Glad sommar

Så var det slut för terminen. VB springer ut i sommaren med lite mindre pompa och ståt än studenterna, men visst är det skönt med sommarlov.
   En skillnad mot studenterna är att vi planerar att komma tillbaks i höst. Planen är att vara tillbaka den 21 augusti, förhoppningsvis till en minde viruspräglad höst.
   Ett stort tack till alla skribenter och läsare som förgyllt denna märkliga vår.
Ha en riktigt bra sommar!
red 

Friday for Future alla fredagar

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.         

Konstvernissage

Lördag den 8 augusti är det vernissage på Börringe Kloster. Där visar jag målningar i lite olika stil, de flesta med motiv från trakten.
   Utställningen hänger i fyra veckor, men det är roligt om jag får se VB vänner på vernissagen! Välkomna!
Ann Schlyter

Protestgrupp vill stoppa breddningen av E22 (från Sydsvenskan 3/6)

Regeringens besked att E22:an genom Lund får byggas ut stoppar inte proteströrelserna. Det nybildade uppropet ”Bredda inte E22” kräver nu att beslutet omprövas.
– Väldigt många är emot. Den politiska opinionen går att vända, säger Rebecca Johansson, en av initiativtagarna.
Läs hela artikeln här »

Länk till hemsidan »

Länk till uppropet »

Till minnet av Karin Stensson: Stöd läkare utan gränser

Läkare utan gränser räddar liv. De är samtidigt vittnen till vår tids värsta lidanden och orättvisor. Bidrag ökar deras möjligheter och vidgar vår kunskap. Många bidrar regelbundet. 
   Det går också att ge ett bidrag till Läkare Utan Gränser via Karin Stenssons minnessida på Johanssons begravningsbyrå. Karin ville det.
Gunnar Stensson

Spindeln
på fönsterrutan
spretar sig upp
faller ner
tar nya tag
faller.
Paus.
Ett två tre!
Försöker igen.
Faller
Upp! Upp! Upp!
Faller.
Jag är spindeln.
Karin S.

Pressmeddelande från BDS Frankrike-kampanjen

Goda nyheter: Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna #CEDH idag fördömde Frankrike för att ha hindrat kampanjaktivisternas yttrandefrihet #BDS .
Pressmeddelande från BDS Frankrike-kampanjen ( Twitter @Campagnebds )
För den som kan franska:
Tack till Tjatte för tips och läsövning 

Dagen efter av Göran Persson

Olof Palme i valduell i Kalmar, 1 september 1982.
Foto: Jacob Forsell/TT

Detta skrivs på torsdagen och jag känner mig lite som rubriken. Gårdagens presskonferens som skulle avsluta den 34 år gamla Palmeutredningen var uppskriven. Man såg fram mot den med enorma förväntningar, nästan som man såg fram mor ungdomens stora fester. Det blev lite som då, som sagt.
   Inte mycket nytt ens för den som inte varit särskilt specialintresserad av kriminologi. Man gick tillbaka till mordplatsen och rullade upp ett scenario som ledde fram till en död misstänkt, så var det slut.
   Vad göra för en liten tidning som VB? Kanske det samma, dvs för vår del gå till läggen och uppmärksamma vad tre välkända VB-skribenter hade att säga den 7 mars 1986. Det veckans nummer hade en lång artikel av Sten Henriksson med hans djupa insikter i socialdemokratin i allmänhet och dess ledare i synnerhet. Gunnar Stensson uppmärksammade hans betydelse för den antiimperia-listiska kampen. Och Gunnar Sandin tog på Grr-kappa och kommenterade även han vad som borde göras i Lund nu efter mordet.
   Enligt min mening uppfyller detta att mera minnas Olof Palmes gärning än hans död. Enligt min mening en politiskt mycket mer intressant linje. Inte minst om man sätter den i kontrast mot dagens socialdemokratiska politik.
   Men en av de ovannämnda skribenterna har skrivit en längre artikel där han nu drar sig till minnes sina hågkomster av Olof Palme, tack Gunnar.
Göran Persson

 

Anti-imperialisten Olof Palme
Olof P almes anförande vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle den 30 juli 1965 blev en av de signaler som kallade den svenska antiimperialistiska rörelsen till kamp, då i första hand mot USA :s krig i Vietnam. Palme var tidigt ute . Talet framkallade en storm av kritik och hatfulla invektiv. Den borgerliga oppositionen krävde som vanligt hans avgång. Vietnamrörelsen var ännu ung. Några av Palmes formuleringar den gången har blivit grundstenar i den ideologi på vilken den svenska solidaritetsrörelsen bygger. De visar mycket klart att Olof Palme i sitt tänkande byggde på en marxistisk tradition, på det Kommunistiska Manifestet av Karl Marx. Så här uttalade sig Olof Palme:
Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära makt medel. . . Det är föga välbetänkt att i en tid av social omvälvning söka vänner bland dem som främst har sina privilegier att mista. Den som är vän med privilegier framstår lätt som rättfärdighetens fiende. Det är inte lätt att förmå människor att ge avkall på vad de uppfattar som rättfärdiga krav därför att deras problem råkat komma i den strategiska brännpunkten för en stormaktskonflikt.
 

Nguyen Tho Chan och Olof Palme protesterar mot Vietnamkriget i Stockholm 21/2 1968.
Foto: Bo Schreiber/SvD

 

Vi demonstrerar ofta i Lund. De uttalanden vi antagit har ofta sänts till Olof Palme. De har gällt Vietnam, Chile, Nicaragua, södra Afrika m m. Vid flera tillfällen har Olof Palme med någon rad visat att han tagit del av vårt uttalande och stött dess krav. Det är svårt att överskatta betydelsen av detta. Solidaritetsrörelserna möts ofta av hån eller likgiltighet. Olof Palme lyssnade. Det har förekommit att massiva solidaritetsyttringar i Lund helt ignorerats av den lokala pressen men uppmärksammats av Olof Palme. På detta sätt har Olof Palme direkt bidragit till kraften i det antiimperalistiska arbetet i Lund. Det har han också gjort genom att ständigt delta i det stundom hetsiga samtalet om den internationella solidaritetens problem. För detta tackar vi Olof Palme!
Gunnar Stensson
 

Olof Palme vill kasta ut USA ur Indokina under revolutionen på 1960-talet.
Montage: NewsVoice, Creative Commons

 

Sten Henriksson
Lund minns Olof Palme
Bestörtning, sorg, vrede. Från Lund finns inga andra reaktioner att redovisa än från andra håll. Men kanske är det ändå tillfälle att skriva ner några lokalt färgade reflexioner.
 

En äldre bror
För den som var ung, hade intellektuella böjelser, var socialist och befann sig i Lund på 60-talet fanns det tre personer som man var tvungen att förhålla sig till. Det var Ernst Wigforss, Tage Erlander och Olof Palme. Det var inga avlägsna storheter, man kunde träffa dem nästan årligen, fråga dem och fånga deras personliga reaktioner på idéer och händelser.
Läs mer »

Rapport från riksdagen (från Facebook)

Task Force Takuba
Idag debatterade försvarsutskottet den nya militära insatsen i Mali, ”Task Force Takuba”. Vänsterpartiet är emot för att 1) den nya insatsen leds av Frankrike (inte FN), 2) är offensiv (inte fredsbevarande) och 3) har mycket stora risker.
 

 

För första gången tog jag också repliker i debatten, en mot S-ledamoten, en mot Mp-ledamoten och en mot försvarsministern. Lyssna gärna på länken här, klicka på mitt namn för att lyssna på anförandet och replikerna.
   Tips: Lyssna på replikskiftet mellan Mp och M (nästan sist på talarlistan), där M i flera minuter berömmer Mp för att de numera har en mycket mer militaristisk försvarspolitik...

---

Försvarsberedningen juni 2020
Igår avslutades försvarsberedningens förhandlingar efter 28 möten under de senaste tre månaderna, utan att partierna kom överens om ett slutdokument.
   Eftersom det inte blev ett slutdokument kunde vänsterpartiets text med åsikter inte lämnas in, men den hann skrivas och finns här för er som är intresserade.
   Försvarsberedningen är en mötesform där partierna ger regeringen underlag inför den försvarspolitiska inriktningspropositionen, som beslutas i riksdagen vart femte år. Nästa gång den läggs fram för beslut är i september i år.
Hanna Gunnarsson på Facebook den 10 juni

(v) om Försvarsberedningen juni 2020

Eftersom det inte blev något slutdokument från försvarsberedningen så lämnades denna avvikande mening inte in, men den hann ändå skrivas och ger en bild av hur Vänsterpartiet tycker och tänker.

Vänsterpartiet står i huvudsak bakom försvarsberedningens rapporter Motståndskraft och Värnkraft om behovet av att stärka totalförsvaret. Det är nödvändigt för att upprätthålla trovärdigheten för vår militära alliansfrihet och för att skapa ett robust samhälle som kan stå emot kriser och konflikter och om det värsta skulle inträffa, väpnad konflikt. Det civila försvaret måste återupprättas, kommunernas och regionernas grundorganisation med en stark välfärd måste förbättras och samhället måste rustas för att kunna möta hot från klimatförändringar, pandemier, resistenta bakterier, bränder, torka och översvämningar. Vänsterpartiet delar inte försvarsberedningens syn när det gäller samarbete med Nato eller militariseringen av EU. Sveriges militära alliansfrihet har tjänat oss och vår omvärld väl. Den militära alliansfriheten har bidragit till att generation efter generation i Sverige kunnat leva i fred, och måste bevaras och stärkas. Vänsterpartiet menar att en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik är avgörande för Sveriges handlingsfrihet som en oberoende aktör i en tid då demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter kränks allt oftare. För ett längre resonemang om hur vi ser på händelseutvecklingen och behoven hänvisar vi till våra avvikande meningar i dessa rapporter. 

Diskussionerna i försvarsberedningen under våren 2020 har till stor del handlat om budgeten. Vänsterpartiet menar att statens budget måste beslutas som en helhet under hösten, i enlighet med ordinarie budgetprocess, och att ett enskilt område i budgeten inte kan brytas ut och bestämmas i förväg. Vänsterpartiet delar inte försvarsberedningens slutsats när det gäller de ekonomiska medel som bör tillföras det militära försvaret under perioden. Försvaret har ett behov av mer resurser, det ser även Vänsterpartiet. Vi anser att höjningen som beredningen föreslagit på 84 miljarder däremot är för stor och att utvecklingen av försvarsmakten måste ske under en längre tidsperiod. Vänsterpartiet prioriterar i nuläget välfärden, som sjukvården och kommunernas arbete med skola, äldreomsorg och socialt arbete, före ännu större satsningar på försvarsområdet. Detta är extra viktigt nu när Sverige och resten av världen går igenom den stora kris som pandemin innebär. Vänsterpartiet står därför inte bakom de stora ekonomiska satsningar som föreslås på försvarsområdet, vilket är huvudanledningen till att vi inte ställer oss bakom försvarsberedningens överenskommelse från den 29 maj 2020.
Avslutningsvis vill Vänsterpartiet påpeka att den politiska detaljstyrningen av Försvarsmaktens verksamhet är alldeles för stor. Professionen inom försvarsmyndigheterna måste ges möjlighet att fatta de nödvändiga besluten om verksamheten, göra prioriteringar och besluta om tidsramar utifrån de övergripande riktlinjer och budgetramar som riksdagen beslutar.  

53 år av israelisk ockupation av Dror Feiler

I dagarna har Västbanken med östra Jerusalem, Gaza och Golanhöjderna varit ockuperade av Israel i 53 år, mer än två tredjedelar av den tid Israel varit en självständig stat. I många år har staten Israel byggt upp ett parallellsamhälle: dragit skilda vägar för judar och palestinier på ockuperat område och skapat ett apartheidliknande system med skilda världar för palestinier som lever på ockuperat område och israeler som lever inom staten Israels gränser och i de illegala bosättningarna på ockuperat område.

Denna verklighet väcker inte längre uppmärksamhet eller protester. Inga stolta proklamationer om mänskliga rättigheter gäller. Få reportage eller ens notiser i våra medier. Våra politiker vänder bort blickarna. Det enda som återstår är civilt motstånd i Israel och bojkotter och sanktioner runt om i världen för att det femtioförsta året ska bli krigets sista. Annars är risken stor att vi tvingas ”fira” ockupationens 60-, 75- och 100-årsdag.

Som ett långsamt gift har ockupationen bedövat och förråat människorna. Den vanlige israelen har inte velat veta, inte velat känna till de ovärdiga och omänskliga förhållanden som råder för palestinierna på Västbanken och i Gaza och även om några reportage och rapporter lyckas bryta igenom, har det som sker vid gränspassagerna och i de ockuperade områdena för de flesta israeler förblivit förträngt eller okänt. Omvärlden har dessutom gradvis vant sig vid att folkrätten kränks och att Genèvekonventionens lagar inte följs. Det har lett till 50 år med tusentals oskyldiga civila palestiniers död, 53 år av ständig rädsla och terror som drabbar den palestinska civilbefolkningen och 53 år av misslyckade, halvhjärtade initiativ för fred.

I över 53 år har Israel styrt över en multietnisk population men tillåter bara vissa – det vill säga israelerna – politiskt deltagande. Förvisso har Israel en folkvald lagstiftande församling, maktdelning och pressfrihet (alla tre är under attack och i fara dessa dagar), men Israel kontrollerar sedan 53 år miljontals palestinier som saknar rösträtt och möjlighet att bli valda till de myndigheter som styr deras liv. Så i ockupationens spår urholkas också den bräckliga israeliska demokratin. Israeliska organisationer som Breaking the Silence och Betselem och andra modiga israeler som aktivt verkar i Israel och i världen för ett få slut på ockupationen tystas och stigmatiseras med hjälp av nya lagar och våld.

Ockupationen äter sig in i varje del av det israeliska samhällets demokratiska grundvalar – det finns inga frizoner. Även kulturen och det fria ordet vingklipps och t.ex. teatrar som inte vill spela på ockuperat område får sitt statliga stöd indraget eller beskuret.

Även om det i början var fullt möjligt att intala sig att ockupationen är tillfällig och att det är olämpligt att på grund av en tillfällig situation förneka Israels demokratiska karaktär, så har den israeliska demokratin dalat och solkats på grund av det civila och militära förtrycket av palestinierna. Och kanske var det fortfarande möjligt att under de första åren av ockupation behålla illusionen att Israel är uppriktigt intresserat av en lösning som inkluderar idén att vem som helst, även en palestinier, har rättigheter. Men med 53 år av brott mot folkrätten som komprometterande bevis, kommer inte Israel längre undan med demokratibegreppet som räddningsplanka.

Publicerat på Dror Feilers facebooksida den 6 juni 2020

x…x-liberal

I förra numret ställde jag en fråga om vad som skall anses falla under rubriken liberal. En som definitivt inte är liberal, vad han är har jag aldrig begripit, är Hanif Bali. En moderat riksdagsman som jag ibland har nöjet att läsa på Twitter.
   Att jag skriver ibland beror på att jag inte vet om jag skall skratta, gråta eller bli förbannad när jag läser honom. För det mesta skrattar jag, skrattar på samma sätt som jag skrattar åt Helan & Halvan. Det är roligt men innerst inne oändligt sorglig att se hur misslyckade dom är i allt dom försöker göra.
   Anledningen till att jag fastnade för denna tweet är emellertid att jag lärde mig ett nytt ord, syltryggsliberaler. Om ett ord som liberal som i sig har så vida ramar får tillägg också, fantasin svindlar.
Göran Persson
 

 

PS. Mats Skogkär har startat blogg och kommenterat sin famösa tweet under rubriken "Ett slags försvarstal".
Den som önskar kan läsa det här »
 

Hanif Bali på Twitter 2018 

Tankar i kråkans tid av Ulf Nymark

Tankar i kråkans tid

Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”. Detta enligt NE.

Pandemin kräver nytt IT-system i Lunds kommun?
Kvintetten som styr Lund anser att corona-pandemin kräver nytt IT-system. Sannolikt är det så. Men även om ett sådant system brådskar så borde väl ett beslut vila på ett gediget beslutsunderlag med redovisning av olika alternativa system. Icke så. Glatt (?) förväntar kvintetten att kommunen ska införa Microsofts ”nya framtidsorienterade IT-miljö” (M365 och Teams) utan något egentligt beslutsunderlag. Inga alternativ, ingen utvärdering av systemet fanns på styrelsens bord när beslutet skulle tas onsdag i denna vecka. Notan slutar på 4 miljoner kronor för utveckling och etablering. Hur stor driftskostnaden blir framgår inte tydligt. Men bara förvaltningen av systemet går på 2,4 miljoner per år. Känns inte särskilt betryggande att systemet anses vara ”framtidsorienterat”. Hade varit märkligt om systemet varit orienterat bakåt i tiden. Det är ännu för mej oklart hur kommunstyrelsens beslut blev i denna fråga.

Lunds partier visar i de flesta fall respekt för FHM:s rekommendationer
Lunds politiska partier visar i allmänhet respekt för folkhälsomyndighetens rekommendationer. Detta visas genom att partierna gått med på att under vårens möten reducera antalet ledamöter i kommunfullmäktige. Det är ju ett demokratiskt underskott av stora mått som det förhoppningsvis går att komma ifrån i höst. Det måste finnas ett system för att kunna genomföra fullmäktige på distans. Respekten för restriktionerna under pandemin är dock inte hundraprocentig. Ett (och kanske också annat?) parti skickar riskgruppen 70+ att tjänstgöra i fullmäktige. Nog borde väl de förtroendevalda – oavsett partifärg – föregå med gott exempel?

Översta steget – ett litet men viktigt projekt försenas
I Renhållningsverkets regi pågår ett litet (600 000:- kr) men viktigt projekt. Det kallas ”Översta steget”. Projektet syfte är att vägleda kommunens förvaltningar att på ett strukturerat sätt arbeta för att minska sitt avfall. Inte bara matavfall, inte bara förpackningar utan all typ av avfall. (Projektet har fått sitt namn efter det översta trappsteget på den s k avfallstrappan.) Högst upp och därmed bästa steget i trappan är att förebygga och minska avfallet. Nerför trappan följer sedan i tur och ordning: återanvända, återvinna, förbränna och längst ner deponi.) Projektet kan inte arbeta för full maskin eftersom detta fordrar många mänskliga möten och sammankomster. Borgarna fördröjde projektets start och i det budgetförslag som ni ligger för kommunen vill de stoppa projektet. Detta nedskärningsförslag från kvintetten är bara ett av många exempel på den avlövning av Lunds miljöpolitik som de borgerliga, med stöd av SD, driver.

Nytt bostadspolitiskt program
Kråkans tidevarv lägger dock inte hinder i vägen för att kommunen ska ta fram ett nytt bostadspolitiskt program och en utbyggnadsplan för bostäder. Kommunstyrelsen antog i veckan direktiv för programarbetet. En punkt som garanterat vållar politiskt strid: den styrande kvintetten vill dramatiskt sänka ambitionsnivån för bostadsbyggandet. Nuvarande målnivå beslutades under förra mandatperioden. Målet är 1200 nya bostäder per år i genomsnitt. Nu vill kvintetten skära ner målet med en tredjedel till enbart 800 nya bostäder per år! Motivet för detta är oklart. Hur som helst beror det i varje fall inte på att kön av bostadssökande har minskat, eller att behovet av bostäder av sociala har blivit mindre överhängande.

Olof Palme av Gunnar Stensson

Hela onsdagen satt jag i en sorts tomrum framför tv:n och lyssnade till chefsåklagarens lösning av Palmemordet och den förutsägbara kritiken av lösningen. Under tiden flimrade minnen av Palme-ögonblick förbi i mitt medvetande. Palme har haft stor inverkan på mitt liv. Jag ska bara anteckna några av de tillfällen som kom för mig. Somligt är kanske fel. Men det kan kanske väcka minnen och tankar till liv hos läsaren. Och fel kan korrigeras.
 

 

Olof Palmes stora Vietnam-tal sommaren 1965 var modigt och överraskande. Samma sommar angrep flera svenska författare och intellektuella USA:s krig i ett nummer av Dagens Nyheter som jag läste på tåget från Jönköping efter att ha deltagit i min farmors begravning.
   1967 bevistade Karin och jag Russelltribunalen om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam. Det var en solig höstdag i Stockholm. Vi råkade se vaktparaden.
   Samma höst arrangerade vi ett stort Vietnammöte i Luleå med en grupp sångare och skådespelare från Framnäs folkhögskola. De framförde också ett par Beatles-låtar.

I februari 1968 demonstrerade Olof Palme sida vid sida med Nordvietnams ambassadör. FNL genomförde den stora Tet-offensiven. Studenterna i Paris revolterade. Robert Kennedy såg ut att vinna presidentvalet med stöd av fredsrörelsen och de svartas röster.
   Sommaren kom. Allt mörknade. Robert Kennedy mördades. Martin Luther King mördades. Svarta demonstranter utsattes för brutalt polisvåld i Chicago. De Gaulle vann valet i Frankrike. Nixon vann USA-valet på ett program för fortsatt krig i Vietnam och fortsatt våld mot de svarta.
   Jag hade haft en naiv tro på amerikansk demokrati. Jag hade trott att medborgarrättslagen 1964 innebar en slutseger över rasismen och att fredsrörelsen skulle stoppa det amerikanska angreppskriget mot Vietnam.
   Samma år innebar Pragvåren ett hopp om en ny sorts kommunism, en ny vänster. 20 augusti marscherade sovjetiska trupper in i Prag. Nyheten nådde mig medan jag snickrade en bokhylla med bräder från ett närbeläget sågverk vid Pite-älven. C H Hermansson var den förste svenske partiledare som fördömde inmarschen. Han var modig. Det splittrade partiet.

1972 höll Palme sitt största tal:
”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden. Hanoi, julen 1972.”
   Förbrytarstaten USA drog hem sin ambassadör från Stockholm. Det kändes skönt.
   Dagen innan hade jag varit på ett Vietnammöte med Sara Lidman i Ungdomens hus i Malmö. Vid julottan fördömde min far bombningarna i sin predikan. På annandagen talade Karin i domkyrkan.

 

1973 avslöjades Olof Palmes stora förräderi. Hans hemliga organisation IB spionerade på hela den breda vänstern. Även vänstern inom socialdemokratin. Våra organisationer var infiltrerade. Angivare deltog i fackliga möten. IB var en hemlig socialdemokratisk säkerhetsorganisation.
   Hela vänstern var chockad. Jag förlorade fullständigt förtroendet för Olof Palme, för all framtid. Liksom många andra. Flera ledande socialdemokrater var inblandade i IB.
   Geijer-affären och lögnerna i det sammanhanget spelade mindre roll för oss. De var bara exempel på våra motståndares röta och lögnerna för att dölja den.
   Vi följde i fortsättningen Palmes politik på distans. Många inslag i hans politik stödde vi. Stödet för Kuba. Fördömandet av Pinochets USA-stödda högerkupp i Chile. Kampen mot apartheid i Sydafrika och kolonialism i Afrika. Stödet till Palestina och avståndstagandet från Israels ockupation av Gaza och Västbanken.

Palmehatet avskydde vi. Olof Palme blev utbuad i Storkyrkan för sina försök att stifta fred mellan Palestinas Yassir Arafat och Israel. Helsides hatannonser i tidningarna. Harvardaffären.
Förgiftat, tjatigt och dumt.
   Så blev han då skjuten 28 februari 1986. Karin och jag steg upp lördagen den 1 februari medan det ännu var mörkt för att plantera om krukväxter. Vi satte på radion.
   Jag reste till Stockholm någon vecka senare och såg berget av blommor på mordplatsen en kulen marsmorgon med smutsig snö på gatorna. Kurdspåret föraktade vi redan från början eftersom vi stödde kurderna och fann det urbota dumt.
   Vi var aldrig särskilt intresserade av mordutredningen. Stig Engström, om det nu var han, var just en sådan typ som vi kunde föreställa oss som skyldig.

Nu började den stora accelerationens decennier, tillväxten skenade, ojämlikheten ökade i Sverige och världen, utsläppen av koldioxid ökade, flyktingströmmarna tilltog, tusenden drunknade i Medelhavet, USA gjorde sig skyldigt till nya massakrer i Mellanöstern, världen upphettades och det blev uppenbart att en helt ny politisk världsordning var nödvändig för att hjälpligt bevara livet på jorden. Det var mycket att tänka på utom vem som mördade Olof Palme.

Veckens gissning