Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.           

Träffa Jens Holm, ordförande i trafikutskottet

Inför valet förra hösten anordnande vi ett fullsatt möte med vår miljö och klimatpolitiske talesperson Jens Holm. Klimat och miljöfrågan är inte mindre viktig och aktuell nu och vi kan med stor glädje berätta att Jens Holm kommer på ett nytt besök.
   Sedan valet är han ordförande i riksdagens Trafikutskott. Vänster-partiets ersättare i samma utskott Jessica Thunander kommer också deltaga på mötet.
   Det är fritt inträde och man behöver inte vara medlem i Vänsterpartiet för att komma.
Torsdag 5 september 2019 kl. 17:30–19:00
ABF MittSkåne, Kiliansgatan 9, Lund

Scener ur hjärtat

Greta om konsten att ljuga
”Ibland ställer vi människor till det”. Statsministern pratar om klimatet i direktsändning från riksdagshuset
   ”Han ljuger”, säger Greta och reser sig upp i soffan framför TV:n.
   ”Vadå?” undrar jag
   ”Han säger att det är vi människor som ställt till det, men det stämmer inte. Jag är människa och jag har inte ställt till det och det har faktiskt inte du eller pappa heller”.
   ”Nej, det har du ju rätt i”.
   ”Han säger ju bara så för att vi ska fortsätta som vanligt, för om alla är skyldiga så är ingen skyldig. Men nån är faktiskt skyldig, så det han säger stämmer inte. Det är ju några hundra företag som står för nästan alla utsläpp. Och det är några få väldigt rika män som har tjänat tusentals miljarder på att förstöra planeten, fast de vetat om riskerna. Så statsministern ljuger, precis som alla andra”.
   Greta suckar.
   ”Det är inte alla som ställt till det. Det är några få och för att kunna rädda planeten måste vi ta strid mot dem och deras företag och deras pengar och ställa dem till svars”.
Beata och Malena Ernman, Greta och Svante Thunberg, Scener ur hjärtat.

Pressgrannar

Vissa vill förbjuda tiggare bara för sakens skull.
Tiggeriet är inget som kommunpolitiker – som borde ha fullt med viktiga saker som äldrevård och skolor – ska lägga sig i. Och inget som poliser som är fullt upptagna med brottsbekämpning ska behöva ägna sig åt...
(Symbolpolitiken) syftar till att peka ut, inte till att inkludera. Som att införa slöjförbud i grundskolan.
   Men hoppsan, det där sista var ju inte bara en udda kommungrej, utan nu föreslår moderaterna centralt en statlig utredning.
Ingrid Runsten, Sydsvenskan

Så kan DU delta i vår kampanj!

Var och varannan dag ser vi runt om i Sverige politiska utspel med udden riktad mot fattiga EU-medborgare som tvingas tigga för sin försörjning. Tyvärr ligger fokus i regel på att köra bort, förbjuda och misstänkliggöra. De konstruktiva initiativen lyser med sin frånvaro. Vårt arbete för utsatta EU-medborgares rättigheter i Sverige känns viktigare än någonsin den här hösten! Så här kan DU bidra till det: Skriv under och sprid vår uppmaning till svenska kommuner att inte införa tiggeriförbud:
Stoppa tiggeriförbuden!
 

 

En missriktad insats - om tiggeriförbud och varför de inte bör införas i Sverige

Den 9 april släppte Amnesty och åtta andra organisationer texten En missriktad insats. Där sammanfattas våra viktigaste argument emot tiggeriförbud, i en tid då alltfler kommuner ser över möjligheten att införa dem.
Läs "En missriktad insats"

Konflikten mellan Vänsterpartiet och Amineh Kakabaveh av Göran Persson

Dags för ett nytt kapitel, kanske det sista, i striden om Amineh Kakabavehs vara eller icke vara som vänsterpartist nådde offentligheten igår via en Presskonferens med partisekretraren Aron Etzler.
   Hans korta motivering för uteslutning finner du nedan. Du kan också läsa Aminehs ”försvar” på Facebook här.
   Idag den 29/8 säger Amineh i ekonyheterna att hon lämnar partiet men stannar i riksdagen för att jobba vidare med sina frågor. Det blev tyvärr det sista kapitlet i denna trista historia, precis som jag befarade ovan.

Tidigare artiklar i VB om Amineh Kakabaveh
Den senaste var från 2017 när partiledningen försökte hålla henne borta från riksdagslistan inför valet 2018. Ett försök som misslyckades och Amineh behöll sin riksdagsplats genom många personkryss.
Upptrappad konflikt i Vänsterpartiet av Göran Persson

Det ser ut som om den långa konflikten mellan Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet trappas upp igen. Konflikten är gammal men det har rått vapenstillestånd i några månader efter samtal mellan Amineh och partisekreterare Aron Etzler. Bakgrunden till den konkreta konflikten är grovt uttryckt att Amineh tycker att partiet relativiserar hedersförtrycket för att inte riskera att betraktas som invandrar- eller islamfientligt. Den som vill fördjupa sig i frågan hittar massor av material på nätet.
   Tidigare skrev VB ett referat från ett offentligt möte om hedersrelaterat kvinnoförtryck 2015 som Amineh deltog i.
Vänstern och hedersrelaterat kvinnoförtryck
av Marianne Sonnby-Borgström

Vänsterpartiet i Lund ordnade i veckan som gick ett offentligt möte om hedersrelaterat kvinnoförtryck med riksdagsledamot Amineh Kakabaveh.

Vänsterpartiet öppnar uteslutningsärende

Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler
 

Publicerat 28 Aug 2019
Vänsterpartiets verkställande utskott har idag fattat ett enigt beslut att inleda en uteslutningsprocess gällande riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh.
   Amineh Kakabaveh har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete under det senaste året. Grunden för verkställande utskottets beslut är att medlemmar och den halv miljon väljare som har röstat på Vänsterpartiet måste kunna känna förtroende för alla partiets representanter och att de följer de demokratiska processer som finns i riksdagen och i partiet.
   –  Amineh Kakabaveh har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete på ett år. Det är ohållbart. Hon sprider falska nyheter, agerar stick i stäv med partiets politik och värderingar och sprider en bild av partiet som inte är sann. Det har sammantaget gjort att förtroendet för henne är slut, säger Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler.

Amineh Kakabavehs egna kommentarer på Facebook

Vänner och Vänsterpartistiska kamrater

Jag fick av SVts journalist veta imorse att vänsterns ledning har ett pågående möte om min uteslutning ur Vänsterpartiet. Nu har de gått ut med en massa anklagelser mot mig och till min försvar ger jag några kommentarer med anledning av VU:s beslut. Aron Etzler ljuger om att han har försökt att kontakta mig. Detta är inte sant. Jag har därför inte kunnat ta del av alla anklagelser. Det sägs att jag struntar i att gå på riksdagsgruppens möten. Vad som är sant är att jag sedan i höstas har varit sjukskriven från dessa möten på grund av mobbning och utfrysning . På samma sätt var jag också sjukskriven när statsministeromröstningen hölls.

I den här historien är det jag som har utsatts för helt orimliga påhopp från Vänsterpartiets ledamöter och ledning. Senast i våras kallades jag av ledamoten Daniel Riazat på sociala medier för ”rasist, islamofob, antirasist och en belastning för partiet”. Detta har flera i riksdagsgruppen och ps ledamöter gjort många år. Det finns inga gränser för vilka påhopp den högsta ledningen har tillåtit göras på mig.

Etzler säger att jag skulle ha saboterat för partiledarens uttalanden om hedersförtryck under Almedalsveckan. Etzler vet att det är tvärtom. Jag skrev till riksdagsgruppen och tyckte att de borde sprida citat ur Sjöstedts tal på sociala medier. Jag erbjöd mig att skriva artiklar tillsammans med Jonas om frågorna förre valet och efter valet . Själv ställde sig Etzler i Expressens TV och sa att alla hade missförstått Sjöstedt, att partiet inte alls var självkritiskt utan istället menade han att partiet alltid hade gjort allting rätt.

Vad som har hänt är istället följande:
Sedan 2008 har jag representerat Vänsterpartiet i riksdagen. Under alla dessa år har jag på olika sätt varit motarbetad av partiledningen i mitt arbete för kvinnors rättigheter och mot hedersförtryck och fundamentalism . När jag 2009 i en motion uppmärksammade hur hedersmord ofta inte utreddes av polis utan avskrevs som olyckor eller självmord, så ville partiet stoppa min motion. Idag har min motion blivit vänsterpartiets politik. När jag 2015 uppmärksammade hur moralpoliser hindrade kvinnors rörelsefrihet i Stockholms förorter reagerade partiledningen med offentliga angrepp på mig. I förra årets valrörelse tvingades partiordföranden i SVT:s partiledarutfrågning ta avstånd från denna artikel och därmed också från sin egen partisekreterare. Jag har gått före och tvingat partiet att ändra sig. Jag har talat om den verklighet som många inte har velat se. En verklighet som finns, även om inte Vänsterpartiet har hunnit fatta kongressbeslut på att balkongflickor, moralpoliser eller äktenskapsresor finns.

Inför förra valet bestämde valberedningen i Stockholmsdistriktet, efter samtal med partiledningen, att peta mig från riksdagslistan. Men medlemmarna körde över ledningen och fick tillbaka mig på listan. I förra årets valrörelse var jag helt utesluten från såväl den nationella som den lokala valrörelsen i Stockholm. Trots detta fick jag flest personröster av alla partiets kandidater förutom partiordföranden. Trots detta så uteslöts jag som enda ledamot, för andra mandatperioden i rad, ifrån att arbeta i något utskott. Valberedningens ordförande förgick riksdagsgruppens behandling genom att få ut i media och säga att det viktigaste var att ledamöterna hade ”förtroendet till varandra”. Som ett svar på detta skrev hundratals medlemmar under ett upprop till partiledningen där de krävde att riksdagsgruppen skulle ta till vara min kompetens i riksdagsarbetet. Själv skrev jag till partistyrelsen med ett förslag om att låta medlemmarna pröva mitt förtroende i en rådgivande medlemsomröstining. Istället för att lyssna på kritiken eller låta medlemmarna avgöra mitt förtroende har partisekreteraren offentligt upprepat mantrat om att jag inte har ”sökt goda relationer med riksdagsguppen”.

Dessa uttalanden visar på Vänsterpartiets demokratiska problem. Det spelar ingen roll att jag har väljarnas och medlemmarnas förtroende. För ledningen är ”förtroende” något som man söker inåt till riksdagsgruppen och uppåt till ledningen. Inte utåt till medlemmar och väljare. Som ledamot har jag sökt samarbete med kvinnoorganisationer och andra rörelser för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har dessutom arbetat tvärpolitiskt i frågor om hedersförtryck. Jag reser runt i landet och träffar de som drabbas av hedersförtrycket och folkbildar för dem som arbetar med frågorna. Om Vänsterpartiet ska kunna växa kommer det inte räcka med att riksdagsgruppen har förtroende för varandra.

Under alla mina år har partiledningen försökt att försvåra mitt arbete. Jag får ingen hjälp från kansliet, ingen sprider mina artiklar på sociala medier och jag uppmanas alltid att inte ställa kritiska frågor till regeringen i interpellationsdebatter. Till detta kommer en offentlig mobbing där mina egna riksdagskollegor på sociala medier och inför partikamrater kallar mig för de mest vedervärdiga tillmälena. När jag förra året hängdes ut med namn i en regimlojal turkisk tankesmedja så tog man parti för tankesmedjans medarbetare. Under mina år i riksdagen så har tre olika talmän och en riksdagsdirektör talat med mig om min situation. Säkerhetspolisens personskydd har påtalat att ledningens sätt att behandla mig påverkat min säkerhetssituation. Jag har sedan förra hösten varit sjukskriven från gruppmötena på grund av arbetsplatsmobbingen. 

Vänsterpartiets problem handlar både om svikna ideal som brist på ett demokratiskt ledarskap. Under förra året hoppade flera ledamöter av från sina sina uppdrag i förtid, men hänvisning till toppstyre och även behandlingen av mig. Bland annat ledamoten Wiwi-Ann Johansson angav just behandlingen av mig som en orsak för att lämna sitt uppdrag i förtid. Flera företrädare, som till exempel förre EU-parlamentsledamoten och kvinnokämpen Marianne Eriksson, har lämnat partiet på grund av sveket mot feminismen. Trots att regeringen drar åt höger, så växer inte partiet i opinionen.

Partiets brist på politiska framgångar och ledningens oförmåga till självkritik kritiserade jag i tidningen Flamman i våras. Etzlers artikel var fylld av sakfel, och han har inte förmått sig att svara på kritiken. Istället vill han nu utesluta den som kritiserar. Det här kommer att påverka partiets inre kultur och färre medlemmar kommer att våga höja rösten när kritiker hotas uteslutas-

Däremot är det sant att jag menat att det finns för många karriärister i Vänsterpartiets ledning. Anledningen till att VU vill utesluta mig handlar också om makt. För dem är förtroende bara något man har till sina kompisar i ledningen. För mig är förtroende något man vinner hos befolkningen.

Vänsterpartiets ledningen har svikit sina socialistiska och feministiska ideal. Behandlingen av mig är bara ett exempel på detta. Ledningen försöker ständigt att hindra mig att ställa kritiska frågor i hedersfrågorna och interpellationer till statsråden om kurder och andra minoriteters situation. De vill stoppa mina utspel till stöd för kvinnors och flickors rättigheter här hemma och ute i världen. Istället åker partiledaren ut till religiösa samfund och låter sig fotograferas med anhängare till Muslimska brödraskapet och Erdogans regim.

Min kamp för mänskliga rättigheter och alla kvinnors lika värde kan inte gärna vara uteslutningsgrundande i ett socialistiskt och feministiskt parti. Hur länge det är fruktbart att vara aktiv i ett parti som anser att de som vågar tala om orättvisor ska uteslutas är en annan fråga.
Vänsterpartiet ska vara ett parti högt i tak och långt till dörr men idag är det tyvärr helt tvärtom. För varje kritik mot ledningen och de styrande inleds ett uteslutningsärende. Denna partikultur kommer från Ungvänster som idag styr Vänsterpartiet.

Jag vill kämpa för en demokratisk socialistiskt parti där kritik ska vara utvecklande och inte betraktas som hot och utmaning.

---

Ytterligare kommentar ang partisekreterarens anklagelse om partiskatt:
Vänsterpartiet är emot att politiker tjänar för mycket i förhållande till andra grupper. Under mina år i riksdagen, fram till innevarande mandatperiod, har jag betalat full partiskatt. Och varit den mest betalande ledamoten enligt partiets dåvarande revision Bosse L. Sedan valet har jag varit sjukskriven från riksdagsgruppens möten. Jag har meddelat Jonas Sjöstedt att jag vill fortsätta betala partiskatt, men att det är orimligt att göra detta så länge som riksdagsgruppen och ledningen öppet mobbar mig och feyser ut mig och hävdar att de saknar förtroende för mig. Så fort riksdagsgruppen börjar behandla mig på samma sätt som övriga ledamöter så betalar jag partiskatt, har jag meddelat. För att betala partiskatt har jag först krävt ett möte med Jonas Sjöstedt. Detta har han vägrat. Mina väljare ska veta att detta inte har att göra med att snålhet. Istället har jag överenskommit med Riksdagsförvaltningen att varje månad betala en extra skatt. Detta gör att jag inte får ut mer i disponibel lön än vad övriga Vänsterpartister gör i partigruppen. Detta kan bekräftas av Riksdagsförvaltningen. Det är typiskt för partiledningen och partisekreteraren Aron Etzler att inte kontrollera de uppgifter som de går ut med i media. Man påstår i media att jag sprider ”fake news”. I själva verket är det precis tvärtom.

Återta stadsbussarna

 

Motion till Lunds kommunfullmäktige, 2019-08-27

Sedan 2013 har Region Skåne haft ansvaret för stadsbusstrafiken i Lunds kommun. På senare tid har de negativa följderna av att inte ha beslutanderätten över stadsbussarna tydligt visat sig. Skånetrafikens dialog och samråd med kommunen är obefintligt. Långsiktighet och framförhållning tycks vara okända begrepp för de som styr över regionens kollektivtrafik. Skånetrafiken drar in hållplatser och hela sträckningar, varav nedläggningen bussförbindelsen till Stångby och Vallkärra är det mest flagranta exemplet.
   I andra fall skapar Skånetrafiken osäkerhet kring kommunens åtaganden i infrastruktur –hur ska kommunen våga investera i hållplatser och framkomlighet när regionen när som helst kan dra om eller lägga ner linjen?
   Detta var exakt vad vi varnade för när Lunds kommun överlät stadsbusstrafiken för sex år sedan. Nu är det äntligen dags att återta.
   Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att Lunds kommun återtar ansvaret för stadsbussarna i Lund.
Mats Olsson, Helena Falk, Jesper Sahlén, Vänsterpartiet   

En rivningsglad byggnadsnämnd av Ann Schlyter

De rivningsglada partierna i byggnadsnämnden med moderater, socialdemokrater och ”Förnya Lund” i spetsen fortsätter sin framfart. De har planer på att låta riva hundraåriga hus söder om Mårtenstorget och vända ut-och-in på kvarteret. De har beslutat att låta riva den av Klas Anselm ritade ”medicinarlängan” med sin orginella sexkantiga auditoriebyggnad trots tidigare rivningsförbud. Nu senast gäller det Grynmalargården där man inte vågade ta beslut som skulle förhindra rivning.
 

 

Grynmalargårdens förskola är inrymd i en vacker och välbevarad byggnad kontinuerligt använd för sitt ändamål sen den byggdes på fyrtiotalet. Generationer av Lundabor har minnen därifrån. Arkitekten Gun Sjödin skapade ett fint exempel på den tidens välfärdsarkitektur, det enda kvarvarande i sitt slag i Lund.

En detaljplan för förskolan antogs i byggnadsnämndens augustisammanträde. Det var en märklig plan som inte tog ställning i den avgörande frågan: bevarande och tillbyggnad eller rivning och nybyggnad. Genom att anta en detaljplan som inte tar ställning i denna fråga avstod byggnadsnämnden från att ta sitt ansvar för Lunds stadsmiljö och överlät detta i första hand till servicenämnden.

Servicenämnden har inte i sitt uppdrag att väga in stadsmiljömässiga och antikvariska värden i sina beslut. Vänsterpartiets motion i fullmäktige för en tid sen om att alla kommunala nämnder och bolag borde ha detta i sina direktiv gick tyvärr inte igenom. Servicenämnden hade i sitt yttrande till byggnadsnämnden vädjat om att få besked: riva eller inte.

Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande över planen att bevarandevärdet är högt och att det är angeläget med ett bevarande och skydd av förskolan med en kombination av rivningsförbud, skydds-, och varsamhetsbestämmelser.
Även föreningar, såsom Gamla Lund och Svensk Byggnadsvårdsförening, argumenterar i sina yttranden för bevarande och rivningsförbud. Alla får samma svar, nämligen att Grynmalargården inte finns med i Lunds kommuns bevaringsprogram. Men detta program är mer än fyrtio år gammalt! Grynmalargården var inte mer är trettio år när det antogs. Vänsterpartiet har inte fått stöd för sina krav på att bevaringsprogrammet ska uppdateras. Istället har den regerande femklövern lagt ner bevaringskommittén.

Rivning av vackra och fungerande hus är alltid förstörelse av resurser och motsatsen till nämndens utvecklingsmål att skapa en hållbar stad med stärkt attraktionskraft. Att förnya Lund genom rivningar var nog inte vad väljarna hade tänkt sig. Hur ska det gå med gamla tingsrätten, ritad av Hans Westman? Om det blir en stark opinion mot rivning finns det i alla fall en chans att Grynmalargården kommer att räddas.

Ann Schlyter, Vänsterpartist i byggnadsnämnden

Namninsamling
Visa din stöd och skriv under namninsamlingen! Politiker i Lund behöver veta att en fin byggnad från 1945 med mycket historia för många generationer barn kan inte försvinna!

Bevara åkermarken vid Lund! av Gunnar Stensson

Att Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på åkermarken mellan Sankt Lars och Trolleberg oroar många i Lund – och i Staffanstorp.
   Att i en tid av klimatkris och hotande livsmedelsbrist omvandla Nordeuropas bästa åkermark till hårdgjord stadsmark är både ansvarslöst och kortsiktigt.
   Att döpa om Flackarp till ”Klostergårdens stationsområde” är bara löjligt.
   Att politikerna också vill exploatera åkermark öster om autostradan har fått mindre uppmärksamhet.
   Därför arrangerade Klostergårdens byalag i söndags en vandring på slättlandet mellan Råby och Uppåkra.

En dånande fors av bilar störtar över backkrönet ner i Höjeå-dalen. Plåten blänker i solgasset. Avgaserna fyller atmosfären.
   Vi passerar en av de två broarna över autostradan den 25 augusti klockan 14.20 och fortsätter längs Norra Knästorpsvägen, som utgör gräns mellan Lund och Staffanstorp. Här hörs inte trafikdånet.
 

 

Vägen är kantad av hundraåriga fruktträd, dignande av äpplen och päron. I det höga gräset ligger fallfrukten. Vi stannar i skuggan av ett äppelträd och plockar upp några äpplen.
   Lundaslätten breder ut sig så långt ögat når. Där är Knästorps kyrka, där ligger det gamla stationshuset vid banvallen, där flyter Höje å i sin gröna dal mellan nyskördade gula åkrar.
   På andra sidan ån skymtar trafiken på väg 108 och längre bort Uppåkra, där många idag är samlade för att se de arkeologiska fynden från en tusenårig skånsk kultur.
   Längre högerut ligger Lunds södra infart – bilarna ser ut som insekter – och Sankt Lars täta grönska.  Solen flammar och himlen vilar som en väldig kupa över slätten.

Allt detta ska försvinna. Staffanstorps politiker planerar att bygga tusentals bostäder på slätten mellan Norra Knästorpsvägen och väg 108.
   Vi vänder oss norrut och ser mot Lund. Också där breder slätten ut sig, från Tetrapak till Råby, Hasslanda och Gastelyckan. Lyktstolpar visar hur den nybyggda Sydöstra vägen klyver åkermarken från korsningen under autostradan, förbi Gastelyckan och fram till rondellen vid Dalbyvägen.
   Även på Sydöstra vägen är trafiken tät. Bortom den skymtar åkern på andra sidan Dalbyvägen där Lund planerar ny bebyggelse.

Vid Norra Knästorpsvägensnordöstligaste punkt är sikten österut fri. Bakom en träddunge vid Rusthållarvägen skymtar ett lagårdstak och en husfasad. ”Där växte jag upp”, säger en av vandrarna plötsligt.
   Vi går vidare, förbi Norra Knästorp, och viker sedan av längs Höje å. Mellan åns norra strand och åkrarna går en stig med högt gräs västerut mot Lund. Vi passerar ett stort dagvattenutsläpp. En smutsig rännil rinner ut i ån från det stora cementröret.
   ”Det är mest rester från bildäcken uppe på gatorna i stan”, säger jag. ”Vi anlägger våtmarker för att fånga upp föroreningarna.”
   Väldiga vita svampar växer i det blöta gräset under alarna. De ser ut som fotbollar. En fasan skyndar in mellan buskarna.
   ”De måste skydda stranden”, säger någon.
   ”Det här blir nog en cykelväg, säger en annan,
   Vi klättrar upp på den gamla banvallen som förvandlats till cykel- och gångväg mellan Lund och Staffanstorp. Också längs den har man planterat äppelträd.
   ”Här kunde de köra spårvagnar”, säger någon.
   ”Här cyklar mycket folk mellan Staffanstorp och Lund”, säger en annan.
   ”Där ligger Höjebromölla, säger jag. ”Där brukar jag köpa jordgubbar”.
 

 

Vi är tillbaka vid de två broarna över autostradan. De ska rivas och en ny bro byggas när Trafikverket bygger om Lunds södra infart.
   Vi fortsätter på lundasidan längs banvallen som här löper genom en tunnel av tät grönska mellan det gamla bostadsområdet och Tetrapak. Svarta björnbär blänker bland löven. Plötsligt är vi framme vid Malmövägen.
   ”Tack för idag”, säger en kvinna. ”Här går man inte ofta. Men jag ska nog plocka lite äpplen vid Gamla Knästorpsvägen om nån vecka”.