Vänstern och hedersrelaterat kvinnoförtryck av Marianne Sonnby-Borgström

Vänsterpartiet i Lund ordnade i veckan som gick ett offentligt möte om hedersrelaterat kvinnoförtryck med riksdagsledamot Amineh Kakabaveh som inbjuden talare. När jag arbetade som lärare på en socionomutbildning stötte jag själv på många kvinnliga studenter som hade en liknande invandrar-bakgrund som Amineh och dessa studenter hade inte sällan egna upplevelser som gjorde att de var väl insatta i hedersproblematiken. Jag har ofta förvånats över att den feministiska debatten i Sverige har handlat så mycket om jämställdhetsproblem för relativt väletablerade kvinnor och sällan tagit upp de här utsatta kvinnornas betydligt större problem med patriarkalt förtryck.  Därför var jag extra nyfiken på vad Amineh hade att säga om vänsterns inställning i denna fråga.

Amineh Kakabaveh ser sig även som politisk aktivist och hon är ordförande i den svenska föreningen ” Varken hora eller kuvad” som är en del av en internationell antirasistisk och feministisk organisation som bl.a. vill motverka rasism och hedersrelaterat kvinnoförtryck och våld mot kvinnor i alla former. Förutom uppdraget i riksdagen består mycket av Aminehs vardag i att hålla föredrag ute i föreningar och i skolor om dessa frågor.

De utsatta sviks
Amineh Kakabaveh kommer ursprungligen från den iranska delen av Kurdistan. Vid 14-års ålder var hon tvungen att fly från Iran under hot om dödsstraff. Hon valde att söka asyl i Sverige liksom många andra i samma situation, eftersom Sverige ofta ses som ett land som är demokratiskt och jämställt. Eftersom Sverige för många är ett positivt val, känner de kvinnor som utsätts för patriarkalt förtryck sig svikna när det svenska samhället väljer att blunda för förtrycket. Om man förnekar problemen kan man inte göra något åt dem, säger Amineh. I en undersökning som gjordes 2009 på ett stort urval av elever i årskurs 9 i Stockholms stad uppgav 16 procent av de tillfrågade flickorna att de levde under familjenormer vars mål är att starkt kontrollera flickornas sexualitet. Hedersrelaterat förtryck är således relativt vanligt. Patriarkalt förtryck och våld förekommer naturligtvis även i svenska familjer, men det hedersrelaterade våldet skiljer sig från detta genom att det sanktioneras och applåderas av en omgivning med samma patriarkala normer. De utsatta har då även svårt att få stöd från andra närstående i omgivningen. I brottsmål som rör hedersrelaterade brott är det ofta svårt att få fram vittnesmål från de närstående. Alla i omgivningen tiger.

Förorter föder fundamentalism
Efter utbildning till socionom i Sverige arbetade Amineh som socialarbetare i förortsområdena i Stockholm och kom då i kontakt med invandrares utanförskap och problem i dessa områden. Amineh upplever att det svenska samhället sviker speciellt de unga kvinnorna här, eftersom politikerna inte vågar tala om det patriarkala förtryck som många unga kvinnor utsätts för, när de försöker bryta sig loss och bestämma över sin egen sexualitet. Även de unga pojkarna överges av det svenska samhället. Dagens segregerande skolpolitik innebär att ungdomarna i dessa förorter ofta tvingas gå i skolor utan en enda svensktalande elev. När de sedan lämnar skolan utan tillräckligt goda kunskaper i svenska blir det extra svårt för dem att komma in på en tuff och diskriminerande arbetsmarknad. Upplevelsen av utanförskap och skam gör att de unga männen drivs till att inrätta sina liv efter patriarkala normer, som står i strid med demokratiska värderingar. När det svenska samhället sviker och lämnar killarna i förortsområdena utanför samhällsgemenskapen, då kan imamen i moskén stå där och locka med sin gemenskap. All muslimsk gemenskap innebär naturligtvis inte extremism och patriarkalt förtryck, men kan i vissa fall leda dit. Amineh vill hellre att samhället skall prioritera fler ungdomsgårdar än moskéer i förortsområdena om pengarna inte räcker till allt. Utanförskap och upplevelser av skam bidrar till att skapa fundamentalistiska värderingar.

Kvinnoförtryck, religion och kulturrelativism
Hedersrelaterat kvinnoförtryck och behovet att kontrollera kvinnors sexualitet existerar i många kulturer och är inte speciellt knuten till Islam. Patriarkalt kvinnoförtryck förekommer exempelvis i hög utsträckning också i Indien, som ju inte huvudsakligen är ett muslimskt land. Även kristendomen har använts till och används fortfarande för att legitimera kvinnoförtryck i olika delar av världen. Alla religioner kan således användas för att legitimera mäns kontroll och makt över kvinnorna.
   För 100 år sedan var det patriarkala förtrycket i Sverige starkare än det är i den svenska kulturen idag. Innebär detta faktum att vi ska tolerera och ha överseende med kvinnoförtryck och våld i dagens Sverige, frågar sig Amineh. Måste vi vänta in en långsam kulturell förändring och förstå andra kulturers sätt att tänka i dessa frågor? Nej, vi måste motarbeta alla former av kvinnoförtryck, eftersom värderingar om ett jämställt och jämlikt samhälle tillhör vårt samhälles grundläggande demokratiska landvinningar. Dessa värderingar ska vi värna om och vara stolta över, anser Amineh. Kulturrelativism, d.v.s. att inte ta ställning för goda demokratiska värderingar och förkasta alla former av kvinnoförtryck, bidrar till att upprätthålla patriarkala system och fundamentalism.

Vänsterns svek och rädslan för etiketten rasism
Amineh anser att även Vänsterpartiet, som kallar sig ett feministiskt parti, sviker i dessa frågor. Unga invandrarkvinnor som kommer till partiet och vill diskutera hedersvåld och patriarkalt förtryck känner att de inte lyssnas på och då flyr de unga kvinnorna över till Feministiskt initiativ. Är det rädslan för att bli kallade för rasister som håller tillbaka vänstern och hindrar dem från att vilja diskutera patriarkalt förtryck och hedersrelaterat våld, frågar Amineh sig. Tyvärr tycks det som om SD har monopol på dessa frågor just nu, men Sverigedemokraternas syfte med att ta upp och diskutera hedersrelaterat våld är ju att förstärka rasistiska och nationalistiska stämningar i Sverige. Syftet med att ta upp dessa frågor, för en förening som ” Varken hora eller kuvad”, är istället att göra fler i samhället medvetna om förekomsten av detta förtryck och dessutom att försöka stödja de unga utsatta kvinnorna och hitta vägar för att arbeta mot förtrycket. Att som SD vilja skicka tillbaka människor till deras hemländer eller till flyktingläger nära hemländerna är ju dubbelt svek mot kvinnorna. Vänsterns rädsla för att i den offentliga debatten buntas ihop med Sverigedemokraterna och bli kallade för rasister är begriplig. Försiktighet och rädsla får inte styra partiets politik, menar Amineh. Om Vänsterpartiet skall ses som trovärdigt som både ett antirasistiskt och feministiskt parti, måste partiet våga lyfta upp och diskutera frågan om hedersrelaterat våld och agera för förändring. Att välja att blunda för det hedersrelaterade patriarkala förtrycket, och inte därmed inte stödja de utsatta unga flickornas medborgerliga rättigheter, kan kallas för en form av rasism.