Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer till
Klostergårdens centrum fredag 5/9 klockan 17. Röda Kapellet spelar.
Det blir tillfälle att fråga politikerna om när Klostergården ska få
en ordentlig träffpunktsverksamhet, hur det blir med servicebussarna,
vad de kan göra för Klostergårdsskolans fotbollsplan och mycket annat.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2014-09-04
Emil Jensen på Maktskiftesfestivalen
Demokratisk vänster i Lund satsar sina
sista slantar på att det ska bli maktskifte i Lund. Partiet ställer
som bekant inte upp i kommunalvalet. Ett enda mandat efter två val
räcker inte för att göra skillnad. Istället uppmanar man sina tidigare
väljare och sympatisörer att rösta rött eller grönt eller på Fi i
kommunalvalet i Lund.
Kl 18.02 spelar Iryas Playground.
Kl 20.00 står Emil Jensen på scenen.
Kl 22.00 kommer Silvana Imam.
Mellan artisterna blir det appeller och utfrågning av kommunala representanter från arrangörerna – Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet -- samt från festivalens stödjande parti Demokratisk Vänster.
Mer om festivalen på Facebook, sök på Maktskiftesfestivalen.
Per Roijer
Affisch »
Natt till dag
Nycirkusopera om människans dubbla natur, om livets ljus
och mörker. Palaestra Vokalensemble möter cirkusartister och
stråkmusiker ur Bastard Barock. Tillsammans utlovar vi en nyskapande
föreställning om livet och människan under ledning av Cecilia
Martin-Löf.
I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13
I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13
Filmtips av Kerstin Johansson
Intressant 
program på Kino
under veckoslutet för den som har tid. Ytterligare ett tillfälle att
se filmen "Om våld", som baseras på Frantz Fanons skrifter, särskilt
"Jordens fördömda". För oss som var aktivister för frigörelsen i de
portugisiska kolonierna, när det begav sig, blir det nästan lite
nostalgiskt.
Lördag 6 sept, 14.00 Om våld, 15.30 Filmen följs av samtal: Afrika idag.
Yahia Mahmoud, lektor vid Kulturgeografiska institutionen i Lund, berättar om relationen mellan Afrika och Europa idag.
Frantz Fanon var absolut ingen våldsförespråkare, han analyserade våldet som välutbildad fransk psykiater. Nu är det på modet bland etablissemanget att beskylla oss till vänster om mitten för att vara våldsförespråkare, samtidigt som det är vi som drabbas av etablissemangets våld. På det möte jag antydde i mitt förra meddelande fick jag mig till livs att Hamas nyligen försökt utplåna Israel. Nyttigt att påminnas och det är en utmaning att kontra denna tvärsäkra okunnighet. Att skrika enkla floskler leder ingenstans.
program på Kino
under veckoslutet för den som har tid. Ytterligare ett tillfälle att
se filmen "Om våld", som baseras på Frantz Fanons skrifter, särskilt
"Jordens fördömda". För oss som var aktivister för frigörelsen i de
portugisiska kolonierna, när det begav sig, blir det nästan lite
nostalgiskt. Lördag 6 sept, 14.00 Om våld, 15.30 Filmen följs av samtal: Afrika idag.
Yahia Mahmoud, lektor vid Kulturgeografiska institutionen i Lund, berättar om relationen mellan Afrika och Europa idag.
Frantz Fanon var absolut ingen våldsförespråkare, han analyserade våldet som välutbildad fransk psykiater. Nu är det på modet bland etablissemanget att beskylla oss till vänster om mitten för att vara våldsförespråkare, samtidigt som det är vi som drabbas av etablissemangets våld. På det möte jag antydde i mitt förra meddelande fick jag mig till livs att Hamas nyligen försökt utplåna Israel. Nyttigt att påminnas och det är en utmaning att kontra denna tvärsäkra okunnighet. Att skrika enkla floskler leder ingenstans.
BDS för ett fritt Palestina
Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö
den 8 september kl. 18:30
Huvudgäster: Michael Deas (talesperson BDS Europa) och Anna Wester (Ordförande Palestina grupperna Sverige)
den 8 september kl. 18:30
Huvudgäster: Michael Deas (talesperson BDS Europa) och Anna Wester (Ordförande Palestina grupperna Sverige)
Bojkott är ett verktyg som ligger i
dina händer som konsument. Du kan välja att inte köpa israeliska
produkter så länge ockupationen och brott mot folkrätt pågår.
Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken.
Sanktioner är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens politik.
Det internationella samfundet är handlingsförlamat, därför krävs det nya metoder för att aktivt verka för fred mellan Israel och Palestina.
Styrkan med BDS är att det är en ickevåldsmetod. Dessa metoder har större moralisk legitimitet och har dessutom i allmänhet visat sig vara mer effektiva än våldsamma alternativ vad gäller att på kort sikt uppnå utsatta mål, samt att på lång sikt bidra till ökad demokratisering och stabilitet.
Ni kommer under eventet få veta mer om BDS-rörelsen och varför SSU ställer sig bakom den. Alla är varmt välkomna!
Arrangörer: SSU Malmö & Helsingborg
Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken.
Sanktioner är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens politik.
Det internationella samfundet är handlingsförlamat, därför krävs det nya metoder för att aktivt verka för fred mellan Israel och Palestina.
Styrkan med BDS är att det är en ickevåldsmetod. Dessa metoder har större moralisk legitimitet och har dessutom i allmänhet visat sig vara mer effektiva än våldsamma alternativ vad gäller att på kort sikt uppnå utsatta mål, samt att på lång sikt bidra till ökad demokratisering och stabilitet.
Ni kommer under eventet få veta mer om BDS-rörelsen och varför SSU ställer sig bakom den. Alla är varmt välkomna!
Arrangörer: SSU Malmö & Helsingborg
Håll musiken igång! med Mikael Wiehe
Blåsorkestern Röda Kapellet gör en
stor manifestation för kulturen, Håll Musiken Igång, lördagen den 13
september 2014. Det är en hyllning till Gunnar Sandin. Gunnar startade
orkestern för 40 år sedan och avled 2012. Tretton orkestrar och körer
med olika anknytning till kultur, politik och studentliv i Lund kommer
att spela på gatorna i centrala Lund denna lördag. Sammanlagt 200
musikanter är aktiva.
Dagen avslutas med en fest på Mejeriet för allmänheten.
På scenen står välkända musiker och musikanter med Mikael Wiehe i
spetsen."Håll musiken igång" är Gunnars egna ord och namnet på den fond som bildades för pengar som strömmade in till hans begravning.
Vi är totalt tretton körer och orkestrar som kommer att spela och sjunga på olika platser i stan mellan kl 11 och 13.30.
Manifestationens första del avslutas genom att alla orkestrar och körer sjungande och spelande går mot Stortorget via alla tillgängliga anslutande gator. Kl 14 kommer alla tillsammans (drygt 200 sångare och musikanter) att göra ett gemensamt framförande på Stortorget.
Festen på Mejeriet börjar kl 19.30, inträde 150 kr.
Deltagande grupper
Röde Horn, Köpenhamn, Jernbanekapellet, Alte Kamereren, Bleckhornen, Spelmansgillet, Lufsen Swingsters, Röda Kapellet, Kantarellerna, Ostrochorus, Midnattskören, Reclaim with song, Malmö, Oktoberkoret, Köpenhamn, Tagorekören
Program för kvällens fest på Mejeriet
Programmet börjar 19.30. Följande artister och grupper kommer att medverka: Röda Kapellet, Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters, Midnattskören
Dans till Lund Big Band
Konferenciär: Kristina Merker-Siesjö
Affisch »
Obehagliga applåder av Mats Olsson
Ännu en gång har vi lånat en text från Mats Olssons blogg ”Olsson betalar”. VB tycker att nedanstående inlägg är så pass anmärkningsvärt att det måste spridas så mycket som möjligt.
Om du klickar dig dit kan du läsa vad vänsterpartiet vill göra åt Lunds snabba fall i skolrankingen som det finns flera artiklar om i veckans VB.
Om du klickar dig dit kan du läsa vad vänsterpartiet vill göra åt Lunds snabba fall i skolrankingen som det finns flera artiklar om i veckans VB.
I måndags deltog jag i en debatt i
Lund med ett oväntat och obehagligt inslag. Debatten arrangerades av
spårvagnshatarpartiet FNL, men samtliga fullmäktigepartier var också på
plats. Salen dominerades naturligtvis av motståndare, de flesta
akademiker +70 år. SD har nyligen anslutit sig till spårvagnsmotståndet
och representerades av den kände rasisten Ted Ekeroth, lillebror till
Kent (han med järnröret och Avpixlat).
Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.
Med sådana vänner behöver Sverker Oredsson och de andra i FNL inga fiender.
Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.
Med sådana vänner behöver Sverker Oredsson och de andra i FNL inga fiender.
Alla så falla de neder i sumpen av Gunnar Stensson
Skolorna i Lund sjunker år efter år allt snabbare och allt djupare i
Lärarförbundets ranking efter det att Allianspartierna tagit över
ledningen 2006. Visserligen lyckades Lund till en början behålla en
relativt hög placering tack vare skickliga lärare och välutbildade
föräldrar. Men nu går det inte längre.
Förra året fick Lund en tiondeplacering. Det var inte lysande, men ändå inte katastrofalt. I år har våra skolor hamnat på plats nummer 18.
2006 hörde de svenska skolorna fortfarande till världens bästa. 2014 fick vi klart för oss att Sverige har den sämsta skolutvecklingen bland de 34 länder som ingår i Pisa-mätningen.
Lund låg i topp under de år då Sveriges skolor hörde till världens bästa. Nu har kommunen sjunkit till en artonde-placering i ett skolsystem som hamnat bland i botten i Pisa-mätningen.
Att återupprätta kvaliteten i skolorna, både Lunds och Sveriges, kommer tyvärr att ta några år efter maktskiftet, liksom det tog några år att fördärva den. Men det måste göras.
Förra året fick Lund en tiondeplacering. Det var inte lysande, men ändå inte katastrofalt. I år har våra skolor hamnat på plats nummer 18.
2006 hörde de svenska skolorna fortfarande till världens bästa. 2014 fick vi klart för oss att Sverige har den sämsta skolutvecklingen bland de 34 länder som ingår i Pisa-mätningen.
Lund låg i topp under de år då Sveriges skolor hörde till världens bästa. Nu har kommunen sjunkit till en artonde-placering i ett skolsystem som hamnat bland i botten i Pisa-mätningen.
Att återupprätta kvaliteten i skolorna, både Lunds och Sveriges, kommer tyvärr att ta några år efter maktskiftet, liksom det tog några år att fördärva den. Men det måste göras.
Lund faller pladask av Ulf Nymark
LUND FALLER PLADASK I SKOLRANKNING
I Lärarförbundets rankning - Årets skolkommun - faller nu Lunds kommun från fjolårets 10:e placering till 18:e plats. Snacka om fritt fall!
LUND FALLER PLADASK I HBTQ-RANKNING
Nyligen publicerade RFSL en utvärdering av kommunernas arbete med hbtq-frågor. Lund föll från en tidigare delad fjärde plats till plats 21!
LUND FALLER PLADASK I MILJÖRANKNING
I somras redovisade tidningen Miljöaktuellt sin årliga rankning av kommunernas miljöarbete. Lund föll från en 13 plats i fjol till en 16:e plats i årets rankning. År 2011 låg Lund på första platsen i denna miljörankningen.
Det är uppenbart att det behövs en ny majoritet och en ny politik i Lunds kommun!
I Lärarförbundets rankning - Årets skolkommun - faller nu Lunds kommun från fjolårets 10:e placering till 18:e plats. Snacka om fritt fall!
LUND FALLER PLADASK I HBTQ-RANKNING
Nyligen publicerade RFSL en utvärdering av kommunernas arbete med hbtq-frågor. Lund föll från en tidigare delad fjärde plats till plats 21!
LUND FALLER PLADASK I MILJÖRANKNING
I somras redovisade tidningen Miljöaktuellt sin årliga rankning av kommunernas miljöarbete. Lund föll från en 13 plats i fjol till en 16:e plats i årets rankning. År 2011 låg Lund på första platsen i denna miljörankningen.
Det är uppenbart att det behövs en ny majoritet och en ny politik i Lunds kommun!
Nazistmötet i Limhamn brott mot FN-konventionen mot rasism av Gunnar Stensson
Utöya visade oss vad en enda nazistisk terrorist kan göra.
Den dagen IS kräver demonstrationstillstånd kommer Helmersson troligen
inte att hävda att det viktigaste är att skydda IS yttrandefrihet.
Liberala opinionsbildare bör vakna upp och inse att även nazister är
terrorister.
Maria Küchen, SDS 3/9
Maria Küchen, SDS 3/9
Ett rasistiskt, antisemitiskt möte
arrangerades av Svenskarnas parti på Limhamns torg den 26/8 av
Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk Front. Svenskarnas
parti står för antisemitism och utvisning av alla ickesvenskar.
Hitler är partiets föredöme. Under hans tolv år vid makten mördades 5,5 miljoner judar i koncentrationslägren, liksom ytterligare flera miljoner romer och andra minoriteter.
Sverige undertecknade 1969 FN-konventionen mot rasism vilket innebär att vi förbundit oss att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. I Sverige tillåts ändå nazistiska partier som Svenskarnas parti att framföra sitt budskap offentligt.
För detta fick regeringen nyligen stark kritik från FN. Regeringens försvarar sig med att Sverige i stället har antagit en lag mot hets mot folkgrupp.
Sannolikt innebar Svenskarnas partis möte ett brott även mot denna mesigare lag. Att det strider mot FN-resolutionen är solklart.
Men opinionen mot nazism och antisemitism är stark i Malmö. Ett par tusen människor demonstrerade mot nazisterna.
Tre moderata kommunpolitiker vägrade dock ”närvara” vid manifestationen. De ”anade att extremvänstern skulle ta till våld”. Den aningen vägde tyngre än deras avsky mot nazismen.
Nu blev det ju snarare polisen som ”tog till våld” för att skydda ett möte som sannolikt var illegalt. Detta har i efterhand mötts av omfattande kritik.
Dock inte från de tre moderaterna. I en debattartikel i Sydsvenskan en vecka efter demonstrationen skriver de: ”I ett civiliserat samhälle har staten monopol på våld.”
Hitler kunde inte ha uttryckt det bättre. De tre politikerna är Stefan Lindhe, Torbjörn Tegnhammar och Noria Manouchi.
I stället för att solidarisera sig med den akuta kampen mot nazismen vill de – någon gång, så småningom – bilda ett ”nytt råd för tolerans och öppenhet”. Det ska ersätta det nuvarande Dialogforumet som ”har spelat ut sin roll”.
Poängen med det nya rådet är att utestänga Vänsterpartiet ”om det inte tar tydligt avstånd från extremvänstern”. Så var det med den öppenheten.
Nu lär ”rådet” aldrig bildas. Allianspartierna förlorar sannolikt valet. Men glöm inte att rösta rödgrönt, både i Malmö och Lund. Det är en viktig del i kampen mot rasism och nazism.
Sydsvenskans vik. debattredaktör Tiina Meri är ansvarig för att deras artikel infördes den 31 augusti.
Hitler är partiets föredöme. Under hans tolv år vid makten mördades 5,5 miljoner judar i koncentrationslägren, liksom ytterligare flera miljoner romer och andra minoriteter.
Sverige undertecknade 1969 FN-konventionen mot rasism vilket innebär att vi förbundit oss att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. I Sverige tillåts ändå nazistiska partier som Svenskarnas parti att framföra sitt budskap offentligt.
För detta fick regeringen nyligen stark kritik från FN. Regeringens försvarar sig med att Sverige i stället har antagit en lag mot hets mot folkgrupp.
Sannolikt innebar Svenskarnas partis möte ett brott även mot denna mesigare lag. Att det strider mot FN-resolutionen är solklart.
Men opinionen mot nazism och antisemitism är stark i Malmö. Ett par tusen människor demonstrerade mot nazisterna.
Tre moderata kommunpolitiker vägrade dock ”närvara” vid manifestationen. De ”anade att extremvänstern skulle ta till våld”. Den aningen vägde tyngre än deras avsky mot nazismen.
Nu blev det ju snarare polisen som ”tog till våld” för att skydda ett möte som sannolikt var illegalt. Detta har i efterhand mötts av omfattande kritik.
Dock inte från de tre moderaterna. I en debattartikel i Sydsvenskan en vecka efter demonstrationen skriver de: ”I ett civiliserat samhälle har staten monopol på våld.”
Hitler kunde inte ha uttryckt det bättre. De tre politikerna är Stefan Lindhe, Torbjörn Tegnhammar och Noria Manouchi.
I stället för att solidarisera sig med den akuta kampen mot nazismen vill de – någon gång, så småningom – bilda ett ”nytt råd för tolerans och öppenhet”. Det ska ersätta det nuvarande Dialogforumet som ”har spelat ut sin roll”.
Poängen med det nya rådet är att utestänga Vänsterpartiet ”om det inte tar tydligt avstånd från extremvänstern”. Så var det med den öppenheten.
Nu lär ”rådet” aldrig bildas. Allianspartierna förlorar sannolikt valet. Men glöm inte att rösta rödgrönt, både i Malmö och Lund. Det är en viktig del i kampen mot rasism och nazism.
Sydsvenskans vik. debattredaktör Tiina Meri är ansvarig för att deras artikel infördes den 31 augusti.
Framgafflat - om cykel och trafik: Från cykelöverfart till cykelpassage av Ulf Nymark
Självklart vet alla cyklande VB-läsare att vi den 1 september fick för
cyklister nya och betydelsefulla bestämmelser i Trafikförordningen?
Eller? I varje fall så missade jag det och upptäckte det först flera
dagar efter månadsskiftet. Och det av en ren slump. Nog tycker jag att
massmedia har varit märkligt försiktiga med att skriva om denna regel.
Vad är det då för regel? Jo, den 1 september bytte alla befintliga cykelöverfarter (ni vet, de som markeras med en rad av sockerbitsliknande vita rutor, oftast belägna i anslutning till övergångsställe) namn. De heter numera cykelpassager. Samma regler gäller för cykelpassage som det gjorde för cykelöverfart fram till den 30 augusti.
Sockerbitar och hajtänder
Men nu kommer det: cykelöverfarterna ska nu beteckna en ny innovation på cykeltrafikens område. De nya cykelöverfarterna blir ett slags ”övergångsställe för cyklister”, dvs korsande fordonstrafik ges väjningsplikt gentemot cykeltrafik som ska korsa vägbanan. De nya cykelöverfarterna får en skylt som blir en herr och fru Gårman på cykel. Bilkörbanan ska vara så beskaffad att det inte utan besvär ska gå att köra mer än 30 kilometer i timmen genom överfarten. Vägmarkeringen i körbanan blir ”sockerbitar” plus ”hajtänder”.
Risk för alltför få cykelöverfarter
En gissning är dock att det kommer att byggas förhållandevis få cykelöverfarter i städer och tätorter. Dels kostar det ju en slant att bygga om och för bilar fartdämpa befintliga cykelpassager, dels hindrar ju väjningsplikten i viss utsträckning bilisterna fria framfart. Och den är ju närmast helig för många trafikpolitiker.
De nya bestämmelserna i Trafikförordningen är givetvis ett steg framåt. Men det gäller att se till att kommunen också nyttjar reglerna och inför cykelöverfarter på bred basis så snart som möjligt. Kompletteras detta med att göra huvudstråken för cykeltrafik till huvudleder har flera kraftfulla tramptag tagits på vägen mot en god cykelstandard.
Men varför i all världen ska regeringen krångla till det och döpa om befintliga cykelöverfarter? Det skapar bara förvirring.
Vad är det då för regel? Jo, den 1 september bytte alla befintliga cykelöverfarter (ni vet, de som markeras med en rad av sockerbitsliknande vita rutor, oftast belägna i anslutning till övergångsställe) namn. De heter numera cykelpassager. Samma regler gäller för cykelpassage som det gjorde för cykelöverfart fram till den 30 augusti.
Sockerbitar och hajtänder
Men nu kommer det: cykelöverfarterna ska nu beteckna en ny innovation på cykeltrafikens område. De nya cykelöverfarterna blir ett slags ”övergångsställe för cyklister”, dvs korsande fordonstrafik ges väjningsplikt gentemot cykeltrafik som ska korsa vägbanan. De nya cykelöverfarterna får en skylt som blir en herr och fru Gårman på cykel. Bilkörbanan ska vara så beskaffad att det inte utan besvär ska gå att köra mer än 30 kilometer i timmen genom överfarten. Vägmarkeringen i körbanan blir ”sockerbitar” plus ”hajtänder”.
Risk för alltför få cykelöverfarter
En gissning är dock att det kommer att byggas förhållandevis få cykelöverfarter i städer och tätorter. Dels kostar det ju en slant att bygga om och för bilar fartdämpa befintliga cykelpassager, dels hindrar ju väjningsplikten i viss utsträckning bilisterna fria framfart. Och den är ju närmast helig för många trafikpolitiker.
De nya bestämmelserna i Trafikförordningen är givetvis ett steg framåt. Men det gäller att se till att kommunen också nyttjar reglerna och inför cykelöverfarter på bred basis så snart som möjligt. Kompletteras detta med att göra huvudstråken för cykeltrafik till huvudleder har flera kraftfulla tramptag tagits på vägen mot en god cykelstandard.
Men varför i all världen ska regeringen krångla till det och döpa om befintliga cykelöverfarter? Det skapar bara förvirring.
Amatörer och profitörer av Gunnar Stensson
Kommunernas skolpolitiker är okunniga amatörer, fräste Jan Björklund
härom dagen. Lars Hansson, FP, ordförande i skolnämnden för Lunds stad
och Carolina Nordbeck, FP, ordförande i skolnämnden för de östra
kommundelarna, får väl ta åt sig sin del av Jan Björklunds svepande
inkompetensförklaring, i synnerhet som Lund rasar i Lärarförbundets
ranking.
”Politikerna ska inte bestämma över skolan. Det ska föräldrarna och barnen göra”, fortsatte Jan Björklund. ”Vi kan inte låta amatörer styra vår skolpolitik. Skolorna måste förstatligas.”
Ursäkta den egendomliga logiken. Den är Björklunds.
Det är nog faktiskt så att skolan borde förstatligas. Inte för att kommunpolitikerna skulle vara okunniga. De är oftast både kunniga och ambitiösa – när det gäller den egna kommunen.
Det finns mer än 200 kommuner. Alla åtnjuter kommunalt självstyre. Det blir många sorters skolpolitik.
Problemet är att skolan förlorade sin likvärdighet i och med kommunaliseringen. Somliga kommuner är rika, andra fattiga, somliga kommunpolitiker ville leda skolan åt ett håll, andra åt ett annat. Somliga är storstad, andra landsbygd. Skolan måste förstatligas för att resurserna ska fördelas lika och undervisningen bli likvärdig.
Så resonerar förstås inte Jan Björklund. Han beundrar i stället profitörerna, de proffsiga friskoleföretagare som gör vinst. Det är annat det, än de enfaldiga kommunpolitikerna! Björklund är en fanatisk anhängare till det fria valet och skolpengen. Utan dem skulle ju inte profitörerna göra någon vinst.
Han påstår trots detta att han vill att skolan ska förstatligas. Han vet förstås att det inte kommer att ske. Alliansen, MP och S är emot. Bara Vänsterpartiet håller med.
Men Vänsterpartiet vill ha en helt annan skola än Jan Björklund, en skola som är lika bra för alla.
”Politikerna ska inte bestämma över skolan. Det ska föräldrarna och barnen göra”, fortsatte Jan Björklund. ”Vi kan inte låta amatörer styra vår skolpolitik. Skolorna måste förstatligas.”
Ursäkta den egendomliga logiken. Den är Björklunds.
Det är nog faktiskt så att skolan borde förstatligas. Inte för att kommunpolitikerna skulle vara okunniga. De är oftast både kunniga och ambitiösa – när det gäller den egna kommunen.
Det finns mer än 200 kommuner. Alla åtnjuter kommunalt självstyre. Det blir många sorters skolpolitik.
Problemet är att skolan förlorade sin likvärdighet i och med kommunaliseringen. Somliga kommuner är rika, andra fattiga, somliga kommunpolitiker ville leda skolan åt ett håll, andra åt ett annat. Somliga är storstad, andra landsbygd. Skolan måste förstatligas för att resurserna ska fördelas lika och undervisningen bli likvärdig.
Så resonerar förstås inte Jan Björklund. Han beundrar i stället profitörerna, de proffsiga friskoleföretagare som gör vinst. Det är annat det, än de enfaldiga kommunpolitikerna! Björklund är en fanatisk anhängare till det fria valet och skolpengen. Utan dem skulle ju inte profitörerna göra någon vinst.
Han påstår trots detta att han vill att skolan ska förstatligas. Han vet förstås att det inte kommer att ske. Alliansen, MP och S är emot. Bara Vänsterpartiet håller med.
Men Vänsterpartiet vill ha en helt annan skola än Jan Björklund, en skola som är lika bra för alla.
Ship to Gaza vann i domstol – Israel skall återlämna Estelle
PRESSMEDDELANDE: 2014-08-31
Estelle användes i Ship to Gazas aktion för att bryta
blockaden av Gaza sommaren och hösten 2012. Hon seglades då ca 5000
nautiska mil från Östersjön till Östra Medelhavet innan hon den
tjugonde oktober kapades av israeliska marinen, cirka 30 nautiska mil
utanför Gazas kust. Sedan dess har såväl fartyget som last varit
beslagtagna av den israeliska staten. Ship to Gaza har hela tiden
hävdat fartyget och dess last hålls i strid med såväl internationell
som israelisk lag.
Ship to Gazas talesperson Dror Feiler säger med anledning av domen: ”Vi upprepar nu vårt krav på att fartyget och dess last snarast återlämnas till oss och att den israeliska staten ersätter oss för alla eventuella skador som kan ha uppkommit medan fartyget olagligen varit beslagtaget.”
Talespersoner för Ship to Gaza Sverige:
Dror Feiler & Ann Ighe
Idag (31/8) avkunnade en israelisk
domstol beslut i rättstvisten mellan Ship to Gaza Sverige och den
israeliska staten, angående rätten till segelskonaren SV Estelle.
Utslaget innebär att domstolen helt och hållet går på Ship to Gazas
linje. När Ship to Gaza inledde rättsprocessen med att kräva att få
tillbaka sitt fartyg svarade den israeliska staten med en begäran om
att få konfiskera fartyget. Domstolen avisade denna begäran och
bekräftade Ship to Gazas rätt att återfå Estelle. Domstolen ålade också
den israeliska staten att betala rättegångskostnaderna.
Ship to Gazas talesperson Dror Feiler säger med anledning av domen: ”Vi upprepar nu vårt krav på att fartyget och dess last snarast återlämnas till oss och att den israeliska staten ersätter oss för alla eventuella skador som kan ha uppkommit medan fartyget olagligen varit beslagtaget.”
Talespersoner för Ship to Gaza Sverige:
Dror Feiler & Ann Ighe
Haaretz om israelisk politik, 2/9
Bradley Burston
Lieberman, Israels utrikesminister: Israel står bakom beslutet att expropriera palestinskt land på Västbanken.
Abbas: Palestinska myndigheten kommer att presentera en plan för israeliskt tillbakadragande från Västbanken inom tre år för de arabiska utrikesministrarna.
Stödet för Hamas ökar bland palestinierna, enligt en färsk opinionsundersökning, medan stödet för Abbas minskar. Majoriteten palestinier stöder Hamas förslag om väpnad kamp på Västbanken.
Inte till salu av Göran Persson
Denna vänsterpartiets huvudparoll i
årets val har skapat mycket besvär för både politiska motståndare och
presumtiva vänner. Man har fått massor av kritik och ifrågasättande
från alla håll i medierna, från medborgarna har men mest fått
instämmande men det är en annan historia.
Efter reportaget i Hallandsnytt borde det bli svårare att avfärda parollen ”Inte till salu”. Men det kommer säkert alliansförespråkarna att klara. För varje dag och varje exempel blir det allt klarare, åtminstone för mig, att tron på privatisering är just en tro som liksom andra trosriktningar existerar i en annan värld än den som baseras på fakta.
Nedan finns ett litet citat från SVT:s sidor med en länk till reportaget. Sist finns en lista över de fem företag som gjorde störst vinst på sina asylboende 2013.
Efter reportaget i Hallandsnytt borde det bli svårare att avfärda parollen ”Inte till salu”. Men det kommer säkert alliansförespråkarna att klara. För varje dag och varje exempel blir det allt klarare, åtminstone för mig, att tron på privatisering är just en tro som liksom andra trosriktningar existerar i en annan värld än den som baseras på fakta.
Nedan finns ett litet citat från SVT:s sidor med en länk till reportaget. Sist finns en lista över de fem företag som gjorde störst vinst på sina asylboende 2013.
Migrationsverkets asylboenden skapar i flera fall storvinster hos de privata bolag som anlitas, det visar SVT:s granskning. Ett exempel är Liagården AB i Halland där miljonvinster från asylboendet gick till en spa- och konferensanläggning.
Migrationsverket betalade Liagården 20,8 miljoner kronor för att de under 2013 bedrivit flyktingboendet Lia Hof utanför Ullared. Kostnaden baseras på antalet asylsökande och dygn som de vistats på boendet. Liagården gjorde på detta en storvinst och kunde betala ut drygt tio miljoner kronor i koncernbidrag till moderbolaget Ästad gård AB.
– Jag tänker väl inte så mycket kring vinsten. Det blev ett väldigt stort överskott från 2013 på grund av en väldigt hög beläggning som vi aldrig någonsin hade kunnat förutspå, säger Daniel Carlsson, styrelseordförande för Liagården och Ästad gård, till SVT Västnytt.
Läs mer på SVT
De fem företagen som tjänat mest på asylboenden 2013
Företag Utbetalt miljoner Rörelsemarginal
Hewal Fastigheter AB 35,2 56 %
Liagården AB 20,8 52 %
Hermanssonbolagen AB 9,1 45 %
CLT Care AB 13,7 37 %
Grytan Invest 26,6 32 %
Helgens skyfall dränkte Lund av Gunnar Stensson
Nedanstående text är en kontrafaktisk historia. Värt att
komma ihåg är att det bara är två mil och en massa tur som gör den
kontrafaktisk. Inte ett enda dugg skicklighet eller förutseende.
Red
Red
Regnet vräker ner i den damm som
omger Universitetssjukhuset. En övergiven ambulans står vid
huvudingången. Man kan bara ana hur det ser ut i kulvertar och
källarutrymmen. Ljuset flackar i fönstren.
Allhelgonakyrkans torn är osynligt i regnet. Vattenmassorna forsar nedför St Laurentigatan. Clemenstorget är en sjö med allt djupare vatten. Bangatan är helt översvämmad. Vattnet når upp till järnvägsbron över Trollebergsvägen. Ett godståg har stannat i höjd med stadsparken.
Asfaltöknen runt Nova står under vatten och den till bredden fyllda Rinnebäcken forsar dånande ut i Höje å vid Värpinge.
Den starkaste strömmen flyter längs Bredgatan. Domkyrkan är helt omgiven av vatten och vattnet stiger på Domkyrkoplanen. Lundagård ser ut som en tropisk mangroveskog. Vattnet flödar över Stortorget och strömmar vidare längs Kyrkogatan och Stora Södergatan.
Man kan inte se tvärsöver Mårtenstorget. Vattenytan piskas vit av slagregnet. Vattenmassorna flödar utför Bankgatan och följer sedan Södra Esplanaden och förenar sig med huvudflödet vid Mejeriet.
Några bilar flyter med vattenmassorna ner mot Mejeriet. Vattnet stiger längs Ringvägen och fördjupas under järnvägsbron. Vatten omger Klostergården.
Lund är inte platt som Malmö utan sluttar ganska brant från lasarettet ner mot Höje å. Skyfallet får därför ett våldsammare förlopp, men vattenmassorna rinner rätt snart ut ur själva centrumområdet.
Dagvattensystemet i södra Lund överfylls snabbt. Vattnet sprutar upp ur dagvattenbrunnarna. Den stora kulverten längs järnvägen dånar. Reningsdammarna stiger över sina breddar. Vattnet forsar över vall och gångstig ner i Höje å.
Allvarligast är att Lunds vattenförsörjning hotas eftersom vattnet har stigit över den vall som omger vattenverket i sluttningen och står meterhögt över golvet i pumprummet.
Badarevägen slutar i en vidsträckt sjö som hela tiden stiger trots att regnet avtar och kanske upphör om några timmar. Vattenmassorna från Lund fortsätter att strömma ner. De nybyggda husen i Källby Äng sänks i vatten som snart når upp till fönstren på nedre våningen.
Höje å fylls på från norr och från söder i St Lars-området. De hårdgjorda ytorna har mångdubblats allteftersom den forna parken exploaterats allt hårdare. Vatten sprutar ut ur kulvertarna. Vatten flödar över Malmövägen vid Höjebro.
Ett par dagar senare har vattnet runnit vidare utför Höje å och vållat översvämningar i Lomma. Där är skadorna dock ganska måttliga, mindre än efter förra årets höststorm. Också Klostergården har klarat sig relativt bra tack vare sitt höga läge ovanför ådalen och de höga träd och gräsvallar som omger bostadskvarteren.
I Källby ängar ser det däremot ut som om en tsunami drabbat området. Skadorna på bebyggelsen är omfattande. Vattenverket klarade sig nätt och jämt tack vare den stora tillgången på pumpar som hela tiden arbetade för högtryck. De nya tegelbyggnaderna är leriga långt uppåt väggarna.
Experter varnar för att liknande häftiga skyfall kommer att bli vanligare i takt med att klimatet blir varmare. Det är hög tid att anpassa Lund till det nya klimat som kommer att prägla det tjugoförsta århundradet.
Allhelgonakyrkans torn är osynligt i regnet. Vattenmassorna forsar nedför St Laurentigatan. Clemenstorget är en sjö med allt djupare vatten. Bangatan är helt översvämmad. Vattnet når upp till järnvägsbron över Trollebergsvägen. Ett godståg har stannat i höjd med stadsparken.
Asfaltöknen runt Nova står under vatten och den till bredden fyllda Rinnebäcken forsar dånande ut i Höje å vid Värpinge.
Den starkaste strömmen flyter längs Bredgatan. Domkyrkan är helt omgiven av vatten och vattnet stiger på Domkyrkoplanen. Lundagård ser ut som en tropisk mangroveskog. Vattnet flödar över Stortorget och strömmar vidare längs Kyrkogatan och Stora Södergatan.
Man kan inte se tvärsöver Mårtenstorget. Vattenytan piskas vit av slagregnet. Vattenmassorna flödar utför Bankgatan och följer sedan Södra Esplanaden och förenar sig med huvudflödet vid Mejeriet.
Några bilar flyter med vattenmassorna ner mot Mejeriet. Vattnet stiger längs Ringvägen och fördjupas under järnvägsbron. Vatten omger Klostergården.
Lund är inte platt som Malmö utan sluttar ganska brant från lasarettet ner mot Höje å. Skyfallet får därför ett våldsammare förlopp, men vattenmassorna rinner rätt snart ut ur själva centrumområdet.
Dagvattensystemet i södra Lund överfylls snabbt. Vattnet sprutar upp ur dagvattenbrunnarna. Den stora kulverten längs järnvägen dånar. Reningsdammarna stiger över sina breddar. Vattnet forsar över vall och gångstig ner i Höje å.
Allvarligast är att Lunds vattenförsörjning hotas eftersom vattnet har stigit över den vall som omger vattenverket i sluttningen och står meterhögt över golvet i pumprummet.
Badarevägen slutar i en vidsträckt sjö som hela tiden stiger trots att regnet avtar och kanske upphör om några timmar. Vattenmassorna från Lund fortsätter att strömma ner. De nybyggda husen i Källby Äng sänks i vatten som snart når upp till fönstren på nedre våningen.
Höje å fylls på från norr och från söder i St Lars-området. De hårdgjorda ytorna har mångdubblats allteftersom den forna parken exploaterats allt hårdare. Vatten sprutar ut ur kulvertarna. Vatten flödar över Malmövägen vid Höjebro.
Ett par dagar senare har vattnet runnit vidare utför Höje å och vållat översvämningar i Lomma. Där är skadorna dock ganska måttliga, mindre än efter förra årets höststorm. Också Klostergården har klarat sig relativt bra tack vare sitt höga läge ovanför ådalen och de höga träd och gräsvallar som omger bostadskvarteren.
I Källby ängar ser det däremot ut som om en tsunami drabbat området. Skadorna på bebyggelsen är omfattande. Vattenverket klarade sig nätt och jämt tack vare den stora tillgången på pumpar som hela tiden arbetade för högtryck. De nya tegelbyggnaderna är leriga långt uppåt väggarna.
Experter varnar för att liknande häftiga skyfall kommer att bli vanligare i takt med att klimatet blir varmare. Det är hög tid att anpassa Lund till det nya klimat som kommer att prägla det tjugoförsta århundradet.
Tre torgmöten av Lucifer
Jag
tar del av den lokala politiken som valarbetare på orkesterplats och
det färgar mitt perspektiv. Här är mina intryck från tre möten under
den gångna helgen.
Ett nederlag mot de andliga krafterna
Det finns de som säger att religionen inte spelar så stor roll i politiken längre, i varje fall inte i Sverige. Då har jag ett aktuellt och smärtsamt motexempel.
Vänsterpartiet hade ett litet möte med musik på Clemenstorget i fredags, sen eftermiddag. Tanken var att möta de anstormande människomassor som kommer från tågen via utgången i gamla godsmagasinet. Talare var en av våra bästa och sakligaste kommunalpolitiker, Lars Ohlsson, med fokus på vård- och omsorgsfrågor. Men 25 meter bort mitt emot ingången till Malmborgs stod en grupp med 6-8 sångare, elgitarr och slagverk. För att undvika konflikter sände vi ut förhandlare men mötte ingen förståelse. Vi fick dock veta att det rörde sig om en frikyrklig grupp från Kamerun och att de liksom vi hade polistillstånd.
Vi körde igång ungefär samtidigt. Det blev en kakafoni utan motstycke. De sjöng afrikanska religiösa sånger (man kunde höra ”halleluja” här och var) och de gjorde det väl. Det svängde om deras musik och de sjöng starkt och bra, som stärkta av en högre makt, en makt som vi inte hade kontakt med. Och det som kanske ändå var avgörande: de hade kraftiga förstärkare och högtalare för både röster och elgitarr. Vad hade vi att komma med – pipiga klarinetter och inga trummor! Vi kämpade men vi var chanslösa.
Efter ett tag började det dessutom regna. Det finns instrument som inte mår bra av det så vi gav upp och packade ihop. Det var tydligt att det andra gänget hade stöd från himlen och de bara fortsatte. Också när jag cyklade bort i regnet var de fortfarande igång. Vi saknade den kraft uppifrån eller kanske snarare från Kraftringen som bar den andra gruppen genom regnet. Underskatta aldrig religionens betydelse i politiken!
Ett riktigt dåligt torgmöte
I fredags var Lund också föremål för V:s omsorger i form av ett besök
av en högtalar/estradvagn som var uppställd mellan korv- och
kebabvagnarna på
Mårtenstorgets östra sida. Det hade tydligen varit aktivitet tidigare
på dan, men jag var där mellan 16 och 16,40. Jag ville höra Hans Linde,
riksdagsman (v), en kunnig person och en bra talare. Dessvärre fick
jag då först lyssna på den medföljande trubaduren, säkert bra på sitt
sätt, men totalt malplacerad på Mårtenstorget vid fyratiden. Vi var väl
en 5-6 vänsterpartister där varav några med flygbladsbuntar. Först fick
vi lyssna en halv timme på trubaduren som sjöng för bilparkeringen och
kanske 5-10 människor på bänkarna runt torget och sen pratade Hans
Linde allmänpolitik, bra men mest allmängods. Jag hade hoppats på några ord om aktuell utrikespolitik och Sveriges halva
Natoanslutning. Men det hade Sjöstedt redan sagt något om i TV,
förklarade Linde och det fick räcka. Sen var jag tvungen att ge mig av
och jag vet inte om det förekom lokala talare.
tar del av den lokala politiken som valarbetare på orkesterplats och
det färgar mitt perspektiv. Här är mina intryck från tre möten under
den gångna helgen.Ett nederlag mot de andliga krafterna
Det finns de som säger att religionen inte spelar så stor roll i politiken längre, i varje fall inte i Sverige. Då har jag ett aktuellt och smärtsamt motexempel.
Vänsterpartiet hade ett litet möte med musik på Clemenstorget i fredags, sen eftermiddag. Tanken var att möta de anstormande människomassor som kommer från tågen via utgången i gamla godsmagasinet. Talare var en av våra bästa och sakligaste kommunalpolitiker, Lars Ohlsson, med fokus på vård- och omsorgsfrågor. Men 25 meter bort mitt emot ingången till Malmborgs stod en grupp med 6-8 sångare, elgitarr och slagverk. För att undvika konflikter sände vi ut förhandlare men mötte ingen förståelse. Vi fick dock veta att det rörde sig om en frikyrklig grupp från Kamerun och att de liksom vi hade polistillstånd.
Vi körde igång ungefär samtidigt. Det blev en kakafoni utan motstycke. De sjöng afrikanska religiösa sånger (man kunde höra ”halleluja” här och var) och de gjorde det väl. Det svängde om deras musik och de sjöng starkt och bra, som stärkta av en högre makt, en makt som vi inte hade kontakt med. Och det som kanske ändå var avgörande: de hade kraftiga förstärkare och högtalare för både röster och elgitarr. Vad hade vi att komma med – pipiga klarinetter och inga trummor! Vi kämpade men vi var chanslösa.
Efter ett tag började det dessutom regna. Det finns instrument som inte mår bra av det så vi gav upp och packade ihop. Det var tydligt att det andra gänget hade stöd från himlen och de bara fortsatte. Också när jag cyklade bort i regnet var de fortfarande igång. Vi saknade den kraft uppifrån eller kanske snarare från Kraftringen som bar den andra gruppen genom regnet. Underskatta aldrig religionens betydelse i politiken!
Ett riktigt dåligt torgmöte
För mig var det hela ett skolexempel på misslyckade
torgmöten. Det sägs ibland att torgmöten är en förlegad form av
politisk verksamhet och efter det här är jag böjd att hålla med. Mötet
var ett led i V:s stora riksoffensiv, planerad sedan månader men
tydligen utan lokal samordning. För att torgmöten ska fungera krävs en
sorts täthet i mötet och att det har en stark lokal förankring. Det här
var bortkastat till en kostnad av några tusen för att transportera
runt vagnen och människorna.
Mårtenstorget classic
På lördagen stod Röda kapellet på vanlig plats och tid och hade möte i egen regi. Vi spelar ju för en rödgrön valvinst och inbjuder därmed S, V och Mp att framträda, med tre kortanföranden från vart och ett av de tre partierna mellan låtarna.
Björn Abelsson (s) höll en traditionell appell, inte dålig men kanske lite väl standardbetonad och utan starka lokala inslag. Karin Svensson-Smith (Mp), snart statsråd, är rutinerad framför orkestern, känner väl till Lund och kunde prata cykel- och klimatfrågor. Originellast var Abe Bergegårdh (v), partiets senaste lokala stjärnskott, som höll samma anförande tre gånger. Kanske inte så fel, folk stannar ju sällan utan släntrar förbi och riskerar därmed ingen upprepning.
Abe inledde med att säga att för fem år sen var han ännu inte medlem i V, men att han nu var riksdagskandidat. Snabb karriärväg alltså. Det han tog upp i sitt anförande var att heltidspolitiker som riksdagsmän och kommunalråd genom alltför höga löner inte delar sina väljares ekonomiska villkor. Det är förvisso en viktig synpunkt, särskilt för oss i vänsterpartierna. Men nog var det synd att man inte fick höra mer om V:s ståndpunkter, t.ex. i lokala frågor. Själv har han tillsammans med Ander Jarfjord skrivit om att det inte räcker med antirasism för att bekämpa SD. Sverigedemokraterna tillåts att nästan ensamma agera oppositionsparti. Vad som behövs är att kritiken mot dem förskjuts från värderingar till ekonomiska frågor. Det kan man förankra lokalt genom att se hur SD nästan alltid röstar med borgarna i kommunfullmäktige.
Sen är det nog så att Abes exempel på hur V har hållit sina högavlönade politiker på plats genom att ta ut partiskatt, är lite missledande. I första hand handlar det nog om att få in pengar till partikassan för ett litet och fattigt parti.
Ja, så kan man reflektera långt bak i orkesterledet. Vi själva var väl habila och mötet på Mårtenstorget var av hygglig standard, men gav nog ändå ett lite splittrat intryck. Partiföreträdare tenderar att mest säga Rösta på oss. Det är nog vi själva som får lyfta fram att det i första hand gäller att få bort borgarna från makten.
Mårtenstorget classic
På lördagen stod Röda kapellet på vanlig plats och tid och hade möte i egen regi. Vi spelar ju för en rödgrön valvinst och inbjuder därmed S, V och Mp att framträda, med tre kortanföranden från vart och ett av de tre partierna mellan låtarna.
Björn Abelsson (s) höll en traditionell appell, inte dålig men kanske lite väl standardbetonad och utan starka lokala inslag. Karin Svensson-Smith (Mp), snart statsråd, är rutinerad framför orkestern, känner väl till Lund och kunde prata cykel- och klimatfrågor. Originellast var Abe Bergegårdh (v), partiets senaste lokala stjärnskott, som höll samma anförande tre gånger. Kanske inte så fel, folk stannar ju sällan utan släntrar förbi och riskerar därmed ingen upprepning.
Abe inledde med att säga att för fem år sen var han ännu inte medlem i V, men att han nu var riksdagskandidat. Snabb karriärväg alltså. Det han tog upp i sitt anförande var att heltidspolitiker som riksdagsmän och kommunalråd genom alltför höga löner inte delar sina väljares ekonomiska villkor. Det är förvisso en viktig synpunkt, särskilt för oss i vänsterpartierna. Men nog var det synd att man inte fick höra mer om V:s ståndpunkter, t.ex. i lokala frågor. Själv har han tillsammans med Ander Jarfjord skrivit om att det inte räcker med antirasism för att bekämpa SD. Sverigedemokraterna tillåts att nästan ensamma agera oppositionsparti. Vad som behövs är att kritiken mot dem förskjuts från värderingar till ekonomiska frågor. Det kan man förankra lokalt genom att se hur SD nästan alltid röstar med borgarna i kommunfullmäktige.
Sen är det nog så att Abes exempel på hur V har hållit sina högavlönade politiker på plats genom att ta ut partiskatt, är lite missledande. I första hand handlar det nog om att få in pengar till partikassan för ett litet och fattigt parti.
Ja, så kan man reflektera långt bak i orkesterledet. Vi själva var väl habila och mötet på Mårtenstorget var av hygglig standard, men gav nog ändå ett lite splittrat intryck. Partiföreträdare tenderar att mest säga Rösta på oss. Det är nog vi själva som får lyfta fram att det i första hand gäller att få bort borgarna från makten.
Lund är ingen bra gång- och cykelkommun
av Sven-Hugo Mattson
Lund är en bilkommun. Jag har en mer än
60- årig erfarenhet av Lund som trafikkommun. Då fanns inte yttre
ringen med Motorvägen, Norra ringen m.m. Det är jätteinvesteringar som
gjorts här. Infartsvägarna har breddats och vi har fått massor av
p-hus, ibland bara för handeln. Vi har fått ett Nova och ett Mobilia
med enorma mängder god mark enbart för bilparkering. Tror vi att vi har
oceaner av mark? Vi har byggt nya motorvägar till Kävlinge och
Gårdstånga där det redan fanns vägar. Motsvarande investeringar i gång-
och cykelvägar är bara en bråkdel av detta. Och, för tusan, nu skall
jag inte svära mer, de har ju byggts för att få undan de cyklande från
körbanorna och bilarna.
1950-talet
För drygt 60 år sedan fanns inte ett enda trafikljus i Lund. Dessa som är ett hinder för cykeln och gåendet har ju inte tillkommit för dessas skull men det hindrar deras framfart. När jag började skolan, sju år gammal, tog jag bara cykeln och satte ut den på körbanan och cyklade ”närmaste” vägen till skolan, dylikt. Jämför med att man nu inte släpper ut barnen i trafiken förrän vid 11 års ålder. Jag parkerade min cykel vid på trottoarkanten, nu måste jag hitta ett cykelställ inte alltid särskilt nära dit jag skall, det vill säga om jag nu hittar något cykelställ. Vid stationsområdet tar det sin tid.
När jag cyklade till min faster i Henkelstorp, mellan Löddeköpinge och Saxtorp, cyklade jag rätt ut på Fjelievägen och vidare till Fjelie, Flädie och så vidare. Nu får jag inte ens cykla på Fjelievägen, norra del längst ut eftersom jag inte får cykla i Fjelierondellen. Jag behövde inte cykla 100 m söderut in under en tunnel och så tillbaka 100 m norrut för att komma på rätt köl. Då fanns bara tunnlar/broar, vid järnvägen, i hela Lund. Nu tvingas jag ständigt ner i underjorden eller över broar för bilismen skull, där man mycket väl kunde reglerat på ett sätt så att cyklandet och gåendet slapp detta. Allt detta har gjorts för bilismens bekvämlighet, för att inte störa bilen. Förr cyklade jag till Malmö, för att se Malmö FF spöa upp något lantisgäng, typ Djurgården eller Gais. Då cyklade jag raka vägen till Malmö IP utan att ta mig över eller under Malmövägen fyra gånger.
Vad kan man begära?
Kan man då begära att det skall vara lika bekvämt att cykla i dagens Lund som i 50-talets. Absolut inte, men hur skall jag tycka att Lund är en bra cykelkommun när jag hade det så mycket bättre för 60 år sedan. Men Jag menar att det finns alla möjligheter att göra det betydligt bekvämare för cykel och gående, så varför gör man inte det?
Det finns många bra gång- och cykelvägar i Lund. Hardebergabanan ut till Sandby, är hyfsad, men den börjar, efter drygt 10 år, att krackelera och den är något för smal. Det är bra att vi har cykelvägar till Dalby och Staffanstorp. Det finns även andra avsnitt inne i sta´n som är väl godkända. Men de brister som finns gör att betyget blir underkänt. Det finns för mycket hålor mer än decimeter stora. Förutom att det är obekvämt så är det farligt. Exempel på detta är på en av cykelhuvudvägarna ner mot konsum på Örnvägen och utanför badhuset ner till Klostergården från norr. Här finns också avsnitten vid Vildandsparken som börjar bli väl skruttna. Det finns alldeles för många avsnitt där trädens rötter har brutit upp asfalten och gett oönskade hinder som också är farligta. Exempel här är på Trollebergsvägen vid Högbovägen. Grönska från träd och buskar sticker ut över gc-vägarna och gör redan smala vägar ännu smalare. Grenar från träd går så långt ner att man behöver ducka, särskilt vid regn. Detta finns överallt, i stort sett, där det finns grönska. Det finns avsnitt där cykelvägarna är alldeles för branta på grund av att det hela tiden är vi som skall upp eller ner. Cykelvägen vid Kobjer som går under Norra ringen och in i Gunnebo är ett exempel. Här finns en brant nerförsbacke, som slutar i en fyrvägskorsning, försök cykla här en isig vinterdag. Bron över samma Norra Ring från Sofiparken till S:t Hans backar är ett annat exempel.
1950-talet
För drygt 60 år sedan fanns inte ett enda trafikljus i Lund. Dessa som är ett hinder för cykeln och gåendet har ju inte tillkommit för dessas skull men det hindrar deras framfart. När jag började skolan, sju år gammal, tog jag bara cykeln och satte ut den på körbanan och cyklade ”närmaste” vägen till skolan, dylikt. Jämför med att man nu inte släpper ut barnen i trafiken förrän vid 11 års ålder. Jag parkerade min cykel vid på trottoarkanten, nu måste jag hitta ett cykelställ inte alltid särskilt nära dit jag skall, det vill säga om jag nu hittar något cykelställ. Vid stationsområdet tar det sin tid.
När jag cyklade till min faster i Henkelstorp, mellan Löddeköpinge och Saxtorp, cyklade jag rätt ut på Fjelievägen och vidare till Fjelie, Flädie och så vidare. Nu får jag inte ens cykla på Fjelievägen, norra del längst ut eftersom jag inte får cykla i Fjelierondellen. Jag behövde inte cykla 100 m söderut in under en tunnel och så tillbaka 100 m norrut för att komma på rätt köl. Då fanns bara tunnlar/broar, vid järnvägen, i hela Lund. Nu tvingas jag ständigt ner i underjorden eller över broar för bilismen skull, där man mycket väl kunde reglerat på ett sätt så att cyklandet och gåendet slapp detta. Allt detta har gjorts för bilismens bekvämlighet, för att inte störa bilen. Förr cyklade jag till Malmö, för att se Malmö FF spöa upp något lantisgäng, typ Djurgården eller Gais. Då cyklade jag raka vägen till Malmö IP utan att ta mig över eller under Malmövägen fyra gånger.
Vad kan man begära?
Kan man då begära att det skall vara lika bekvämt att cykla i dagens Lund som i 50-talets. Absolut inte, men hur skall jag tycka att Lund är en bra cykelkommun när jag hade det så mycket bättre för 60 år sedan. Men Jag menar att det finns alla möjligheter att göra det betydligt bekvämare för cykel och gående, så varför gör man inte det?
Det finns många bra gång- och cykelvägar i Lund. Hardebergabanan ut till Sandby, är hyfsad, men den börjar, efter drygt 10 år, att krackelera och den är något för smal. Det är bra att vi har cykelvägar till Dalby och Staffanstorp. Det finns även andra avsnitt inne i sta´n som är väl godkända. Men de brister som finns gör att betyget blir underkänt. Det finns för mycket hålor mer än decimeter stora. Förutom att det är obekvämt så är det farligt. Exempel på detta är på en av cykelhuvudvägarna ner mot konsum på Örnvägen och utanför badhuset ner till Klostergården från norr. Här finns också avsnitten vid Vildandsparken som börjar bli väl skruttna. Det finns alldeles för många avsnitt där trädens rötter har brutit upp asfalten och gett oönskade hinder som också är farligta. Exempel här är på Trollebergsvägen vid Högbovägen. Grönska från träd och buskar sticker ut över gc-vägarna och gör redan smala vägar ännu smalare. Grenar från träd går så långt ner att man behöver ducka, särskilt vid regn. Detta finns överallt, i stort sett, där det finns grönska. Det finns avsnitt där cykelvägarna är alldeles för branta på grund av att det hela tiden är vi som skall upp eller ner. Cykelvägen vid Kobjer som går under Norra ringen och in i Gunnebo är ett exempel. Här finns en brant nerförsbacke, som slutar i en fyrvägskorsning, försök cykla här en isig vinterdag. Bron över samma Norra Ring från Sofiparken till S:t Hans backar är ett annat exempel.
Gc-vägarna är ofta alldeles för smala och att blanda gång- och
cykel, utan ordentlig åtskillnad, är ett otyg. Ett exempel här är
järnvägsundergången från Bantorget till Trollebergsvägen. På dess norra
sida är både gång- och cykelvägen allt för smala, vilket innebär att
gående och cyklande ständigt knör på varandra. Det senare exemplet är
skandal och borde genast åtgärdas. Ett annat exempel är Svanevägen och
Svanegatan. Gc- vägarna vid Svanevägens södra sida är alldeles för
smala, här kan vara rätt mycket trafik. Gångbanan är dessutom ofta
översållad av sly och jord. Lägg till att det vid vissa avsnitt saknas
gc-vägar, Kävlingevägen norr om Norra ringen, vid Nöbbelöv, är ett
exempel.
Även för de gående är Lund en dålig kommun. Ta Magle lilla kyrkogata, här är trottoarerna i vissa avsnitt helt borta på grund av växtlighet och trappor. I vissa avsnitt är här smalt och trottoaren hällar.
Samma kritik finns om Bytaregatans norra del. Likadant med Stora Fiskaregatan och norra delen av Grönegatan ner till Kattesund.
Dessa brister visar en nonchalans gentemot de gående och cyklande.
Lösningar
Jag hoppas få återkomma med förslag på lösningar på de här problemen som om de genomförs skulle lyfta trafiksituationen för gång och cykel. Mina förslag kommer att vara positiva och bara i liten grad kommer jag att utmana bilismen. Bara där gång och cykel behöver mer plats föreslår jag att man smalnar av körbanor. Men körbanorna är så pass breda att det knappast är något problem i värsta fall får man enkelrikta för bilen. Det kommer så klart att kosta och får ske över tid, utom där det är akuta brister, och när olika trafikavsnitt ändå skall byggas om.
Även för de gående är Lund en dålig kommun. Ta Magle lilla kyrkogata, här är trottoarerna i vissa avsnitt helt borta på grund av växtlighet och trappor. I vissa avsnitt är här smalt och trottoaren hällar.
Samma kritik finns om Bytaregatans norra del. Likadant med Stora Fiskaregatan och norra delen av Grönegatan ner till Kattesund.
Dessa brister visar en nonchalans gentemot de gående och cyklande.
Lösningar
Jag hoppas få återkomma med förslag på lösningar på de här problemen som om de genomförs skulle lyfta trafiksituationen för gång och cykel. Mina förslag kommer att vara positiva och bara i liten grad kommer jag att utmana bilismen. Bara där gång och cykel behöver mer plats föreslår jag att man smalnar av körbanor. Men körbanorna är så pass breda att det knappast är något problem i värsta fall får man enkelrikta för bilen. Det kommer så klart att kosta och får ske över tid, utom där det är akuta brister, och när olika trafikavsnitt ändå skall byggas om.
Pierre Schori om Israels krig mot Gaza: Utan protester blir vi medskyldiga till mardrömmen i Gaza
Svallvågorna efter det senaste israeliska kriget mot Gazas 1,8
miljoner har långt ifrån förklingat. Att Israel står som den stora
politiska förloraren verkar helt klart. Nu prövar Netanyahu att blidka
sina högerextremistiska kritiker med att planera en konfiskering av en
stor landyta nära Betlehem. USA protesterar, men utan hot om
sanktioner.
I en artikel häromdagen i Dagens Arena skräder Pierre Schori inte orden, om Israel som den enda medlemsstaten i FN som bombar sönder FN-installationer, den enda staten som helt ostraffat bryter mot internationell lag och mänskliga rättigheter.
EU reagerar med sanktioner när Ryssland annekterar Krim och stöder rebellgrupper i östra Ukraina. Israels erövringspolitik, med betydligt aggressivare inslag, möter inga liknande protester.
Här följer Schori-artikeln, något kortad.
Bertil Egerö
Artikeln i sin helhet kan läsas i Dagens Arena.
I detta tredje anfallskrig på sex år mot Gaza finns det bara en otvetydig vinnare: den israeliska vapenindustrin.
Speciellt framtagen ammunition, som likt de förbjudna klusterbomberna exploderar högt över marken, användes för första gången i massiv skala också mot civilbefolkningen. Så även nya tunga betongkrossande bomber och nattliga kikarsikten för prickskyttar. [1]
Israel toppar trion av länder som exporterar mest vapen per invånare. De två andra är Sverige och Ryssland.[2] Frågorna måste därför ställas. Vilken typ av militärt samarbete finns mellan Sverige och Israel? Förekommer det planer gällande vapensystem av samma typ som brukas i de urskillningslösa anfallen mot bostadsområden, skolor, sjukhus, moskéer och olika FN-organ i Gaza? Vilka uppgifter har överstelöjtnanten som är militärattaché på Sveriges ambassad i Tel Aviv?
/…/
Vid Gazakriget 2008/2009 samordnade min förre FN-kollega, den israeliske ambassadören Dan Gillerman, i ett nytt PR-direktorat hela det diplomatiska och säkerhetspolitiska etablissemanget kring ett par tydliga budskap. Detta var ett krig som inte skulle ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal har järnhårt blockerat Gaza och oavbrutet och ohejdat koloniserat Västbanken.
Nej, nu skulle det talas om kriget som ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet, och det var ockupationsmakten som var offret.
Direktoratet försökte också skymma det förhållande att Hamas raketer under åtta år hade dödat 20 civila medan 1 700 palestinier hade dödats av israeliska attacker sedan Israel drog sig ur Gaza tre år tidigare.
Då var det Israel som bröt vapenvilan genom att den 4 november döda sex Hamasanhängare i en raid i Gaza. Hamas svarade med raketanfall. [3] Haaretzjournalisten Amira Haas ställde frågan: Har inte ledningen i Gaza, som lever under ockupation, samma rätt som Israel att avskräcka eller skrämma israelerna som israelerna gör med palestinierna? "Israel ses alltmer som ett abnormt samhälle dominerat av militär och bosättare".
Mönstret tycks nu ha upprepats enligt International Crisis Group. Det var inte Hamas raketer som utlöste kriget utan Israels avsikt att knäcka den palestinska enhetsregeringen som bildades i juni. [4]
Samma slutsats drar den amerikanske rabbinen och förre chefen för American Jewish Congress, Henry Siegman. Netanyahu hetsar mot de palestinska enhetssträvandena, saboterar Kerrys fredsansträngningar, utvidgar de illegala bosättningarna på Västbanken och krossar så mycket han kan också av Gazas civila strukturer i syfte att utplåna palestinierna som en politisk enhet. [5]
Att den mångåriga ockupationsmakten skulle ha rätt att försvara sig, men inte den ockuperade, faller på sin egen orimlighet.
/…/
Israel, en stat som skapades av FN, är den enda medlemsstaten i FN som i modern tid upprepat angriper världsorganisationens personal och byggnader. En israelisk attack i slutet av juli i år krävde 16 människors liv i en FN-skola i Gaza. Enligt UNWRA-chefen Pierre Krähenbühl, hade den israeliska armén underrättats om skolans lokalisering sjutton gånger före attacken på onsdagen. "Det här är sjätte gången en av våra UNRWA-skolor har träffats. Vår personal som ledde den internationella verksamheten har dödats".
Ban Ki- moon konstaterade att allt pekade på att israeliskt artilleri utförde attacken, "ett moraliskt illdåd och en brottslig handling". [6]
En vecka senare var det dags för en sjunde attack, med minst tio döda mot ännu en FN-skola i södra Gaza där flyktingar under bombardemangen hade sökt skydd. Attacken sågs som en hämnd för den döde soldaten Hadar Goldin, som Israel falskeligen påstod hade kidnappats av Hamas. [7]
I en artikel häromdagen i Dagens Arena skräder Pierre Schori inte orden, om Israel som den enda medlemsstaten i FN som bombar sönder FN-installationer, den enda staten som helt ostraffat bryter mot internationell lag och mänskliga rättigheter.
EU reagerar med sanktioner när Ryssland annekterar Krim och stöder rebellgrupper i östra Ukraina. Israels erövringspolitik, med betydligt aggressivare inslag, möter inga liknande protester.
Här följer Schori-artikeln, något kortad.
Bertil Egerö
Artikeln i sin helhet kan läsas i Dagens Arena.
Speciellt framtagen ammunition, som likt de förbjudna klusterbomberna exploderar högt över marken, användes för första gången i massiv skala också mot civilbefolkningen. Så även nya tunga betongkrossande bomber och nattliga kikarsikten för prickskyttar. [1]
Israel toppar trion av länder som exporterar mest vapen per invånare. De två andra är Sverige och Ryssland.[2] Frågorna måste därför ställas. Vilken typ av militärt samarbete finns mellan Sverige och Israel? Förekommer det planer gällande vapensystem av samma typ som brukas i de urskillningslösa anfallen mot bostadsområden, skolor, sjukhus, moskéer och olika FN-organ i Gaza? Vilka uppgifter har överstelöjtnanten som är militärattaché på Sveriges ambassad i Tel Aviv?
/…/
Vid Gazakriget 2008/2009 samordnade min förre FN-kollega, den israeliske ambassadören Dan Gillerman, i ett nytt PR-direktorat hela det diplomatiska och säkerhetspolitiska etablissemanget kring ett par tydliga budskap. Detta var ett krig som inte skulle ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal har järnhårt blockerat Gaza och oavbrutet och ohejdat koloniserat Västbanken.
Nej, nu skulle det talas om kriget som ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet, och det var ockupationsmakten som var offret.
Direktoratet försökte också skymma det förhållande att Hamas raketer under åtta år hade dödat 20 civila medan 1 700 palestinier hade dödats av israeliska attacker sedan Israel drog sig ur Gaza tre år tidigare.
Då var det Israel som bröt vapenvilan genom att den 4 november döda sex Hamasanhängare i en raid i Gaza. Hamas svarade med raketanfall. [3] Haaretzjournalisten Amira Haas ställde frågan: Har inte ledningen i Gaza, som lever under ockupation, samma rätt som Israel att avskräcka eller skrämma israelerna som israelerna gör med palestinierna? "Israel ses alltmer som ett abnormt samhälle dominerat av militär och bosättare".
Mönstret tycks nu ha upprepats enligt International Crisis Group. Det var inte Hamas raketer som utlöste kriget utan Israels avsikt att knäcka den palestinska enhetsregeringen som bildades i juni. [4]
Samma slutsats drar den amerikanske rabbinen och förre chefen för American Jewish Congress, Henry Siegman. Netanyahu hetsar mot de palestinska enhetssträvandena, saboterar Kerrys fredsansträngningar, utvidgar de illegala bosättningarna på Västbanken och krossar så mycket han kan också av Gazas civila strukturer i syfte att utplåna palestinierna som en politisk enhet. [5]
Att den mångåriga ockupationsmakten skulle ha rätt att försvara sig, men inte den ockuperade, faller på sin egen orimlighet.
/…/
Israel, en stat som skapades av FN, är den enda medlemsstaten i FN som i modern tid upprepat angriper världsorganisationens personal och byggnader. En israelisk attack i slutet av juli i år krävde 16 människors liv i en FN-skola i Gaza. Enligt UNWRA-chefen Pierre Krähenbühl, hade den israeliska armén underrättats om skolans lokalisering sjutton gånger före attacken på onsdagen. "Det här är sjätte gången en av våra UNRWA-skolor har träffats. Vår personal som ledde den internationella verksamheten har dödats".
Ban Ki- moon konstaterade att allt pekade på att israeliskt artilleri utförde attacken, "ett moraliskt illdåd och en brottslig handling". [6]
En vecka senare var det dags för en sjunde attack, med minst tio döda mot ännu en FN-skola i södra Gaza där flyktingar under bombardemangen hade sökt skydd. Attacken sågs som en hämnd för den döde soldaten Hadar Goldin, som Israel falskeligen påstod hade kidnappats av Hamas. [7]
Reaktionerna har varit starka i omvärlden. 150 000 människor demonstrerade den 9 augusti i London och krävde sanktioner mot Israel. Närmare två miljoner har undertecknat ett upprop mot Israels ockupation och dess "krig mot barnen" på det globala nätverket Avaaz hemsida. Uppropet uppmanar till bojkott av Barclays bank, säkerhetsbolaget G4S, holländska pensionsfonden ABP, franska Veolia, datajätten Hewlett-Packard och Caterpillar som på olika sätt med sina tjänster sägs stödja ockupationsmakten.
Även från "det andra Israel" kommer bojkottuppmaningar. Det är kvinnonätverket CODEPINK som fördömer kosmetikföretaget Ahavas användning av naturmaterial från och produktion på ockuperad mark etiketterad som "Made in Israel". [8]
I en artikel i Haaretz anslöt sig antiapartheidkämpen och biskopen Desmond Tutu till kampanjen. Han erinrade om att bojkotten av apartheidstaten i Sydafrika bidrog till dess fall.
Dagen efter demonstrerade bortåt 10 000 människor mot kriget i Tel Aviv, utan Labourpartiet. Författaren David Grossman, som deltog, har ställt den viktiga frågan hur det kommer sig att Israel, den starkaste militärmakten i regionen, inte kan finna modet och beslutsamheten att förändra läget med fredliga medel.
Men i Sverige är det som vanligt. En del ord om Gaza men ingen handling. [9]
Utrikesminister Carl Bildt angav ett antal väsentliga delpunkter för en seriös fredsprocess, men Bildt nämnde inget om ockupation eller sanktioner. Det senare förordar han däremot ofta mot Rysslands ockupation av Krim. Folkpartiet, som ville invadera Irak med Bush (en invasion som gödde den draksådd vi ser i dag) vill nu sända svenska soldater för att bekämpa islamister samtidigt som de bejakar Israels "rätt till att försvara sig".
Vi har alla sett hur Netanyahu definierar självförsvar. Att upprepa att Israels har rätt till självförsvar, blir till en formel att ge Netanyahus våldsbenägna regering en frisedel att fortsätta sin terrorisering av Gazas invånare. De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål blir därför också medskyldiga till dess konsekvenser.
Och vilket Israel är det som ska försvaras? Sedan Yassir Arafat för två decennier skrev under ett avtal med Israel som skulle leda till två stater, har de israeliska bosättningarna på Västbanken blivit allt fler. Var tionde judisk israel bor nu illegalt på ockuperad mark.
Även om Israel drog sig ur Gaza 2005, anser FN att landet är en ockupationsmakt ("occupying power") genom sin totala kontroll över Gazas luftrum, tillgång till havet och dess gränser.
När jag sommaren 2012 mötte Hamas hälsominister underströk han att de tre villkoren som ställs på dem inte tycktes gälla för Israel: ickevåld, erkännande av motparten och FN-resolutionerna. Hamas skulle erkänna resultatet av de val som enhetsregeringen förutsåg. Men skulle Europa och omvärlden göra det, undrade han?
Fred kan aldrig uppnås utan att den nu 47-åriga ockupationen upphör. Israeli är den enda återstående ockupationsmakten som ständigt och illegalt utvidgar sitt territorium.
Efter det senaste kriget har FN tillsatt en juristkommission för att utreda om krigsförbrytelser och kränkningar av den humanitära rätten har begåtts. Israel har fördömt kommissionen och svarat med att förbjuda inresa i Gaza för Amnesty International och Human Rights Watch.
Det kan inte finnas en folkrätt för Israel och en annan för all oss andra.
Det är hög tid för de politiska partierna att inför valet den 14 september deklarera var de står.
Pierre Schori
Fotnoter
[1] How Israel's arms manufacturers won the Gaza war By Shuki Sadeh. Haaretz Aug 12, 2014
[2] Nya siffror: Sverige tredje största vapenexportören per capita Apr 14, 2014
[3] Uppgiften om att Israel bröt vapenvilan framfördes också av International Crisis Groups Robert Malley och USA:s förre president Jimmy Carter (Washington Post, 8/1) samt av The Guardians Rory McCarthy den 5/11 2008.
[4] Nathan Thrall i New York Times den 17 juli 2014
[5] Politico magazine
[6] Democracy now
[7] Israel-Gaza conflict Israel takes brutal revenge on Rafah for the loss of a soldier. The Independent, Aug 5, 2014
[8] THE OTHER ISRAEL. Stolen Beauty Ahava boycott campaign continues
[9] Klart och konsekvent har däremot det svenska rättsväsendet agerat. Kammaråklagare Henrik Attorps beslutade den 26 juni att inleda förundersökning om omständigheterna när israeliska soldater bordade Ship to Gaza i maj 2010 och oktober 2012. De brottsmisstankar som utredningen omfattar är bland annat folkrättsbrott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)