13 maj kl 17
Alfa Six – The Jazz Gentlemen
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-05-11
Röda Kapellet och klassklyftorna
På lördag äger det sista av vårens appellmöten rum med Röda Kapellet på
Mårtenstorget. Kl 11 - 12 står de där igen, Vänsterns högljudda
banerförare. Den här gången handlar det om de växande klassklyftorna.
Visste ni att Sverige är det land inom OECD-området där klassklyftorna ökar mest. De rikare blir rikare, de fattiga blir fattigare, som Peps sjunger. Samtidigt som högern med Anna Kindberg Batra i spetsen vill dra undan ytterliggare 22 miljarder från den gemensamma sektorn och öka bördorna för arbetslösa, sjukskrivna och asylsökande kämpar riskkapitalister och allianspartierna för att marknadens profiter och inte människors behov ska styra vård, skola och omsorg.
Visste ni att Sverige är det enda land i världen som tillåter privata ägare att ta ut vinst från skattefinansierade skolor? Om detta och lite till handlar appellmötet på lördag. Förutom tal och musik kommer som vanligt också elaka visor om överklassen att framföras.
Står ni kvar en stund till, så där till klockan 14 så kan ni få fortsätta att lyssna på Röda Kapellet på torget. Då spelar orkestern uppeggande musik för Lundaloppets löpare som springer förbi nån gång på eftermiddagen.
Visste ni att Sverige är det land inom OECD-området där klassklyftorna ökar mest. De rikare blir rikare, de fattiga blir fattigare, som Peps sjunger. Samtidigt som högern med Anna Kindberg Batra i spetsen vill dra undan ytterliggare 22 miljarder från den gemensamma sektorn och öka bördorna för arbetslösa, sjukskrivna och asylsökande kämpar riskkapitalister och allianspartierna för att marknadens profiter och inte människors behov ska styra vård, skola och omsorg.
Visste ni att Sverige är det enda land i världen som tillåter privata ägare att ta ut vinst från skattefinansierade skolor? Om detta och lite till handlar appellmötet på lördag. Förutom tal och musik kommer som vanligt också elaka visor om överklassen att framföras.
Står ni kvar en stund till, så där till klockan 14 så kan ni få fortsätta att lyssna på Röda Kapellet på torget. Då spelar orkestern uppeggande musik för Lundaloppets löpare som springer förbi nån gång på eftermiddagen.
Riksdagskonferens: Om blockadens konsekvenser för Gazas kvinnor — med kvinnorna som utmanade blockaden sommaren 2016
Förstakammarsalen 17/5 , Kl. 10-15
Möt bland andra:
• Mairead Maguire: nordirländsk fredskämpe och nobelpristagare som seglade med Women’s Boat to Gaza 2016.
• Ann Wright: amerikansk före detta överste och diplomat som var båtledare på Women’s Boat to Gaza 2016.
• Eva-Lena Johansson: Riksdagsledamot (s) och delagat i Europarådet, som skrivit Europarådets rapport om den humanitära situationen i Gaza.
Women's Boat to Gaza
Sommaren 2016 genomförde Freedom Flotilla Coalition, där bland andra svenska Ship to Gaza ingår, aktionen Women’s Boat to Gaza. I segelbåten Zaytouna-Oliven seglade ett 30-tal kvinnor med 17 olika nationaliteter från Barcelona till östra Medelhavet för att konfrontera den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. Drygt 50 nautiska mil från Gaza, bordades hon av enheter från den israeliska marinen. Aktivisterna ombord fängslades för att senare utvisas och fartyget togs i beslag. Women’s Boat to Gaza nådde inte ända fram men återigen vändes världens blickar mot den folkrättsvidriga och för alla parter destruktiva blockaden av Gazaremsan.
Riksdagkonferensen
Ett mål med Women’s Boat to Gaza var att särskilt uppmärksamma de svåra konsekvenser som blockaden medfört för kvinnor och barn. Onsdagen den 17 maj kl. 10.00 -15.00 anordnar Ship to Gaza Sverige en konferens i riksdagshuset för att sätta fokus på just kvinnors situation under blockaden och för att diskutera hur palestiniers mänskliga rättigheter kan försvaras.
Talarna under dagen kommer från många olika länder. Flera av dem var delegater ombord under aktionen.
Möt bland andra:
• Mairead Maguire: nordirländsk fredskämpe och nobelpristagare som seglade med Women’s Boat to Gaza 2016.
• Ann Wright: amerikansk före detta överste och diplomat som var båtledare på Women’s Boat to Gaza 2016.
• Eva-Lena Johansson: Riksdagsledamot (s) och delagat i Europarådet, som skrivit Europarådets rapport om den humanitära situationen i Gaza.
Women's Boat to Gaza
Sommaren 2016 genomförde Freedom Flotilla Coalition, där bland andra svenska Ship to Gaza ingår, aktionen Women’s Boat to Gaza. I segelbåten Zaytouna-Oliven seglade ett 30-tal kvinnor med 17 olika nationaliteter från Barcelona till östra Medelhavet för att konfrontera den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan. Drygt 50 nautiska mil från Gaza, bordades hon av enheter från den israeliska marinen. Aktivisterna ombord fängslades för att senare utvisas och fartyget togs i beslag. Women’s Boat to Gaza nådde inte ända fram men återigen vändes världens blickar mot den folkrättsvidriga och för alla parter destruktiva blockaden av Gazaremsan.
Riksdagkonferensen
Ett mål med Women’s Boat to Gaza var att särskilt uppmärksamma de svåra konsekvenser som blockaden medfört för kvinnor och barn. Onsdagen den 17 maj kl. 10.00 -15.00 anordnar Ship to Gaza Sverige en konferens i riksdagshuset för att sätta fokus på just kvinnors situation under blockaden och för att diskutera hur palestiniers mänskliga rättigheter kan försvaras.
Talarna under dagen kommer från många olika länder. Flera av dem var delegater ombord under aktionen.
Se Fåglarnas Konferens på Teater Sagohuset!
av Gunnar Stensson
Dramat grundar sig på en dikt om fred av
den persiske elvahundratalspoeten Attar. Eric Hermelin översatte den i
sin kammare i St Lars. Han framträder livs levande i Sagohusets
föreställning i ett tillägg, skrivet av Jan Sigurd. Den store brittiske
regissören Peter Brook omvandlade dikten till drama. Margareta Larsson
regisserade. Pjäsen spelas fram till den 18 maj.
Ta chansen att se ett drama med vida horisonter!
PS. Diktaren Attar, Eric Hermelin och sufismen diskuterades på ett fullsatt seminarium 9/5 av Margareta Larsson, Jonas Ellerström och Bo Holmberg.
Ta chansen att se ett drama med vida horisonter!
PS. Diktaren Attar, Eric Hermelin och sufismen diskuterades på ett fullsatt seminarium 9/5 av Margareta Larsson, Jonas Ellerström och Bo Holmberg.
Boktips
Flyktingkrisen och den svenska modellen
Anders Nilsson & Örjan Nyström
Anders Nilsson & Örjan Nyström
Går det att förena en generös asylpolitik med en generell välfärdspolitik? Författarna
menar att det inte bara är möjligt utan även nödvändigt om vi skall
kunna lösa de problem med brist på arbetskraft på grund av en sjunkande
andel av befolkningen i arbetsför ålder som förväntas under de
kommande decennierna.
”Nilsson och Nyström efterlyser inte någon särskild integrationspolitik. Varför ska man ha en sådan? Det viktigaste är i stället att skolan börjar fungera bättre, med okonventionella lösningar för fler svensklärare. Att bostadsbyggandet får fart. Och att arbetsmarknadspolitiken förstärks med en arbetsförmedling som återgår till att förmedla jobb i stället för att övervaka arbetslösa.”
Per Wirtén i Sydsvenskan
”Nilsson och Nyström efterlyser inte någon särskild integrationspolitik. Varför ska man ha en sådan? Det viktigaste är i stället att skolan börjar fungera bättre, med okonventionella lösningar för fler svensklärare. Att bostadsbyggandet får fart. Och att arbetsmarknadspolitiken förstärks med en arbetsförmedling som återgår till att förmedla jobb i stället för att övervaka arbetslösa.”
Per Wirtén i Sydsvenskan
Liberal normalitet
Macron och euroeliten berömmer sig för sin humanism, samtidigt som det
är förbjudet att hjälpa drunknande flyktingar på Medelhavet. 2014
stiftade Frankrike en lag som tvingar alla hemlösa att ha en
legitimation markerad med en gul triangel. Tysklands utrikesminister
håller tal som exkluderar muslimer ut den nationella gemenskapen.
Sverige ger afghanska barn utbildning som vi sen kastar ut. De som
kallar Le Pens väljare fascister får nog fundera över vad den liberala
normaliteten innebär.
Åsa Moberg, AB 8/5
Åsa Moberg, AB 8/5
Grönt ljus av Gunnar Stensson
Avenbokarnas halvutslagna knoppar
lyser som stjärnor i en grön vintergata denna långsamma vår. Snart
tätnar vintergatan till moln. Då ser ingen vad duvorna och ekorrarna
har för sig.
Oacceptabelt av Lucifer
Nej, regeringen avser inte att Sverige ska bli medlem av Nato. 
Men
för varje dag kommer det nyheter om att Sverige ska samarbeta med Nato
om militär verksamhet i Östersjöregionen. Under den stora övning som
nu planeras ska uppåt tusen amerikanska soldater placeras på Gotland
och Sverige blir alltmer indraget i krigsplaneringen. Vårt land går
bakvägen in i Nato.
Med vilken legitimitet gör regeringen detta? Fanns det i senaste valet någon antydan om sådana planer, har svenska folket getts tillfälle att ta ställning till detta? Nej inte ett ord om detta allt djupare engagemang mot Ryssland. Stöd har man säkert från de borgerliga partierna, men med all säkerhet inte från de som röstade på socialdemokraterna.
Ett arv
Det är väl arvet från 1900-talets militära ivrare, från Sven Hedin till den militärledning som ville att vi modigt skulle sluta upp vid Tysklands sida på Östfronten 1941 som går igen i den alltmer uppflammande russofobin. Då hejdades krigsmakten av tänkande socialdemokrater som Ernst Wigforss. Men några sådana har inte synts till i dag. Som Torsten Kälvemark skriver i Aftonbladet: ”Det är ju ytterst inte UD som styr den svenska utrikespolitiken gentemot Ryssland utan Peter Hultqvist och hans doakör av försvarsaktivister och ”säkerhetspolitiska reportrar”.
Sverige beklagar den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön, men är själv drivande i att försämra den. Hur länge ska socialdemokraterna förbli tysta?
En rättelse
I förra VB skrev jag ganska välvilligt om riksdagsmannen Daniel Sestrajcic. Dagen efter kunde man i tidningarna läsa arr han vid 29 tillfällen av misstag tryckt på fel voteringsknapp. Om detta är korrekt är det naturligtvis ett oacceptabelt beteende för den som har ett viktigt politiskt förtroendeuppdrag. Hade jag känt till hans uppträdande hade min text blivit en annan
Men
för varje dag kommer det nyheter om att Sverige ska samarbeta med Nato
om militär verksamhet i Östersjöregionen. Under den stora övning som
nu planeras ska uppåt tusen amerikanska soldater placeras på Gotland
och Sverige blir alltmer indraget i krigsplaneringen. Vårt land går
bakvägen in i Nato.Med vilken legitimitet gör regeringen detta? Fanns det i senaste valet någon antydan om sådana planer, har svenska folket getts tillfälle att ta ställning till detta? Nej inte ett ord om detta allt djupare engagemang mot Ryssland. Stöd har man säkert från de borgerliga partierna, men med all säkerhet inte från de som röstade på socialdemokraterna.
Ett arv
Det är väl arvet från 1900-talets militära ivrare, från Sven Hedin till den militärledning som ville att vi modigt skulle sluta upp vid Tysklands sida på Östfronten 1941 som går igen i den alltmer uppflammande russofobin. Då hejdades krigsmakten av tänkande socialdemokrater som Ernst Wigforss. Men några sådana har inte synts till i dag. Som Torsten Kälvemark skriver i Aftonbladet: ”Det är ju ytterst inte UD som styr den svenska utrikespolitiken gentemot Ryssland utan Peter Hultqvist och hans doakör av försvarsaktivister och ”säkerhetspolitiska reportrar”.
Sverige beklagar den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön, men är själv drivande i att försämra den. Hur länge ska socialdemokraterna förbli tysta?
En rättelse
I förra VB skrev jag ganska välvilligt om riksdagsmannen Daniel Sestrajcic. Dagen efter kunde man i tidningarna läsa arr han vid 29 tillfällen av misstag tryckt på fel voteringsknapp. Om detta är korrekt är det naturligtvis ett oacceptabelt beteende för den som har ett viktigt politiskt förtroendeuppdrag. Hade jag känt till hans uppträdande hade min text blivit en annan
15 maj: Minnesdagen över den palestinska flyktingkatastrofen 1948 av Ulf Nymark
Al-Nakba-dagen, den 15 maj. Al-Nakba
betyder ”katastrofen” och syftar på krigs- och terrorhändelserna våren
1948 då den judiska krigsmaktens fördrev omkring 700 000 palestinier
från det område av palestinsk mark som FN beslutat skulle upplåtas för
invandrade judar. Den 14 maj utropade judarna staten Israel som
självständig stat.
Utropandet av staten Israel hade tidigare under våren 1948 föregåtts av en offensiv mot palestinska områden på en rad platser av den judiska militära organisationen Haganah, som sedan blev den israeliska statens armé.
Deir Yassin-massakern
Haganah samarbetade därvid med judiska terrororganisationer som Irgun och den s k Sternligan (eg. Lehi). Den 9 april anföll Irgun och Sternligan den palestinska byn Deir Yassin utanför Al-Quds/Jerusalem. Barn, kvinnor, män, åldringar massakrerades, totalt minst 100 personer (uppgifterna om antalet varierar), varav 30 spädbarn.
”Döda varje arab ni träffar på …”
Senare i april genomförde Haganah och Irgun en gemensam attack mot den palestinska delen av hamnstaden Haifa, bebodd av ca 50 000 palestinier. Operationen kallades ”Rensning av surdegen” och befälhavaren för de judiska styrkorna utfärdade en order: ”Döda varje arab ni träffar på; sätt eld på alla brännbara föremål och tvinga upp dörrar med sprängämnen.” Haifas palestinska befolkning fördrevs. Efter Haifa fortsatte fördrivningen av den palestinska befolkningen från andra städer som Nasaret och Acre. Jaffa intogs den 13 maj.
Hundratals städer och byar förstördes
Hundratals städer och byar förstördes av de judiska styrkorna. Totalt fördrevs mellan 700 000 och 800 00 palestinier. 1948 års flyktingar och deras efterlevande tilläts aldrig att återvända. Detta är den stora flyktingkatastrofen. Därför har den 15 maj gjorts till en minnesdag över fördrivningen. Och den judiska statens första premiärminister, Ben-Gurion, slog fast i juni 1948: ”Vi måste förhindra deras återkomst till varje pris.” Denna inställning har staten Israel till dags dato aldrig vikit en tum ifrån.
Källor: Ingmar Karlsson, Bruden är vacker men har redan en man”, 2012; Nationalencyklopedin.
Utropandet av staten Israel hade tidigare under våren 1948 föregåtts av en offensiv mot palestinska områden på en rad platser av den judiska militära organisationen Haganah, som sedan blev den israeliska statens armé.
Deir Yassin-massakern
Haganah samarbetade därvid med judiska terrororganisationer som Irgun och den s k Sternligan (eg. Lehi). Den 9 april anföll Irgun och Sternligan den palestinska byn Deir Yassin utanför Al-Quds/Jerusalem. Barn, kvinnor, män, åldringar massakrerades, totalt minst 100 personer (uppgifterna om antalet varierar), varav 30 spädbarn.
”Döda varje arab ni träffar på …”
Senare i april genomförde Haganah och Irgun en gemensam attack mot den palestinska delen av hamnstaden Haifa, bebodd av ca 50 000 palestinier. Operationen kallades ”Rensning av surdegen” och befälhavaren för de judiska styrkorna utfärdade en order: ”Döda varje arab ni träffar på; sätt eld på alla brännbara föremål och tvinga upp dörrar med sprängämnen.” Haifas palestinska befolkning fördrevs. Efter Haifa fortsatte fördrivningen av den palestinska befolkningen från andra städer som Nasaret och Acre. Jaffa intogs den 13 maj.
Hundratals städer och byar förstördes
Hundratals städer och byar förstördes av de judiska styrkorna. Totalt fördrevs mellan 700 000 och 800 00 palestinier. 1948 års flyktingar och deras efterlevande tilläts aldrig att återvända. Detta är den stora flyktingkatastrofen. Därför har den 15 maj gjorts till en minnesdag över fördrivningen. Och den judiska statens första premiärminister, Ben-Gurion, slog fast i juni 1948: ”Vi måste förhindra deras återkomst till varje pris.” Denna inställning har staten Israel till dags dato aldrig vikit en tum ifrån.
Källor: Ingmar Karlsson, Bruden är vacker men har redan en man”, 2012; Nationalencyklopedin.
Kommunalt av Gunnar Stensson
Anders Almgren, Björn Abelsson, Emma Berginger och Ulf Nymark tar
fajten om snabbspåret på Sydsvenskans åsiktssida. En bra Lunds C är
deras gemensamma mål. Tanken på en tunnel avvisar de, åtminstone de
närmaste decennierna. Deras viktigaste utsaga i SDS 10 maj är denna:
”Fyra spår söder om Lund C får inte innebära stora rivningar på bägge sidor om järnvägen. Vi tar strid för att minimera ingreppen söder om Lund C.”
Bussdepån för regionbussar vid Källby reningsverk är snart klar. Vi som bor i närheten vet att en förfärande stor yta åker och äng skövlats och att buskarna där vi plockade björnbär i höstas är borta.
Men det är tillfälligt.
Bussdepån ska bort inom fem år och nio månader, Det blir 2023. Då ska också Klostergårdsstationen vara färdig.
”Skånetrafiken kommer i framtiden ställa bindande krav på att alla bussar ska stå på Gastelyckan.” (SDS 11/5)
Hur det går med björnbären vet man inte. Just här ska ju Sydvästra Lund byggas.
Det är utmärkt att Anders Almgren och Björn Abelsson ger tydliga besked i dialog med medborgarna!
De är naturligtvis alltid välkomna också i Veckobladet.
”Fyra spår söder om Lund C får inte innebära stora rivningar på bägge sidor om järnvägen. Vi tar strid för att minimera ingreppen söder om Lund C.”
Bussdepån för regionbussar vid Källby reningsverk är snart klar. Vi som bor i närheten vet att en förfärande stor yta åker och äng skövlats och att buskarna där vi plockade björnbär i höstas är borta.
Men det är tillfälligt.
Bussdepån ska bort inom fem år och nio månader, Det blir 2023. Då ska också Klostergårdsstationen vara färdig.
”Skånetrafiken kommer i framtiden ställa bindande krav på att alla bussar ska stå på Gastelyckan.” (SDS 11/5)
Hur det går med björnbären vet man inte. Just här ska ju Sydvästra Lund byggas.
Det är utmärkt att Anders Almgren och Björn Abelsson ger tydliga besked i dialog med medborgarna!
De är naturligtvis alltid välkomna också i Veckobladet.
Mjölkkossa eller Energi med långsiktig samhällsnytta
av Ann Schlyter
Alternativ logga?
När alliansen inte får ihop sin kommunala budget vill de öka vinstuttaget från det kommunala energibolaget, Kraftringen.
Lunds kommun plockar i år ut 83 miljoner kronor och beräknas få minst lika mycket under de kommande åren, men alliansen vill ha mer. Även s och mp vill ha mer, men inser att de måste vänta ett år för att få med sig de övriga ägarkommunerna.
Kraftringen har skötts väl under senare år och ökat resultatet till över 300 miljoner och minskat skulderna från 2,4 till 1,9 miljarder kronor. Den höga skuldsättningen beror på byggandet av Örtoftaverket, som nu fungerar och producerar fossilfri energi till Lund.
Företaget har ingen kommunal borgen och räntekostnaderna på skulden är beroende av långivare och rating (beräknad som balans mellan kassaflöde och skuld).
Om de kommunala ägarna tar ut mer i vinst kan inte skulderna amorteras av i planerad omfattning, då kommer raringen att sänkas vilket innebär en merkostnad för räntor på mellan 10 och 20 miljoner kronor om året.
Ägarmakt, till vad?
Företagets kostnad för ökad vinstuttag skulle alltså bli dubbelt så stor som själva vinsttuttaget. Det skulle betyda senareläggning av ambitiösa investeringar i vädersäkring och förnyelse av fjärrvärmekulvertar. En del kundlöften skulle inte kunna hållas. Det skulle troligen innebära begränsningar i forskningssamarbetet med tekniska högskolan och andra samhällsnyttiga engagemang. I värsta fall kunde det också betyda färre anställda och högre priser.
Ägarkommunerna skulle kunna förbättra företagets resultat och därmed sitt vinstuttag om de själva blev elkunder i sitt eget företag. Ja, jag vet reglerna om offentlig upphandling och att man ska ta det billigaste. Men kommunen skulle faktiskt i sin upphandling kunna ställa miljökrav på fossilfri el och då skulle Kraftringen ha god chans att vinna en upphandling.
När mina vänner klagar över att Kraftringens el inte hör till den billigaste, brukar jag påminna om att det är ett bolag med en demokratisk insyn (till skillnad från Eon och Fortum) och att vinsterna går tillbaka till den egna kommunen.
Jag hoppas bara nu att kommunpolitikerna inte missbrukar sin ägarmakt och beter sig som riskkapitalister för att få ut snabba vinster, utan tar ett långsiktigt ansvar för sitt företag som en del i sin miljöpolitik.
Lunds kommun plockar i år ut 83 miljoner kronor och beräknas få minst lika mycket under de kommande åren, men alliansen vill ha mer. Även s och mp vill ha mer, men inser att de måste vänta ett år för att få med sig de övriga ägarkommunerna.
Kraftringen har skötts väl under senare år och ökat resultatet till över 300 miljoner och minskat skulderna från 2,4 till 1,9 miljarder kronor. Den höga skuldsättningen beror på byggandet av Örtoftaverket, som nu fungerar och producerar fossilfri energi till Lund.
Företaget har ingen kommunal borgen och räntekostnaderna på skulden är beroende av långivare och rating (beräknad som balans mellan kassaflöde och skuld).
Om de kommunala ägarna tar ut mer i vinst kan inte skulderna amorteras av i planerad omfattning, då kommer raringen att sänkas vilket innebär en merkostnad för räntor på mellan 10 och 20 miljoner kronor om året.
Ägarmakt, till vad?
Företagets kostnad för ökad vinstuttag skulle alltså bli dubbelt så stor som själva vinsttuttaget. Det skulle betyda senareläggning av ambitiösa investeringar i vädersäkring och förnyelse av fjärrvärmekulvertar. En del kundlöften skulle inte kunna hållas. Det skulle troligen innebära begränsningar i forskningssamarbetet med tekniska högskolan och andra samhällsnyttiga engagemang. I värsta fall kunde det också betyda färre anställda och högre priser.
Ägarkommunerna skulle kunna förbättra företagets resultat och därmed sitt vinstuttag om de själva blev elkunder i sitt eget företag. Ja, jag vet reglerna om offentlig upphandling och att man ska ta det billigaste. Men kommunen skulle faktiskt i sin upphandling kunna ställa miljökrav på fossilfri el och då skulle Kraftringen ha god chans att vinna en upphandling.
När mina vänner klagar över att Kraftringens el inte hör till den billigaste, brukar jag påminna om att det är ett bolag med en demokratisk insyn (till skillnad från Eon och Fortum) och att vinsterna går tillbaka till den egna kommunen.
Jag hoppas bara nu att kommunpolitikerna inte missbrukar sin ägarmakt och beter sig som riskkapitalister för att få ut snabba vinster, utan tar ett långsiktigt ansvar för sitt företag som en del i sin miljöpolitik.
Pussy av Mr. Hyde
”Vad 
tänker du på när du ser en kvinna?” sa fadern.
”På tv?”
”I verkligheten.”
Fracassus kliade sig i huvudet med en hand och plattade till sitt hår.
”Du får berätta det för mig”, sa fadern. ”Jag kommer inte att bli arg.”
”Fitta,” sa Fracassus.
Fracassus är förstås president Trump.
Anekdoten är hämtad ur den satiriska romanen Pussy av Howard Jakobsen, utgiven av det brittiska förlaget Jonathan Cape. Den har fått långa recensioner i brittisk press. Jag läste den häromdagen och tyckte den var överarbetad, anspråksfull och politiskt otydlig. Men här och där rolig. Detsamma tyckte de brittiska recensenterna.
Sagan om president Rumpa är råare och mer rakt på sak. Den kommer aldrig att recenseras av tongivande kritiker i brittisk press. Men den är vår tids Tusen och en natt. Ständigt nya episoder. Ena natten FBI och nästa Obamacare. Slutet blir snarare en smäll än en snyftning.
tänker du på när du ser en kvinna?” sa fadern.”På tv?”
”I verkligheten.”
Fracassus kliade sig i huvudet med en hand och plattade till sitt hår.
”Du får berätta det för mig”, sa fadern. ”Jag kommer inte att bli arg.”
”Fitta,” sa Fracassus.
Fracassus är förstås president Trump.
Anekdoten är hämtad ur den satiriska romanen Pussy av Howard Jakobsen, utgiven av det brittiska förlaget Jonathan Cape. Den har fått långa recensioner i brittisk press. Jag läste den häromdagen och tyckte den var överarbetad, anspråksfull och politiskt otydlig. Men här och där rolig. Detsamma tyckte de brittiska recensenterna.
Sagan om president Rumpa är råare och mer rakt på sak. Den kommer aldrig att recenseras av tongivande kritiker i brittisk press. Men den är vår tids Tusen och en natt. Ständigt nya episoder. Ena natten FBI och nästa Obamacare. Slutet blir snarare en smäll än en snyftning.
Den grundlurade generationen av Göran Persson
Vad menar jag? Visst finns det otaliga exempel
på när politiker har lurat sina väljare och genomfört något helt annat
än det de valdes till sina ämbeten för att utföra. Ibland är det
avsiktligt och det har skiftat lite vem som blivit lurad.
Så blev det som bekant inte. Olika regeringar trixade med besluten under åren. Om jag inte misstar mig så går väl inget parti ur detta trixande med hedern i behåll, möjligen klarar sig vpk/v. När jag själv tänker på frågan så är det fr a Torbjörn Fälldin och Birgitta Dahl som ger lögnerna och trixandet ett ansikte.
Regeringen beslutade på torsdagen om ett förslag som gör det billigare att producera kärnkrafts-el. Dessutom finns inte längre något slutdatum för kärnkraften – men kärnkraften kommer ändå på sikt att läggas ner i Sverige.
Källa: Ekot 11/5
Att detta presenterades av en Miljöpartist, Karolina Skog, känns som det ultimata hånet. Mp var väl det enda part bredvid v som hade någon trovärdighet i frågan. Visst är partiet för ungt för ha varit med när det begav sig men jag har alltid trott att antikärnkraftsrörelsen var en av det partiets viktigaste rötter. Att bli lurad av s i denna fråga känns så att säga mer som vanligt.
Vi som röstade 1980 är ju som yngst runt 60 år, de flesta som lever är betydligt äldre än så. Man kan säkert leva med en sån grundlurad grupp, lite dåligt minne börjar dessutom många av oss få. Men kanske borde det politiska etablissemanget tänka efter lite. Det är kanske inte av okunskap och dumhet som populismen vinner mark.
Det är kanske så enkelt att ganska många tycker lika illa om att bli grundlurade som jag.
Allianspartierna sviker väljarna av Gunnar Stensson
Igår, när Alliansens partiledare och Jimmy Åkesson i nyliberalt raseri
över angreppet på den heliga profiten i Välfärdsutredningen förbannade
den, stampade på den, slet sönder den och spottade på bitarna, fällde
Annie Lööf plötsligt ett yttrande som kom mig att haja till eftersom det
rymde en gnutta rationalitet.
”Av respekt för riksdagsmajoriteten borde socialdemokraterna avstå från att lägga fram förslaget om vinster i välfärden.” Ungefär så sa hon.
Parlamentariska majoriteter bör respekteras, tänkte jag först. De kan ju röstas bort i framtiden.
Nej, absolut nej, tänkte jag sedan. De bör absolut inte respekteras. Hur ska man då bli av med dem? Det har funnits, finns och kommer alltid att finnas parlamentariska majoriteter som måste bekämpas! Riksdagsmajoriteten för vinster i välfärden är en sådan! Att bekämpa den innebär att företräda den majoritet av väljarna som finns även i allianspartierna.
Sifo-undersökningen i höstas visade att åtta av tio svenskar vill minska möjligheterna för privata företag att göra vinst inom skola, vård och omsorg.
Det vill också flertalet väljare i allianspartierna och Sverigedemokraterna.
Jag kan inte finna annat än att C, M, L, KD och SD i sin blinda tro på nyliberalismens mammonsdyrkan begår ett gigantiskt svek mot sina väljare när de helt nonchalerar deras motstånd mot vinster i välfärden. De företräder inte längre väljarna utan helt andra intressen.
Men inte heller folkviljan ska villkorslöst respekteras. Bort med respekten. Det finns situationer när det är rätt att göra motstånd.
”Av respekt för riksdagsmajoriteten borde socialdemokraterna avstå från att lägga fram förslaget om vinster i välfärden.” Ungefär så sa hon.
Parlamentariska majoriteter bör respekteras, tänkte jag först. De kan ju röstas bort i framtiden.
Nej, absolut nej, tänkte jag sedan. De bör absolut inte respekteras. Hur ska man då bli av med dem? Det har funnits, finns och kommer alltid att finnas parlamentariska majoriteter som måste bekämpas! Riksdagsmajoriteten för vinster i välfärden är en sådan! Att bekämpa den innebär att företräda den majoritet av väljarna som finns även i allianspartierna.
Sifo-undersökningen i höstas visade att åtta av tio svenskar vill minska möjligheterna för privata företag att göra vinst inom skola, vård och omsorg.
Det vill också flertalet väljare i allianspartierna och Sverigedemokraterna.
Jag kan inte finna annat än att C, M, L, KD och SD i sin blinda tro på nyliberalismens mammonsdyrkan begår ett gigantiskt svek mot sina väljare när de helt nonchalerar deras motstånd mot vinster i välfärden. De företräder inte längre väljarna utan helt andra intressen.
Men inte heller folkviljan ska villkorslöst respekteras. Bort med respekten. Det finns situationer när det är rätt att göra motstånd.
Nya Lund C: Villkorat tunnelalternativ hotar hela projektet
av Ulf Nymark
Debatten om nya Lund C och höghastighetståg har nu tagit fart på
allvar. Lunds kommun har i bred politisk enighet tagit ställning för
att höghastighetstågstationen ska ligga vid Lund C.
När planerna för nya Lund C har börjat komma i riktigt skarpt läge villkorar allianspartierna denna lokalisering: ska vi ha höghastighetståg vid Lund C ska stationen förläggas i tunnel under jord. MP, S och V röstade emot detta villkor. I ett inlägg på Åsikter den 2 maj sluter Anders Jeppsson upp bakom allianspartiernas villkor och kritiserar Miljöpartiet och undertecknad för kortsiktig planering.
Tunnelkrav: död hand över förnyelsen
Jag vill därför redogöra för MP:s ställningstagande samt konsekvenserna av att nu ändra planeringsinriktning. MP står bakom huvuddragen i det ramprogram för området kring Lund C som ligger till grund för planeringen och som beslutats i stor politisk enighet. Vi står också bakom möjligheten att i ett långsiktigt perspektiv flytta ner Lund C under jord. Men programmets förutsätter en station i markplan.
Att nu ändra planeringsinriktningen kommer för överskådlig tid att lägga en död hand över såväl ombyggnaden av stationsområdet som frågan om den nya järnvägens sträckning genom kommunen. Detta av följande skäl:
Nedgrävning kostar 12 – 19 miljarder
1. Planeringen för omvandlingen av Lund C som pågått sedan sex år tillbaka måste nu stoppas och rullas tillbaka.
2. Eftersom förutsättningarna för Lund C dramatiskt förändras, kommer Jernhusens, stationsområdets statliga ägare, och andra intressenters planering för stationsområdet att avbrytas i avvaktan på beslut om höjdläge för stationen.
3. Ett beslut om tunnellösning kan inte tas förrän finansieringsfrågan är löst. Utsikterna till statlig finansiering är allt annat än goda. Tunnelbyggets kostnader beräknas enligt Trafikverket ligga någonstans i storleksordningen 12 - 19 miljarder. Trafikverket ser inga som helst trafikmässiga fördelar med en underjordisk station. Kommunen får alltså själv räkna med att stå för merparten av kostnaden. Detta är en investering för kommunen i en storleksordning som får kostnaden för spårvägen att närmast framstå som kaffepengar
Risk för att höghastighetsspåren går Lund förbi
Förutsatt att staten snabbt tar beslut om genomförande av höghastighetsbanan kan den i bästa fall stå klar 2035. Att nu sätta upp nya villkor för stationsläget för höghastighetstågen innebär att hela projektet senareläggs cirka ett decennium, vilket alltså innebär att lundaborna får vänta med ny station och höghastighetsjärnväg till fram mot mitten av seklet. Fast en annan och troligare utveckling torde vara att Trafikverket i den situationen väljer att dra spåren utanför Lunds stad och kanske också helt slopa ett stationsläge i Lund.
Allianspartiernas villkor förskjuter projektet till en avlägsen och dunkel framtid. Och i allra värsta fall kommer höghastighetståget att susa Lund förbi. MP vill se en ny Lund Central med höghastighetståg så snart som möjligt.
Ulf Nymark (MP)
vice ordförande i Byggnadsnämnden, Lund
NOT: Texten har tidigare publicerats i Sydsvenskan den 9 maj i år.
När planerna för nya Lund C har börjat komma i riktigt skarpt läge villkorar allianspartierna denna lokalisering: ska vi ha höghastighetståg vid Lund C ska stationen förläggas i tunnel under jord. MP, S och V röstade emot detta villkor. I ett inlägg på Åsikter den 2 maj sluter Anders Jeppsson upp bakom allianspartiernas villkor och kritiserar Miljöpartiet och undertecknad för kortsiktig planering.
Tunnelkrav: död hand över förnyelsen
Jag vill därför redogöra för MP:s ställningstagande samt konsekvenserna av att nu ändra planeringsinriktning. MP står bakom huvuddragen i det ramprogram för området kring Lund C som ligger till grund för planeringen och som beslutats i stor politisk enighet. Vi står också bakom möjligheten att i ett långsiktigt perspektiv flytta ner Lund C under jord. Men programmets förutsätter en station i markplan.
Att nu ändra planeringsinriktningen kommer för överskådlig tid att lägga en död hand över såväl ombyggnaden av stationsområdet som frågan om den nya järnvägens sträckning genom kommunen. Detta av följande skäl:
Nedgrävning kostar 12 – 19 miljarder
1. Planeringen för omvandlingen av Lund C som pågått sedan sex år tillbaka måste nu stoppas och rullas tillbaka.
2. Eftersom förutsättningarna för Lund C dramatiskt förändras, kommer Jernhusens, stationsområdets statliga ägare, och andra intressenters planering för stationsområdet att avbrytas i avvaktan på beslut om höjdläge för stationen.
3. Ett beslut om tunnellösning kan inte tas förrän finansieringsfrågan är löst. Utsikterna till statlig finansiering är allt annat än goda. Tunnelbyggets kostnader beräknas enligt Trafikverket ligga någonstans i storleksordningen 12 - 19 miljarder. Trafikverket ser inga som helst trafikmässiga fördelar med en underjordisk station. Kommunen får alltså själv räkna med att stå för merparten av kostnaden. Detta är en investering för kommunen i en storleksordning som får kostnaden för spårvägen att närmast framstå som kaffepengar
Risk för att höghastighetsspåren går Lund förbi
Förutsatt att staten snabbt tar beslut om genomförande av höghastighetsbanan kan den i bästa fall stå klar 2035. Att nu sätta upp nya villkor för stationsläget för höghastighetstågen innebär att hela projektet senareläggs cirka ett decennium, vilket alltså innebär att lundaborna får vänta med ny station och höghastighetsjärnväg till fram mot mitten av seklet. Fast en annan och troligare utveckling torde vara att Trafikverket i den situationen väljer att dra spåren utanför Lunds stad och kanske också helt slopa ett stationsläge i Lund.
Allianspartiernas villkor förskjuter projektet till en avlägsen och dunkel framtid. Och i allra värsta fall kommer höghastighetståget att susa Lund förbi. MP vill se en ny Lund Central med höghastighetståg så snart som möjligt.
Ulf Nymark (MP)
vice ordförande i Byggnadsnämnden, Lund
NOT: Texten har tidigare publicerats i Sydsvenskan den 9 maj i år.
66 år i skolan 53. 1997-2006:8 av Den Gamle
I skolpolitiken finns inga politiska
motsättningar, sa Rolf Nilsson när han övertalade mig att representera V
i Lunds skolstyrelse 1990.
All min tid upptas av Eritrea och lärarjobbet i Heleneholmsgymnasiet, men jag kunde kanske offra en eftermiddag i månaden på Lunds skolor. Funkar det inte får jag väl dra mig ur, hotade jag.
”Du måste förstås delta i kompol-mötena också”, påpekade Rolf.
För att skolstyrelsens ledamöter skulle lära känna alla Lunds skolor organiserades en heldags busstur kors och tvärs genom kommunen. Skolorna är många och kommunen stor. Det var första gången jag upplevde kommunens strävan att utbilda sina nämndsledamöter.
Utöver de ordinarie mötena hade vi ett par heldagsseminarier per termin i något av kommunens slott och herresäten.
När ansvaret för grundskolorna ett par år senare övertogs av kommundelsnämnderna upplöstes skolstyrelsen. Innan den avgick belönades ledamöterna med en resa till Somerset i England, där vi bland annat fick en inblick i grevskapets cidertillverkning. Vi studerade en naturskola för tolv-trettonåringar. En stor del av deras skolgång bestod av praktiskt trädgårdsarbete.
Eftersom flertalet politiker i den gamla skolstyrelsen fortsatte med skolfrågor i kommundelsnämnderna eller i den nya Utbildningsnämnden, togs dessa kunskaper tillvara.
Själv hamnade jag i Utbildningsnämnden.
Kommunen fortsatte att skola mig. Nämnden anordnade studiehelger, ofta med övernattning. Dessa ägde rum i hela sydvästra Skåne, från Helsingborgstrakten till Skanör. Ett vintrigt dygn var vi i Helsingör. Det var lågsäsong och därför billigt. Vi hade tillgång till ett kasino som miljöpartisterna tjänade några hundralappar på. I bussen till Helsingborg satt jag bredvid Lars-Arne Norborg. Vi var bägge trötta.
Rikskonferenser anordnades varje år i Stockholm. Där fick vi möta skolministrar, folk från skolöverstyrelsen och givetvis varandra. Några hundra, kanske fler, brukade delta. Det fördes aldrig några samtal om skolpolitiken, trots att skolans kommunalisering var en het fråga och jag liksom många andra demonstrerat mot den tillsammans med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.
Ibland kunde jag kombinera de kommunala Stockholmsresorna med Eritreamöten. Dessutom hade jag syskon i Stockholm.
All min tid upptas av Eritrea och lärarjobbet i Heleneholmsgymnasiet, men jag kunde kanske offra en eftermiddag i månaden på Lunds skolor. Funkar det inte får jag väl dra mig ur, hotade jag.
”Du måste förstås delta i kompol-mötena också”, påpekade Rolf.
För att skolstyrelsens ledamöter skulle lära känna alla Lunds skolor organiserades en heldags busstur kors och tvärs genom kommunen. Skolorna är många och kommunen stor. Det var första gången jag upplevde kommunens strävan att utbilda sina nämndsledamöter.
Utöver de ordinarie mötena hade vi ett par heldagsseminarier per termin i något av kommunens slott och herresäten.
När ansvaret för grundskolorna ett par år senare övertogs av kommundelsnämnderna upplöstes skolstyrelsen. Innan den avgick belönades ledamöterna med en resa till Somerset i England, där vi bland annat fick en inblick i grevskapets cidertillverkning. Vi studerade en naturskola för tolv-trettonåringar. En stor del av deras skolgång bestod av praktiskt trädgårdsarbete.
Eftersom flertalet politiker i den gamla skolstyrelsen fortsatte med skolfrågor i kommundelsnämnderna eller i den nya Utbildningsnämnden, togs dessa kunskaper tillvara.
Själv hamnade jag i Utbildningsnämnden.
Kommunen fortsatte att skola mig. Nämnden anordnade studiehelger, ofta med övernattning. Dessa ägde rum i hela sydvästra Skåne, från Helsingborgstrakten till Skanör. Ett vintrigt dygn var vi i Helsingör. Det var lågsäsong och därför billigt. Vi hade tillgång till ett kasino som miljöpartisterna tjänade några hundralappar på. I bussen till Helsingborg satt jag bredvid Lars-Arne Norborg. Vi var bägge trötta.
Rikskonferenser anordnades varje år i Stockholm. Där fick vi möta skolministrar, folk från skolöverstyrelsen och givetvis varandra. Några hundra, kanske fler, brukade delta. Det fördes aldrig några samtal om skolpolitiken, trots att skolans kommunalisering var en het fråga och jag liksom många andra demonstrerat mot den tillsammans med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.
Ibland kunde jag kombinera de kommunala Stockholmsresorna med Eritreamöten. Dessutom hade jag syskon i Stockholm.
2002, när jag blev ordförande i utbildningsnämnden, vidgades
perspektiven. I februari besökte jag för första gången den årliga
Växjö-skolkonferensen. 2005, när jag var där för fjärde gången, hade
stormen Gudrun härjat smålandsskogarna. Järnvägstrafiken var avstängd i
Alvesta och vi fick ta bussen till Växjö.
Det fanns också regelbundna men mindre formella konferenser för
skolledare och presidier. De dominerades av tjänstemännen. Vi besökte
Umeå, Norrköping, Stockholm och våren 2006 Karlstad, som var den sista
jag var med i. Då hade jag fått ett omfattande kontaktnät och visste en
hel del om den förvandling av skolan som var på gång, men ännu inte
fått genomslag i praktiken. Bekymren över kommunaliseringen delades av
alla och många oroades av friskolornas snabba framväxt.
Innan vi skulle flyga från Karlstad hade vi några timmars paus. Det var sol över Karlstad och björkarna hade just slagit ut. Sten-Bertil Olsson och Anders Almgren diskuterade Brunnshög. Valven av en gammal stenbro speglade sig i Klarälven.
I september 2005 flög utbildningsnämnden och en del av personalen till Kanada. Vi såg isberg när vi närmade oss den amerikanska kusten. Titanic. I Montreal bytte vi plan och fortsatte till Saskatoon i präriestaten Saskatchewan.
Kanada är ett tvåspråkigt land med stora invandrargrupper. Det har gjort landet ledande när det gäller undervisning i flerspråkiga miljöer. Vi besökte en bosättning som såg ut som en vitrysk by med en grekisk-ortodox kyrka mitt i. Men invånarna var från Ukraina.
Ursprungsbefolkningen är socialt utsatt efter årtionden av förtryck. Vi besökte skolor och ungdomsgårdar. Jag fick skoskav när jag promenerade längs Saskachewan-floden.
Sedan fortsatte vi till miljonstaden Vancouver och besökte skolor som bedrev fjärrundervisning på nätet. Delstaten British Columbia sträcker sig hundratals fjällhöga mil längs Stilla havet. Vi träffade utbildningsministern i Victoria, delstatens huvudstad. Vi hann också uppleva stadsplaneringen som anses vara den främsta på kontinenten. Kolla på nätet.
Det kommunala hade blivit globalt. I hela världen diskuterades peak oil och klimatkatastroferna.
Under hela resan tog vi del av rapporter från det orkandrabbade New Orleans. Efter hemkomsten skrev jag en utförlig rapport som antagligen finns på något kommunalt arkiv.
Innan vi skulle flyga från Karlstad hade vi några timmars paus. Det var sol över Karlstad och björkarna hade just slagit ut. Sten-Bertil Olsson och Anders Almgren diskuterade Brunnshög. Valven av en gammal stenbro speglade sig i Klarälven.
I september 2005 flög utbildningsnämnden och en del av personalen till Kanada. Vi såg isberg när vi närmade oss den amerikanska kusten. Titanic. I Montreal bytte vi plan och fortsatte till Saskatoon i präriestaten Saskatchewan.
Kanada är ett tvåspråkigt land med stora invandrargrupper. Det har gjort landet ledande när det gäller undervisning i flerspråkiga miljöer. Vi besökte en bosättning som såg ut som en vitrysk by med en grekisk-ortodox kyrka mitt i. Men invånarna var från Ukraina.
Ursprungsbefolkningen är socialt utsatt efter årtionden av förtryck. Vi besökte skolor och ungdomsgårdar. Jag fick skoskav när jag promenerade längs Saskachewan-floden.
Sedan fortsatte vi till miljonstaden Vancouver och besökte skolor som bedrev fjärrundervisning på nätet. Delstaten British Columbia sträcker sig hundratals fjällhöga mil längs Stilla havet. Vi träffade utbildningsministern i Victoria, delstatens huvudstad. Vi hann också uppleva stadsplaneringen som anses vara den främsta på kontinenten. Kolla på nätet.
Det kommunala hade blivit globalt. I hela världen diskuterades peak oil och klimatkatastroferna.
Under hela resan tog vi del av rapporter från det orkandrabbade New Orleans. Efter hemkomsten skrev jag en utförlig rapport som antagligen finns på något kommunalt arkiv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)