Åren kring millennieskiftet brukade jag gå till
Sydsvenskans gamla hörna vid Lundagård, köpa mig en kopp kaffe och
bläddra igenom Times och Washington Post och Le Monde för att kolla
nyheter, recensioner och analyser som intresserade mig. Sedan flyttade
Sydsvenskan och den möjligheten försvann.
Men samtidigt blev världspressen – och den svenska pressen –
gratis tillgänglig på nätet. Där kunde man följa marknadsekonomins
historiska sammanbrott 2007-08 dag för dag, läsa om Occupy-rörelsen och
ta del av ekonomiska analyser i New York Times.
Jag läste också nästan dagligen den regeringskritiska israeliska tidningen Haaretz och använde material därifrån om de upprepade folkrättsvidriga krigen i Gaza och den illegala bosättningspolitiken.
Sedan blev journalistiken på nätet dyr och svårtillgänglig, långt bortom VB:s resurser.
När Haaretz inte längre var tillgänglig i min dator gick jag till
stadsbibliotekets tidningsrum, men där fanns bara tidningens hebreiska
version som ingen läste. Stadsbiblioteket flyttade dock snart över
prenumerationen till Haaretz engelskspråkiga veckoupplaga. Men
nyheterna där kommer förstås senare än i dagspressen.
The Guardian finns på nätet! I sin
helhet. Den är undantaget i världspressen. Den citeras allt oftare i
Sverige, och sannolikt också i resten av världen. Det är enklare att
använda The Guardian än att trassla sig förbi de andra tidningarnas
ekonomiska spärrar.
The Guardians särställning aktualiserades idag, den 27
februari, då två artiklar som hämtat inspiration och material
därifrån, publicerades på Sydsvenskans kultursidor, en av Peter Larsson
och en av Kenneth Hermele.
Petter Larssons artikel
Där går gränsen kritiserar
EU-förslaget att man ska dumpa migranter på så kallade
landstigningsplattformar i afrikanska länder. Plattformarna riskerar
att förvandlas till fängelser i rättsosäkra stater för folk som inga
brott begått.
Han citerar The Guardian (26/2) enligt vilken den
Afrikanska Unionen råder sina medlemmar att ta avstånd från
EU-förslaget för att det strider mot internationell rätt och riskerar
att kränka migranternas rättigheter.
Något att uppmärksamma inför EU-valet!
Kenneth Hermele citerar i artikeln
Antisemitism – en kris för fler än Corbyn
The Guardian (15/2) där experter framhåller, att bakgrunden till den
ökande antisemitismen är att vi befinner oss i en ”perfekt antisemitisk
storm”: växande högerextremism, spridning av konspirations-teorier om
”världssionismens” makt som tillsammans med en allt hätskare ton i
offentligheten bygger upp förutsättningar för antisemitism som väl ingen
trodde vi skulle behöva återse i Europa efter nazismens nederlag.
Hermele kritiserar den definition av antisemitism som 2015 antogs
av IHRA, International Holocaust Rememberance Alliance. Visserligen
heter det där att ”kritik av Israel av samma slag som riktas mot andra
länder ska inte anses som antisemitism”, men sedan följer ett antal
exempel på antisemitism som varken det brittiska Labour eller de
judiska fredsgrupperna kan acceptera eftersom de riskerar att förvandla
frågan om antisemitism till en fråga om för eller emot Israel.
Hermele är själv medlem i en av dessa grupper JIPF, Judar för en
israelisk palestinsk fred. Att kritisera Israel för brott mot
folkrätten är inte antisemitism, framhåller grupperna. Svårare borde
det inte vara, skriver Hermele. Det är bara att instämma.
JIPF är inte antisemitisk. Antisemitisk kan man däremot kalla
Netanyahus regering för att den trakasserar de judar som försvarar
folkrätten.
Det är uppenbart att
The Guardian vinner inflytande på att inte begära betalt för sitt innehåll. Den kanske rentav tjänar på det.