Temakvällar inför klimatmötet i Köpenhamn

Med siktet inställt på klimatmötet i Köpenhamn fokuserar vi under kvällarna den 12 och 13/11 på några av klimatets knäckfrågor.
Till vår hjälp har vi skådespelare och musiker, forskare och företagare, medlemmar ur Lunds Ungdomsting och Ungdomsforum för Agenda 21 (UFO) med flera.
välkomna
Cogito, Baseline Consulting och KLIMATTING ETT

Hela programmet

Antirasistiska Filmdagarna 9-13 november 2009

Varje år arrangerar ARF en gratis vecka med film & samtal mot rasism och diskriminering och för mänskliga rättigheter. Den riktar sig främst till lärare och elever.

Filmdagarnas upplägg
De flesta programpunkter består av en film med efterföljande workshop eller diskussion. Det går alltså inte att dela upp något arrangemang eller ändra tiderna. Filmveckan dagtid riktar sig främst till skolorna men är öppen för allmänheten i mån av plats. Ett separat program med kvällsvisningar för allmänheten finns på hemsidan. Alla arrangemang är gratis utom de på kvällen som kostar 50 sek. Alla platser måste förbokas.
Länk till kvällsprogrammet

Läs mer

Kulturtips

HOSPITALITY 3: Individualism Was A Mistake
Kanadensiska PME-ART kastar sig med sorglös lekfullhet in i den postmoderna röran och gör ett försök till kommunikation, interaktion eller ska vi kalla det samhällsbygge?
Inkonst 7 november
Läs mer

Turandot av Puccini
The Metropolitan Opera direktsänt via satellit på Kino i Lund och Spegeln i Malmö 7 november kl 19.
Läs mer

Oumou Sangaré
KB 7 nov kl 21.00
Läs mer

Arte Flamenco med Carlos Carbonell
Lunds Stadsteater 8 november kl 18
Läs mer

Svinalängorna – Riksteatern
Lunds Stadsteater 9 november kl 19
Läs mer

Plattform 10 november
Upplev den samtida dansens variation! Flera koreografier i kortformat.
10 november Dansstationen, Palladium. Läs mer

Kreutzer Quartet
Palladium 11 november kl 19.30
Läs mer

The Other Trio
Onsdag 11 november kl 19.30 på Victoriateatern
Läs mer

Hela kulturcentralens program

4,3 % av Gunnar Sandin

Vänsterpartiets ras i de senaste opinionsmätningarna var väntat, åtminstone av mej. Jag tror att partiet kommer att parkera sej på nivån 4–5 procent en tid framöver.
Jag tror inte att raset (för ett sådant är det, en femtiprocentig nedgång från en tidigare medelnivå) beror på någon antivänsterkampanj, föranledd av att det har uppdagats detaljer ur Jan Guillous förflutna. Det beror i huvudsak, som både statsvetarprofessorer och partisekreterare säger, på att partiet hamnat i medieskugga, att det inte är särskilt intressant som svagaste part i en trepartiopposition. Och allvarligare: att dess huvudfråga inte är inne. Det vill säga solidaritet. Det finns en rad olika krafter i samhället, inte bara regeringen och de borgerliga tankesmedjor man brukar skylla på, som urgröper solidaritetstanken. Och då hjälper det inte att V numera har en schyst miljö- och klimatpolitik. Den opinionen har Mp paxat för.
Är då Vänsterpartiets utväg att på något sätt profilera sej gentemot Mp och S? Nej, det skulle försvaga den samlade oppositionen och det är ju den, det rödgröna regeringsalternativet, som är det viktiga, inte ett enskilt parti.
Vad vi i stället får hoppas på är att gamla Kamrat 4 procent lyfter partiet till 4,3 på valdagen. Förr fanns det mekanismer för sådant, funktionärer i den stora socialdemokratiska apparaten som mun till mun antydde att V (eller vad nu partiet hette på den tiden) trots allt förtjänade ett visst stöd. Jag har själv sett processen i aktion. Nu är det förstås svårare. Apparaten och arbetsplatsombuden (S) är i princip borta och påverkan måste ske via öppna medier. Men det borde gå. Folk är inte dumma. (Motsvarande dilemma och motsvarande lösningar finns ju på den borgerliga sidan.
Under tiden fortgår återtåget från nytraditionalismen inom Vänsterpartiet närstående kretsar. Såg ni att Johan Lönnroth har börjat skriva krönikor i Flamman?

Röstmaximering, S av Gunnar Stensson

Sverige blir kvar i Afghanistan. Friskolor och privata vårdinrättningar får ta ut vinst. Det beslutade den socialdemokratiska partikongressen förra veckan. Besluten handlar inte om rätt eller fel utan om röstmaximering. Sedan återstår att se om de är riktiga ur det perspektivet.
De andra rödgröna partierna V och MP hälsades med varma applåder. Det besvärade Mona Sahlin att tv:s reporter tyckte att Lars Ohly fick de längsta applåderna.
I veckan har Vänsterpartiet kritiserat beslutet om Afghanistan och de båda ”vinst”-besluten. I en opinionsmätning gjord av SKOP efter kongressen har partiet minskat till 4,3% och hamnat efter Sverigedemokraterna.
Själv har jag ett klart intryck av att man nu lyssnar på Lars Ohly. Det är nytt. Under många år har han kunnat säga vad som helst rakt ut i luften som en torgtalare utan publik. Kanske blir opinionssiffrorna bättre nu när man tar honom på allvar.
En sak är alla ense om. Det viktigaste är att den borgerliga alliansen förlorar valet.

Hissen som for ner i helvetet av Gunnar Stensson

Att borgarna tagit över skolpolitiken syntes först inte i statistiken. Däremot märktes det ute i skolorna. Förfärade föräldrar samlades till stora protestmöten i Klostergården och Järnåkra inför den omfördelning från elever med särskilda behov till friskolor som skolpengen innebar.
Sedan började fallet i statistiken. Att hamna som nummer 2 i Lärarförbundets kvalitetsmätning kändes kanske mest som en skakning, men att rasa ner 13 placeringar i Sveriges kommuners och landstings mätning var omskakande. Sedan blev farten rent hisnande: en försämring med 93 placeringar i föräldraalliansens redovisning häromdagen.
Accelerationen lär fortsätta. Nu föreslås att 70 platser ska bort från vuxenutbildningen. De försvinner permanent, befarar skoldirektör Sten-Bertil Olsson.
Konsekvenserna förtydligas av Karin Sassler. De som behöver komplettera sin utbildning för att få behörighet avvisas. De som vill ha en helt ny utbildning blir chanslösa. Där Komvux tidigare sa nej till 30 tvingas skolan nu säga nej till 100.
Förr var Komvux ett av Lunds flaggskepp. När vuxenutbildningen kollapsade i många andra kommuner förblev den stark i Lund, så stark att den till och med drog in ett överskott som täckte andra underskott i skolverksamheten.
Men nu, när arbetslösheten ökar och behovet är som störst, då skärs Komvux ner av de borgerliga politikerna. Och inte bara Komvux. Nedskärningen drabbar personal, kansli, nämnder och lokaler.
Vid sidan av vuxenutbildningen är det Lunds skolors modersmålsundervisning som drabbats värst. Där har en fungerande organisation brutits sönder och hamnat i ett administrativt kaos med stressade, ofta sjuka, lärare och minskande antal undervisningstimmar.
Nedskärningarna slår hårdast mot barn med särskilda behov, arbetslösa och invandrare.
(Rubriken är hämtad från en novell av nobelpristagaren Pär Lagerkvist.)
Gunnar Stensson, Demokratisk Vänster

Historien omkring oss av Lucifer

Jag har bott i Lund i femtio år och i Skåne ännu längre och trodde väl att jag kände stadens och landsändans historia. Det gjorde jag inte, har det visat sig. Å andra sidan håller jag på att lära mig den. Jag går nämligen en kurs i Skånes historia, en riktig kurs med kurslitteratur, hemtentor och annat tids- och arbetskrävande. Jag är inte fullärd ännu, men kan åtminstone på en punkt dela med mig av min lärdom.

En dansk huvudstad
Det handlar om hur det var med Lund på den danska tiden, närmare bestämt under medeltiden. Lund blev till så där kring år 1000 och blev på hundra år säte för domkyrka och biskop. Ja, från 1103 fanns i Lund ärkebiskopen för hela Norden, dvs. nuvarande Sverige, Norge, Danmark och därtill Island, Färöarna, Grönland och Rügen. Nåja, så småningom delades det upp på Trondheim och Uppsala, men visst är det häftigt att tänka sig. Och så byggdes ett stort antal kyrkor och kloster. Med den andliga makten kom också den världsliga: den danske kungen uppehöll sig långa perioder i Lund. Man kan lugnt säga att Lund i något hundratal år, säg under 1200-talet, var den största och viktigaste staden i Danmark. Nu kan man i och för ifrågasätta begreppet Danmark – det var en bildning som hade börjat borta på Jylland men vars tyngdpunkt försköts västerut över Själland (där Köpenhamn länge bara var en liten fiskeby) och över Öresund. Alltså: Lund kan sägas ha varit Danmarks huvudstad, metropolis Daniae! Här tillverkades t.ex. huvuddelen av de danska mynten! Inte konstigt att man ser de danska turistbussarna utanför domkyrkan året om.
Nåja, det hela tog slut. Mynttillverkningen flyttade till Malmö liksom den mesta köpenskapen. Men det verkliga dråpslaget skedde 1537. Då inträdde nämligen den danska reformationen. Kyrkor och kloster revs – av 26 kyrkor återstod efter några år bara 3. Sista spiken i Lunds storhet kom när danskarna brände staden under det skånska kriget 1678 för att inte svenskarna skulle använda staden.

Ingen stor förlust
Slutligen: när Danmark förlorade Skåne, Blekinge, Halland så miste de alltså en tredjedel av landet och en intellektuellt och ekonomiskt viktig del, t.ex. den danska järnhanteringen som hade sitt centrum i Örkelljungatrakten. Man tycker det skulle ses som ett dråpslag i den danska historien, men så är det inte. Däremot ses förlusten av lilla Slesvig i kriget med Tyskland 1864 som en stor tragedi. Varför är det sådan skillnad? Jo på 1600-talet var det där med nationalitet inte så väldefinierat och avgörande, stater bestod av ansamlingar av landområden, som kungarna kunde vinna och mista. Men på 1800-talet regerade nationalismen och med den mycket känslor och elände.
Ja, säg inte annat än att man kan lära av historien. Den som vill lära mera kan läsa Sten Skansjös ”Skånes historia” och Harald Gustafssons ”Skåne i Danmark”, båda två välskrivna och med nya rön och synsätt.

Finns modet i Lund? av Göran Persson

VB har ju tidigare uppmärksammat Stig Henrikssons krönikor i VLT. Den krönika han skrev den 7/10 vill jag härmed vidarebefordra till vänsterpartiet i Lund. Självklart gäller detta alla partier men det får deras medlemmar ta upp där.
Vågar v i Lund anta en så konkret målsättning? Det skulle vara välgörande enligt min mening. Om det fanns en konkret målsättning att korrelera resultatet emot så skulle det kanske kunna bli en verklig eftervalsdebatt för första gången under alla mina drygt 30 år som partimedlem.
Göran Persson

Krönika av Stig Henriksson, Fagersta i VLT 7 oktober:
Missnöjes- eller nöjesparti?
Vänstern är ett parti som absolut inte är nöjt med sakernas tillstånd utan som i grunden vill förändra samhället. Det borde leda till många positivt utformade förslag om hur vi vill förändra detta land och denna värld. Men en svag organisation och bristande utvecklingsarbete gör att vi ofta istället uppfattas som ett magsurt och nejsägande missnöjesparti. Mot det mesta; nej till EG, EU, EMU, Öresundbro, OS, Dennispaket och förbifarter etc. Jag diskuterar inte här ställningstagandena i sak, men menar att det inte är en slump att vi nästan alltid hamnar på ”nej-sidan” i sådana här frågor. Och att det i sig är mycket olyckligt. Allt mindre av ett aktionsparti och allt mer av ett re-aktionsparti.
Kontrasten kunde inte vara större till den förnöjsamhet som präglar kommentarerna om de senaste valkampanjerna. Alla har arbetat hårt, ledande företrädare varit bra i TV, vi har fått många positiva reaktioner och vi har nu senast, precis som SV, framgångsrikt arbetat med nya sk sociala medier. Det är egentligen bara resultatet som är skit.
För mig är det gåtfullt hur en insats som inte leder till önskvärt resultat kan beskrivas som framgångsrikt. Var målsättningen ett ännu sämre resultat och det är i ljuset av detta man anser valkampanjen framgångsrik? Eller kan det, hemska tanke, vara så att man inte har fastställt något resultatmål alls?
I Fagersta diskuterar vi att spika målsättningen 85%. Dvs om man lägger ihop de lokala valresultaten i kommun, landsting och riksdag ska det tillsammans bli åttifem procentenheter. (I valet 2006 hade vi 75%.) Allt över det är en oväntad framgång, allt under det beror på våra egna tillkortakommanden. Inte media, inte de slemma motståndarna, inte ens riksdagsgrupp och PS bär skulden.
Med ett tydligt uppsatt mål kan valperioden och valkampanjen värderas. Valrörelsen bedöms i ljuset av det; inte beroende om vi själva är nöjda och kan bekräfta varandra. För oss i Fagersta har liksom den yttre missionen alltid varit så mycket viktigare än den inre!
Stig Henriksson

Sluta förtala Goldstone! av Gunnar Stensson

Kända intellektuella som Howard Zinn, professor vid Boston University och författare till ett flertal böcker som ”Det amerikanska folkets historia”, och en rad judiska organisationer som Jewish Voice for Peace, American Jews for a Just Peace och Alliance of Concerned Canadians har undertecknat ett protestbrev till den israeliska regeringen.
Mannen bakom rapporten, juristen Richard Goldstone från Sydafrika, prisas för sin ärlighet och sitt mod att söka sanningen.
Israels regering anklagas för lögner och förtal och för att utöva censur och trakasserier mot dem som kritiserar de israeliska krigsförbrytelserna i Gaza.
President Barack Obama kritiseras för sin eftergivenhet i förhållande till Israel.

Generalförsamlingsdebatt om Goldstonerapporten av Gunnar Stensson

Anders Lidén, representant för EU i FN:s generalförsamlings debatt om Goldstonerapporten den 4/11:
Vi uppmanar Israel och palestinierna att genomföra ”adekvata, trovärdiga och oberoende undersökningar” av de anklagelser som framförs
En majoritet av generalförsamlingens 192 stater kommer att ställa sig bakom rapporten. En resolution med krav att sända den till säkerhetsrådet för vidare befordran till ICC, internationella krigsförbrytartribunalen, stöds av de 118 staterna i den ickeallierade gruppen. Troligen kommer någon/några av makterna med vetorätt att stoppa den.
Israels FN-ambassadör sa att rapporten är ”född i hat och genomförd i synd”.
USA:s representanthus uppmanade Barack Obama att motsätta sig att USA ställde sig bakom rapporten och många förväntade att USA skulle bli en av de få stater som röstar emot den, men USA:s representant Susan Rice valde att avstå från debatten.
Flera av EU-staterna väntas avstå från att rösta. De har beskyllt rapporten för att vara ensidig, samtidigt som de erkänt att den innehåller flera viktiga konstateranden. Som bekant angrep Israel flera FN-byggnader i Gaza med bomber och fosforgranater.
Goldstone-rapporten uppmanar säkerhetsrådet att kräva att båda sidor genomför trovärdiga undersökningar av anklagelserna för krigsförbrytelser under kriget och om det befinns nödvändigt följer upp dem med rättsliga åtgärder.
Palestinas representant Riyad Mansour påpekade, att med ett undantag fanns det inga militära mål som kunde göra de israeliska attackerna berättigade bland de 36 incidenter som Goldstone undersökt. Han deklarerade att den palestinska myndigheten var beredd att undersöka rapportens anklagelser mot palestinierna, men att påpekade Palestinska myndigheten inte har kontroll över Gaza-området.

Muren i Palestina måste rivas! av Gunnar Olofsson

För tjugo år sedan, den 9 november 1989, föll äntligen Berlinmuren. Ett folk som varit delat och splittrat i årtionden kunde till slut förenas och börja arbeta för sin gemensamma framtid.
Men nu byggs nya murar och stängsel. I Västsahara, vid EU:s sydgräns och mellan USA och Mexico. I Palestina bygger Israel en mur som, när den är färdig, kommer att vara dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. Muren, byggd nästan helt och hållet på ockuperad mark, delar palestinska byar och samhällen, skiljer bönder från deras jordar och barn från deras skolor. Den kan endast passeras genom små portar, öppna bara korta stunder varje dag och bevakade av tungt beväpnad israelisk militär som godtyckligt avgör vem som just den dagen får passera och vem som måste vända om.
Att leva ett normalt vardagsliv, med ordnat arbete och skolgång, blir på detta sätt omöjligt, och palestinierna använder varje dag många timmar till att försöka komma fram och tillbaka till sina olika sysslor. För en del palestinier börjar en normal arbetsdag därför långt före gryningen för att sluta framemot midnatt - allt för att kunna ta sig fram en sträcka som, under normala förhållanden, borde ta högst någon timme. Vem kan tro att en sådan situation leder till fred och förståelse?
Apartheidmuren i Palestina är en skam, minst lika stor som någonsin Berlinmuren, och det är pinsamt för det svenska ordförandeskapet i EU att man hittills, när mandatet nu lider mot sitt slut, inte på något sätt kunnat påverka murbygget eller ens lyckats åstadkomma ett enda konstruktivt förslag till lösning av konflikten. Ockupationen av palestinskt land fortsätter. Utbyggnaden av de olagliga bosättningarna fortsätter. Och blockaden och utsvältningen av Gaza fortsätter. Inte mycket att yvas över för det svenska ordförandeskapet således. Men muren måste rivas! Med eller utan den svenska regeringens stöd. Allt annat är omöjligt.

Inspirerat av bloggen av Göran Persson

Det kom ett blogginlägg förra veckan: ”Fyrpartiskrivelse: Öppna boendet för hemlösa kvinn...: Bra rutet. SKulle härmed vilja skicka en hälsning från den nya bloggen Röda Lund, som också uppmärksammat borgarnas attack mot de hemlösa. Titta gärna in hos oss.”

Visst, jag tittade in och fann att Socialistiska Pertiet föga förvånande var starkt skeptiskt till det rödgröna samarbetet i allmänhet och Vänsterpartiets positiva hållning när s-kongressen avslutades i synnerhet. Jag läste vidare och följde lite länkar. Så småningom kom jag till bloggen Röda Göinge.
Deras kommentar till ovannämnda evenemang var ganska elak. Men om man står ut med det så hittar i alla fall jag en ganska tankeväckande sammanfattning av var s och därmed de rödgröna regeringspretendenterna är på väg.

”Röda Göinge
En kollektivblogg som skrivs av några medlemmar i Socialistiska Partiet i Göinge. måndag 2 november 2009
Ohly pratar i nattmössan
Lars Ohlys kommenterar s-kongressen i DN. - Det finns inget som skett på den här kongressen som försvårar ett samarbete. Jaså inte det? Vad sägs om dessa beslut?
1. Fortsatt deltagande i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.
2. Ja till vinst i friskolor
3. Ja till vinst i omvårdnadsföretag
4. Nej till förkortad arbetstid
5. Ja till höjd pensionsålder
6. Nej till 90 procents a-kassa
7. Ja till fortsatt Ipred
Ohly har rätt, det finns inget kongressbeslut som försvårar för en nyliberal att samarbeta med socialdemokraterna. Reinfeldt och Sahlin skulle utan tvekan kunna bilda ett nytt radarpar efter den här högerkongressen. Skall man tolka Ohly så skulle han nog också trivas i det sällskapet. Men vad säger vänsterpartisterna ute i landet? Vad säjer vänsterpartiets väljare?”

Dom glömde såklart att ta med Leif Pagrotskys starka försvar för en förstärkt kulturpolitik och en hel del annat smått och gott.
Frågan kvarstår dock, var det för detta jag blev socialist och hur många kommer att orka rösta på de rödgröna om ett år? Kan det verkligen räcka med att borgarna är värre för att uppbåda tillräcklig entusiasm för att vinna?

Nederlag eller nederlag i Afghanistan? av Gunnar Stensson

Vad president Obama eller USA än gör är kriget i Afghanistan förlorat. Den afghanska regeringen i Kabul har ingen legitimitet, ingen fungerande armé, ingen finansiell bas. Det finns nästan ingen militär eller personlig säkerhet någonstans. Talibanerna kontrollerar halva landet och har hela tiden blivit starkare sedan de störtades av den USA-ledda invasionen 2001.
Den amerikanska regeringen har tvingats acceptera president Karzai trots valfusket. Han är den ende ledande politiker som är pashtun, det vill säga tillhör samma etniska grupp som utgör talibanernas bas.
USA:s viktigaste allierade Pakistan spelar under täcket med talibanerna – till stor del för att säkra sin egen politiska överlevnad. Den amerikanska överbefälhavaren general Stanley Mc Chrystal kräver en förstärkning på 40 000 man genast för att vinna kriget. Många militära bedömare ifrågasätter att han har rätt.
Sannolikheten talar för att USA med tiden blir tvunget att dra sig ur Afghanistan. Vem som sedan kommer till makten är en öppen fråga. Där kan mycket väl bli inbördeskrig under lång tid.
Republikanerna kommer att anklaga president Obama för förräderi. Det är möjligt att general McChrystal blir republikansk presidentkandidat antingen 2012 eller 2016.
Stödet för Obama blir svagt hur han än gör. Ger han ger efter för general McChrystals begäran om fler soldater kommer republikanerna ändå hävda att beslutet kommer för sent. Samtidigt stöter han ifrån sig hälften eller fler av dem som valde honom.
Kriget i Afghanistan har blivit Obamas krig. Om USA ”förlorar” får Obama skulden för nederlaget. Då hjälper det inte om han får igenom någon sorts sjukförsäkringsreform eller om den ekonomiska situationen blir bättre.
Är det möjligt för Obama att ta sig ur dilemmat genom att snabbt fatta ett dramatiskt annorlunda beslut som en överenskommelse med talibanerna och ett fullständigt amerikanskt tillbakadragande? Det finns inget stöd för en sådan linje ens i hans egen regering.
Troligen kommer USA och Obama vackla vidare alltmedan den militära och politiska situationen försämras.
Ungefär så resonerar Wallerstein i en kommentar den 1 november.

Galna bilsjukan drabbar Lund hårt av Ulf N

Det är inte bara olika influensavarianter och galen kosjuka som då och då härjande drar fram över klotet. I Lund, i regionen och i riket gastkramar en annan åkomma sedan decennier tillbaka en liten, men inflytandemässigt stark del, av befolkningen: galna bilsjukan (ibland felaktigt också benämnd bensvininfluensan). Framför allt drabbar denna sjukdom, egendomligt nog, ledande borgerliga politiker. (Nåja, om sanningen ska fram: många socialdemokratiska politiker får sig också mer än en lindring släng av åkomman).
I Lund har nu under de senare åren en formlig epidemi brutit ut bland borgerliga politiker. Galna bilsjukan är framför allt en febersjukdom, där den förhöjda kroppstemperaturen framkallar hallucinationer om att bilsamhället kan och ska bestå och att det behöver ”utvecklas” vidare.

Maniskt bilvägbyggande
Dessa feberfantasier tar sig då uttryck i ett intensivt bilvägbyggande och planering för fortsatt expansion av bilismen. Detta närmast maniska bilvägsbyggande har drabbat Lund allt hårdare. Först trafikplats Råby och Sydöstra ringen. Asfalten på dessa vägbyggen har inte hunnit svalna förrän nästa trafikplats planeras: trafikplats Östra Torn på E22. (eller trafikplats Ideon som man föredrar att kalla den för att inte larma Östra Tornborna i onödan).
Samtidigt lanseras idén om att gräva ner E22:an. Och visst, det kan vara en poäng att utreda det. Men man kan ju inte gräva ner koldioxid och andra utsläpp, utan de kommer ju att bestå. Och förvärras. För bakom allt tal om att lägga motorvägen i en tunnel försöker man listigt dölja att man vill bredda motorvägen med en eller flera filer. Ett annat utslag av galna bilsjukan är den planerade trafikplatsen vid Odarslöv, samt inte mindre än en och en halv ny Norra Ringen. Dels en förlängning av Norra Gränsvägen österut fram till det nya Max IV (detta är förstås den halva nya ringvägen), dels en ringväg från den nya trafikplats Odarslöv ut till E4:.an i väster. Ytterligare en investering i nya koldioxidutsläpp är planerna på att genom Höje ås dalgång dra en förlängning av Åkerlund & Rausings väg fram till väg 108.
Till detta kommer en ombyggnad av trafikplats Lund Södra i syfte att öka biltrafikflödet. Plus önskemål om motorvägsstandard på väg 108 till Staffanstorp samt godkännande av utbyggnad av väg 16 från trafikplats Flädie fram till Fjelierondellen.

Omfattande bilmissbruk
Vad beror då denna galna bilsjukan på? Den medicinska vetenskapen svävar fortfarande i stor ovisshet om detta. Enighet råder dock om att en det i bakgrunden hos de drabbade i de flesta fall finns ett långvarigt och intensivt bilmissbruk. En del forskare menar också att det finns ett klart samband mellan stigande koldioxidhalter i atmosfären och galna bilsjukan: det är tydligt att efter hand som koldioxidhalten stiger så ökar, om inte nödvändigtvis utbredningen av sjukdomen, så i varje fall dess styrka hos dem som drabbas. Det kan alltså vara en sjukdom vars yttringar i form av bilvägbyggarmani förstärker sjukdomsbilden hos de drabbade, dvs ju fler bilvägar man bygger, desto mera utsläpp och desto svårare fall av galna bilsjukan, som leder till fler bilvägar osv i en ond spiral. Fram till den punkt när allt kollapsar, förstås.

Medicin är på gång?
Men finns då inga botemedel? Tyvärr finns inga läkemedel på marknaden ännu. Dock har ett forskarteam utarbetat en bromsmedicin som går under beteckningen peak-oil. Enligt de senaste rapporterna står också ett stort och vittförgrenat mångnationellt företag redo att lansera en medicin som inte bara bromsar sjukdomen, det förväntas också kunna bota den. Medicinen kommer att marknadsföras under beteckningen Voxpopuli, och kan förväntas introduceras för en bredare allmänhet i Kongens By i december i år.
Ulf N

Anmärkning:
Nu är det självklart inte bara ett maniskt bilvägsbyggande som är symtom på galna bilsjukan. Vanföreställningar om cyklisters och gåendes behov, förutsättningar och önskemål är ett annat typiskt tecken på galna bilsjukan. I kommande nummer av Veckobladet har jag för avsikt att vilka effekter dessa vanföreställningar får för utformning av regler och infrastruktur för cykeltrafik och gångtrafik.

Utsikt från Dhaka, Bangladesh, oktober 09 av Bertil Egerö

Så tryggt det är att bo i Lund! Hotet från ett varmare klimat och dess konsekvenser känns inte särskilt farligt när jag rullar förbi UB ner mot Lundagård och vidare ner i stan. Skulle de stora regnen drabba oss kommer de bara att forsa rätt genom stan, spola rent gatorna och först vid Höje å stoppa upp och skapa spännande översvämningar. Tänk om det blir möjligt för bönderna att odla våtris på översvämmade åkrar? Medan Palestras murgröna ersätts med rikt bärande vinrankor…
Om Öresunds vatten därborta i Lomma och Malmö verkligen skulle stiga en meter, vad gör det? Jag skulle inte säga nej till en djup vik mot våra trakter att starta kanotturen vid.
Dessa hädiska tankar drabbar mig en kväll i jättestaden Dhaka, belägen bara några få meter över havsytan och genomfluten av vattendrag i vad som sägs vara världens näst största delta. Gatorna är oftast fullproppade av bilar och bussar vars avgaser lägger en dimridå över staden redan tidigt om mornarna. På landsbygden norrut ringlar vägarna fram på åsar, och människors boningar trängs på skogklädda öar i ett vattenrikt rislandskap.
Bangladesh är inte stort – ungefär som Götaland – och dess minst 140 miljoner invånare behöver varenda kvadratmeter fast mark som existerar. Läget är prekärt – skulle havsytan stiga en meter väntas en fjärdedel av landets yta gå förlorad till havet.
Det var det budskap landets premiärminister Sheikh Hasina hade med sig till Stockholm häromveckan. Rejält med pengar begärde hon av EU för all den ”anpassning” som kan komma att krävas. Hur anpassningen skulle gå till verkar hon dock inte ha specificerat.
Inte heller hade väl Hasina berättat för sina åhörare i European Development Days att hennes delegation bestod av ett fyrtiotal personer. Redan innan planet startade från Dhaka hade diplomater och regeringsfolk hunnit konsumera en hel del bränsle på att i personliga bilar köra till flygplatsen och bevittna hennes avfärd.
”Vi måste ändra vår livsstil”. Javisst – men för Sheikh Hasina och hennes regering gäller de gamla uppförandekoderna. Detsamma verkar de rika Dhakaborna mena, influerade inte minst av den internationella elit som är här i affärer eller bistånd och inte har förstått att budskapet gäller även dem.
Under året har ett gammalt västvärldsrecept mot fattigdomen i fattiga länder fått nytt liv: familjeplanering. Nu handlar det om befolkningskontroll som ett kostnadseffektivt medel mot miljöförstöringen i världen. Och visst vore det bra om folkökningen i Bangladesh kunde hejdas, då blir det ju något färre miljöflyktingar för omvärlden att förhålla sig till. Det låter bara litet bakvänt när de vars bidrag till koldoxidutsläppen är helt försumbara ses som en viktig del av lösningen.
Vad Sheikh Hasina undvek att nämna är det vi helst inte vill höra – att hundratals miljoner fattiga människor i fattiga länder kommer att tvingas bort från sina hem. Att de kommer att behöva utrymme för att skapa sig ett nytt hem, en ny framtid för sina barn. Västvärldens svar – pengar – döljer lätt det faktum att vi alla måste ge plats för de vars hemtrakter blir obeboeliga. Att FN ännu inte fått i uppdrag att utreda hur detta ska gå till är ett illavarslande tecken.

Skånska utflykter av L-A Jönsson

Hemflykt
Lite hårddraget får man nog ändå säga att skall du uppleva vacker natur måste du lämna Lund. Själv kommer jag från Bjärehalvön den vackraste och mest variationsrika delen av Skåne. Där finns det åsar med bokskog och bäckar, långa sandstränder med klitter, steniga strandpartier med skär och så slutligen de mäktiga Hovs hallar. I allt detta finns hela tiden havet med. Havet som är som ett levande väsen, stilla vilande eller stormigt och kraftfullt, tryckande sina vattenmassor mot och över strandlinjen. Stranden inbjuder en vilsen nutidsmänniska till vandring för att bearbeta sina tankar men också till njutning och fantasi.
En tidig höstdag tog jag och frun och for till Hovs hallar i Torekov. Frun målar och tecknar så vi tog med oss ritmateriel. Väl framme uppe på platån stötte vi på en äldre målande dam. Vi gick, efter ett kort samtal om att våga uttrycka sig, vidare ner från platån till den steniga stranden. Förvåning, förvåning. Stranden bestod nu inte av runda och platta stenar utlagda av naturens egna krafter. På större delen av stranden hade rests stenstoder uppbyggda av staplade platta stenar. Jag hade rest en bra bit för att må bra nu blev jag helt enkelt förbannad. Skövlingens omfattning och närheten till havet gjorde att misstankarna direkt föll på en person som säger sig syssla med konst men samtidigt också tycks ha ett stort behov av att finnas i media.
Om egoismen skall ges ett ansikte så finner man det hos denna kategori av konstnärskap.
Bara en egen fixerad egoist som skiter i vad andra upplever i naturen kring Hovs hallar kan åstadkomma en installation av detta slag, en individ som sätter sig över och utnyttjar naturen för sin egen privata utveckling eller karriär.
Nåväl, eftersom vi kan gå, gick vi vidare norrut dit konstnärsvandalismen ej tagit sig. Vi tecknade, drack kaffe och lyssnade på havet. Det kändes som om blodtrycket gick ner till hanterlig nivå.
Väl hemma sökte jag spår efter förövaren genom att söka på nätet men utan att få svar. Jag finner däremot en fotointresserad bloggare som beskriver stenstaplar och utplacerade vita stenar på mörka klipphyllor med ordern; ”underbar, spontan, kollektiv konst.” Jag hur olika vi tänker. Hur kan en estet bortse från att det kanske är det vilda och det som bara naturen självt skapat vid Hov hallar som gör att människor söker sig dit och fascineras? Förvånande är att myndigheterna som äger detta naturskyddsområde inte klargör vad som ligger i begreppet skyddad natur och agerar därefter.

Tillbakaflykt till statarnas tid
En vacker höstdag for vi till omgivningarna vid Torups slott. Jag har alltid varit intresserad av historia. Gamla byggnader, oavsett om det är slott, kyrkor eller torp fascinerar mig. Efter en välgörande vandring längs stigen runt slottet bestämde vi oss för att titta in på statarmuseet.

I museets första rum fanns intill en liten kaffedel, goda kakor och kaffe, samlat prylar från 1900-talet och man kände igen mycket och kände sig museal. Sedan gick man vidare in i de rum som visade de förhållande statarna levde under i början av förra seklet. Statarsystemet upphörde först 1945. I ett rum beskrevs det svåra liv fattiga kvinnor hade. Värst var det för ogifta kvinnor med barn. De behandlades som de kastlösa i Indien.
En del av huset visade hur krigsflyktingar från Baltikum samt från de tyska koncentrationslägren togs emot i Sverige. Många av dem skickades tidigt ut på gårdar för att arbeta. Språkutbildning eller samtal var det inte tal om.
Jag vet nu att statarmuseet i Torup arrangerar visningar/utbildningar för skolor i omnejden. Det är ju så historieundervisning borde ske. Kunskap blir medvetande när man får uppleva hur historien i praktiken såg ut. De skitiga och ohälsosamma bostäderna för de arbetande. De tunga och farliga förhållandena på arbetsplatserna. Arbetarrörelsens krav på förbättringar och högerns, de besuttnas, motstånd till förbättringar för arbetare i industri, skog och jordbruk.
Kanske är det sådana kunskaper som saknas när nu nya generationer för rösträtt och väljer mellan höger och vänster.