Pusselbitar

Högern om allmän rösträtt: Allmän rösträtt innebär, att makten, med den gamle högerledarens Hjalmar Hammarskiölds ord, lägges i deras hand som är minst kompetenta att hantera den.
Patrik Svensson, Sydsvenskan 7/2

Hundra år senare. Kvinnor är inte kompetenta att sitta i bolagsstyrelser, hävdade Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup, som är lika rädd för feminister som för kommunister och socialister, i Sveriges radios lördagsintervju 8/2

Jag kan konstatera att statsfinanserna var i betydligt bättre skick när Vänsterpartiet hade inflytande över den ekonomiska politiken än nu.
Magdalena Andersson, (S), Sydsvenskan 7/2

Rosling lyfter sällan fram att de rikaste 85 personerna i världen äger lika mycket som de 3,5 miljarderna fattigaste.
Shora Esmailian, Sydsvenskan 8/2

Nu handlar det om expropriation av några få exploatörer (85 st) till fördel för folkets stora massa.
Karl Marx, Kapitalet

Nätfynd

Bloggosfären är inget enkelt virtuellt samhälle att bevaka men en av de bästa bloggarna som jag läser är Mats Olssons Olsson betalar.
   Mats skriver bra, informativt och engagerat om politiken i Lund, Sverige och världen. VB har tidigare citerat hans blogg och gör det gärna igen. Tidigare har vi citerat hans blogg för att den tillför ny information i frågor som diskuteras här.
   Denna gång kan jag inte låta bli att citera ett inlägg i ett ämne som jag aldrig tänkt på tidigare.
red

---

Karl Marx som farsa

– När ni framhäver ert kreolska temperament anser jag det vara min plikt att med sunt förnuft ingripa och skilja ert temperament från min dotter. Om ni är oförmögen att visa er kärlek till henne i en form som överensstämmer med Londons latitud vill jag råda er att visa er kärlek på avstånd.
Karl Marx till dottern Lauras fästman Paul Lafargue, 13 augusti 1866.

Laura och Paul gifte sig, trots allt, med varandra.

PALESTINA - ISRAEL: Är en tvåstatslösning möjlig? av Gunnar Stensson

USA:s utrikesminister John Kerry lägger inom kort fram en plan för en tvåstatslösning, med krav på eftergifter som israeler och palestinier måste acceptera.
   Israel måste dra sig tillbaka innanför 1967 års gränser och acceptera en palestinsk huvudstad i östra Jerusalem.
   Palestina måste erkänna Israel som judisk nationalstat och ge upp kampen för de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.
   Kan Netanyahu och Mahmoud Abbas accepterar dessa förhandlingsvillkor? Har de i så fall auktoritet och legitimitet nog att få folken med sig?

I sin krönika i God morgon världen den 9 februari uttryckte Göran Rosenberg tvivel på att försöken att förhandla fram en tvåstatslösning kan lyckas. Flera bedömare hyser samma skepsis.
   Under de sex månader som förhandlingarna pågått har den illegala utbyggnaden av israeliska bosättningar i de ockuperade palestinska områdena fortsatt, så att nu mer än en halv miljon israeler lever i israeliska städer på palestinsk mark och parasiterar på den odlingsbara jord och de knappa vattentillgångar som tillhör palestinierna.
   Netanyahus politik tycks gå ut på att ockupera allt fler palestinska områden och knyta dem till Israel genom ett system av vägar som är förbehållna israelerna för att därmed skapa sådana fakta på marken att situationen blir oåterkallelig.
   Mot den politiken ställer Kerry alltså kravet att bosättningarna ska återlämnas till palestinierna och bosättarna återvända till Israel!

USA:s förmåga att påverka utvecklingen i Mellanöstern är ifrågasatt och Kerrys försök att uppnå en tvåstatslösning tycks dömt att misslyckas. Men just därför gör han desperata ansträngningar. Det kan vara sista chansen för en tvåstatslösning. Och sista chansen för USA:s att bevara sin ställning som betydelsefull aktör i Mellanöstern.

Sverige bör fortsätta att stödja palestinierna genom att äntligen erkänna Palestina som suverän stat och fullvärdig medlem i FN, dels för att ge tvåstatslösningen en sista chans och dels för att visa att vi vägrar att legitimera Israels ockupationspolitik.
   Ett erkännande av staten Palestina blir kanske också Mahmoud Abbas sista, men väsentliga, bidrag till den palestinska kampen.
   Men ett sådant erkännande är helt beroende av USA, som kan inlägga sitt veto.
   Detta ger Kerry en hållhake, både på Mahmoud Abbas beträffande de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och på Netanyahu beträffande bosättningarna.
   För Mahmoud Abbas skulle ett sammanbrott i förhandlingarna innebära ett nederlag och att Hamas övertog ledningen i kampen för Palestina, vilket varken USA eller Israel vill.

Men också Israel skulle drabbas. Det redan isolerade landet skulle bli än mer isolerat. Bojkottpolitiken skulle skärpas. Den har brett internationellt stöd, bland annat från EU. Flera multinationella företag stöder den. Det handlar också om amerikanska företag.
   Om förhandlingarna bryter samman blir den internationella bojkotten ett mäktigt vapen i palestiniernas fredliga kamp för en självständig stat, på samma sätt som den var det i kampen mot apartheid i Sydafrika.
   Just nu är utvecklingen omöjlig att förutse. Men på lång sikt är den kanske given.

Ju fler områden Israel ockuperar, desto mer påverkas den etniska balansen mellan judar och palestinier, till Israels nackdel. Den judiska befolkningen i staten Israel kommer att hamna i minoritet, i synnerhet som många ur medlemmar ur den israeliska eliten redan nu överger ett alltmer odemokratiskt och isolerat Israel. Det kan i förlängningen leda till en enstatslösning, staten Israel – Palestina, med palestinsk majoritet.

Kanske inser Netanyahu att detta är alternativet till dagens maktfullkomliga Israel och väljer att backa och acceptera en tvåstatslösning, som han förstås kommer att försöka få de israeliska väljarna att acceptera genom att göra den så gynnsam som möjligt för Israel.
   John Kerry för sin del fortsätter in i det sista ansträngningarna att nå fram till en förhandlingslösning.

En chans att slippa Super-Jas? av Lucifer

Som försvarsvän gläder jag mig förstås över att Saab, Bildt och Försvarsdepartementet har gjort bort sig igen. Deras klumpiga inhopp i den schweiziska politiken kan kanske medverka till att det inte blir några Super-Jas sålda och därmed inte heller några att konstruera och tillverka för Sverige. Det skulle kunna innebära att den sanslösa satsningen på svensk flygindustri som kan härledas åtminstone till mitten av 1960- talet skulle kunna få ett slut. Jo, det var ju när Viggen skulle byggas som sossarna sa: javisst, det är en dyr och tveksam satsning, men av hänsyn till sysselsättning etc så får det gå för den här gången. Jaha, och sen på 1980-talet så var det dags för Jas-projektet och det var ju tveksamt, det kunde många hålla med om, men det fick ju bli. Och nu på 2010-talet handlar det om Super-Jas, en kraftigt utbyggd variant av grundkonceptet som man har tänkt sig att det svenska försvaret ska köpa.

Affärsplanen
Svenska försvaret, finns det och har det råd att köpa? Nej, det finns inte, man har i huvudsak lagt ner det. Vad som finns är några flygflottiljer och ett stort antal Jas i förråd som man inte har råd att flyga och heller inte har piloter till. Men kanske kan man sälja dem på en stor realisation och köpa nya fräscha plan för pengarna? Dvs. de nya blir så dyra att ta fram så det krävs att det är fler som vill vara med och betala. Och så har man sagt: för att svenska flygvapnet ska få Super-Jas så måste vi sälja till fler. Med hjälp av storartade industriavtal skulle då planen till Schweiz i stort sett byggas i Schweiz. Men det är klart, ingenjörerna skulle förstås sitta i Linköping. Ja, det har förresten varit tal om en liknande affär med Brasilien, men den verkar tillfälligt hejdad.

Ett annat försvar

Och här öppnar sig alltså en chans: vi skulle genom att stoppa den groteska satsningen på svensk flygindustri få pengar över för att bygga ett elementärt militärt och civilt försvar för Sverige. Det skulle förstås kräva allmän och lika värn- och samhällsplikt om så där 3-5 månader, det skulle kräva rätt mycket ny materiel, men den är billigare än den sortens materiel som krävs om man ska leka stormakt. Det är ju ingen överhängande krigsfara, men på sikt kan allting hända, och den typ av försvar som har visat sig mest framgångsrikt de senaste 60 åren är en lågintensiv folkligt motståndsrörelse ungefär som den bedrivits i Irak och Afghanistan mot amerikanerna. Den är inte så heroisk eller vacker, men inkräktare brukar ha svårt för den och ger sig av efter ett tag. Guerillaromantik? Nej, vanligt arméfolk brukar tala för det här i motsats till flygvapengossarna som bara vill likna USA.

Svårsålt
Ja, sen är det ju svårt att hänga upp en industris framtid på att de ska sälja dyra militärflygplan. Det krävs rätt mycket mutor för att vinna över de andra som vill sälja dyra flygplan och det krävs att USA gillar att man säljer och vem man säljer till. Annars är det ganska hopplöst.
   Vem vill då fortsätta som hittills? Jo, Wallembergsfären förstås, de har kammat hem huvuddelen av våra försvarspengar i femtio år. Men också metallarbetarna i Linköping: de bar bra betalt, bra utbildning, säkra jobb (åtminstone hittills). Och Ingenjörssverige är förstås stolt över vårt lilla land som hänger med på ett kvalificerat teknikområde. Och den tongivande eliten inom försvar och säkerhetspolitik: de vill kunna dricka cocktails på jämställd fot med sina gelikar i USA och Frankrike, och kan vi sen bara gå med i Nato också så är lyckan fullständig.

Vad kan göras?
Finns det alternativ? Ja, vad gäller försvarsutformning är saken klar: om vi lämnar Jas-linjen får vi ett allsidigare och bättre försvar. Tekniknördarna borde kunna nöja sig med lite drönarutveckling – det är ju modernare och billigare och Saab är väl redan på god väg. Men visst, vad gör man med 10,000 upprörda metallare på Östgötaslätten med länsstyrelsen, LO och S bakom sig. Det skulle kräva att Saab började ägna sig åt något annat högteknologiskt. Robotar, järnvägar, vad vet jag.
   Oddsen är naturligtvis emot en förändring, särskilt med den S-regering som kan förväntas. Det skulle behövas en S-ledd tankegrupp som vågade tänka nytt . Men någon sådan kan inte skönjas.

LundEko II: De borgerliga struntar i remissinstansernas svidande kritik av Ulf Nymark

VB har tidigare redogjort för den svidande kritik mot Lunds nya program för ekologiskt hållbar utveckling (LundaEko II) som inkommit i svaren från tunga remissinstanser (se VB nr 2/2014).
   Som en reaktion på kritiken krävde de rödgröna att Miljö- och hälsoutskottet, som är styrgrupp för utarbetandet av LundaEko II, skulle snabbinkallas till ett extra sammanträde för att ge tjänstemännen riktlinjer för en nödvändig omarbetning av dokumentet.

Tjänstemännen bättre uttolkare av besluten
Något extra sammanträde ville inte borgarna ha, förstås. Men vid Miljö- och hälsoutskottets ordinarie sammanträde denna vecka behandlades i varje fall oppositionens förslag om inriktningen på omarbetningen av programmet. I den tjänsteskrivelse som ingick som beslutsunderlag hävdade Kommunkontoret att det skulle strida mot kommunfullmäktiges beslut att omarbeta programmet i enlighet med de synpunkter remissinstanserna föreslagit. Tjänstemännen, menade Kommunkontorets tjänstemän, var bättre lämpade att tolka fullmäktiges beslut, än de politiskt förtroendevalda. Därför rekommenderade tjänstemännen avslag på oppositionens förslag.

De borgerliga: strunta i kritiken
Och de borgerliga - vad sa de? Givetvis – vem blir förvånad?! - höll de med tjänstemännen och röstade ner MP, S, V och DV-förslaget. Ingen hänsyn ska tas till de tunga icke-kommunala remissinstansernas synpunkter – det var borgarna inställning. Man kan ju undra vad remissomgångar är till för om man ändå tänker strunta i de synpunkter som framförs.

”Verkningslöst” dokument
Nu har alltså de borgerliga sagt att de vill ha ett program för ekologisk hållbar utveckling som enligt Länsstyrelsen saknar konkretisering och mätbarhet av målen; ett program som, enligt kommunens eget energibolag Kraftringen AB, ”utan konkreta åtgärder direkt kopplade till målen … blir verkningslöst”. Lunds Universitet dömer ut programmet ”som ett vagt och ganska intetsägande policydokument utan närmare styrning".

Nytt rödgrönt LundaEko efter valet?
På vilket sätt oppositionens förslag skulle strida mot fullmäktiges beslut ville varken tjänstemännen eller de borgerliga politikerna redogöra för. Från oppositionens sida får vi väl lägga ner en del möda på för att ta reda på när fullmäktige tog beslut om att LundaEko II ska vara ett dokument med låg ambitionsnivå, en otydlig målstruktur med mål som inte går att mäta och vara ett dokument som inte anger hur man ska nå målen. Jag tvivlar på att vi kommer att hitta ett sådant beslut, men det är i praktiken vad de borgerliga hävdar att fullmäktige skulle ha sagt. Mycket talar för att en av de första åtgärderna en ny politisk majoritet efter valet i höst måste vidta är att ta fram ett kraftfullt dokument som med rak och tydlig kurs styr Lund mot ekologisk hållbarhet.

Vi vill inte sluta träffas av Gunnar Stensson

V och DV samt MP svarar nedan på PRO Söder-Klostergårdens och Byalagets fem frågor.

Kommentar
Vänsterpartiets och Demokratisk Vänsters snabba och fullständiga svar, liksom det politiska stöd det uttrycker uppskattar vi och tackar för!
   Men vi vill starkt understryka, att träffpunktsverksamheten måste återupptas snarast möjligt! Den har redan legat nere i nästan två år.
   Vi kan inte vänta två år till – eller mer - på en ombyggnad av Mötesplatsen. Efter valet behövs en rivstart för att reparera så mycket som möjligt efter vanskötseln under Alliansen!
   Målsättningen måste vara att så snart som möjligt hyra den tidigare träffpunktslokalen och återuppta verksamheten, i avvaktan på att den kanske kan flytta till Mötesplatsen – eller annan lokal, i framtiden.
   Vi menar att den tidigare lokalen fungerade bra. Den är rymlig och har god plats för alla aktiviteter. Dessutom var den ljus, alla fönstren vetter mot fotbollsplanerna på Korpvallen och solen lyser in hela eftermiddagen. Lokaliseringen är lämplig eftersom busshållplatsen ligger alldeles intill. De flesta besökarna innehar gröna jojo-kort. Hyresrättsföreningen Vårregnet har i brev till Vård och omsorgsnämnden erbjudit sig att sänka hyran med halva beloppet.
Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag

Vi vill inte sluta träffas, svar från V och DV

PRO söder, Klostergården och Klostergårdens byalag har skickat en skrivelse till oss politiker, där de vill ha svar på fem frågor angående träffpunkten som skulle bildas i den nya Mötesplats Klostergården.
   Vi hade alla den förhoppning att Mötesplats Klostergården skulle rymma en modern, ljus och ändamålsenlig träffpunkt, som skulle kunna ersätta den gamla träffpunkten. Att den nya träffpunkten skulle innehålla de aktiviteter och möjligheter som fanns tidigare, tog vi som en självklarhet.
   Med facit i hand kan vi konstatera att så blev inte fallet. Från att tidigare varit ett ställe med full bemanning och öppet från nio till fyra fem dagar i veckan, har det reducerats till att enbart vara öppet två dagar i veckan mellan nio och ett, och helt stängd de dagar skolan har lovdagar.
   Av den anledningen har vi politiker fått fem frågor att besvara;

1. Är ni villiga att satsa på en ny Träffpunkt som är öppen alla vardagar från 9 - 16 och är utrustad på samma sätt som den tidigare?
När vi har vunnit valet kommer vi att se över träffpunktens öppettider på det nya Mötesplats Klostergården och se på vilket sätt vi kan förbättra tillgängligheten och servicen. Visar det sig helt omöjligt att få tillbaka ungefär de öppettider som rådde på den gamla träffpunkten, får vi överväga att ta de gamla lokalerna i bruk, även om vi anser att de nya lokalerna är betydligt trevligare och ljusare, och har ett bättre läge än de gamla.

2. Hur snabbt kan detta ske? A) hösten 2014? B) våren 2015? C) hösten 2015?
Efter valsegern kan vi börja titta på kostnaden och vilka lokaler som kommer att bli aktuella, för att kunna komma med ett erbjudande våren 2015, men det är bäst att gardera med hösten 2015.

3. Klostergården är ett stort och växande bostadsområde. Under 2014 kommer många nya lägenheter byggas mellan Klostergården och Arenan. Planerar ni att bygga nya träffpunkter i området när behovet växer?

Enligt uppgifter från Vård- och omsorgsförvaltningen minskade besöksfrekvensen de senaste åren på den gamla Träffpunkten. Det var en av anledningarna till att förvaltningen ville lägga ner den och flytta till mindre och mer ändamålenliga lokaler. I nuläget finns inga planer att öppna nya träffpunkter. Detta kan komma att ändras kvickt om utbyggnaden håller den takt som utlovats. Detta är en fråga där vi tror vi får passa tills vi fått mer underlag om hur den träffpunkt som till slut etableras inom Klostergården utvecklas.

4. Det är viktigt att hemtjänsten håller hög kvalitet och är väl samordnad med Träffpunktsverksamheten. Planerar ni att öka kommunens satsning på hemtjänsten?
Ja, vi kommer att satsa mer på hemtjänsten. Vi kommer då även att satsa mer på den uppsökande verksamheten där "Stimulans i vardagen" ingår. Vi anser det viktigt att bryta de äldres ofrivilliga isolering. Det blir ett led i friskvården.

5. Det händer att äldre går ner i vikt på grund av otillräcklig eller dålig näring. Kan ni tänka er att erbjuda lunchmåltider, antingen i den framtida Träffpunktslokalen eller på en privat lokal som Klostergårdens Pizzeria?
Några sådana planer finns inte för närvarande. Intressant tanke, men med den satsning vi tänker gör med "Stimulans i vardagen" blir det möjligt för dem som vill, att ta sig till de kommunala restauranger som finns idag.
Vänsterpartiet i Lund, Lars A Ohlson och Karin Oscarsson, ledamöter i vård- och omsorgsnämnden, Demokratisk vänster, Sven-Bertil Persson , ledamot i Kommunfullmäktige

Svar på frågor angående Träffpunkt Klostergården av MP

Tack för era frågor. Vi hade liknande förväntningar som ni på Träffpunkt Klostergården så ni är inte ensamma om att vara besvikna när vi märkte att de inte uppfylldes.

1. Är ni villiga att satsa på en ny Träffpunkt som är öppen alla vardagar från 9 - 16 och är utrustad på samma sätt som den tidigare?
Vår ambition med Träffpunkten på Klostergården är att det ska vara en mötesplats som sprudlar av aktivitet. Ingen ska vara utestängd eller inte få plats. Vi vill att alla Träffpunkter i Lund ska ha bemanning varje dag och har satt oss emot varenda neddragning på bemanning och öppettider på Träffpunkterna som majoriteten genomfört de senaste åren. De neddragningarna har motiverats med att det varit för få besökare, vilket vi inte anser är ett argument som håller. Ingen besöker en stängd träffpunkt.
   Om vi får bestämma efter valet kommer vi alltså öka öppethållandena på Träffpunkterna generellt i Lund. Exakt vilka öppet tider det blir på Träffpunkten på Klostergården är dock för tidigt att säga, men dagligen blir det i alla fall. Alla förutsättningar måste först bli klara och därefter behöver öppethållandet och utformningen av verksamheten tas fram i diskussion med er som använder Träffpunkten.

   Träffpunkten måste uppfylla de önskemål och behov som besökarna har, men vi är inte säkra på att så som det var innan nödvändigtvis var bättre än det kan bli i den nya Träffpunkten. Vi tror tvärt om att Träffpunkt Klostergården kan vara så mycket mer och så mycket bättre än den förra Träffpunkten. Träffpunkterna har, som ni vet, flera olika positiva effekter såväl på den psykiska som fysiska hälsa och ökar meningen i tillvaron för många. Genom att även öka möjligheten för möten över generationer så menar vi att Träffpunkt Klostergården ger en till dimension, en dimension som kan berika livet för både er äldre som de yngre som besöker fritidsgården.  Detta möte ska dock inte innebära att någon känner sig undanskuffad eller utesluten. Den fysiska tillgängligheten på den nya Träffpunkten är utestängande och måste åtgärdas. Går det inte att tillfredställa den fysiska tillgängligheten och behovet av utrymme för aktivitet för både unga och gamla i de nya lokalerna så får vi se över hur det ska lösas. Det kan innebära att en ny Träffpunkt behöver öppnas.

2. Hur snabbt kan detta ske? A) hösten 2014? B) våren 2015? C) hösten 2015?
Eftersom vi inte är övertygade om att det behöver öppnas en helt ny Träffpunkt och inte heller hur den skulle behöva se ut så är det svårt att ge någon tidplan för det.

3. Klostergården är ett stort och växande bostadsområde. Under 2014 kommer många nya lägenheter byggas mellan Klostergården och Arenan. Planerar ni att bygga nya träffpunkter i området när behovet växer?
Tillgången till Träffpunkter, mötesplatser, sociala aktiviteter är jätte viktiga för att livskvaliteten ska vara god. Att idag säga att det är just Träffpunkter som ska byggas är nog att gå händelserna i förväg. Om det är Träffpunkter som de äldre på Klostergården vill ha i framtiden så är det Träffpunkter som vi får ordna, men det kan också vara så att de äldre om 10 år har andra önskemål och behov och då ska vi inte idag sitta och säga att vi ska bygga Träffpunkter. Men klart är att alla ska kunna ha ett innehållsrikt rikt och socialt liv oavsett ålder. Vi som politiker ska underlätta för att alla ska kunna ha den möjligheten också.

4. Det är viktigt att hemtjänsten håller hög kvalitet och är väl samordnad med Träffpunktsverksamheten. Planerar ni att öka kommunens satsning på hemtjänsten?
Ja. Om vi hade haft makten idag så hade vi utökat bemanningen inom hemvården och arbetat för att kontinuiteten i bemanningen hade blivit högre så att personer inte ska behöva träffa så många olika ansikten varje vecka.

5. Det händer att äldre går ner i vikt på grund av otillräcklig eller dålig näring. Kan ni tänka er att erbjuda lunchmåltider, antingen i den framtida Träffpunktslokalen eller på en privat lokal som Klostergårdens Pizzeria?
Det är en idé som skulle kunna gå att utveckla. Vi tänker att de satsningar vi planerar på hemtjänsten kommer leda till att fler får hjälp att ta sig ut till olika serveringar, kommunala eller vanliga restauranger. Det är det första steget vi tänkt oss. Att öppna upp nya serveringar är inget vi planerat i det steget men givetvis kan det komma om det skulle finnas ett stort behov. Med er fråga väcker ni en idé som vi haft tidigare om att vård och omsorgsverksamheten utvecklar samarbete med lokala restauranger för att kunna vara restauranger dit äldre kan gå som komplement till de kommunala serveringarna. Det kanske blir så att vi lyfter upp den idén om vi får makten efter valet.
Anette Mårtensson och Christina Sjöström för Miljöpartiet i Vård- och omsorgsnämnden