Lund planerar för fullt för spårvagnstrafik. Men vem betalar och är det försvarbart med tanke på resandeunderlag? Vilka etapper är aktuella och i så fall när?
Inledning av Marcus Horning, projektchef på SPIS (spårvagnar i Skåne) följt av diskussion.
24 mars 13.00 - 15.00
ABF, Gasverksgatan i Lund
Vänsterpartiet i Lund och ABF
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-03-22
Helgeands församlingsgård
Café Torsdag 29 mars kl 13.00
Men jag lär mig ju hela tiden! - Hans-Martin Hansen om unga, mötesplatser och lärande”.
Vi har i Sverige idag en utveckling mot en allt mer formell utbildning i skolan. Även om det pratas om olika mjuka kompetenser så blir kunskaper som man fått inbankade i huvudet av läraren det som räknas. Men vad är det av det man lärt sig som gör att man slutligen är den som får jobbet man sökt; vilka kunskaper är det som gör att man känner att man lever ett gott liv? Var har jag lärt mig det viktigaste?
Men jag lär mig ju hela tiden! - Hans-Martin Hansen om unga, mötesplatser och lärande”.
Vi har i Sverige idag en utveckling mot en allt mer formell utbildning i skolan. Även om det pratas om olika mjuka kompetenser så blir kunskaper som man fått inbankade i huvudet av läraren det som räknas. Men vad är det av det man lärt sig som gör att man slutligen är den som får jobbet man sökt; vilka kunskaper är det som gör att man känner att man lever ett gott liv? Var har jag lärt mig det viktigaste?
Torsdagskväll 29 mars i Helgeand 19.00
Boksamtal.
Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Tredje gången läser vi sid 103-162 i Mörkerseende.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Boksamtal.
Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Tredje gången läser vi sid 103-162 i Mörkerseende.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Tussilago – vårtecken och hostmedicin av Ulf N
Som alla tidningar med självaktning bör ju VB delta i dokumenterandet av vårens framsteg. Här kommer därför en bild på en av de tidiga ”riktiga” vårblommorna, tussilago, även kallad hästhov. (Jovisst, det finns tidigare arter som snödroppar och vintergäck. Men de är snarast vårvinterväxter).
På tussilagoblad gjordes i äldre tider en dekokt mot hosta. Blommans namn betyder just detta, ”ört som häver hosta”.
Nu är ju tussilago en inte särskilt märklig blomma, fast väldigt trevlig där den lyser ikapp med vårsolen. Den är som bekant vanligt förekommande, inte minst för att kommuner och Trafikverket med sin ständiga upptrappning av vägbyggen skapar attraktiva växtmiljöer för tussilagon. Nu ska vi nog inte för den sakens skull tro att det är bilavgaserna som får blomman att frodas på vägslänterna, utan snarare jordens sammansättning och struktur.
Emellertid är just de här avbildade blommorna lite speciella. De ingår i en stor samling av samma art på Norra Fäladen, närmare bestämt på sluttningarna av Klosterängshöjdens sydligaste del. Just här tänker sig kommunens borgerliga majoritet att anlägga en bilbro över till Brunnshögsområdet.
Ovisst är hur tussilagon kommer att trivas vid Klosterängshöjden efter brobygget. Hur trivseln för fäladsborna påverkas är däremot lätt att förutse. De boende på Klosterängsvägen, Utsättaregränden med flera till bilbron angränsande gator kommer att ha brofästet nästan bokstavligt talat utanför sitt köksfönster. Se där – en dos uppiggande kvävedioxid till morgonfikat! Och om tussilagon mot förmodan ändå frodas vid brofästet kan ju de boende använda den som medicin för att häva de hostattacker som bilavgaserna framkallar. Borgarna har minsann räknat ut det!
Emellertid är just de här avbildade blommorna lite speciella. De ingår i en stor samling av samma art på Norra Fäladen, närmare bestämt på sluttningarna av Klosterängshöjdens sydligaste del. Just här tänker sig kommunens borgerliga majoritet att anlägga en bilbro över till Brunnshögsområdet.
Ovisst är hur tussilagon kommer att trivas vid Klosterängshöjden efter brobygget. Hur trivseln för fäladsborna påverkas är däremot lätt att förutse. De boende på Klosterängsvägen, Utsättaregränden med flera till bilbron angränsande gator kommer att ha brofästet nästan bokstavligt talat utanför sitt köksfönster. Se där – en dos uppiggande kvävedioxid till morgonfikat! Och om tussilagon mot förmodan ändå frodas vid brofästet kan ju de boende använda den som medicin för att häva de hostattacker som bilavgaserna framkallar. Borgarna har minsann räknat ut det!
Doft, färg, ljud, ljus, sveda, smak: våren är här
av Gunnar Stensson
Vårdofterna stiger från plöjda åkrar och gyttjiga våtmarker. I massorna av gult vissnat ogräs syns gröna streck som målade med spetsig pensel. Småfåglars skutt och kvitter ger buskarna liv. Hasselpollen yr. Kaveldunet hackas ur kolvarna för att inreda bona. Himmel och trädstammar speglas i vattenytorna. Klotet välter mot solen, konstanten i vårt planetsystem. Mörkgröna och rödbruna nässlor med giftiga gaddar letar sig upp under det vissna gräset. Med heta svidande fingrar fyller jag en plastkasse. Redan den 11 mars åt jag den första mineralrika tallriken nässelsoppa. Mellan två gatstenar i ett skyddat hörn på Tvärgatan blommar en maskros.
En fantasi av Carin O.
Mats H. satte sig käpprätt upp i sängen. Hans blå-vitrandiga pyjamas var alldeles blöt av svett. Tusan också, nu hade han drömt igen! Den där hopplösa drömmen om att han gick och gick längs gatorna i centrala Lund, snubblade fram på ojämna gatstenar – det var kanske ett misstag att inte satsa på lite mer pengar till gatuunderhållet! Och det var förfärligt vad Lunds centrum hade blivit ödsligt - inte alls det kommersialismens Mecka som det varit meningen att det skulle likna. Och nästan inga människor – hade alla åkt ut till Nova? En och annan tiggare var på plats förstås, men ödsligt, ödsligt. Han kände sig som Joseph K. hos Kafka. Pyjamasknapparna klirrade i tystnaden.
När han tänkte på centrum annars, i sina bästa stunder, såg han ett framtidsparadis av glas och ljus, så som det tog sig ut på skisserna till den nya Centralstationen till exempel! Och Kristallen den fina! Mycket skönare att tänka på än de här ödsliga gatorna. Hur hade det kunnat bli så här? Äsch, det var nog bara en dröm!
I skolan
Plötsligt befann han sig inomhus. Halvstora barn, stora klassrum. Mycket skrik och bråk, fanns det ingen lärare? Jo, det stod visst en förskrämd vuxen person mitt i klungan - hur skulle han ensam kunna hålla koll på alla de här ungarna? Mats H. höll för öronen. Kanske måste man ändå fixa fram fler ansvariga vuxna till skolan! Det är ju inte så konstigt att lärarna inte vill ha hela sin tid schemalagd här - det skulle jag aldrig klara själv. Men han fick inte bli för blödig, han visste ju att det behövdes pengar till något annat i skolan, han hade det i bakhuvudet, där det vid det här laget bara surrade. En stickande konstig lukt på minde honom om vad det var – mögel var det. Just det, mögel. Usch, han måste härifrån! Var inte Lund en gång i tiden en skolkommun i framkant? Men det här kaoset – han måste ta sin Mats ur skolan !
Men nu kom han faktiskt direkt in i en annan typ av lokal, här var det inte stökigt och bråkigt utan alldeles tyst. Och ungdomarna hade plötsligt transformerats till stapplande åldringar – så fort går det for det genom Mats trötta huvud. Här var rent och snyggt, inget mögel - men inget annat heller. Oändliga korridorer av tystnad och intighet – hade han kommit till Nirvana? Kunde de här människorna inte göra något annat än att sitta och vänta på döden? Eller var de redan döda? Kunde ingen göra något för dem? Här ville Mats H. aldrig någonsin hamna.
Ett annat Lund
Han tog ett stadigt tag i aktieportfäljen – den hade han som tur var fått med sig. Det var inte alls den här bilden av Lund han brukade ha med sig under sina dagliga politiska diskussioner – det var ett Lund som sken av välmåga och självlysande höghus, det var Medicon Village och Brunnshög, det var ESS och glada spårvagnar, inget som påminde ett dugg om de där hemlösa A-lagarna som nu plötsligt satt där på en bänk utanför Konsthallen och pekade på honom med sina smutsiga fingrar: "Kom hörru du, kom med i gänget! Du ser så ensam ut, du ser ut som om du har sett ett spöke! Kom hit så ska vi ta hand om dig, ta en bärs vet ja!" Helmfrid ryggade tillbaka för denna omisskännliga yttring av solidaritet - han, Mats H., hemlös - så fick det verkligen inte se ut! Måtte han vakna snart, nån jävla ordning fick det väl ändå vara i en stad som Lund! Och han vaknade.
Enda utvägen?
Mats H. kände det som om världen hade vänts upp och ner. Han visste inte längre vad som var sant eller falskt. Hela hans starka nimbus av överlägsenhet höll på att krackelera. Vad skulle han ta sig till?
Det fanns bara ett svar. Han måste ringa Tove K.
När han tänkte på centrum annars, i sina bästa stunder, såg han ett framtidsparadis av glas och ljus, så som det tog sig ut på skisserna till den nya Centralstationen till exempel! Och Kristallen den fina! Mycket skönare att tänka på än de här ödsliga gatorna. Hur hade det kunnat bli så här? Äsch, det var nog bara en dröm!
I skolan
Plötsligt befann han sig inomhus. Halvstora barn, stora klassrum. Mycket skrik och bråk, fanns det ingen lärare? Jo, det stod visst en förskrämd vuxen person mitt i klungan - hur skulle han ensam kunna hålla koll på alla de här ungarna? Mats H. höll för öronen. Kanske måste man ändå fixa fram fler ansvariga vuxna till skolan! Det är ju inte så konstigt att lärarna inte vill ha hela sin tid schemalagd här - det skulle jag aldrig klara själv. Men han fick inte bli för blödig, han visste ju att det behövdes pengar till något annat i skolan, han hade det i bakhuvudet, där det vid det här laget bara surrade. En stickande konstig lukt på minde honom om vad det var – mögel var det. Just det, mögel. Usch, han måste härifrån! Var inte Lund en gång i tiden en skolkommun i framkant? Men det här kaoset – han måste ta sin Mats ur skolan !
Men nu kom han faktiskt direkt in i en annan typ av lokal, här var det inte stökigt och bråkigt utan alldeles tyst. Och ungdomarna hade plötsligt transformerats till stapplande åldringar – så fort går det for det genom Mats trötta huvud. Här var rent och snyggt, inget mögel - men inget annat heller. Oändliga korridorer av tystnad och intighet – hade han kommit till Nirvana? Kunde de här människorna inte göra något annat än att sitta och vänta på döden? Eller var de redan döda? Kunde ingen göra något för dem? Här ville Mats H. aldrig någonsin hamna.
Ett annat Lund
Han tog ett stadigt tag i aktieportfäljen – den hade han som tur var fått med sig. Det var inte alls den här bilden av Lund han brukade ha med sig under sina dagliga politiska diskussioner – det var ett Lund som sken av välmåga och självlysande höghus, det var Medicon Village och Brunnshög, det var ESS och glada spårvagnar, inget som påminde ett dugg om de där hemlösa A-lagarna som nu plötsligt satt där på en bänk utanför Konsthallen och pekade på honom med sina smutsiga fingrar: "Kom hörru du, kom med i gänget! Du ser så ensam ut, du ser ut som om du har sett ett spöke! Kom hit så ska vi ta hand om dig, ta en bärs vet ja!" Helmfrid ryggade tillbaka för denna omisskännliga yttring av solidaritet - han, Mats H., hemlös - så fick det verkligen inte se ut! Måtte han vakna snart, nån jävla ordning fick det väl ändå vara i en stad som Lund! Och han vaknade.
Enda utvägen?
Mats H. kände det som om världen hade vänts upp och ner. Han visste inte längre vad som var sant eller falskt. Hela hans starka nimbus av överlägsenhet höll på att krackelera. Vad skulle han ta sig till?
Det fanns bara ett svar. Han måste ringa Tove K.
Nazispråk: från arisering till arabisering av Gunnar Stensson
Direkt efter Kristallnatten (9/11 1938) påminde Göring om ”mötet då vi beslutade att arisera den tyska ekonomin, tvinga bort juden ur det ekonomiska livet och in i skuldregistret.”
Svensk Opposition, Per Engdahls nazistiska organisation, som till sig hade kollektivanslutit den i Lund populära Riksföreningen Sverige-Tyskland, kopierade idén om arisering i sitt program. Där kan man läsa: som punkt 2. ”Förbud för judar att besätta ledande poster”; och som punkt 3. ”Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiska företag.”
”Arisering” var en politik som infördes i de länder som Nazityskland ockuperade. Skälet var framför allt ekonomiskt. Kriget kostade. Men det handlade också om att värva quislingar som tjänade på nyordningen. De kunde t ex få möjlighet att bemäktiga sig grannens våning och tillhörigheter.
I länder där ordet ”arisering” inte passade, hittade man på andra. I Ungern talade man om ”magyarisering”. Magyariseringstraditionen förs vidare av det uniformerade partiet Jobbik som i söndags genomförde stora antisemitiska och antiromska demonstrationer.
Arabisering är Sverigedemokraternas nya ord. Det användes i SD-demonstrationen i Malmö 10/3 och anknyter till det nazistiska begreppet arisering.
Sverigedemokraterna hävdar att araberna planerar att ”arabisera” Sverige och Europa på samma sätt som tyskarna ”ariserade” kontinenten på 1940-talet. Nu är det ”arierna” som hotas av ”araberna” Därför manar SD till ariskt ”motstånd mot arabiseringen”. Efter illdådet i Toulouse får den kampanjen luft under vingarna i hela Europa.
I Götz Alys ”Hitlers folkstat”,
Daidalos 2009, analyseras den nazistiska ariseringspolitikens ekonomiska bakgrund. För att uppskjuta en hotande statsbankrutt var Hitler gång på gång nödsakad att erövra och arisera nya territorier. När det inte längre var möjligt blev statsbankrutten ofrånkomlig.
Svensk Opposition, Per Engdahls nazistiska organisation, som till sig hade kollektivanslutit den i Lund populära Riksföreningen Sverige-Tyskland, kopierade idén om arisering i sitt program. Där kan man läsa: som punkt 2. ”Förbud för judar att besätta ledande poster”; och som punkt 3. ”Rätt för regeringen att tillsätta svensk administratör i judiska företag.”
”Arisering” var en politik som infördes i de länder som Nazityskland ockuperade. Skälet var framför allt ekonomiskt. Kriget kostade. Men det handlade också om att värva quislingar som tjänade på nyordningen. De kunde t ex få möjlighet att bemäktiga sig grannens våning och tillhörigheter.
I länder där ordet ”arisering” inte passade, hittade man på andra. I Ungern talade man om ”magyarisering”. Magyariseringstraditionen förs vidare av det uniformerade partiet Jobbik som i söndags genomförde stora antisemitiska och antiromska demonstrationer.
Arabisering är Sverigedemokraternas nya ord. Det användes i SD-demonstrationen i Malmö 10/3 och anknyter till det nazistiska begreppet arisering.
Sverigedemokraterna hävdar att araberna planerar att ”arabisera” Sverige och Europa på samma sätt som tyskarna ”ariserade” kontinenten på 1940-talet. Nu är det ”arierna” som hotas av ”araberna” Därför manar SD till ariskt ”motstånd mot arabiseringen”. Efter illdådet i Toulouse får den kampanjen luft under vingarna i hela Europa.
I Götz Alys ”Hitlers folkstat”,
Daidalos 2009, analyseras den nazistiska ariseringspolitikens ekonomiska bakgrund. För att uppskjuta en hotande statsbankrutt var Hitler gång på gång nödsakad att erövra och arisera nya territorier. När det inte längre var möjligt blev statsbankrutten ofrånkomlig.The Kandahar Carnage Cover Up av Anders Davidson
Den 11 mars i två byar i den afghanska provinsen Kandahar. Sexton bybor dödas, skändas och flera kroppar bränns. Nio barn och tre kvinnor. Två kvinnor ska ha våldtagits innan de sköts.
Under en timme. Ett ögonblick i mänsklighetens historia.
USA ger Robert Bales ensam skulden. Han ska ha ballat ur. Mycket beklagligt, säger president Barack Obama, som hoppas afghanerna ska förstå att denne ensamme gärningsmans agerande inte är representativt för övriga 90000 amerikanska soldaters värderingar och vad de försvarar.
President Hamid Karzai förebrådde i fredags USA för att inte visa någon vilja att klara utan massmordet.
En afghansk undersökningskommission hävdar att 15-20 amerikanska soldater deltog i massakern. De vägrades tala med underofficer Bales, som snabbt flugits ut från Afghanistan till sin hemstationering Fort Leavenworth i delstaten Kansas.
Den afghanske stabschefen general Scher Mohammed Karimi säger uttryckligen att han utgår från att flera amerikanska soldater deltog.
Afghanska parlamentsledamöter diskuterar nu att kalla de utländska trupperna ockupationsmakt. Utflygningen av Bales innebar ett upprörande nonchalerande av ett enigt parlamentet krav att ställa honom inför en afghansk domstol.
USA tänker inte låta sina soldater ställas inför domstol i det land de opererar. Helt enligt en uppgörelse med president Karzai, som häftigt kritiserats av parlamentet, säkrar ockupationstrupperna att de bara ställs inför sitt eget lands domstolar.
Hemma i Kansas i Fort Leavenworth målar Robert Bales advokat John Henry Browne i media upp bilden av den kärleksfulle familjefadern, alla hans vänliga grannar uttalar sig om honom som en absolut fin människa och dekorerad krigshjälte.
I de två drabbade afghanska byarna uppger grannar och offrens anhöriga att grupperna av soldater som skrattade högt, tydligt berusade sammanlagt måste varit mellan 15 och 20.
Talespersonen för den afghanska kommission som på plats undersökt händelsen slog fast att avståndet från Bales militärbas till de två byarna och mellan grannbyarna är så stort att morden inom den fasstställda tidsrymden en timme inte kunnat begås av en ensam förövare.
Under en timme. Ett ögonblick i mänsklighetens historia.
USA ger Robert Bales ensam skulden. Han ska ha ballat ur. Mycket beklagligt, säger president Barack Obama, som hoppas afghanerna ska förstå att denne ensamme gärningsmans agerande inte är representativt för övriga 90000 amerikanska soldaters värderingar och vad de försvarar.
President Hamid Karzai förebrådde i fredags USA för att inte visa någon vilja att klara utan massmordet.
En afghansk undersökningskommission hävdar att 15-20 amerikanska soldater deltog i massakern. De vägrades tala med underofficer Bales, som snabbt flugits ut från Afghanistan till sin hemstationering Fort Leavenworth i delstaten Kansas.
Den afghanske stabschefen general Scher Mohammed Karimi säger uttryckligen att han utgår från att flera amerikanska soldater deltog.
Afghanska parlamentsledamöter diskuterar nu att kalla de utländska trupperna ockupationsmakt. Utflygningen av Bales innebar ett upprörande nonchalerande av ett enigt parlamentet krav att ställa honom inför en afghansk domstol.
USA tänker inte låta sina soldater ställas inför domstol i det land de opererar. Helt enligt en uppgörelse med president Karzai, som häftigt kritiserats av parlamentet, säkrar ockupationstrupperna att de bara ställs inför sitt eget lands domstolar.
Hemma i Kansas i Fort Leavenworth målar Robert Bales advokat John Henry Browne i media upp bilden av den kärleksfulle familjefadern, alla hans vänliga grannar uttalar sig om honom som en absolut fin människa och dekorerad krigshjälte.
I de två drabbade afghanska byarna uppger grannar och offrens anhöriga att grupperna av soldater som skrattade högt, tydligt berusade sammanlagt måste varit mellan 15 och 20.
Talespersonen för den afghanska kommission som på plats undersökt händelsen slog fast att avståndet från Bales militärbas till de två byarna och mellan grannbyarna är så stort att morden inom den fasstställda tidsrymden en timme inte kunnat begås av en ensam förövare.
”Jag stiger upp varje morgon och tänker om jag vore...”
Redigering och översättning Gunnar Stensson
Tidningen Haaretz publicerade i helgen en omfattande intervju med den israeliske författaren Amos Oz om hans liv och författarskap.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer. Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.
Verkligheten och myten om Amerika efter 9/11
av Gunnar Stensson
Den 15 februari 2003 genomfördes historiens dittills mest omfattande globala demonstration. President George Bush skulle tvingas avstå från att invadera Irak. Mer än en miljon britter marscherade i London mot krigshetsaren Tony Blair.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
I Lund fyllde folkhavet Stortorget och angränsande gator. Högtalarna nådde inte ut. Demonstranterna organiserade sig spontant. Samtidigt som de sista lämnade torget och gav sig av längs Kyrkogatan tågade demonstrationens tät in på torget från Klostergatan.
Varken motståndet i FN eller demonstrationerna hjälpte. Idag, när jag skriver detta, är det den 20 mars 2012, på dagen 9 år sedan de amerikanska truppernas anfall mot Irak.
Om det gått att stoppa kriget kunde USA ha besparats ett nederlag och Irak 1 miljon dödsoffer. Finanskraschen kunde ha undvikits liksom den europeiska skuldkrisen.
Eller kanske inte. Irakinvasionen föregicks av en lång destruktiv process som inleddes som en följd av amerikansk arrogans långt före den 11 september 2001och som utmynnade i kriget mot Afghanistan. Sedan kom Irak.
”Ni har klockorna – vi har tiden” är titeln på Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter den 11 september, som utkom i höstas. Den fick strålande recensioner - och försvann sedan ur offentligheten. I valet mellan myten om Amerika och verkligheten väljer vi myten.
Kanske vill vi förtränga vi våra blodiga och grymma fiaskon i Afghanistan och Irak. För vi var ju med. Vi bär ansvar. Göran Persson anslöt med entusiasm Sverige till USA:s krig. Anna Lindh utlämnade egyptierna till CIA. Carl Bildt och Per Ahlmark må hata varandra, men båda var aktiva i grupper som förespråkade den amerikanska invasionen.
Glöm det, tycks nu vara mediernas budskap, glöm det! Vi gläds hellre åt den arabiska våren – fast glädjen grumlas av skammen över vapenaffärerna med demokratirörelsens huvudfiende Saudiarabien som kvävde frihetsrörelsen i Bahrain. Vi förfäras över inbördeskriget i Syrien – och ger tacksamt Ryssland och Kina skulden för vår passivitet. Åter mullrar krigstrummorna. Den här gången gäller det Iran. Kanske kommer mullret snart att överrösta allt annat.
Vi behöver Lennart Pehrsons bok! Vi behöver den för att minnas. Minnas att vägen ut i träsket gick via Bush-doktrinen om preventiva krig, en doktrin som inspirerades av den neokonservativa grupp i vilken maktpolitiker som Paul Wolfowitz, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld ingick. Ingen kom ihåg att Rumsfeld var Usama bin Ladens gamle vapenbroder i afghanernas krig mot den sovjetiska invasionen på 1980-talet.
Kriget mot terrorismen ledde till att alla spärrar lossnade. Fram trädde ett samhälle med tortyr av misstänkta terrorister, okända fängelser världen runt där människor försvann som i svarta hål, fångar som hölls och hålls utan rättsliga processer i Guantanamo och omfattande avlyssning av enskilda individer.
Kapitlet ”In i mörkret” inleds med en beskrivning av den fasansfulla tortyr som den oskyldige taxichauffören Dilawar utsattes för. Hans döda kropp återfanns fastkedjad i taket med benen krossade till en blodig massa.
Vicepresident Dick Cheney, som var ansvarig för detta nya samhällssystem, såg sig själv som ”administrationens Darth Vader”. Vi fick Abu Ghraib och vi fick skendränkningarna som sanktionerades av George Bush. 2009 offentliggjordes allt i sex tortyrpromemorior. USA blev den makt som legitimerade tortyren. Resonemangen liknade dem som den spanska inkvisitionen förde.
Tortyren populariserades också i tv-serien ”24 timmar” om agenten Jack Bauer. Flertalet läsare har säkert sett något avsnitt.
Kapitlet ”American Gestapo” handlar förstås om CIA. Lennart Pehrson gör en historisk genomgång som bland annat visar att hemliga fängelser upprättades i USA redan i början av 1950-talet då kommunistmisstänkta spärrades in och torterades. Under Operation Phoenix 1968 torterades och mördades 20 000 vietnamesiska FNL-aktivister.
Till de mer groteska episoderna hör CIA:s upprepade misslyckanden at mörda Fidel Castro.
Under president Obama har den tidigare CIA-chefen Leon Panetta blivit försvarsminister och general David Petraeus CIA-chef. Gränsen mellan armé och krigsmakt suddas ut. En allt större del av verksamheten har privatiserats. AB Blackwater opererar utan insyn.
Lennart Pehrson visar hur amerikanerna uppmanades att öka sin konsumtion på kredit samtidigt som kriget mot terrorismen förblev ofinansierat. ”Åk till Disney World; ta med era familjer och njut av livet så på det sätt vi vill att det ska njutas”, manade president Bush den 27/9 2001.
Ett kapitel har rubriken: ”Terrorhotet stänger USA:s gränser” I Arizona kontrollerar man gränsen med samma intensitet Israel bevakar muren. Till och med gränsen mot Kanada som tidigare var så gott som helt öppen är nu strängt övervakad. USA:s kontakter med omvärlden minskar. En sällan observerad aspekt är utarmningen av de amerikanska universiteten när toppbegåvningarna från andra delar av världen inte längre känner sig välkomna. Ett jättelikt socialt problem är alla de invandrare utan papper som lever i USA. Främlingsfientligheten växer i ett land som tidigare hade den generösaste invandringspolitiken i världen.
Finanskrisen och dess följder berörs förstås också, liksom den kinesiska utmaningen. Analyserna av de skeendena är mindre intressanta, kanske därför att de ligger för nära i tiden för att ge möjlighet till perspektiv.
Den handlingsförlamning som konflikten mellan USA:s två stora partierna lett till har däremot rötter långt tillbaka i tiden. I dag är sprickan mellan dem djupare än någonsin. USA är landet där kongressens enda makt består i att politiskt lamslå presidenten och hans administration och där även högsta domstolen kan stoppa alla reformförslag. Den pågående politiska kampen inför presidentvalet utgör en förnedrande freakshow som berövar USA all politisk och intellektuell prestige. Efter nederlagen i Mellanöstern har USA blivit alltmer likt den tyska Weimarregim som föregick det nazistiska maktövertagandet.
Bokens författare Lennart Pehrson är en alldeles vanlig utrikespolitisk korrespondent, bosatt i New York sedan 1984. Han har i många år medarbetat i bland annat Dagens Nyheter, Dagens industri och Sydsvenska Dagbladet. Det som är uppseendeväckande är att han har så förfärande fakta att rapportera – och att han får så lite gehör.
Överklagande av kommunalt beslut av Ulf Nymark
Överklagande av Kommunstyrelsens i Lund beslut den 29 februari 2012, § 71.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kommunens diarienummer KS 2011/1017
Skäl till överklagande
Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900)
Mitt yrkande
Kommunstyrelsen i Lunds kommun beslutade den 29 februari 2012, § 71 följande:
Att från år 2012 gå med i projektet Copenhagen Connected
Att kommunkontorets driftbudgetram för 2012 utökas med cirka 220 000 kr
Att finansieras genom disposition av under ”Reserverade medel” avsatta medel till kommunstyrelsens förfogande.
Undertecknad yrkar att förvaltningsrätten upphäver beslutet.
Motivering för mitt yrkande
Beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen. Beslutet innebär individuellt ekonomiskt stöd till insatser för att främja en enskild näringsidkare i utlandet, utan att synnerliga skäl föreligger.
Projektets syfte
Projektet Copenhagen Connected är en del av ett större projekt, Global Connected. Huvudfinansiär av projektet är danska näringslivssammanslutningar samt Köpenhamns flygplats Kastrup. Även danska staten och Köpenhamns kommun är medfinansiärer med minoritetsposter i projektet. Projektet är att betrakta som ett konsortium för marknadsföring/reklam för det vinstdrivande aktiebolag som äger Kastrup flygplats. Detta framgår tydligt på flera ställen i Kommunstyrelsens beslutsunderlag:
1. I Kommunkontorets tjänsteskrivelse under rubriken ”Sammanfattning” (första styckets andra mening): ” … bedriver projektet Copenhagen Connected med syfte att marknadsföra storflygplatsen”.
2. I ”Udkast till projektoplæg, Copenhagen Connected, November 2009 där det på sid 1 framgår att projektet baserar sig bland annat på:
– Styrkelse av den fortsatte efterspørgsel og dermed sikring av eksisterende netverksbærende ruter til og fra København.
– Tiltrækning af nye internationale ruter fra internationale gateways på vigtige økonomiske vækstmarkeder.
Till detta kan läggas att det överordnade projektet, Global Connected, i den ”Notat” som också ingår i Lunds kommuns beslutsunderlag anger likartade syften samt mäter resultatet av projektets verksamhet i hur många internationella flyglinjer man lyckats värva för flygrutter till Kastrup.
Projektets karaktär
Kommunalt engagemang i flygplatser kan under vissa omständigheter anses vara förenligt med kommunallagen. Så t ex anges i prop. 1990/91:117 att kommunerna kan inlåta sig på ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”, dvs att kommunerna kan involvera sig i verksamheter genom vilka de mot betalning gör olika slags prestationer till allmänheten i kommunen. Som exempel på sådan ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” nämns bland annat flygplatser, parkeringsanläggning, hamnar etc.
I rättsfall som återges i Ulf Lindquist, ”Kommunala befogenheter”, 7 uppl., sid 283-285 framgår att en kommun kan engagera sig i anläggande av flygfält genom markanskaffning i kommunen, och att en kommun har ansetts oförhindrad att tillsammans med landsting och övriga kommuner i det egna länet bilda ett aktiebolag för anläggande, drift och förvaltning av en flygplats. En kommun kan också ge investeringsbidrag till statliga flygplatser.
I fallet Copenhagen Connected handlar det inte om ”sedvanlig kommunal affärsverksamhet” eller om markanskaffning eller gemensamt primär- och sekundärkommunalt bolag för flygplatsdrift. Det rör sig inte heller om kommunalt investeringsstöd till en statlig flygplats i det egna landet. Varken förarbeten till kommunallagen eller rättsfall återgivna i ”Kommunala befogenheter” ger stöd för att en kommun kan ge marknadsföringsbidrag till en kommersiellt driven flygplats i en kommun som inte är grannkommun, utan belägen i ett annat land.
Flygplatsens ägarförhållanden
Majoritetsägare i bolaget är det australiska aktiebolaget Macquarie Airports. Danska transportministeriet äger en förhållandevis stor minoritetspost, ca 40 procent, medan resten ägs av privata och institutionella finansinstitut i Danmark. Så vitt jag har kunnat utröna ingår ingen dansk kommun i flygplatsens ägargrupp.
Sammanfattning
Projektet Copenhagen Connected och projektet Global Connected har till syfte att stärka den enskilde näringsidkaren Kastrup flygplats konkurrenskraft genom att locka fler internationella flygrutter till flygplatsen. I första hand är det Kastrup flygplats som tillgodogör sig projektets insatser, i andra hand Danmark, och i tredje hand Köpenhamn. Lunds roll och utbyte av deltagande i projektet (annat än som medfinansiär) nämns överhuvudtaget inte i ”Projektoplæg”, November 2009 och preciseras inte heller i beslutsunderlaget i övrigt.
Lunds kommunstyrelses beslut måste därför anses hänföra sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen och utgör medfinansiering av ett individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare utan att synnerliga skäl föreligger. Stödet är utformat så att det direkt och/eller indirekt gynnar Kastrup flygplats.
Not: Den majoritet som röstade för deltagande i marknadsföringsprojektet till stöd för Kastrup bestod av S, M, FP och KD. Emot röstade MP. V och C. Dessa tre partier reserverade sig mot beslutet. DV, som inte har rösträtt i Kommunstyrelsen, stödde genom en protokollsanteckning avslagsyrkandet. Majoritetens motivering för att stödja detta reklamprojekt finns att läsa här.
Kulturtips
Malmö International String Festival 2012 - Invigningskonsert
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
På Palladium 23 mars kl. 19.30. Läs mer »
NOROUZ / NEWROZ med Bijan Mortazavi & Rojin
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
Fira nyåret på Moriska Paviljongen fredag 23 mars kl 19. Läs mer »
PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 23 mar kl. 19:00. Läs mer »
Sjöflickan och Drakens Dotter
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, Föreställningar på Teater Sagohuset i Lund 25 mars - 1 april.
Sön 25 mar kl. 14:00. Läs mer »
Vilda Malmö - Skåda ejdrar på flyttning
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Fågelvandring med Vilda Malmö. Samling vid Öresundsutställningen/utsiktsplatsen på Lernacken söndag 25 mars kl. 07.30.
Läs mer »
Vårens nyckelord är ångvält
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Fyra skådespelare gestaltar 18 existentiellt förvirrade personer på en solkig stadsfestival, på Moriska Paviljongen 25 mars kl 17:00. Läs mer »
Biograf Spegeln - SM i Ordvitsar
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Galet rolig deltävling på Spegeln. En helkväll fylld av vitsar och galenskap där Sveriges bästa ordvitsare ska koras! På Biograf Spegeln den 25 mars kl.20.30
Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 27 mar kl. 16:00. Läs mer »
She Stoops to Conquer
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
direktsänt från National Theatre på Biograf Spegeln och Kino den 29 mars
Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)