VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Onsdag 30 november 12:00 – 13:00
Stadsbiblioteket - Atriumgården
Uppåkra var Nordens största
maktcentrum under järnåldern (100 f. Kr. till ca år 1000). Högst uppe
låg hövdingahallen och kulthuset som utgjorde platsens kärna. Under
fyra år ska detta huskomplex undersökas med arkeologiska och
naturvetenskapliga metoder. Genom att minutiöst dokumentera
huslämningar, DNA, botaniska lämningar, djur- och människoben samt
föremål kan vi få reda på mer kunskap om människors livsmönster och
ritualer. Platsen är helt unik i Sverige och lämningarna avslöjar hur
människorna som bodde där agerade inför ändrade naturförhållanden och
anpassade sin ekonomi därefter. Föreläsare är Mats Roslund och Torbjörn
Ahlström, professorer vid Historisk arkeologi, och Historisk
osteologi, Institutionen för arkeologi och antikens historia. Ingår i
föreläsningsserien Crafoords vetenskapsluncher.
Fri entré, ingen föranmälan.
Lund har 
ambitiösa
miljömål, men varför händer det inte mer? Lunds unga har bjudit in
politiker, forskare och näringslivstoppar för att diskutera
hållbarhetsarbetet. När vi nu är mitt i en brinnande klimatkris,
jordarna utarmas och den biologiska mångfalden hotas, då är det bråttom
som aldrig förr. Samtalet leds och modereras av Lunds ungdomsombud.
Ingår i föreläsningsserien Gröna program. Arrangeras i samarbete
med Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets
Hållbarhetsforum.
Fri entré, ingen föranmälan.
Datum och tid: Onsdag 30 november 18:00 – 19:00
Plats: Stadsbiblioteket - Atriumgården
Onsdag 30 november 19:00 – 21:00
Lilla Caféet på Lilla tvärgatan 2
Vad står det i vårt partiprogram
egentligen? Vad grundar vi våra åsikter och förlag på? Dessa frågor och
många fler får du chansen att diskutera denna onsdag med vår Mats
Olsson. Ta chansen att diskutera, filosofera och lär dig mer om
Vänsterpartiet.
Varmt välkommen
I somras anordnade Röda Kapellet ett
musikläger i den nordtyska staden Greifswald, vänort till Lund. 130
blåsare och sångare deltog i lägret som hade klimatet och klimatkrisen
som huvudtema. Veckan avslutades med en stor konsert. Där spelades och
sjöngs bland annat The Clouds, en nykomponerad svit om klimatet och
vädret. Håkan Carlsson, tidigare rektor på Kulturskolan i Lund, hade
komponerat detta verk. Röda Kapellets traditionella decemberkonsert har
också klimatet som tema och då kommer också denna fantastiska svit för
kör och orkester att framföras. Dessutom en rad andra låtar med
koppling till samma ämne. Fridays for Future i Lund är medarrangör.
Lördagen den 10 december kl 18 äger konserten rum på Magle Konserthus. Du kan beställa biljetter via Visit Lund 046-13 14 15 eller www.ticketmaster.se eller köpa biljetter vid entrén från 17.30.
Efter konserten ställer orkestern och kören till fest i samma
lokaler. Vännerna inbjuds delta. Vill du vara med så ska du swisha 200
kronor till Essie på nr 0702857116.
Affisch »
636 av delegaterna i COP27 var direkt
kopplade till kol, gas och oljeindustrin. Förenade Arabemiraten var
det land som hade den största delegationen, 1070 delegater. Om ett år
blir de värdar för nästa klimatmöte.
Det är som fotbolls-VM i Qatar. Fotboll eller klimat –
allt kan köpas för pengar. De arabiska oljestaterna är världens
rikaste. Miljardärer har inga spärrar. Nyliberaler låter sig
ansvarslöst korrumperas.
Den klimatkriminella gruppen ägnade sista natten åt
att förhala och försvaga klimatkonferensens slutdokument. Deras
sabotage räddade åtskilliga miljarder åt fossilindustrins profitjakt på
klimatförstörelse och mänskligt lidande. Men de lyckades inte helt.
Cop 27 enades till slut om en fond där rikare länder
betalar fattigare länder för skador och förluster som
klimatförändringarna orsakar. Men vi vet inte vilka länder som ska få
skadestånd eller hur stora skadestånden blir.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC måste utsläppen halveras
till 2030 och upphöra till 2050. Det är mål som aldrig kan nås med
Tidö-avtalets klimatpolitik. Sverige skäms.
Vi får se hur det går vid nästa klimattoppmöte – i Förenade Arabemiraten.
Det finns viktiga regler att följa
även för en ockuperande makt, som enligt folkrätten har ansvar för de
människor som bor på det ockuperade området. Deras liv ska tillåtas
fortsätta på ett så normalt sätt som möjligt och de ska - inte minst -
behandlas humant och med respekt. De är i folkrättslig mening ”skyddade
personer”.
Israel sköt nyligen Abdujaleel Huda al-Sadi till döds
när han var på väg till skolan. Därmed blev han det femtionde
palestinska barnoffret för det övervåld som utövas av
ockupationsmakten. Att döda är inte detsamma som att skydda och att
skjuta ihjäl ett skolbarn kan knappast kallas humant.
Femtio familjer har drabbats, femtio mödrar gråter i sorg
och förtvivlan över sina dödade barn, femtio fäder tvingas bära sina
dödade barn till begravning, många hundratals syskon sörjer en förlorad
bror eller syster. Otaliga barn tvingas leva med oro och ångest för
att vara de som nästa dag dödas på väg till skolan.
Men vad händer? Ropar medlemsländer inom EU
och FN på sanktioner? Skrotas samarbetsavtal, ifrågasätts Israels
deltagande i sportsliga eller kulturella sammanhang? Ställs Israel alls
till svars för de brott mot folkrätten som detta utomrättsliga dödande
av barn ändå utgör? Eller är det så illa att vissa länder tillåts
misstolka folkrätten utan att det leder till några som helst
efterräkningar? I så fall är det mycket svårt att upprätthålla tron på
och respekten för världssamfundets organ. Och då är vi på ett starkt
sluttande plan.
Den 29 november infaller den dag som FN utsett till en dag för
solidaritet med det palestinska folket. Då, om någonsin, bör FN:s
medlemsländer besluta om
sanktioner mot Israel - sanktioner som måste gälla till dess
att folkrättens regler följs och internationell humanitär rätt
respekteras. Det ger tyvärr inte de femtio dödade barnen livet åter,
men det är ett tecken på verklig, konkret solidaritet med det
palestinska folket.
Kerstin Dahlberg, Palestinagruppen i Hässleholm/ Kristianstad
Idag hämtar vi Hannas rapport från hennes twitterflöde. Intressant att se hur man kan driva partiinställning inom de olika fackområden man skall bevaka.
Nu är riksdagens allmänna motionstid slut! Det är de veckor på hösten vi får skriva motioner om precis vad vi vill. Här är mina fyra motioner på försvarsområdet, om anställningstid, värnpliktigas ersättningar, klimat/miljö och jämställdhet:
1. Om soldaters anställningstid, den där 12-årsgränsen: Läs motionen »
2. Om ersättningar till värnpliktiga: Läs motionen »
3. Klimat och miljö-arbetet i försvarsverksamheten: Läs motionen »
4. Om jämställdhet i Försvarsmakten: Läs motionen »
31 gånger nämns ordet ”kontroller” i
Tidöavtalet, Det handlar om gränskontroller, identitetskontroller, inre
utlänningskontroller, adresskontroller, en ny folkräkning,
gränspoliser på EU-flygplatser, kontroll av asylsökandes adresser,
biometri, ansiktsigenkänning, krav på att asylsökande ska betala för
mottagandet, krav på lojalitetsförklaring för medborgarskap,
återkallande av uppehållstillstånd, begränsning av rätt till tolkar...
”Min ambition är att Tidö-avtalet ska genomföras till
punkt och pricka!” fastslår migrationsminister Maria Malmer Stenergård i
intervju i Sydsvenskan 24/11. Det ska bli ett paradigmskifte.
(Erik Magnusson, ”Det krävs kanske en tuff skånska”)
Visserligen saknas fortfarande en anslagstavla i
Klostergårdens centrum, men invånarna har tagit saken i egna händer och
fortsatt affischeringen på den vägg där anslagstavlan funnits i 50 år
och borde finnas i 50 år till.
Det är lite besvärligare att sätta upp meddelanden på en
cementvägg än att göra det på en riktig anslagstavla, men alla vet var
den riktiga borde finnas. Fortsätt att affischera!
Enligt lundapolisens årliga trygghetsmätning har Klostergården blivit tryggare.
”Vi jobbade med bevakningsfrågor, värmekameror på skolan och såg
till att fältgruppen var mer närvarande. En särskild områdespolis har
arbetat på Klostergården”, förklarar kommunpolisen i Sydsvenskan (24/11).
Dessutom har Klostergårdens nattvandrare gjort en frivillig insats för tryggheten.
När nazisterna tagit makten i Tyskland
1933 införde de raslagar grundade på en ”vetenskaplig” teori som
benämndes ”rasbiologi”. Former av rasbiologi förekom i flera länder
och rasbiologins historiska rötter är djupa. Idéerna ledde till mycket
lidande, men bara Nazityskland gjorde dem till statsideologi. Andra
världskriget och Förintelsen blev konsekvensen.
För att hindra en upprepning antog FN 1948 Deklara-tionen om de mänskliga rättigheterna.
Under några år dolde sig förespråkarna för de rasbiologiska
idéerna, men deras inflytande växer nu åter inom politik, vetenskap och
folkopinion. Ett nationalistiskt och rasistiskt paradigmskifte pågår i
USA, Ryssland, Kina och flera europeiska stater, bland dem Sverige.
Den svenska regeringen genomför paradigmskiftet inom
migrationspolitiken. Migrationsminister Maria Malmer Stengard, M,
ansvarar för genomförandet. Hon representerar trygg, vit, svensk
överklass.
Invandrarnas sociala bidrag och förmåner ska minskas.
Invandrarnas ”vandel” ska kunna leda till utvisning. Visitationszoner
ska införas. Invandrare som gjort sig skyldiga till brott ska utvisas.
Permanenta uppehållstillstånd ska upphävas. Anhöriginvandringen ska
stoppas. Asyllagstiftningen ska läggas på EU:s rättsliga miniminivå.
Antalet kvotflyktingar ska minska från 5000 till 900.
Flyktingkontroller och anmälningsplikt för myndigheter ska införas..
För att bara nämna några förslag. De här förslagen och
många fler är regeringspartierna ense om. Sedan finns det en ”brun
sörja”, som SD hoppas kunna genomföra i framtiden.
Ola Larsmo har i dagarna utgivit Lektion 11. En bok om rasbiologi. Förra veckan presenterade VB hans förra bok ”Tio lektioner i svensk historia”.
Lektion 11 är en fortsättning som rots att den bara innehåller en
lektion är betydligt större. Där redogör författaren för rasismens
historia från den romerske författaren Tacitus tvåtusenåriga text om
germanerna via kolonialism, slavhandel, rasåtskillnad, utveckling av
ideologi och vetenskap under de senaste århundradena fram till
1900-talets rasistiska kulmination och dagens situation.
Redan på 1600-talet föreställde sig de amerikanska
slavägarna att de svarta slavarna var en lägre sorts människor. Lagar
om förbud mot rasblandning infördes. De svarta omfattades inte av den
amerikanska konstitutionens frihet. Efter amerikanska inbördeskriget
återinförde sydstaterna nya apartheidslagar. Ku Klux Klan
bildades. Immigrationen till USA reglerades. Nordbor fick företräde
framför sydeuropéer. Först efter andra världskriget inleddes medborgarrättskampen. Den är långt ifrån slutförd. Nu samlas USA:s barbarer runt Trump.
Rasideologier uppstod i de europeiska
kolonialmakterna. I kampen för tillvaron segrade de starkaste och mest
begåvade: de renrasiga vita. Det hade Darwin bevisat. Kampen för
tillvaron gällde även inom den vita rasen. Systemet med överklass,
medelklass och arbetarklass återspeglade raskategorierna. Det gällde
att hålla överklassen rasren och rensa bort underutvecklade och
degenererade individer. Demokrati gav underklassen makt och måste
bekämpas.
Tyskland erövrade Tyska Sydvästafrika och genomförde folkmordet
på herero-folket i början av 1900-talet. Samtidigt inleddes
systematiska mord på patienter i tyska sinnessjukhus. Morden fortsatte
och utvidgades av nazisterna. Man bedömer att kanske 200 000 tyskar
förlorade livet, bland annat genom gasning i bussar. Det gav
erfarenheter som Hitler tillämpade.
I Sverige drabbades romer, zigenare, ”tattare” och samer av
rasbiologin. Judiska gårdfarihandlare levde i stadsdelen Nöden. Statyn i
Klostergårdens centrum hyllar dem.
En vetenskap utvecklades. Genom skallmätning skulle man bevisa
rastillhörigheten. En dag kom ett par skallmätare in i min
folkskoleklass och mätte våra skallar. Jag var långskallig och
tillhörde alltså den överlägsna rasen. Där fanns också kortskalliga. Vi
gick i tredje klass.
Undermåliga förpassades till anstalter. Vipeholm var en sådan. Där avled flera hundra intagna under andra världskriget.
Myrdals 
Kris i befolkningsfrågan spreds
i folkupplaga på 1930-talet. Den förespråkade rashygien genom
födelsekontroll. ”Undermåliga” individer förbjöds att fortplanta sig,
Tvång tillämpades i 63 000 fall. Framför allt kvinnor
tvångssteriliserades, fast det var mycket lättare att sterilisera män.
Det har under senare år forskats mycket i vad som
skedde, framför allt under 1900-talet. Larsmo går samvetsgrant igenom
forskning, litteratur och lagstiftning. Alla påståenden beläggs med
omsorgsfulla noter. En värdefull litteraturlista ger möjlighet att
fördjupa sig i rasbiologins skilda aspekter. Jag föreställer mig att Lektion 11 blir en grundbok inom svensk historia.
DNA-forskningen har lett till ny kunskap och kommit
till stor användning inom släktforskning, men också fått den gamla
rasismen att vakna. Svante Pääbo. den genetiker som tilldelades årets
Nobelpris, har tillsammans med 140 ledande genetiker nyligen
protesterat mot ett rasistiskt verk med vetenskapliga pretentioner i
New York Times Review of Books.
Minnesbild: Ann Pontén
Tisdagen den 22 november tog vi förväl
av Lars i S:t Olofs kapell. Lars levde ett rikt liv i familjen,
arbetet, vänkretsen, musiken och politiken. Vi var många från alla dessa
kretsar som ville ta förväl.
Avskedet gick i framtidshoppets och musikens tecken vilket kändes som
väldigt mycket Lars. Han övade in i det sista inför Röda Kapellets
decemberkoncert.
Det sades många tänkvärda och innerliga ord också, två av dessa minnesord återges nedan.
Mitt eget minnesord om Lars skulle handlat om vänskap, att alltid
ställa upp och att altid vara optimistisk. Sen kan jag förstås aldrig
glömma när vi gjorde korv och hängde till torkning på hans vind på
Östervångsvägen. Även det ett optimistiskt projektoch det gick bra!
Det var som sagt mycket musik och sång, en visa var Ska nya röster
sjunga av Mikael Wiehe, som Röda Kapellet spelade och vi alla sjöng.
Göran Persson
En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter,
att allting börjar om.
Och fastän våra röster
ska mattas och för stummas,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.
När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått,
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått,
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.
Minnesord
Lars Borgström
Lars Borgström har avlidit. Lars tog
studenten, blev kemist, forskade och doktorerade på astmamedicin och
blev trogen medicinföretaget Astra Zeneca till sin pension. Han blev 76
år. Han var min vän i 76 år. Föräldrarna bodde grannar i Limhamn och
familjerna umgicks intensivt under alla år. I sexton år delade hans och
min familj ett semesterhus i norra Skåne, under hela min uppväxt var
det familjen Borgström som var min familjs primära umgänge: vi åt god
mat, spelade canasta, reste tillsammans, gick på stadsteatern (som
det hette då) med påföljande teatersupé, stöpte ljus och tillverkade
smällkarameller inför julen och hade julgransplundring tillsammans.
Senare under vuxenlivet har vi fortsatt samvaron. Jag och Lars
(och Tora och Marianne) bodde nästangrannar i Lund och nästangrannar
på landet två mil norr om Kristianstad. Vi har delat mycket. Ljumma
sommarkvällar i loggian, resor till spännande platser, öluffat i
Grekland och fjällvandrat.
Framför allt har vi delat engagemang inom vänstern, samtal och
diskussioner och spelat för ett jämlikt och rättvist samhälle. Det
politiska intresset parat med ett musikintresse ledde oss båda till
blåsorkestern i Lund, Röda Kapellet, ”med hjärtat till vänster”.
Tillsammans har vi spelat mot bron (men vi har ändrat oss), för
klimatet på fredagar, för Ukrainas folk och på appellmöten på
Mårtenstorget. Om några dagar spelar vi på Klimatkonsert på Magle
Konserthus. Men då kan inte Lars vara med. Hans sjukdom hann ikapp honom.
Lars var en levnadsglad och optimistisk person. In i det
sista var han aktiv i blåsorkestern som klarinettist, notansvarig och
musiklägerorganisatör. Han var en trogen speleman, uthållig, händig,
hjälpsam och en mycket god vän. Och sist men inte minst pappa och
Mariannes man. Jag och Röda Kapellet saknar Lars.
Bengt Hall
Allt är möjligt. Ingenting är omöjligt.
Om Lars Borgström
Jag minns inte riktigt när jag mötte
Lars Borgström för första gången. Det var nog i slutet av 70-talet, när
vi båda körde bord och stolar som skulle lånas från Bibliotekstjänst.
De skulle användas på någon av VPK:s höstfester, kanske den på Sankt
Hans backar.
Jag ska inte säga att jag blev omedelbart förälskad, det
låg inte på det planet. Men Lars var lätt att tycka om. En aning
tillbakadragen. En lyssnande typ. Stillsam humor.
Jag har egentligen bara varit oense med honom en gång
genom alla år. Och då var det jag som drog det kortaste strået. Han
kunde vara fruktansvärt envis.
Det fanns en sak som vi båda hade gemensamt och som
samtidigt gjorde oss lite udda i VPK som Vänster-partiet hette på den
tiden. Vi var båda ”sympare”. Vi var trägna arbetare i C H Hermanssons –
eller för den delen Rolf Nilsons – trädgård. Men vi var inte
medlemmar.
Till skillnad från de allra flesta i den tidens VPK Lund
jobbade vi inte i den offentliga sektorn. Lars var läkemedelsindustrins
förlängda arm och jag arbetade på en borgerlig tidning. Vi var inte
ideologer. Vi slet med tingliga saker. Flygblad, trappspring,
annonsbockar, möbler, lokaler, och valrörelser. Och så Veckobladet, som
startade 1975. Redaktörer fick vi inte vara. Utan ”volontärer” med
Gunnar Sandins terminologi.
Jag bläddrade härom dagen i boken ”Lund sett från vänster”
från 1980. I en intervju hittade jag Lars, som företrädare för
Veckobladets redaktion. En intervju som det visade sig att jag själv
hade skrivit.
Han sa: Jag tror nog att vi med en ansträngning kan höja
Veckobladets upplaga högst avsevärt, kanske ända till gränsen för
statligt tidningsstöd. Och så lade han till: Ett större problem är nog
att få tillräckligt många att skriva i tidningen.
Där fick han rätt till slut. VB läggs ner till årsskiftet.
Tidningen går ur tiden samtidigt med Lars. MEN ambitionerna måste man
beundra. Och envisheten, och samhörigheten, och glädjen över att få
tillhöra en generation som sa: Allt är möjligt. Ingenting är omöjligt.
Sådan var också Lars Borgström.
Per Roijer
