägga syrénerna under 1850-talet. Någon kopplar beslutet till bristen på offentliga toaletter trots att det kommer nya toaletter i besökscentrat. Nej, om bäst argument vinner kommer syrénerna att vara kvar. Men i Lunds kommunalpolitik och i Eskils fantasier skall det vara så dåliga beslut som möjligt. Eskil —Sydsvenskans allsmäktige Lundakrönikör — borde i denna opinionsbildande nyckelposition värna lundabornas intressen. I stället hänvisar han till fascisten Marinetti i ett krypiskt och helt omotiverat försvar för förstörelsen.
Domkyrkorådet har gjort sig kända förr för att kuppa igenom impopulära beslut. Den anskrämliga Schartaustatyn dök plötsligt upp 2003 utan att vare sig arkitekttävlingen för besökscentrat eller allmänheten meddelats. I riktlinjerna för denna tävling poängterades särskilt att syrénerna inte skulle få röras, vilket nu Domkyrkorådet struntar blankt i. Om Lund styrts demokratiskt skulle Schartau väck och syrénerna stanna. Blir det tvärtom så betyder det att Lund styrs odemokratiskt — vilket i så fall visserligen inte blir någon större överraskning. Men skamligt är det ändå.
Man har valt att inte föra en dialog med allmänheten och istället köra över den med det ena beslutet efter det andra. Lundabornas känslor är dem likgiltiga och de anförda argumenten håller inte. Domkyrkorådets tal om ”fri siktlinje” är ett förlegat synsätt inom stadsplanering som närmast för tanken till arkitekten Haussmanns brutala snitt genom Paris innerstad när han skapade de breda boulevarderna 1853-70. I en medeltida stadskärna av Lunds modell har sådana sterila ingrepp ingenting att skaffa. Här borde det istället handla om trivsel, gemyt och mer grönska, inte mindre.
Är alla sätt för myndigheterna att demonstre4ra sin makt över allmänheten bra? Det tycker inte lundaborna, och här har man passerat en tydlig gräns. Senast det skulle anläggas en ”fri siktlinje” i Lunds stadskärna var det ökända Genombrottet i slutet av sextiotalet— en fyrfilig motorväg tvärs genom centrum som skulle snudda Domkyrkan. Detta avvärjdes i sista stund med minsta möjliga röstmarginal tack vare allmänhetens protester. Det är vi tacksamma för nu, och om vi lyckas rädda syrénerna kommer också nästa generation att vara tacksamma — trots allt är det inte bara Domkyrkorådet som skall trivas i Lund. Låt syrénbuskarna vara ifred kräver en namninsamling, en insändarstorm och en facebookgrupp. Ja, kom ihåg striden om Almarna i Kungsträdgården 1970!
Argumenten för att ta bort syrénerna håller alltså inte måttet. Man försvarar sig med att beslutet ”togs för länge sedan”. Som om det äldsta beslutet alltid var bäst och ett nyare beslut i sig vore sämre. Det allra äldsta beslutet var ju dessutom att anlägga syrénerna under 1850-talet. Någon kopplar beslutet till bristen på offentliga toaletter trots att det kommer nya toaletter i besökscentrat. Nej, om bäst argument vinner kommer syrénerna att vara kvar. Men i Lunds kommunalpolitik och i Eskils fantasier skall det vara så dåliga beslut som möjligt. Eskil —Sydsvenskans allsmäktige Lundakrönikör — borde i denna opinionsbildande nyckelposition värna lundabornas intressen. I stället hänvisar han till fascisten Marinetti i ett krypiskt och helt omotiverat försvar för förstörelsen.
Domkyrkorådet har gjort sig kända förr för att kuppa igenom impopulära beslut. Den anskrämliga Schartaustatyn dök plötsligt upp 2003 utan att vare sig arkitekttävlingen för besökscentrat eller allmänheten meddelats. I riktlinjerna för denna tävling poängterades särskilt att syrénerna inte skulle få röras, vilket nu Domkyrkorådet struntar blankt i. Om Lund styrts demokratiskt skulle Schartau väck och syrénerna stanna. Blir det tvärtom så betyder det att Lund styrs odemokratiskt — vilket i så fall visserligen inte blir någon större överraskning. Men skamligt är det ändå.
Samma bödlar nu som då av Gunnar Stensson
Historien som mardröm
Snart mördas Olof Palme. Nej, inte nu, det är två år sen han mördades. Nu är det 1988. Den satans Hans Holmér jagar kurder. Är han CIA-agent? Satte pistolen i handen på Christer Pettersson. Skjut! Ge mig den! Sudda ut spåren. Skylla på kurdiska terrorister.
Rumsfeldt och Saddam Hussein omfamnar varandra. De luktar illa. I åtta år har de fört krig mot Iran. Gigantiska lager av utrangerade amerikanska stridsvagnar har Hussein skickat mot Iran. Miljoner iranier har dött. USA:s hämnd för ockupationen av ambassaden. Khomeinis fundamentalistiska diktatur grundmurades av kriget. Palme medlade, upplevde inget vapenstillestånd.
Jag vaknar genomsvettig. Sätter mig upp. Natt. Mörker. 1988?
Nej, det är inte 1988. Det är 2011. Men vad hände 1988?
Kaffe. Ipren. Kallt golv. 8 minusgrader ute.
1988. Sovjetunionen för krig i Afghanistan. ”För flickors utbildning, för demokrati, för socialism.” USA finansierar jihad i Afghanistan. För frihet, mot kommunistiskt förtryck.
1988. Reagan. Stjärnornas krig. Taktiska kärnvapen i Europa, från Östersjön till Svarta havet. 10 000 sovjetiska stridsvagnar mot Europas städer
Ett tjog satellitstater från Estland till Rumänien..
1988. USA på dekis. Gigantiska underskott. Försvagad konkurrenskraft. Ett blodsugande militärindustriellt komplex. Ett imperium uttänjt runt globen. Långt över bristningsgränsen. En ansvarslöst trallande president. Home on the range.
1988. Hur var Mellanöstern 1988?
Två stora krig: Sovjet mot Afghanistan, USA mot Iran. Olja var vad krigen handlade om. Och hegemoni.
Väst satsade på trygga diktatorer och reaktionära kungar. En maffia av marionetter. Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Jemen. Mubarak, Ben Ali, kung Saud och så vidare och så vidare.
I Bahrain byggdes en bas för femte flottan Till slut uppnåddes profitabelt samförstånd också med Kadaffi, trots Lockerbie. Realpolitik.
Olja! Olja!
Israel. Kraftcentrum i regionen. US Army`s utpost i arabterritoriet. Hemliga kärnvapen. AIPAC styr och ställer i USA. Intifada. Massakrer i Sabra och Chatila. Yassir Arafat och PLO tvingas till Tunisien. Libanons bönder bygger nästan utan resurser upp Hizbollah för att stå emot Israels härjningar med klusterbomber och fosforgranater.
Amerikansk paranoia efter USA:s nederlag i shahens och savaks Iran 1979. Paranoia efter den olycksdigra interventionen i Libanon. Varför spränger dom ihjäl marinsoldater?
2011. Situationen oförändrad efter 23 år!
USA fick chansen att utveckla något nytt, men ingenting hände!. Sovjetimperiet störtade samman. Luften pyste ut ur det kalla kriget. Ingen känner längre till det ordet kommunist. Vi har ett problem. Vad ska vi hata?
Lösningen är nära: terrorister och islamister. De är dessutom mycket svagare.
En nyliberal globalisering med USA i spetsen segrar. Ekonomiska lättnader. Minskade rustningskostnader. Historiens slut. Nu gäller marknad. Rationalitet. Demokrati.
Men allt vilar på en mur av oljediktaturer i Nordafrika och Mellanöstern, på palestiniers och arabers bekostnad. Det är realpolitik.
Rumsfeldt och Saddam Hussein omfamnar varandra. De luktar illa. I åtta år har de fört krig mot Iran. Gigantiska lager av utrangerade amerikanska stridsvagnar har Hussein skickat mot Iran. Miljoner iranier har dött. USA:s hämnd för ockupationen av ambassaden. Khomeinis fundamentalistiska diktatur grundmurades av kriget. Palme medlade, upplevde inget vapenstillestånd.
Jag vaknar genomsvettig. Sätter mig upp. Natt. Mörker. 1988?
Nej, det är inte 1988. Det är 2011. Men vad hände 1988?
Kaffe. Ipren. Kallt golv. 8 minusgrader ute.
1988. Sovjetunionen för krig i Afghanistan. ”För flickors utbildning, för demokrati, för socialism.” USA finansierar jihad i Afghanistan. För frihet, mot kommunistiskt förtryck.
1988. Reagan. Stjärnornas krig. Taktiska kärnvapen i Europa, från Östersjön till Svarta havet. 10 000 sovjetiska stridsvagnar mot Europas städer
Ett tjog satellitstater från Estland till Rumänien..
1988. USA på dekis. Gigantiska underskott. Försvagad konkurrenskraft. Ett blodsugande militärindustriellt komplex. Ett imperium uttänjt runt globen. Långt över bristningsgränsen. En ansvarslöst trallande president. Home on the range.
1988. Hur var Mellanöstern 1988?
Två stora krig: Sovjet mot Afghanistan, USA mot Iran. Olja var vad krigen handlade om. Och hegemoni.
Väst satsade på trygga diktatorer och reaktionära kungar. En maffia av marionetter. Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Jemen. Mubarak, Ben Ali, kung Saud och så vidare och så vidare.
I Bahrain byggdes en bas för femte flottan Till slut uppnåddes profitabelt samförstånd också med Kadaffi, trots Lockerbie. Realpolitik.
Olja! Olja!
Israel. Kraftcentrum i regionen. US Army`s utpost i arabterritoriet. Hemliga kärnvapen. AIPAC styr och ställer i USA. Intifada. Massakrer i Sabra och Chatila. Yassir Arafat och PLO tvingas till Tunisien. Libanons bönder bygger nästan utan resurser upp Hizbollah för att stå emot Israels härjningar med klusterbomber och fosforgranater.
Amerikansk paranoia efter USA:s nederlag i shahens och savaks Iran 1979. Paranoia efter den olycksdigra interventionen i Libanon. Varför spränger dom ihjäl marinsoldater?
2011. Situationen oförändrad efter 23 år!
USA fick chansen att utveckla något nytt, men ingenting hände!. Sovjetimperiet störtade samman. Luften pyste ut ur det kalla kriget. Ingen känner längre till det ordet kommunist. Vi har ett problem. Vad ska vi hata?
Lösningen är nära: terrorister och islamister. De är dessutom mycket svagare.
En nyliberal globalisering med USA i spetsen segrar. Ekonomiska lättnader. Minskade rustningskostnader. Historiens slut. Nu gäller marknad. Rationalitet. Demokrati.
Men allt vilar på en mur av oljediktaturer i Nordafrika och Mellanöstern, på palestiniers och arabers bekostnad. Det är realpolitik.
George Bush dyker upp, framburen av det giriga amerikanska våldskomplexet. Nine eleven. Fritt fram! Fritt fram för nya laglösa krig. War on Terror. Massfängslanden. Tortyr.
Afghanistan. USA vinner, men kriget fortsätter. Irak. ”Mission ackomplished” Donald Rumsfeld hänger sin gamle polare Saddam som han en gång försåg med den nervgas som behövdes för massakern i Halabja. Sorry, old boy!
Kriget fortsätter. Tiotusentals amerikanska privatsoldater härjar. Miljarderna strömmar. Sedelpressarna går på högvarv.
Det enda krig USA har lyckats vinna de senaste 50 åren är det mot Granada. Det var en riktig triumf!
Kina finansierar USA:s krig. Kina värnade stabiliteten på Himmelska Fridens torg redan för 22 år sen. Amerikanerna lever på krita. Men de lever gott. De blir allt tjockare. Egna villor. Stadsjeepar. Bankerna äger.
Lehman Brothers. Miljontals amerikaner går från gård och grund. Hela världen betalar amerikansk konsumism. Estland, Lettland, Litauen, Island, Grekland, Italien (där 73-årige Berlusconi knullar Mubaraks minderåriga brorsdotter) Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien.
Araberna reser sig
Tunisien, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen, Jordanien, Syrien, Marocko. De kräver frihet, demokrati, social rättvisa, utveckling, makt över oljan.
Bleka störtar påstått demokratiska ledare om varandra och ropar: STABILITET! STABILITET!
Ashton, Bildt, Berlusconi, Obama, Sarkozy, Merkel. De tigger och ber. Lika tomma på tankar, idéer, initiativ, makt och moral som vi senast såg dem på det stora miljömötet i Köpenhamn 2009.
Lita på oss! Vi är demokrater! Vi ska ge er demokrati! Nu får ni utveckling! Marshallhjälp - inte War on terror! Inga hemliga fängelser! Ingen tortyr! Det var bara på låtsas! Palestina blir fritt inom 1967 års gränser! Blockaden av Gaza upphör. Israels mur störtas i gruset! Stabilitet! Stabilitet! Vi stoppar Kadaffi långt innan han massakrerat lika många som Israel gjorde i Gaza 2009!
Det är så dags
Oljepriserna rusar i höjden. Livsmedelspriserna stiger. Inflation. Miljökatastrofer i Kina, Indien, Pakistan, Ryssland, Australien, Amerika. Massarbetslöshet i USA, Storbritannien, Irland, Spanien, Portugal, Italien, Grekland. Sjunkande produktion. Vidgade klyftor mellan mycket rika roffare, storfinansens Mubaraks och Ben Alis, och växande massor av fattiga. Vågor av flyktingar sköljer in från Afrika över EU:s murar och från Latinamerika över USA:s gräns mot Mexiko. En ny värld är möjlig, nej, en ny värld är nödvändig!
Demokratiernas ledare ligger lamslagna av akut utmattning som på tv-bilderna från Köpenhamn eller rusar runt och gallskriker: Stabilitet! Stabilitet!
Dagen gryr
Kaffet är slut. Sydsvenskan dunsar ner som en stor fet pappersgris. Stabilitet. Stabilitet. Ge oss melodifestivaler. Låt oss leka med it-prylar! Låt oss debattera syrener och litteraturhus i Lund. Vi hör ingenting. Vi ser ingenting. Vi säger ingenting. Vi vet ingenting.
Ljus tänds i fönstren. Mörkret blir blått, sen grått. Enstaka flingor. Datorn krånglar. Men nu fladdrar Al Jazeera fram. Haaretz. Guardian…
Ut i isvinden. Ut på den cementhårda marken. Ut under den låga grå himlen.
Afghanistan. USA vinner, men kriget fortsätter. Irak. ”Mission ackomplished” Donald Rumsfeld hänger sin gamle polare Saddam som han en gång försåg med den nervgas som behövdes för massakern i Halabja. Sorry, old boy!
Kriget fortsätter. Tiotusentals amerikanska privatsoldater härjar. Miljarderna strömmar. Sedelpressarna går på högvarv.
Det enda krig USA har lyckats vinna de senaste 50 åren är det mot Granada. Det var en riktig triumf!
Kina finansierar USA:s krig. Kina värnade stabiliteten på Himmelska Fridens torg redan för 22 år sen. Amerikanerna lever på krita. Men de lever gott. De blir allt tjockare. Egna villor. Stadsjeepar. Bankerna äger.
Lehman Brothers. Miljontals amerikaner går från gård och grund. Hela världen betalar amerikansk konsumism. Estland, Lettland, Litauen, Island, Grekland, Italien (där 73-årige Berlusconi knullar Mubaraks minderåriga brorsdotter) Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien.
Araberna reser sig
Tunisien, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen, Jordanien, Syrien, Marocko. De kräver frihet, demokrati, social rättvisa, utveckling, makt över oljan.
Bleka störtar påstått demokratiska ledare om varandra och ropar: STABILITET! STABILITET!
Ashton, Bildt, Berlusconi, Obama, Sarkozy, Merkel. De tigger och ber. Lika tomma på tankar, idéer, initiativ, makt och moral som vi senast såg dem på det stora miljömötet i Köpenhamn 2009.
Lita på oss! Vi är demokrater! Vi ska ge er demokrati! Nu får ni utveckling! Marshallhjälp - inte War on terror! Inga hemliga fängelser! Ingen tortyr! Det var bara på låtsas! Palestina blir fritt inom 1967 års gränser! Blockaden av Gaza upphör. Israels mur störtas i gruset! Stabilitet! Stabilitet! Vi stoppar Kadaffi långt innan han massakrerat lika många som Israel gjorde i Gaza 2009!
Det är så dags
Oljepriserna rusar i höjden. Livsmedelspriserna stiger. Inflation. Miljökatastrofer i Kina, Indien, Pakistan, Ryssland, Australien, Amerika. Massarbetslöshet i USA, Storbritannien, Irland, Spanien, Portugal, Italien, Grekland. Sjunkande produktion. Vidgade klyftor mellan mycket rika roffare, storfinansens Mubaraks och Ben Alis, och växande massor av fattiga. Vågor av flyktingar sköljer in från Afrika över EU:s murar och från Latinamerika över USA:s gräns mot Mexiko. En ny värld är möjlig, nej, en ny värld är nödvändig!
Demokratiernas ledare ligger lamslagna av akut utmattning som på tv-bilderna från Köpenhamn eller rusar runt och gallskriker: Stabilitet! Stabilitet!
Dagen gryr
Kaffet är slut. Sydsvenskan dunsar ner som en stor fet pappersgris. Stabilitet. Stabilitet. Ge oss melodifestivaler. Låt oss leka med it-prylar! Låt oss debattera syrener och litteraturhus i Lund. Vi hör ingenting. Vi ser ingenting. Vi säger ingenting. Vi vet ingenting.
Ljus tänds i fönstren. Mörkret blir blått, sen grått. Enstaka flingor. Datorn krånglar. Men nu fladdrar Al Jazeera fram. Haaretz. Guardian…
Ut i isvinden. Ut på den cementhårda marken. Ut under den låga grå himlen.
Kulturtips
Det började som en skakning
- om en osänkbar familj på väg mot djupet, spelas på Teater 23, 11 februari - 18 mars
Fre 25 feb kl. 19:00, Läs mer
- om en osänkbar familj på väg mot djupet, spelas på Teater 23, 11 februari - 18 mars
Fre 25 feb kl. 19:00, Läs mer
Ifigenia på Tauris av C W Gluck
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino i Lund lördag 26 februari kl 19:00. Repris söndag 27 februari kl 13:00.
Lör 26 feb kl. 19:00. Läs mer
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino i Lund lördag 26 februari kl 19:00. Repris söndag 27 februari kl 13:00.
Lör 26 feb kl. 19:00. Läs mer
Jubileumskonsert
40-år med Amiralens Storband på Palladium 26 februari kl 18.00. Läs mer
Teaterimprovisation
På Månteatern, Bredgatan 3 i Lund, 26 februari - 6 maj
Lör 26 feb kl. 19:00. Läs mer
På Månteatern, Bredgatan 3 i Lund, 26 februari - 6 maj
Lör 26 feb kl. 19:00. Läs mer
I.D
En filosofisk, hårdkokt deckare i rollspelsform. Spelas på Månteatern i Lund 18 februari - 29 mars.
Mån 28 feb kl. 12:30. Läs mer
En filosofisk, hårdkokt deckare i rollspelsform. Spelas på Månteatern i Lund 18 februari - 29 mars.
Mån 28 feb kl. 12:30. Läs mer
Kabaret Skarabé
Classic Lounge ger Kabaret Skarabé i Guldfoajén på Palladium. På Palladium 1 mars kl 19:30. Läs mer
Classic Lounge ger Kabaret Skarabé i Guldfoajén på Palladium. På Palladium 1 mars kl 19:30. Läs mer
Konsert - Peter Jablonski
Pianisten och virtuosen Peter Jablonski kommer till Lund för en konsert utöver det vanliga, på Lunds Stadshall 1 mars kl 19:00. Läs mer
Pianisten och virtuosen Peter Jablonski kommer till Lund för en konsert utöver det vanliga, på Lunds Stadshall 1 mars kl 19:00. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 01 mar, ons 02 mar och tor 03 mar kl. 16:00. Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 01 mar, ons 02 mar och tor 03 mar kl. 16:00. Läs mer
Oslipat skär 3 med bl a Aron Flam och Jonatan Unge
Smygelitistisk standup med Jonatan Unge, Aron Flam och Ola Söderholm, 2 mars kl 20:00 på Tangopalatset
Läs mer
Smygelitistisk standup med Jonatan Unge, Aron Flam och Ola Söderholm, 2 mars kl 20:00 på Tangopalatset
Läs mer
Robert Nordmark & Karl-Martin Almqvists BJÄRV ENCOUNTERS
på Victoriateatern 2 mars kl 19:30.
Läs mer
på Victoriateatern 2 mars kl 19:30.
Läs mer
Bassekou Kouyate N’goni Ba (Mali)
Svängig maliblues fylld av värme och glädje, 3 mars kl 19:30 på Kong
Läs mer
Svängig maliblues fylld av värme och glädje, 3 mars kl 19:30 på Kong
Läs mer
MACK 3/3 Ann Westin, Lena Frisk, Elin Nordén
Stand-up på La Couronne torsdag 3 mars kl 20:00. Läs mer
Stand-up på La Couronne torsdag 3 mars kl 20:00. Läs mer
SKAMBYRÅN: MORTIFIED SWEDEN
Malmös uppmärksammade komediklubb återupplivar minnena från att vara ung. På Inkonst torsdag 3 mars kl 19.00.
Läs mer
Malmös uppmärksammade komediklubb återupplivar minnena från att vara ung. På Inkonst torsdag 3 mars kl 19.00.
Läs mer
Yamato - Gamushara (Beat of Courage)
Den japanska slagverksgruppen med föreställningen Gamushara, på Lunds Stadsteater 3 mars kl 19:00.
Läs mer
Den japanska slagverksgruppen med föreställningen Gamushara, på Lunds Stadsteater 3 mars kl 19:00.
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)