2020-09-17

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.
 

 

Den 25 september är det Global aktion inom Fridays for future. I Sverige är förhoppningen en demonstration framför varje kommunhus.
   I Lund samlas högst 50 personer på Stortorget kl 12-14. Tal streamas till vår Facebooksida för onlinedeltagare. OBS ANMÄLNINGSPLIKT i vårt Evenemang för 25/9 om man vill vara fysiskt närvarande.

Grind Galleri

  

På kulturnatten eller snarare kultureftermiddagen mellan klockan tolv och sjutton visar jag bilder i akryl, olja, akvarell och torrpastell med motiv från Lund och resten av Skåne. Om vädret tillåter.
Välkomna! 
Ann Schlyter

Här, där och på din skärm

 

 

Detta år ser ju allt lite annorlunda ut. Vi kan inte träffas som vanligt och ha en myllrande folkfest på stan. Men! Vi kan fortfarande ha en myllrande folkfest här på hemsidan! I programmet här nedan hittar du vilka arrangemang du kan besöka på plats i år, och vilka arrangemang du kan besöka digitalt. Du hittar många gamla godingar men också nyheter.
Läs mer på hemsidan »

Ta emot flyktingar från Moria!

 

Det kräver Röda Korset och 150 forskare. Tio länder i EU tar emot 400 ensamma barn. I Sydsvenskan skrev Olle Lönnaeus: ”Igår visade Morgan Johansson att han inte vill vika från den hårda linjen när han sa blankt nej till att Sverige ska ta emot barn från det nedbrunna Moria-lägret i Grekland.”
   Vad är han rädd för? Att förlora rasisternas röster?

Lunds miljöhistoria

 Lunds allmänningars tragedi, Sankt Hans källas förvandling till ett surhål och Åkerlund och Rausings vinst genom miljöförstörelse är ämnet för en mycket intressant uppsats i humanekologi av Mikael Lövgren: The naturalization of the urban and corporate logic:How the sacred waters of Lund, Sweden, progressed into a  toxic sludgehole. Vi återkommer i nästa VB med en presentation. 

Reservation mot planförslaget för kvarteret Galten av Ann Schlyter

 

Det verkar som om min kommunalpolitiska karriär börjar och slutar med Galten.
   Nåja, även om jag inte kandiderar till byggnadsnämnden nästa mandatperiod, fortsätter jag förhoppningsvis att jobba för en fin stadsmiljö, mot rivningar och annan förstörelse av det byggda kulturarvet.
   Det var mot planerna på en sexfilig motorväg tvärs genom stadskärnan, Genombrottet, som jag först engagerade mig politiskt. Med stencilerade skrifter, flygblad och plakat fick vi till slut politikerna i fullmäktige att ändra sig. Men det var nära katastrofen och många hus hade man hunnit riva, bland annat de flesta i kvarteret Galten.
   Nu efter 52 år har planer på att bygga på tomten äntligen tagits fram. Men det är inte fråga om återuppbyggnad av småskaliga miljöer, nej nu gäller det exploatörernas vinster. Få hade möjlighet att påverka det underlag som gavs till en arkitekttävling, i alla fall inte Vänsterpartiet. I underlaget tycks inga rimliga begränsningar av exploateringen eller krav på bevarande och anpassning finnas. 
   Så småningom har vi nu ett planförslag som med rätta retat upp många Lundabor. Till min glädje ser jag att det bildats en aktionsgrupp, ARG, som för fram de argument jag haft och som sammanfattats i min reservation från i juni. Tyvärr, koncentrerar ARG sig inte på kvarteret Galten, utan förespråkar i sitt flygblad parkering på Mårtenstorget. Jag anar att byggnadsnämndens mest bilvänliga parti, FNL, haft en viss inverkan.

Min Reservation till planförslaget:
Förslaget till samråd är inte acceptabelt av flera anledningar:
 • Gatuhusen mot Mårtenstorget bryts upp genom rivning av del av ett hus (TP-huset). Det räcker med ett valv för att komma in på gården.
 • Gårdshuset från 1813 rivs. Det har redan rivits alltför många gamla hus i Lund, inte minns i samband med genombrottsplanerna. De få som finns kvar bör vi bevara.
 • Höghuset är fortfarande för högt. Kallas 9 våningar, men egentligen är det 11 eller 12, om man räknar en hög entrévåningen för butiker och 10 eller 11 bostadsvåningar, de översta under det branta skeva sadeltaket. Husets höjd bör inte mer än marginellt få överstiga höjden av befintliga hus i kvarteret.
 • Vårfruskolans elever får en mindre bollplan än den de har nu på framsidan av skolbyggnaden och skolgård på ett betongdäck ovanpå busstationen. Ytan för skolgård blir långt under alla normer. Om dessutom skolhuset ska byggas till blir det helt oacceptabelt ur ett barnperspektiv.
 • Underjordisk parkering i två våningar. Vanlig parkeringsnorm ska tillämpas för verksamheter och bostäder i kvarteret, trots läget i stadskärnan. Dessutom avses göras plats för ytterligare 175 bilar enligt överenskommelse i markanvisningsavtal. Att bygga underjordiska garage innebär motsatsen till att successivt begränsa privatbilismen i stadskärnan. Man bygger fast sig i ett system som är skadligt för såväl klimat som närmiljö.
 • Planens grundkoncept. Det kallas en ”mötesplats” inne i kvarteret, mot vilka butiker och verksamheter vätter. Det behövs inte mer butikslokaler. Med minskad detaljhandel är det särskilt viktigt att entréer vätter mot det gamla gatunätet. Den medeltida stadens gatumiljö utarmas på innehåll.

Äntligen stod Röda Kapellet på Mårtenstorget! av Gunnar Stensson

 Träden var gröna och stämningen hög fredagen den 11 september. Torget var fullt med människor som gladde sig över att allt äntligen var som det brukar vara efter sex långa mardrömsmånader. Instrumenten blänkte och musiken ekade mellan Coop och Saluhallen. Torgståndens färska frukt, putsade äpplen, kantareller, potatis och grönsaker doftade i solskenet. 

   Mellan låtarna höll Kapellets instrumentalister tal om coronan. De krävde större vårdsatsningar, bättre åldringsvård, utökad vårdpersonal, rimliga villkor för hemvården och mycket annat. Det hördes bra trots att förstärkare saknades. Läkarna Essie Svensson och Ingrid Gustavsson från Klostergårdens vårdcentral var de första talarna. Gensvaret från publiken var stort, alla klappade händer, kanske för att engagemanget är starkt efter ett plågsamt halvår. En grupp studenter i brokig utstyrsel dansade och skapade lite karnevalsstämning.
 


 

I Lunds konsthall vars dörrar stod öppna visades Svävande utopier. Uppblåsta ballonger och figurer svävade under taket i utställningslokalen. Ballonger kan användas i politiken. Kanske Kapellet kan ha med sig en uppblåsbar Trump nästa gång – och sedan sticka hål i den. Pang! Hur som helst hoppas vi att Kapellet återkommer de närmaste lördagarna i september och oktober!

Utanför saluhallen hade ARG, Aktion Rädda Galten, sina bord. ARG protesterar bland annat mot det planerade tolvvåningshuset och parkeringsgaraget i två plan i kvarteret. De vill att Vårfruskolans skolgård ska utvidgas så den omfattar även bussarnas nuvarande parkeringsplats.
   Söndagen den 13 ordnade Naturskyddsföreningen en vandring bland Källbymöllas odlingslotter öster om järnvägen i sluttningen ned mot Höje å.  27 personer kom, bland dem Lene Rosenkvist som var med också på vandringen förra veckan. Deltagarna, som framför allt var innehavare av odlingslotter, fick höra om nyttan med det 50-åriga områdets biologiska mångfald. När man övertar en odlingslott bör man bevara och utveckla den mångfald som skapats av tidigare innehavare. På hemvägen plockade jag vita champinjoner. De kommer plötsligt i gräset och ska plockas i rätt ögonblick innan de åldras och maskarna tar över. De syns överallt på Klostergårdens ängar.
   Lunds aktivister kämpar på alla plan för social rättvisa och för att rädda miljön.

Parkeringsstrategi av Ann Schlyter

 För ett år sen fick byggnadsnämnden ta ställning till ett förslag till parkeringsstrategi. Den var alls inte särskilt radikal, men kvintetten med FNL i spetsen fick majoritet för en rad ändringsyrkandena. Och nu är detta försämrade förslag till strategi färdigt att skickas ut för remiss.

   Som parkeringsstrategin nu är formulerad bidrar den varken till effektivt markutnyttjande, attraktiv stadsutveckling eller hållbart resande, vilket är mål i översiktsplanen och anges som utgångspunkter.
   Strategiförslaget vill behålla antalet parkeringsplatser och bygga parkeringshus inom tio minuters gångavstånd från centrum. Vänsterpartiet anser att antalet parkeringsplatser successivt bör minska, och konstaterar att strategin inte angett någon placering av föreslagna parkeringshus nära centrum.
   Strategiförslaget motiverar parkeringsplatserna med det behov personer med funktionsnedsättning har. Man skulle drastiskt kunna öka andelen parkeringsplatser som markeras för dessa utan att öka det totala antalet.
   Det är bra att cykelparkeringarna föreslås öka men det står inget om var eller hur många. Även en fördubbling vore lite med tanke på det dåliga utgångsläget. Kantstensparkering för bilar borde minska, de är farliga för cyklister. De borde tas bort till förmån för cykelbanor och cykelparkering.
   Det finns många detaljer som skulle kunna förbättras, och ett barnperspektiv vilket är helt nonchalerat måste läggas till.
   Jag hoppas många Lundabor engagerar sig mot detta förslag som ökar bilismen och är allt annat än klimatsmart.

Läs parkeringsstrategin »

Bostadsmarknaden måste nu på allvar möta ensamhetens gissel av Bertil Egerö & Elsa Grip

 Det urbana samhället är ett samhälle av ensamhet i boendet. I våra storstäder är hälften eller mer av alla hushåll enpersonshushåll. Det gäller äldre som genom skilsmässa eller dödsfall framlever sina liv ensamma, men även yngre som ännu inte tagit steget över i familjerollen, samt en minoritet som lever hela sitt liv utan en partner.


När Coronan spreds över Sverige var ensamboendet ännu inte en frågeställning för bostadsmarknaden. Byggandet anpassade sig efter livsmönstren och försökte inte påverka dem. Ytterst små undantag snarast bekräftade det allt dominerande perspektivet att bostäder handlar om småhushåll, i bästa fall barnfamiljer, annars par eller ensamstående. Någon vilja att öppna för gemenskap i själva boendet har inte funnits.

I slutet av 1970-talet formulerades ett koncept kallat ’Bo i gemenskap’, kallat BiG. Kärnan i konceptet var kombinationen privat komplett lägenhet och gemensamma ytor, bland dem ett storkök för gemensamma måltider. En lösning som innehöll både möjligheten att stänga sin dörr när en behöver det, och friheten att enkelt kunna gå ut i det gemensamma och i öppna samarbeten när en längtar efter det. Under 1980-talet växte fram ett 40-tal flerfamiljshus baserade på BiG-konceptet. De kallades kollektivhus. Senare tillkom varianten ’kollektivhus för andra halvan av livet’ – för lite äldre hushåll där eventuella barn hade flugit ut. Olika öppningar för gemenskap med grannar har sedan dess sett dagens ljus: CoLive-projektet för unga ensamstående vuxna som ska byggas på Brunnshög i Lund är ett av dem. Men fortfarande finns inte ’bo i gemenskap’ som ett reellt alternativ i landets bostadsförmedlingar.

Coronan blottlägger ensamhetens gissel

Nu finns ensamhetens tunga negativa sidor för alla att se – Coronan har öppnat våra ögon. Unga ensamstående tar risken för smitta när de fyller stadens kaféer, i trots av starka rekommendationer. Äldre lider av sin ensamhet och sin rädsla för att möta andra. Bristen på vanligt socialt liv börjar tära, allt oftare talar man idag om de psykiska effekterna av långvarig isolering. Självklart, människan är inte gjord för ett liv i ensamhet.

När Coronapandemin är över kommer den att ha ändrat mycket i våra levnadsvanor. Efterfrågan på gemenskap i boendet hör säkert dit. För bostadspolitiken gäller det att dra rätt slutsatser: bostadsmarknaden måste utveckla svar på ensamheten och ge dem en positiv klang i sin marknadsföring. Regeringen ser numera gemensamma utrymmen som en självklar del av bostäder för äldre som byggs med statligt stöd, och har öppnat för startbidrag till byggemenskaper. Boverkets skrift från 2018 om Byggemenskaper i bostadsförsörjningen är ett konkret bidrag avsett för kommunalpolitiker och tjänstemän. Sveriges Allmännytta har noterat ett växande intresse för kollektivhus i spetsen, och ger på sin hemsida information om pågående byggen. 


Sveriges många allmännyttiga företag bör nu ges i uppdrag att leda övergången från det konventionella flerfamiljshuset till boenden som på olika sätt öppnar för kontakt och gemenskap mellan grannarna. Från dagens närmare 50 kollektivhus till hus med lokaler ordnade för kravlös gemensamhet där en köksbänk och sköna sittgrupper räcker för att göra skillnad.

Erfarenheterna från Coronan är tydliga:
   Bostadspolitiken bör inriktas på att skapa bostäder med utrymme för gemenskap för alla slags hushåll, inte som nu enbart för de äldre;
   Boverkets regler behöver utformas så att gemensamma lokaler kan finansieras på samma sätt som bostadsyta;
   Sveriges Allmännytta kan bidra med att utveckla modeller och direktiv för att underlätta övergången till gemensamhetsvänligt byggande;
   Snabbkurser om gemenskapsboende ska beredas för kommunala tjänstemän och politiker, liksom för lärare och studenter på landets arkitektskolor;
   Utredningar om boendets betydelse för mental hälsa i den sociala isolering mot Covid19 Folkhälsan rekommenderat ska omedelbart inledas.

Idag har Coronan till synes släppt sitt starka grepp över vårt samhälle. Många slutsatser om det framtida samhället väntar på att formuleras: Coronan är med säkerhet inte den sista virusen att drabba oss på bred front. Kommande krav på isolering måste redan nu ges konkreta svar i både kortsiktiga och mer långsiktiga åtgärder. Bostadsmarknaden hör till de senare, arbetet kan inledas omedelbart.

Boverket har publicerat rapporten 2018:32 med namnet Byggemenskaper som en del i Bostadsförsörjningen

Privat ägande – ojämlikhet – ”titanic phsical damage”. av Gunnar Stensson

 Ojämlikheten ökar i länder och mellan länder.  Sverige är ett av världens rikaste och mest jämlika länder, men också det land där ojämlikheten ökar snabbast. Ojämlikhet skapar konflikter mellan rika och fattiga människor, mellan konkurrerande länder och mellan rika och fattiga länder.

   Ojämlikhet och konkurrens ökar spänningarna mellan imperierna Kina, USA och Ryssland. Utsugningen av de fattigaste länderna, framför allt i Afrika ökar. Just nu är Kongo utsatt för den mordiska utvinning av kobolt som pågår för att tillgodose den växande elbilsindustrin med batterier.
 
Thomas Piketty analyserar ojämlikheten i sin Capital and Ideology. Franska revolutionen orsakades av Frankrikes ojämlikhet. Frihet, jämlikhet, broderskap. Jordägandet omfördelades. Sedan kom 1800-talet då man hyllade äganderätten som högsta samhällsprincip. Ojämlikheten ökade snabbt. Då blev varken frihet eller jämlikhet möjliga
   Marx visade att ägandet ledde till slaveri och ett proletariat som utsattes för extrem ojämlikhet. Den imperialistiska kampen om koloniernas naturtillgångar och arbetskraft mellan Frankrike, Tyskland och Storbritannien utmynnade i de två världskrigen.
   De härskande klasserna i alla ojämlika samhällen utvecklade ideologier för att försvara ojämlikheten. Under medeltiden var krigare och präster privilegierade. De motiverade sina privilegier med att de stod för försvar och kunskap. Efter Franska revolutionen blev liberalismen den ideologi som den härskande klassen konstruerade för att motivera sin maktställning. Förmögenheterna ökade hastigare än tillväxten. Ojämlikheten hade nått extrema nivåer i Frankrike år 1900.
 


 

1914 ägde de tio rikaste procenten av svenska folket 88 procent av landets tillgångar medan den fattigaste hälften ägde 1 procent och de återstående 11 procenten ägdes av medelklassen. Rösträtten fördelades efter ägandet.
   Marx avslöjade liberalismen. Både Piketty och Nina Björk smular sönder de meritokratiska resonemangen, Nina Björk i det första kapitlet av ”Om man älskar frihet”.
   Den svenska revolutionen 1917 förvandlade på ett par årtionden Sverige till det mest jämlika landet i världen. Utbildningen demokratiserades. Trygghetssystemet byggdes upp. Tillväxten ökade.
   Samma utveckling ägde rum i USA och Storbritannien. Progressiv inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt upp till 90 procent infördes för att omfördela ägandet. Att förmögenheterna omfördelades ledde till produktionsökningar.

Ojämlikhet och fattigdom minskade i Europa och USA tills den nyliberala ideologin tog makten på Ronald Reagans och Margaret Thatchers tid. Då ökade de snabbt.
   ”Den rikaste hundradelen i Sverige, ungefär 70 000 individer, är fem gånger rikare idag, jämfört med för 20 år sedan. Och det de tjänar mest på är aktieutdelningar, räntor och realiserade kapitalvinster” skriver Ulla Andersson och Tony Haddou, V, i Aftonbladet debatt 13/9.
   Thomas Piketty håller med. Ojämlikheten ökar på samma sätt i USA, Storbritannien, Ryssland och Kina. Utbildningen hamnar på marknaden, särskilt i det svenska skolsystemet och de amerikanska universiteten.

Vänsterpartiet föreslår i årets budget en höjd fastighetsskatt som är progressiv på värden över 7 miljoner. Vänsterpartiet föreslår också ny progressiv förmögenhetsskatt och ny progressiv kapitalskatt.
   Utmärkt, säger Piketty, men det är för lite och för sent. Vi behöver en progressiv arvsskatt på upp till 90 procent som i USA och Storbritannien efter andra världskriget. Förmögenheterna måste omfördelas för att vi ska undgå ett ekonomiskt och socialt sammanbrott.
   ”Att ta ut lägre skatt på kapitalinkomster än på arbete som man gjorde i Sverige ledde till en totalt fiktiv och ekonomiskt obrukbar omfördelning från löner till aktieutdelning”. (Piketty, sidan 989)
   I ”Om man älskar friheten” citerar Nina Björk på sidan 71 Göran Therborns ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”:
   ”1991 sänktes skatten på kapitalinkomster till 30 procent, det vill säga lägre skatt än på höga arbetsinkomster. Bolagsskatten sänktes från 50 till 30 procent och förmögenhetsskatten på onoterade aktier avskaffades. 1997 avskaffades förmögenhetsskatten för huvudägare av börsnoterade företag. 2001 blev vinster på andelar i dotterföretag skattefria. Gåvoskatten avskaffades 2004 – adjö till den gammalliberala idén om barns lika chanser. All förmögenhetsskatt avskaffades 2007. Bolagsskatten sänktes ytterligare flera gånger, 2013 ned till Trumpnivå 22 procent.”

Piketty kallar alla partier som eftersträvar minskad ojämlikhet ”sociala demokrater”. De sociala demokraterna misslyckades i kampen mot kapitalet när finansmarknaden globaliserades och det blev möjligt att placera förmögenheterna i landet med lägst beskattning – lagligt eller olagligt i skatteparadis.
   Nu håller ojämlikheten på att nå samma nivåer som i början på 1900-talet. Då orsakade den två världskrig. Nu håller den på att sänka världsekonomin. Förmögenheterna måste omfördelas.
   Piketty har förslag på hur det ska göras. Om inte omfördelningen sker snabbt så att vi gemensamt kan möta miljöhotet blir en förödande klimatkatastrof omöjlig att undvika. Om Trump vinner presidentvalet lämnar USA Parisavtalet. Då är det kört.
Fortsättning följer. Ställ gärna frågor.

Kampen för Palestinas historia och kultur av Gunnar Olofsson

 Israeliska skolbarn lär sig nästan ingenting om ockupationen av Palestina - även om de bara några år senare kommer att tjänstgöra på de ockuperade områdena i något som av en del ses som en ovanligt moralisk armé. Det konstaterar Avner Ben-Amos, professor i historia vid Tel Avivs universitet, i en aktuell studie. Kartor i skolböcker markerar inte den ”gröna linje” som utgör gränsen till det ockuperade Palestina, palestinska områden benämns med judiska namn som Samarien och Judéen, och starten av ockupationen 1967 kallas ”befrielse”.


Indoktrineringen i israeliska skolböcker är bara ett av många sätt att osynliggöra palestiniernas liv, kultur och historia. Palestinierna i Israel kallas aldrig palestinier, utan ”araber”, och utmålas som potentiella terrorister och primitiva kamelryttare. Samtidigt har ockupationsmakten tagit över palestinska klädedräkter, musik, bakverk och djur och givit dem israeliska namn. Så har den världsberömda sötsaken ”Knafeh”, ursprungligen från Nablus på det ockuperade Västbanken, lanserats i internationella matsajter som israelisk, och den palestinska huggormen – upptäckt långt innan tillkomsten av Israel – blivit israelisk nationalsymbol. Arkeologiska utgrävningar görs så okänsligt att det gamla judiska kulturarvet exponeras, medan fynd från andra kulturer förstörs på vägen. Soldater och skolklasser gör pilgrimsresor till strikt judiska kultplatser på ockuperad mark. Men inte till några kristna eller muslimska.

Stöld av historia och kultur är välkända sätt för koloniala makter att radera ut ursprungsbefolkningens existens. Så stoppas i Israel historiska och samtida dokumentärer – som den om massakern i Jenin 2002 – från att spridas och filmarna förföljs. Uppmärksammandet av viktiga händelser i den palestinska historien, som fördrivningen (”Al-Nakba”) 1948, har förbjudits liksom vissa icke-judiska symboler (julgran!). En radio- och TV-lag (1965) anger att programmen skall ”förstärka den sionistiska identiteten” och människor (läs palestinier) kan avvisas från vissa bostadsområden om man saknar ”sionistiska visioner”. Kulturministern lämnar salen när man läser poem av den palestinske nationalpoeten Mahmoud Darwish, och arabiska har avskaffats som nationellt språk. Israel är nu enligt lag (2018) ett land för exklusivt judisk utveckling.

Den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner visar i en dokumentär från 2012 hur israelerna i ett hemligt förråd förvarar omkring 70.000 böcker, dokument och tidningar som beslagtogs under den etniska rensningen 1948. Viktiga historiska dokument som borde ha lämnats till den palestinska myndigheten som en del av Palestinas kulturarv. Så har inte skett.


Se filmen »
 

Det var först med de israeliska historikerna Benny Morris och Ilan Pappé som världen för något tiotal år sedan fick den verkliga sanningen om tillkomsten av Israel. Hur israelerna, med hjälp av judiska terrorgrupper som ”Stern” och ”Irgun” - utöver det område man tilldelats av FN - tillskansade sig runt hälften av det som skulle blivit en palestinsk stat. Hur man fördrev omkring 750.000 människor, genomförde massakrer på civila – den mest kända i Deir Yassin, den största möjligen i Dawaymeh med hundratals mördade - förstörde minst 530 palestinska samhällen och drev människor på flykt utan ägodelar mot Jordanien eller rätt ut i Medelhavet. Övergreppen stoppades den gången till sist genom omvärldens ingripande. Men nu är det de återstående 22% av Palestina som man är på jakt efter.

Den etniska rensningen fortsätter således än idag, om än i mindre skala och utan nämnvärd uppmärksamhet från omvärlden. Israel har flyttat in uppemot 700.000 av sin egen befolkning på ockuperat område - det som är kvar av Palestina – och beslagtar varje dag mer mark, river hus och fördriver människor och bygger fler olagliga så kallade bosättningar. Man förstör olivlundar och vattenkällor och försöker på alla sätt få palestinierna att ge sig av. FN och EU har upprepade gånger uppmanat Israel att avsluta ockupationen och koloniseringen av Palestina, men så länge orden inte följs av några verkliga sanktioner eller annat fortsätter övergreppen.

Bland palestinierna finns dock en växande aktivism för att bevara historia och kultur. Hashtag #HeresMyVillage arbetar för att sätta på kartan hundratals palestinska samhällen som raderats ur historien av ockupationsmakten. #ShowTheWall lobbar mot Google, Apple och andra för att klart märka ut Israels 700 km långa mur / barriär på ockuperad mark. #GoogleMapsPalestine kräver att de ockuperade områdena kallas ”Palestina”, och inte bara ”Västbanken och Gaza”.

Bilder från Minsk av Ulf Nymark

 

På Självständighetstorget i Minsk vänder Lenin
ryggen mot parlamentet.

Och visst, det är inte där makten finns idag.
 


Ty den verkliga makten finns i en pompös byggnad i centrala Minsk…
 


…där porten är försedd med en vapensköld som bär initialerna KGB. Svärdet - själva sinnebilden
för det våld regimen utsätter befolkningen för när den kämpar för demokrati och frihet.
 

Bilderna från en resa i Belarus våren 2019

2020-09-10

Friday for Future alla fredagar

 

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.           

Röda Kapellet på torget igen!

 

Sedan mitten av mars har Röda Kapellet legat i träda som så mycket annat: Inga övningar, inga appellmöten, ingen förstamajspelning med mera. Pandemirestriktionerna satte krokben på det mesta. Men nu ska vi försöka komma igång igen. Den trånga övningslokalen på Folkuniversitetet har vi tillfälligt lämnat. Istället har vi tränat utomhus på Folkuniversitetets gård och inne på Magle konserthus. Och sedan bjuder svenska kyrkan på övningslokal på Petersgården. Vi tackar!
   Nu på lördag står vi åter på Mårtenstorget kl 11.00. Det blir gamla välkända låtar som väcks till liv. Och mellan musiken pratar vi själva. Det kan handla om coronapandemin och om lusten att börja igen. Vi har lovat polisen att avbryta det hela om vi samlar fler än femtio personer.
   Den 3 oktober står vi där igen och då har Vänsterpartiet lovat att prata om den lokala politiken.
   Du som är spelsugen och kanske äger en klarinett, saxofon, en bastuba, en trombone eller något annat blåsinstrument är välkommen att delta. Vi övar varje söndag kl 18.00. Mer info och kontaktnamn finns på vår hemsida.
Bengt

Rapport från riksdagen: Högtidliga öppnandet, avtackning av Jonas och debatt om Finland av Hanna Gunnarsson

 Den här veckan har riksmötet 2020/2021 öppnat. De betyder att riksdagen har bytt verksamhetsår och all ordinarie verksamhet är igång igen. Utskotten har nu möten kontinuerligt, frågestunderna är igång och vi har börjat fatta beslut. I veckan har det varit många flera interpellationsdebatter, ledamöterna vill komma igång direkt! 

   Riksdagen har fortfarande ett begränsat och effektiviserat arbetssätt på grund av pandemin. På det högtidliga öppnandet var vi 190 personer närvarande, men på voteringarna kommer det under hela hösten bara vara 55 personer på plats, precis som i våras. Det finns möjlighet att vara med på distans på utskottsmötena och många tjänstemän arbetar hemma. Men visst märks det att det är mer folk på plats i huset än i våras.

Vänsterpartiet inledde med uppstartsdagar förrförra veckan, när vi under en hel dag pratade om mål för hösten och våra egna arbetsformer och under en hel dag lärde oss mer om hur vi når ut med vårt politiska budskap på ett bättre sätt. Just nu skriver och diskuterar vi motioner. Den allmänna motionstiden pågår under ungefär en månad under hösten, då alla ledamöter får skriva motioner om allt möjligt. Flera tusen motioner brukar lämnas in.
   I Vänsterpartiet skriver vi cirka 50-60 motioner, våra motioner är ofta längre och mer övergripande än andra partiers. Vi skriver inga enskilda motioner utan alla motioner lämnas in gemensamt som parti. Det är ett bra arbetssätt, vi arbetar tillsammans som grupp och inte för att framhäva oss själva. 

På riksmötets andra dag hölls höstens första partiledardebatt, och Jonas Sjöstedts sista. Lyssna gärna på Jonas avslutande anförande där han tackar alla som arbetar i riksdagen och sedan får ta emot presenter från de andra partiledare. Detta finns cirka 2,12 in i debatten. Hans första anförande, som innehåller mer politik, finns att lyssna på 26 minuter in i debatten.
 

Jag har redan haft en första debatt, redan efter riksmötets öppnande. Debatten handlade om operativt militärt stöd till Finland i händelse av väpnat angrepp. Det är en mycket intressant fråga och debatten finns att se här:
   Det högtidliga öppnandet finns att se på riksdagens hemsida, där finns också en inspelad konsert, som sändes istället för den stora konsert på Stockholms Konserthus som brukar avsluta det högtidliga öppnandet. Konserten kunde ju inte genomföras som vanligt på grund av pandemin. På det högtidliga öppnandet var heller inga gäster inbjudna, annars brukar hundratals personer sitta på läktaren och vara med på det stora minglet efteråt.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund 

Strövtåg i hembygden 4 och 6 september av Gunnar Stensson

 När vi inledde nattvandringen den 4 september var det kanske årets 

sista sommarkväll. Över Helgeandskyrkan i Klostergården mörknade den blå himlen. Några ungdomar ramlade in på fritis. Vid kassan i Coop var det kö och pizzerians uteservering var fullsatt. Någon hade tagit bort anslagstavlan, men på väggen där den suttit fanns tre nya anslag. En strid ström av bilar passerade under gångbron mellan Arenan och stadsparken. Kring det öppna stadsparkskaféet drog stora grupper av ungdomar omkring, skrattande och pratande. Dammens vatten blänkte. På skatebanan vid Mejeriet slamrade några pojkar. När vi återvände till Klostergården låg korpfotbollsplanerna tomma och svarta. Parkeringsplatserna vid Vårvädersvägen var kraftigt upplysta.  En kall februarinatt i vintras låg män på den isiga asfalten och monterade bort katalysatorer från bilarna för export till Polen. Ingen upptäckte dem. Sankt Lars var tomt på människor men belysningen kring Klockhuset var bländande skarp och gjorde det kringliggande mörkret svart. Vi återkom till Klostergården halv elva. Den nedlagda Nettobutikens tomma lokaler badade i ljus. Jag sa hej till mina kamrater och gick hem.
   Ett par dagar senare fick vi veta att någon satt en bil i brand på den tomma Maskinvägen på andra sidan Klostergårdsstationens kaotiska byggarbetsplats. En man med brännskador i ansiktet hade gripits. Då det skedde befann vi oss ganska nära, vid korsningen mellan Västanväg och Nordanväg.
 


 

Vi träffades igen två dagar senare, denna gång vid fågeltornet i Höjeådalen, mitt i naturreservatet. Det var Naturskyddsföreningen som hade kallat till vandring. Grå moln for snabbt fram över blå himmel och ibland föll några regndroppar. Ett fyrtiotal personer hade samlats. En handuppräckning visade att de kom från alla Lunds stadsdelar.
   Vi gick mellan de vidsträckta åkrarna upp mot Trollebergsvägen. Därifrån är utsikten magnifik. Bortom slätten reser sig Malmös skyline med Heleneholmsverkets skorstenar, Turning Torso och Öresundsbrons mäktiga spann. Från gravhögen framför Värpinge kunde järnålderns mäktiga hövdingar överblicka sina domäner och ån, som var en viktig kommunikations-led. Åkrarna odlas ekologiskt och ägaren har tilldelats Lunds stads miljöpris. Det vore orimligt att bebygga dem - som planerats. Det skulle strida mot Lunds miljöprinciper.
   Vi gick ner mot ån längs Rinnebäcken, som här är underjordisk. Nedanför sluttningen bildar den en liten sävbevuxen damm, innan den fortsätter sitt underjordiska lopp tills den i en klar båge faller ut ur mynningen i en tät dunge med äpple- och plommonträd invid Höje ås grunda delta.
   Därifrån fortsatte vi till den trädodling som anlades vid 2008 års miljömöte ”The planet in 2050”, men som sedan dess försummats. (Mer än en miljard människor kan ha drivits bort från sina hem av ekologiska hot 2050 enligt The Guardian 9/9 2020. Flyktinglägret Moria på ön Lesbos har brunnit och gjort 14000 flyktingar hemlösa. I Sveriges riksdag tävlar partierna i att skylla våldsbrotten på flyktinginvandringen))
   Till slut gick vi genom den täta skogsdungen söder om industriområdet till Källby reningsverk, som enligt planen skall rivas och lämna plats för ett naturområde år 2030. Då ska Lunds avloppsvatten pumpas ner till Sjölundaverket i Malmö via ett nytt pumpverk invid järnvägsbron. Just nu är det osäkert när detta kommer att ske. Vi konstaterade att vi kommer att vara tvungna att vandra i vår hembygds naturreservat åtskilliga år i framtiden. Sedan skildes vi.

Den (o)organiserade brottsligheten av Göran Persson

 

Mycket av den politiska debatten idag fokuseras på våldet på gator och torg. Vem är det som skjuter på vem och fr a vad man kan göra åt det. Det finns många svar och åsikter i svang med mer eller mindre genomtänkt bakgrund.
   Varför är intresset så stort för denna fråga från ”så kallat vanligt folk”? De så kallade skjutningarna når sällan utanför det som kallas utsatta grupper eller utsatta områden. Det finns många andra former av brottslighet som det finns betydligt större risk att drabbas av, t ex bedrägerier och id-stöld.
   Är det kriminologernas fel? En relativt ny yrkesgrupp som måste finna sin utkomst. Jag menar så klart inte själva brottsligheten, den har alltid funnits, utan det uppiskade intresset. På något sätt har det som alltid funnits plötsligt blivit intressant.
   Eller beror det på politikerna? Några partier till höger har funnit att fokus på invandringsfrågan ökar deras röstetal. Med möjligheten att länka ihop immigration och brottslighet hoppas man rida vidare på den vågen. Denna fråga är ju inte heller ny, det nya är att det finns politiska partier som är beredda att exploatera frågan.
   För den som jag växte upp i Malmö på 50 och 60-talen är organiserad brottslighet och invandring intimt sammankopplade. Vi fick lära oss att det var ungrarna som på 50-talet organiserade och professionaliserade brottsligheten. De styrde sen denna fram till 70-talet då ett stort antal jugoslaver invandrade till staden, inte alla för att jobba på Kockums. Är denna historieskrivning sann? Ingen aning, jag har aldrig varit tillräckligt intresserad för att forska i den.
   Det har aldrig känts tillräckligt politiskt viktigt att göra det men det håller kanske på att ändra sig. Trots ett något bristande intresse så försöker jag lära mig mer om frågorna. Nånstans skall man ju börja så jag började med en forskningsrapport från Linköpings universitet:  Hur kan polisen tackla gängskjutningarna? Med Stefan Holgersson som redaktör.
 


Läs rapporten » 

Vad kan vi lära av München 1918? av Gunnar Stensson

 1900-talets första hälft är den hittills ödesdigraste epoken i världshistorien. De europeiska stormakternas konkurrens om kolonier ledde till första världskriget. Fredsvillkoren blev grogrunden för nazismen och andra världskriget. Tyskland är tragedins centrum, samma Tyskland som nu står som försvarare av en världsordning som hotas av Trump, Putin och Xi Jinping och de främlingsfientliga krafter i EU som Piketty kallar socialnativistiska.


I boken München 1918. När författare och drömmare tog makten visar den tyske författaren Volker Weider-mann hur de krafter – nationalism, antisemitism, revanschism - som ledde till nazismen och andra världskriget redan var verksamma när revolutio-nen i München krossades.

Ett politiskt massmöte i München den soliga 7 november 1918 utveck-lades spontant till en pacifistisk och socialistisk revolution. Kungafamiljen fördrevs och Bayern utropades till rådsrepublik. Närmast av en slump blir den judiske kulturjournalisten Kurt Eisner revolutionsledare och samma natt rådsrepublikens förste ministerpresident. Han improviserar fram ett regeringsprogram och tillsätter en regering. Redan efter några dagar blir han mördad av en högerextremist. I begravningsprocessionen deltar 100 000 München-bor.
   Till ny ministerpresident utses den unge författaren Ernst Toller. Både de socialdemokratiska och kommunistiska partierna i Tyskland tar avstånd från revolutionen i München. Varken Karl Liebknecht eller Rosa Luxemburg gillar den. Lenin skickar ett brev med råd.
   I Berlin samlas under tiden nationalistiska krafter och militära frikårer. I maj ockuperar de München och genomför en brutal massaker på socialister och judar. Hitler är där och iakttar och lär.
   Källmaterialet är rikt. Flera ledande författare som Hermann Hesse, Heinrich Mann och Rainer Maria Rilke finns där. Thomas Mann, som en tid stöder revolutionen, påbörjar arbetet med romanen Bergtagen. Ministerpresidenten Ernst Toller lyckades rädda sig undan massakern och senare nazismen, men begick självmord efter att ha fått veta att nazisterna mördat hans familj.
   Volker-Weidemann är litteraturredaktör på Der Spiegel och författare till den tidigare boken Oostende som på ett liknande sätt skildrar situationen inför utbrottet av spanska inbördeskriget och upptakten till andra världskriget.

Vi står idag inför det häpnadsväckande – och ödesdigra - valet mellan den östtyska prästdottern Angela Merkels ”Wir schaffen das” och Donald Trumps ”America first!”





2020-09-03

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.           

Vandring i Höjeådalen

Jag kommer själv att promenera genom området på söndag. Jag finns på torget framför Klostergårdskyrkan på söndag klockan 14. Den som vill och vågar i dessa coronatider får gärna följa med mig. Natur är som vackrast nu i högsommartider. Vi kommer att ansluta till Natur-skyddsföreningens vandring vid fågeltornet klockan 15.
Gunnar Stensson

Söndag 6 sept har Naturskyddsföreningen i Lund och Höjeådalens intresseförening en vandring i Höjeådalen. Samling kl 15.00 vid fågeltornet norr om reningsverksdammarna, där Höjeåvägen möter Högbovägens förlängning. Under vandringen får man uppleva naturen och få information om exploateringsplanerna. Man behöver inte vara medlem i Naturskyddsföreningen.
Anders Lindholm

Solidaritet med människor på flykt - En konstutställning

 

Hösten 2020 går hos Vänsterpartiet i solidaritetens tecken. Temat ´Solidaritet i välgång och kris´ kommer att spänna över flera centrala politiska områden.
   Den 5-6 september anordnar Arabiska Vänstern ett kulturevent med utställning av hantverk och konst. Detta för att lyfta solidaritet med flyktingar som flyr från sina länder på grund av krig samt synliggöra nödvändigheten av en human asylpolitik. I tider då Israel annekterar Palestinsk mark är det viktigt att visa solidaritet med det palestinska folket.

Medverkande konstnärer:
Yahya Ashmawi
Mamoun Al Shayeb
Maha Kadoura
Azhar Mahdi
Hayat Alsidawi
Rasha Ekdahl Allababidi
Plats: Poeten på hörnet Södra Förstadsgatan 65 B, Malmö
5 september kl 17-20
6 september kl 12-18

Missade du Jonas Sjöstedts sommartal?

 

Se talet här »
 

Jonas Sjöstedts sommartal 2020 (talade ordet gäller)

Mina Vänner,
Välkomna hit till Umeå och mitt sommartal. Denna märkliga sommar 2020. Vi brukar vara i parken här borta med hundratals människor. Nu sitter vi utspridda 20 personer på ett café.
   Det är ju så det är nu. Det blev varken musikfestivaler eller Pridetåg den här sommaren, det fick bli fjällen istället. Det blev fint det också. Vi har ändå klarat oss bra även om morsan och svärföräldrarna börjar bli less på det här med karantän.
   Men de har klarat sig undan smittan, det är det viktigaste. Alla har inte gjort det.
Läs talet här » 

Om copyright och nätets frihet: Slutet på första akten av Göran Persson

 

Som jag förutspådde i förra numret så kröp jag till korset och betalade den tvivelaktiga fakturan på 1.900 SEK.
   Det kändes konstigt på flera sätt. Blev jag lurad eller inte? Jag vet inte, meningarna är delade på nätet. Företaget som får pengarna finns, inte i Sverige men det är registrerat i Danmark. Det känns också konstigt, TT har alltid verkat ursvenskt för mig, varför använder man ett utländskt indrivningsföretag.
   Om det nu kändes så konstigt så varför betalade jag? Finns väl bara ett skäl, rädsla och feghet inför en eventuell rättsprocess. Även om jag och många andra tycker att copyright-lagstiftningen är orättfärdig så är den trots allt som den är.
   Många prenumeranter har hört av sig och erbjudit sig att hjälpa till med betalningen. Jag tackar och bockar! Men, om det stannar vid detta så klarar det sig utan någon insamling. Om det däremot kommer till fler krav av denna typ så kommer såklart saken i ett annat läge.
   Det känns viktigt att VB produceras utan pengar är inblandade, slika ting är det ont om nuförtiden.

Svensk skola – privatisering, sekretess och vinst av Gunnar Stensson

 När skolbolagens giriga ägare fikar efter vinst har de stöd i den profitgynnande lagstiftningen om sekretess, fastslog en domstol i vintras. De behöver inte offentliggöra annat än sådana fakta som är fördelaktiga i konkurrensen om skolpengen. 

   När Internationella Engelska skolan häromveckan tillfrågades om andelen obehöriga lärare, vägrade de svara. (Emma Leijnse, SDS 31 augusti, ”Du får inte veta vad du väljer mellan”).
   Däremot publicerar Internationella Engelska Skolan gärna sina betygsresultat. De är höga. Sedan friskolorna började konkurrera med betyg steg de svenska betygen snabbt, samtidigt som kunskapsresultaten rasade.
   Det är en annan del av debatten, den om betygen. Den har dragits igång av bland andra Jenny Maria Nilsson, SDS 29 augusti ”Dags att skrota lönsamt lärande”. Hon utgår bland annat från den nya betygsutredningen som föreslår att vi upphör med  kursbetygen och återgår till ämnesbetyg. Ett senkommet, men efterlängtat förslag.
 


 

Tillbaka till debatten om friskolornas ensamrätt att dölja dåliga förhållanden med stöd av sekretesslagen. Det gav dem ett övertag över våra gemensamma skolor, som även i fortsättningen var tvungna att publicera sanna siffror, även om det gjorde det svårare att hävda sig i konkurrensen.
   Men så i somras fick Skolverket den geniala idén att av rättviseskäl låta sekretessen omfatta också de kommunala skolorna.
   Då tog det hus i helvete! Lärarfack, friskoleförbund, skolpolitiker och skolexperter var plötsligt eniga. Sekretessen omöjliggjorde det så kallade fria valet!. Lagen måste omprövas!
   Låt oss hjälpa till att hålla trycket uppe, både mot sekretessen, det nuvarande betygssystemet och den vinstjakt som ligger bakom sekretesslagstiftningen och har lett till den svenska skolans nedgång från en topplacering bland världens skolor år 2000 till ett trist läge bland diverse andra medelmåttiga skolsystem 2020. Den svenska skolans jakt efter vinst i stället för studier för kunskap är unik i världen sedan Chile övergav den hyperkapitalistiska skola som diktatorn Pinochet införde.

Alliansfri? av Sten H.

 I förra veckan kunde man i DN läsa att Sverige bjudit in USA att delta i de kommande flygvapenövningarna på Nordkalotten, Nu ska vi alltså samarbeta med US Airforce - en organisation känd för sina helhjärtade insatser i t.ex Vietnam. Libyen och Syrien. Sveriges närmande till USA når alltså ständigt nya höjder. Vi ska absolut inte gå med i i NATO försäkras det, en perfekt urskuld för den politik som reellt förs av regeringen under ledning av försvarsminister Hultqvist. Finns det någon i regeringen som bryr sig? Nej, ingen tycks vara villig att ta på sig den roll som länge spelades av personer som Wigforss och Undén. Statsministerns civila jobb var väl att svetsa bandvagnar på Hägglunds i Örnsköldsvik. Man kan gissa att han är mera intresserad av exportmöjligheterna för hans gamla företag än att hålla distans till USA.

Några veckor tidigare.
I Dagens Nyheter 8 juli, publicerades under rubriken “Kommunerna som får nya förband” en intervju av tidningens försvarsreporter Mikael Holmström med riksdagsman Allan Widman (L):
   “I klartext gäller det förbindelserna med Trondheim i Norge med en stor hamn och bergrum där USA:s marinkår har lagrat stridsvagnar och annan tung utrustning.
   –Tanken som regeringen har är naturligtvis att vi ska ha förband som kan eskortera och skydda den amerikanska marinkåren ner genom Sverige, säger Allan Widman”.
   Såväl intervjuaren som den intervjuade är välrenommerade och välinformerade försvarsdebattörer och det finns ingen anledning att tro att deras yttranden är fria fantasier eller bara är baserade på rykten.
   Man kan då fråga följande: Finns det en överenskommelse mellan USA och Sverige att vi ska tillåta amerikanska trupper att gå in i Sverige enligt detta scenario? Kanske en lämplig fråga till försvarsministern i riksdagen.

Ingen ände på elrullbräde-elände av Ulf Nymark

 

Gångbanan vid Mårtenstorgets sydöstra hörn
 

På min cykelfärd idag (torsdag) omkring kl. 8.45 från Mårtenstorget till busshållplatsen Gastelyckan Öster, en sträcka på cirka 2 kilometer fanns inte mindre än 9 elrullbrädor uppställda eller, i de flesta fall, liggande på gång- och cykelbanan. Allra värst såg det ut vid Mårtenstorget, där hela gångbanan blockerades.
Tekniska nämndens majoritet tycks är uppenbarligen obenägen att ta itu med eländet, trots att vaga löften om skärpning gentemot elrullbrädesföretagen då och då antyds. Nog har FNL förnyat Lund med att tillåta denna nedskräpning och dessa frekventa trafikhinder med åtföljande olycksrisker!

Inte tid att spänna musklerna för Gaza? av Gunnar Olofsson

 Spänningen ökar kring det avspärrade Gaza där över två miljoner människor lever i vad som bäst kan beskrivas som ett enormt utomhusfängelse. Efter 13 år av israelisk blockad, och återkommande militära attacker, är infrastrukturen helt i ruiner med brist på el, rent vatten, avlopp och fungerande skolor och sjukvård. Arbetslösheten är skyhög och en majoritet av familjerna lever under fattigdomsgränsen och beroende av bistånd för sin överlevnad.

   Nu har blockaden skärpts ytterligare. Israel har strypt tillgången på bränsle till Gazas enda kraftverk, stängt den sista kvarvarande gränsövergången och börjat attackera fiskare på bara några sjömils avstånd från kusten. När så Covid-19 börjat få fäste i Gaza riskerar hela sjukvården att kollapsa - och FN:s humanitära koordinator har varnat för att en destabilisering av hela området, med mer och okontrollerat våld, kan vara på väg.
   ”Om det är någon gång EU och Sverige ska spänna musklerna i demokratins namn är det nu” skriver EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (Liberalerna) i ett upprört inlägg.
   Men, hoppsan, det gällde visst Belarus – inte någon humanitär katastrof i Gaza. Om den må vi kanske inte tala eller spänna musklerna mot?

Lunds största läsecirkel 2020 av Gunnar Stensson

 Folkbiblioteken i Lund har valt En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité i bearbetning av Mustafa Can, när de i höst åter startar sitt stora arrangemang Lund läser.

Ett lyckat val! Timbuktus självbiografiska berättelse handlar om Lund där han växte upp under1990- och 2000-tal, om Tunaskolan, Norra Fäladen, Spyken, Botulfsplatsen och Vårfruskolan, men utvidgas i rum och tid till New York (där hans far tidigare bodde), Haarlem, svart musikkultur, hiphop, de amerikanska sydstaterna, 17- och 1800-talets slavhandel, Afrika, Black Lives Matter, polisvåldet i USA (aktuellt exempel Kenosha, Wisconsin, där president Trump backar upp det), USA som världens ojämlikaste land med 25 procent av jordens fångar på endast 5 procent av jordens befolkning och Trumps valkampanj 2016 som liknar dagens hatfyllda kampanj, allt sådant som är aktuellt just nu, under hösten 2020, och kommer att fortsätta att vara det under överskådlig tid.
   I berättelsen förekommer ledarna i medborgarrätts-kampen Martin Luther King, Malcolm X och Stokely Carmichael och författare som Richard Wright, James Baldwin och Ralph Ellison.
   Under hösten arrangerar folkbiblioteken en rad föreläsningar, bland annat om rasism, Sverige och den transatlantiska slavhandeln, hiphop som litteratur och New Yorks historia.
   En droppe midnatt är den perfekta uppföljningen till VB:s två krönikor om slaveri och rasism i äldre amerikansk litteratur.

Läs mer på bibliotekets sida »

Röda kapellet: lite knaggligt men på G av Lars Borgström

 Röda Kapellet skulle haft sitt traditionella sensommarinternat i helgen. Vi brukar vara i nordöstra Skåne med övernattning mellan lördag och söndag och liten fest på lördagen. I år blev det inte så. Coronan lade hinder i vägen. I stället så hyrde vi in oss två dagar på Magle Konserthus, som är en fantastisk lokal mitt i stan.

 


 

Under våren hade vi arbetat fram ett program: Statarstämmor i dur och moll, som vi planerade att framföra ute på Statarmuseet i Torup under april i år. Det är 75 år sedan som statarsystemet avskaffades. Med texter av välbekanta skribenter, och musik för att komplettera texterna. Så kom coronakletet och föreställningen sköts fram till i september i år, men det gick ju inte heller så nu har speldatum satts till i april 2021. Vi bestämde också i våras att vi skulle kunna spela en kortare version under Kulturnatten i år, men så ställdes Kulturnatten in och ersattes av en digital kulturnatt. Vad det nu kan vara? Inget mingel. Ingen mat. Inget prat.
 


 

När Kulturnatten ställdes in så blev vi erbjudna att göra en 20 minuters film, en lång trailer, som kommer att lägga ut digitalt på ”Kulturnatten”. Lunds kommun kom med filmare och support på söndagseftermiddagen och på Kulturnatten kan vi, och ni, ser hur det blev.
   Vårt icke-internat ägnade vi nu åt att repa musik till höstens appellmöten, men också att träna inför filminspelningen av den kortare versionen av statarprogrammet. Lätt utklädda och läste vi texterna och spelade musiken.
   Kapellet har under coronan haft svårt att hitta en replokal som är stor nog för att vi skall kunna stå med tillräcklig fysisk distans. Vi brukar repa på Folkuniversitetet, men där är det nu för trångt. Vi vill inte stå ute i november. Inte lätt att hitta något större, gratis eller billigt, men vi hoppas att det skall lösa sig.
 


 

Höstens appellmöten blir den 12 september och den 3 oktober, båda gångerna klockan 11 och på Mårtenstorget. Om det blir fler än 50 åhörare har vi lovat polisen att omedelbart avbryta aktiviteten.
   Alltså boka in 24 och 25 april 2021 för den långa versionen på Statarmuseet ute i Torup och den korta versionen på digitala kulturnatten den 19 september på nätet.
Lars Borgström, text och foto 

Låt bli! av Gunnar Stensson

 Vi har vild, blomstrande, orörd natur i ett övergivet område mellan Värpinge, Gamla Väster, Åkerlund&Rausings fula fabriksområde och dammarna.

   Orörd är kanske inte rätta ordet. Tvärtom, området har ständigt skövlats. Först släppte sockerbruket uppe i Lund ut stinkande kloakvatten i Höje å så de betande korna förgiftades och dog. Sedan kom Lunds fullmäktige på att man skulle bygga ett reningsverk.  Att det skulle placeras i Källby, ett gammalt jordbruksområde, struntade man i. Här skulle det bli reningsverksdammar! I åratal grävde man bort åkrar, byar, trädgårdar och dungar. Bort med skiten! Man lastade av schaktmassorna i en stor, stor hög vid järnvägen. När man grävt färdigt cementade man dammarna. Där skulle skiten flöda. Så byggde man reningsverket vid Höje å. Alltsammans var jävligt fult.
   Baktanken var att upplåta mark till ett stort industriområde intill reningsverket och dammarna. Man fördrev de sista jordbrukarna och hägnade in området. Nu gällde det att få dit industrier. De skulle bort från centrala Lund. Där luktade ju apa!
   Kommunpolitikerna ville få dit Tetrapak. Man bönade och bad och mutade, när inget annat hjälpte. Ni ska få mark gratis och vatten och el! Ni ska få avlopp gratis! Bara ni kommer. Vi har byggt ett gigantiskt reningsverk och kilometervis med reningsdammar. Tetrapak nobbade.
   Vi ska till och med fixa ett industrispår med anknytning till stambanan! Ja, okej då, vi kommer. Det hände ungefär 1939.
   Några bitar mellan industriområdet och reningsverket, liksom mellan dammarna och Höje å blev över. Dem sket man i. Nu är de Lunds Naturreservat.

Vad människan hade förstört återuppbyggde naturen. Dammarna fylldes med fågel och fisk. Ålar vandrade upp från Öresund. Bin, humlor, fjärilar och trollsländor svirrade omkring. Grodor och paddor kväkte, Längs ån trängdes lövträd, buskar och blommor. På de överblivna jordbitarna fick gamla träd stå kvar medan nya växte fritt. Lönn, ask, bok, pil, körsbärs- och äppleträd. Och ett valnötsträd. Buskar med björnbär, svarta vinbär, krusbär och fläder. Naturen fick vara ifred i 60 år.
 


 

Så kom den tid då man började respektera naturen, rentav bli rädd för den. Då kom IIIEA. Nej det är inte ett ångestskri. Det betyder International Institute for Environment Economics.  IIIEA genomförde 2006 och 2008 konferenser i Lund om upphettning, koldioxid, miljögifter, konstgödning med mera. De avslutade konferenserna med att plantera hundratals nya träd i området och räknade ut vilka stora mängder koldioxid träden skulle binda. 2008 var Lunds kommun inblandad och planterade ensam 200 träd. Man satte upp ett par skyltar där man skröt om sitt klimatarbete.
   "Vid Källby har elever vid Internationella miljöinstitutet i Lund under två år planterat träd för att kompensera sina flygresor under utbildningen.
   Intill finns nu alltså ytterligare en plantering som när allt är fullbordat ska bestå av drygt 300 träd. Av dessa har kommunen skänkt 200, som tillägnas det nyligen avslutade framtidsmötet "The Planet in 2050" i Lund. Övriga träd har privatpersoner och en bank donerat.
   – Klimatträden är bra för miljön och bidrar dessutom till att göra det här området, som är ett av de mest uppskattade rekreationsområdena i Lund, lite grönare, förklarade Tomas Avenborg vid invigningen.
Läs hela artikeln i Sydsvenskan »
 

Foto: Torbjörn Carlson
Medan Emil Nordh från Bleckhornen blåste en trumpetfanfar satte Hiromi Blomberg det första trädet på klimatplanteringen. Tomas Avenborg, ordförande i tekniska nämnden, var behjälplig.

   De tolv följande åren glömde man planteringen. Träden fick växa fritt. Skyltarna rostade.

Framåt 2020 kom byggnadsnämnden på att man ville bygga en ny stadsdel i det uttjänta gamla industriområdet. Och det gick väl an, området var fult, luktade illa och hade varit inhägnat i 90 år. Men man började också kasta lystna blickar på de bitar där naturen åter fått utvecklas fritt det senaste decenniet. Dem skulle vi kunna exploatera.
   Då blev det stopp, till exploatörernas häpnad. Det hade vuxit fram en stark opinion som såg den fria naturen som något på samma gång livsviktigare och farligare än hus, en gata, trädgårdar eller parker. De vildvuxna skräpområdena fick en ny beteckning: Lunds naturreservat.
   Det fanns förstås en mäktig motopinion som ville göra naturreservatet så litet som möjligt. Många kommunpolitiker är mer intresserade av Economics än av Environment.
   De senast veckorna har jag som så många andra strövat i Lunds naturreservat. Vi har trampat upp nya stigar i den täta grönskan. Vi plockar bär och äpplen. Det har blivit svårare för oss Klostergårdsbor eftersom järnvägsbygget fullständigt skurit av oss från naturreservatet. Men när man går på de nya stigarna kan man komma alldeles intill brobyggplatsen. Det är en mäktig syn.  Liksom på 1930-talet ser man enorma schaktmassor flyttas och kolossala maskiner gräva. Åter hörs det rytmiska dunket när bjälkar slås ner i marken. Järnvägen ska flytta transporter från vägarna. Det är bra. Arbetsplatsen är avgränsad. Det är bra. Men det är oroande att se de enorma krafter människan förfogar över när hon omskapar jordens yta.
 


 

De närmaste åren gäller det att kämpa med näbbar och klor för naturreservatet för att inte Economics skoningslösa drake ska sluka den sköna Environment och utsätta oss för naturens berättigade hämnd.
   Jag tänker som vanligt promenera i naturreservatet på söndag. Om någon vill följa med i dessa coronatider så finns jag på torget vid kyrkan i Klostergården klockan 14 på söndag. Promenaden kanske tar ett par timmar.

2020-08-27

Same same but very different!

 

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
   Nästa fredag, 28 augusti, är en grupp på torget på corona-avstånd kl 12-14 och på lördag, 29 augusti kl 11-13 har vi Skostrejk. Temat är Amazonas. Så kom med era skor och sätt namnlappar eller något om betydelsen av Amazonas på lappar i dem. En grupp är där hela tiden.
 

 

Jonas Sjöstedts sommartal 2020

  

Söndag 30/8 KL. 14:00–14:30
Välkommen att lyssna på Jonas Sjöstedts traditionella sommartal på söndag! I år hålls talet inför en liten publik på Bokcafé Pilgatan i Umeå och sänds live här på Facebook och på vansterpartiet.se.
Länk till Facebooksändningen »

Skövling av läplantering av Ann Schlyter

 Så börjar politiken komma igång igen, om så med begränsad närvaro av politiker. I fullmäktige innebär det onekligen en viss inskränkning i demokratin. I Byggnadsnämnden kan alla ordinarie närvara, medan ersättarna får vara med på distans.
   Augustimötet var ganska kort och odramatiskt. En detaljplan på Ladugårdsmarken hade kommit ända till antagande. I det stadiet kan man inte påverka innehållet och mitt avslagsyrkande blir mer av demonstration och uppföljning av tidigare misslyckade försök att rädda en läplantering.
   När jag satt i park och naturvårdsnämnden på åttiotalet lyckades vi driva fram att en läplantering skulle etableras norr om stan för att framtida bostäder skulle få vindskydd, och en bättre utemiljö. Det är nu ett väl uppvuxet cirka femton meter brett "skogsbälte". Den nu antagna detaljplanen innebär att det byggs bostäder även där träden står. Trädridån skövlas och husen kommer att ligga fritt för nordanvindarna. Inte enbart upplevelsemässigt, utan även ur energisynpunkt en stor nackdel. Inget annat parti än Vänsterpartiet har i något stadie av planeringen föreslagit att läplanteringen skulle bevaras.
 


Detaljplan på Ladugårdsmarken » 

Framtidens civila försvar – perspektiv från Vänsterpartiet (från Facebook)

 Publicerat: 2020-08-24

Idag skriver jag om det civila försvaret på Folk och Försvars hemsida. Mitt fokus ligger (surprise!) på välfärden! Läs och dela gärna.
   ”Ett robust, säkert och tryggt samhälle kräver att samhällets bottenplatta, den kommunala och regionala välfärden, fungerar och har tillräckliga resurser för att kunna ge ett bra stöd till befolkningen. De anställda gick på knäna redan när allt var lugnt, och nu när vi befinner oss i en kris finns ingen extra växel att lägga in. Nu ser vi vad dåliga arbetsvillkor, slutkörda medarbetare, bortprioriterad fortbildning och ekonomiska nedskärningar får för effekter när vi möter en kris.”
Hanna Gunnarsson


Läs artikeln »

”Det är de små, små detaljerna som gör'et” av Gunnar Stensson

 Nästan ingen tror att vi kan uppnå klimatmålet en och en halv grads ökning av temperaturen. Just nu härjar skogsbränder i Kalifornien, Nevada och Arizona. Luftföroreningarna förvärrar dödligheten i Covid-19. Orkanen Laura är på väg in i Louisiana och Texas. Permafrosten i Sibirien smälter. Hela städer sjunker ner i gyttja. Inlandsisen på Grönland smälter. Kallt sötvatten ändrar strömmarna i Atlanten. Havsnivån stiger. På Sveriges västkust planerar Preem ett jätteraffinaderi. Ökenspridningen fortsätter. USA kanske lämnar Parisavtalet om två månader.
   Allt detta drabbar framför allt de fattiga och de som bor i de tidigare kolonier där vi stal vårt överflöd. Men till slut drabbar det oss själva, och våra barn och barnbarn
   Det är vårt fel, vi som bor i den rika delen av världen är skyldiga. De stora bilproducenterna, inte minst Volvo, satsar på stadsjeepar, stora, tunga, höga, energislukande metallmonster. Vi har så gott om pengar att vi gladeligen köper dem. Vi har för mycket pengar. Stadsjeeparna, suvarna, ska i framtiden få elmotorer. När de blir eldrivna kräver batterierna sällsynta metaller. Kriminella har redan börjat stjäla katalysatorer i Lund och Malmö för att utvinna metallerna som är dyrare än guld.
 


 

I kommunerna Ängelholm, Klippan, Höganäs, Bjuv, Båstad, Perstorp och Helsingborg vill våra folkvalda satsa 50 miljoner på att stötta det klimatdestruktiva inrikesflyget. Och de är inte ensamma.
   I Lund har man beslutat att bredda E22 mellan trafikplats Gastelyckan och Lunds Norra, där också en ny avfart ska byggas. Man vill öka framkomligheten för de monstruösa suvarna.
   Planen är oförenlig med det av regeringen uppsatta målet att minska utsläppen från trafiken med minst 70 procent till 2030.
   Det vanliga svaret från miljöbrottslingarna lyder: - Vi är så små, så små, så det kvittar vad vi gör.
   ”Det är de små, små detaljerna som gör´et, vart litet kugghjul är viktigt för maskineriet” sjöng Povel Ramel.
   ABI, Ansvarslösa Beslutsfattares International, består av miljoner producenter, konsumenter och beslutsfattare, inte minst i Sveriges riksdag, regioner och kommuner.
   Ett par artiklar i Sydsvenskan denna vecka ger mer kunskap om sakfrågorna. Läs dem!
   Kollektiv mental kortslutning rubricerar Peter Fällmar Andersson sin artikel den 24/8. Rubriken är ett citat ur en artikel i The Guardian av Greta Thunberg.
   Varför ska projekt som försvårar möjligheten att nå klimatmålen genomföras? publicerades den 25/8 under Aktuella frågor. Den innehåller viktiga argument mot breddningen av E22. Författare är Cecilia Emanuelsson, Kerstin Johansson och Jonas Holmberg från initiativet breddaintee22.se.

Och våldet får ha sin gång… av Gunnar Olofsson

 EU har infört sanktioner mot Belarus (Vitryssland). Anledningen är det våld som de styrande utsatt obeväpnade protesterande människor för. Några demonstranter kan till och med ha dödats av beväpnade styrkor.
    Men det här händer ju hela tiden i det ockuperade Palestina. Bara under en knapp vecka i slutet av augusti skadades 18 personer, inklusive en funktionshindrad, av skarp eldgivning från den israeliska armén. Tidigare under månaden dödades en ung kvinna i sitt hem när hon skulle stänga ett fönster för att slippa få in tårgas.
   De senaste två åren har minst 350 obeväpnade palestinier - inklusive barn, funktionshindrade, journalister och medicinsk personal - dödats av Israel. Över 30.000 (!) har skadats, en del med livslånga handikapp som följd.
   Varken Belarus eller Israel är medlemmar i EU, men inget av länderna ligger långt bort. Man kunde tro att att de skulle behandlas lika. Men medan våldet mot människor i Belarus enligt EU måste upphöra kan det mot palestinierna av någon anledning få ha sin gång…
 

Bilen först – i stort som smått av Ulf Nymark

 Lund gör anspråk på att vara en cykelkommun. I begreppet ”cykelkommun” ligger inte bara det faktum att det cyklas mycket i kommunen, utan också att kommunen har bra villkor för cykeltrafik, ja, rentav att kommunen skulle prioritera cykeln som trafikslag.

Och visst vinner Lund då och då pris som bästa cykelkommun och liknande. Men för de flesta som regelbundet färdas på cykel i kommunen är det uppenbart att det finns många brister i cykelinfrastrukturen. Utmärkelserna som kommunen kammar hem speglar snarast det dystra faktum att det ser ännu värre ut i andra kommuner.

Bilkommunen Lund
När allt kommer omkring är Lund fortfarande en bilkommun, även om rekordårens värsta bilyra har stillnat en hel del. Den politiska majoritetens har sagt ja till en breddning av E22 med ytterligare två filer och ja till en ny trafikplats vid Ideon. Därmed har de också sagt ja till en planerad 70-procentig trafikökning på motorvägen genom Lund. Detta är idag det tydligaste exemplet på att det är ”bilen först” som gäller som huvudregel. Men även i vad som kan synas vara detaljer i trafikmiljön visas att ”bilen först”-tänkandet är vägledande.

Dagsaktuella exempel
En cyklist som i denna vecka färdas på cykelbanan österut på Hjalmar Gullbergs väg finner oväntat och oannonserat att gång och cykelbanan är blockerad på grund av vägarbeten. Genom en skylt hänvisad de gående till ”andra sidan”. Cyklister hänvisas inte alls.
 


 

Cyklister finns inte
Det är kommunen som ger tillstånd för gatuarbeten och accepterar att gång- och cykeltrafiken tvärstoppas på detta sätt. Gående ska tvingas ut på ”andra sidan” av det-framgår-inte-vad; cyklister finns helt enkelt inte. En cyklist som färdas på cykelbanan vid på Thulehemsvägen tur och retur möter samma typ av blockering av gc-banan på två ställen och samma avsaknad av hänvisning. En cyklist som kör Tunavägen österut på Spartasidan möts av samma skyltning och avspärrning.
   Varför är då detta är exempel på ”bilen först”? Jo, för det första: det skulle vara otänkbart för kommunen att mitt på en gatusträckning, t ex Hjalmar Gullbergs väg, stänga av bilkörbanan helt för biltrafik, utan att i förväg, vid anslutande gator via vägmärken informera om detta och hänvisa till alternativa vägar.


Ta bilkörbanan i anspråk
För det andra: I samtliga fall av stängd gång- och cykelbana som här hade skildrats hade det varit fullt möjligt att avgränsa en del av den breda bilkörbanan och leda gång- och cykeltrafiken på ett smidigt och trafiksäkert sätt förbi vägarbetsområdet. Redan på 1990-talet rekommenderade Svenska Kommunförbundet (nu Sveriges kommuner och regioner) att vägarbeten på gång- och cykelbana skulle säkras på nedanstående för gc-trafiken säkra och framkomliga sätt.
 


Ur skriften ”Utmärkt!”, Svenska kommunförbundet 1997.
 

Ingen förbättring sedan 1990-talet
Och på 1990-talet förekom i vår kommun exakt samma typ av tvärstoppsblockering av gång- och cykelbana som idag. Som dåvarande ledamot i Tekniska nämnden aktualiserade jag detta oskick och föreslog att kommunen skulle följa kommunförbundets lösning vid avstängda gc-banor p.g.a. vägarbeten. Om jag inte minns helt fel gick nämndens beslut i den riktningen.
   Men än i dag, ett par decennium senare, ser det fortfarande lika bedrövligt ut vid gatuarbeten på gång och cykelbanor. Lund är långt ifrån den målsättning som uttrycks i ett underlag till den nya översiktsplanen: att ”skapa holländsk nivå på struktur och standard” för cykeltrafiken. Fortfarande är det ”bilen först” som gäller. Och det är lång väg till Holland och Nederländerna.

NOT. Det är de entreprenörer som utför gatuarbeten som rent praktiskt sköter skyltningen och anordningar runt gatuarbetena. Men det är kommunen som anger villkoren för trafikregleringen och ansvarar för att dessa villkor följs. Och i åtminstone två av de i texten relaterade fallen är det kommunen själv som är entreprenör genom Markentreprenad.

USA-rasismen: Mississippi 1920 och Wisconsin 2020 av Gunnar Stensson

 Thomas Piketty rekommenderar att man använder klassisk och samtida litteratur i studiet av ekonomi men också för att förstå samtiden och tänkbara utvecklingsmöjligheter. 

   Förra veckan analyserade vi Mark Twains Huckleberry Finn, som skrevs på 1880-talet. I centrum för berättelsen står det amerikanska slavsamhället.
   50 år senare utkom William Faulkners kanske främsta verk Light in August, svensk översättning 1944. Samma år utkom Gunnar Myrdals bok om det amerikanska rasproblemet, An American Dilemma.

Light in August skildrar ett mord och en lynchning på landsorten i delstaten Mississippi ett par augustidagar på 1920-talet. Huvudpersonen Christmas har till-delats sitt namn på ett barnhem för vita dit han inlämnats ano-nymt. Sedan han påståtts vara av blandras skickas han bort från barnhemmet och adopteras av en fundamentalistisk kristen jordbrukare. Som vuxen är han osäker om sin identi-tet men uppträder som vit. Han får arbete i ett sågverk och bor i en gammal slavbostad på en tidigare sydstatsherrgård som ägs av en ensam nordstatskvinna, miss Burden. Hon bjuder in honom till måltider och samtal.
   Miss Burden mördas och herrgården sätts i brand. Röken står som en svart pelare mot augustihimlen. Christmas anklagas för mordet och grips efter ett par dagar. Före rättegången infångas han av en mobb som uppviglats av en fascistisk officer i nationalgardet. Han dödas och kastreras.
   Under händelseutvecklingen anländer en gravid kvinna som söker den försvunne fadern till sitt barn. Hon finner honom, men han visar sig vara en oansvarig kriminell, som anklagar Christmas för mordet och gör anspråk på en utlovad lösensumma. Inför risken att själv gripas avviker han. En sågverksarbetare tar hand om kvinnan och hon föder sitt barn i slavbostaden vid den nedbrunna herrgården. Barnets onde fader och den gode arbetaren heter båda Byron, vilket leder till förvecklingar. Byron och den avskedade prästen Hightower, som är besatt av myterna om Söderns storhet och nederlag, försöker rädda Christmas. 

   En gammal kvinna dyker upp när Christmas ska dömas. Hon är hans mormor. Hennes dotter tvingades lämna sitt utomäktenskapligt födda barn på ett barnhem och fördrevs hemifrån. Mormodern har därefter aldrig sett sin dotterson. Nu får hon äntligen se honom.
   Romanens handling visar slaveriets och rasismens destruktiva konsekvenser på många plan och över flera generationer. Allt är koncentrerat i ett drama som liknar en tragedi av Shakespeare.

Thomas Piketty påpekar i Kapitalet och Ideologin att det Demokratiska partiet i USA från början var vad han kallar ett ”socialnativistiskt parti”, ett parti som genomför sociala reformer för en viss befolkningsdel, i det här fallet vita invandrare, på bekostnad av etniska minoriteter, här svarta och urinvånare. (Det nationalsocialistiska partiet i Tyskland genomförde betydande sociala reformer för ”ariska” tyskar).
   Demokratiska partiet stöttade först slaveriet och övervägde senare att skicka tillbaka de frigivna svarta till Afrika. På 1930-talet blev det Roosevelts parti och genomförde New Deal. Men samtidigt som partiet genomförde sociala reformer i norr, fortsatte det att stötta rasåtskillnaden i sydstaterna, där det hindrade svarta barn från att studera på samma skolor som vita barn och sopade igen spåren efter Ku Klux Klans lynchningar.
   På 1960-talet svängde Demokraterna och stödde medborgarrättsrörelsen. På 2000-talet valde det en svart president. Nu har det utsett en svart kvinnlig vicepresidentkandidat: Kamala Harris.
   I söndags sköts Jacob Blake, en svart man, i närvaro av sina tre barn, tre, fem och åtta år, med sju skott i ryggen av en polis i Kenosha, Wisconsin. Staden befinner sig i undantagstillstånd. Vit-maktgrupper och islamofober skjuter demonstranter på gatorna.

Rörelser som Black Lives Matter påverkar. Ett socialnativistiskt parti som Demokraterna i USA kan utvecklas till ett socialt demokratiskt parti. Det är möjligt, men inte säkert.