Antirasistiska filmdagar

Filmdagarna har ett skolprogram och ett kvällsprogram för allmänheten. Vi bifogar härmed kvällsprogrammet, samt en inbjudan till invigningen.

Missa inte debatten om skolan
Den 14 november, kl 18 på INKONST, blir det film och debatt om skolan. Fokus kommer att ligga på kunskapsklyftor i skolan, orsaker och lösningar till detta ökande problem. Läs mer på bifogad PDF, ARF2011kväll.
   I panelen:
   Katrin Stjernfeldt Jammeh (s) Kommunalråd Skola, Trygghet och välfärd, Ordförande Utbildningsnämnden
   Agneta Theodosopoulos (fp) Ledamot Utbildningsnämnden
   Noria Manouchi (m) Ledamot Utbildningsnämnden
   Olle Holmberg - tidigare chef för Lärarutbildningen vid Malmö högskola
   Jonas Olofsson - Forskare i tillämpad utbildningsvetenskap
   Roine Selind - Ordförande för Lärarförbundet lokalavdelning i Malmö
   Moderator: Fredrik Clausson, ordförande FilmCentrum Syd, samt gymnasielärare.

Vid vägs ände? Arbetarrörelsens framtidsstrategi

Kvarnby Folkhögskola firar i år 20 år. Under de här åren har det hänt mycket i Sverige.
   En skola firas bäst genom att göra just det vi är bäst på – folkbildning. Därför bjuder vi in till ett stort tvådagarsseminarium här i Malmö under rubriken Vid vägs ände – arbetarrörelsens framtidsstrategi.
   Vi erbjuder seminarier, workshops och diskussioner på Röda huset, Industrigatan 4 i Malmö den 26-27 november 2011. Sovplatser och annan logistik kommer att ordnas i solidarisk anda av oss som bor i Malmö.
   Låter detta intressant? Anmäl dig till jubileumskonferensen för att få mer information om programmet och få konferensmaterialet i förväg.

Läs mer  

Lite glad ändå av Grr

Sällan får man vara riktigt glad.
   Här har jag gått i två år och snart sagt varje vecka väntat på beskedet om Saabs snara och totala nedläggning. I stället har det blivit uppskov på uppskov trots att verksamheten är utdömt av en enig kår av motorjournalister och bilanalytiker. Sist stod hoppet i två omgångar till Vänersborgs tingsrätt.
   Och så blir det fortsatt konstgjord andning. I stället för 2 300 anställda som jag hade hoppats på ska bara 500 få sparken.
   Visst fortsätter journalisterna och analytikerna att tala om alla återstående hinder på vägen, och att de utlovade pengarna inte räcker till att garantera en fortsättning. Och jag tror dem. Men jag vill se en nedläggning nu, inte i en oviss framtid.
   Dock, den svenska bilbranschen är större än Saab Automobil. Lägger man samman besked som kommit de senaste månaderna ser det ut så här:
   • Volvo Personvagnar: fabriken i Uddevalla läggs ner nästa år, alla 600 anställda får gå.
   • Volvo Lastvagnar: 500 är övertaliga.
   • Scania: produktionen konjunkturanpassas och 900 sägs upp.
   500 + 600 + 500 + 900 = 2 500 = hela Saab och lite till. Och sen får vi som vanligt i sammanhanget räkna med multiplikatoreffekterna och underleverantörerna. Jag har inte sett några siffror men minst tusen till torde det bli.
   Volvo Personvagnar går det annars bra för, sägs det. De expanderar, framför allt i Kina. Men det är en våghalsig expansion. 30 miljarder ska satsas på en ny fabrik i Daqing, på en ort i det kinesiska köldbältet utan verkstadsindustriell tradition. En lokaliseringspolitisk satsning med andra ord. Vi som minns Norrbottens Järnverk känner riskerna med såna projekt. En smäll där kan få återverkningar som märks långt ut på Hisingen.
   Volvos marginaler är nämligen inte särskilt imponerande. Största europeiska konkurrenten i premiumsegmentet, BMW, gjorde förra året en koncernvinst på 12 procent. Näst största konkurrenten rodde hem cirka 8 procent. Volvo klarade 1,4 procent. Samtidigt berättas att man förra året gjorde en förlust på 7 400 kr per tillverkad bil.
   Liksom alla i branschen satsar Volvo på eldrift, starkt påhejad av regeringen som betalar en stor del av utvecklingskostnaderna. Svenska Dagbladets reporter som är positiv till satsningen fick prova Volvos elbil vid tre tillfällen. Två gånger fick hon ringa bärgare. Bilen kostar 14 500 kr i månaden att leasa. Elkostnad tillkommer. Ni kan själva räkna ut årskostnaden.
   Lite glad kan man vara ändå.

De redan rika blir rikare av Gunnar Stensson

Rubriken är hämtad ur Lennart Pehrsons krönika i Sydsvenskan 31/10. Enligt en ny rapport från USA-kongressens budgetkontor har toppinkomsttagarna, som utgör 1 procent av det amerikanska folket, ökat sina inkomster med 275 procent sedan 1980. Denna enda procent superrika disponerar nu 17 procent av USA-hushållens samlade inkomster.
   Klyftan är en konsekvens av den nyliberala politik som Reagan och Thatcher började föra. Jag minns tydligt den morgon då Reagans valseger förkunnades i radion. Jag satt i vpk:s röda Volvo tillsammans med Erik Nilsson, som skjutsade mig till Heleneholmsskolan i Malmö. En röd  sol gick upp bakom Uppåkra kyrka. Jag oroade mig mer för kärnvapnen i det kalla krigets Europa än för världsekonomin.
   Ockupanterna på Wall Street har alltså rätt enligt budgetkontorets rapport. Mot den enda procenten rika står folkets 99 procent.
   Hur kunde det bli på detta sättet? Hur kunde miljontals amerikanska medborgare vräkas från sina hus, som sedan dess står tomma och snabbt förfaller, samtidigt som hemlösheten ökar i USA? Hur kunde hela städer förvandlas till spökstäder? Hur kunde tiotals miljoner medborgare i USA bli arbetslösa?

En äldre ekonom?

En äldre ekonom har försökt analysera utvecklingen. Han skriver bland annat: ”Varje kapitalist slår nu ihjäl flera. De små industriidkarna, köpmännen, småspararna, hantverkarna och bönderna sjunker ner i armod för att deras lilla kapital inte räcker till i konkurrensen med de större kapitalisterna.
   Medelklassen bekämpar miljardärerna för att skydda sin existens som medelklass mot undergång. Med det beständigt avtagande antalet miljardärer som åtnjuter alla fördelar av globaliseringsprocessen växer massan av elände, träldom, urartning och utsugning, men också upproriskheten.
   Nu handlar det om massans expropriation av expropriatörerna.”
   Som synes är denne analytiker optimist beträffande utgången av den kamp som ockupanterna på Wall Street har inlett.

Frågor utan svar av Lucifer

De pågående turerna krig Grekland och Eurounionen borde förstås inte förvåna oss inbitna Euroskeptiker. Men tänk efter. I en union som påstås vara uppbyggd för att värna freden och demokratin i Europa är indignationen stor mot att en av dess medlemmar tänker anordna en folkomröstning om ett ”räddningspaket”. EU har ju annars en betydande vana att handskas med folkomröstningar. Skulle man förlora så bara upprepar man omröstningen några år senare och skulle det gå lika illa då så tar man om det igen. EU-omröstningar i medlemsländerna är rena skämt som demokratiska instrument.
   Och räddningspaket, ja det är det väl, men för vem? EU tänker placera ut folk i de grekiska ministerierna så att grekerna gör rätt, att de skär på de ställen EU vill och ingen annanstans. Grekland sätts under utländskt ekonomiskt förmyndarskap. Och vem räddas? Inte Grekland: sociala utgifter ska skäras ner, många människor avskedas från sina jobb och många statliga verksamheter ska säljas ut, privatiseras. De som räddas är väl långivarna, bankerna i Tyskland, Italien, Frankrike, Grekland, USA som har öst ut pengar utan säkerhet. Nu ska de inte förlora på sina affärer. Och för att det ska bli möjligt ska skattebetalarna i de andra Euroländerna ersätta bankerna. Och på köpet ska man nå den överstatlighet som man så länge har drömt om och som nu framförs som enda chansen att undvika ekonomiskt sammanbrott i Europa.
   Eurokrisen ingår förstås i ett större ekonomiskt mönster som jag inte kan överblicka eller diagnostisera. Men hetsen mot Grekland behöver man inte ställa upp på. I stället kan man lämpligen ytterligare vässa sina argument mot Euron och skärpa sin skepsis mot EU och de europeiska stormakterna. Sen kan man också grubbla över hur saker hänger samman. Cheferna för armén, flygvapnet och marinen samt överbefälhavaren är samtliga utsedda av den borgerliga regeringen i Grekland 2009. Generalerna avskedas nu av Papandreu vilket väcker högerns upprördhet. Militären i Grekland har alltid spelat en viktig politisk roll och mitt under svåra ekonomiska förhållanden ska militärerna ha hundratals nya stridsvagnar och hundratals nya stridsflygplan. Hur hänger det ihop?

USA-imperialismen av Gunnar Stensson

Trots att USA befinner sig i stark tillbakagång ekonomiskt, politiskt och militärt har landet fortfarande stor kapacitet att ställa till skada i världen. För närvarande är Iran mest hotat. Israels Netanyahu söker stöd för en attack mot Iran och provsköt i onsdags en ny missil. Även om ett israelisk-amerikanskt angrepp mot Iran kan avstyras så leder det yttre hotet mot Iran till att Ahmadinejads diktatur stärks och oppositionen försvagas.

1. Hemlig drönarbas.
USA har öppnat en hemlig flygbas med förarlösa flygplan, så kallade drönare,  i Arba Minch, 50 mil söder om Addis Abeba. Därifrån skickas obemannade Reaperplan med satellitstyrda bomber in över Somalia för att anfalla al-Shabaab-baser. Enligt USA välkomnar Etiopien baserna, men Etiopien förnekar att landet tillåter utländska flygbaser. Dödliga attacker med drönare har utförts i Afghanistan, Irak, Libyen, Pakistan, Somalia och Libyen. TT

2. Gulf Cooperation Council: USA i spetsen för sex arabiska diktaturregimer
USA försöker skapa ett nytt Nato i Gulf-regionen med udden riktad mot Iran. Obama tillkännagav nyligen att den siste amerikanske soldaten ska återvända hem från Irak den 31 december i år.
   USA har försökt övertala Irak att tillåta 20 000 amerikanska soldater stanna i Irak, men den irakiska regeringen har sagt nej.
   Därför blev det nödvändigt att förstärka USA:s närvaro på andra sätt. I den nya USA-ledda försvarsorganisationen ingår Saudiarabien, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arab-emiraten och Oman.
   Samtidigt uppgraderar Israel sin kärnvapenkapacitet med Jericho 3-missiler och ubåtsbaserade kryssningsmissiler i Persiska viken.
   Det är särskilt oroande att Bahrain ingår i alliansen. Demokratidemonstranterna i Bahrains huvudstad Manamar blev brutalt nedslagna av saudiska säkerhetsstyrkor i februari och mars. Många dödades. Andra fängslades och torterades. Läkare och sjuksköterskor som vårdade skadade demonstranter fängslades. Sydsvenskan beskrev i söndags Bahrain som västs blinda fläck och Bahrain som landet som glömdes i den arabiska våren.
   Varför? Jo, USA och Storbritannien har ett strategiskt intresse av  att makten i Bahrain stannar hos den sunnitiska kungafamiljen. I Bahrain finns en stor amerikansk flottbas. Därför undertrycks informationen om förtrycket i Bahrain. I Bahrain fortsätter diktaturen med USA:s stöd. Den nya försvarsorganisationen cementerar diktaturen ytterligare.
   En svensk demokratidemonstrant har dömts till livstids fängelse i Bahrain. Det hör man mindre om än om journalisterna i Etiopien.

Falska truismer – finns såna djur? av Stig Henriksson

(Först publicerad i VLT 1 nov)

Besläktad med faktoiderna är de falska truismerna. En truism är ett uttalande som är självklart och därmed meningslöst. En falsk truism är således något som låter så självklart så att det inte behöver stödjas med argument.
   ”Konkurrens är alltid bra.” Nej, konkurrens är bra i många fall, men det finns tämligen övertygande forskning som visar på att samarbete ofta ger bättre resultat.
   Ibland når man längre genom en väl avvägd blandning av konkurrens och samarbete. Den sk Gnosjöandan är ett vackert exempel på detta. I mycket av skolarbetet har det sammanlagda inlärningsresultatet ökat om eleverna lärt sig samarbeta istället för att samma beteende stämplats som fusk.
   Men även i mer banala inköpssituationer är bilden mer komplicerad än truismen vill vidgå.
   För att konkurrens ska fungera enligt planen måste ganska många villkor vara uppfyllda. Det måste till att börja med finnas flera leverantörer. De får inte samarbeta. Kunden måste ha en rimlig möjlighet till - och intresse av - att kunna jämföra alternativen och liksom nollställa erbjudandena.
   Låt oss se på dessa villkor i några konkreta situationer! När Fagersta kommun går ut i upphandlingar finns det inom vissa branscher ingen alls eller bara en som lägger anbud. När landstinget privatiserade vår sjukvård så skulle det ske i konkurrens. Även där dock bara ett anbud.
   Samarbetet då? Vem tror ni yttrade dessa pessimistiska ord? ”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa eller förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.” Jo, Adam Smith. Grundaren av modern nationalekonomi och ibland kallad liberalismens fader hade redan på 1700-talet nått denna insikt.
   Hur är det då med kunskapsnivån? Ja, nu ska t ex nyanlända flyktingar fritt få välja etableringscoach och SFI-leverantör. Jag tror kommentarer är ganska överflödiga om hur detta ska fungera i praktiken.
   Men att politiken är en konkurrensutsatt bransch, det är bara bra och kallas demokrati i högtidligare sammanhang!

"Ibland snavar människan över en sanning, men de flesta reser sig och skyndar vidare som om ingenting har hänt."
Winston Churchill

Butiksdöd? av Sven-Hugo Mattsson

Det finns en skröna om att det finns en butiksdöd i Lunds Centrum. Ordet är för starkt, butiksdöd bör bara användas för de butiker i glesbygd som, på grund av utflyttning, läggs ner för att aldrig återkomma. I Lund är det sannerligen inte fråga om utflyttning, tvärtom Lund expanderar. Det är ju inte så att butiker dör, det är fråga om att ekorrhjulet snurrar allt fortare.
   Det finns runt 300-350 butiker, restauranger och annan verksamhet i Centrum. Ungefär var tionde byter ägare eller inriktning varje år. Det innebär att 30-35 butiker står tomma varje år när butikerna/dylikt, skall ha annan inredning eller byggas om. En cykelaffär blir en skivbutik, som behöver större utrymme. Skivbutiken kommer från Råbygatan och lämnar där en lokal. Skivaffären som verkligen möter marknadens behov behöver snart ännu större lokaler och flyttar till Stadshallen. Den gamla butiken blir en restaurang. Så börjar vi ladda ner, vad det nu är, och underlaget för skivaffären försvinner och flyttar till Malmö, där den sen tidigare är etablerad. Skivaffären blir Hemtex som senare blir Turistbyrån. Restaurangen utökar och tar över en skoaffär som blir en bar. På så vis står det ständigt tomma butiker i väntan på något annat. Det finns butiker som står tomma länge, det är inte konstigt. Att omedelbart hitta nya ägare till en viss lokal är inte gjort på en kvart.

Gnället
Att det finns en butiksdöd i Lund ingår i det gnäll som har funnits om Lund i många år. Gnället att det inte finns tillräckligt många P-platser. Lund har fått en tråkstämpel, det finns inte tillräckligt med kultur och så nu butiksdöden.
   Följande är ren fakta om Lund och dess Centrum. Det har aldrig tidigare funnits så många lägenheter i centrala Lund, det har aldrig tidigare rört sig så mycket människor i Lunds Centrum, det är inte konstigt eftersom vi på bara några årtionden blivit dubbelt så många. det har aldrig tidigare funnit så mycket kultur i Lund som nu. Det har aldrig tidigare funnits så många p-platser i centrum eller centrumnära, det har aldrig tidigare befunnit si gså många i centrala Lund som nu. Det sjuder helt enkelt av liv. Lunds handelsplatser har blivit fler genom nybyggnad. Knut den store och delar av Bytaregatan och Bangatan är nytt. Delar av Lilla Tvärgatan och Kattesund är också nytt, vi håller just nu på att bygga till Saluhallen och i stadsparken har det nyligen byggts en ny restaurang. Lägg till det den stora utbyggnad som skett de senaste 10 åren, att restauranger och kaféer har flyttat ut på gator och torg.

Optimism istället
Finns det då inga problem för handlarna i Lunds Centrum? Jovisst, för många är det nog för höga hyror och det är väl därför en del butiker står tomma länge. Det finns konkurrens från extern handel, framförallt Nova och Mobilia bara i Lund. Vi laddar ner så att skivbutiker försvinner, vi handlar över nätet och frågan är hur länge till vi har bokhandlare kvar.
   Men varför möta detta med all den pessimism som handlarna gör i Lund. Varför inte tala om att du kan handla praktiskt taget allt här, i centrala Lund handlar jag runt 90 % av allt jag handlar. Varför inte tala om att här finns massor av restauranger och kaféer? Varför inte göra en lista över all kultur här finns, med allt mer musik på krogarna. Varför inte tala om att det finns goda kollektiva sätt att färdas in till Lund? Varför inte tala om att det finns massor av centrumnära p-hus och p-platser?

Trots USA:s hot - Palestina invalt som Unescos 195:e medlemsstat av Gunnar Stensson

107 länder röstade för, 14 mot och 52 la ner sina röster. USA, Kanada, Tyskland och Sverige röstade mot. Det ger en antydan om regeringens verkliga ståndpunkt i Mellanöstern. Centern och oppositionspartierna är kritiska mot regeringens beslut.
   Resultatet hälsades med jubel i Unescos plenisal i Paris där representanter för 173 nationer samlats. I Moderaternas nästa partiprogram kommer det trots allt troligen stå  stå att också Sverige röstade för Palestina..
   Därmed har ännu ett avsnitt skrivits i historien om Palestinas väg till internationellt erkännande
   USA drog tillbaka sitt ekonomiska stöd till Unesco på knappt 80 miljoner dollar. De vill inte vara med när de inte får det som de vill. Egendomligt nog kritiseras palestinierna för att de inte viker sig för utpressningen. Det rimliga vore att i stället fördöma USA:s missbruk av den ekonomiska makten.
   Det är inte första gången USA handlar så här.. 1984 lämnade de Unesco helt och hållet och höll sig borta flera år. Å andra sidan hoppas de nu på stöd från Unesco i Afghanistan. Så de kanske ändrar sig.
   Men andra nationer är beredda att ge ekonomiskt stöd i USA:s ställe. Ekonomiskt stöd ger inflytande.
   Palestina kommer nu att ansöka om medlemskap i WHO. Sedan fortsätter man i ytterligare femton FN-organ.
   Palestina kan nu via Unesco anmäla flera heliga platser till världsarv.slistan. Det gäller till exempel födelsekyrkan i Betlehem, Makpelagrottan med Abrahams grav i Hebron och Klippmoskén på Tempelberget.
   För palestinierna och Mahmoud Abbas är segern en triumf som stärker Palestina inför omröstningen om Palestinas FN-medlemskap i generalförsamlingen nästa vecka.
   USA kommer att inlägga sitt veto, men världsläget är nu sådant, att USA:s maktspråk och försök att ensidigt få sin vilja fram genom mutor och hot bara väcker irritation. I den uppvaktande kvartett som brukar gå USA:s och Israels ärenden är meningarna delade.
   Israel tror inte sina ögon och kallar det hela science fiction.

Är verkligen Sverige helt i knät på USA om Kuba? av Bertil Egerö

Svensk-kubanska föreningen gör många bra saker. Bland annat förmedlar den bidrag till inköp av råvaror för medicintillverkning – sådana varor Kuba förvägras köpa själv tack vare USAs olagliga blockad mot landet.
   Men Svensk-kubanska är på kant med Sverige, inte minst sedan dess studiehandledning förlorade det statliga bidraget bl.a. eftersom den inte med ett ord nämner interna oppositionsrörelser eller problematiserar samhällsutvecklingen. Synd, det finns säkert många insiktsfulla medlemmar vars observationer och analyser vore av värde för oss alla.
   Föreningens hållning mot Kuba är allmänt okritisk, mot det officiella Sveriges förenklade ”diktatur”-bild totalt kritisk. Det kan leda till lite väl snabba tolkningar av osäker information. Eller vad sägs om följande: Den 25 oktober i år röstade i stort sett alla i FNs generalförsamling mot USAs blockad. Sverige var inte närvarande bland de röstande. Svensk-kubanskas ”språkrör” Eva Björklund kallar det ”Ett uppenbart brott mot Sveriges politik hittills. Och hela världens, med några få undantag. Frågan är varför? Är det på detta sätt Sverige ska försöka återta sin rösttyngd i världen?”
   Även Libyen var frånvarande. Eva fortsätter: ”Vad har nu Sverige och Libyen gemensamt? De tar inte längre avstånd från USAs kriminella blockad mot Kuba. Som enda två medlemsländer i FN höll de sig borta från generalförsamlingen när årets omröstning ägde rum den 25 oktober. Libyen kan ju sägas ha laga förfall, men Sverige? USAs 3 minilydstater i Stilla havet – Marshallöarna, Micronesien, Palau – drog sig inte undan utan satt kvar och lade ner sina röster precis som förra året. USA fick bara sällskap av Israel, som liksom tidigare år lade sin röst mot fördömandet. Övriga 186 länder i världen röstade för Kubas krav att USA måste häva blockaden. Ytterligare ett land sällade sig till flertalet, men två drog sig ur – Sverige och Libyen – så röstetalet i år blev 186 i stället för förra årets 187.
   ”Under debatten inför omröstningen begärde ett 50-tal regeringsrepresentanter ordet för att kräva ett slut på USAs inringning och blockad av Kuba. Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez fördömde den intensifierade blockaden liksom den undergrävande verksamhet som USA bedriver för att få till stånd det regimskifte som också är blockens syfte sedan starten för 50 år sedan. Kuba visade att kostnaderna för de skador blockaden orsakat landet fram till 2010 uppgår till 975 miljarder US-dollar. Det gör blockaden till det enskilt viktigaste hindret för ekonomisk utveckling på Kuba.
   ”Blockaden är ett uppenbart brott mot folkrätten. Enligt Genevekonventionen är den att jämställa med försök till folkmord och utgör en massiv kränkning av kubanernas mänskliga rättigheter.
   20 gånger har FNs Generalförsamling fördömt blockaden, varav tre gånger under Obamas presidenttid. För första gången utan Sveriges röst.”
   Så långt Eva Björklund. Det är glädjande att USA nu står ensamt, med ett Israel som i FN-sammanhang helt saknar trovärdighet, som enda partner. Och varför deltog inte Sverige? Jag ringer UD och får veta att de svenskar som deltog i denna generalförsamling var parlamentariker utan mandat att rösta. ”Tekniska skäl” låg bakom missen. Sverige har därefter lagt sin röst mot blockaden direkt till FN, och fått den registrerad. UD har sedan talat med Kuba, även på hög nivå, för att förklara vad som skett. När jag ber handläggaren om officiell bekräftelse i form av ett pressmeddelande eller annat officiellt besked, visar det sig att en sådan inte kommer att ges.
   Ligga lågt, vara tyst – liksom i fallet med svenska soldater i Afghanistan väljer regeringen att undvika offentlighet. Så kan man driva politik i en inte helt enig allians.

Jonas Sjöstedt och Paul Krugman: Island visar vägen ur den ekonomiska krisen! av Gunnar Stensson

Jonas såg det först. Medan många länder i Europa drabbas av stigande skulder och arbetslöshet med risk för recession, utgör Island ett intressant undantag, skriver han den 6/9. IMF har lämnat ön eftersom landet inte längre behöver hjälp från valutafonden. Islands banker gjorde enorma förluster och var nära att dra med sig hela nationen i konkursen. Idag har Island lägre arbetslöshet än EU, handelsöverskott, tillväxt och en sanerad banksektor. Det är något som Grekland, Portugal och Irland bara kan drömma om. Vad har då islänningarna gjort?

• De har haft en rörlig växelkurs som gett dem draghjälp ur krisen. Med euron hade det knappast gått.
• De har låtit banker gå i konkurs och ägarna och kreditgivarna har fått ta smällen i stället för skattebetalarna.
• De har försökt skydda dem med lägst inkomster och hjälpt husägare med uppskjutna betalningar på lånen för att undvika privata konkurser.
• Island har börjat ställa de ansvariga för bankkrisen till svars för sina handlingar.
• Island har som enda krisland i Europa en vänsterpartist som finansminister.”

Island ansågs utgöra det ultimata ekonomiska katastrof-scenariot, skriver Paul Krugman den 27/10 i New York Times.  Bankirerna rymde efter att ha belastat landet med en enorm skuldbörda.  Situationen verkade hopplös.
   Men något överraskande inträffade på vägen till det ekonomiska Armageddon. Själva desperationen gjorde konventionella lösningar omöjliga och gav landet frihet att bryta mot reglerna.
   Alla andra länder räddade bankerna och lät folket betala. Island lät bankerna gå i konkurs och stärkte det sociala trygghetsnätet.
   Alla andra länder försökte beveka de internationella investerarna. Island införde temporära rörelserestriktioner för kapitalet för att skaffa sig manöverutrymme.

Hur gick det?
Också Island har lidit stor ekonomisk skada och fått sänkt levnadsstandard. Men islänningarna har lyckats begränsa både arbetslösheten och de mest utsattas lidanden; det sociala trygghetsnätet är intakt liksom samhällets grundläggande anständighet.
   ”Det kunde ha varit mycket värre” är kanske inte någon särskilt uppmuntrande slogan, men i en situation då alla förväntade sig ett fullständigt sammanbrott innebär den en politisk triumf
   Och detta är en lärdom för oss alla. Det lidande som så många av våra medborgare utsätts för är onödigt. I denna tid av otroligt lidande och ett mycket brutalare samhälle fanns det ett val. Det var inte nödvändigt - och det är inte nödvändigt -  att det skulle bli så här.

Paul Krugman har skrivit sin artikel i Reykiavik, där han studerar Islands ekonomiska politik.
   Samtidigt kritiserar han den konventionella marknadsliberalism som tillämpas i hela västvärlden och som i det aktuella läget kan sammanfattas i doktrinen: bankerna måste räddas och allmänheten betala priset i efterdyningarna efter den finansiella krisen.
   En kris, orsakad av avregleringar, ska alltså botas med en ännu värre högerpolitik; en era av massarbetslöshet blir en era av återhållsamhet och offentligt sparande, en era då regeringarna slaktar de sociala trygghetsnäten och håller tillbaka investeringarna i stället för att skapa nya jobb.
   Man påstår att det inte finns något alternativ, att bankerna måste räddas och statsutgifterna minskas för att tillfredsställa de finansiella marknaderna. Man hävdade rentav att detta skulle leda till flera jobb genom att gynna privat konsumtion, trots att effekten av statlig sparpolitik är den motsatta.
   Starka krafter står bakom den marknadsliberala doktrinen. Både republikanerna i USA:s kongress och den europeiska centralbanken kräver minskade statliga utgifter. Den europeiska centralbanken uppmanar alla europeiska länder, inte bara de som befinner sig i farozonen, till ekonomisk återhållsamhet.

Doktrinens följder
Vi ser redan nu följderna av att tillämpa doktrinen. De är desamma som motsvarande politik utlöste 1930.
   Grekland har tvingats ner i en allt djupare avgrund och ställts under förmyndare. Storbritanniens ekonomi har stagnerat och förtroendet sjunker bland både konsumenter och investerare.
   Ännu mer talande är det exempel som brukar anföras som bevis för att doktrinen fungerar, nämligen Lettland. Inte minst den blonda häxan på Swedbank påstår ofta att Lettlands utveckling är en succé..
   Och visst, Lettland lyckades minska sitt budgetunderskott och övertyga finansmarknaden - men till priset av 16 procents arbetslöshet och en ekonomi som fortfarande är 18 procent mindre än före krisen.

Det nya ekonomiska programmet
Paul Krugman - och Jonas Sjöstedt - har försett den internationella proteströrelsen med ett exempel att följa – Island – och ett program för den ekonomiska politiken: – Låt bankerna konkursa! Låt ägarna och kreditgivarna ta smällen! Bygg ut den sociala tryggheten! Kontrollera kapitalrörelserna!
   Kommer grekerna slå in på samma väg efter den folkomröstning som premiärminister Giorgos Papandreo utlyst? Greklands situation skiljer sig från Islands eftersom Grekland infört euron.

k-red? av Jörgen L.

Tycker VB borde skaffa en ovan, att hantera texter av icke anslagstavletyp. Och för att utveckla nätbladet. Eller ed svurits om att sista Lunda68an innan går ur tiden skickar tack-för-god-kamp mailet till SDSs polredchef samt därefter avregistrerar domänen ... Hör med k-knuttor knutna till miljön ("Under rosa snuttefilten") för tips eller stan och vänstern numer tömd på humanistisk begåvning? Lund - en glad BNP-hora! För med Ideon i stan är nog alla vetenskapsgrenar utom den tillämpat tekniska en slags teologier.
   Nå, även vår storebrorstidning i Malmö verkar understundom tunn. Har Avellan rensat ut? Och gamle k-redaktören lämnade ett tomrum - månne som god ursäkt gå högerut iom nya posten? En gång var Olof Lagercrantz landets permanente skuggpresident, den liberala värdearsenalen till sin otvetydiga huvudfåra humanistisk och social samt av imponerande intellektuell halt och så hade vi en samhällstillvänd och aktiv, rent av blomstrande progressiv medelklass inom speciellt kulturrelaterade branscher med ett betydande inslag av akademiker, vitala företrädare för allsköns humaniora. Idag härskar en tungt materialistisk nykapitalism och vissa slapptänkta dårar, inkl. på egna kanten tycker vi ska tävla med asiatiska vulgärkopior - på väst. När arbetet på samhällsformens kritiska genomlysning avstannar återtar västRom sin till synes obevekliga strävan efter dominera omgivningen. Och akademikerna, som exvis Ove Bring numera på försvarshögskolan hjälper till med att omdefiniera MR (mänskliga rättigheter) till allt vad gagnar västs militära, ekonomiska, politiska etc intressen. Vasallen FN tillfixas sen i syfte sanktionera Nato, gendarmen att med högteknologiska militära maktmedel lyfta den vite mannens till synes eviga civilisationsbörda. Var tid sin legitimering av vad övermakt alltid nyttjats till - humanitära interventioner blott senaste produkten från persuasiva idéfabriken.
   Är då prof. Bring blott en middagsöverste där tjänstebeskrivningen kräver myndighetslojalitet samt att talangen nyttjas ge blodiga undertryckandet en chimär legal gestalt? Alternativt en öppna samhällsformens samt folkmaktsbaserade västliga allmänintressets tjänare som definitivt, sett till sin överordnade akademiska roll kan avkrävas intellektuell hederlighet - men även ställas till svars för medhjälp sanktionera angreppskrig i syfte byta regimer, eller resursplundring jämte annat en sedan 1000-talet ständigt expansionshungrig världsdel, sysslar med. Notera sen att Nato angrep fiendesidans medieföretag under både Jugoslavienkrigen men även i Libyen. Speciellt vad gäller sista förekom en ohöljd krigspropaganda i svenska och danska TV-media där metoderna säkert återfinns i de handböcker som börjar gälla den dag vi ser Claes JB Löfgren iklädd svensk eller EU-gemensam uniform referera stabskommunikéer, silade via sina samtidigt nya och gamla överordnade, på SVT. Gäller rätten att tysta medier med exvis missiler även västs motparter, vid en konflikt? Och kan tillämpas på envar plats där våra lätt förklädda inf-officerare, må tjänstgöra? Vad säger sergeanten själv?

   Nå, den vänster och annan samhällsopposition som väljer självsoten har otvetydigt medansvar för uppkomna situationen. Och Gramscis hegemoniteori får väl anses övermåttan bekräftad, i numera läget. V-partiet en stötta vad gäller Afghanistan men även Libyen, där svenska insatserna borde få kontant belöning vad gäller deltagande flottiljerna - ett rätt tillse att svenska försvaret inte medverkar i imperialistiska krigsäventyr. I Danmark verkar vänsterns institutionella upplösning gått längst - hur kunde annars en SF-ledare anförtrotts UM-posten? Ja, i dessa tider av alltmer perverterade liberala samhällsformer där väst verkar vilja importera noll-opposition och endräktspolitik i samma mån som ekonomiska systemet exporteras österut, så ter sig kollapser och sammanbrott som snart enda utväg, och ljuspunkt. En rätt paradoxal slutstation med tanke på den framstegstanke som alltid följt vänstern. Sällan har väl kaos framstått så lockande alltså ett läge där världen åter blir öppen, och möjlig.

Kulturtips

Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november.
Fre 04 nov kl. 19:30. Läs mer

EDO MAAJKA & Frenkie (Bosnia-Hercegovina)
4 november kl 22:00 på Moriska Paviljongen. Läs mer

En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Fre 04 nov kl. 19:30
Läs mer

White On White #3
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Fre 04 nov kl. 19:00
Läs mer

Armen
Statsteatern fullföljer sin tradition av vinterteater i Slottsträdgården med den nyskrivna rysaren Armen där medborgaren bygger monstret.
Lör 05 nov kl. 13:00. Läs mer

Siegfried
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino5 november kl 17:00. Repris 6 november. Läs mer

Den Giriga efter Molière
En mor. En dotter. Båda med smak för det goda i livet: kärlek - och pengar. Kullehusteatern klär sig denna gång i Molières starkaste färger med denna komedi, rykande het från 1600 - talet. På Bryggeriteatern 5 november kl 18.00.
Läs mer

Ein Deutsches Requiem Op. 65
Johannes Brahms, där sorgen och hoppet möts - i Allhelgonanatten. I S.t Pauli kyrka 5 november kl 19.30.
Läs mer

Four Hands & Malmö Gitarrorkester
På Palladium 6 november kl. 16.00
Läs mer

EUSKEFEURAT
På Palladium 7 november kl. 19:30
Läs mer

Ebba Forsberg
På Palladium 8 november kl 19:30.
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 08 nov kl. 16:00. Läs mer

Middag med Torbjörn Flygt
Samtal med Augustvinnaren Torbjörn Flygt, just nu aktuell med Outsider, och i övrigt en ständigt efterfrågad föreläsare och litterär framträdare. På Moriska Paviljongen 8 november kl 18.45 & 19.30.
Läs mer

Lilla Asmodeus
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Ons 09 nov kl. 18:00. Läs mer

Natacha Atlas
På Palladium 9 november kl 19.30
Läs mer

Sjöflickan och Drakens Dotter
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, på Teater Sagohuset 4 september - 30 november. Ons 09 nov kl. 10:30
Läs mer

Hjärnans Dag Malmö
För andra året i rad arrangerar Hjärnfonden Hjärnans Dag, en föresläsningsdag den 10 november  kl 09.00 på Palladium
Läs mer

PAUSE
På Lunds Stadsteater 10 november kl 19.
Läs mer

Hela kulturcentralens program