Vad ska vi göra med vänstern?

Trots finanskris, växande klassklyftor och en skenande klimatkris förlorar vänstern val i land efter land. Socialdemokratin krymper stadigt. Europa styrs  åter av borgerligheten. Samtidigt tar högerradikala partier plats i parlamenten.
   Är det fel på politiken? På förpackningen? På organiseringen?  Kanske på hela vänsterns världsbild? Och vad ska vi göra åt det?
   Vår panel diskuterar med varann och med publiken.
Medverkande:
Nina Björk, journalist och författare
Aron Etzler, chefredaktör Flamman
Klas Gustavsson, sociolog och författare
Andreas Malm, debattör och författare
Devrim Mavi, chefredaktör Arena
Örjan Nyström, författare och före detta LO-ombudsman
Måndag 25 OKTOBER 18.00–21.00 (Dörrarna öppnas 17.30)
Inkonst Teatersalongen, Bergsgatan 29 Malmö
Fritt inträde
Arrangörer: Efter Arbetet och ABF

Söndagspromenad

Gårdsvandring i Klostergården söndagen den 24 oktober klockan 14.
Samling på Kyrktorget.
Klostergårdens byalag arrangerar

Rätt skall vara rätt

Rättelse till min artikel:
Ibland måste man bara berätta
Jag skrev. ”Min mor var en av de tusentals polska kvinnor som i slutet av maj 1945 genom Bernadottes räddningsinsats fördes till Sverige.”
   Skall vara: ”i slutet av april 1945”. De ryska trupperna gick in i Ravensbrück den sista april och då återstod endast ett par tusen fångar kvarlämnade. Fångar som bedömts alltför svaga för att klara av den marsch till fots som övriga, främst ryskor, hade påbörjat.
Lars-Anders Jönsson

Citatet

En av gästerna vid årets skojiga valvaka i SVT var mysfarbrorn Bert Karlsson. Tillsammans med den hjärtekalle greven Wachtmeister staplade han ölbackar i början av 90-talet. Så småningom skaffade paret en pitbull. Hon hette Vivianne Franzén. Wachtmeister är idag rådgivare åt Jimmie Åkesson. ”Det ser illa ut. Ett Danmark där politiker av alla kulörer tävlar om att vara hårdast mot ´främlingarna´. Ett Ungern där judehatet är på marsch. Ett Frankrike som förföljer romer. Ett Holland där muslimhataren Geert Wilders avancerat till kungamakare. Ett Tyskland där en ledande politiker slår fast att det inte finns plats i för människor från ´främmande kulturkretsar´. Och i Sverige…Jimmie Åkessons troskyldiga blick och avtryckaren som kramas i mörka buskage.
Per Svensson, Sydsvenskan 21/10

Färre lärare i vinstdrivna skolor

Antalet lärare per elev är lägre i friskolor som drivs med vinstsyfte än i andra skolor, rapporterar Lärarnas tidning. Statistik från Lärarförbundet visar att det går 6,8 lärare på 100 elever i skolor med vinstkrav, jämfört med 8,6 i ideellt drivna skolor och 7,9 i kommunala skolor. Lärartätheten i Kunskapsskolan är 5,9. Den lägre lärartätheten riskerar att ge sämre kvalitet i skolan, anser Lärarfärbundets utredare. TT

Demokratisk vänster - det gröna vänsterpartiet av Gunnar Stensson

- DV tillkom i en speciell situation när kampen om kommunismen rasade i Vänsterpartiet, förnyare sparkades ut, partiet lokalt gjorde sig av med Veckobladet och det fanns förhoppningar om en riksomfattande alternativ vänsterrörelse. Sådan är inte situationen längre, förutsättningarna har förändrats, konstaterade en talare vid DV:s öppna medlemsmöte i veckan.
   I stället blev DV det mest engagerade gröna partiet i Lund och kom med fler miljöpolitiska förslag än något annat parti i fullmäktige, inklusive miljöpartiet som passiviseras av sin splittring.
   - Vi skulle kanske kallat oss Det gröna vänsterpartiet om vi bildats i dag, föreslog en kvinnlig talare.
   -Vi kan inte veta om ordet grön kommer att vara lika positivt i framtiden.
   -Åjo.
   -Men vi kan inte bara engagera oss i kommunala frågor i Lund. Vi måste också kunna ta upp frågor i rikspolitiken, särskilt när de har bäring på Lund.
   -Och så måste vi agera i solidaritetsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter, ja, och miljöfrågor som ju ofta handlar om global solidaritet när man ser till konsekvenserna.
   -Vi ska fortsätta vår folkbildande verksamhet med föreläsningar och seminarier i viktiga frågor, och inte bara det, vi måste satsa mer på den.
   -Vi ska ta kontakt med Feministiskt initiativ! yrkade en man eftertryckligt.
Ungefär så gick debatten ett par timmar i den lilla partilokalen i Jespers gränd.

Afghanistan av Anders Davidson

Vi ser ännu en död soldat används som argument för att trupperna ska stanna... En galen politik som innebär att fler riskerar att dö, när Sverige låser fast säkerhetspolitiken vid Nato. Och som alltså inte heller hjälper Afghanistan.
   Ansvaret faller tungt. Statsministern uttalar sig i AB om det som skett. "Statsminister Reinfeldt om situationen i Afghanistan: De skyr inte våld." Vad menar karln? Talar han om talibaner eller svenska soldater, talar han om så kallad terrorism eller hotar han med vedergällning?
   I detta, som i andra krig, skyr ingen sida våld. Det är inte ett svenskt krig, de svenska soldaterna har inte där att göra. Ta hem dem då!
   Obama ska ta hem sina nästa år - hans ansvarslösa planer hotar svenska liv! Kan inte Carl Bildt ta honom i örat? Det är tur att sådana som Fredrik Malm... finns: "Utan vår närvaro kollapsar landet"
   De 500 svenskarna ska stanna, så länge de behövs... Till vad?

Somalia, Bush och Jimmie Åkesson av Gunnar Stensson

Somalia var på väg mot fred för några år sedan. De Islamiska domstolarna byggde upp samhället steg för steg. Deras ordförande hette Sheikh Sharif.
   Då såg Bush ett islamisthot. Han agerar snabbt. Upp med Sheikh Sharif på terrorlistorna!.
   2006. Etiopien invaderar Somalia. US Navy seglar till Mogadishu. De långskjutande kanonerna glöder. US Air Force bombar. Flyende människomassor jagas.
   Al Shabaab, en liten islamistisk sekt, ser sina extremaste misstankar bekräftade. Söker stöd från al Qaida.
   Invasionsarmén tvingas bort. Efterlämnar ett splittrat och förött Somalia.
   President Obama tar över. Rädda vad som räddas kan efter dumskallarnas regemente! Vad de har ställt till med! Först Afghanistan! Sen Irak! Och sen detta!
   Sheikh Sharif släpps ur kenyanskt fängelse. Terrorstämpeln avlägsnas. Alla västländer suddar i sina svarta listor. Han kandiderar i det somaliska presidentvalet. Vinner  med stor marginal. Det är han som ska göra´t.
   Nu leder han den somaliska övergångsregeringen med stöd av USA, EU och Afrikanska unionen. Soldater utbildas i Kenya. Svenska experter hjälper till.
   Men Sheikh Sharif har förlorat sin glans. Många ser honom som en svikare. Hans premiärminister avgår. Övergångsregeringen har inte ens kontroll över huvudstaden.
   President Bush ödelade Somalia, gav al Qaida fritt fram och spred islamofobin över världen.

Härom året anklagade en svensk åklagare en somalisk bank för att stöda terror. Hon förlorade processen.
För någon vecka sedan varnade SÄPO för terrorangrepp. Nån sorts. Nånstans. Kanske.
   Samma åklagare grep då chansen att åtala ett par somaliska 20-åringar. De hade pratat med Al Shabaab i telefon. Och avlyssnats. Åklagaren är optimistisk. Nu ska dom minsann fällas och utvisas.
   ”Islam är det största hotet mot Sverige sedan nazismen”, säger Jimmy Åkesson. Lätt att se vem (vilka) som gett honom idén. Inte konstigt att somliga väljare tror att han har rätt.

Moln som valar av Gunnar Stensson

Före soluppgången. Blå moln, tunga och kompakta som valar. simmande mot nordväst. I öster en svart molnbank längs horisonten.  Den kommer solen nog aldrig över.
   Men. Valarnas konturer målas roströda. Glimtar av starkt ljus reflekteras när vindmöllornas vingspetsar passerar cirkelns högsta punkt. Solen.
   Nu tänds strålkastarna över scenen. Färgerna mättas. Brunt, grått, rött, grönt, gult. Det rykande vattnet glänser och speglar blå himmel. Hundratals simfåglar flyter i spegeln. Valarna i väst bleknar och förtunnas.
   Skuggan framför mig är mer kompakt än de. Lång och svart. Jag stannar. Dit, till stenen där, når den. Hur långt? 33 steg. Tunn som en.skulptur av Giacometti.
   Framme vid bron. Snickarna färdiga med trätrappan uppför slänten söder om ån. Snyggt hantverk! Riktigt bra! Tidigare var det besvärligt att ta sig upp.
   Snart tar de itu med fågeltornet mitt emot, norr om dammarna. Väl placerat! Något att se fram emot.
   Unga och gamla, familjer och grupper promenerade och joggade här i söndags med kikare, kameror, stavar, hundar, cyklar och barn. Nu blir det fler. Roligt!

Bloggkommentarer

Att VB även finns i bloggformat gör att man kan kommentera artiklarna direkt. Denna vecka vill vi uppmärksamma två olika kommentarer. Den första är mer av rättelstyp och får svar direkt av artikelförfattaren. Den andra är av mer polemisk natur så här kan kanske både den apostroferade skribenten och andra känna sig manade att svara i kommande nummer.

Cecilia Alpstig har lämnat en kommentar till ditt inlägg Urbaniseringen av Sankt Lars-parken
Hej,
ser i din blogg att du nämner Kunskapsgymnasiet. Det finns inte någon sådan skola i Lund.
   Jag gissar att du förmodligen menar Kunskapsskolan som finns i S:t Larsparken i Lund? Om det är den skolan du menar så vill jag också tala om för dig att Kunskapsskolans aktieägare inte tar ut någon vinst utan att all vinst återinvesteras i verksamheten.
Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig
Informationschef, Kunskapsskolan

Hej Cecilia!
Det gläder mig att Kunskapsskolans aktieägare är så ansvarsfulla att de återinvesterar vinsten i verksamheten. Jag hoppas det är verksamheten i Lund som avses. Måtte de ta samma ansvar också i fortsättningen! Och inte sälja företaget till mindre generösa ägare!
   Jag ber om ursäkt att jag råkade kalla Kunskapsskolan Kunskapsgymnasiet.
Med vänlig hälsning
Gunnar Stensson

-------------------------------------------------------------------------------

Samuel har lämnat en kommentar till ditt inlägg Lars Bondestam och Eritrea
Typiskt gerillagroupien Stensson: erbjuder subtilt stöd för det i "grunden demokratiska" EPLF. Att tänka kritiskt, Stensson, har aldrig varit din starka sida, så varför pröva idag. Gå du vidare på din inslagna väg av opportunism och att apa vad du än hör från Asmara. Lidandet och orättvisorna ditt älskade EPLF åstadkommit i hela regionen behöver ändå inte du och dina nära känna av.

Kulturtips

Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 22 okt kl. 19:30 Läs mer

Between Silence and Stillness
På Palladium 9 okt kl 18.00 (premiär) och 22 okt kl 19.30 Läs mer

Conte d’Amour
Med utgångspunkt i den extrema kärlekssagan om Josef Frizl och hans källarfamilj synliggör Institutet något obehagligt men samtidigt välbekant i den romantiska kärleken, på Inkonst 15-30 oktober
Fre 22 okt kl. 19:00 Läs mer

Darko Rundek Cargo trio
På Inkonst 22 oktober kl 21.30.
Läs mer

Boris Godunov av Modest Mussorgskij
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö & KINO i Lund 23 oktober kl 18. Läs mer

Compagnie of Strangers
Tillsammans med Moomsteatern skapar Nina Jemth & Pelle Öhlund ett rörligt, rörande konstverk. Med mörk humor och visuella spratt berättas historien om en gammal man som minns och möter karaktärer ur sitt liv. 9 oktober - 14 november.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer

Tangofest med orkester från Buenos Aires
Den argentinska tangoorkestern Orquesta Típica El Afronte kommer till Sverige för första gången, och spelar endast i Malmö. Orkesterns elva medlemmar presenterar sitt nya album och bjuder på dansbar tangomusik. Det blir även dansuppvisning under kvällen, i Ungdomens Hus 23 oktober kl 21
Läs mer

Teaterimprovisation
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten 2010.
Lör 23 okt kl. 19:00 Läs mer

Arditti Quartet
På Palladium 24 oktober kl 18
Läs mer

Elvis Presley – Blue Hawaii
En musik & filmkväll med sångaren Henrik Solera, på BioCentrum 25 oktober kl 19
Läs mer

Finanskris krasch boom bang! - Teaterrepubliken
På Bredgatan 3 i Lund tisdag 26 oktober kl 19. Läs mer

Hanggai
På Palladium 26 oktober kl 19.30
Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
26, 27 & 28 okt kl. 16:00 Läs mer

Teaterrepubliken öppnar apotek
Regissören till succéföreställningen Finanskris Krasch Boom Bang! tar er med på ännu en framgångssaga i en konkurrensutsatt bransch.
Ons 27 okt kl. 19:30 Läs mer

Rapporter - Riksteatern
På Bredgatan 3 i Lund torsdag 28 oktober kl 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Kohandel över gränsen av Gr

Fördelningen av kommunala poster efter ett val lockar fram det sämsta hos politiska partier liksom hos kommunalpolitiker. Flamman berättar om Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Värnamo som var beredda att gå i teknisk allians med Sverigedemokraterna för att vinna uppdrag. Att det inte blev något av berodde inte på V utan på att Mp valde att i stället kohandla med borgarna. V-representanten verkar beklaga utgången. Med ett enda mandat var uppgörelse enda chansen att få en post. Att även Sd skulle ha fått en extra politisk plattform var inget avgörande hinder.
   I Lund har vi fått läsa om Anders Ebbesson (Mp) som var sugen på att med borgarnas stöd bli kommunalråd på Socialdemokraternas bekostnad. Inte första gången som hans falang inom partiföreningen gör det valet. För åtta år sen bytte man mot V till sej en rådspost i utbyte mot ordförandeplatser i tunga nämnder.
   Nu är det inte Anders som bestämmer på egen hand, och partiets förhandlingsdelegation anförs av den andra tendensens ledare, Rolf Englesson, som vill hålla fast vid det rödgröna samarbetet. Det är inte heller första gången som deras konflikt bryter ut i offentligheten.

Mp Lunds stora problem
är dock inte den inre splittringen utan dess allmänna svaghet. Den åsikten framfördes på det lokala Vänsterpartiets utvärderingsmöte nu i veckan. Och den svagheten drabbar hela det rödgröna blocket eftersom det bara var Mp som hade möjlighet att ta flera mandat från borgarna. Att Demokratisk vänster, S och V inte hade det visas av att förlorade eller endast ökade marginellt i lokalvalet trots att deras valkampanjer var mycket vassare och framför allt att de varit så mycket aktivare under hela mandatperioden. När det gäller just miljö- och klimatinitiativ har Dv varit framfusigare vilket Mp-are villigt erkänner. Men Lundaborna tycks lockas av Maria Wetterstrand även i kommunalvalet.
   Omvänt tycks de inte lockas av Lars Ohly. Ordet ”sänke” användes inte i mötesdiskussionen men låg i luften. Elakast var kommentaren: ”Kommuniststämpeln i pannan på Lars Ohly håller på att blekna

men han har fått en töntstämpel i stället.” Vilket syftade på hans tevesända frieri och hans under hela valkampanjen mekaniska leende vilket bådadera sågs som beordrat av informationschefen Jenny Lindahl Persson.
   Ohly förklarar i veckans Flamman att han är beredd att stanna på sin post. Av mötet att döma har han numera inget starkt stöd i Lund, något som kanske kommer att visa sej på partidistriktets kommande höstkonferens. Den ska i övrigt diskutera regionpolitiken som inte heller ser särskilt munter ut för partiets del. Färre poster, fortsatt allians mellan borgare och Mp. Utförsäljningen lär fortsätta trots den nyss uppdagade skandalen med en privat vårdenhet i Malmö.

Lenin hade rätt
Ja, Ohly bör avgå. Glansen kring den rimligaste efterträdaren Jonas Sjöstedt har väl falnat lite men partiets framgång i hans valkrets Västerbotten (där det nu är starkare än i det gamla fästet Norrbotten) vittnar om fortsatt personlig attraktionskraft.
   Det hindrar oss inte från att rekommendera läsning av Ohly, i det ovannämnda numret av Flamman. Hans analys där av borgarnas framgångar går djupare än det rutinmässiga gnället om borgerliga massmedier och lyckade stölder av begrepp som ”arbetarparti”. Han understryker hur framför allt bostadsmarknadens privatisering har gett många ett handfast materiellt intresse av fortsatt borgerlig politik och hur arbetsmarknadspolitiken skapat skikt av löntagare som inte upplever några starkare behov att organisera sej fackligt. Och han sätter in tendenserna i ett europeiskt sammanhang, visar hur den svenska säregenheten är på väg att utplånas.
   Det är en i sina outtalade slutsatser djupt pessimistisk text. Men det är inte för sin pessimism och klarsyn som Ohly bör träda tillbaka. Att framhärda med att kalla sej kommunist var en dumhet men att ha läst Lenin är inte fel. Man känner igen dennes resonemang om hur småägandet alstrar konservatism, ja reaktion.
   Är vänsterns sista hopp att klimatkrisen ska göra oss egendomslösa?

Visionsfri ”vision” om kollektivtrafiken 2020 av Ulf Nymark

Det har blivit högsta mode inom politiken att formulera visioner. I sig är detta förstås inget fel, tvärtom. Men när visioner ska manglas fram över partigränser och beslutas i så bred politisk enighet som möjligt blir de oftast utslätade och intetsägande. Så är det numera i Lunds kommun. Visionerna inom olika politikområden är så mesiga att de knappast möter invändningar från någon – i varje fall inte från etablerade maktgrupper i samhället. Det innebär också att de ofta inte är speciellt tilltalande.

Ingen ”framtida idealbild”
Ännu värre är när aktstycken döps till ”vision” utan att vara en vision i den vanligaste betydelsen av ordet: framtida idealbild. Det mest uppenbara exemplet på detta är ”Kollektivtrafikvision Lund 2020” som nu är på väg fram till kommunstyrelsen. Det är ett dokument som utarbetats gemensamt av Skånetrafiken och Lunds kommuns tjänstemän.

”Ibland” kan biltrafiken få sämre framkomlighet
Sydsvenskan sammanfattar, efter att ha hört en tjänsteman på Stadsbyggnads-kontoret,  ”visionen” som att ”Buss och tåg ska in – bilar ska väck” Och det låter ju väldigt bra. Tyvärr är det inte riktigt detta som dokumentet säjer. Där heter det i stället ”Ibland kan begränsning av biltrafikens framkomlighet bli nödvändig” och att ”framkomlighetshöjande åtgärder för kollektivtrafiken kan innebära sänkt framkomlighet för biltrafiken. (Min kursivering). Som alla (?) vet är det i själva verket skarp konkurrens om gatu-och vägrummet mellan biltrafik och kollektivtrafik. Biltrafiken har ett kraftigt övertag. Ökad framkomlighet för bussar och spårvagnar innebär med nödvändighet minskad framkomlighet för bilarna.

Fördubblat resande
I ”visionen” heter det också att kollektivtrafikresandet i Lunds ska

fördubblas till år 2020 jämfört med år 2006. Detta mål kan förstås vid en ytlig betraktelse verka lockande. Men är det verkligen ett självändamål att öka kollektivtrafikresandet? Jag har svårt att se att ökat kollektivresande i sej är önskvärt – varken ur individ eller samhällelig synpunkt. Kollektivtrafikens främsta uppgift måste ju vara – förutom att transportera de resenärer som redan föredrar detta färdsätt – att locka och tvinga över bilister till kollektivresande. Om detta har ”visionen” inte mycket att säja. ”På sikt är målsättningen att kollektivtrafiken ska öka sin marknadsandel relativt biltrafiken”, heter det i dokumentet  (återigen min kursivering).
På sikt?!  Det måste vara i detta omedelbara nu som kollektivtrafiken måste ges möjlighet att på allvar ta över resandet från biltrafiken. Men tankar kring vad som måste till för åtgärder inom biltrafikens område för att styra över resandet till kollektiva former saknas helt i dokumentet.

DV:s säjer nej till förslaget
Likaså saknas idéer kring kollektivtrafikens framtida utformning och dess samhälleliga roll i transportsystemet. I själva verket är visionen en enkel, dvs kvantitativ, framskrivning av den trafik vi har i dag. Och det är en ”vision” under bilismens fortsatta herravälde i vägtrafiken.
   I förra veckan hade Tekniska nämnden att inför behandlingen i kommunstyrelsen yttra sig över överslaget. Demokratisk Vänster (som inte hade yrkanderätt) gjorde följande protokolls-anteckning (som V och MP också ställde sig bakom:
   ”Demokratisk Vänster stödjer inte förslaget till vision för kollektivtrafiken. Vi anser förslaget vara alltför defensivt i förhållande till bilismen samtidigt som det i alltför stor utsträckning saknar visioner om den framtida kollektivtrafikens framtida roll och utformning.”
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster 

Uttåget ur Afghanistan av Gunnar Stensson

I en kommentar den 15 oktober analyserar Immanuel Wallerstein Afganistan-kriget ur ett helhetsperspektiv. Vad vill de inblandade länderna uppnå, vilka är deras kostnader och hur kommer de att agera de närmaste 5 åren?
   Afghanistans grannar i norr och öster, Uzbekistan, Tadsjikistan, Ryssland (som inte har någon direkt gräns) och Iran, vill helst undvika en regering dominerad av pashtunska talibaner. De fruktar att en sådan skulle förtrycka de etniska minoriteter som har band till länderna på andra sidan gränsen. Men ingen av dessa grannar tycks beredd att sända in trupper. De har avskräckts av erfarenheterna från Sovjetunionens krig på 1980-talet och föredrar en politisk uppgörelse inom Afghanistan för att garantera minoritetsfolkens säkerhet.
   USA har en stor truppstyrka i Afghanistan och hoppas att talibanerna ska besegras eller försvagas och att president Karzais armé ska förstärkas. President Obama har ålagt sig att inleda ett tillbakadragande i juli 2011
   Om USA inleder tillbakadragandet 2011 är flertalet  NATO-länder angelägna att dra sig ur tidigare eller åtminstone klart deklarera sin avsikt att göra det. Den pågående debatten i Sverige är ett exempel.
   I USA är tillbakadragandet också en inrikespolitisk fråga. President Obama överväger om han förlorar mer stöd genom att dra tillbaka trupperna än genom att inte göra det. Opinionsmätningar visar att ett ständigt ökande antal väljare är trötta på vad de uppfattar som ett krig i ett avlägset land som är omöjligt att vinna. Isolationismen ser ut att vinna över interventionismen i amerikansk politik.
   Två viktiga länder återstår – Pakistan och Indien. De båda kärnvapenmakterna är låsta i en inbördes konflikt som påverkar deras perspektiv på konflikten i Afghanistan.
   Pakistan har via sin underrättelsetjänst stött talibanerna under hela kriget.

De försöker förneka det men ingen låter sig luras. Pakistan tror sig kunna kontrollera de afghanska talibanerna, som de hoppas skulle stärka Pakistan i förhållande till Indien.
   Den indiska regeringen har hela tiden stött Karzai-regeringen. De uppfattar den som ett medel att försvaga Pakistans inflytande och hoppas att den på lång sikt ska bidra till att skapa den infrastruktur som behövs för att Indien ska få tillgång till energiresurser från Iran och Ryssland.
   Men både Indien och Pakistan överväger att förändra sina ståndpunkter.
   Indiska analytiker tvivlar på den korrumperade Karzai-regeringen och tror att ett Afghanistan styrt av pashtunska talibaner skulle försvaga Pakistan militärt och ekonomiskt.
   Pakistan har för sin del problem med de egna talibanerna. Att minska inblandningen i Afghanistan skulle minska de interna politiska spänningarna och stärka landet i förhållande till Indien, hoppas vissa bedömare.
   Det är alltså möjligt att inbördeskrigen i Afghanistan leder till att alla inblandade parter tröttnar på kostnaderna och inom fem år eller så helt enkelt överlåter åt afghanerna lösa sina problem på egen hand.
   Hur skulle ett sådant Afghanistan komma att se ut? Det är svårt att veta. Det skulle kunna komma att utsätta hela befolkningen för den värsta sortens sharia-lagar. Men det skulle också kunna överraska oss med en sorts relativ tolerans, ett leva och låta leva-samhälle, av samma typ som tidigare fungerat i Afghanistan under delar av dess historia.
   Men kommer den övriga världen att bry sig, frågar Immanuel Wallerstein. De närmaste fem åren kommer överallt att bli en mycket besvärlig tid ekonomiskt och politiskt. Det kommer kanske varken att finnas tid eller energi att bekymra sig för Afghanistan.