Mer Kött på benen - Mindre på tallriken

Köttfri Måndag tillsammans med Hållbart Universitet bjuder in till seminariet "Mer Kött på benen - Mindre på tallriken", den 26 april klockan 18.30 - 20.30  i AF-borgen.
   Till seminariet vill vi bjuda in så många som möjligt, politiker, tjänstemän, näringsidkare, skolpersonal, matlogistiker och allmänheten!
Hoppas vi ses!
Lovisa och Köttfri Måndags Lundagrupp

Läs mer

Kulturtips

ALL TOMORROW'S HOUSE PARTIES - PORTABLE
På Inkonst 22 april kl 23. Läs mer

Matteuspassionen av J. S. Bach
I S:t Andreas kyrka i Malmö Långfredag 22 april kl 18.00. Läs mer

Capriccio av Richard Strauss
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln i Malmö och KINO i Lund lördag 23 april kl 19. Repris söndag 24 april kl 13. Läs mer

FORMAT:B (Live)
på Babel Påskafton 23 april kl 23.
Läs mer

Max - pjäsen om Bollen, Bilen och Lampan
Max-gänget är äntligen tillbaka igen på Teater Sagohuset! Fritt efter Barbro Lindgrens barnböcker om MAX. Spelas på Teater Sagohuset 19 - 24 april
Sön 24 apr kl. 10:30. Läs mer

Otis Gibbs
Amerikansk singer/songwriter som förvaltar arvet från Joe Hill, Woody Guthrie, Bob Dylan och Steve Earle. På Klaffbron/Kong 24 april kl 20.00.
Läs mer

Eddie #14
Syret, vattnet och födan börjar ta slut. Vi kommer mycket snart sluta fungera. När jag skriver detta, så inser jag, att detta redan är skrivet. Inte av mig, utan innan, av människan. Teater InSite spelar på Bastionen 15 april - 14 maj.
Ons 27 apr kl. 19:30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 27 apr kl. 16:00. Läs mer

Oslipat skär 11, med Henrik Elmér
Den surrealistiska mästaren Henrik Elmér gudiar dig i ett humorlandskap du inte trodde var möjligt. På Tangopalatset 27 april.
Ons 27 apr kl. 20:00. Läs mer

Kilema (Madagaskar)
Öppen scen & Jam, The soul of Madagascar, 28 april kl 20:30 på Kong
Läs mer

Quinteto Tangarte. Classic Lounge
På Ribersborgs kallbadhus, tors 28 april kl 19. Läs mer

Hela kulturcentralens program

Planera din första maj

I Lund finns det ett antal olika aktiviteter att välja på mellan dessa båda bilder.

Vänsterpartiet
Demonstration med samling på Stortorget klockan 13.00. Tal av bland annat Rosanna Dinamarca, vice ordförande för Vänsterpartiet. Avmarch kl 15. Levande musik och café i Stadshallen.
Socialdemokraterna
Samling på Clemenstorget kl 14.30 med avmarch kl 15.00. Demonstrationen avslutas i stadsparken med tal av Andreas Schönström.
Kommunistiska Partiet
Offentligt möte kl 12:00 på Mårtenstorget.
Talare är Marit Kalleson, partistyrelsen, och Nils Littorin från Kommunistiska Partiet i Lund.
Anarkisterna
har vi inte hittat någon info om än. Tips mottages tacksamt av red.

Lite utanför bilderna hittar vi
DV:s 1 majmöte
Män + feminism = sant!
med Anne Jalakas journalist, medarbetare i EfterArbetet m m.
Röda kapellet inleder med förstamajmusik
Demokratisk Vänsters lokal, Magle Lilla Kyrkogata 2, Första maj, kl. 14.30

Notiser

Det amerikanska representanthuset röstade trots budgetunderskottet 15/4 igenom ett bidrag på 205 miljoner dollar till Israels så kallade Iron Dome, en konstruktion som kan skjuta ner Gradraketer från Gaza.
   Representanthuset anslog också fortsatta bidrag till försvarssystemen Arrow 2 och Arrow 3.
   Iron Dome – järnvalvet – gör den israeliska bunkern mer sluten. Under den kan de förskansade skjuta pilar och spruta ut Cast Lead – gjutet bly – över Gaza.
Haaretz 16/4

Israels ambassadör i Ankara Gaby Levy framförde häromdagen en uppmaning till Turkiet att stoppa The Freedom Flotilla (Ship to Gaza). Den väntas anlända till Gaza i slutet av maj och omfattar minst 15 fartyg.
   ”Det är inte vår angelägenhet”, svarade det turkiska utrikesdepartementet 16/4. Benyamin Netanyahu framförde samma uppmaning till de europeiska ländernas ambassadörer i Jerusalem.
   En israelisk kommentar: Hur dum kan man bli? Nio döda terrorister, och de förstår fortfarande inte.
Al Jazeera

Israelkampanjen som kom av sig av Gunnar Stensson

Israel genomför i vår en landsomfattande propagandakampanj. Tidigare möten har bl a genomförts i Göteborg. Kampanjen i Malmö inleddes genom att Sydsvenskan den 7 april publicerade artikeln ”Goldstone ger Israel rätt” av Israels ambassadör Benny Dagan.
   12/4 såg sig debattredaktören nödsakad att släppa in tre korta svar på Benny Dagans angrepp mot svenska biståndsorganisationer. Ann Ighe och Staffan Granér, talesmän för Ship to Gaza, svarade att Israel förvägrar Gazaborna livsmedelsförsörjning, mediciner och material för återuppbyggnad av bostäder och infrastruktur.
   Bo Forsberg från Diakonia påpekade att humanitära projekt bekostade av Sverige bombades av Israel under Gazakriget.
Anna Wester från Palestinagrupperna framhöll att Israels brott mot de mänskliga rättigheterna finns dokumenterade i otaliga rapporter från FN, Amnesty, Human Rights Watch, Internationella Röda Korset och EU-ländernas konsulat i Jerusalem.
   Nästa inslag i kampanjen var en svulstig, stort uppslagen artikel den 14/4, betitlad ”Fred kommer i Mellanöstern” av Göran Persson, Alf Svensson och Dan Olofsson. Den avslutades med orden: ”När Israels ambassadör Benny Dagan och PLO:s generaldelegat Salah Abdel Shafi i afton framträder gemensamt i Malmö så manifesterar de tillsammans med oss alla viljan att säkra en trygg framtid, en samhällsgemenskap i fred och frihet”
   Under artikeln följde ett stycke textreklam av Sydsvenskans debattredaktör. ”Evenemanget i kväll med bland andra Israels ambassadör Benny Dagan och PLO:s generaldelegat Salah Abdel Sharif är en stödkonsert med dialog för fred mellan Israel och Palestina. och den hålls på Restaurang Glasklart i Malmö.”

Mörkat om mötet på Restaurang Glasklart
Det skulle självfallet vara mycket intressant att efter så stor offentlig uppmärksamhet få veta något om vad som sades och gjordes under evenemanget på Restaurang Glasklart.
   Men största möjliga tystnad har rått i samtliga media
   Till slut upptäckte jag en text av Ardavan Khoshnood, KDU:s vice ordförande. Någon minns kanske att Ardavan tidigare varit ordförande för MUF i Malmö, en organisation som han lämnade under tumultuariska former. Dessutom är han medlem i en förening för monarkins främjande.
   I Ardavans referat nämns inte PLO:s generaldelegat Salah Abdel Sharif. Troligen var han inte närvarande. Däremot är Ardavan mycket missnöjd med den socialdemokratiske politikern Jamal El-Haj, som inte begrep att det var olämpligt att ställa kritiska frågor till ambassadör Benny Dagan.
   Jamal El-Haj frågade till exempel varför inte Israel hade accepterat ”ditten och datten” av FN:s resolutioner. Han borde i stället ha talat om vad som förenar de båda frihetsälskande folken.
   Till Ardavans förargelse stod Jamal El-Haj tydligen på sig under hela kvällen.
   Däremot beundrade Ardavan såväl Benny Dagans som i synnerhet Alf Svenssons och ännu mer Göran Perssons talekonst. Ni känner herrarnas djupa röster som med lätthet ger trovärdighet åt fler floskler än texterna på Sydsvenskans opinionssida. Och Ardavan tyckte att det hade varit roligt med musiken och dansen på Restaurang Glasklart. Se det var ett riktigt evenemang, om än hemligt!

Påskgodis eller Sanna berättelser från Lund av Lucifer

Jag vill först ta upp den skakande historien om Fixar-Malte. Ja, Malte är inte hans riktiga namn, han heter egentligen något helt annat. Han är den kommunala service Lunds kommun ställer till förfogande för pensionärers hushållsnära tjänster. Urtypen för vad Malte kan göra är att för en billig penning (kr 20-) byta ut en trasig glödlampa eller hänga upp en gradin hemma hos en åldrig tant som inte vågar klättra upp på en stol för att nå upp. Jättefin idé det hela som nu har fungerat sedan 2004. Avsikten med det hela är att minska fallolyckorna bland de äldre.

Andra bullar
Men nu ska det bli andra bullar. Kommunen ska inte bedriva en verksamhet som på ett ojuste sätt förstör marknaden för enskilda företagare. Malte ska helt enkelt privatiseras och konkurrensutsättas. Och då ska man börja ned att ta in anbud från villiga serviceföretag och så ska man då i enlighet med EU:s upphandlingsregler välja ut någon. Dock, verksamheten är inte så ekonomiskt omfattande att man behöver köra upphandlingsförfarandet enligt det utförliga reglementet. Det är faktiskt möjligt att annonsera ut det hela och sen utan vidare spisning ta en i högen av anbudsgivare. Dvs. man måste då ändå ha någon sorts koll på verksamheten så att inte den aktuella kommunala befattningshavaren t.ex. anlitar sin svåger eller älskarinna/motsvarande. Därför måste man räkna med att ha någon form av utvärdering av det hela, väl då i efterhand. Och det är ju inte bara en fråga om lägsta anbudet, det gäller också att ha social kompetens och givetvis måste man också kolla in saker som nykterhet, straffrihet och betalda skatteskulder. Kort sagt: man behöver hyra in en konsult för utvärderingen.
   Ja, och då höll jag ända på att glömma att nu kommer det också att krävas en receptionist/ordermottagare som tar emot beställningar och sedan planerar insatserna. I dag ringer man bara Malte och så kommer han, men nu ska det bli ordning och reda. Det är så man kan bryta ett kommunalt monopol, och som man säger, öka friheten.

Två lösa
Jag förmodar att många av den här spaltens läsare har minnen från den tiden då man kunde gå in i en tobaksaffär och köpa fyra lösa Bill. - Måste de va lösa, kunde handlaren säga för att retas, men han plockade fram dem och man fick dem i ett litet kuvert. Ja, jag vill väl inte direkt påstå att det var en lycklig tid, men det vilar ett skimmer över den. Så småningom blev det rulltobak följt av en liten ask Prince och sen blev det helt slut med eländet och

nu kan man i stället ägna sig åt att vårda de sjukdomstillstånd man då ådrog sig.
   Ja, det är alltså New York Times som härom veckan hade ett reportage om detaljhandeln på Åttonde Avenyn på Manhattan, mellan 35:e och 36:e gatan.. En man står på trottoaren mitt i morgonströmmen av kontorsarbetare och ropar lite diskret ”Newports, Newports, packs and loosies”. Så där en gång i minuten stannar någon till och någon köper två lösa för en dollar. I de bredvidliggande kvarteren står andra försäljare. Det är olagligt, men det lönar sig att betala lite böter ibland.
   Tja, jag tror det säger lite om det ekonomiska läget i USA – Brother can you spare a dime? Och för all del, det är ju dumt och farligt att röka. Hur som helst ligger den gatubilden  en bit bort från den bild man en gång tog till sig av rökande amerikaner antingen det nu var Marlborokillen i sadeln eller femtotalets kärlekspar delande en postcoital cigg. Ack ja, the times they are a-changing..

Flytta till Vellinge då!
Så var det dags igen: Lund håller på att få sin dom vad gäller stadens lämplighet som företagarort. Det är Svenskt Näringsliv som har en årlig ranking av kommunerna. Lund kom i fjor på plats 88 medan Vellinge låg på plats 1 som vanligt, tävlande med Örkelljunga. Den 3 maj kommer årets siffror och ryktet säger att Lund kommer att hamna ännu längre ner. Så vitt man förstår är det ett rent under att vi har företag som Ericsson, Alfa-Laval, Tetrapak, Axis m.fl här.
   Vad är då Lunds problem? Jo, vi har alldeles för många som jobbar i offentlig sektor. Det bästa vi kunde göra för att förbättra vår ranking vad gäller företagsklimatet vore att lägga ner universitetet och sjukhuset. Så fungerar nämligen Svenskt Näringslivs beräkningsmodell. Det är sanslöst men det häpnadsväckande är att Lunds kommunledning ställer upp på det. Kommunledningen har som ett av sina mål för sin företagspolitik föresatt sig att nå högre på denna ranking. Som enda parti har Vänsterpartiet i Lund från början avvisat det bisarra mått på kommunal företagsvänlighet som Svenskt Näringsliv erbjuder. Lund har sin egen profil och den kommer förstås att ytterligare stärkas av ESS-anläggningen. Med den kommer förstås ett omfattande företagande och vet vet alla. Bara Svenskt Näringsliv ser det som ett problem.
   Men vi är inte de som sitter och surar för det. Är det så att Vellinge är bättre så för all del, valet är fritt. Och om inte galoscherna passar kanske vi kan erbjuda en huvudbonad i samma storlek?

Vad trodde ingen? av Gunnar Sandin

En haiku ska ha sjutton stavelser. De bildkommenterande dikterna i Ulrika Jakobssons bok Det trodde ingen (Recito, 2011) har sjutton stavelser sida efter sida, men så följer ett par artonstavingar, följt av en sextonstaving. Fel? Nja, författaren skriver i sitt förord att dikterna ”huvudsakligen” har haikuns form. Så de för långa eller för korta är nåt annat. Det är en poetisk rebelliskhet som jag gillar. En annan sak är de små tänjningarna på klassiska former tycks vara en trend. Det har på sistone publicerats flera diktsamlingar med orena sonetter.
   Fast för haikuns väsen än antalet stavelser mindre viktigt än att varje dikt är självbärande, med någon form av överraskning eller vändning i slutraden. Vissa skeenden eller företeelser låter sej inte reduceras till sjutton stavelser. Då staplar Ulrika Jakobsson upp till åtta ”haikuer” på varandra och skapar en berättande linje. Är det en klok utväg? Jag hade föredragit en annan versform.
   Då kan det med skäl anmärkas att boken inte primärt är en diktsamling. Dikterna är alltså kommentarer till bilderna, författarens egna foton, vilka jag upplever som huvudsaken. Det finns knappast någon genomgående linje i dem, och det gör inte heller något. Tillräckligt många är knäppta i Lund för att motivera en recension här i VB. Jag är högst tveksam till idén att ”förorena” en skulptur av Annika Svenbro med ett cigarettpaket. Jag undrar också över ett foto från Berlin med en stor reklamskylt för Ikea. ”Frauen müssen sich um Haushalt, Kinder und Karriere kümmern”, står det och ”kvinnornas mission” kommenterar den intillstående haikun. Är allting som det vara förut, bara att ”kyrka” har ersatts med ”karriär”? Reklambyrån/avdelningen bakom skylten är nog mer sofistikerad än så för texten är överstruken med ett blekt men dock streck. Kamprads plakat bör kanske angripas med annat än plakatpoesi.
   Det fanns i Lund en brandgavel som jag i många år fått förbi men aldrig sett förrän en tavla av Britt Lundbohm-Reutersvärd uppmärksammade mej på den. Det är väl det viktigaste som bildkonstnärer kan göra, att läsa oss andra att se. Ulrika Jakobsson har lärt mej att se bland annat Stig Blombergs skulptur ”Dimman”, och jag inser att jag måste fara till Malmö för att uppleva den i tre dimensioner. Annars finns bokens häftigaste bilder på de två sista sidorna.
   Ingen trodde att Berlinmuren skulle falla eller att rökning skulle förbjudas på näringsställen, påpekar författaren. En god slutrad på en haiku.

Rysk repris av Anders Davidson

Kullen vid Ali Zayi. Andra avsnittet i dokumentärserien Krig för fred.
   De ruvar i sitt rede bakom sina skyddsvallar högt över byarna. De ser ut över lokalbefolkningen från sin konstgjorda kulle. En kulle ryssarna byggde som näste under sin ockupation. De hör den afghanska polisen skjuta, ser på i sina kikarsikten
   Deras uppdrag är inte lätt. De svenska soldaterna ska samarbeta med den afghanska polisen. När de kommer till polisposteringen kan inte afghanerna följa med. Deras befäl är på möte. Och de har inte på länge patrullerat genom byn. Det ställs inte någon fråga om varför.
   "Varje gång vi måste göra det jobbet som dom är tänkta att göra i framtiden så är det ju dåligt." En lakonisk men knappast särskilt insiktsfull utsaga.
   Senare i samband med en sökoperation den afghanska polisen genomfört i byarna möter svenskarna bybornas ilska mot sin egen militär. De är upprörda över att svenskarna inte skyddar dem mot dessa rövare i uniformer, bara ser på eller jagar talibaner.
   Soldaterna lyssnar tålmodigt men tycks inte förstå någonting: "Vi måste anta att polisen gjorde rätt." Det är vad Sverige valt, kommenterar en soldat helt korrekt men inte särskilt insiktsfullt.
   Detta försöker soldaterna sedan förklara för den civilbefolkning de ska skydda. Sverige har valt att stödja den folkvalda regeringens militär och polis, vars övergrepp gör folket upproriskt: "De måste ju lära sig att klaga på sina egna instanser."
   Svensk naivitet.
   Ali Zayi, en rent rysk kulle. Kan ödets ironi gestaltas tydligare? Det gick inte bra den gången heller.

Palestinsk stat i september? av Gunnar Stensson

Allt fler länder är beredda att erkänna Palestina. VB rapporterade för ett par veckor sedan att Norge är det. Enligt en opinionsmätning 11/4 stöder 54% av USA:s befolkning bildandet av en palestinsk stat.
   Opinionsmätningen genomfördes av den högerorienterade organisationen Israel Project, som skulle ha velat se ett helt annat resultat.
   Det handlar om en stor omsvängning i opinionen. Kanske kommer den att påverka Obama-regeringens hållning.
   Palestinierna planerar att utropa staten Palestina i september. Den israeliska regeringen är skakad.
   I samma ögonblick som Palestina utropas blir varje israelisk bosättning i östra Jerusalem illegal. Detsamma gäller varenda israelisk militärbas på Västbanken. Palestinierna kommer inte längre behöva acceptera ockupationen, påpekar Ari Shavit i Haaretz.
   Då en internationellt erkänd palestinsk flagga vajar utanför FN-byggnaden blir förutsättningarna i förhandlingarna helt förändrade.
   I nuläget står Mellanösterns starkaste militärmakt, stödd av USA, på ena sidan. På den andra står ett folk utan stat och utan kontroll över sitt territorium.
   Visst skulle en palestinsk stat innanför 1967 års gränser fortfarande vara svag, men den skulle ha internationell lag på sin sida.
   Utropandet av Palestina förutsätter ett palestinskt enande och vapenvila mellan Hamas och Israel.
I dag går USA:s politik ut på att stoppa de palestinska planerna. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC arbetar hårt för att påverka politikerna i kongressen.
   Men i FN:s generalförsamling kan USA inte använda sitt veto. Det är FN:s generalförsamling som beslutar om erkännandet av Palestina – liksom av Israel 1947. Där finns ingen vetorätt.

Trafikplaneringen i Lund måste samordnas med miljömålen av Sven-Bertil Persson

Motion till Lunds kommunfullmäktige

I augusti 2010 antog Lunds kommunfullmäktige skärpta mål för utsläpp av växthusgaser i kommunen. År 2020 ska utsläppen ha minskat till hälften jämfört med 1990. År 2050 ska utsläppen vara nära noll, slog fullmäktige fast.

Totalt sett minskar utsläppen, bland annat beroende på ett ambitiöst program från Lunds Energi att gå över till förnyelsebara energikällor.

Transportsektorns utsläpp av växthusgaser, däremot, fortsätter dock att öka. Dessa utsläpp står för drygt 40 procent av den totala mängden. Utsläppstakten har dämpats något av åtgärder som genomförts inom ramen för det så kallade LundaMaTs. Men mängderna CO2 som släpps ut i atmosfären från trafiken ökar trots det.

Lunds kommuns egen Klimatbasutredning påvisade 2008 att det krävs en halvering av den totala sträckan bilresande per invånare för att nå klimatmålen. Det motsvarar en årlig minskning av resandet per bil med en procent. Klimatbasutredningen utgår från direktiven till den nya översiktsplanen, där utsläppen av växthusgaser förutsattes minskas med endast 85 procent till 2050. Som ovan framgår har målsättningen skärpts. Därför måste bilresandet nedbringas ännu mer än vad som angavs i Klimatbasutredningen.

Hur ser det då ut i praktiken? Trots att biltrafiken sålunda måste reduceras kraftigt planerar Lund för en omfattande utbyggnad av kapaciteten i vägtrafiksystemet. I den fysiska planeringen framgår sällan vilka framtida trafikmängder planeringen baseras på. Inte heller framgår det av planerna för vägtrafikutbyggnaden – översiktsplan, fördjupade översiktsplaner, detaljplaner, vägplaner etc – som Lunds kommun beslutar eller yttrar sig över, hur stor trafikökning som kapacitetsutbyggnaden i sig leder till. Det är ju ett välbekant faktum att kapacitetsökningar, dvs nya vägar, nya trafikplatser etc alstrar ny trafik.

Demokratisk Vänster vill därför att kommunfullmäktige beslutar
   att Lunds kommun i all planering för utbyggnad av vägtrafikstrukturen måste ange vilka trafikmängder man planerar för, och hur dessa ska kunna minskas för att de lokala klimatmålen ska uppnås.
   att Lunds kommun i varje beslutsunderlag för infrastrukturinvesteringar i motorburen vägtrafik inkluderar beräkningar över hur stor trafikökningen blir på grund av kapacitetsutbyggnaden och hur stora utsläppsmängder de ökade trafikmängderna ger upphov till
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster

Annons

Det trodde ingen: samhället i förändring
– repliker till skyltar, klotter och konst
Ulrika Jakobsson

Har du inte köpt boken än?
Den första maj finns Ulrika och hennes röda cykel ute och säljer boken i Lund.
I nästa veckas VB finns mer info om när och var.

gatans megafon
snacka inte om frihet
om ni äter djur