Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2019-02-07
Republikanskt författarsamtal i Malmö
Måndag 11 februari 2019 kl. 18:30–20:00
ABF Malmö, Spånehusvägen 47, Malmö
ABF Malmö, Spånehusvägen 47, Malmö
Välkommen att delta på detta intressanta möte med Republikanska föreningen Skåne!
Före detta statssekreteraren och VD:n för Riksteatern, Thomas Lyrevik, berättar om sin bok ”Den kungliga klep-tokratin”. I den nyligen utkomna boken beskriver han detaljerat och initierat hur kungafamiljen berikat sig och hur de använder den svenska staten som privat kassakista. De har med hjälp av manipu-lation och korruption byggt upp en mångmiljard-förmögenhet.
Före detta statssekreteraren och VD:n för Riksteatern, Thomas Lyrevik, berättar om sin bok ”Den kungliga klep-tokratin”. I den nyligen utkomna boken beskriver han detaljerat och initierat hur kungafamiljen berikat sig och hur de använder den svenska staten som privat kassakista. De har med hjälp av manipu-lation och korruption byggt upp en mångmiljard-förmögenhet.
Tre myter kring elbilar och klimat
1. Om jag byter från bensin- eller dieselbil till elbil bidrar jag alltid till minskade utsläpp.
Fel. Det är alltid smartare att köra slut på en bil än att kassera den i förtid.
2. Klimatutsläppen minskar om hela Sveriges fordonspark snabbt byts ut mot elbilar.
Fel. Två tredjedelar av all elektricitet i världen kommer från fossileldade kraftverk.
3. Om tio femton år säljs elbilar till samma pris som en bensin- eller dieselbil.
Fel. Kobolt till bilbatterier är en ändlig resurs. Priset har fyrdubblats på två år. Vi har tio år på oss att ta fram ny batteriteknik innan efterfrågan överstiger tillgången.
Erik Magnusson, SDS 3/2.
Vilka som sprider missuppfattningarna är glasklart. De har mycket att vinna.
Fel. Det är alltid smartare att köra slut på en bil än att kassera den i förtid.
2. Klimatutsläppen minskar om hela Sveriges fordonspark snabbt byts ut mot elbilar.
Fel. Två tredjedelar av all elektricitet i världen kommer från fossileldade kraftverk.
3. Om tio femton år säljs elbilar till samma pris som en bensin- eller dieselbil.
Fel. Kobolt till bilbatterier är en ändlig resurs. Priset har fyrdubblats på två år. Vi har tio år på oss att ta fram ny batteriteknik innan efterfrågan överstiger tillgången.
Erik Magnusson, SDS 3/2.
Vilka som sprider missuppfattningarna är glasklart. De har mycket att vinna.
Rädda Vänskapens hus! av Gunnar Stensson
De kostnader som husets gemenskaper
besparar samhället i form av bibehållen nykterhet, svenskundervisning
för nyanlända, psykisk hälsa, olika gemenskaper, omtanke och värme är
svåra att uppskatta, men vi kan intyga att värdet är enormt och att
många liv besparats tack vare huset och vänskapen. Så heter det i
uppropet från Vänskapens hus.
Bakgrunden är Lundafastigheter har sagt upp föreningens hyreskontrakt för att verksamheten inte anses lönsam. Inger Tolsved Rosenkvist, L, ordförande i Servicenämnden, påstår att Vänskapens hus inte uppfyllt en överenskommelse att i gengäld mot hyresbefrielse underhålla fastigheten. Talesmannen för Vänskapens hus Olof Sahlström svarar att huset är i bruksskick och att föreningen har renoverat för tre miljoner kronor. Läs Sandra Quarfordts artiklar på Sydsvenskan Lunds förstasida den 6 och 7 februari!
Många, många Lundabor har deltagit i den arbetskrävande vardagsverksamheten i Vänskapens hus. Det gjorde till exempel min mor, Britta, från 1970-talet fram till 90-talet, och efter henne andra kvinnor och män, från millennieskiftet till idag.
Till lördagsmötena i Vänskapens hus har Karin och jag så gott som varje år de senaste 50 åren varit inbjudna för att medverka med sångprogram eller föreläsningar. På mötena behandlas så gott som alla frågor, stora som små, internationella och lokala, politiska och sociala. Senast jag var där var hösten 2018, då jag berättade om utbyggnaden i Klostergården och Sankt Lars i samband med fyrspåren.
Mest betydelsefullt var Vänskapens hus i samband med nedläggningen av Sankt Lars. Den beskrivs ofta som en befrielse - släpp fångarna loss! - men i verkligheten var det många som sparkades ut ur det enda hem och den enda gemenskap de hade. Nu drabbas de som fortfarande lever av ännu en förvisning.
Sara Stridsberg har i Beckomberga – ode till min familj beskrivit de förvisade patienternas enorma förlust. Romanen inleds med en skildring av hur en absolut ensam gammal man en vinternatt störtar sig i döden. Sådana fall förekom också här.
På Sankt Lars bedrevs från 1970-talet till nedläggningen på 90-talet en omfattande kulturverksamhet, bland annat av studieförbunden. Karin hade huvuddelen av sitt arbete där. Själv ledde jag några studiecirklar.
Efter nedläggningen flyttades en del av verksamheten till olika träffpunkter i stan. En låg vid Botulfsplatsen, en annan mitt emot Katedralskolan på Grönegatan. Träffpunkterna fick vara kvar ett par år, men blev sedan trots protester nedlagda.
När träffpunkterna försvann fanns endast Vänskapens hus kvar som ett bestående hem för många, med vänskap, värme och omtanke som aldrig upphörde.
Nu ska den husansvarige Olof Sahlström och hans medarbetare kastas ut för att Lunds kommun tycker att de kostar för mycket. Ut ska alla de föreningar som är verksamma där, IM, Anonyma alkoholister. Kväkarna, Svenska kvinnors vänsterförbund, Lunds schackklubb med flera.
Protestera och tvinga Lunds kommunledning att besinna sig så att den inte ödelägger en av Lunds socialt och kulturellt nödvändigaste verksamheter!
Bakgrunden är Lundafastigheter har sagt upp föreningens hyreskontrakt för att verksamheten inte anses lönsam. Inger Tolsved Rosenkvist, L, ordförande i Servicenämnden, påstår att Vänskapens hus inte uppfyllt en överenskommelse att i gengäld mot hyresbefrielse underhålla fastigheten. Talesmannen för Vänskapens hus Olof Sahlström svarar att huset är i bruksskick och att föreningen har renoverat för tre miljoner kronor. Läs Sandra Quarfordts artiklar på Sydsvenskan Lunds förstasida den 6 och 7 februari!
Många, många Lundabor har deltagit i den arbetskrävande vardagsverksamheten i Vänskapens hus. Det gjorde till exempel min mor, Britta, från 1970-talet fram till 90-talet, och efter henne andra kvinnor och män, från millennieskiftet till idag.
Till lördagsmötena i Vänskapens hus har Karin och jag så gott som varje år de senaste 50 åren varit inbjudna för att medverka med sångprogram eller föreläsningar. På mötena behandlas så gott som alla frågor, stora som små, internationella och lokala, politiska och sociala. Senast jag var där var hösten 2018, då jag berättade om utbyggnaden i Klostergården och Sankt Lars i samband med fyrspåren.
Mest betydelsefullt var Vänskapens hus i samband med nedläggningen av Sankt Lars. Den beskrivs ofta som en befrielse - släpp fångarna loss! - men i verkligheten var det många som sparkades ut ur det enda hem och den enda gemenskap de hade. Nu drabbas de som fortfarande lever av ännu en förvisning.
Sara Stridsberg har i Beckomberga – ode till min familj beskrivit de förvisade patienternas enorma förlust. Romanen inleds med en skildring av hur en absolut ensam gammal man en vinternatt störtar sig i döden. Sådana fall förekom också här.
På Sankt Lars bedrevs från 1970-talet till nedläggningen på 90-talet en omfattande kulturverksamhet, bland annat av studieförbunden. Karin hade huvuddelen av sitt arbete där. Själv ledde jag några studiecirklar.
Efter nedläggningen flyttades en del av verksamheten till olika träffpunkter i stan. En låg vid Botulfsplatsen, en annan mitt emot Katedralskolan på Grönegatan. Träffpunkterna fick vara kvar ett par år, men blev sedan trots protester nedlagda.
När träffpunkterna försvann fanns endast Vänskapens hus kvar som ett bestående hem för många, med vänskap, värme och omtanke som aldrig upphörde.
Nu ska den husansvarige Olof Sahlström och hans medarbetare kastas ut för att Lunds kommun tycker att de kostar för mycket. Ut ska alla de föreningar som är verksamma där, IM, Anonyma alkoholister. Kväkarna, Svenska kvinnors vänsterförbund, Lunds schackklubb med flera.
Protestera och tvinga Lunds kommunledning att besinna sig så att den inte ödelägger en av Lunds socialt och kulturellt nödvändigaste verksamheter!
Allvarligt talat av Lucifer
Venezuela är i blickpunkten. Jag kan inte bidra med några ögonblicksbilder. 
Jag
har bara varit där så lång tid det tar att fylla en 25,000 tons tanker
med olja. Det går på 23 timmar vill jag minnas. Vad man i stället kan
göra är att använda sitt förstånd och politiska omdöme. Det har
dessvärre inte alla vänstersympatisörer gjort.
Fattigdom och välstånd
Venezuela är präglat av det beteende som tycks ligga så väl till för oljeekonomier. Oljan ägdes länge av Creole Oil Co, ett av Standard Oils dotterbolag. De intjänade pengarna gick länge direkt till USA men efter hand också till en växande övre medelklass som kände sig lika hemma i Miami som i Caracas. Men kanske hälften av landets befolkning fick ingen som helst del av landets oljeinkomster utan levde i traditionell latinamerikansk fattigdom. För så där tjugo år sen kom en militärkupp, ledd av enkla arméofficerare med delvis progressiva idéer. Oljebolagen förstatligades och delar av inkomsterna spreds till de fattiga delarna av befolkningen.
Den tidigare gynnade medelklassen opponerade sig och utgör nu kärnan av oppositionen mot Maduro, liksom USA och ledarskapet i Västeuropa. Det är tydligt av inflation, varubrist mm att landet nu befinner sig i en krissituation. Den är till stora delar orsakad av sjunkande oljepriser, den gamle ledaren Chavez och den nuvarande Maduro. Landet är illa skött vilket tycks vara det normala när en tidigare välfungerande kapitalistisk ekonomi går i graven
Lärdomar
Vad kan vänstern lära sig? Jo, framför allt att inte ställa upp och applådera militära upprorsungar. Jag hörde Chavez i Köpenhamn för några år sen – bombasmer utan innehåll! Att bygga socialism kräver inte bara social indignation utan också seriös ekonomisk och politisk planering. Jag håller trots allt på Maduro i nuvarande läge och hade hoppats att Sverige i EU skulle motsätta sig hetsen mot Maduro. Vi lär få vänta på att landet utvecklas till jämlikhet och demokrati? Det ser inte så bra ut med USA och Trump på hugget. Just när man tror att Brasilien äntligen går mot en rimlig utveckling kommer det fruktansvärda bakslag som nu med den reaktionäre Bolsonaro.
“Förnyare”
Nu har den politiska opportunismen slutligen fått ett ansikte med “Förnya Lund” (FNL) i Lunds fullmäktige, som en politisk veteran uttryckte det. Jag vill gärna erkänna att jag gjorde en grav felbedömning när jag tog fasta på “förnya” i partiets program inför valet. Vad som hände var att partiet under ledning av kommunalrådet Börje Hed raskt anslöt sig till den borgerliga gruppen (M,L,C,Kd) som sen under namnet “femgruppen” dominerat fullmäktige. “Förnya”, vilket skämt! Det känns som under de värsta åren av borgerligt styre i Lund. Börje Hed hade förstås gjort sig bra som en högerman av den gamla stammen.
Jag
har bara varit där så lång tid det tar att fylla en 25,000 tons tanker
med olja. Det går på 23 timmar vill jag minnas. Vad man i stället kan
göra är att använda sitt förstånd och politiska omdöme. Det har
dessvärre inte alla vänstersympatisörer gjort.Fattigdom och välstånd
Venezuela är präglat av det beteende som tycks ligga så väl till för oljeekonomier. Oljan ägdes länge av Creole Oil Co, ett av Standard Oils dotterbolag. De intjänade pengarna gick länge direkt till USA men efter hand också till en växande övre medelklass som kände sig lika hemma i Miami som i Caracas. Men kanske hälften av landets befolkning fick ingen som helst del av landets oljeinkomster utan levde i traditionell latinamerikansk fattigdom. För så där tjugo år sen kom en militärkupp, ledd av enkla arméofficerare med delvis progressiva idéer. Oljebolagen förstatligades och delar av inkomsterna spreds till de fattiga delarna av befolkningen.
Den tidigare gynnade medelklassen opponerade sig och utgör nu kärnan av oppositionen mot Maduro, liksom USA och ledarskapet i Västeuropa. Det är tydligt av inflation, varubrist mm att landet nu befinner sig i en krissituation. Den är till stora delar orsakad av sjunkande oljepriser, den gamle ledaren Chavez och den nuvarande Maduro. Landet är illa skött vilket tycks vara det normala när en tidigare välfungerande kapitalistisk ekonomi går i graven
Lärdomar
Vad kan vänstern lära sig? Jo, framför allt att inte ställa upp och applådera militära upprorsungar. Jag hörde Chavez i Köpenhamn för några år sen – bombasmer utan innehåll! Att bygga socialism kräver inte bara social indignation utan också seriös ekonomisk och politisk planering. Jag håller trots allt på Maduro i nuvarande läge och hade hoppats att Sverige i EU skulle motsätta sig hetsen mot Maduro. Vi lär få vänta på att landet utvecklas till jämlikhet och demokrati? Det ser inte så bra ut med USA och Trump på hugget. Just när man tror att Brasilien äntligen går mot en rimlig utveckling kommer det fruktansvärda bakslag som nu med den reaktionäre Bolsonaro.
“Förnyare”
Nu har den politiska opportunismen slutligen fått ett ansikte med “Förnya Lund” (FNL) i Lunds fullmäktige, som en politisk veteran uttryckte det. Jag vill gärna erkänna att jag gjorde en grav felbedömning när jag tog fasta på “förnya” i partiets program inför valet. Vad som hände var att partiet under ledning av kommunalrådet Börje Hed raskt anslöt sig till den borgerliga gruppen (M,L,C,Kd) som sen under namnet “femgruppen” dominerat fullmäktige. “Förnya”, vilket skämt! Det känns som under de värsta åren av borgerligt styre i Lund. Börje Hed hade förstås gjort sig bra som en högerman av den gamla stammen.
Atomvinter? av Gunnar Stensson
President Trump upphävde förra veckan INF-avtalet om ömsesidig
kärnvapennedrustning. Dagen därpå gjorde Putin likadant. Avtalet hade
undertecknats 1987 av Reagan och Gorbatjov. Det innebar att risken för
ett kärnvapenkrig i Europa för en tid undanröjdes.
Daniel Ellsberg, som för ett år sedan publicerade The Doomsday Machine, byggd på dokument från det kalla krigets 1970-tal, intervjuades häromdagen av Rapport om den ökande risken för ett kärnvapenkrig till följd av dagens kaotiska konflikter och kärnvapenspridning.
Daniel Ellsberg ser det brutna nedrustningsavtalet liksom USA:s sanktioner mot Iran som ytterligare tecken på att kärnvapenhotet ökar och påpekar, att ett kärnvapenkrig kan leda till en global katastrof med en tioårig atomvinter utan sol som skulle utplåna det mesta av livet på jorden.
Daniel Ellsberg fick nyligen Palmepriset för offentliggörandet av The Pentagon Papers, de hemliga dokument som avslöjade att USA:s krig i Vietnam var både folkrättsvidrigt och omöjligt att vinna. Det bidrog till att USA drog sig ut ur Vietnam 1975.
Sommaren 1971 började New York Times publicera Pentagonrapporten. Sven Ekberg, Vietnam-aktivist och läkare, översatte den och Tidens förlag gav ut den redan samma höst. Jag köpte boken, 500 tätt-tryckta sidor för 19 kronor och 40 öre.
Heleneholmsskolans studierektor Marcus Lindbom arrangerade en debatt i skolans aula mellan mig och en kollega som inbjudits till Thieu-regimen i Saigon som representant för den högerextrema organisationen Demokratisk Allians. Mitt underlag i debatten var Pentagon-rapporten och med den som grund kunde jag dokumentera de amerikanska krigsförbrytelserna och tillbakavisa alla motpartens argument.
Kvällsposten var där och förklarade debatten oavgjord, vilket var en framgång i det förhärskande svenska opinionsklimatet. Ett år senare jämförde Olof Palme bombningen av Hanoi med illdåd som Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.
Daniel Ellsberg, som för ett år sedan publicerade The Doomsday Machine, byggd på dokument från det kalla krigets 1970-tal, intervjuades häromdagen av Rapport om den ökande risken för ett kärnvapenkrig till följd av dagens kaotiska konflikter och kärnvapenspridning.
Daniel Ellsberg ser det brutna nedrustningsavtalet liksom USA:s sanktioner mot Iran som ytterligare tecken på att kärnvapenhotet ökar och påpekar, att ett kärnvapenkrig kan leda till en global katastrof med en tioårig atomvinter utan sol som skulle utplåna det mesta av livet på jorden.
Daniel Ellsberg fick nyligen Palmepriset för offentliggörandet av The Pentagon Papers, de hemliga dokument som avslöjade att USA:s krig i Vietnam var både folkrättsvidrigt och omöjligt att vinna. Det bidrog till att USA drog sig ut ur Vietnam 1975.
Sommaren 1971 började New York Times publicera Pentagonrapporten. Sven Ekberg, Vietnam-aktivist och läkare, översatte den och Tidens förlag gav ut den redan samma höst. Jag köpte boken, 500 tätt-tryckta sidor för 19 kronor och 40 öre.
Heleneholmsskolans studierektor Marcus Lindbom arrangerade en debatt i skolans aula mellan mig och en kollega som inbjudits till Thieu-regimen i Saigon som representant för den högerextrema organisationen Demokratisk Allians. Mitt underlag i debatten var Pentagon-rapporten och med den som grund kunde jag dokumentera de amerikanska krigsförbrytelserna och tillbakavisa alla motpartens argument.
Kvällsposten var där och förklarade debatten oavgjord, vilket var en framgång i det förhärskande svenska opinionsklimatet. Ett år senare jämförde Olof Palme bombningen av Hanoi med illdåd som Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.
Ett öre mer för mjölken av Gunnar Stensson
Socialdemokraterna är de enda som kan genomdriva en borgerlig politik – samtidigt som de får igenom en hel del egen.
Visst, det har förekommit några borgerliga försök att göra det på egen hand när populister blivit statsministrar tack vare tillfälliga opinionsvågor eller löften som brutits: 80-talets ubåtshysteri - som Carl Bildt red på - och kärnkraftsmotståndet, som Thorbjörn Fälldin aldrig genomförde, trots att han vann ett val på det.
Andra borgerliga regeringschefer var än mer tillfälliga. Vem – utom de närmast sörjande - minns idag Per Ahlmark? Ola Ullsten har återuppstått som tänkbar partiledarkandidat.
Jämför den snart hundraåriga paraden av kanske ofta prosaiska, men praktiska och folkligt förtroendeingivande socialdemokratiska statsministrar: Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och nu Stefan Löfven.
Den enda borgerlige politiker som har innehaft statsministerposten längre tid än en mandatperiod är Fredrik Reinfeldt . Hans trick var att stjäla Socialdemokraternas image genom att utnämna Moderaterna till Nya Arbetarpartiet. Det höll i två val.
Ulf Kristersson visar att han ingenting förstått när han föraktfullt beskriver regeringsbildningen som ”kohandel” som Per T Ohlsson påpekade.
Baksidan av Socialdemokraternas maktinnehav är att det har lockat opportunister (ingen nämnd och ingen glömd) och att det inneburit ofta hatfyllda kampanjer mot all politik till vänster om partiets.
Visst, det har förekommit några borgerliga försök att göra det på egen hand när populister blivit statsministrar tack vare tillfälliga opinionsvågor eller löften som brutits: 80-talets ubåtshysteri - som Carl Bildt red på - och kärnkraftsmotståndet, som Thorbjörn Fälldin aldrig genomförde, trots att han vann ett val på det.
Andra borgerliga regeringschefer var än mer tillfälliga. Vem – utom de närmast sörjande - minns idag Per Ahlmark? Ola Ullsten har återuppstått som tänkbar partiledarkandidat.
Jämför den snart hundraåriga paraden av kanske ofta prosaiska, men praktiska och folkligt förtroendeingivande socialdemokratiska statsministrar: Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och nu Stefan Löfven.
Den enda borgerlige politiker som har innehaft statsministerposten längre tid än en mandatperiod är Fredrik Reinfeldt . Hans trick var att stjäla Socialdemokraternas image genom att utnämna Moderaterna till Nya Arbetarpartiet. Det höll i två val.
Ulf Kristersson visar att han ingenting förstått när han föraktfullt beskriver regeringsbildningen som ”kohandel” som Per T Ohlsson påpekade.
Baksidan av Socialdemokraternas maktinnehav är att det har lockat opportunister (ingen nämnd och ingen glömd) och att det inneburit ofta hatfyllda kampanjer mot all politik till vänster om partiets.
Hur ska det gå för de nya Reformisterna? Ska S svälja dem eller utesluta dem? Deras politik är mycket lik Vänsterpartiets.
Vänsterpolitik är mer nödvändig än någonsin. De två i särklass viktigaste frågorna är den skenande ojämlikheten och pågående klimatkrisen.
PS. Jan Björklund förstod Socialdemokraternas förmåga att genomföra liberal politik. Nu har han avgått som partiledare.
Inte hopp utan vrede och känsla för rättvisa
av Gunnar Stensson
The End of Ice av Dahr Jamail är en viktig bok om klimatförändringarna som presenterades av Daniel Helsing på kultursidan i Sydsvenskan den 5.2. Boken fokuserar på issmältningen i Arktis och dess konsekvenser i form av havsuppvärmning, stigande havsnivåer och försurning, som dödar korallreven i Stilla havet och förintar förutsättningar för liv i havet.
Dahr Jamail diskuterar också hur människan ska förhålla sig till den pågående globala klimatkrisen. Ofta framhålls värdet av att hysa hopp när vi bearbetar den tunga information som dagligen når oss. Dahr Jamail avfärdar hopp som drivkraft och föredrar att kalla sig ”hopp-fri” (”hope-free”). Det som i historien genomdrivit storskaliga förändringar är inte hopp utan vrede och känsla för rättvisa. Hopp kan utnyttjas av destruktiva krafter och leda till verklighetsförfalskning, önsketänkande och passivitet.
Hebron/al-Khalil: Fortsatt ockupation utan insyn från omvärlden av Ulf Nymark
I de senaste dagarnas nyhetsflöde har
den uppmärksamme kunnat inhämta att Israel inte längre tillåter den
internationella civila övervakningsgruppen TIPH att verka i staden
Hebron/al-Khalil på den av Israel ockuperade Västbanken i Palestina.
Vad är då TIPH och vad är dess uppdrag?
Innan jag tar itu med den frågan kan det vara på sin plats att ge en kort beskrivning av staden Hebron.
Hebron – helig stad för tre religioner
Hebron är Palestinas näst äldsta stad och en av de äldsta städerna i världen. Staden har idag ca 215 000 palestinska invånare och knappt 1000 civila ockupanter (”bosättare”) som i strid mot internationell rätt bosatt sig i gamla staden. Därtill kommer ca 10 000 illegala civila ockupanter i flera bosättningar strax utanför staden.
Hebron är en helig stad för såväl muslimer, judar och kristna, eftersom det från religiöst håll hävdas att den bibliske patriarken Abraham har bott i staden och begravd i vad som idag är Ibrahimmoskén och Patriarkernas grav. Och inte nog med det. Även Abrahams ena fru, Sarah, och deras gemensamma son Isaac och sonsonen Jakob säjs vara begravda där. Alltså samtliga tre bibliska patriarker. (Abraham fördrev sin andra fru, Hagar, ut i öknen tillsammans med deras gemensamma son om en ska tro bibeln).
Hebron, liksom övriga Västbanken, ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. Vid den tidpunkten var staden befolkad enbart av palestinier. Samtliga i dag befintliga s k judiska bosättningar har alltså tillkommit efter 1967.
Judisk terrorism
År 1993 undertecknade PLO och Israel det s k Osloavtalet och den Palestinska nationella myndigheten etablerades. Mitt under pågående fredsprocess (den s k Osloprocessen) slog en judisk terrorist till mot de bedjande i Ibrahimmoskén 29 personer sköts ihjäl mer än 125 personer skadades. Detta ledde till att moskén som tidigare utgjort en enda enhet delades upp i en judisk och en muslimsk del. Formellt delar ockupationsmakten och Palestinska myndigheten på den heliga platsen, men den kontrolleras i praktiken av Israel.
Delat ansvar för säkerheten
År 1997 slöts den s k Hebronöverenskommelsen mellan Israel och Palestinska myndigheten. Ansvaret för säkerheten i Hebron delades i två sektorer, H1 och H2 (se karta!) H1 skulle kontrolleras av Palestinska myndigheten och H2 av Israel. Staden som sådan delades inte, bara ansvaret för säkerheten. Människor och varor skulle fortsatt få röra sig fritt i staden. I avtalet ingick också att låta en internationell, civil övervakningsstyrka verka i staden, TIPH. TIPH består av medlemmar från Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Turkiet., (Ursprungligen var Danmark också representerat).
TIPH:s uppdrag
TIPH:s uppgift är, eller snarare var, att skapa trygghet för de palestinska invånarna, att främja stabilitet genom att minska spänningarna och skapa säkerhet. Varje dag under hela året gör TIPH inspektions- och kontrollturer i staden. TIPH:s träffar och rapporterar regelbundet representanter för ockupationsmakten och för den palestinska myndigheten. Vid dessa tillfällen avrapporteras incidenter och konflikter som noterats av övervakningsgruppen. TIPH har inte som uppgift att ingripa vid incidenter mellan ockupanter och invånare. TIPH rapporterar regelbundet till regeringarna i de länder som ansvarar för TIPH. Dessa rapporter är hemlighetsstämplade.
Hemligstämplad rapport avslöjar Israels förtryck
Nu har den israeliska regeringen förbjudit TIPH att fortsätta att verka. ”Vi tillåter inte en internationell styrka som arbetar emot oss”, säjer Israels premiärminister Netanyahu.
Vad är då bakgrunden till Israels beslut att kasta ut övervakningsstyrkan? Trots att TIPH:s rapporter är hemliga har en sammanfattande rapport från TIPH läckt ut. Rapporten sammanfattar på nära 100 sidor 20 års övervakning. Innehållet återges bland annat i den israeliska tidningen Haaretz.
Rapporten baseras på ca 40 000 incidentrapporter som sammanställts av TIPH. I rapporten slås fast att Israel konsekvent begränsar de palestinska invånarnas rörelsefrihet och förhindrar deras rätt till de heliga platserna och att fritt utöva sin religion.
”Normalt liv” omöjligt
Restriktionerna mot palestinierna består bland annat i ett flertal s k checkpoints som palestiniernas måste passera både i själva staden och för att komma ut och in i staden – om de överhuvudtaget tillåts passera. Därtill kommer bygge av vägar som enbart är till för judar. Även vissa stadsgator har helt eller delvis spärrats av för palestinierna. Rapporten konstaterar att Israel konsekvent bryter mot Genevekonventionen bland annat genom att deportera människor från det ockuperade området. Vidare redovisar rapporten de ständigt förekommande trakasserierna mot palestinierna från de civila ockupanternas (de s k bosättarnas) sida.
Sammanfattningsvis konstaterar rapporten att ”normalt liv” inte går att finna för den palestinska befolkningen i staden, speciellt inte i Gamla staden.
Reaktioner på Israels beslut
De fem länder som bidrar till TIPH-övervakningen konstaterar i ett gemensamt uttalande av ländernas utrikesministrar, att Israels beslut står i strid mot Oslo-avtalet och underminerar en av de få etablerade mekanismer för konfliktlösning som finns mellan israeler och palestinier”. I uttalandet understryks Israels lagliga skyldighet att skydda invånarna i Hebron och övriga Västbanken. Utrikesministrarna tillbakavisar också kraftfullt Israels påståenden om att TIPH agerat mot Israel.
En talesperson för Frankrikes utrikesminister beklagar beslutet och uppmanar Israel att ompröva det. EU har också protesterat mot beslutet och påpekar att det riskerar att leda till ”fortsatt försämring i den redan bräckliga situationen” i staden. Som vanligt när det gäller Israel lär de internationella protesterna vara helt verkningslösa.
Förtrycket och apartheidpolitiken skärps
Eftersom TIPH:s rapporter har varit hemligstämplade har övervakningen betraktats som tämligen tandlös, men inte desto mindre har styrkan haft en återhållande effekt på ockupationsmakten och varit en förbindelselänk mellan ockupationsmakt och befolkning. Kyrkliga ”följeslagare”, dvs frivilliga icke-statliga övervakare av mänskliga rättigheter, har också kunnat verka i skydd av TIPH. Efter att TIPH:s övervakningsgrupp har packat ihop vågar inte heller de kyrkliga följeslagarna verka i Hebron. Den ”judiska och demokratiska staten” Israels förtryck och förnedring av den palestinska befolkningen kan nu ske i brutalare former och apartheidpolitiken skärpas med minskade risker att detta kommer till omvärldens kännedom.
Not 1. Källor: Haaretz och TIPH:s hemsida.
Not 2. Jag använder här för enkelhets skull namnet Hebron, vilket är oegentligt. Stadens arabiska namn är alltså al-Khalil.Innan jag tar itu med den frågan kan det vara på sin plats att ge en kort beskrivning av staden Hebron.
Hebron – helig stad för tre religioner
Hebron är Palestinas näst äldsta stad och en av de äldsta städerna i världen. Staden har idag ca 215 000 palestinska invånare och knappt 1000 civila ockupanter (”bosättare”) som i strid mot internationell rätt bosatt sig i gamla staden. Därtill kommer ca 10 000 illegala civila ockupanter i flera bosättningar strax utanför staden.
Hebron är en helig stad för såväl muslimer, judar och kristna, eftersom det från religiöst håll hävdas att den bibliske patriarken Abraham har bott i staden och begravd i vad som idag är Ibrahimmoskén och Patriarkernas grav. Och inte nog med det. Även Abrahams ena fru, Sarah, och deras gemensamma son Isaac och sonsonen Jakob säjs vara begravda där. Alltså samtliga tre bibliska patriarker. (Abraham fördrev sin andra fru, Hagar, ut i öknen tillsammans med deras gemensamma son om en ska tro bibeln).
Hebron, liksom övriga Västbanken, ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. Vid den tidpunkten var staden befolkad enbart av palestinier. Samtliga i dag befintliga s k judiska bosättningar har alltså tillkommit efter 1967.
Judisk terrorism
År 1993 undertecknade PLO och Israel det s k Osloavtalet och den Palestinska nationella myndigheten etablerades. Mitt under pågående fredsprocess (den s k Osloprocessen) slog en judisk terrorist till mot de bedjande i Ibrahimmoskén 29 personer sköts ihjäl mer än 125 personer skadades. Detta ledde till att moskén som tidigare utgjort en enda enhet delades upp i en judisk och en muslimsk del. Formellt delar ockupationsmakten och Palestinska myndigheten på den heliga platsen, men den kontrolleras i praktiken av Israel.
Delat ansvar för säkerheten
År 1997 slöts den s k Hebronöverenskommelsen mellan Israel och Palestinska myndigheten. Ansvaret för säkerheten i Hebron delades i två sektorer, H1 och H2 (se karta!) H1 skulle kontrolleras av Palestinska myndigheten och H2 av Israel. Staden som sådan delades inte, bara ansvaret för säkerheten. Människor och varor skulle fortsatt få röra sig fritt i staden. I avtalet ingick också att låta en internationell, civil övervakningsstyrka verka i staden, TIPH. TIPH består av medlemmar från Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Turkiet., (Ursprungligen var Danmark också representerat).
TIPH:s uppdrag
TIPH:s uppgift är, eller snarare var, att skapa trygghet för de palestinska invånarna, att främja stabilitet genom att minska spänningarna och skapa säkerhet. Varje dag under hela året gör TIPH inspektions- och kontrollturer i staden. TIPH:s träffar och rapporterar regelbundet representanter för ockupationsmakten och för den palestinska myndigheten. Vid dessa tillfällen avrapporteras incidenter och konflikter som noterats av övervakningsgruppen. TIPH har inte som uppgift att ingripa vid incidenter mellan ockupanter och invånare. TIPH rapporterar regelbundet till regeringarna i de länder som ansvarar för TIPH. Dessa rapporter är hemlighetsstämplade.
Hemligstämplad rapport avslöjar Israels förtryck
Nu har den israeliska regeringen förbjudit TIPH att fortsätta att verka. ”Vi tillåter inte en internationell styrka som arbetar emot oss”, säjer Israels premiärminister Netanyahu.
Vad är då bakgrunden till Israels beslut att kasta ut övervakningsstyrkan? Trots att TIPH:s rapporter är hemliga har en sammanfattande rapport från TIPH läckt ut. Rapporten sammanfattar på nära 100 sidor 20 års övervakning. Innehållet återges bland annat i den israeliska tidningen Haaretz.
Rapporten baseras på ca 40 000 incidentrapporter som sammanställts av TIPH. I rapporten slås fast att Israel konsekvent begränsar de palestinska invånarnas rörelsefrihet och förhindrar deras rätt till de heliga platserna och att fritt utöva sin religion.
”Normalt liv” omöjligt
Restriktionerna mot palestinierna består bland annat i ett flertal s k checkpoints som palestiniernas måste passera både i själva staden och för att komma ut och in i staden – om de överhuvudtaget tillåts passera. Därtill kommer bygge av vägar som enbart är till för judar. Även vissa stadsgator har helt eller delvis spärrats av för palestinierna. Rapporten konstaterar att Israel konsekvent bryter mot Genevekonventionen bland annat genom att deportera människor från det ockuperade området. Vidare redovisar rapporten de ständigt förekommande trakasserierna mot palestinierna från de civila ockupanternas (de s k bosättarnas) sida.
Sammanfattningsvis konstaterar rapporten att ”normalt liv” inte går att finna för den palestinska befolkningen i staden, speciellt inte i Gamla staden.
Reaktioner på Israels beslut
De fem länder som bidrar till TIPH-övervakningen konstaterar i ett gemensamt uttalande av ländernas utrikesministrar, att Israels beslut står i strid mot Oslo-avtalet och underminerar en av de få etablerade mekanismer för konfliktlösning som finns mellan israeler och palestinier”. I uttalandet understryks Israels lagliga skyldighet att skydda invånarna i Hebron och övriga Västbanken. Utrikesministrarna tillbakavisar också kraftfullt Israels påståenden om att TIPH agerat mot Israel.
En talesperson för Frankrikes utrikesminister beklagar beslutet och uppmanar Israel att ompröva det. EU har också protesterat mot beslutet och påpekar att det riskerar att leda till ”fortsatt försämring i den redan bräckliga situationen” i staden. Som vanligt när det gäller Israel lär de internationella protesterna vara helt verkningslösa.
Förtrycket och apartheidpolitiken skärps
Eftersom TIPH:s rapporter har varit hemligstämplade har övervakningen betraktats som tämligen tandlös, men inte desto mindre har styrkan haft en återhållande effekt på ockupationsmakten och varit en förbindelselänk mellan ockupationsmakt och befolkning. Kyrkliga ”följeslagare”, dvs frivilliga icke-statliga övervakare av mänskliga rättigheter, har också kunnat verka i skydd av TIPH. Efter att TIPH:s övervakningsgrupp har packat ihop vågar inte heller de kyrkliga följeslagarna verka i Hebron. Den ”judiska och demokratiska staten” Israels förtryck och förnedring av den palestinska befolkningen kan nu ske i brutalare former och apartheidpolitiken skärpas med minskade risker att detta kommer till omvärldens kännedom.
Not 1. Källor: Haaretz och TIPH:s hemsida.
Not 3. Samtliga bilder: Ulf N utom kartan som är från Haaretz hemsida.
Israelisk s k checkpoint vid ingång till Hebrons gamla huvudstråk, Shuhada. Ett fåtal palestinier bor kvar längs gatan och måste alltid passera kontrollen när de ska lämna eller komma tillbaka till sina hem. 2017.
Längs gator i gamla stan har palestinier fått sätta upp skyddsnät för att förhindra att de judiska bosättarna som slagit sej ner i de övre våningarna slänger ner sopor och ännu värre saker på palestinierna längs gatan. Hebron 2017.
De judiska civila ockupanterna skyddas av militärer posterade i vakttorn
utplacerade på taken. Hebron 2017.
Vy över delar av Ibrahimmoskén. Hebron 2017.
Personal ur övervakningsstyrkan TIPH. Hebron 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)