VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-05-26
Ingen VB nästa vecka
I all sin ogudaktighet så tar VB ett litet uppehåll nästa vecka. Den 10:e juni är vi tillbaka igen.
Händer på torget
Demokratisk Vänster har torgaktiviteter på Mårtenstorget på lördag 28/5 mellan 11.00 och 12.00. Tal, flygblad mm
Karpen leker av Gunnar Stensson
Gå ner till den lilla kvarndammen öster om Flackarpsvägen en vindstilla dag, Se hur den speglar himlens moln och trädens kronor. Trots att luften är stilla börjar spegelbilderna bölja. De rörs av varelser under ytan. Så splittras den. Ett hisnande ögonblick bryter svarta kroppar igenom. Det plaskar till – och de är försvunna.
Leken fortsätter nästa vecka i större skala i de stora reningsdammarna. Enstaka grodor knarrar. Men vi väntar på den stora kören.
Leken fortsätter nästa vecka i större skala i de stora reningsdammarna. Enstaka grodor knarrar. Men vi väntar på den stora kören.
Veckans citat
De vill förändra världen. Det är bara det att ingen tycks vara intresserad av att lyssna.
Det är så mycket lättare att avfärda dem som bråkmakare – eller att helt enkelt låtsas att de inte finns.
Jag tror att vi måste lyssna, medan de fortfarande vill tala med oss, innan 80- och 90-talisterna helt har tappat hoppet om oss 60- och 70-talister som mest bryr oss om oss själva, vårt hem, vår trädgård och vad vi stoppar i munnen. Den slutsatsen drar i alla fall jag efter att ha läst hundratalet heminrednings-, trädgårds- och matochvin-tidningar som vänder sig till oss.
Vi är troligtvis den minst samhällskritiska
generationen någonsin.
Ann Heberlein i DN, 26 maj
Det är så mycket lättare att avfärda dem som bråkmakare – eller att helt enkelt låtsas att de inte finns.
Jag tror att vi måste lyssna, medan de fortfarande vill tala med oss, innan 80- och 90-talisterna helt har tappat hoppet om oss 60- och 70-talister som mest bryr oss om oss själva, vårt hem, vår trädgård och vad vi stoppar i munnen. Den slutsatsen drar i alla fall jag efter att ha läst hundratalet heminrednings-, trädgårds- och matochvin-tidningar som vänder sig till oss.
Vi är troligtvis den minst samhällskritiska
generationen någonsin.
Ann Heberlein i DN, 26 maj
Socialistiska föregångare
Inget är lättare än att se bergspredikans Jesus som ´den första socialisten´ eller kommunisten, och även om fleralet av de tidiga socialisterna inte var kristna så har många senare medlemmar i de socialistiska rörelserna funnit denna jämförelse brukbar.
Eric Hobsbawm, How to change the world.
Eric Hobsbawm, How to change the world.
Den första människa som inhägnade ett stycke jord och förklarade: detta tillhör mig – och fann andra som var nog enfaldiga att tro honom - han var den verklige grundaren av det borgerliga samhället.
Hur många förbrytelser, hur många krig och mord, hur mycket elände och fasa skulle inte mänskligheten besparats om det funnits någon som ryckt upp gränspålarna eller grävt igen dikena och ropat till sina bröder: Vakta er för att lyssna på den bedragaren; ni är förlorade om ni glömmer att frukterna tillhör alla, men jorden tillhör ingen.
J. J. Rousseau, Discours sur l´Origine et les Fondements de l´Inegalité parmi les Hommes.
Hur många förbrytelser, hur många krig och mord, hur mycket elände och fasa skulle inte mänskligheten besparats om det funnits någon som ryckt upp gränspålarna eller grävt igen dikena och ropat till sina bröder: Vakta er för att lyssna på den bedragaren; ni är förlorade om ni glömmer att frukterna tillhör alla, men jorden tillhör ingen.
J. J. Rousseau, Discours sur l´Origine et les Fondements de l´Inegalité parmi les Hommes.
Egypten öppnar gränsen till Gaza av Gunnar Stensson
På lördag 27/5 öppnar Egypten gränsövergången vid Rafah. Alla kvinnor, barn upp till 18 år och män över 40 får fritt passera gränsen. Män mellan 18 och 40 kommer att behöva egyptiskt visum. Gränsen ska vara öppen varje dag utom fredagar och helger mellan 9 och 21 från och med lördag.
Källor påpekar att det är osannolikt att alla gränsinstitutioner hinner bli färdiga innan floden av människor börjar strömma över gränsen. Situationen kan bli kaotisk.
Det råder inget tvivel om att det blir ett massivt flöde av palestinier som för första gången sedan blockaden infördes får en chans att lämna Gaza.
Enligt den egyptiska regeringens talesman togs beslutet för att lindra lidandet för de boende i Gaza. Man avsåg också att bidra till enandet mellan Fatah och Hamas, eftersom inga framsteg gjordes i den israelisk-palestinska konflikten.
Mustafa Barghouti, tidigare palestinsk presidentkandidat, ser Egyptens beslut som ett stort steg framåt. ”Hundratals människor har förlorat sina liv för att de inte kunnat få medicinsk vård. Tusentals studenter har stoppats i sina studier och tusentals företag har drabbats. Men belägringen är inte över. Byggnadsmateriel är fortfarande förbjudet och det betyder att de 25 000 hus som Israel förstörde inte kan återuppbyggas. Vi uppskattar det egyptiska initiativet – detta är en av de stora förändringarna efter den egyptiska revolutionen.”
VB rapporterade om beslutet att öppna gränsen redan för mer än en månad sedan. Då var avsikten att gränsen skulle öppnas inom en vecka. Det långa dröjsmålet kom oss att frukta att beslutet stoppats efter israeliska och amerikanska påtryckningar. Men det stod alltså fast!
Fortfarande ligger förverkligandet i framtiden. Detta skrivs på torsdagen. I övermorgon kommer befrielsen – kanske. Det kan bli en händelse jämförbar med öppnandet av Berlinmuren.
Igår genomfördes ett välbesökt ”Ship to Gaza”-möte på Mejeriet i Lund, nästan på årsdagen av Israels angrepp på förra årets Frihetsflottilj. Utan tvivel har Ship to Gaza och publiciteten kring det israeliska övergreppet bidragit till utvecklingen, liksom publiciteten om den kommande flottiljen, som avgår i midsommar. Nu kan den bli ett triumftåg i stället för ett risktagande. Och som Barghouti påpekade, fortfarande behövs byggnadsmateriel till 25 000 förstörda hus.
Källor: MENA och al-Jazeera.
Källor påpekar att det är osannolikt att alla gränsinstitutioner hinner bli färdiga innan floden av människor börjar strömma över gränsen. Situationen kan bli kaotisk.
Det råder inget tvivel om att det blir ett massivt flöde av palestinier som för första gången sedan blockaden infördes får en chans att lämna Gaza.
Enligt den egyptiska regeringens talesman togs beslutet för att lindra lidandet för de boende i Gaza. Man avsåg också att bidra till enandet mellan Fatah och Hamas, eftersom inga framsteg gjordes i den israelisk-palestinska konflikten.
Mustafa Barghouti, tidigare palestinsk presidentkandidat, ser Egyptens beslut som ett stort steg framåt. ”Hundratals människor har förlorat sina liv för att de inte kunnat få medicinsk vård. Tusentals studenter har stoppats i sina studier och tusentals företag har drabbats. Men belägringen är inte över. Byggnadsmateriel är fortfarande förbjudet och det betyder att de 25 000 hus som Israel förstörde inte kan återuppbyggas. Vi uppskattar det egyptiska initiativet – detta är en av de stora förändringarna efter den egyptiska revolutionen.”
VB rapporterade om beslutet att öppna gränsen redan för mer än en månad sedan. Då var avsikten att gränsen skulle öppnas inom en vecka. Det långa dröjsmålet kom oss att frukta att beslutet stoppats efter israeliska och amerikanska påtryckningar. Men det stod alltså fast!
Fortfarande ligger förverkligandet i framtiden. Detta skrivs på torsdagen. I övermorgon kommer befrielsen – kanske. Det kan bli en händelse jämförbar med öppnandet av Berlinmuren.
Igår genomfördes ett välbesökt ”Ship to Gaza”-möte på Mejeriet i Lund, nästan på årsdagen av Israels angrepp på förra årets Frihetsflottilj. Utan tvivel har Ship to Gaza och publiciteten kring det israeliska övergreppet bidragit till utvecklingen, liksom publiciteten om den kommande flottiljen, som avgår i midsommar. Nu kan den bli ett triumftåg i stället för ett risktagande. Och som Barghouti påpekade, fortfarande behövs byggnadsmateriel till 25 000 förstörda hus.
Källor: MENA och al-Jazeera.
Måtta på bevarandet! av Gunnar Sandin
Revingebanans lokstall i Lund är inte mer. Murarna var i så uselt skick att de hotade att falla samman vid renoveringen.
Den kommunägda byggnadens öde är en följetong. Sen de sista loken såldes 1940 har den använts för diverse industri- och lagerändamål. Till sist gick den inte att utnyttja till något vettigt utan stod bara och förföll. Regn läckte in genom det söndriga taket och kunde även ta sej in genom söndriga fönster.
Så småningom började dock huset anses som värt att bevara. Diverse planer presenterades, och punkterades. Vad kan man egentligen göra med ett bristfälligt tegelskal som dessutom står på oljekontaminerad mark? Men mot all förmodan dök det upp en intressent som ville bygga bostäder på tomten och låta stallet ha något slags gemensamhetsfunktion. Det var i samband med den påbörjade upprustningen som man blev tvungen att riva.
Men man tänker bygga upp igen, och här kommer min invändning.
Jag gillar gamla industriminnen i allmänhet och järnvägsbyggnader i synnerhet. Jag var med och skrev en bok om Revingebanan (och Bjärredsbanan) och känner extra för dess lämningar. Jag tycker det var synd att huset fick förfalla. Med sin lätt svängda portfasad (svängen var betingad av den vändskiva som förr låg framför) var det ett fint minne av en intressant företeelse i Lunds historia, den kommunägda bana som en gång kallades Sveriges mest olönsamma.
Men nu är förfallet definitivt, och då tycker jag det är fel att bygga upp en pastisch. Det saknas inte hus från BLHJ som banan förkortades. Ett par hundra meter väster om kolstallarna ligger stationshuset Lunds södra och snett bakom detta den gamla banbyrån. Stationshusen i Hardeberga, Revingeby och Revingehed är också kvar liksom tre banvaktsstugor och en godsbod, om vi nu håller oss till den östra delen. På den västra har stationshusen i Bjärred och Fjelie samt banvaktsstugorna i Leråkra och Kanik bevarats.
Så det är en överloppsgärning att återuppbygga lokstallet. Hellre ser jag på tomten någonting i nyfunkis som harmonierar med de nya husen på andra sidan av den f.d. bangården.
Den kommunägda byggnadens öde är en följetong. Sen de sista loken såldes 1940 har den använts för diverse industri- och lagerändamål. Till sist gick den inte att utnyttja till något vettigt utan stod bara och förföll. Regn läckte in genom det söndriga taket och kunde även ta sej in genom söndriga fönster.
Så småningom började dock huset anses som värt att bevara. Diverse planer presenterades, och punkterades. Vad kan man egentligen göra med ett bristfälligt tegelskal som dessutom står på oljekontaminerad mark? Men mot all förmodan dök det upp en intressent som ville bygga bostäder på tomten och låta stallet ha något slags gemensamhetsfunktion. Det var i samband med den påbörjade upprustningen som man blev tvungen att riva.
Men man tänker bygga upp igen, och här kommer min invändning.
Jag gillar gamla industriminnen i allmänhet och järnvägsbyggnader i synnerhet. Jag var med och skrev en bok om Revingebanan (och Bjärredsbanan) och känner extra för dess lämningar. Jag tycker det var synd att huset fick förfalla. Med sin lätt svängda portfasad (svängen var betingad av den vändskiva som förr låg framför) var det ett fint minne av en intressant företeelse i Lunds historia, den kommunägda bana som en gång kallades Sveriges mest olönsamma.
Men nu är förfallet definitivt, och då tycker jag det är fel att bygga upp en pastisch. Det saknas inte hus från BLHJ som banan förkortades. Ett par hundra meter väster om kolstallarna ligger stationshuset Lunds södra och snett bakom detta den gamla banbyrån. Stationshusen i Hardeberga, Revingeby och Revingehed är också kvar liksom tre banvaktsstugor och en godsbod, om vi nu håller oss till den östra delen. På den västra har stationshusen i Bjärred och Fjelie samt banvaktsstugorna i Leråkra och Kanik bevarats.
Så det är en överloppsgärning att återuppbygga lokstallet. Hellre ser jag på tomten någonting i nyfunkis som harmonierar med de nya husen på andra sidan av den f.d. bangården.
Bara några rader om… av Lucifer
…onsdagens stödfest på Mejeriet för Ship to Gaza. En välarrangerad kväll med en bra blandning av underhållning och allvar. Klezmergruppen 
Östblocket var av högsta klass och vi fick uppleva vad som kändes som ett lokalt genombrott för visförfattaren och –sångaren Kristian von Svensson (jo han kallar sig så). Det är sällan man hör någon med så god hand med texterna. Vi som var på Mejeriet var i allt väsentligt den gamla vänstern och det är lite sorgligt att vi tycks vara så ensamma i vårt stöd för Gaza. Kvällens program var en blandning av judiskt och palestinskt och borde kunna fungera som ett kraftfullt svar på de anklagelser om vänsterns antisemitism som Salomon Schulman ägnar sig åt.
… kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid. Vi har ibland (i nedsättande syfte) kallat honom ”Lunds starke man”, medan han ju är en påtagligt svag ledare av kommunen och en dålig debattör i fullmäktige utan en tanke större än att behålla den borgerliga sänkningen av kommunalskatten. Men nu har han oväntat sagt några ord om att universitetsrektor Eriksson och hans medförfattare i sin argumentation mot spårvägar och för bussar i deras knytning till Volvo kanske inte är helt opartiska. Att gå emot universitetet här i Lund är som att svära i kyrkan och kräver mod, ett mod vi inte riktigt trodde Helmfrid hade. Man ska aldrig ge upp hoppet.
… Eva Moberg (1932-2011), debattör och författare. För oss som var med på 1960-talet var hon en av dem som drog i gång den nya kvinnorörelsen med sin essä "Kvinnans villkorliga frigivning". Hon var också engagerad i fredsfrågor och kärnkraft. Hon är värd att hedras och hennes död är också en påminnelse om att det en gång fanns en liberal vänster, nu ersatt av den bomb- och betongliberalism som företräds av folkpartiet.
Östblocket var av högsta klass och vi fick uppleva vad som kändes som ett lokalt genombrott för visförfattaren och –sångaren Kristian von Svensson (jo han kallar sig så). Det är sällan man hör någon med så god hand med texterna. Vi som var på Mejeriet var i allt väsentligt den gamla vänstern och det är lite sorgligt att vi tycks vara så ensamma i vårt stöd för Gaza. Kvällens program var en blandning av judiskt och palestinskt och borde kunna fungera som ett kraftfullt svar på de anklagelser om vänsterns antisemitism som Salomon Schulman ägnar sig åt.… kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid. Vi har ibland (i nedsättande syfte) kallat honom ”Lunds starke man”, medan han ju är en påtagligt svag ledare av kommunen och en dålig debattör i fullmäktige utan en tanke större än att behålla den borgerliga sänkningen av kommunalskatten. Men nu har han oväntat sagt några ord om att universitetsrektor Eriksson och hans medförfattare i sin argumentation mot spårvägar och för bussar i deras knytning till Volvo kanske inte är helt opartiska. Att gå emot universitetet här i Lund är som att svära i kyrkan och kräver mod, ett mod vi inte riktigt trodde Helmfrid hade. Man ska aldrig ge upp hoppet.
… Eva Moberg (1932-2011), debattör och författare. För oss som var med på 1960-talet var hon en av dem som drog i gång den nya kvinnorörelsen med sin essä "Kvinnans villkorliga frigivning". Hon var också engagerad i fredsfrågor och kärnkraft. Hon är värd att hedras och hennes död är också en påminnelse om att det en gång fanns en liberal vänster, nu ersatt av den bomb- och betongliberalism som företräds av folkpartiet.
Den dialektiske Håkan Juholt av Gunnar Stensson
Utan tvivel är man inte riktigt klok
Någon, kanske Hasse Alfredsson, uttalade den triviala frasen. Tage Danielsson hörde genast att den kunde förvandlas till ett ordspråk. Nyckelordet är tvivel.
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Dags för Israel att byta politik av Lars-Åke Henningsson
Israel har bytt politik mot sin närmaste omgivning förr.
Israel startade som en stat med demokratiska ideal, men etablerades med våld i en omgivning av stormaktsstödda diktaturer. De yttre omständigheterna tog efter hand ut sin rätt, och Israel blev mer och mer likt sin omgivning. Mordet på premiärminister Rabin var ett direkt angrepp på den israeliska demokratin och blev startskottet för en period av hatpolitik. Demokratin överlevde som styrelsesätt, men fundamentalistisk-etnisk nationalism tog över som dominerande politiskt ideal, och demokratin reducerades till ett politiskt irrelevant välståndsprivilegium. Den fundamentalistiska nationalismen i Israel och Palestina inriktade sej på på territoriell expansion, i Israel som praktisk politik, i Gaza mer som högstämd retorik. Territoriellt sett kan man se det som en offensiv israelisk period, när man successivt införlivade ockuperade områden med det egna landet, men politiskt ideologiskt sett var det en tid av nederlag och reträtter, när man prioriterade land före fred och demokratiska ideal.
När omgivningen äntligen förändras är det dags för Israel att byta politik, en gång till! Och nu är det diktatorer som störtas, inte demokratiskt valda premiärministrar som skjuts!
Omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern skapar naturligtvis oro bland israeliska diktaturkramare, som vant sej vid att arabiska befolkningar kan behandlas utan respekt för deras mänskliga rättigheter. Så länge Mubarak och Assad och de andra behandlade folk som de gjorde, så kunde Sharon och Netanyahu göra likadant.
När nu diktatorerna störtas och den politiska stagnationen som varit den politiska fundamentalismens grogrund försvinner, är det hög tid för Israel att göra en politisk omställning som israeliska demokrater måste ha längtat länge efter. Det är klart att såväl Israels erfarenhet av demokrati som demokratianhängarnas kamp för demokratiska värden är högst relevanta i dagens Mellanöstern.
Visst har Israel, åtminstone ett tag till, fortfarande möjlighet att behandla palestinier som Assad behandlar syrier eller Bahreins härskare behandlar sina innevånare, men Israel har också möjlighet att ta fasta på sina demokratiska erfarenheter och börja spela en konstruktiv roll i Mellanösterns utveckling.
Israel startade som en stat med demokratiska ideal, men etablerades med våld i en omgivning av stormaktsstödda diktaturer. De yttre omständigheterna tog efter hand ut sin rätt, och Israel blev mer och mer likt sin omgivning. Mordet på premiärminister Rabin var ett direkt angrepp på den israeliska demokratin och blev startskottet för en period av hatpolitik. Demokratin överlevde som styrelsesätt, men fundamentalistisk-etnisk nationalism tog över som dominerande politiskt ideal, och demokratin reducerades till ett politiskt irrelevant välståndsprivilegium. Den fundamentalistiska nationalismen i Israel och Palestina inriktade sej på på territoriell expansion, i Israel som praktisk politik, i Gaza mer som högstämd retorik. Territoriellt sett kan man se det som en offensiv israelisk period, när man successivt införlivade ockuperade områden med det egna landet, men politiskt ideologiskt sett var det en tid av nederlag och reträtter, när man prioriterade land före fred och demokratiska ideal.
När omgivningen äntligen förändras är det dags för Israel att byta politik, en gång till! Och nu är det diktatorer som störtas, inte demokratiskt valda premiärministrar som skjuts!
Omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern skapar naturligtvis oro bland israeliska diktaturkramare, som vant sej vid att arabiska befolkningar kan behandlas utan respekt för deras mänskliga rättigheter. Så länge Mubarak och Assad och de andra behandlade folk som de gjorde, så kunde Sharon och Netanyahu göra likadant.
När nu diktatorerna störtas och den politiska stagnationen som varit den politiska fundamentalismens grogrund försvinner, är det hög tid för Israel att göra en politisk omställning som israeliska demokrater måste ha längtat länge efter. Det är klart att såväl Israels erfarenhet av demokrati som demokratianhängarnas kamp för demokratiska värden är högst relevanta i dagens Mellanöstern.
Visst har Israel, åtminstone ett tag till, fortfarande möjlighet att behandla palestinier som Assad behandlar syrier eller Bahreins härskare behandlar sina innevånare, men Israel har också möjlighet att ta fasta på sina demokratiska erfarenheter och börja spela en konstruktiv roll i Mellanösterns utveckling.
USA spionerar på Sverige och registrerar svenska medborgare av Gunnar Stensson
USA har sedan 2000 systematiskt övervakat svenska medborgare. De har registrerats och fotograferats. USA:s ambassad har analyserat och lagrat uppgifterna.
Verksamheten inleddes inför president Bushs besök i Göteborg i samband med EU-mötet 2001. Den var orsaken till det utomordentliga polisvåld som präglade polisingripandena mot demonstranterna den gången.
Sedan kom 11 september och den amerikanska paranoian mångdubblades samtidigt som svenska myndigheter lade sig platt.
USA:s hemliga underrättelseverksamhet i Sverige är ett brott mot Europa- konventionen. Sannolikt har svenska medborgare enrollerats för att spionera för USA:s räkning. Verksamheten har hemlighållits för regeringen och svenska myndigheter. Eller? Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver en genomlysning.
Som VBs läsare minns avslöjades CIA:s spionage mot Norge i höstas. Norrmännen fick veta att norska medborgare spionerade på sina landsmän för pengar. Verksamheten bedrevs från lägenheter utanför ambassaden. I Norge ledde avslöjandet till en rejäl utredning och en kris i förhållandet till USA..
Medborgare som enrollerar sig i främmande makts underrättelseverksamhet är spioner och kan straffas för landsförräderi.
När underrättelseverksamheten i Norge avslöjades uttrycktes farhågor för att motsvarande kränkning kunde ha förekommit i Sverige. Den kan fortfarande förekomma.
Vi har ju sedan IB:s och Vietnam-krigets dagar en svart tradition av illegal angiveriverksamhet riktad mot krigsmotståndare och den breda vänstern i samarbete med amerikanska underrättelseorganisationer.
Liksom dåvarande regering förklarar den nuvarande sig helt ovetande om CIA:s illegala spionverksamhet. Tystnadens kultur tycks gälla regeringen i lika hög grad som monarken.
Verksamheten inleddes inför president Bushs besök i Göteborg i samband med EU-mötet 2001. Den var orsaken till det utomordentliga polisvåld som präglade polisingripandena mot demonstranterna den gången.
Sedan kom 11 september och den amerikanska paranoian mångdubblades samtidigt som svenska myndigheter lade sig platt.
USA:s hemliga underrättelseverksamhet i Sverige är ett brott mot Europa- konventionen. Sannolikt har svenska medborgare enrollerats för att spionera för USA:s räkning. Verksamheten har hemlighållits för regeringen och svenska myndigheter. Eller? Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver en genomlysning.
Som VBs läsare minns avslöjades CIA:s spionage mot Norge i höstas. Norrmännen fick veta att norska medborgare spionerade på sina landsmän för pengar. Verksamheten bedrevs från lägenheter utanför ambassaden. I Norge ledde avslöjandet till en rejäl utredning och en kris i förhållandet till USA..
Medborgare som enrollerar sig i främmande makts underrättelseverksamhet är spioner och kan straffas för landsförräderi.
När underrättelseverksamheten i Norge avslöjades uttrycktes farhågor för att motsvarande kränkning kunde ha förekommit i Sverige. Den kan fortfarande förekomma.
Vi har ju sedan IB:s och Vietnam-krigets dagar en svart tradition av illegal angiveriverksamhet riktad mot krigsmotståndare och den breda vänstern i samarbete med amerikanska underrättelseorganisationer.
Liksom dåvarande regering förklarar den nuvarande sig helt ovetande om CIA:s illegala spionverksamhet. Tystnadens kultur tycks gälla regeringen i lika hög grad som monarken.
Netanyahu begraver fredsprocessen och utlöser en internationell kris av Gunnar Stensson
Den ”fredsplan” som Netanyahu presenterade i sitt tal till den amerikanska kongressen tisdagen den 24/5 kommer att leda till att den israelisk-palestinska fredsprocessen begravs, att en internationell kris blir oundviklig och att FN utropar en palestinsk stat.
Nyckeln till fred har glidit djupare ner i Barack Obamas ficka, skriver Haaretz.
Netanyahu, den amerikanske hjälten, förklarade att han utmanar den amerikanske presidenten.
Barack Obama måste ta upp den kastade handsken och ställa Netanyahu mot väggen för hans vägran att acceptera den princip utan vilken inget tal om en israelisk-palestinsk fred har något värde: etablerandet av en palestinsk stat på basis av 1967 års gränser.
Under Netanyahus framträdande reste sig en judisk kvinna, Rae Abileah, med en banderoll med texten: ”Occupying land is indefensible”.
Hon ropade: ”Ingen mer ockupation, stoppa Israels krigsförbrytelser, lika rättigheter för palestinier, ockupation är oförsvarlig.”
Hon blev nedslagen av ett par republikanska kongressledamöter med AIPAC-märken på kavajerna. Senare fördes hon till sjukhus med skador på rygg och hals.
Liggande i sjukhussängen sa hon bland annat: ”Jag har varit i Gaza och på Västbanken. Jag har sett palestinska hem bombade och bortschaktade. Jag har talat med mödrar vilkas barn blivit dödade under Gaza-invasionen. Jag har sett de israeliska vägarna där bara judar är tillåtna, vägar som leder till de hela tiden expanderande bosättningarna på Västbanken. Den koloniala ockupationen kan inte fortsätta. Som jude och amerikansk medborgare känner jag mig förpliktad att stå upp och tala ut mot dessa förbrytelser som begås i mitt namn och med mina skattepengar.”
Hon tillhör fredsorganisationen Pink Code, som lätt kan nås på Internet.
Nyckeln till fred har glidit djupare ner i Barack Obamas ficka, skriver Haaretz.
Netanyahu, den amerikanske hjälten, förklarade att han utmanar den amerikanske presidenten.
Barack Obama måste ta upp den kastade handsken och ställa Netanyahu mot väggen för hans vägran att acceptera den princip utan vilken inget tal om en israelisk-palestinsk fred har något värde: etablerandet av en palestinsk stat på basis av 1967 års gränser.
Under Netanyahus framträdande reste sig en judisk kvinna, Rae Abileah, med en banderoll med texten: ”Occupying land is indefensible”.
Hon ropade: ”Ingen mer ockupation, stoppa Israels krigsförbrytelser, lika rättigheter för palestinier, ockupation är oförsvarlig.”
Hon blev nedslagen av ett par republikanska kongressledamöter med AIPAC-märken på kavajerna. Senare fördes hon till sjukhus med skador på rygg och hals.
Liggande i sjukhussängen sa hon bland annat: ”Jag har varit i Gaza och på Västbanken. Jag har sett palestinska hem bombade och bortschaktade. Jag har talat med mödrar vilkas barn blivit dödade under Gaza-invasionen. Jag har sett de israeliska vägarna där bara judar är tillåtna, vägar som leder till de hela tiden expanderande bosättningarna på Västbanken. Den koloniala ockupationen kan inte fortsätta. Som jude och amerikansk medborgare känner jag mig förpliktad att stå upp och tala ut mot dessa förbrytelser som begås i mitt namn och med mina skattepengar.”
Hon tillhör fredsorganisationen Pink Code, som lätt kan nås på Internet.
Hoppfullt sa Victoria Strand av Per Roijer
Köpet av en ny svensk-grekisk båt till årets version av Ship to Gaza är klart. Det sa läkaren Victoria Strand vid Stödfesten på Mejeriet i onsdags. Deltagare står på kö för att få delta i årets konvoj.
Israelerna gjorde allt de förmådde för att förhindra oss från att berätta vad som hände vid bordningen. 
De tog ifrån oss vartenda litet chip och blockerade både mobil- och satellittelefoner. Tio minuter före bordningen började mobilerna plötsligt fungera igen, och vi förstod att det var för att soldaterna behövde kommunikation med varandra. Läkaren Victoria Strand som följde med ombord på den svensk-grekiska båten Sofia berättade om sina erfarenheter av förra årets Ship to Gaza på stödgalan på Mejeriet i onsdags.
"Vi kroppsvisiterades flera gånger för att inte kunna föra med oss något bevis på vad som hände."
"Israel gjorde sig skyldigt både till brott mot folkrätten och brott mot krigets lagar, och jag är övertygad om att någon eller några av dem som deltog kommer att berätta vad som hände för soldatorganisationen Breaking the Silence."
Breaking the Silence består av tidigare israeliska soldater som försöker offentliggöra hur ockupationen av Gaza och Västbanken genomförs i verkligheten. Organisationen motarbetas häftigt av de israeliska myndigheterna.
Inga av de ägodelar som beslagtogs har lämnats tillbaka. "Så ta inte med Kashmirsjalen nästa gång", sa Victoria Strand skämtsamt.
Inte heller lastfartyget Sofia är återbördat. I ett lätt bisarrt brev till ägarna har de israeliska myndigheterna i Ashdod meddelat att "ni har felparkerat båten i hamnen, om den inte flyttas kommer båten att överlämnas till israeliska försvarsmakten som måltavla vid deras marina övningar".
"Vi skrev tillbaka och sa att det inte var vi som felparkerat den", berättade Victoria till publikens munterhet i någon mån.
"Jag förstår att de inte gärna lämnar ifrån sig båten när den med all sannolikhet kommer tillbaka i en ny konvoj i sommar."
De tog ifrån oss vartenda litet chip och blockerade både mobil- och satellittelefoner. Tio minuter före bordningen började mobilerna plötsligt fungera igen, och vi förstod att det var för att soldaterna behövde kommunikation med varandra. Läkaren Victoria Strand som följde med ombord på den svensk-grekiska båten Sofia berättade om sina erfarenheter av förra årets Ship to Gaza på stödgalan på Mejeriet i onsdags."Vi kroppsvisiterades flera gånger för att inte kunna föra med oss något bevis på vad som hände."
"Israel gjorde sig skyldigt både till brott mot folkrätten och brott mot krigets lagar, och jag är övertygad om att någon eller några av dem som deltog kommer att berätta vad som hände för soldatorganisationen Breaking the Silence."
Breaking the Silence består av tidigare israeliska soldater som försöker offentliggöra hur ockupationen av Gaza och Västbanken genomförs i verkligheten. Organisationen motarbetas häftigt av de israeliska myndigheterna.
Inga av de ägodelar som beslagtogs har lämnats tillbaka. "Så ta inte med Kashmirsjalen nästa gång", sa Victoria Strand skämtsamt.
Inte heller lastfartyget Sofia är återbördat. I ett lätt bisarrt brev till ägarna har de israeliska myndigheterna i Ashdod meddelat att "ni har felparkerat båten i hamnen, om den inte flyttas kommer båten att överlämnas till israeliska försvarsmakten som måltavla vid deras marina övningar".
"Vi skrev tillbaka och sa att det inte var vi som felparkerat den", berättade Victoria till publikens munterhet i någon mån.
"Jag förstår att de inte gärna lämnar ifrån sig båten när den med all sannolikhet kommer tillbaka i en ny konvoj i sommar."
Hon kunde berätta att igår ( dvs i tisdags) slutfördes köpet av den nya svensk-grekiska båt som ska ingå i Ship to Gaza II. Och kanske kommer det att kunna köpas en andra svensk-grekisk båt.
Freedom Flotilla II (det är bara i Sverige i Sverige och Grekland man talar om Ship to Gaza) är planerad att segla vid midsommartid, och aktionen omfattar deltagare från 40 olika nationer – från Europa, Sydamerika, USA, Afrika och Asien. Den är alltså avsevärt större än förra årets.
Passagerarna står på kö för att följa med.
Ship to Gaza har haft väldig betydelse för att rikta världens blickar mot ockupationen av Gaza och Västbanken, sa Victoria Strand.
"Men ni ska veta att Israel har gjort en oerhörd diplomatisk offensiv för att få myndigheterna i de representerade länderna att hindra sina medborgare att delta.
Victoria Strand slutade med att säga att hon är väldigt hoppfull. Demokratirörelsen i regionen väcker hopp. USA börjar inse att en annan politik är nödvändig i Israel. Tunga israeler som förre chefen för Mossad trycker på för en uppgörelse enligt 1967 års gränser.
Bordningen av Mavi Marmara i fjor fördömdes brett i världen, och det är inte säkert att den israeliska försvarsmakten denna gång blir lika ensam att besluta om hur en konvoj ska bemötas som den var 2010.
En del talar för att marinledningen hade räknat med att konvojen i fjor skulle ha hunnit passera den israeliska utökade gränsen på 67 sjömil under natten, och att man hade planerat för en nattlig bordning inom den egna zonen. Nu hejdade sig istället konvojen, och den skulle aldrig hinna in i den israeliska zonen innan det blev ljust. Det var ett streck i räkningen för militären.
"Jag tror att militären hade förberett sig för och övat på det nattliga anfallet, och sedan inte förmådde tänka om utan struntade i konsekvenserna av att man angrep på internationellt vatten", sa Victoria Strand.
Hennes egen reaktion var "en stor besvikelse".
"Hur kunde de vara så dumma? Det var ett nederlag för dem."
Bitter konflikt om 1967 års gränser av Gunnar Stensson
För första gången slog en amerikansk president fast att freden och tvåstatslösningen måste bygga på 1967 års gränser.
Det klargjorde Barack Obama i torsdagens stora linjetal om Israel-Palestina och Mellanöstern.
”Det internationella samhället har tröttnat på en process som aldrig leder till något resultat,” sa han. De israeliska bosättningarna måste stoppas. Nuvarande status quo är ohållbart.
Inför besöket i Washington markerade Netanyahu sin orubblighet genom att godkänna uppförandet av 1500 bostäder på palestinsk mark.
President Obama upprepade att 1967 års gränser är grunden för fredsförhandlingarna vid toppmötet med Netanyahu på fredagen och ännu en gång på söndagen inför ett auditorium på 10 000 medlemmar ur AIPAC, den mäktiga israeliska lobbygruppen. 1967 års gränser utgör och har alltid utgjort utgångspunkten för den amerikanska Mellanösternpolitiken.
Delar av den sionistiska publiken buade. President Obama försökte blidka dem med uttalandet: ”Ingen FN-omröstning kommer någonsin att skapa en palestinsk stat.”
Han sa också: ”USA:s engagemang för Israels säkerhet är stålklätt.” Då applåderade de.
Men Binyamin Netanyahu protesterade bittert. Kanske ångrade han att han godkänt de där 1500 illegala bostäderna i Har Homa och Pisgat Ze´ev som båda ligger på den palestinska sidan om 1967 års gränser.
Ledande republikaner tog givetvis tillfället i akt att ställa sig på Netanyahus sida och anklaga Obama för att ”kasta Israel framför lastbilen.”
1967 års gränser är omöjliga att försvara, upprepade Netanyahu gång på gång. Men vid EU-ministrarnas ordinarie möte i måndags förklarade Catherine Ashton, EU:s Höga Representant för utrikes- och säkerhetsfrågot att EU intar samma positionsom president Obama när det gäller 1967 års gränser.
Utrikesminister Carl Bildt förklarade att Obama på många punkter var ”very much on the European line.”
Med formuleringen ”the only defense that is possible is peace” kritiserade Bildt Netanyahus uttalande att 1967 år gränser var omöjliga att försvara.
Det klargjorde Barack Obama i torsdagens stora linjetal om Israel-Palestina och Mellanöstern.
”Det internationella samhället har tröttnat på en process som aldrig leder till något resultat,” sa han. De israeliska bosättningarna måste stoppas. Nuvarande status quo är ohållbart.
Inför besöket i Washington markerade Netanyahu sin orubblighet genom att godkänna uppförandet av 1500 bostäder på palestinsk mark.
President Obama upprepade att 1967 års gränser är grunden för fredsförhandlingarna vid toppmötet med Netanyahu på fredagen och ännu en gång på söndagen inför ett auditorium på 10 000 medlemmar ur AIPAC, den mäktiga israeliska lobbygruppen. 1967 års gränser utgör och har alltid utgjort utgångspunkten för den amerikanska Mellanösternpolitiken.
Delar av den sionistiska publiken buade. President Obama försökte blidka dem med uttalandet: ”Ingen FN-omröstning kommer någonsin att skapa en palestinsk stat.”
Han sa också: ”USA:s engagemang för Israels säkerhet är stålklätt.” Då applåderade de.
Men Binyamin Netanyahu protesterade bittert. Kanske ångrade han att han godkänt de där 1500 illegala bostäderna i Har Homa och Pisgat Ze´ev som båda ligger på den palestinska sidan om 1967 års gränser.
Ledande republikaner tog givetvis tillfället i akt att ställa sig på Netanyahus sida och anklaga Obama för att ”kasta Israel framför lastbilen.”
1967 års gränser är omöjliga att försvara, upprepade Netanyahu gång på gång. Men vid EU-ministrarnas ordinarie möte i måndags förklarade Catherine Ashton, EU:s Höga Representant för utrikes- och säkerhetsfrågot att EU intar samma positionsom president Obama när det gäller 1967 års gränser.
Utrikesminister Carl Bildt förklarade att Obama på många punkter var ”very much on the European line.”
Med formuleringen ”the only defense that is possible is peace” kritiserade Bildt Netanyahus uttalande att 1967 år gränser var omöjliga att försvara.
På tisdag talar Netanyahu tala till den samlade amerikanska kongressen. Vi får snart veta hur det går.
Obamas skarpa avståndstagande från den Palestinska myndighetens kampanj för FN-medlemskap i september försätter USA på kollisionskurs mot resten av världen.
Men kanske är uttalandet bara ett försök att lugna den israeliska opinionen. Obama är medveten om att det är tomt, eftersom USA inte kan stoppa en FN-omröstning.
Flertalet EU-länder ser alltmer positivt på ett FN-erkännande. En debattör menade att en FN-omröstning om Palestina skulle ge utfallet 187 stater för Palestina och 2 mot, nämligen USA och Israel. Men en omröstning om att erkänna ett suveränt, självständigt Palestina måste rent formellt först godkännas av FN:s säkerhetsråd. Där har USA vetorätt.
Frågan är om det är politiskt möjligt att gå emot en hel värld.
Obama stödde Israel på många punkter. Han avvisade Palestinska myndighetens krav att flyktingfrågan och frågan om Jerusalem måste diskuteras samtidigt som gränsfrågan. Obama fastslog att ett framtida Palestina måste vara demilitariserat.
Dessa reservationer förbittrade inte bara palestinierna utan också israeliska debattörer som Daniel Levy på tidningen Haaretz.
USA:s judar har dragits in i en konflikt mellan lojaliteten med den amerikanska regeringen och lojaliteten med Israels politik. Obama underströk ju att en fredsöverenskommelse byggd på 1967 års gränser är Israels enda möjlighet att förbli en judisk (med judisk majoritet) och demokratisk stat. Endast förhandlingar med den utgångspunkten gör det möjligt att förhindra att FN ensidigt erkänner Palestina.
Tidningen Haaretz vädjar till det stora judiska fredslägret att stödja president Obama och förkasta de politiska aktivister som gör Israels öde till ett tillhygge i den amerikanska maktkampen.
Obamas skarpa avståndstagande från den Palestinska myndighetens kampanj för FN-medlemskap i september försätter USA på kollisionskurs mot resten av världen.
Men kanske är uttalandet bara ett försök att lugna den israeliska opinionen. Obama är medveten om att det är tomt, eftersom USA inte kan stoppa en FN-omröstning.
Flertalet EU-länder ser alltmer positivt på ett FN-erkännande. En debattör menade att en FN-omröstning om Palestina skulle ge utfallet 187 stater för Palestina och 2 mot, nämligen USA och Israel. Men en omröstning om att erkänna ett suveränt, självständigt Palestina måste rent formellt först godkännas av FN:s säkerhetsråd. Där har USA vetorätt.
Frågan är om det är politiskt möjligt att gå emot en hel värld.
Obama stödde Israel på många punkter. Han avvisade Palestinska myndighetens krav att flyktingfrågan och frågan om Jerusalem måste diskuteras samtidigt som gränsfrågan. Obama fastslog att ett framtida Palestina måste vara demilitariserat.
Dessa reservationer förbittrade inte bara palestinierna utan också israeliska debattörer som Daniel Levy på tidningen Haaretz.
USA:s judar har dragits in i en konflikt mellan lojaliteten med den amerikanska regeringen och lojaliteten med Israels politik. Obama underströk ju att en fredsöverenskommelse byggd på 1967 års gränser är Israels enda möjlighet att förbli en judisk (med judisk majoritet) och demokratisk stat. Endast förhandlingar med den utgångspunkten gör det möjligt att förhindra att FN ensidigt erkänner Palestina.
Tidningen Haaretz vädjar till det stora judiska fredslägret att stödja president Obama och förkasta de politiska aktivister som gör Israels öde till ett tillhygge i den amerikanska maktkampen.
100 år av repriser av Stig Henriksson
Ett lite omgjort 1 maj-tal som inte har passerat bäst före-datum förrän till nyårsafton.
Krönikornas motsvarighet till H-mjölk.
Krönikornas motsvarighet till H-mjölk.
Det kan tyckas vara en tung tid – valet förlorades och välfärd och rättvisa rivs upp.
Mitt tema idag är att inga segrar är permanenta; allt kan rullas tillbaka. Men det är bra!
För det betyder också att inte heller förluster är det. Således en historisk genomgång – 100 år av framgångar och bakslag.
För hundra år sedan skrev vi 1911.
I april det året utbröt oroligheter i Nordafrika, närmare bestämt Marocko. Frankrike skickar dit trupper och Tyskland en kanonbåt. Upproret kvästes och det dröjde till 1956 innan Marocko blev självständigt och till 2011 innan demokratirevolten nådde Nordafrika. Så var det då…
Jag har levt, inte ett helt sekel, men väl drygt ett halvt. På denna korta sekund av historien har arabländerna genomgått avkolonisering följt av någon slags arabsocialism. Vänstervågen ebbade dock ut i arabländerna och ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en låga över arabvärlden; en låga som brinner inte för fundamentalism utan demokrati.
4 januari 1911 var en märkesdag. Sveriges första postautomobiler tas i bruk. Så är det inte nu. Tom i min lilla hemkommun så rullar numera både postens automobiler men också en konkurrent vid namn Bring, fd Citymail, kör parallellt ut post till samma brevlådor i denna relativa glesbygd i ett gigantiskt stort och extremt glesbefolkat land. En medborgerlig samhällsservice har blivit en handelsvara. Bredbandsnäten löper parallellt. Järnvägen ska konkurrensutsättas efter att ha styckats upp i 12 olika bolag som både gör systemet omöjligt att synkronisera och enorma möjligheter till ansvarsflykt. Elmarknaden, apoteken, bilprovningen – vad var det som blev så mycket bättre?
12 februari 1911 begravs Gustaf Fröding – i det kulturklimat som råder skulle väl de flesta tro att vi pratade om gräva ner en ostkaka från Vimmerbytrakten.
1911 öppnas på privat initiativ öppnas Sveriges första barn- och ungdomsbibliotek – när läggs det sista ner?
Huskvarna i Sverige får en kommunal mellanskola. Men nu ökar segregationen år för år med ständigt sjunkande resultat.
16 mars 1911 Scania-Vabis bildas – det är en cykelfabrik i Malmö – Scania är ju Skåne på latin – och en avläggare till Surahammars Bruk ”Vagnsfabriken i Södertälje AB” – som fusioneras. Landet behöver lastbilar. Sveriges industri byggdes i många fall upp av offentliga beställningar; Vattenfall – bildat bara två år tidigare – beställde turbiner och kraftöverföring från Stal-laval och ASEA, Telefonväxlar från LM Ericsson och järnvägsutbyggnaden sätter fart på stålverk och SJ på tågtillverkare. Men nu säljer vi ut dessa offentliga dynamors för svensk industri. På tågsidan är inte längre svenska staten ensam aktör utan det är öppet för konkurrens. Av Tågkompaniet ägt av NSB, dvs norska staten, av DSB, dvs danska staten, av Deutsche ban ägt av tyska staten..
19 mars 1911 firas internationella kvinnodagen ffg. 100 år senare är Sverige kanske världens mest jämställda land – men oerhört långt från jämställdhet.
1 april 1911: Marcus Wallenberg tar över som chef för Stockholms enskilda bank.
Mitt tema idag är att inga segrar är permanenta; allt kan rullas tillbaka. Men det är bra!
För det betyder också att inte heller förluster är det. Således en historisk genomgång – 100 år av framgångar och bakslag.
För hundra år sedan skrev vi 1911.
I april det året utbröt oroligheter i Nordafrika, närmare bestämt Marocko. Frankrike skickar dit trupper och Tyskland en kanonbåt. Upproret kvästes och det dröjde till 1956 innan Marocko blev självständigt och till 2011 innan demokratirevolten nådde Nordafrika. Så var det då…
Jag har levt, inte ett helt sekel, men väl drygt ett halvt. På denna korta sekund av historien har arabländerna genomgått avkolonisering följt av någon slags arabsocialism. Vänstervågen ebbade dock ut i arabländerna och ersattes av despoter enbart utmanade av islamister. Ända till januari 2011 då ett helt rutinartat trakasseri av gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi i december blev den gnista som tände en låga över arabvärlden; en låga som brinner inte för fundamentalism utan demokrati.
4 januari 1911 var en märkesdag. Sveriges första postautomobiler tas i bruk. Så är det inte nu. Tom i min lilla hemkommun så rullar numera både postens automobiler men också en konkurrent vid namn Bring, fd Citymail, kör parallellt ut post till samma brevlådor i denna relativa glesbygd i ett gigantiskt stort och extremt glesbefolkat land. En medborgerlig samhällsservice har blivit en handelsvara. Bredbandsnäten löper parallellt. Järnvägen ska konkurrensutsättas efter att ha styckats upp i 12 olika bolag som både gör systemet omöjligt att synkronisera och enorma möjligheter till ansvarsflykt. Elmarknaden, apoteken, bilprovningen – vad var det som blev så mycket bättre?
12 februari 1911 begravs Gustaf Fröding – i det kulturklimat som råder skulle väl de flesta tro att vi pratade om gräva ner en ostkaka från Vimmerbytrakten.
1911 öppnas på privat initiativ öppnas Sveriges första barn- och ungdomsbibliotek – när läggs det sista ner?
Huskvarna i Sverige får en kommunal mellanskola. Men nu ökar segregationen år för år med ständigt sjunkande resultat.
16 mars 1911 Scania-Vabis bildas – det är en cykelfabrik i Malmö – Scania är ju Skåne på latin – och en avläggare till Surahammars Bruk ”Vagnsfabriken i Södertälje AB” – som fusioneras. Landet behöver lastbilar. Sveriges industri byggdes i många fall upp av offentliga beställningar; Vattenfall – bildat bara två år tidigare – beställde turbiner och kraftöverföring från Stal-laval och ASEA, Telefonväxlar från LM Ericsson och järnvägsutbyggnaden sätter fart på stålverk och SJ på tågtillverkare. Men nu säljer vi ut dessa offentliga dynamors för svensk industri. På tågsidan är inte längre svenska staten ensam aktör utan det är öppet för konkurrens. Av Tågkompaniet ägt av NSB, dvs norska staten, av DSB, dvs danska staten, av Deutsche ban ägt av tyska staten..
19 mars 1911 firas internationella kvinnodagen ffg. 100 år senare är Sverige kanske världens mest jämställda land – men oerhört långt från jämställdhet.
1 april 1911: Marcus Wallenberg tar över som chef för Stockholms enskilda bank.
Denna fantastiska sektor som lyckats förena det sämsta av två världar: privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Ordet bank härstammar från italienskans banco; penningväxlarnas bänk. Nära släkt med uttrycket bankrutt; också italienskt ursprung - banco rotto – en sönderslagen bänk som tecken på att penningväxlaren slagit vantarna i bordet!
16 maj 1911 riksdagen anslår medel för att bygg en pansarbåt. Liberaler och socialdemokrater röstar nej till sådan "militärisk lyx". Det var som alla förstår väldigt, väldigt länge sedan liberalerna röstade på detta viset. Nu är vi med i minst två krig långt bortanför våra gränser, vilket för ett decennium sedan skulle verkat science ficktion.
10 juli 1911 15 0000 byggnadsarbetare lockoutas i nästan tre månader. Maktförhållandena var sådana på arbetsmarknaden. Då. Och nu? Det råder förhållanden på svensk arbetsmarknad som ingen skulle kunnat drömma om för några år sedan. Byggnadsarbetare i flip-flops med löner, boende, arbetstider etc som är helt orimliga. Vi trodde vi hade arbetsfred men det vara bara ett långt vapenstillestånd.
Det kanske bara var en händelse som ser ut som en tanke men 1911 den 15 jan föddes Gösta Bohman föds och bara tre veckor senare Ronald Reagan?!
Att högern är på offensiven är väldigt tydligt. Inte i de rökridåer som ”arbetarpartiet moderaterna” och deras påhejare i näringslivet talar fram, men i deras gärningar.
Låt mig göra en enkel jämförelse: VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre. Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. ”Alltid mera, aldrig nog” var en bok den framlidne Anders Isaksson skrev, den borde kanske ha handlat om detta fenomen och inte kritik av välfärdspolitiken.
Samtidigt – i en annan del av staden - lever vart åttonde barn idag i barnfattigdom. Det är ett problem som efter en lång period av utjämning vuxit de senaste 20 åren, vuxit oavsett regering och stödpartier alltså och därigenom till allas vår skam. Och landet, kommunerna och stadsdelarna glider isär. 1991 var andelen fattiga barn i Rosengård, Malmö sju gånger fler än i det välmående Torslanda, Göteborg. Nu är det mer än nitton gånger fler. Värst har barn till ensamföräldrar det, liksom de med utländsk härkomst.
Det finns dagar jag drömmer om att språkrådet inte bara skulle införa nya ord som de nyaste ”grindstad” eller ”könskonträr”, ”fuldelning” och ”prokotta”, utan också kunde säga att ordet ”barnfattigdom” finns inte längre behövs i det svenska språket!
1911 kräver Sveriges Minuthandlares Riksförbund ett stopp för den judiska invandringen, eftersom man hävdar att judarna sysslar med illegal gårdfarihandel. I Sverige har nu ett parti med tämligen bruna rottrådar tagit plats i Sveriges riskdag och flertalet andra parlament i landet och vi har därigenom EU-anpassas även på detta område.
6 april nationalinsamling till August Strindberg startar.
Strindberg igen: ”Vilka medel har underklassen att bevaka sina intressen gentemot överklassen?” Svar: Rösträtt, där den finns.”
16 maj 1911 riksdagen anslår medel för att bygg en pansarbåt. Liberaler och socialdemokrater röstar nej till sådan "militärisk lyx". Det var som alla förstår väldigt, väldigt länge sedan liberalerna röstade på detta viset. Nu är vi med i minst två krig långt bortanför våra gränser, vilket för ett decennium sedan skulle verkat science ficktion.
10 juli 1911 15 0000 byggnadsarbetare lockoutas i nästan tre månader. Maktförhållandena var sådana på arbetsmarknaden. Då. Och nu? Det råder förhållanden på svensk arbetsmarknad som ingen skulle kunnat drömma om för några år sedan. Byggnadsarbetare i flip-flops med löner, boende, arbetstider etc som är helt orimliga. Vi trodde vi hade arbetsfred men det vara bara ett långt vapenstillestånd.
Det kanske bara var en händelse som ser ut som en tanke men 1911 den 15 jan föddes Gösta Bohman föds och bara tre veckor senare Ronald Reagan?!
Att högern är på offensiven är väldigt tydligt. Inte i de rökridåer som ”arbetarpartiet moderaterna” och deras påhejare i näringslivet talar fram, men i deras gärningar.
Låt mig göra en enkel jämförelse: VD-lönerna var år 1950 drygt 25 gånger högre än industriarbetarlönen. Den skillnaden minskade fram till 1980 och var då ”bara” 10 gånger högre. Tjugo år senare var skillnaden 50 gånger. ”Alltid mera, aldrig nog” var en bok den framlidne Anders Isaksson skrev, den borde kanske ha handlat om detta fenomen och inte kritik av välfärdspolitiken.
Samtidigt – i en annan del av staden - lever vart åttonde barn idag i barnfattigdom. Det är ett problem som efter en lång period av utjämning vuxit de senaste 20 åren, vuxit oavsett regering och stödpartier alltså och därigenom till allas vår skam. Och landet, kommunerna och stadsdelarna glider isär. 1991 var andelen fattiga barn i Rosengård, Malmö sju gånger fler än i det välmående Torslanda, Göteborg. Nu är det mer än nitton gånger fler. Värst har barn till ensamföräldrar det, liksom de med utländsk härkomst.
Det finns dagar jag drömmer om att språkrådet inte bara skulle införa nya ord som de nyaste ”grindstad” eller ”könskonträr”, ”fuldelning” och ”prokotta”, utan också kunde säga att ordet ”barnfattigdom” finns inte längre behövs i det svenska språket!
1911 kräver Sveriges Minuthandlares Riksförbund ett stopp för den judiska invandringen, eftersom man hävdar att judarna sysslar med illegal gårdfarihandel. I Sverige har nu ett parti med tämligen bruna rottrådar tagit plats i Sveriges riskdag och flertalet andra parlament i landet och vi har därigenom EU-anpassas även på detta område.
6 april nationalinsamling till August Strindberg startar.
Strindberg igen: ”Vilka medel har underklassen att bevaka sina intressen gentemot överklassen?” Svar: Rösträtt, där den finns.”
Att vara optimist är att hoppas att reprisen är bättre än första gången
du såg TV-programmet.
Sven Sabroe
du såg TV-programmet.
Sven Sabroe
Kulturtips
ASSITEJ Scenkonstfestival
Läs mer
Läs mer
MEN (US) LIVE
på Babel 27 maj kl 20:00. Läs mer
på Babel 27 maj kl 20:00. Läs mer
Rosamunde
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30.
Fre 27 maj kl. 19:30. Läs mer
Avdelning14 ger Elfriede Jelineks Rosamunde på Teatr Weimar 13-29 maj kl 19.30.
Fre 27 maj kl. 19:30. Läs mer
BEOWULF
Familjeföreställning 28 maj kl 15.00 på Moomsteatern med Thales Teater.
Lör 28 maj kl. 15:00. Läs mer
Familjeföreställning 28 maj kl 15.00 på Moomsteatern med Thales Teater.
Lör 28 maj kl. 15:00. Läs mer
Club Killers (SE) LIVE feat. Anna-Maria Espinosa, Whales Ofili, Daniel Lemma, Eye N’ I & Profilen + Hemlig Gäst
På Babel 28 maj kl 20:00. Läs mer
På Babel 28 maj kl 20:00. Läs mer
Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Lör 28 maj kl. 15:00, Tis 31 maj kl. 17:15 och Lör 04 jun kl. 15:00. Läs mer
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid. 17 maj - 2 juli.
Lör 28 maj kl. 15:00, Tis 31 maj kl. 17:15 och Lör 04 jun kl. 15:00. Läs mer
WRESTLINGPALATSET 28 MAJ - Danskjävlar!
När det är wrestling på Tangopalatset i Malmö så förvandlas klubben till Wrestlingpalatset. Våld och alkohol är alltid en kul kombination.
Lör 28 maj kl. 20:00. Läs mer
När det är wrestling på Tangopalatset i Malmö så förvandlas klubben till Wrestlingpalatset. Våld och alkohol är alltid en kul kombination.
Lör 28 maj kl. 20:00. Läs mer
Biograf Spegeln - COPPÉLIA
på Biograf Spegeln söndag 29 maj kl 17.00. Läs mer
på Biograf Spegeln söndag 29 maj kl 17.00. Läs mer
Malmöflickornas Vårgala 2011 På Baltiska Hallen söndag 29 maj kl 16.00. Läs mer
Gospelkonsert - Sanna Nielsen o Heleneholmsgymnasiet
Heleneholmsgymnasiets gospelkonsert i Heleneholmsskolans aula måndag 30 maj kl 19.00. Läs mer
Guidad tur i Västra Hamnen
Varje onsdag i juni.
Ons 01 jun kl. 18:30 & Ons 08 jun kl. 18:30. Läs mer
Varje onsdag i juni.
Ons 01 jun kl. 18:30 & Ons 08 jun kl. 18:30. Läs mer
Billie The Vision & The Dancers (SE) LIVE på Babel 3 juni kl 20:00.
Läs mer
Läs mer
Återupplev det ljuva livet på Trocadero
- med boken och festen den 5 juni på Hipp i Malmö!
Sön 05 jun kl. 19:30. Läs mer
- med boken och festen den 5 juni på Hipp i Malmö!
Sön 05 jun kl. 19:30. Läs mer
Förklädd Gud
Lars-Erik Larssons lyriska svit, tillsammans med annan svensk musik om sommaren. Caroli kyrka 6 juni kl 16:00.
Läs mer
Lars-Erik Larssons lyriska svit, tillsammans med annan svensk musik om sommaren. Caroli kyrka 6 juni kl 16:00.
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 08 jun kl. 16:00, Tor 09 jun kl. 16:00
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 08 jun kl. 16:00, Tor 09 jun kl. 16:00
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)