VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge när omikron härjar.
Just nu härjar Putin Ukraina. Ta med plakat som protesterar mot kriget. Stand by Ukraine!
Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den
globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet,
verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade
vetenskapen.
Onsdag den 16 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården
Jordens befolkning är idag nästan 
8
miljarder, och väntas till år 2100 ha ökat till 10 miljarder.
Samtidigt kommer stora områden att ha blivit oanvändbara för jordbruk
på grund av klimatkrisen. Kan denna hopplösa ekvation på något sätt
fås att gå ihop, och vad kan vi i Sverige göra för att bidra till en
mer hållbar jordbruksproduktion? Om detta talar forskaren Elin Röös
från SLU.
Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och Lunds
universitets Hållbarhetsforum. Ingår i serien Gröna program på Lunds
stadsbibliotek.
Ann Schlyter påstår att FNL stödjer beslutet att riva delar av gamla
Tingshuset för att få till en underjordisk parkering. Detta är helt
fel.
FNL stödjer beslutet att få till en underjordisk
parkering i anslutning till stationen bl.a. för att underlätta
anslutningen till det nya höghastighetståget (om det blir av och får
sitt stationsläge vid Lund C). Att enkelt kunna ta sig till tåget även
med bil ökar höghastighetstågets konkurrenskraft mot flyget. Denna
underjordiska parkering kräver inte att delar av gamla Tingshuset rivs.
Det är först när även parkeringsbehovet för en planerad
kongressanläggning ska tillgodoses med en underjordisk parkering som
det (ev) krävs att delar av gamla Tingshuset rivs. Nu är emellertid FNL
mycket starka motståndare till denna kongressanläggning. Detta
motstånd delar vi för övrigt med Vänsterpartiet.
Vi anser således att det inte ska byggas en
kongressanläggning och därmed behöver inte heller delar av gamla
Tingshuset rivas.
Börje Hed, ordf. FörNyaLund
Idag tisdag 8 mars läser vi
lundasidorna B2 och B3. En och en halv helsida om en hund som lämnar
blod. Det räddar andra hundar. Säkert viktigt för vissa hundägare. På
sidorna B4 och B5 läser jag om pingislaget FIFH som tar division fyra
med storm. Två helsidor. Och så ser jag en pytteliten tvåspaltare på
några centimeter om Manifestationen för Ukraina på Stortorget i Lund
på måndagen. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna ställer upp och
visar sin avsky för Rysslands aggression och invasion av Ukraina och
sitt stöd för Ukrainas folk. Rysslands annektering av Ukraina är den
viktigaste händelsen i världen idag. Kanske den viktigaste
manifestationen vi kan göra idag. För fred och frihet. Och självklart
för demokrati och varje lands självbestämmande. Dessutom är det stort
att alla de politiska partierna i Lund och Sverige, med ett undantag,
var med. En oerhört märklig prioritering av Sydsvenskan!
Flera partirepresentanter talade på mötet. Orkestern
Röda Kapellet spelade bland annat Ukrainas nationalsång. Det borde vara
förstasidigt stoff för en tidning – i tiden. Ni får en chans till. På
lördag kl 15 blir det en ny manifestation på Stortorget i Lund.
Som överrabbin i Stockholm företrädde Rabbi Marcus Ehrenpreis de svenska judarna under den tid då Sveriges regering 
föreslog regeringen i Nazityskland att stämpla in ett J i de judiska flyktingarnas pass för att göra det lättare att avvisa dem.
Marcus Ehrenpreis föddes 1869 i staden Lviv i en del av Ukraina
som då tillhörde Österrike och kallades Lemberg. Till Sverige kom han
1914.
Göran Rosenberg har tilldelats årets Axel Hirsch-pris av Svenska Akademin för biografin Rabbi Markus Ehrenpreis obesvarade kärlek. Göran Rosenberg. är bosatt i Lund.
Två av bokens teman är högaktuella idag: skildringen av judisk
kultur i Östeuropa före och under världskrigen och den svenska och
europeiska antisemitism som dels gjorde att nazismen länge accepterades
av många i etablissemanget och dels bidrog till att rapporterna om
Förintelsen mörkades.
Judarnas situation i Europa på 1930-talet påminner om romernas
situation nu, när de förhindras att fly från Putin över gränsen till
Polen.
Vi presenterade boken i ett tidigare nummer av VB. Nu kan den läsas med nya ögon.
Erbjudande om utrustning av skyddsrum. ”Allt för skyddsrum. Gastät dörr, typ E94, Gas- och splitterfria dörrar, Gas- och splitterfria luckor, Tallriksventiler, Klosetter m.m.” (Annons 1940)
Söndag 6/3, IKFF och XR ordnar manifestation.
Manifestationerna mot det avskyvärda
kriget i Ukraina har avlöst varandra under veckan. Minst tre har hållits
på Stortorget och enligt uppgift hålls en ny på lördag 12/3.
Naturligtvis så påverkade kriget även Röda Kapellets 8 mars spelning
på kvinnodagen. Programmet handlade huvudsakligen om kvinnokampens
historia men dagen avslutades med läsning av en protestdikt mot krig.
I veckan hölls även en bred
manifestation av samtliga fullmäktigepartier i Lund utom SD. Besvikelsen
över det bristande rapporterandet i Sydsvenskan kan ni också läsa här
nedan.
Sima Nasizadeh från XR-Lund talade vid manifestationen.
Läs talet här »
Röda Kapellet på Stdsbiblioteket den 8 mars
Karin Persson Lindberg läser en dikt av Astrid Lindgren
Det jag ville förmedla till er var denna fina dikt av Astrid Lindgren:
Vore jag Gud
då skulle jag gråta
över människorna,
dem som jag har skapat
till min avbild.
Vad jag skulle gråta
över deras ondska
och gemenhet
och grymhet
och dumhet
och deras stackars godhet
och hjälplösa förtvivlan/och sorg.
Och vad jag skulle gråta
över alla dödsskriken
och allt blod som flyter
så förgäves
så förgäves
och nöden
och alla vanvettiga plågor
och ensamma dödar
och över de torterade
som skriker och skriker
och över de torterade
ännu mer.
Och så alla barnen,
dem skulle jag gråta över
allra mest
Ja vore jag Gud, så skulle jag nog gråta
mycket över barnen
Floder, floder
skulle jag gråta
så att de kunde drunkna
i mina tårars
väldiga vatten,
alla mina stackars människor,
och det äntligen /bleve ro.
Hon är fantastisk Astrid. Lär vara skriven på 90-talet när
Sovjet gick in i Litauen. Jag hittade den i Margareta Strömstedts
biografi om Astrid. Fin gudsuppfattning att han/hon sörjer över
människornas ondska, men stoppar inte kriget utan försöker hjälpa
människorna. Den yttersta dagen att drunkna i Guds tårar så man slipper
ondskan och det äntligen blir ro.
Karin Persson Lindberg
Vi står mitt i den största flyktingkrisen i
Europa sedan andra världskriget. På 14 dagar har mer än 2 miljoner
ukrainare flytt, mest kvinnor och barn.
EU:s massflyktsdirektiv ger ukrainska flyktingar rätt till
arbete, uppehåll, boende och fri sjukvård. Region Skåne utlovar
dessutom gratis bussresor med Skånetrafiken. Migrationsverket behöver
snarast 9000 boendeplatser, på lite längre sikt 12000 och om några
månader 30 000 boendeplatser.
Priserna på bensin och diesel kommer att förbli rekordhöga, trots att regeringen lovat sänka skatten.
Försvarsanslagen ska höjas till 2 procent av nationalinkomsten. Antalet värnpliktiga ska öka.
EU står enat. Hotet från Ryssland är nära. Kan man lita på Nato?
USA ställer sig utanför kriget i Ukraina. Bland annat vägrar USA
att stödja Polens erbjudande av stridsflygplan till Ukraina.
Den fruktansvärt tragiska situation som Putins grymma
angreppskrig orsakat har lett till en total politisk omvandling, i
Sverige och Europa. Sverige är väl rustat att genomföra den.
Kriget utgör ett dödligt hot. Krigsindustrin utgör ett dödligt hot mot klimatet.
Men Sveriges och EU:s handlingskraft i nuvarande
nödläge kan i framtiden öka möjligheten till en avgörande kamp mot
klimathotet, som är än mer ödesdigert än krig, enligt den senaste
rapporten från IPCC.
Vi har råd att försörja fler människor. Vi kan främja
kollektivtrafiken genom att införa gratis bussresor. Vi kan minska
bilismen och avstå från onödiga investeringar i körfält på E22 och E6
och alla andra motorvägar. Vi kan öka cyklandet, där nu en mängd
praktiska alternativ är tillgängliga. El-krisen kan snabba på byggandet
av havsbaserad vindkraft och stoppa kommunernas motstånd.
De höjda försvarsanslagen kan inriktas också på försvaret av
miljön. En ökad självförsörjning både på livsmedel och varor kan minska
de ökande transporterna av matvaror och mer eller mindre lyxbetonade
prylar.
Solidariteten med Ukrainas folk kan bli en solidaritet med framtidens barn.
FARR är en
paraplyorganisation för enskilda och grupper som arbetar för att
stärka asylrätten. Vi verkar för att den svenska asyl- och
flyktingpolitiken ska präglas av humanitet, solidaritet och
rättssäkerhet och för att Sverige ska följa internationella konventioner
till skydd för mänskliga rättigheter.
FARR ser med bestörtning på det eskalerande våldet i
Ukraina. Vi utgår från att Sverige, tillsammans med andra länder, tar
ansvar för ett värdigt och humant mottagande av de många flyende från
Ukraina som nu söker skydd. Liksom vid tidigare flyktingmottagande
kommer civilsamhället, inklusive FARR, stå redo att stötta de som flyr
från Ukraina till Sverige och arbeta för att de ska få sina rättigheter
tillgodosedda.
Vi välkomnar att massflyktsdirektivet nu för första gången aktiveras, så att de som flytt Ukraina sedan den 24 februari snabbt kan få skydd, om än tillfälligt. Vi gör detta särskilt i ljuset av Sveriges alltmer restriktiva migrationslagar med tidsbegränsade uppehållstillstånd och begränsad rätt till familjeåterförening. Att prövas i enlighet med den stränga praxis för asylskäl som gäller i Sverige skulle i vissa fall kunna vara ett sämre alternativ för de skyddssökande från Ukraina, då de dessutom skulle behöva bevisa att de antingen är personligen förföljda eller att konflikten är sådan att människor urskillningslöst kommer att utsättas för våld i hela landet under lång tid framöver.
Det är bra att alla som är bosatta i Ukraina, inklusive
flyktingar, och kanske även asylsökande, omfattas av
massflyktsdirektivet. FARR vill också understryka att Sverige och EU
även måste vara beredda på att ge skydd åt ryssar och belarusier som
har flytt från det ökande förtrycket i sina hemländer. Vi vill också
framhålla vikten av att de ukrainare och andra med uppehållstillstånd i
Ukraina som befinner sig i Sverige och avvaktat att söka asyl, men nu
vill ansöka, inte på något sätt straffas för att de har väntat.
FARR ser positivt på att många nu talar i termer av
solidaritet när det kommer till personer på flykt. Vi är glada att
många vill hjälpa till med att ta emot flyende från Ukraina och hoppas
att de senaste veckornas växande förståelse för flyktingskapets svåra
villkor även leder till en ökad förståelse för flyende från andra
länder som bär med sig år av krig och förföljelse. Denna solidaritet
liksom asylrättens principer måste gälla alla människor som är i behov
av skydd.
Många drar nu paralleller till 2015, året då det
offentliga samtalet om solidaritet med krigens flyktingar snabbt
övergick till stängda gränser, pushbacks, taggtråd och begränsande
lagar. De senaste dagarna har politiker både i Sverige och i andra
europeiska länder uttalat sig om att de som kom 2015 inte var ”riktiga
flyktingar”, till skillnad från de som nu tvingas lämna Ukraina. FARR
reagerar mycket starkt på dessa illvilliga uttalanden och vill påminna
om att över 75 procent av de mer än 100.000 sökande som fick sina
asylansökningar behandlade år 2016 bedömdes ha skyddsbehov efter
Migrationsverkets prövning. En sjunkande andel bifall efter detta kan
enligt forskning och civilsamhällets rapporter delvis bero på skärpt
praxis och brister i rättssäkerheten. En stor majoritet av de
asylsökande kommer från länder med utbredd förföljelse eller långvariga
krig.
Vi vill också påminna om att rätten att söka och få asyl är en
mänsklig rättighet som tillkommer var och en, utan diskriminering. FARR
kommer fortsätta att ihärdigt kämpa för att denna rättighet ska gälla
alla människor i behov av skydd.
Ida Gunge, Ordförande FARR
Linus Ericsson, Ordförande FARR
Nej! Nej! Du ska inte läsa sånt! Tant
Tengbom försökte rycka ifrån mig Smålandsposten. Jag släppte den inte
genast. Jag stod i hallen ett par steg upp i trappan till andra
våningen och läste en artikel om Nürnberg-processen. Det var i oktober
1946, och halva min tredje termin som inackorderad hos tant Tengbom och
hennes son Ulf hade gått.
Domarna hade fällts och processen var slut. Ett tiotal nazister
hade avrättats genom hängning, men Göring hade lyckats begå självmord
med en cyankaliumampull.
Tant Tengbom tog tidningen utan att säga mer och jag teg också
och fortsatte uppför trappan in i mitt rum som varit hennes avlidne
makes arbetsrum. Där stod en välfylld bokhylla, dels med inbundna
klassiker och dels med några meter enkronasböcker av Dumas (De tre
musketörerna, Vicomte de Bragellone), Cooper (Den siste mohikanen),
Jules Verne (En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar),
Twain (Huckleberry Finn). Där fanns också tyska böcker som Fribytarna
på Emden om en tysk kryssare under första världskriget. Böckerna i
hyllan ersatte de dumma läroböckerna.
Jag var sedan ett par år tidningsläsare, intresserad av
krigets slutskede och rättegångarna efter kriget. Jag blev i efterhand
medveten om Hiroshima och Auschwitz. USA prövade vätebomber vid
Bikini-atollen. Kanske skulle hela jorden explodera. Det angavs en dag
och tid för jordens undergång.
Nu var jag arg. Var tant Tengbom smygnazist? Men hon hade
inte sagt något misstänkt. Vi hade inte pratat om sånt när vi åt. Vi
var ganska tysta.
Min avsky mot Växjö högre allmänna Läroverk hade kommit mig
att vantrivas i mitt boende i villan där jag var inackorderad. Jag var
trött på Ulf också. Vi var för olika. Mest stängde jag in mig i rummet
och plöjde igenom enkronasböckerna. Jag var tretton år.
I läroverket hade jag hittat några kamrater (i andra
klasser än min) som delade mitt förakt mot det reaktionära läroverket.
”I som här inträden låten hoppet fara”, brukade vi sucka. En av dem var
Mårten Andersson senare kom att syssla med kulturreportage i TV.
Anders hette den andra.
De besökte mig ett par gånger och det ogillades, men blev inte uttryckligt förbjudet.
Jag ville inte bo kvar. I samband med flytten knyckte jag Förförarens dagbok av
Kierkegaard. Jag hade fått orgasm när jag klättrade rep på
gymnastiken och var nära att ramla ner från 6 meters höjd. Varför?
Boken var inte till någon hjälp.
När vårterminen 1947 började hade jag flyttat till
Nygatan 17, nära Teatertorget i Växjö. Jag delade rum med en ett par år
äldre pojke som skulle ta realexamen till våren. Han påstod sig vara
ungdomsmästare i boxning. Han hade flera boxhandskar, hårda match- och
mjuka tränings-handskar. Han var klart överlägsen mig och jag var ofta
vimmelkantig.
Inackorderingstanten var en medelålders änka
med två döttrar som gick i flickskolans högsta klasser. De var äldre
än vi. Vi åt tillsammans men hade annars ingen kontakt alls.
Hans och jag gick ofta på bio. När vi såg Notorious
av Hitchcock med Ingrid Bergman och Cary Grant råkade min
klassföreståndare fröken Hallbäck sitta bakom oss. Filmen var
barnförbjuden. Hon var min lärare i tyska – ett språk som jag avsiktligt
försummade. Hon var egentligen hygglig, men jag förhöll mig kall. Hon
ingick i ett förhatligt system.
Mina vänner Mårten och Anders, 14 år och poet, gjorde en
surrealistisk aktion i samband med S-demonstrationen 1 maj. Per-Albin
hade dött och Erlander var ny statsminister (han skulle fortsätta tills
jag blev 35). Anders satt i sitt rum och skrev en kort dikt på några
hundra lappar. Det är ett flygblad, förklarade han. Jag hjälpte honom.
Dikten lydde:
”I gräset jag ej satt
Sköna gröna höna.”
Vi klättrade upp på vinden i ett av de högsta husen vid
Storgatan. När demonstrationståget gick förbi kastade vi flygbladen och
de singlade ned på demonstranterna. Anders var nöjd.
Tidningarna skrev mycket om järnridån som Churchill hade
talat om. Järnridån? Nyss hade jag sett foton på ryska och amerikanska
soldater som tillsammans firade freden. Nu verkade de vara fiender.
Vad är det för fel med kommunismen? frågade jag Mamma
hemma i Älghult en vårsöndag. Hon höll på att mata min nya lillasyster
som hette Britta och var född i maj 1956.
Hon funderade länge. Sedan sa hon: Den är nog opraktisk.
