Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Söndagsvandring & byalagsmöte

2350 bostäder på åkermarken bortom E22

Samling söndagen 25 augusti klockan 14 utanför Sankt Lars vårdcentral
   Vi vandrar på bron över E22 förbi Tetra-Lavals golfbana längs vägen  till  Knästorp och går tillbaka längs Höje å och den gamla banvallen. På åkermarken mellan väg 108 och den nya vägen till Gastelyckan planerar Staffanstorp  2350 nya bostäder.

--------------------------------------------------------------------------------

Alla välkomna till Klostergårdens Byalags möte måndagen den 26 augusti klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
   Under mötet behandlas Staffanstorps utbyggnadsplaner, Lunds planer i Källby och den nyöppnade träffpunkten vid Virvelvindsvägen

Urspårad skolpolitik av Gunnar Stensson

Svik inte Hedda Andersson-gymnasiets elever!

I måndags började höstterminen och tusentals ungdomar och barn samlades i Lunds alla skolor, somliga fyllda av förväntan och spänning inför nya klasser och skolor, men de flesta bara glada över att åter träffa gamla kamrater och lärare.
   Också på Hedda Andersson-gymnasiet samlades elever för sin första hösttermin i en ny skola och en ny skolform. Många av dem kommer från orter utanför Lund.
   De har sökt till ett centralt beläget gymnasium i närheten av järnvägsstationen och Polhemsskolan.  Ett nytt skede i deras liv har inletts  
   Redan de första dagarna får de veta att de kanske blir svikna. Förutsättningarna för deras nya utbildning kanske förändras helt. De närmaste veckorna kan Lunds politiker mycket väl bestämma att skolan inte ska byggas. Eleverna kommer kanske flyttas till hyrda lokaler i Ideon, i en helt annan del av Lund.
 

 

Hur kunde det bli på detta viset?
Den yttersta orsaken är systemet Fritt sök som innebär att elever från hela regionen kan söka till vilken gymnasieskola som helst.
   Det har lett till strukturproblem både i Lund, vars gymnasieskolor nu har en majoritet elever från orter utanför Lund, och till strukturproblem i tidigare stabila skolkommuner som Landskrona och Eslöv där gymnasieutbildningen urholkas.
   En gång hade Lund ett utvecklat samarbete som garanterade ett fungerande utbud av gymnasieprogram med samverkanskommunerna Lomma, Staffanstorp, Kävlinge, Burlöv och Eslöv. Fritt sökslog sönder en fungerande struktur som tjänade alla kommunerna.
   En av de negativa konsekvenserna är att behöriga Lunda-ungdomar har tvingats till gymnasier i Malmö och Ystad.
   Den berättigade kritiken mot Fritt sök har varit hård, bland annat från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. De ville stoppa utbildningsstrukturens fortsatta snedvridning genom att förhindra att ytterligare en gymnasieskola byggs i Lund. Men när nu beslutet är taget och har legat till grund för ansökningarna måste det löfte till eleverna som det innebär respekteras.
   Missnöjet i kringliggande kommuner har tagit sig uttryck i misstankar om att Lund profiterar på situationen.
   De partier i Lund som är ansvariga för genomförandet av Fritt sök som Liberalerna och Moderaterna är emot att Hedda Andersson-gymnasiet byggs vid Svaneskolan enligt den beslutade planen . De vill att gymnasiet ska ligga någon annanstans och att det ska vara billigare. Kanske i en hyrd lokal i Ideon.

Kaoset i skolpolitiken får inte leda till att man sviker de nya gymnasisterna – och deras föräldrar – genom att i efterhand ändra förutsättningarna för deras skolgång. De har sökt till Hedda Andersson-gymnasiet på Svaneskolans tomt i centrala Lund, nära järnvägsstationen och Polhemsskolan.
    Att i efterhand riva upp beslutet att bygga Hedda Andersson-gymnasiet skulle vara ett svek, ett svek mot de nya gymnasisterna, mot deras föräldrar - och mot förebilden Hedda Andersson.

Trump lägger bud på Gotland

 

Grundat på statsminister Mette Fredriksens uttalande om att hon inte har något intresse av att diskutera ett köp av Grönland kommer jag att skjuta upp vårt möte, som planerats om två veckor. I stället avser jag att avlägga ett besök hos Sveriges statsminister och lägga ett bud på Gotland som är både strategiskt och kommersiellt intressant. I grunden är det ju bara frågan om fastighetsaffärer, twittrade Trump på torsdagsmorgonen.

Framgafflat – om cykel och trafik av Ulf N

Om att elrullbrädor kan producera mera utsläpp än en vanlig dieselbuss 

Företagen som bedriver verksamheten med elrullbrädorna hävdar att deras brädor minskar beroende av bilar för kortare transporter och är klimatsmarta. Är det så? Elrullbrädornas klimat-påverkan beror på hur de produceras, vilken restyp de ersättare, livslängden och hur hanteringen kring dem bedrivs.

Livscykelanalys
På svensk botten finns, såvitt jag vet, ännu ingen vetenskaplig studie av hur mycket utsläpp elrull-brädorna orsakar. Det kommer förhoppningsvis snart sådana studier.
   Det finns nu en studie från USA. Forskare vid North Carolina State University har gjort en livscykelanalys av elrullbrädorna och undersökt vilken typ av resor de ersätter. I analysen beräknades de sammanlagda utsläppen från produktion, frakt, laddning, insamling och kortning av elrullbrädorna.

Kort livslängd
Det resultat de kom fram till visar att den el som används för att ladda brädorna är den del som bidrar minst till utsläppen. Hälften av brädornas utsläpp kommer från material och tillverkningsprocessen (En elrullbräda består bland annan av aluminium, stål, litiumjonbatteri och elmotor). En annan viktig faktor för utsläppen är elrullbrädornas korta livslängd. De kastas i vattendrag, eldas upp, körs över och misshanteras på olika sätt. Därmed blir deras livslängd väldigt kort.
   Utöver själva produktionen och driften av elrullbrädorna tillkom stora utsläpp från den motorfordonsflotta som används för att samla in brädorna, frakta dem till laddningsstation och ställa ut dem igen.

Utsläpp per passagerarmil
Slutsatsen som den här forskarstudien kom fram till är att elrullbrädor producerar mer växthusgasutsläpp per passagerarmil än en välfylld vanlig dieselbuss och mer än en elcykel.

Ersätter huvudsakligen gång och cykel
När det gäller frågan om vilken typ av resor elrullbrädorna ersatte fann studien att enbart 34 procent av dem som reste med rullbrädorna skulle ha använt bil i stället. Hälften skulle ha cyklat eller gått och 11 procent skulle ha åkt buss och resten helt enkelt avstått från resan.
   En ska nog inte direkt översätta resultaten från USA till svenska förhållanden. Men klart är att studien tydliggör nödvändigheten av att ta hela livscykeln i beaktande och också i beräkningen ta med de utsläpp som själva hanteringen av rullbrädorna orsakar.

Not. Det jag här kallar ”elrullbrädor” är givetvis det som olyckligtvis i gängse språkbruk fått beteckningen ”elsparkcykel”. Den beteckningen är givetvis missvisande. Elrullbrädorna sparkas ju inte fram och är knappast heller en cykel. De är ett motorfordon i brädform. Ibland benämns de ”elscooter”. ”Scooter” betyder ursprungligen just ”sparkcykel” och är därför också missvisande. Därför använder jag en beteckning som jag anser vara mera relevant: ”elrullbräda”.

I fred med jorden av Marie-Louise Steiner

Flory Gate och Elin Wägner 1944
 

”Glöm inte att alltid täcka jorden när du odlar ” sade hon och såg på mig med skarp men vänlig blick. ”Du kan till och med lägga gamla tidningar runt vinbärsbuskarna”.
   Ögonblicket vid Flory Gates vinbärsbuskar på gården Rösås för mer än trettio år sedan har jag aldrig glömt, hon var så övertygad om sina idéer. Flory Gate och hennes nära vän författaren Elin Wägner hade en stark övertygelse om hur vårt förhållande till jorden skulle vara.
   Vi måste leva i fred med jorden, på jordens villkor. Naturens kretslopp får inte brytas. Om jord och skog ska gödslas bör det vara med enbart naturliga givor. I några skrifter från 40-talet finns deras tankar om bruket av jord och skog bevarade. Det är idéer som gick på tvärs mot den tidens rådande ordningen, då jordbruket skulle rationaliseras och bli allt mer industrialiserat.

I FN:s senaste klimatrapport (IPCC) om markanvändning som offentliggjordes nu i augusti är det som om Gates och Wägners idéer ekar genom historien. Rovdriften med jorden, skogsskövling, konstgödsling, giftbesprutning och monokultur- allt som de två en gång varnade för tas nu upp i rapporten: Vikten av balans i markanvändningen och att den industriella livsmedelsproduktionen måste ändras i grunden och drivas i en mer hållbar och ekologiskt riktning.
   Flory Gate och Elin Wägner var övertygade om de ekologiska idéerna som bärande och de studerade också utländsk forskning i ämnet. Humus och kompost betraktade de som hjärtat i all odling, jorden såg de som basen för vår överlevnad.
   ”Allt som stör jordens självverksamhet måste bort - eller också vi” skrev Elin Wägner 1942. Så rätt hon och Flory Gate hade. Redan då, för 80 år sedan.

Ps Elin Wägnersällskapet ger ut en liten skriftserie där bl a ett häfte handlar just om Flory Gate och hennes framsynta idéer som lantbrukare.

Helt automatiserad lyxkommunism? av Gunnar Stensson

Den brittiske marxisten och Labour-anhängaren Aaron Bastani ser en ljus framtid. Energikrisen kommer inom kort att lösas genom solenergi, resurskrisen genom gruvdrift på asteroider och meteorer, livsmedelskrisen med hjälp av odlat kött, sjukdomar genom genmanipulering, tråkiga och slitsamma jobb tas över av robotar och de problem som kan återstå blir lösta med hjälp av AI, artificiell intelligens. Allt blir gratis och kapitalismen faller, när alla slipper arbeta.
   Detta är det tredje språnget i mänsklighetens historia. Det första skedde när människan började bruka jorden och det andra när industrialiseringen inleddes. I automationens och digitaliseringens epok kommer mänsklighetens fulla kapacitet äntligen till sin rätt.

Aron Etzlers presentation av Aaron Bastanis i somras utgivna bok Fully automated luxury communism i Aftonbladet 13/8 är entusiastisk.
   Detta är ”kanske den första marxistiska framtidsvision på decennier som människor faktiskt skulle vilja leva i.”
   ”Bastanis vision är så långt ifrån Sovjetstatens diktatur, utsvettning och slavläger som man kan komma.”
   ”Bastanis bok förtjänar att diskuteras långt utanför vänstern.”

Ja, men kanske först i Vänsterpartiet eftersom Aron Etzler har en inflytelserik ställning i partiet.
   Man kan fundera över hur Marx skulle ha ställt sig inför vår tids ödessituation. Han tog avstånd från marxismen som ortodoxi med påpekandet: Jag är inte marxist. Det hade han nog understrukit om han konfronterats med Bastanis vision.
   Vi har ju redan flera teknikbejakande och verklighetsförnekande visionärer som till exempel Johan Norberg. De står finansmakten och fossilindustrin nära. Deras syfte är ”att vifta bort undergångsstämningen som påhittad men det gör inte Bastani”, skriver AE.
   Inte? Bastani räknar upp klimatkrisen, resurskrisen, livsmedelskrisen, befolkningskrisen och sysselsättningskrisen. ”Sedan spränger han dem i bitar”, skriver AE.
   Tekniken löser allt. Med en explosion.

Verkligheten är en annan. Mänskligheten närmar sig efter 200 000 år på en 4,5 miljarder år gammal planet en katastrof där inte bara klimatkrisen utan skadorna på alla jordens livsuppehållande system är ett hot mot vår överlevnad.
   Våra främsta forskare försöker enträget att övertyga oss om detta. Ett otal kriser måste angripas, från hotet mot pollineringen till polarisarnas smältning, från ökenbildningen till den med nödvändighet snabbt ökande migrationen.
   Det går inte att spränga ”klaustrofobin i bitar” genom att hänvisa till teknik. Vi har tio år på oss att lösa den övergripande klimatkatastrofen och än så länge bara ökar våra fossila utsläpp.
   Marx trodde att kapitalismen innebar ett steg i människans utveckling.
   Idag utgör kapitalismen och den mäktiga fossilindustrin i USA, Storbritannien, Kina, Indien, Ryssland och Australien de största hoten mot de livsuppehållande systemen.

PS. Bastani är skicklig. Han har nått ut till New York Times, The Guardian, Aftonbladet och VB.   

Israel förstör palestinska hem av Gunnar Olofsson

Tidigt på morgonen den 22 juli anlände en stor styrka israelisk militär och polis till området Sur Baher utanför det ockuperade östra Jerusalem. Man blockerade tillfarterna till området, stängde av elektriciteten och började handgripligen slänga ut invånare ur deras hem. Några timmar senare hade åtta bostadshus rivits och dess invånare gjorts hemlösa.
 

 

Att israelisk militär river palestinska hem på Västbanken är ingenting nytt. Enligt FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) har hittills i år fler människor drivits bort från hus och hem än under hela förra året. De genomförda rivningarna i Sur Baher ställde genast 22 personer, inklusive barn, på bar backe, fler rivningar är beslutade och totalt berörs kring 350 personer av rivningarna. Runt 100 hus i området existerar under rivningshot.

Från 2009 när OCHA började sin registrering och fram till 2015 förstördes i snitt 6 palestinska byggnader per månad i Jerusalem av Israels armé. Åren 2016 – mars 2019 ökade antalet påtagligt till 14 per månad för att i april i år nå 63 – det högsta antalet rivna byggnader hittills på en enda månad. Ungefär en tredjedel av rivningarna (36 av 111) har utförts av ägarna själva – då de annars riskerat att få betala dyrt för rivningen och dessutom bli ålagda dryga böter.

I östra Jerusalem är det i praktiken omöjligt för palestinier att få tillstånd till nybyggnation eller utvidgning av befintliga byggnader. Medan 35 % av området upplåtits för byggande av nya judiska bosättningar – olagliga enligt internationell lag – är 13 % avsatt för palestinskt byggande, som redan i praktiken är fulltecknat. Åtminstone en tredjedel av palestinska hem i Jerusalem saknar idag giltigt israeliskt bygglov – något som ställer runt 100 000 av Jerusalems invånare inför möjligheten att drivas bort.

Någon möjlighet för palestinier att via domstolar hindra rivningar finns knappast. Hela rättssystemet ända upp i Israels högsta domstol agerar i praktiken, som i fallet Sur Baher, som verktyg för ockupationen. Den långsiktiga strategin är helt tydligt att annektera så stora delar av Västbanken som möjligt, fördriva så många palestinier som möjligt och skapa en så långt möjligt etniskt rensad stat i hela Palestina.

Normalt brukar Israel hävda att rivna byggnader uppförts utan bygglov – någonting som alltså i praktiken är omöjligt för palestinier att få i de delar av Västbanken (”area B och C”) som helt eller delvis kontrolleras av israelisk militär. Det ovanliga i detta fall är att rivningarna sker i ett område (”area A”) som enligt avtal helt skall kontrolleras av den palestinska myndigheten (PA) – som också givit tillstånd till att uppföra byggnaderna. Motivet till rivningarna har därför denna gång angivits vara ”säkerhetsskäl” – att husen legat för nära den ”säkerhetsbarriär” som Israel olagligt uppfört på palestinsk mark, och därför skulle kunna bli tillhåll för terrorister som skulle kunna hota Israel.

Ovanligt denna gång är också att officiella FN-representanter i förväg protesterat mot planerna och att ett 20-tal diplomater från olika, framför allt europeiska, länder på inbjudan av PA besökt området och uppmanats försöka påverka Israel att ändra sitt beslut. Något som alltså inte lyckades.

Israels rivningar av palestinska hem på ockuperad mark utgör tydliga brott mot bland annat Fjärde Genèvekonventionen och Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC), och är ett svårt trots mot en rad FN-resolutioner, inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016). Trots detta uteblir denna gång, liksom så ofta förr, några reaktioner från det internationella samfundet och våra regeringar i Väst. FN har utfärdat ett lamt beklagande och enligt Jeff Halper i israeliska ”Kommittén mot husförstörelser” (ICAHD) är EU:s reaktion – att politiken ”underminerar livskraften för tvåstatslösningen och utsikterna till en varaktig fred” – närmast patetisk.

Sedan starten av ockupationen 1967 har Israel förstört närmare 60 000 palestinska hem.